Krav på utrustningar för explosionsfarlig miljö

Transkript

1 Information ADI 476 juni 2009 Krav på utrustningar för explosionsfarlig miljö Här förklarar vi innebörden av reglerna om Utrustningar för explosionsfarlig miljö, AFS 1995:5. Explosionsfarlig miljö kan uppstå där t.ex. brandfarliga lösningsmedel hanteras, eller där torrt och finfördelat damm förekommer. Reglerna innehåller krav att utrustningen ska vara säker i explosionsfarlig miljö. I huvudsak riktar sig reglerna till tillverkare och importörer. Det är dessa som ska se till att utrustningen är säker redan från början, och bl.a. CE-märka, EX-märka den och utfärda en försäkran om överensstämmelse. Användarna av utrustningen bör dock också känna till reglerna så att man vid anskaffning av utrustning kontrollerar t.ex. att den är CE-märkt, EX-märkt och att det finns en försäkran om överensstämmelse. Om en användare själv bygger en utrustning för eget bruk så betraktas denne som tillverkare enligt dessa regler. Användaren blir då ansvarig för att reglerna följs, och ska bl.a. märka utrustningen. EU-direktiv anger kravnivån I ett EU-direktiv (94/9/EG) fastställs krav på utrustning för explosionsfarlig miljö. Direktivet brukar kallas ATEX 100a. I Sverige motsvaras direktivet av Elsäkerhetsverkets regler i ELSÄK-FS 1995:6 för elektrisk utrustning samt av reglerna i AFS 1995:5 för annan än elektrisk utrustning. Direktivet är ett produktdirektiv som anger en bindande kravnivå. Reglerna kompletteras av harmoniserade standarder och regelsystemets uppbyggnad är därmed densamma som i reglerna om maskiner och om personlig skyddsutrustning. Vad är utrustningar? Bestämmelserna omfattar utrustningar, skyddssystem och komponenter som är avsedda för användning i explosionsfarlig miljö. Utrustningarna omfattas dock bara om de kan tänkas antända en explosiv atmosfär genom en inneboende tändkälla. Tändkällan kan vara t.ex. en het yta, en mekanisk gnista eller en gnista från en elektrostatisk urladdning. Utrustningar är t.ex. maskiner och apparater, men även enklare anordningar. I princip omfattas allting som kan utgöra en tändkälla. En pneumatiskt driven motor är normalt en sådan utrustning. Möjliga mekaniska tändkällor i en motor är t.ex. heta ytor efter varmgång i ett lager. T.ex. ett bord (som saknar rörliga delar) är normalt inte utrustning som omfattas av dessa bestämmelser. Bordet saknar ju i allmänhet egenskaper och delar som kan 1

2 utgöra en tändkälla. Om bordet drivs av en motor så omfattas normalt motorn av reglerna. Det är tillverkaren eller importören som har ansvaret för att bedöma om utrustningen har sådana egenskaper att den kan vara en tändkälla. Skyddssystem är system som avses skydda mot att explosioner inträffar, eller system avsedda att begränsa en explosions effekt. Exempel på skyddssystem är explosionsavlastningsluckor liksom släcksystem i anslutning till hantering av explosionsfarligt damm i en silo. Sådana släcksystem reagerar på glöd eller liknande och aktiverar släckning så snabbt att en begynnande dammexplosion inte blir farlig. Komponenter är delar som behövs för att utrustningar och skyddssystem ska fungera på ett säkert sätt, men som saknar självständig funktion. Vad är explosionsfarlig miljö? Explosionsfarlig miljö är en blandning av luft och brännbara ämnen i form av gas, ånga, dimma eller damm som kan explodera. Explosionsfarlig miljö förklaras i Räddningsverkets föreskrifter om klassning av riskområden vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor (SÄIFS 1996:6). Riskområden indelas i zonerna 0, 1 och 2. I Zon 0 förekommer en luftblandning med gas, dimma eller ånga (explosiv atmosfär) ständigt eller långvarigt. I zon 1 kan explosiv atmosfär förekomma tillfälligt under normal drift. I zon 2 förväntas det inte förekomma explosiv atmosfär under normala driftsförhållanden, och om det ändå förekommer så är det endast sällan och kortvarigt. För riskområdena vid hantering av damm som kan ge upphov till dammexplosioner är zon 20 (den farligaste zonen med ständigt eller långvarigt explosiv atmosfär), 21 och 22 och liknar i hög grad zonerna för gas och ånga. Dammexplosiva miljöer förekommer normalt i första hand inuti utrustning. Vid verksamhet med explosionsfarlig miljö med damm, brandfarlig gas eller vätska ska det finnas en klassningsplan, av vilken bl.a. aktuella zoners utsträckning framgår. Klassning av damm kan göras med hjälp av standarden CEI IEC Utrustning i område utanför zonerna 0 2 och omfattas inte av AFS 1995:5. Ett undantag finns dock. Säkerhets-, kontroll- och regleranordningar som placeras utanför explosionsfarlig miljö och krävs för att utrustningar och skyddssystem ska fungera på ett säkert sätt, omfattas också av föreskrifterna. Undantag Föreskrifterna gäller inte för medicinska utrustningar i medicinsk miljö, hushållsartiklar, personlig skyddsutrustning, m.m., se 1 i föreskrifterna. 2

3 Indelning av utrustning Risken i aktuell explosionsfarlig miljö varierar. I zon 0 och zon 20 är atmosfären ständigt eller långvarigt explosiv, medan atmosfären i zon 2 och 22 normalt inte är explosiv. Utrustningen indelas därför i utrustningsgrupper och utrustningskategorier. Utrustningsgrupp I gäller för gruvor och kategorierna heter M1 och M2. De är ej direkt knutna till zoner. Utrustningsgrupp II är avsedd för annan användning än i gruvor. Här gäller att: I zon 0 och 20 Krävs utrustningskategori 1 I zon 1 och 21 Krävs utrustningskategori 2 I zon 2 och 22 Krävs utrustningskategori 3 Indelning av utrustning Utrustningsgrupp I är normalt inte aktuell i Sverige, eftersom den omfattar gruvor i vilka det finns farliga mängder metan. I fortsättningen kommenteras bara utrustningsgrupp II. I föreskrifterna finns uppgifterna om indelning i kategorier beträffande utrustningsgrupp II i bilaga 1, punkt 2. Anknytning till zoner framgår dock inte i föreskrifterna. Grundkrav för all utrustning De gemensamma kraven omfattar bl.a. krav på CE-märkning och märkning med det särskilda explosionsskyddsmärket m.m., bruksanvisning på svenska samt förebyggande av tändkällor. (Komponenter är dock undantagna från bl.a. CEmärkningskravet.) Märkningskrav Exempel Tillverkarens namn och adress Fabriken AB, Stockholm, Sweden CE-märkning + ev. nr anmält organ CE-0402 Serie- eller typbeteckning ExUnit 2003 Serienummer No Tillverkningsår 2005 Ex-märket följt av uppgift om: - utrustningsgrupp, - utrustningskategori - G för utrustning avsedd för explosiv atmosfär orsakad av gas, ånga eller dimma, respektive D för utrustning avsedd för explosiv atmosfär orsakad av damm Utrustningen och skyddssystemen ska också uppfylla de gemensamma hälso- och säkerhetskraven i avsnitt 1, bilaga 2 i föreskriften. Dessa krav omfattar bl.a. avsnitt om val av material, konstruktion och tillverkning, krav på säkerhetsanordningar och krav på styrsystem. 3

4 Kompletterande krav De kompletterande kraven är skilda för olika utrustningsgrupper och utrustningskategorier. De mest långtgående kraven gäller alla skyddssystem samt utrustning för zonerna 0 och 20. Kompletterande krav på utrustningens utförande De kompletterande kraven på utrustningens utförande framgår i avsnitt 2 i bilaga 2 i föreskrifterna. EXEMPEL: För utrustning i utrustningskategori 1 (utrustning för zon 0 och zon 20) ska bl.a. den skyddsnivå som krävs garanteras även vid tillfälliga störningar i utrustningens funktion. Skyddet mot tändkällor ska säkerställas t.ex. genom att dubbleras. För andra utrustningskategorier gäller också särskilda krav, vilka dock inte exemplifieras här. Kompletterande krav på utrustningens provning och kontroll För att verifiera att säkerhetskraven är uppfyllda ska vissa förfaranden följas. Förfarandena är olika för olika utrustningskategorier. Medverkan i någon form av ett anmält organ krävs dock förutom för utrustning avsedd för zonerna 2 och 22, det vill säga utrustning som tillhör utrustningskategori 3. Det anmälda organets uppgifter kan avse t.ex. typkontroll, kontroll av produktionen eller förvaring av den tekniska dokumentationen. Kraven på utrustningens provning och kontroll fastställs i första hand i 6 i föreskriften. De olika förfarandena finns beskrivna i bilagorna 3 till och med 9 i föreskriften. EXEMPEL: För all utrustning i utrustningskategori 1 (utrustning för zonerna 0 och 20) krävs typkontroll av anmält organ. Därutöver gäller ytterligare krav på t.ex. produktionskontroll hos tillverkaren eller kvalitetssäkring av produktionen, som i sin tur ska kontrolleras av anmält organ. Även för skyddssystem krävs typkontroll. För utrustning som används i den minst farliga miljön utrustningskategori 3 (zonerna 2 eller 22) krävs intern produktionskontroll. För alla utrustningar och skyddssystem finns också möjligheten att tillämpa enhetskontroll, då varje tillverkad enhet provas enligt bilaga 9 i föreskriften. Enhetskontrollen ersätter då de ovan exemplifierade provningsförfarandena. I föreskrifterna finns i kommentarerna till 6 en tabell med en översikt över de provningsförfaranden som krävs. 4

5 Anmälda organ I Sverige är det SWEDAC som utser anmälda organ. SWEDAC kan också lämna information om vilka som är anmälda organ i andra EES-länder. Man kan anlita vilket anmält organ man vill inom hela EES. Harmoniserade standarder För att visa att säkerhetskraven i föreskrifterna (direktivet) uppfylls kan harmoniserade standarder användas. En standard innehåller normalt bl.a. detaljerade uppgifter om konstruktion och provningsmetoder. Harmoniserade standarder underlättar för såväl tillverkare och leverantörer som för anmälda organ att bedöma att utrustningen erbjuder tillräcklig säkerhet. Något ovillkorligt krav på att följa standarder finns dock inte i regelsystemet. Tillverkare har stort ansvar Ansvaret för tillverkare har markerats tydligare i och med Europasamarbetet. Den fria rörligheten för produkter har i nya direktiv kopplats till CE-märkning och tillhörande försäkran om överensstämmelse med hälso- och säkerhetskrav. Det är tillverkaren eller den som importerar utrustningen till EES som utfärdar försäkran om överensstämmelse, även om produkten är typkontrollerad av ett anmält organ. Några typgodkännanden från myndigheter utfärdas inte längre för produkter. Även den som köper en utrustning har naturligtvis ett ansvar vid val och inköp av utrustning. Om utrustningen avses användas i explosionsfarlig miljö är det viktigt att just utrustning avsedd för sådan användning, d.v.s. utrustning som följer AFS 1995:5 (eller för elektrisk utrustning ELSÄK-FS 1995:6), väljs. Användning av utrustning på arbetsplatserna regleras genom AFS 2003:3, Arbete i explosionsfarlig miljö. Myndigheterna har ansvar för att bedriva marknadskontroll. Det är Arbetsmiljöverket som bedriver marknadskontroll beträffande AFS 1995:5. Marknadskontrollen tar sikte på att föreskrifterna följs, t.ex. att krav beträffande konstruktion, kontroll och märkning är uppfyllda. Påföljden för den (tillverkare eller importör) som inte följer bestämmelserna är enligt 12 i föreskrifterna böter. Myndigheter och andra organisationer Frågor om arbetsmiljöreglerna kan ställas till Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljöverket,, Tel Frågor om föreskriften om Elektriska utrustningar för explosionsfarlig miljö (ELSÄK- FS 1995:6) kan ställas till Elsäkerhetsverket. 5

6 Svensk och utländsk standard kan beställas från SIS, Standardiseringen i Sverige. I Sverige utser SWEDAC anmälda organ. SWEDAC kan också lämna information om vilka anmälda organ som finns i andra EES-länder. Anmält organ i Sverige enligt direktivet 94/9/EG, motsvarande svenska regler i AFS 1995:5 och i ELSÄK-FS 1995:6, är för närvarande SP. Arbetsmiljöverket, ADI 476 6