Utvärdering av sätteknikens betydelse för matpotatiskvaliteten

Transkript

1 Utvärdering av sätteknikens betydelse för matpotatiskvaliteten Ekelöf J., Andersson A. Samarbetsprojekt inom Partnerskap Alnarp SLU Alnarp Område Jordbruk -odlingssystem, teknik och produktkvalitet Sluttapport

2 Inledning Branschen och Skånes potatisodlarförening har länge efterfrågat försöksverksamhet kring matpotatiskvalitet. En faktor som påverkar kvaliteten är sättningstekniken. Då marginell forskning och uppföljning har gjorts inom detta område de senaste åren tror man nu att den sättningsteknik som används i Sverige har halkat efter den internationella utvecklingen. Det har under senare år i Europa arbetats fram ny sättningsteknik som både ger en mer exakt placering av både sättknölen och gödningen men som också ger en bättre form på kuporna efter sättaren, något som borde kunna påverka skörden och ge en minskad andel gröna potatisar. I Skånes Potatisodlarförenings regi anordnades det under våren 2008 en välbesökt demonstration av nya potatissättare på Borgeby fältdagar. Representanter från några av Europas ledande maskintillverkare (Grimme, Underhaug och AVR) kom till Borgeby för att visa vad deras maskiner gick för. För att kunna följa upp och jämföra resultatet av de olika potatismaskinerna sattes förutom demonstrationen på Borgeby ett försök på ett närliggande fält hos Hushållningssällskapet Malmöhus. En utvärdering av försöket gjordes sedan inom ramen för ett samarbetsprojekt mellan Skånes potatisodlarförening, Område Jordbruk på SLU och Partnerskap Alnarp. Syftet med försöket var att utvärdera de olika sättarna och jämföra placeringen av sättknölen, kup-formen, uppkomsten, samt göra en slutskörd för kontroll av skördenivå och andel grönfärgade. Som referens användes en traditionell potatissättare. Totalt sett jämfördes sex olika sättare, fem nya sättare av olika märken och en referenssättare. Sättare nr. ett var en bogserad tvåradig Struktural (PM 20) och sättare nr. två var en fyrradig buren Hassia (SL 4 R). Sättare nr. tre var en fyrradig bogserad Underhaug (Un 3200) och sättare nr. fyra var referenssättaren som var en ca 15 år gammal buren fyrradig Underhaug. De sista två sättarna var av märket Grimme där nr. fem representerades av en fyrradig buren (GL 34) och nr sex en tvåradig buren (GL 32). Samtliga nya sättare var av årsmodellen Nedanför referenslistan ligger internetlänkar till de olika sättarna, där finns också en mer ingående beskrivning.

3 Material och metod Försöksupplägg Försöket lades upp som ett blockförsök med tre repetitioner. På grund av försökstekniska skäl kunde inte behandlingarna randomiseras fullständigt. Problem uppstod även vid sättningen som gjorde att block C inte kunde inkluderas i resultaten. Resultaten nedan är alltså en sammanställning av block A och B. Nedan följer en skiss över försöksfältet. Block A Vändteg B Vändteg C Radgödslat Bredspridd gödsel Radgödslat Figur 1. Skiss över försöksfältet. Blocken är markerade som A, B och C. Maskintyperna är markerade från ett till sex, numren är de samma som beskrivits tidigare i inledningen. Hela försöksfältet var 50 x 345 m, ca 2 ha. Jordbearbetning Innan sättning vårplöjdes fältet, därefter bearbetades jorden lite olika för varje sättare, i princip kan man säga att tre olika behandlingar gjordes. Jorden stenstränglades inför sättning med sättare nr. ett och sex (Struktural och Grimme 2 rad.). Inför sättning med sättare nr. tre, fyra och fem (Underhaug 4 rad., referenssättaren och Grimme 4 rad.) kördes det med en stennedläggningsfräs. Inför sättningen med sättare nr. två (Hassia) kördes det med stensträngläggare, såbäddsharv och till sist med en rotorharv integrerat med sättaren. Sättning Försöket sattes den 20 Maj med sorten Faxe av storleksfraktionen mm. Samtliga maskintillverkare/förare fick till uppgift att sätta med 27 cm mellanrum mellan knölarna. Förarna fick dock fria händer gällande radavstånd, kupform och sättdjup. kup-formen och radavståndet visas i figur 3 och sättdjupet och det faktiska sättavståndet visas i tabell 2.

4 Gödsling Fältet gödslades med 700 kg ProMagma före sättning. I de fem mittensektionerna två t.o.m. fem bredspreds gödseln p.g.a. att sättarna saknade radgödslingsaggregat. I de fall radgödslingsaggregat fanns (sättare nummer ett och sex) radmyllades gödningen i samband med sättning (figur 1). Mätningar och provgrävningar I samband med uppkomst gjordes mätningar på kupornas form och sättknölarnas placering. Vid slutskörd mättes skördenivån och en kvalitetsbedömning gjordes. Resultat och diskussion Skörd Skördeutfallet från försöket visar att det finns skillnader mellan de olika sättarna (figur 2). Högst skörd blev det i de led som satts med en Hassia-sättare och lägst skörd blev det i de led som sattes med en Struktural-sättare. Tabell 1 nedan visar hur skörden efter de olika sättarna skiljde sig åt. Den stora standardavvikelsen som sättarna Struktural och Grimme 2 rad uppvisade beror med stor sannolikhet på den skördegradient som rådde i fältet. Då dessa sättare hamnade längst ifrån varandra (se figur 1) är inte avvikelsen så förvånande. I tabell 1 nedan är gradienten inkluderad som random factor i statistikmodellen och är därmed borträknad. Tabell 1. Skörderesultat från de olika sättarna med signifikansnivåerna markerade. Skörd (kg/ha) Tukey HSD Värden i samma kolumn är inte signifikant skiljda åt Sättare N 1 2 Figur 2. Skörderesultat från de olika sättarna. Struktural 4 41,38 Grimme 2 rad 4 42,22 Ny Underhaug 4 42,82 Gammal underhaug 4 45,50 45,50 Grimme 4 rad 4 45,80 45,80 Hassia 4 48,45 Storleksfördelning Det gjordes även en storleksfördelning av totalskörden, diagrammet över den säljbara fraktionen mm var dock snarlik figur 2 och har därför valts att inte visas. Det kunde dock konstateras att Strukturalsättaren gav flest knölar under 40 mm. Tidigare studier Anledningen till skördeskillnaderna mellan sättarna kan vara flera, men kupans storlek och form, radavståndet samt sättdjupet har tidigare visat sig påverka skördeutfallet i potatis. (Lorenz 1945; Kouwenhoven 1967; Kouwenhoven 1970; Lewis och Rowberry 1973;

5 Kouwenhoven och Van Ouwerkerk 1978; Bohl och Love 2005). Om man gör en generell tolkning av ovanstående resultat kan man säga att den optimala kup-arean ligger kring cm 2 och att det optimala sättdjupet är ca 15 cm mätt från toppen av kupan. I dessa försök studerades även effekten av olika radavstånd och man kom fram till att 75 cm är det mest optimala, men då bör som sagt kupans area vara minst cm 2. Vid bredare radavstånd (90 och 105 cm) minskade skörden med 3-4 % respektive 5-6 % i jämförelse med 75 cm (Kouwenhoven and Van Ouwerkerk 1978). Skillnaderna i skörd som uppstår om man sätter olika djup eller har en annorlunda kupform kan i de flesta fall härledas till de skillnader som uppstår i marktemperatur och markfukt (Kouwenhoven 1970). Kupans form och radavstånd Då kupornas area i Borgebyförsöket varierade från 916 till 1246 cm 2 och därmed låg över vad som kan anses vara optimalt är det föga troligt att detta låg till grund för skördeskillnaderna som uppmättes. Ingen direkt korrelation kunde heller göras mellan kupans area och skördenivå. Ett starkare samband kunde däremot urskiljas gällande radavstånd och skördenivå även om resultaten inte är helt entydiga. Två sättare avvek från det normala radavståndet på 75 cm, Struktural (85 cm) och Grimme 2 rad (90 cm) vilket påverkade antalet plantor per ha ( se figur 3 och tabell 2). Båda dessa sättare resulterade i relativt låga skördar. Sättaren Ny Underhaug (radavstånd 75 cm) gav dock också relativt låg skörd (se tabell 1). Det bör dock också nämnas att de två förstnämnda sättarna hade radmyllningsaggregat och därmed radgödslades, vilket också skulle kunna vara en anledning till den lägre skörden Struktural Hassia Ny och gammal Underhaug Grimme 4 rad Grimme 2 rad Figur 3. Schematisk bild över kupornas utformning. Då det gjordes en kupning efter sättning med sättarna 3 och 4 fick dessa samma utformning. Alla mått är angivna i mm.

6 Sättdjup Gällande sättdjupet och sättavståndet gick det inte att se någon klar korrelation med skördenivån. Man kan dock konstatera att Grimme 2 rad lyckats bäst med att uppnå målet på 27 cm i radavstånd (tabell 2). Både Struktural och 4 radig Grimme ansågs vid första graderingen stå för de ojämnaste bestånden. Tabell 2. Visar sättdjup och sättavstånd för respektive sättare. Typ av sättare Sättdjup Sättavstånd Plantor per ha Struktural 13,3 30, Hassia 15,7 29, Ny Underhaug 17,0 29, Gammal underhaug 13,3 28, Grimme 4 rad 19,5 30, Grimme 2 rad 10,8 26, Specifik vikt Efter skörd dokumenterades den specifika knölvikten för respektive sättare. Till synes resulterade radgödsling i en något lägre specifik vikt än om gödslingen bredspreds (figur 4). De två sättarna med radgödslingsaggregat tillsammans med Hassian stod för de lägsta specvikterna. Det kan dock inte uteslutas att skillnaderna inte beror på jordbearbetningen. Tabell 3 visar vilka sättare som skiljer sig åt signifikant. Tabell 3. Visar vilka sättare som resulterade i signifikant skilda spec-vikter. Specifik vikt Tukey HSD Värden i samma kolumn är inte signifikant skiljda åt Sättare N 1 2 Figur 4. Visar knölarnas specifika vikt för respektive sättare. Struktural 4 1,075 Grimme 2 rad 4 1,077 1,07725 Hassia 4 1,080 1,080 Ny Underhaug 4 1,082 Grimme 4 rad 4 1,082 Gammal underhaug 4 1,083 Grönfärgning Ingen skillnad kunde uppmätas mellan sättarna gällande grönfärgning (figur 5). Under skördearbetet kunde man konstatera att jorden spruckit i toppen av samtliga kupor och att det var den främsta orsaken till grönfärgning. Intrycket man fick var att kupformen hade betydelse för hur mycket jorden spruckit. De tydligaste skillnaderna kunde man se i ledet som satts med Grimme 4 rad, där den konvexa formen motverkat sprickbildningen något. Rent allmänt fick man också intrycket att Grimme 2 rad. som satt knölarna relativt grunt (10,8 cm) hade en större andel grönfärgade knölar.

7 Figur 5. Visar andelen grönfärgade potatisar som respektive sättare gav. Det var ingen signifikant skillnad mellan sättarna. Det gjordes äobservationer som gjordes i Borgebyförsöket Andra som studerat denna frågeställning är Bohl och Love (2005) som testade olika sättdjup och strategier för kupning efter uppkomst för att minska andelen grönfärgade potatisar. Resultaten från dessa försök var dock relativt inkonsekventa och skiljde sig kraftigt åt beroende på vilken sort man studerade. I vissa fall gav en extra kupning minskad andel grönfärgade knölar medan kupning i andra fall inte påverkade andelen grönfärgade knölar. Detta trots att det var stora skillnader i både sättdjup (8, 15, 23 cm) och kupningsstrategi. I samtliga fall resulterade kupning efter uppkomst i reducerad skörd. Slutsatsen från denna studie var således att man inte kan minska andelen grönfärgade knölar till en lägre nivå än vad man normalt har med dagens odlingsteknik genom att sätta djupare eller kupa oftare. De efterlyste dock mer specifika studier som är anpassade efter sort och kupform. Stennedläggningsfräs Ungefär halva försöket kördes med stennedläggningsfräs för att förhindra sten på upptagaren. Vid sättningstillfället gjorde maskinen ett till synes bra jobb med få stenar synliga i kupan, men i samband med upptagningen kunde man konstatera att merparten av all sten kom upp på plockbordet ändå. Stenförekomsten på plockbordet varierade kraftigt över fältet men på flera ställen var stenförekomsten ca 30 % vilket inte kan anses som tillfredsställande. Slutsatser Slutsatsen från detta projekt är att sättarna som används idag i Sverige med stor sannolikhet är relativt väl anpassade för att kunna minimera andelen gröna knölar och ge en god knölskörd. Då varje sättare i viss mån kan justeras gällande sättdjup och kupform ligger det stora ansvaret hos användaren. Generellt sett bör man sträva efter ett sättdjup på omkring 15 cm och en kup-area på cm 2. Håller man sig inom dessa ramar har man vid sättning gjort vad man kan för att minimera antalet gröna knölar. Andra faktorer så som jordart och sortegenskaper hos potatisen verkar ha större betydelse för hur stor andel grönfärgade knölar man får. I detta försök resulterade sättning med Hassia i den högsta skörden, men då gödslingsstrategin inte var helt konsekvent och försöket inte var fullständigt randomiserat är det omöjligt att säga att den är den bästa sättaren. Det finns starka indikationer i detta försök på att radgödsling kan ge lägre specifik vikt än om gödningen bredsprids. Mer ingående näringsanalyser och ett lite annat försöksupplägg skulle dock behöva göras för att fastställa resultatet.

8 Inför framtida försök vore det klokt att hålla försöksupplägget mer stringent och variera färre faktorer än vad som gjorts i detta försök. Större skillnader mellan kupform och fler randomiserade repetitioner är också att rekommendera. Referenser Bohl, W. and S. Love (2005). "Effect of planting depth and hilling practices on total, U.S. No. 1, and field greening tuber yields." American Journal of Potato Research 82(6): Kouwenhoven, J. (1967). "Recent development in potato ridging on marine soils in the Netherlands." Potato Research 10(4): Kouwenhoven, J. (1970). "Yield, grading and distribution of potatoes in ridges in relation to planting depth and ridge size." Potato Research 13(1): Kouwenhoven, J. and C. Van Ouwerkerk (1978). "Optimum row spacing for potatoes." Potato Research 21(3): Lewis, W. and R. Rowberry (1973). "Some effects of planting depth and time and height of hilling on Kennebec and Sebago potatoes." American Journal of Potato Research 50(9): Lorenz, O. (1945). "Effect of planting depth on yield and tuber set of potatoes." American Journal of Potato Research 22(11): Länkar till sättarna 1. Struktural PM Hassia SL 4 R 3. Underhaug UN ca 15 år gammal Underhaug 4 rad buren 5. Grimme GL Grimme GL 32