Utvärdering av markfuktsensorer och prognosmodeller för styrning av bevattning i potatis

Transkript

1 Utvärdering av markfuktsensorer och prognosmodeller för styrning av bevattning i potatis Ekelöf J., Albertsson J. Samarbetsprojekt mellan Sveriges Lantbruksuniversitet, Länsstyrelsen i Skåne, Partnerskap Alnarp och Hushållningssällskapet i Kristianstad SLU Alnarp Område Jordbruk odlingssystem, teknik och produktkvalitet Aktiviteten är finansierad av Partnerskap Alnarp samt med EU-medel via Landsbygdsavdelningen på Länsstyrelsen i Skåne

2 Inledning...3 Mätinstrument...3 (A) Redskap som ger ett mått på det volymetriska vatteninnehållet i jorden... 3 (B) Redskap som mäter markens undertryck... 4 (C) Prognosmodeller... 5 Utvärdering av mätinstrumenten...5 Fieldscout Aquaflex-slangen... 6 EasyAG-spjutet Delta T-spjutet Tensiometern Watermarksensorn... 7 Bevattningsprognosen Utvärdering av skördeeffekterna av en styrd bevattning Material och metod Resultat Skördeeffekter av bevattning Väderförhållanden Knölsättning och storleksfördelning Kvalitetsanalys Stärkelsehalt Diskussion Framtidsperspektiv Lönsamheten för styrd bevattning Fältförsöket Slutsatser Referenser Appendix

3 Inledning Vatten är en av de faktorer som påverkar växter allra mest. Att tillgodose en grödas vattenbehov är därför viktigt för att uppnå en hög skörd med god kvalitet. Att vattna helt perfekt kan dock vara väldigt svårt, vilket beror på flera faktorer. För det första kan det vara svårt att veta vilken markfuktsnivå som är bäst för den gröda som odlas och för den jordart som används. För det andra kan det vara svårt att uppnå den önskade markfuktsnivån, beroende på att bevattningskapacitet eller tillgången till bevattningsvatten är otillräcklig. Även i den bästa av världar där man vet behovet, och har möjlighet att tillgodose detta, kan det vara svårt med bevattning. Detta beror dels på osäkerheten som finns i väderprognoserna men också på osäkerheten kring vad man får betalt för sin gröda. Det är därför många gånger svårt att ta beslut om man skall vattna eller inte, och i så fall hur mycket. I vår omvärld finns det idag en mängd tekniska hjälpmedel, så som prognosmodeller och markfuktssensorer, som skulle kunna stödja oss i dessa beslut. Med hjälp av dessa redskap finns möjligheten att styra markfukten mycket mer exakt än tidigare och uppnå en ökad precision i bevattningen. Med hjälp av dessa redskap kan man alltså undvika att vattna för mycket eller för lite och därmed öka skörd och kvalitet, samtidigt som man minskar risken för näringsläckage. I detta projekt utvärderades sju olika redskap som idag knappt används i Sverige men som skulle kunna vara behjälpliga för beslutsfattning i samband med bevattning (Tabell 1). Det som utvärderades var den ekonomiska nyttan med redskapen, användarvänlighet, priset och exaktheten. För att möjliggöra en ekonomisk utvärdering av redskapen utfördes även ett treårigt fältförsök i potatis där markfukten styrdes med hjälp av dessa redskap. Utifrån detta försök kunde sedan kvalitets- och skördeeffekterna av en exakt styrd bevattning påvisas och den ekonomiska nyttan utvärderas. Mätinstrument Nedan beskrivs och bedöms de redskap som utvärderats i detta försök. I stora drag kan redskapen delas in i tre grupper, (A) de som mäter det volymetriska vatteninnehållet, (B) de som mäter undertrycket och (C) modeller som beräknar vattenbehovet utifrån väderdata. (A) Redskap som ger ett mått på det volymetriska vatteninnehållet i jorden, alltså förhållandet mellan vattenvolymen och den totala jordvolymen, kan delas in i tre grupper, TDR, TDT och FDR baserade mätinstrument. TDR står för Time Domain Reflectometry och mäter den tid det tar för en elektromagnetisk puls att passera fram och tillbaka längs en eller flera i jorden installerade transmissionsledningar. Själva tekniken bygger på sambandet som finns mellan jordens dielektricitetsegenskaper och dess volymetriska vatteninnehåll. Tiden det tar för pulsen att passera fram och tillbaka avgör hur mycket vatten jorden innehåller. En snarlik variant av TDR-mätaren är TDT (Time domain transmissometry) som i stället för att mäta tiden det tar för en impuls att gå fram och tillbaka mäter tiden det tar att färdas från den ena änden av transmissionsledningen till den andra. FDR står för Frequency Domain Reflectometry och är en mätmetod som påminner om den ovan beskrivna TDR-tekniken. Det som skiljer FDR-tekniken från TDR är i stora drag en oscillator som skapar en frekvens (150Mhz) på impulsen som skickas ut i jorden. Impulsen tas emot av en 3

4 annan elektrod som läser av frekvensen, som varierar beroende på markfuktsnivån. Det finns flera typer av TDR-, TDT- och FDR-mätare varav fyra finns representerade i detta försök. Skillnaden mellan instrumenten är huvudsakligen utformningen (se figur 1). Figur 1. Visar de fyra olika mätinstrumenten som mäter det volymetriska vatteninnehållet. Nr (1) är en Fieldscout 300, nr (2) en Aquaflexslang, nr (3) ett EasyAG spjut och nr (4) visar Delta-T-spjutet. (B) Redskap som mäter markens undertryck. I försöket har två typer av undertrycksmätare testats, tensiometern och Watermarksensorn. Dessa presenterar ett värde på markens undertryck i kpa. Undertrycket är ett mått på hur svårt det är för växten att ta upp vattnet från jorden och kan ibland även uttryckas i enheterna cbar eller J/kg. Dessa enheter är dock lika stora, vilket ger att 1 kpa = 1 cbar = 1 J/kg. Ett lågt värde (10 kpa) innebär att jorden är fuktig medan ett högt värde (80 kpa) innebär att jorden är torr (Shock et al. 2006). Ofta anges negativa värden för att klargöra att det är ett undertryck det är frågan om. Tensiometrar användes för första gången år 1922 för att mäta markfukt (Gardner et al. 1922). Sedan dess har instrumenten utvecklats, men principen för hur de fungerar är fortfarande densamma. Tensiometern består av ett keramiskt material som är sammanfogat till ett vakuumrör fyllt med vatten (figur 2). Röret och den keramiska koppen installeras i marken och efterhand som jorden torkar upp dras vattnen ut ur vakuumröret genom den keramiska koppen så att ett vakuum bildas i röret. Detta vakuum kan sedan mätas och man får ett mått på markens fuktighetsgrad. Den stora fördelen med tensiometern är att den reagerar snabbt på små förändringar i markfukten samt att den mäter ett faktiskt fysiskt undertryck, jämförbart med vad växten känner av. De nackdelar som ofta beskrivs med tensiometern är att den endast kan mäta ner till ett undertryck på kpa, därefter kollapsar vakuumet i röret och man är tvungen att installera om den. Tensiometern finns beskriven på många andra ställen så den kommer inte att beskrivas mer i detalj i denna rapport (Mckim et al. 1980; Nilsson 2005) Watermark sensorn (figur 3) kan sägas vara en vidareutveckling av de traditionella gipsblocken som används under många år för att mäta markfukt. Dessa mäter motståndet mellan två ledningar som ligger inkapslade i ett gipsliknande material. Ju blötare jorden är desto Figur 2. Tensiometer Figur 3. Watermarksensor 4

5 mindre resistans blir det mellan ledningarna. Den stora skillnaden mellan Watermarksensorn och de traditionella gipsblocken är förutom konstruktionen att Watermarksensorerna, med hjälp av en matematisk beräkning, ger ett värde motsvarande ett undertryck jämförbart med tensiometern. (C) Prognosmodeller. Eftersom det bara finns en bevattningsprognos ute på marknaden i Sverige har endast en modell testats i försöket. Det är den danska bevattningsprognosen som Lantmännen tillhandahåller som testats och den beräknar bevattningsbehovet rent matematiskt utifrån jordens beskaffenhet, grödans utvecklingsstadium och väderdata. Bevattningsmodeller beräknar vattenbehovet genom att hålla koll på hur mycket vatten som finns i marken (figur 4). Modellen utgår från att marken är mättad efter vinterns regnande och håller därefter koll på ingående (regn och bevattning) och utgående vatten (evapotranspiration och vatten som avgått via dräneringen). Regnmängderna läggs in automatiskt via SMHI men kan ändras av användaren som Figur 4. Bevattningspronos. också registrerar bevattningsmängden. Evapotranspirationen beräknas utifrån väderdata och grödans utvecklingsstadium. Sättdatum måste därför registreras liksom jordart och rotdjup. Modellen är internetbaserad och kopplad till SMHI:s vädertjänst. Nedan visas en tabell över de redskap som ingått i studien. Det bör dock tilläggas att det finns många fler typer av mätare som inte tas upp i denna rapport ute på marknaden. Tabell 1. Lista över de redskap som utvärderas. 1. Fieldscout (TDR baserat) 2. Aquaflex (TDT baserat) 3. EasyAg-spjut (FDR baserat) 4. Delta T-Spjut (FDR baserat) 5. Tensiometer-teknik (av märket Imetos och Addcon) 6. Watermarksensorn (gipsblock) 7. Dansk bevattningsprognosmodell Utvärdering av mätinstrumenten Fieldscout 300. Redskap nr. 1 är en relativt billig TDR-mätare som kan vara ett praktiskt hjälpmedel vid bevattning. Den kan enkelt tas med i bilen och därmed användas till många fält. Mätaren har i våra försök fungerat hyfsat bra och gett en ungefärlig bild av vattentillståndet i jorden, vilket också setts i andra försök (Murillo et al. 2008). I ett kanadensiskt försök hade man dock stora problem med att mätaren då och då gav värden som var helt orealistiska, upp till 40 volymprocent högre jämfört med övriga testade mätare (Mehdi et al. 2008). Vår erfarenhet av mätaren är att den är begränsad gällande mätdjup och exakthet, då den endast mäter ner till 0-20 cm, och att den varierar kraftigt beroende på jordstruktur, ledningstal och jordart. Mehdi et al. (2008) poängterar dessutom vikten av att hålla proberna parallella och att en och samma person utför mätningarna för att minimera felaktigheter. Även om det medföljer information om riktvärden för olika jordarter kan det vara svårt att styra bevattningen efter denna typ av mätare på lättare jordar. Detta för att övre och undre gränsvärdena ligger så tätt. Skulle man som i detta försök vattna (vilket beskrivs nedan) mellan exempelvis kpa skulle det innebära att Fieldscouten skulle visa mellan % (se figur 5). Problemet är bara att mätaren lätt kan variera 5 volymprocent beroende på hur och vart man mäter. 5

6 Sandjord Volymprocent vatten (%) Undertryck (kpa) Figur 5. Visar hur många volymprocent vatten en sandjord kan hålla vid olika undertryck. För den ovana odlaren kan mätaren dock ge ett visst stöd i beslutsfattandet. Vid användandet av Fieldscout 300 bör man vara medveten om dess begränsningar och vara beredd på att göra många mätningar för att få en tydligare bild av markfuktsnivån. Den är dock utrustad med en mjukvara som gör det möjligt att se medelvärdet av flera mätningar vilket ger den ett plus. Aquaflex-slangen. Redskap nr. 2 baserad på FDR-teknik, har fungerat väl i våra försök och urskiljde markfuktsvariationer tydligt. Detta har också visats i olika internationella försök (Plauborg et al., 2005; Lieb et al., 2003). De internationella försöken visade dock även att Aquaflex-slangen inte riktigt kunde uppskatta vatteninnehållet i jorden eftersom den över- eller underskattande innehållet med mellan liter per kubikmeter beroende på jordart (Plauborg et al., 2005; Lieb et al., 2003). En annan svaghet Aquaflex-slangen har är att den endast är placerad på ett ställe på fältet. Den sträcker sig visserligen över tre meter men ligger på ett konstant djup. Det är därför svårt att få en klar uppfattning om hur markfukten varierar på olika djup, något som i projektet har visat sig vara viktigt. Med tanke på att en väderstation också behövs för att överföra informationen blir kostnaden relativt hög i relation till den information utrustningen ger. Aquaflex-slangen kan därför inte rekommenderas till potatisodling. EasyAG-spjutet. Redskap nr 3 har i flera studier visat sig fungera väl för att kunna bevattna olika grödor på ett optimalt sätt (Cepuder och Nolz 2007). EasyAG-spjutet baseras på FDR-teknik och kan mäta markfukten på fyra djup (10, 20, 30 och 50 cm). Mätaren kan kopplas till en väderstation så att informationen kan överföras automatiskt. Dock måste användarvänligheten utvecklas vidare, så att den blir lättare att använda i fält (Cepuder och Nolz 2007). I vår studie har detta mätinstrumentet inte fungerat tillfredsställande. Detta har dels berott på att mjukvaran för databehandlingen inte varit helt uppdaterad och dels på att spjutet är relativt svårinstallerat, trots att en installationsmanual medföljer. Charlsworth (2005) pekar också på att installationen av access-röret är krångligt och menar att mätvärdena är helt beroende på att detta görs på rätt sätt. Mätaren känns i allmänhet plastig och ömtålig. Vårt tips, om detta mätinstrument används, är att installationen av mätaren bör ske på samma sätt som för tensiometern (Appendix 1) och att mjukvaran från DACOM används. Mätaren är inte köpvärd i den utformning som den säljs i idag i Sverige. 6

7 Delta T-spjutet. Redskap nr 4 bygger på samma mätteknik som EasyAG men har en lite robustare konstruktion och är portabel. Man kan alltså använda det till alla sina fält. Innan spjutet kan användas behöver dock speciella plaströr installeras i marken där markfukten skall mätas. Dessa sitter sedan permanent under säsongen. Handdatorn som spjutet läses av med är programmerad med en speciell mjukvara som gör det möjligt att beräkna hur många mm som fattas i rotzonen. Instrumentet är användarvänligt och ger stabila och logiska mätvärden. Nackdelen med denna mätare är att den kräver manuell avmätning och att den är dyr. Den är också begränsad på grund av att man, som tidigare nämnts, är tvungen att installera speciella plaströr i jorden innan mätning kan ske. Installationen av dessa rör sker på samma sett som för EasyAg-spjutet. I internationella studier har Delta-T spjutet kritiserats för att mätvärdena är väldigt beroende på att access-rören installerats korrekt (Charlsworth, 2005). I andra studier har författarna ansett att mätaren inte ger tillräckligt korrekta världen för att bestämma tidpunkt och mängd för bevattningen (Evett et al., 2007). Då sensorn är känslig för hur man installerar den rekommenderas en speciell installationsutrustning. Generellt för alla TDR-, TDT- och FDR-mätare är att det kan vara svårt att översätta mätvärdena till faktiskt bevattningsbehov. Tillverkarna tillhandahåller dock grova riktvärden för var man bör ligga men några exakta värden som gäller för den sorts potatis man odlar eller den jordart man har finns i dagsläget inte. Mätaren rekommenderas inte till lantbrukare men skulle kunna vara ett användbart instrument för rådgivare. Ett lämpligt användningsområde skulle kunna vara att installera mätrör på de fält som regelbundet följs ur växtskyddssynpunkt så att markfukten kan följas samtidigt. Tensiometern. Redskap nr. 5. I detta försök användes tensiometrar av två olika märken, Imetos och Adcons. Resultaten visar att sensorerna ger likvärdiga mätvärden och reagerar snabbt på förändringar i markfukt. Mätarna är dock mycket känsliga för hur man installerar dem och stora skillnader (50 %) kan finnas på små avstånd (10 cm) i jorden. Det är därför viktigt att inte förlita sig på en mätare i fält utan gärna ha minst tre eller flera på samma djup. Stora skillnader fanns gällande användarvänligheten mellan de två märkena. Adcons sensorer var betydligt enklare att hantera än Imetos som krävde mer underhåll och ofta tappade undertrycket. Problem uppstod även med att Imetos tensiometrar plösligt slutade att rapportera för att sedan sätta igång igen efter några dagar. Troligen kan problemet härledas till att fukt tränger in i kablarna eller kretskortet vid själva mäthuvudet. Att tensiometrar behöver kontinuerligt underhåll under säsongen har också visats i ett stort antal internationella studier och tester (Mehdi et al. 2008; Munõz-Carpena 2005; Charlesworth 2005). På grund av det höga arbetsbehovet och att de ofta slutar att fungera kan inte tensiometern rekommenderas för praktisk odling om inte särskilt intresse finns hos odlaren. Detta trots att tensiometern är den mest exakta mätaren i försöket. Om lantbrukaren ändå väljer att använda denna mätmetod rekommenderas Adcons variant av tensiometern, då den är mer driftssäker. Ett krav vid användandet av tensiometrar är att man har tillräcklig bevattningskapacitet så man klarar av att hålla markfukten under 70 kpa (gränsen för vad tensiometern klarar). På en sandjord under soliga förhållanden innebär det att vatten måste tillföras ungefär var 5:e dag. Installationen av tensiometrar kan vara ganska besvärlig, en ingående installationsbeskrivning finns i Appendix 1. Watermarksensorn. Redskap nr 6 är den mätare som har fungerat bäst i försöket. Den är relativt lätt att installera och har fungerat väl, utan några störningar, under försökets gång. En stor fördel med mätaren är att den klarar undertryck ner till 200 kpa och att den inte kollapsar på samma vis 7

8 som tensiometern. Man bör dock vara medveten om att den visar något lägre värden, omkring 10 % i vårt försök, jämfört med tensiometrarna. Att Watermarksensorerna indikerar att det är fuktigare än vad det är har också visats i ett antal internationella studier (Huang et al. 2004; Irmak & Haman 2001). Sensorerna har också under försökets gång inte reagerat lika snabbt på markfuktsvariationer som tensiometrarna, vilket också har visats i andra försök (Thompson 2006; Greenwood 2009). Watermarksensorerna kan läsas av manuellt eller kopplas till en väderstation för automatisk avläsning. I detta försök kopplades sensorerna till ett antal Imetos väderstationer som sände mätningar från sensorerna, fyra gånger per dygn, via GSM till en server på Internet (Fieldclimate, Pessl Instrument). Servern var kopplad till Internet vilket möjliggjorde att markfuktsinformationen kunde nås från vilken Internetuppkopplad dator som helst. Via datorn kan sedan mätningarna laddas ner till Excel och analyseras på en mängd olika sätt. Man kan också konfigurera väderstationen så att ett SMS skickas till en mobiltelefon när markfukten börjar närma sig en kritisk gräns. Med en tillsatsmodul (ICA-box) kan även bevattningen startas automatiskt via SMS, vilket är speciellt användbart om man har droppbevattningssystem. Under försökets andra och tredje år styrdes bevattningen nästan helt med hjälp av denna ICA-box vilket har fungerat väl. Boxen är självförsörjande på ström och säljs av Waterboys för ca tre till fyra tusen kronor. Antalet sensorer som behövs för att få tillförlitliga mätningar beror bland annat på fältets kupering och hur jordtypen varierar inom fältet. Ett riktvärde är dock att varje bevattningszon (fält) behöver mellan 6-7 st Watermarksensorer (Shock et al. 2005). Riktvärdet är från Oregon State University som under de senaste 20 åren mätt markfukten i deras försöksodlingar med bland annat Watermarksensorer. De rekommenderar även att sensorerna ligger på ungefär 20 cm djup mellan två friska potatisplantor (Shock et al. 2006). Problemet är dock att installationen bör ske tidigt på säsongen, gärna innan uppkomst så att rotsystemet kan växa runt mätarna, annars är risken överhängande att man skadar rötterna vid installationen och därför får mätvärden som inte är representativa. Det är också av stor vikt att sensorerna placeras på platser som representerar en så stor del av fältet som möjligt. Är variationerna inom fältet väldigt stora är det bättre att dela upp fältet i flera bevattningszoner (Shock et al. 2005). Watermarksensorerna används i praktisk odling utomlands (Shock et al. 2006) och kan utifrån resultaten från detta försök rekommenderas för potatisodling i Sverige. Priset på själva mätarna är bara några hundralappar men det kostar fortfarande en hel del att få automatisk avläsning. Men priset för den tjänsten kommer med stor sannolikhet falla på grund av ökad konkurrens i branschen. Bevattningsprognosen. Redskap nr 7 har i de undersökningar som SLU Alnarp genomfört, fungerat väl och rekommenderas för odling av potatis i Sverige. Det var dock skillnader från år till år. Under 2007 och 2008 stämde prognosen bra överens med markfuktssensorerna. År 2009 hängde inte prognosen med riktigt vid bevattningarna tidigt på säsongen. I slutet av 2009 ville den dock att vi skulle vattna mer än marksensorerna visade. Man bör därför inte lita blint på modellen om man inte har någon markfuktssensor att verifiera värdena med. Modellen är relativt lättanvänd och ett bra stöd i beslutsfattandet kring bevattning. Den ger även en god översikt på markens vattenbudget och den är relativt lättanvänd. Dessutom är kostnaden låg i förhållande till övriga mätinstrument och redskap som finns tillgängliga på marknaden. Dess svagheter ligger i att man måste ha tillgång till Internet och att man är beroende av att tjänsten fungerar. Vid något tillfälle låg tjänsten nere vilket höll på att förstöra försöket ett av 8

9 åren. En annan nackdel är att modellen kräver en del engagemang under säsong då arbetstrycket redan är högt. Prognosen är även känslig för vilket rotdjup och jordart man registrerar. Problemet är att man i många fall saknar exakta uppgifter om dessa faktorer. Mer korrekt information kring dessa pararmetrar skulle troligen förbättra prognosen betydligt. Hur väl prognosen avspeglar det faktiska bevattningsbehovet varierar från år till år och beroende på hur väl man matar in all grunddata. En markfuktsmätare, typ Watermark som verifierar statusen är därför önskvärd. Bevattningsprognosen rekommenderas som ett prisvärt redskap för att bedöma när det är tid att vattna potatisen. I tabell 2 nedan finns en sammanställning av utvärderingen. Till grund för utvärderingen ligger tre års fältförsök ( ) där redskapen använts i praktisk potatisodling. 9

10 Tabell 2. Jämförelse mellan sju metoder för bestämning av bevattningstidpunkt Kategori Metod Fieldscout 300 Aquaflex EasyAg-Spjut Delta-T-spjutet Tensiometer Watermark Bevattnings Prognos Användarvänlighet Hög Mellan Låg Mellan Låg Hög Hög Tidsåtgång/mätning Manuell avläsning ~ 10 min, beroende på avstånd till fältet Data loggas, avläsning 5 min Data loggas, avläsning 5 min Manuell avläsning ~10, min beroende på avstånd till fältet Data loggas, avläsning 5 min Data loggas, avläsning 5 min 30 min/vecka under intensiva perioder Nödvändig indata Jordart Placerade i fält, kräver installation och programvara. Jordart. Jordart Rotdjup, vattenhållande förmåga. Placerade i fält, kräver installation och programvara Placerade i fält, kräver installation. Gröda, mognadsgrad, rotdjup, jordart, bevattning, (nederbörd) Exakthet Låg Mellan Mellan Hög Hög Mellan Beroende av indata Pris kr Ca 7000 kr* kr* kr/st 300 kr/rör Mätmetodik TDR (Direkt mätning)) TDT (Direkt mätning) FDR (Direkt mätning) FDR (Direkt mätning) kr/3 st* Ca 3000 kr/3st* 990 kr för 10 fält Undertryck (Direkt mätning) Resistans omvandlat till undertryck (Direkt mätning) Betyg (1-5) Rekommendation Rekommenderas till ovana bevattnare. Ger ett visst stöd men är dyr i förhållande till vad den ger. Rekommenderas inte till potatis på grund av högt pris. Svårt att avgöra hur markprofilen torkar ut. Rekommenderas inte till potatis på grund av högt pris och usel användarvänlighet. Rekommenderas till rådgivare, dock arbetskrävande och onödigt dyr. Rekommenderas till forskning men inte till praktiskt lantbruk. Arbetskrävande och svårinstallerad. * Kostnad tillkommer för ev. klimatstation, addit-stationer, solpaneler, batterier, etc. Totalt mellan kr Rekommenderas för praktisk odling av högvärdesgrödor. Modell Rekommenderas för praktisk odling av alla som har bevattning. Prisvärd och relativt användarvänlig. 10

11 Utvärdering av skördeeffekterna av en styrd bevattning Material och metod Under första året (2007) var försöket utformat främst för att utvärdera markfuktssensorerna. Det lades då upp som ett strimförsök i potatis utan repetitioner. Men för att klargöra skörde- och kvalitetseffekterna av en styrd bevattning ändrades upplägget de två sista åren (2008 och 2009) till ett fullständigt randomiserat fältförsök med fyra repetitioner (Figur 6). Det lades också in fyra olika markfuktnivåer som reglerades med hjälp av redskapen som beskrivits ovan. Försöksupplägget syftade även till att testa om det helt enkelt var möjligt att styra markfukten utifrån mätarna och därmed höja skörd och kvalitet utan att egentligen besöka fältet. Resultaten som presenteras nedan kommer från de två sista försöksåren. Alla fältförsök var utlagda hos Hushållningssällskapet i Kristianstad. De fyra behandlingar som utvärderades var (1) obevattnat, (2) markfukten hölls mellan intervallet kpa, (3) markfukten hölls mellan kpa och (4) bevattningen styrdes efter den danska bevattningsprognosmodellen. Att hålla markfukten mellan kpa innebär i stort sett att man vattnar var eller varannan dag under intensiva delar av odlingssäsongen. Detta led kallas därför, i vissa fall för, optimalt bevattnat led i denna rapport. Bevattningsled kpa kan sägas efterlikna en lågintensiv normal bevattningsstrategi med tre till fyra bevattningar á 25 mm per säsong. Markfuktsnivåerna bestämdes dels utifrån en förstudie i Biotronen på Alnarp och dels utifrån internationella försöksresultat. Sprutspår Block 1 Block Radmellandrum 9m Block 3 Block 4 Sprutspår Skyddsrader Skörderader Varje mellanrum är en potatisrad Figur 6. Skiss över försöksfältet. 11

12 Bevattning För att försöket skulle kunna randomiseras och styras automatiskt bevattnades försöket med ett droppbevattningssystem. Med ett sådant system kan man tillföra mindre vattenmängder vilket gör att markfukten går att styra mer exakt. Magnetventiler och styrsystem Block Tre stamledningar lades ut i radmellanrummet mellan block 1 & 2 och 3 & 4 (se figur 6). Varje enskild stamledning användes för att bevattna ett bevattningsled. Droppslangar fästes till stamledningarna och drogs ut till respektive bevattningsled (se figur 7). Bevattningen styrdes med hjälp av tensiometrar och Watermarksensorer som var kopplade till väderstationer. Dessa kommunicerade sedan med Internet och användarens mobil via GPRS så att magnetventilerna kunde startas och stoppas inom de gränsvärden som tidigare beskrivits Block 3 Figur 7. Skiss över bevattningsledningarna Bevattningsprognosen vattnades manuellt via SMS när modellen indikerade att det var dags. Samtliga mätutrustningar som utvärderas i försöket användes som referensvärden i förhållande till tensiometrarna och Watermarksensorerna vid bevattningen. All styrning av bevattningen gjordes från Alnarp utan att försöksfältet egentligen behövde besökas. Placering av mätinstrumenten På grund av begränsningar i projektbudgeten fanns det inte möjlighet att ha fyra repetitioner av alla mätutrustningar. Totalt användes ett trettiotal tensiometrar, 12 Watermarksensorer, en Aquaflexslang, ett EasyAg-spjut, en Fieldscout och ett TDR-spjut med 7 mätrör. De mätare som det endast fanns en av installerades i bevattningsprognosen då den förväntades variera mest i markfukt. Sättning Försöket sattes den 8 maj 2008 och den 17 april år 2009 med ett radavstånd på 75 cm. I huvudsak användes stärkelsepotatissorten Kuras men år 2009 sattes även sorten Seresta för att kunna jämföra sortskillnader. Utsädesstorleken var mm och sattes med 20 cm sättavstånd År 2009 var utsädesstorleken mm och sättavståndet ca 35 cm. Fälten höstplöjdes och harvades djupt tre gånger på våren innan sättning båda försöksåren. Gödslingsstrategi Försöket gödslades med samma strategi båda försöksåren. Två veckor efter sättning radmyllades 700 kg Promagma mikro. Gödselaggregatet var utrustat med formplåtar som kupade upp drillarna ytterliggare. I mitten av juni bredspreds 250 kg/ha N27 och 200 kg/ha Kalimagnesia. Vidare så lades 250 kg/ha N27 i mitten av juli. Totalt gödslades fältet med 212 Kg N, 35 Kg P, 176 Kg K, 12 Kg Mg, och 36 Kg S per hektar. 12

13 Växtskyddsåtgärder Hela försöket behandlades på samma sätt. I tabell 3 visas de växtskyddsåtgärder som utfördes under odlingssäsongen Växtskyddsåtgärderna såg ungefär likadana ut år 2009, dock skiljer datumen sig åt. Tabell 3. Växtskyddsåtgärder Behandling Preparat Dos Datum Ogräs Sencor + olja 0,4 + 0,5 l/ha Titus 30 g/ha + 0,3 l/ha Insekter Sumi-Alpha 0,5 l/ha Biscaya 0,3 l/ha Sumi-Alpha 0,5 l/ha Svamp Shirlan 0,3 l/ha Shirlan 0,4 l/ha 06-30; 07-22; 07-30; 08-07; Epok 0,5 l/ha 07-07; Rannman 0,2 l/ha 08-15; 08-25; Amistar 0,5 l/ha Mätningar under säsongen Under växtsäsongen gjordes två provgrävningar för att uppskatta skörd och knölsättning. Under första halvan av oktober gjordes även en slutskörd, då 2 rader á 9 m skördades, storlekssorterades och vägdes. De marksensorer som var kopplade till väderstationerna (tensiometrarna, Watermarksensorerna, EasyAg-spjutet och Aquaflex-slangen) lästes varje timme per automatik. Markfukten mättes även med de manuella mätinstrumenten (TDR-spjutet och Fieldscouten), dock inte lika ofta som de som var kopplade till väderstationerna. Mätningar efter skörd Stärkelsehalt och skördenivå och storleksfördelning mättes samtliga år. Utöver försöksplanen gjordes en kvalitetsanalys av knölarna Detta för att man året innan, vid en okular besiktning, sett tydliga tendenser till att en ökad bevattningsintensitet minskar andelen missformade och skorvangripna knölar. Tio kilo potatis togs därför från varje försöksruta och skickades till POKAB. De parametrar som undersöktes var förekomsten av skorv, grönfärgning, skalmissfärgning, mekaniska skador, rötor, missformningar och larvangrepp. Resultat Skördeeffekter av bevattning Resultatet från fältförsöken 2008 och 2009 visar tydligt att det är möjligt att på avstånd styra markfukten med hjälp av markfuktssensorer och därmed uppnå olika skördenivåer i potatis. Resultaten från 2009 för sorten Kuras visar att ju högre bevattningsintensitet man har desto högre skörd kan man uppnå (figur 8). Skörden från de olika bevattningsleden var alla signifikant skiljda från varandra. Högst skörd gav de optimalt bevattnade ledet (10-30 kpa) och lägst skörd det obevattnade (figur 8). 13

14 Figur 8. Diagrammet visar skördeeffekten av de olika bevattningsstrategierna i stärkelsepotatissorten Kuras år 2009 Skörden i sorten Seresta följde i princip samma mönster som sorten Kuras. Skillnaderna var dock inte lika stora vilket gjorde att ingen signifikant skillnad kunde ses mellan de olika bevattnade leden. Den totala skörden på de bevattnade leden låg på mellan 52 och 56 ton/ha. Det obevattnade ledet hade en total skörd på omkring 46 ton/ha och var signifikant skiljt från övriga behandlingar. År 2008 undersöktes bara sorten Kuras. Den totala skörden på de bevattnade behandlingarna låg på mellan 60 och 62 ton/ha. Skörden i det obevattnade ledet låg på omkring 57 ton/ha och var endast signifikant skiljt från det optimalt bevattnade ledet (10-30 kpa). I de provgrävningar som gjordes tidigare under säsongen 2008 skiljde sig skörden dock signifikant åt i alla bevattningsled, förutom bevattningsprognosen som var likvärdig med både optimalt bevattnat (10-30 kpa) och normalbevattnat (40-70 kpa). En sammanställning av detta treåriga projekt samt av tidigare bevattningsförsök i stärkelsepotatis (FK ) visar att skördeeffekterna av bevattning uppgår till ca kg/ha/mm tillfört vatten. Generellt så gav de bevattnade leden ca % högre skörd jämfört med de obevattnade. 14

15 Väderförhållanden Nederbördsmängderna skilde sig kraftigt åt mellan åren. De första månaderna av odlingssäsongen var torrare år 2008 än år 2009 medan andra delen var betydligt blötare år 2008 jämfört med år Under augusti 2009 var vattenunderskottet ca 45 mm medan det år 2008 var ett överskott på ca 75 mm under samma period vilket resulterar i en skillnad på 120 mm. Det var således väderförhållandena i augusti månad som främst gjorde att markfuktsnivåerna skiljde sig åt mellan försöksåren (figur 9). År 2009 var den totala nederbördsmängden högre, samtidigt som den totala avdunstningen var lägre, vilket gjorde att vattenunderskottet blev ca 32 mm större år 2009 jämfört med 2008 (tabell 4). Tabell 4. Nederbördsmängder, potentiell avdunstning och bevattningsbehov för år 2008 och Den potentiella avdunstningen är den maximala avdunstningen i en välvattnad fullt utvecklad potatisgröda. Avdunstningssifforna för maj månad blir därför något överskattade. Datum 2008 Potentiell avdunstning Nederbörd Drenerat Vattenunderskott maj 36,5 6,4 0 30,1 jun 63,6 37,4 0 26,2 jul 51,1 43,2 0 7,9 aug 55,1 149, ,7 sept 98,7 41,8 0 56,9 Summa , , maj 58,3 39,5 0 18,8 jun 58,6 44,5 0 14,1 jul 70 90, ,5 aug 94,9 49,6 0 45,3 sept 38,1 22, Summa 319,9 246,2 5 78,7 Nedan visas grafer för hur markfukten påverkats av dessa nederbördssiffror. Där kan vi tydligt se att det var betydligt torrare under andra halvan av odlingssäsongen 2009, speciellt på 40 cm djup. Grafen visar även att det funnits fukt på 70 cm djup under hela säsongen, både år 2008 och

16 Figur 9. Översikt över markfukten på tre djup (10, 40 och 70 cm) i obevattnad Kuras för år 2008 och Knölsättning och storleksfördelning Vid provgrävningarna 2008 var det stora skillnader i knölsättning mellan de olika behandlingsleden (figur 10). Generellt så resulterade en högre bevattningsintensitet i fler knölar. Storleksfördelningen av knölar påverkades också av de olika behandlingsleden, speciellt ökade skörden i de för matpotatis säljbara storleksfraktionerna mm och mm (figur 10). I genomsnitt gav det optimala bevattningsledet (10-30 kpa) 11 ton/ha högre andel säljbar vara jämfört med det obevattnade ledet och 8 ton högre andel säljbar vara jämfört med det normalbevattnade (30-70 kpa). Skördeökningarna i dessa fraktioner är statistiskt signifikanta. En hög bevattningsintensitet resulterade 2008 i färre antal överstora knölar (> 65mm) Figur 10. Bevattningens effekt på storleksfördelningen hos sorten Kuras år 2008 År 2009 var det också skillnader mellan behandlingarna när det gäller knölantalet för sorten Kuras. En högre bevattningsintensitet innebar generellt, liksom 2008, fler knölar. Dock var dessa skillnader ej signifikanta. Storleksfördelningen 2009 påverkades på samma sätt som året innan. Det optimalt bevattnade ledet (10-30 kpa) gav i de säljbara fraktionerna i genomsnitt 8 ton högre skörd jämfört med det obevattnade ledet och 6 ton högre skörd jämfört med det normalt bevattnade (40-70 kpa) ledet. Ökningarna var statistiskt signifikanta. Minskning av antalet överstora knölar (> 65 mm), som sågs vid ökad bevattningsintensitet 2008 kunde inte ses För sorten Seresta, som endast odlades 2009, hittades inga skillnader i storleksfördelning mellan de tre bevattnade leden i fraktionerna mm och mm. Dock var det signifikant högre 16

17 andel säljbar vara, omkring 11,5 ton/ha, i det optimalt bevattnade ledet (10-30 kpa) jämfört med det obevattnade ledet. Ingen klar tendens kunde ses i denna sort vad det gäller bevattningsintensitet och antalet överstora knölar (> 65 mm). Knölsättningen i Seresta varierade mellan behandlingarna och mellan provgrävningarna, men skillnaderna kunde ej kopplas till bevattningsintensiteten. Kvalitetsanalys Generellt var de var det väldigt lite skalmissfärgningar, rötor och larvangrepp på potatisen 2009 när kvalitetsanalysen gjordes. Andelen gröna potatisar var också generellt låg, med ett fåtal undantag. Däremot varierade de mekaniska skadorna och andelen potatis med stötblått mycket mellan försöksrutorna, dock inget som kunde kopplas till en specifik bevattningsstrategi. Missformade potatisar och sprickor låg på en jämn hög nivå på mellan 2,5-10 % för i princip alla försöksrutor. Däremot var det betydligt vanligare med skorv i de obevattnade ledet om man jämför med det optimala ledet (10-30 kpa). Skillnaderna var signifikanta (P< 0,05) om bägge sorterna slog ihop. Figur 11. Bevattningens effekt på potatisens kvalitet. Från vänster, obevattnat led, normalbevattnat led (40-70), optimalt bevattnat led (10-30 kpa). Bilden visar sorten Kuras från år Stärkelsehalt De olika bevattningsleden påverkade inte i något fall stärkelsehalten signifikant, detta gäller oavsett år och sort. Medelstärkelsehalten i Kuras var för 2008 ungefär 23,5 % och för ,5 %. Seresta, som bara odlades 2009 hade en medelstärkelsehalt på 24 % Diskussion Framtidsperspektiv Att använda vattensensorer som ett beslutsstöd vid bevattning kommer troligtvis inom en ganska snar framtid att vara vanligt. Dels på grund av att en högre skörd och kvalité kan fås på grödan om bevattningen utförs korrekt och dels på grund av krav från samhället att vattenutnyttjandet skall minskas. Ökar användandet av sensorer sjunker också med all säkerhet priset per enhet vilket i sin tur kan stimulera användandet än mer. Det finns dock fortfarande en hel del som måste förbättras gällande användarvänligheten för att de skall slå igenom på bred front. De sensorer som finns på marknaden idag kräver en hel del tid, både att sätta sig in hur de fungera och hur resultaten skall tolkas, för att vara till någon hjälp. Har odlaren inte denna tid eller detta intresse bör man således inte införskaffa någon sensor. Risken är annars stor att sensorn endast ses som en kostnad och inte som ett redskap för att öka lönsamheten. Ett framtida alternativ till att den enskilda odlaren köper in sensorerna är att rådgivningsorganisationer/företag har bevattningsövervakning som en tjänst. Fördelen med en 17

18 sådan lösning är bland annat att rådgivarna som sköter om systemen bygger upp en stor kompetens om hur bevattnings- och sensorövervakningssystemen fungerar. Rådgivaren får då dessutom tillgång till ett stort antal sensorer som är utspridda på ett flertal fält i regionen, vilket borde innebära att råden till odlaren blir säkra och väl underbyggda. En faktor som kommer att underlätta användandet av sensorerna är att de nyare versionerna kan presentera markfuktens variationer på vilken Internetuppkopplad dator som helst. I vårt försök har detta fungerat väldigt bra och beslut om bevattning har tagits helt beroende på att vattensensorernas mätningar överförts via GSM-nätet till våra datorer, ett tiotal mil ifrån försöksfältet. En annan fördel med att överföra mätningarna till en dator kontinuerligt är att det finns möjlighet att i efterhand analysera om bevattningen sattes in i rätt tid. Görs denna analys under ett antal år så kommer odlaren att bygga upp en kunskapsbas om sina fält som kan vara till stor hjälp för nästkommande års beslut om bevattningstidpunkter. I en undersökning gjord i Kanada där odlare fick prova ett antal olika vattensensorer under en säsong var en av de saker som odlarna poängterade att sensorn måste kunna läsas av från kontoret (Mehdi et al. 2008). Fjärravläsning är också en förutsättning för att i framtiden kunna styra bevattningen helt automatiskt (Greenwood et al. 2009; Vellidis et al. 2008). Greenwood et al. (2009) ser också ett framtidsscenario där odlare har en övervakningscentral där sensorer och annan utrustning övervakas. Personalen eller odlaren tar sedan beslut om bland annat bevattning från denna plats. Lönsamheten för styrd bevattning Lönsamheten för bevattning och bevattningsstyrning i potatis är ofta svår att avgöra eftersom flera faktorer så som pris på produkten, kostnad för bevattning samt vilken skördeeffekt som bevattningen har, varierar från gård till gård och från år till år. Först i efterhand när alla faktorer sammanvägts kan man avgöra om bevattningen var lönsam eller inte. Av de ovan nämnda faktorerna är det egentligen bara kostnaden för bevattningen som är någorlunda lätt att förutspå. Prisläget på potatisen och effekten av bevattningen är dock mycket svårbedömt. Där får man helt enkelt blicka tillbaka på historiska data över prislägen och väder för att uppskatta sannolikheten att en bevattning är lönsam. Helt avgörande kommer då att vara vilka säljkanaler man har, men också vilken genomsnittlig nederbörd man har under odlingssäsongen och vilken vattenhållande förmåga man har i sin jord. Historiskt sett brukar man säga att bevattning till potatis alltid är lönsamt vilket också ofta är fallet. Men med stigande kostnader för bevattning och fortsatt låga priser för potatisen bör man se upp med den generaliseringen, speciellt när vi pratar om stärkelsepotatisproduktion där priset för råvaran ligger betydligt lägre än hos andra produktionsgrenar. I stärkelsepotatisproduktion är det ofta kostnaden för bevattningen som avgör om det är lönsamt eller inte. En sammanställning av detta treåriga projekt samt av tidigare bevattningsförsök i stärkelsepotatis (FK ) visar att skördeeffekterna av bevattning uppgår till ca kg/ha/mm tillfört vatten. De bevattnade leden gav generellt ca % högre skörd jämfört med de obevattnade. Kostnaden för bevattningen uppgår enligt Hushållningssällskapets beräkningar till ca kr/ha/mm tillfört vatten. Med en prisbild på omkring 75 öre per kilo potatis kan man snart räkna ut att lönsamheten i vissa fall är tveksam. I den sammanställning som gjordes var bevattning lönsamt i 81 % av försöken om bevattningskostnaden sattes till 25 kr/ha/mm (625 kr/25 mm), men om kostnaden i stället sattes till 65 kr/ha/mm (1625 kr/25 mm) var bevattning endast lönsamt i 18 % av försöken. I produktion av matpotatis ser dock bilden något annorlunda ut på grund av att priset som regel ligger nära dubbelt så högt och kraven på kvalitet och storleksfördelningen är större. Eftersom bevattning inte bara påverkar skördenivån utan också kvalitet och storleksfördelning gäller den 18

19 gamla regeln att bevattning i matpotatis som regel alltid är lönsamt, förutsatt att det finns ett behov. Flertalet försök visar att andel säljbar vara kan öka upp till 30 % samt att man med hjälp av bevattning kan lyfta kvaliteten en klass. Detta i sin tur kan i vissa fall medföra en extrainkomst på ca 1 kr per kg. Det finns så klart undantag när bevattning inte är lönsamt även i matpotatis, exempelvis under nederbördsrika år. Det är ju även så att förlusterna blir mindre om man inte bevattnar i händelse av kraftigt angrepp av rost, knäpparlarver, brunröta eller någon annan skada som leder till kassering av partiet. Om sedan det finns utrymme i budgeten för markfuktssensorer och prognosmodeller eller ej kommer att bero på hur pass duktig man är på att bevattna utan dessa sensorer. Är man långt ifrån en optimal odling innan man skaffat dessa redskap så har man såklart mer att tjäna på ett styrsystem. En annan förutsättning för att skaffa ett styrsystem för bevattningen är ju också att man har säkrat vattentillgången och kapaciteten så att man hinner vattna efter styrsystemet. Gällande stärkelsepotatis så rekommenderas inte något styrsystem för bevattningen eftersom priset på produkten är för lågt och skördeökningarna är för små, för att täcka kostnaderna för ett styrsystem. I matpotatis skulle ett styrsystem mycket väl kunna ge ökad lönsamhet men är om det gör det eller ej kommer helt och hållet att bero på gårdens förutsättningar vad gäller bevattningskapacitet och pris på grödan. Av alla redskap som finns på marknaden är bevattningsprognosen den mest prisvärda och betalar sig fort om man har stora arealer. Fältförsöket Skördeeffekterna av bevattning i stärkelsepotatis visade sig avta ju längre tillväxtperioden gick. Under samtliga år har effekterna varit större under första halvan av odlingssäsongen än vad slutskörden visat. Detta var speciellt tydligt under blöta höstar då skördeeffekterna i vissa fall helt suddades ut, De optimalt bevattnade leden nådde som regel full skörd och vissnade ner mycket tidigare än de obevattnade leden, som ofta stod gröna ett par tre veckor längre in på hösten. Det verkar därför som att stärkelsepotatis liksom sockerbetan har en god förmåga att hämta igen tappad tillväxt under senhösten. Kvalitetsanalysen på potatisen från försöket 2009 visade på att skorvangreppen var mindre i de försöksrutor som hade haft optimal bevattning (10-30 kpa) jämfört med det obevattnade ledet. Detta är något som setts i ett antal andra studier, både svenska och utländska (Linnér 1984; Wilson et al. 2001). Att skorven minskar har inte så stor betydelse för den svenska stärkelseodlingen men kan för matpotatisodlaren vara desto viktigare för att kunna få ett högre pris för sin potatis. De övriga testade kvalitetsparametrarna visade inga skillnader som kan härröras till bevattningsstrategierna. I motsats till vår studie fann Linner (1984) att antalet missformade potatisar minskade med en ökande markfukt. Detta observerades under 2008 men det gjordes ingen fullständig analys. Kvalitetsanalysen som gjordes år 2009 visade inte på någon minskning i andelen missformade knölar till följd av ökad bevattningsintensitet. Fuktigare markfuktsförhållanden under knölsättningen 2009 skulle kunna vara en förklaring till detta. En annan förklaring skulle kunna vara att det angrepp av Rhizoctonia som förekom år 2009 suddade ut eventuella skillnader. Slutsatser - Det går att styra bevattningen i potatis med hjälp av markfuktssensorer utan att egentligen besöka fältet. 19

20 - Bevattningsprognosen och/eller Watermarksensorer rekommenderas för styrning av bevattning i matpotatis. Dock bör ett särskilt intresse finnas hos användaren då systemen kräver ett visst engagemang. - Bevattning ger ca kg mer potatis per tillförd mm per hektar. Dessutom minskar förekomsten av skorv. - I stärkelsepotatis är det inte lönsamt att använda markfuktssensorer för styrning av bevattning på grund av lågt pris och låga kvalitetskrav. I matpotatis bör dock markfuktssensorer i många fall kunna ge en möjlighet att styra bevattningen mer korrekt och därmed uppnå en ökad lönsamhet. Referenser Cepuder, P. Nolz R. (2007). Irrigation management by means of soil moisture sensor technologies. Journal of Water and Land Development 11: Charlesworth P. (2005). Soil water monitoring. [online] Tillgänglig: products/national-program-sustainable-irrigation/pr050832/pr pdf Evett S., Howell T., Tolk J Comparison of soil water sensing methods for irrigation management and research In: Proceedings of the Central Plains Irrigation Conference, [online] Tillgänglig: 20Irrig%20Conf% pdf Gardner W., Israelsen O.W., Edlefsen N.E., Clyde D. (1922). The capillary potential function and its relation to irrigation practice.(abstract) Phys. Rev. 20:196 Greenwood D.J., Zhang K., Hilton H.W., Thompson A.J. (2009) Opportunities for improving irrigation efficiency with quantitative models, soil water sensors and wireless technology Journal of Agricultural Science 2009: 1-16 Huang Q., Akinremi O.O., Rajan R.S., Bullock P. (2004) Laboratory and field evaluation of five soil water sensors. Canadian journal of soil science 84: Irmak S., Haman D.Z. (2001) Performance of the watermark.granular matrix sensors in sandy soils. Applied Engineering in Agriculture 17: Leib B.G., Jabro J.D., Matthews G.R. (2003) Field evaluation and performance comparison of soil moisture sensors. Soil Science 168: Linnér, H. (1984) Markfuktighetens inflytande på evapotranspiration, tillväxt, näringsupptagning, avkastning, och kvalitet hos potatis (Solanum Tuberosum L.). Rapport 142. Institutionen för markvetenskap, Uppsala. McKim H. L., Walsh J.E., Arion D.N.. (1980). Rewiev over teqniques for measuring soil moisture in situ. U.S. Army Cold Regions Research and Engineering Laboratory, Hanover, New Hampshire. Special Report Mehdi B.B., Madramootoo C.A., Gollamudi A., Ali S., Verhallen A., Nichols I., Morrison W. (2008) A Comparison of Soil Moisture Monitoring Technologies for Irrigation Scheduling 20

21 [online] Tillgänglig: &T=2 Munõz-Carpena R., Dukes M.D. Li Y.C., Klassen W. (2005) Field comparison of tensiometer and granular matrix sensor automatic drip irrigation on tomato HortTechnology 15: Murillo J., Villafane R., Basso C. (2008) Evaluación de un equipo de reflectometría de dominio temporal (TDR) para registros de humedad en un suelo franco. Rev. Fac. Agron. 25: Nilsson A. (2005). Olika metoder och tekniska hjälpmedel för att bestämma bevattningstidpunkt. Examensarbete inom lantmästarprogrammet 2005:51. Plauborg F., Iversen B. V., Laerke P.E. (2005). In situ comparison of three dielectric soil moisture sensors in drip irrigated sandy soils. Vadose Zone Journal 4: Shock C.C, Flock R., Feibert E., Shock C.A., Pereira A., Jensen L. (2005) Irrigation monitoring using soil water tension. Oregon State University. EM [online] Tillgänglig: Shock C.C, Flock R., Eldredge E., Pereira A., Jensen L. (2006) Successful potato irrigation scheduling. Oregon State University. EM 8911-E. [online] Tillgänglig: Thompson R.B., Gallardo M., Aguera T., Valdez L.C., Fernańdez M.D. (2006) Evaluation of the Watermark sensor for use with drip irrigated vegetable crops. Irrigation Science 24: Vellidis G., Tucker M., Perry C., Kvien C., Bednarz C. A real-time wireless smart sensor array for scheduling irrigation (2008) Computers and Electronics in Agriculture 61: Wilson C.R., Pemberton B.M., Ransom L.M. (2001) The effect of irrigation strategies during tuber initiation on marketable yield and development of common scab disease of potato in Russet Burbank in Tasmania Potato Research 44: Rapporter FK. (1985) Sort x bevattning i fabrikspotatis. Meddelande från fabrikspotatiskommiten. nr 22 försöksnummer 1031 sidan FK. (1986) Sort x bevattning i fabrikspotatis. Meddelande från fabrikspotatiskommiten. nr 23 försöksnummer 1031 sidan FK. (1988) Sort x bevattning i fabrikspotatis. Meddelande från fabrikspotatiskommiten. nr 25 försöksnummer 1031 sidan FK. (1989) Sort x bevattning i fabrikspotatis. Meddelande från fabrikspotatiskommiten. nr 26 försöksnummer 1031 sidan