2013:23. Hur går det för fåglarna i Västmanland? Länstrender för arter och miljöindikatorer baserade på data från häckfågelrutter

Transkript

1 NATURVÅRDSENHETEN Hur går det för fåglarna i Västmanland? Länstrender för arter och miljöindikatorer baserade på data från häckfågelrutter Författare: Per Hedenbo Trendberäkningar: Martin Green 2013:23

2 Titel: Hur går det för fåglarna i Västmanland? Länstrender för arter och miljöindikatorer baserade på data från häckfågelrutter Författare: Per Hedenbo Trendberäkningar: Martin Green, Svensk fågeltaering, Lunds universitet. Naturvårdsenheten Länsstyrelsen i Västmanlands län Diarienr Omslagsbild: kungsfågel en skogsart som minskat i Västmanlands län Foto: Markus Rehnberg Tryckning: Länsstyrelsen Upplaga: 100 e. Rapporten även tillgänglig som pdf-fil från

3 Förord Årliga inventeringar av häckande fåglar är sedan länge en viktig del av Länsstyrelsens regionala miljöövervakning. Genom uppdrag till ornitologer från länet räknas fåglarna längs rutter i olika naturtyper. Verksamheten bedrivs i samverkan med Lunds universitet, Naturvårdsverket och övriga länsstyrelser. Ett grundläggande syfte med övervakningen är att följa utvecklingen hos fågelarterna i länet, vilka som ökar och minskar. Därigenom blir det också möjligt att dra slutsatser om förändringar i miljön i stort, bland annat genom sammanvägda indikatorer för olika miljökvalitetsmål. Det är därför ett viktigt steg när Länsstyrelsen nu kan publicera den första beräkningen av utvecklingen i vårt län för de svenska miljömålsindikatorer som bygger på fågeldata. I rapporten presenteras dessutom uppgifter om utvecklingen för de fågelarter som indikatorerna bygger på och ett stort antal andra arter, sammanlagt 100 stycken. Indikatorerna är ett mått på utvecklingen i olika naturtyper i Västmanlands län, med utvecklingen i Sverige som helhet som referens. Vår förhoppning är nu att materialet ska användas som stöd i arbetet med miljö- och naturvård, i samhällsplanering med mera. Även om sambanden i många fall är komplea finns här konkret information om tillståndet i vår omgivning, information som samlas in med metoder gemensamma för hela Sverige. Anna Fridén enhetschef, Naturvårdsenheten Per Hedenbo naturvårdshandläggare 1

4 2

5 Innehåll Sammanfattning Inledning Beräkningsmetod Indikatorer på miljötillståndet Häckande fåglar i odlingslandskapet Häckande fåglar i ängs- och betesmarker Häckande fåglar i småbiotoper Vanliga jordbruksfåglar Häckande fåglar vid vatten Häckande fåglar i våtmarker Häckande fåglar i skogen Häckande fåglar i gammal skog Häckande fåglar knutna till död ved Häckande fåglar i lövskog/lövrik skog Vanliga skogsfåglar Häckande fåglar Övriga vanliga fåglar Trender för arter Avslutande kommentarer Tack Referenser Bilaga 1 Trender för miljöindikatorer sammanställning Bilaga 2 Trender för arter i Västmanlands län och Sverige Bilaga 3 Inventeringsrutter som ingått i beräkningarna Bilaga 4 Fågelarter som ingår i indikatorerna på miljötillståndet

6 4

7 Sammanfattning I Länsstyrelsens miljöövervakning ingår sedan 1996 inventering av häckande fåglar på fasta rutter enligt nationellt erkända metoder. Arbetet sker i samverkan med andra län, Naturvårdsverket och Lunds universitet. Inventeringarna utförs av lokalt verksamma ornitologer, de flesta medlemmar i Västmanlands ornitologiska förening. Resultaten har nu analyserats genom beräkning av populationstrender för de arter där detta varit möjligt (100 stycken). Beräkningarna har gjorts för två tidsperioder, och För dessa bägge perioder har också trender för tretton svenska eller EU-gemensamma fågelbaserade indikatorer på miljökvalitet beräknats. För var och en av de tretton indikatorerna görs en bedömning av hur länets resultat står sig i förhållande till resultatet för Sverige som helhet. Länets resultat är i tre fall bättre än för Sverige som helhet, det gäller två indikatorer för jordbrukslandskapet och en för sjöar och vattendrag. I tre fall är länets resultat sämre än för Sverige som helhet, det gäller en indikator för våtmarker och två för skogen. För en av de tretton indikatorerna var det svårt att jämföra på grund av brist på data och för de övriga se var länets resultat likvärdigt med Sveriges. De enskilda arternas trender i länet liknar i många fall utvecklingen i Sverige i stort, och skiljer sig framför allt åt genom trendernas storlek. Ett antal arter uppvisar dock tydligare skillnader mellan länet och landet. Det gäller eempelvis skrattmås som haft en positiv utveckling på rutterna i länet men minskat i Sverige som helhet, nötskrika och trädkrypare som minskat i länet men inte uppvisar någon trend nationellt, samt rödstjärt som gått tillbaka i länet men ökat i Sverige i stort. Totalt är det 14 arter som ökat signifikant i länet i bägge beräkningarna. Stor ökning syns hos bland andra grågås, talgoe, svarthätta och steglits (som ökat mest av alla arter). 9 arter har minskat signifikant i bägge beräkningarna. Arter med stor minskning är bland andra gråtrut, tornseglare, grönsångare och kungsfågel. En slutsats som kan dras av trendberäkningarna är att data från miljöövervakning av nuvarande omfattning ger möjlighet att följa utvecklingen i länet hos ett stort antal fågelarter och i princip samtliga nationellt etablerade miljömålsindikatorer, vilket är glädjande och ett viktigt besked för planering av framtida övervakning. 5

8 6

9 1 Inledning I mitten av 1990-talet började Länsstyrelsen bygga upp regional övervakning av den biologiska mångfalden i miljön, ett komplement till den övervakning av föroreningar i vatten och luft som funnits tidigare. Som en del i detta arbete startades årlig inventering av häckande fåglar på fasta punktrutter, en metod som varit i bruk sedan mitten av 1970-talet inom Svensk fågeltaering vid Lunds universitet. Varje punktrutt består av 20 punkter där inventeraren under fem minuter räknar alla fåglar som hörs eller syns. De ursprungliga punktrutterna har senare kompletterats med så kallade standardrutter för att förbättra täckningen av vissa naturtyper. En standardrutt har formen av en kvadrat med sidan 2 km och på den räknas fåglar både på punkter och längs linjesträckor mellan dem. Punktrutterna läggs i de flesta fall ut av den som påbörjar rutten medan standardrutterna har fasta positioner i ett regelbundet rutnät över Sverige. Den regionala övervakningen har länge bedrivits i samverkan med Svensk fågeltaering och rutterna i Västmanlands län ingår i de årliga utvärderingar av utvecklingen för olika fågelarter som görs på nationell nivå (se Lindström & Green 2013). Svensk fågeltaering ingår i Sveriges nationella miljöövervakning och drivs på uppdrag av Naturvårdsverket. Samarbetet mellan nationell och regional miljöövervakning har sedan 2009 formen av ett så kallat gemensamt delprogram. I detta deltar numera samtliga länsstyrelser. År 2006 gjordes en första utvärdering av trender för olika arter i Västmanlands län baserad på de regionala rutterna, som omfattade ett trettiotal arter (Pettersson 2006). Sedan dess har de årliga inventeringarna fortsatt och materialet därigenom stärkts. Man har också lanserat miljömålsindikatorer baserade på trender för häckfåglar, som redovisats för Sverige som helhet och för regioner inom landet, till eempel östra Svealand. Därför var tiden mogen för en ny utvärdering av data från Västmanlands län, både av utvecklingen för enskilda arter och för de indikatorer som tagits fram för olika miljökvalitetsmål/naturtyper: skog, odlingslandskap, myr med flera. 7

10 2 Beräkningsmetod De indeberäkningar som rapporten presenterar har genomförts av Martin Green vid Svensk fågeltaering. Metoden som använts kallas TRIM, och är ett inde utvecklat i Nederländerna som passar bra för inventeringsdata från fågelrutter. Det kan bland annat hantera sådant som att ett års data inte är oberoende av föregående års, att fåglar ofta uppträder i större ansamlingar och att inventeringsrutter ibland inte inventeras varje år. Den som vill veta mer om beräkning av TRIM-inde kan läsa i den årliga nationella rapporten om fåglarnas populationsutveckling (Lindström & Green 2013) eller besöka Svensk fågeltaerings hemsida ( Som indata för beräkningarna för Västmanlands län valdes dels de 14 punktrutter som Länsstyrelsen lagt ut i länet, dels de standardrutter som finns inom länet eller - helt eller delvis - inom 1 mil från länsgränsen. Det sistnämnda tillägget gjordes för att öka dataunderlagets styrka och dessa rutter bedömdes också kunna spegla tillståndet i länet. Sammanlagt inkluderades då 18 standardrutter i beräkningen, totalt 32 rutter. I Sverige som helhet inventeras årligen cirka 480 standardrutter och cirka 260 sommarpunktrutter. (Dessutom inventeras cirka 300 vinterpunktrutter och cirka 110 nattrutter.) Indeberäkningarna för Västmanlands län gjordes för två tidsperioder: och Den sistnämnda perioden används för presentationer på Miljömålsportalen och dataunderlaget är starkare från och med Indeberäkningar för den längre perioden från och med 1998 ger dock också säkra värden för många arter och visar då utvecklingen under en längre tid. När inde tagits fram för de enskilda arterna vägdes vissa av dem samman till indikatorer som speglar utvecklingen i olika miljöer. För miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap ingår till eempel tofsvipa, storspov och sånglärka i indikatorn och för Levande skogar ingår bland andra skogsduva, mindre hackspett och stjärtmes. En del arter som ingår i de nationella indikatorerna finns sällsynt eller inte alls i Västmanlands län och beräkningarna har då gjorts på de övriga arterna i indikatorurvalet. De nationella inde som länsinde jämförs med baseras på standardrutter. För de enskilda arterna och för vissa miljöindikatorer görs även beräkningar baserade på fria punktrutter över Sverige, och i vissa fall refereras i tet till dessa beräkningar. Bilaga 2 innehåller samtliga regionala indevärden för beräknade arter och även nationella indevärden baserade på såväl standardrutter som punktrutter. 8

11 För vår utvärdering har vi bedömt det som mest relevant att i huvudsak jämföra länsinde med nationella standardruttsinde. Dels bygger länsinde till mer än hälften på standardrutter, dels har Länsstyrelsens fria punktrutter som länsinde i övrigt bygger på - en del drag gemensamma med standardrutterna. Länsstyrelsens punktrutter är liksom standardrutterna väl spridda över olika typer av biotoper och bedrivs långsiktigt oavsett biotopförändringar som till eempel skogsavverkningar och vägbyggen. Detta gäller inte för den samlade mängden fria punktrutter över Sverige. En stor fördel med dessa är istället den långa täckningen i tid, från och med

12 3 Indikatorer på miljötillståndet Beräkningarna har gjorts för två olika grupper av indikatorer, dels indikatorer som tagits fram specifikt för att följa upp fem av de svenska miljökvalitetsmålen, dels tre stycken som ingår i EU:s officiella indikator för biodiversitet. Varje indikator bygger på en grupp fågelarter som är knutna till den livsmiljö indikatorn ska spegla. Det handlar om relativt vanliga arter som fångas upp i tillräckligt stora antal på inventeringsrutterna för att göra beräkningar möjliga. De ingående arternas trender vägs samman till ett gemensamt inde som representerar utvecklingen i till eempel jordbrukslandskapet. Trender för enskilda arter återfinns i kapitel 4 och bilaga 2. I indikatorberäkningarna för Västmanlands län ingår i de flesta fall något färre arter än i motsvarande beräkningar för hela Sverige, beroende på att vissa fåglar är för ovanliga här eller inte förekommer alls. I dessa fall har trenderna för Sverige beräknats både för det kompletta nationella arturvalet och med enbart de arter som kan användas i beräkningarna för Västmanlands län. Nationella inde baseras på standardrutter medan länsinde baseras på en kombination av standardrutter och fria punktrutter (se kapitel 2). För varje indikator har beräkningar gjorts både med 1998 och 2002 som startår. Dataserien från 1998 speglar en längre tids förändringar, medan data är säkrare från och med 2002 eftersom fler övervakningsrutter började göras då är också startår för de indikatorberäkningar som redovisas på Miljömålsportalen. I det följande presenteras ett trenddiagram för varje beräknad indikator, med inlagda siffervärden på storleken hos trenderna (ökning/minskning i % per år) och uppgift om deras statistiska säkerhet (*, ** eller *** för graden av säkerhet). Bilaga 1 innehåller en komplett sammanställning av indikatorberäkningarnas resultat; siffervärden för trender, deras statistiska säkerhet med mera. För varje indikator finns också en symbol som anger hur utvecklingen i Västmanlands län varit i förhållande till utvecklingen i Sverige som helhet. Gult betyder att länets trend inte avviker märkbart från den nationella, grönt att trenden varit förhållandevis positiv i länet och rött att länstrenden varit förhållandevis negativ. Det bör poängteras att dessa bedömningar är relativa och fokuserar på skillnader mellan länet och Sverige i stort. Eempelvis har länet haft bättre utveckling än landet för indikatorn för häckande fåglar i jordbrukslandskapets småbiotoper genom att inte uppvisa någon trend, medan utvecklingen i Sverige som helhet varit negativ under samma period. 10

13 Trendkurvorna kan uppvisa en rätt stor variation under perioden där start- och slutvärdena inte alltid är representativa. Indeberäkningarna tar dock hänsyn till den samlade utvecklingen under perioden. En översikt över vilka fågelarter som ingår i de olika indikatorerna finns i bilaga arter har valts ut till de svenska indikatorerna och 80 arter till de europeiska. Totalt ingår 123 arter i minst en indikator eftersom 32 arter används i bägge sammanhangen. Mer om de svenska miljömålsindikatorerna finns på Länet som Sverige 3.1 Häckande fåglar i odlingslandskapet Svensk indikator för miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap För denna indikator ser det likartat ut för Västmanlands län och Sverige som helhet. Ingen av beräkningarna ger en ökande eller minskande trend. Enskilda arter har trender uppåt eller nedåt men det sammanvägda indevärdet är relativt oförändrat. I indikatorn ingår följande arter: tofsvipa, storspov, sånglärka, ladusvala, buskskvätta, stenskvätta (utanför fjällen), törnsångare, sydlig gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv och pilfink. Beräkningarna för Västmanlands län har kunnat göras med samma arturval som för hela Sverige. Länet som Sverige 3.2 Häckande fåglar i ängs- och betesmarker Svensk indikator för miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap Förutom den sammanfattande indikatorn för ett rikt odlingslandskap i 3.2 används även två indikatorer med mer begränsade urval av arter (delmängder av arterna i föregående indikator). En av dem innehåller arter som är särskilt knutna till ängs- och betesmarker. Inte 11

14 heller för denna indikator finns någon säker trend under perioden eller , vare sig i Sverige som helhet eller i Västmanlands län. De arter som representerar ängs- och betesmarkerna är: tofsvipa, storspov, ladusvala, stenskvätta, buskskvätta, törnsångare, sydlig gulärla, törnskata, stare, hämpling och gulsparv. (Samma arturval i beräkningarna för landet och länet.) 3.3 Häckande fåglar i småbiotoper Svensk indikator för miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap Länet bättre än Sverige En indikator representerar särskilt småbiotoperna i odlingslandskapet och innehåller arter knutna till stenmurar, åkerholmar, diken etc. När det gäller småbiotoperna klarar sig Västmanlands län lite bättre än Sverige överlag. För perioden har trenden varit nedåtgående för Sverige medan värdet på inde varit i stort sett oförändrat i Västmanlands län. De utvalda småbiotopsarterna är stenskvätta, buskskvätta, törnsångare, törnskata, stare, hämpling och gulsparv. (Samma urval i beräkning för landet och länet.) 3.4 Vanliga jordbruksfåglar Gemensam indikator inom EU Länet bättre än Sverige För indikatorn vanliga jordbruksfåglar visar beräkningarna för Västmanlands län ingen trend, vare sig med startåret 1998 eller För Sverige som helhet syns däremot en nedgång för perioden De utvalda jordbruksfåglarna har sammantaget blivit färre under perioden i Sverige, men har alltså inte minskat i Västmanlands län. I indikatorn ingår följande arter: tofsvipa, sånglärka, ladusvala, buskskvätta, törnsångare, ängspiplärka, gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv och pilfink. I Sverige 14 arter ingår även råka och ortolansparv. 12

15 3.5 Häckande fåglar vid vatten Svensk indikator för miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag Länet bättre än Sverige Denna indikator ger positivt utslag för Västmanlands län. För bägge beräkningsperioderna är det en signifikant ökande trend i länet. För Sverige som helhet finns ingen säker trend, bara en positiv tendens för perioden I indikatorn ingår följande arter: storlom, skäggdopping, knipa, fiskgjuse, sothöna, drillsnäppa och fisktärna. I Sverige 12 arter ingår dessutom smålom, vigg, småskrake, storskrake och silvertärna. I Sverigeberäkningen för ingår även forsärla. 3.6 Häckande fåglar i våtmarker Svensk indikator för miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker Länet sämre än Sverige Jämförelsen görs här mellan länets rutter och de standardrutter i Sverige som ligger söder om 60:e breddgraden (det vill säga Fagerstas breddgrad). För de nordliga våtmarkerna används ett annat urval av arter i indikatorn. För denna indikator klarar sig länet sämre än Sverige överlag när man ser på perioden Inde har stigit i södra Sverige men i vårt län har ingen säker förändring skett. För den kortare perioden från och med 2002 är det ingen säker förändring, vare sig i länet eller landet. I våtmarksindikatorn för södra Sverige ingår följande arter: rördrom, sångsvan, brun kärrhök, trana, sothöna, enkelbeckasin och grönbena. I Sverige 8 arter ingår även kricka. För perioden kunde beräkningen göras med 8 arter även för länet. 13

16 3.7 Häckande fåglar i skogen Svensk indikator för miljökvalitetsmålet Levande skogar Länet sämre än Sverige För miljökvalitetsmålet Levande skogar finns det fyra olika fågelbaserade indikatorer, detta är den som sammanfattar hela skogsmiljön. Bilden är inte så gynnsam för Västmanlands län, framför allt om man betraktar perioden Här är trenden signifikant negativ för vårt län medan skogsfåglarna i Sverige i stort har oförändrade antal. Det är bara hälften av de ursprungliga 16 arterna i indikatorn som kunde tas med i beräkningen för Västmanlands län, men den nationella beräkningen med detta reducerade urval skiljer sig ändå inte så mycket från den nationella beräkningen med ordinarie arturval. I indikatorn ingår gröngöling, skogsduva, svartmes, tofsmes, entita, talltita, trädkrypare och domherre samt i Sverige 16 arter även tjäder, järpe, mindre hackspett, tretåig hackspett, stjärtmes, lappmes, lavskrika och nötkråka. 3.8 Häckande fåglar i gammal skog Svensk indikator för miljökvalitetsmålet Levande skogar Länet som Sverige Det har även tagits fram en indikator med skogsarter särskilt knutna till gammal skog. Drygt hälften av arterna i den nationella indikatorn kommer med i länsberäkningarna, 5 av 9. Utfallet är relativt lika för länet och hela Sverige. Någon säker förändring syns inte, men det finns en tendens till minskning för gammelskogsfåglarna i Västmanlands län under perioden I indikatorn för gammal skog ingår arterna svartmes, tofsmes, talltita, trädkrypare och domherre samt i Sverige 9 arter även tjäder, tretåig hackspett, lappmes och lavskrika. 14

17 3.9 Häckande fåglar knutna till död ved Svensk indikator för miljökvalitetsmålet Levande skogar Länet som Sverige Denna indikator består av fågelarter med särskild koppling till förekomst av död ved i skogen. Beräkningen för Västmanlands län kunde bara göras från och med 2002 på grund av en lucka i dataserien för en av arterna i indikatorn (entita). Beräkningen visar att ingen säker trend syns för , varken i vårt län eller i Sverige i stort. I indikatorn för död ved i skogen ingår gröngöling, entita och talltita samt i Sverige 5 arter även mindre hackspett och tretåig hackspett Häckande fåglar i lövskog/lövrik skog Svensk indikator för miljökvalitetsmålet Levande skogar Svårbedömt Här är utvecklingen i länet sannolikt lite sämre än i Sverige generellt, men underlaget är svagt. Ser man på den längre beräkningsperioden, , har det varit en säker positiv förändring i Sverige när man inkluderar alla indikatorns arter (7 stycken). De fåglar som är knutna till lövrika skogar har ökat med bortåt 5 % per år på rutterna. För Västmanlands län går det för denna period bara att beräkna på 3 arter, och då ses ingen säker förändring, varken upp eller ned. Gör man beräkningen för hela Sverige med enbart dessa tre arter, kan man dock inte heller se någon säker förändring. För perioden går det att räkna på 4 av indikatorns arter i Västmanlands län och då syns en tendens till minskning, medan Sverige i stort ligger stilla vare sig man räknar på 4 eller 7 arter. Arterna i lövskogsindikatorn är gröngöling, skogsduva, entita (i länsberäkning från och med 2002) och trädkrypare samt i Sverige 7 arter även mindre hackspett, tretåig hackspett och stjärtmes. 15

18 3.11 Vanliga skogsfåglar Gemensam indikator inom EU Länet sämre än Sverige Denna indikator säger att det gått förhållandevis dåligt för skogsfåglarna i Västmanlands län den senaste femtonårsperioden. Perioden har skogsfåglarna legat stilla i Västmanlands län, men ökat i Sverige i stort. Under den kortare perioden märks en signifikant nedgång i vårt län medan samma artgrupp visar oförändrade antal i Sverige (liksom även beräkningen på hela nationella arterurvalet). Nationellt inde baserat på punktrutter är visserligen vikande för perioden (se Lindström & Green 2013), men jämförelsen med standardruttsinde är mer relevant (se kapitel 2). Därför blir bedömningen att länets utveckling är sämre än den genomsnittliga i Sverige. I denna indikator ingår följande arter: skogsduva, spillkråka, nötskrika, svartmes, tofsmes, talltita, entita (i länsberäkning från och med 2002), nötväcka, trädkrypare, dubbeltrast, rödstjärt, grönsångare, kungsfågel, svartvit flugsnappare, trädpiplärka, grönsiska och domherre. I Sverige 21 arter ingår dessutom sparvhök, mindre hackspett, nötkråka och gransångare Häckande fåglar Svensk indikator för miljökvalitetsmålet Ett rikt vät- och djurliv Länet som Sverige Denna indikator är ett sammansatt mått på hur utvecklingen varit för häckfåglarna i Sverige. Här ingår samtliga arter som valts ut till övriga svenska miljömålsindikatorer samt ytterligare några arter, främst knutna till kusterna. Totalt ingår på nationell nivå 75 arter i indikatorn, men många av dem häckar inte i Västmanlands län, till eempel fjällarter som snösparv och fjällabb. Andra är så ovanliga här att de inte kan ingå i länsberäkningarna. För denna indikator märks ingen större skillnad i utvecklingen mellan länet och Sverige som helhet. Beräkningen för perioden visar ingen säker för- 16

19 ändring i vårt län, men en tendens till ökning för Sverige som helhet (när Sverigeinde beräknas på samma 33 arter som ingår i Västmanlandsberäkningen). Någon beräkning för Sverige med komplett artuppsättning har inte gjorts för denna period eftersom det skulle kräva särskilda trendberäkningar för arter som i övrigt inte ingår i utvärderingen. För tidsperioden finns ingen signifikant förändring i länet eller Sverige (oavsett arturval i Sverigeberäkningen). De arter som ingår i indikatorn är storlom, skäggdopping, rördrom, kricka (i beräkning för länet från och med 2002), knipa, sångsvan, brun kärrhök, fiskgjuse, trana, sothöna, tofsvipa, enkelbeckasin, storspov, grönbena, drillsnäppa, fisktärna, skogsduva, gröngöling, sånglärka, ladusvala, svartmes, tofsmes, entita (i beräkning för länet från och med 2002), talltita, trädkrypare, stenskvätta, buskskvätta, törnsångare, gulärla, törnskata, stare, hämpling, domherre, gulsparv och pilfink. I Sverige 75 arter ingår även: smålom, bläsand, vigg, ejder, småskrake, storskrake, dalripa, fjällripa, tjäder, järpe, glada, strandskata, ljungpipare, småspov, svartsnäppa, gluttsnäppa, kärrsnäppa, brushane, smalnäbbad simsnäppa, fjällabb, havstrut, silltrut, silvertärna, mindre hackspett, tretåig hackspett, nötkråka, lavskrika, stjärtmes, lappmes, rödvingetrast, rödstjärt, blåhake, lövsångare, svartvit flugsnappare, ängspiplärka, forsärla, gråsiska, bergfink, lappsparv och snösparv. Länet som Sverige 3.13 Övriga vanliga fåglar Gemensam indikator inom EU Denna indikator bygger liksom den svenska indikatorn för Ett rikt vät- och djurliv på ett stort antal arter, i detta fall 45. I denna grupp ingår vanliga arter som inte finns med i EU-indikatorerna för jordbruksmark eller skog. De allra flesta av dem fångas upp väl av länets häckfågelrutter därför kommer hela 41 arter med i länsberäkningen. Utvecklingen har varit snarlik för län och land. För perioden

20 var det en liten men signifikant ökning i bägge fallen, men tittar man enbart på så är det ingen förändring av inde. De arter som ingår i indikatorn är ormvråk, enkelbeckasin, drillsnäppa, ringduva, gök, tornseglare, gröngöling, större hackspett, göktyta, trädlärka, hussvala, korp, kråka, kaja, skata, talgoe, blåmes, gärdsmyg, björktrast, taltrast, rödvingetrast, koltrast, stenskvätta, näktergal, rödhake, gräshoppsångare, rörsångare, sävsångare, härmsångare, svarthätta, trädgårdssångare, ärtsångare, lövsångare, grå flugsnappare, järnsparv, sädesärla, grönfink, rosenfink, bofink, sävsparv och gråsparv. I Sverige 45 arter ingår även turkduva, stjärtmes, gråsiska och bergfink. 18

21 4 Trender för arter På de rutter som valdes ut för beräkning av trender för länet hade totalt 170 olika fågelarter observerats under perioden. Av dessa hade 100 arter observerats årligen sedan 2002, och trender kunde därmed beräknas. För perioden kunde trender beräknas för 97 arter. Bland de arter som hade en signifikant trend är det en övervikt av positiva trender för perioden (25 positiva 14 negativa), men en övervikt av negativa trender under den kortare beräkningsperioden (16 positiva 22 negativa). För övriga arter visar trendberäkningarna alltså inte på någon säker förändring. Positiv utveckling i bägge beräkningarna hade gräsand, grågås, fiskgjuse, skrattmås, kaja, talgoe, blåmes, gärdsmyg, taltrast, rödhake, härmsångare, svarthätta, steglits och bofink. Negativ utveckling i bägge fallen hade fasan, gråtrut, tornseglare, sånglärka, hussvala, kråka, grönsångare, kungsfågel och rosenfink. I det följande avsnittet presenteras trender med kommentarer för ett urval av arter. Det är i huvudsak arter med en säker förändring under minst en av perioderna som kommenteras nedan. I bilaga 2 finns data från samtliga trendberäkningar i tabellform, liksom data för nationella trendberäkningar. Förklaring till siffrorna överst i diagrammen: tre värden anges vardera för länet och Sverige som helhet. Först kommer genomsnittligt antal observationer per år på de rutter som ingår (för Västmanland standardrutter plus Länsstyrelsens fria punktrutter, för Sverige enbart standardrutter; se kapitel 2 för kommentar till detta). Därefter följer genomsnittlig trend för arten i % per år och sist anges hur statistiskt säker trenden är: ns för ej signifikant, alternativt *, ** eller *** för successivt ökande säkerhet. 19

22 Rördrommen observeras främst på punktrutter, så jämförelsen med nationella standardrutter i diagrammet blir i detta fall inte så relevant. Arten minskade signifikant i länet under perioden , framför allt mot slutet. Åtminstone till en del är detta rimligen en effekt av hårda vintrar i artens övervintringsområden, vilket dock borde synas även i Sverige i stort. Nationellt ses ingen säker förändring på standardrutterna, men däremot en kraftig minskning på punktrutter (där fler rördrommar räknas) ; minus 14% per år, *. Gräsand visar en rejäl ökning i bägge länsberäkningarna, men i slutet av perioden har ökningen avstannat. Så ser mönstret i stort ut även nationellt. Grågås är en av få arter där indevärdet för Sverige pendlar mera än värdet för länet. Arten har ökat kraftigt i bägge beräkningarna för länet, men den har ökat ännu mer nationellt. Artens ökning i Sverige har pågått sedan 1980-talet. 20

23 Kanadagåsen minskar - till skillnad från grågåsen - i länet, om man tittar på Den minskar numera också i Sverige som helhet efter en lång periods tillvät. Även resultaten från inventeringarna av Mälarens fågelskär tyder på att kanadagåsen minskar och grågåsen ökar. Ormvråk varierar stort i antal mellan åren i data från länet. Arten ökade sett över hela perioden men inte för Nationellt noteras en liten nedgång för perioden (**), men ingen förändring (diagrammet). Fiskgjuse har ökat i bägge beräkningarna, men data är inte så starkt. Nationellt märks inga säkra förändringar under samma tid. Orren ökade , i länet liksom nationellt. För tioårsperioden ses däremot ingen säker förändring. 21

24 Trana har en klar ökning nationellt, på punktrutterna sedan 1970-talet och på standardrutterna sedan För länet visar inde inte på någon säker förändring, men detta ser ut att bero delvis på att mycket höga antal observerades Senare ses tendenser till ökning. Storspoven minskar i länet, den negativa trenden är statistiskt säker från Även nationellt pekar indevärdena nedåt, men detaljerade analyser har visat att minskningarna enbart sker i södra Sverige, där storspovarna framför allt häckar i jordbrukslandskapet. Gråtruten har gått tillbaka i bägge beräkningarna för länet och siffrorna pekar nedåt även nationellt. I Mälaren anses arten i början av talet ha minskat kraftigt genom den så kallade fågeldöden (Pettersson 2009), men den långsiktiga tillbakagången kan troligen kopplas till förändringar inom bland annat sophantering och jordbruk. 22

25 Skrattmåsen observeras främst i flockar och det bidrar till stor variation mellan åren. På nationell nivå har antalet sjunkit något sedan 1998, men arten har ökat avsevärt på häckfågelrutterna i länet under samma period, bland annat på ett par Mälarnära rutter. På fågelskären i Mälaren har arten däremot gått tillbaka sedan 2005 (Pettersson 2013). Fisktärna uppvisar stor variation mellan åren i antal. Tendensen är stigande, men trenden är inte statistiskt säker. På fågelskären i Västmanlandsdelen av Mälaren noterades minskande antal , därefter har en återhämtning skett. På standardrutterna i Sverige som helhet har arten ökat sedan Skogsduva har ökat på standardrutterna i Sverige sedan För länet syns en uppåtgående tendens, men förändringen är inte statistiskt säker. I ett längre tidsperspektiv har arten minskat i Sverige (nationella data från punkrutter ) 23

26 Tornseglaren är en av förlorarna under den tid vi haft regional övervakning, och har minskat i genomsnitt 4 % per år sedan Siffrorna är liknande nationellt, en oroande utveckling som delvis tros bero på sämre tillgång på boplatser. Spillkråkan tycks minska i Sverige sedan 1998, och gör så även i beräkningen för Västmanlands län Sedan 1970-talet har utvecklingen på punktrutterna i Sverige varit först positiv till mitten av 1990-talet, därefter negativ. I nationella vinterpunktdata syns dock ingen nedgång. Det är oklart vad skillnaden beror på. Sånglärka är fortfarande en vanlig fågel på rutterna men arten har minskat stadigt sedan 1998, såväl i länet som i landet. Artens utveckling är till stor del beroende av förändringar i jordbruket, där såväl ökad intensitet som nedläggning är negativt för sånglärkan. 24

27 Hussvalan har till skillnad från ladusvalan minskat på rutterna, särskilt sedan Arten minskar också nationellt, men inte i alla delar av Sverige (minskar i SV och i delar av norra Sverige; breddgraden). För kråka visar resultaten en tydlig nedgång i länet sedan Nationellt syns också en viss minskning, som pågått sedan 1970-talet. På senare tid är det framför allt i norra Sverige arten minskat. Avfolkning och nedläggning av jordbruk i glesbygd anses bidra till artens minskning. Kajan ökar till skillnad mot släktingen kråka, både i vårt län och i Sverige som helhet. Nötskrikan har minskat påtagligt i länet sedan Nationellt ses ingen minskning på standardrutterna under denna period. Däremot har arten gått tillbaka på punktrutterna i Sverige i en beräkning för

28 Talgoe tillhör vinnarna under den senaste femtonårsperioden, såväl i Västmanlands län som i Sverige i stort. Blåmes tillhör liksom talgoe de arter som ökat på senare tid, i vårt län och i Sverige i stort. I länet har blåmesen ökat mest av de två, medan de två arterna nationellt ökat i ungefär samma takt. Svartmesen visar en negativ trend i länet under perioden , men inte nationellt på standardrutterna. Däremot har arten minskat klart på punktrutterna i Sverige För perioden syns ingen säker förändring nationellt på standardrutterna eller i länet. Tofsmesen ökade nationellt på standardrutterna , men uppvisade ingen säker trend i länet. Mönstren liknar dock varandra. Under den kortare perioden minskade arten i länet, men visade ingen trend nationellt - sämre utveckling i länet i bägge fallen alltså. 26

29 Trädkryparna tycks ha blivit färre i länet sedan På nationell nivå märks ingen förändring under denna tid på standardrutterna. Däremot minskade arten med 4% per år på punktrutterna i Sverige perioden Gärdsmyg visar uppgångar under bägge beräkningsperioderna, men minskade rejält efter två kalla vintrar mot slutet. Mönstren är väldigt lika i länet och i Sverige som helhet. Björktrast minskade tydligt i länet under perioden Minskningen var ännu kraftigare på nationell nivå. Ser man på är det ingen säker minskning i länet, men däremot i Sverige som helhet. Taltrasten har ökat stadigt sedan 1998 i Sverige och i länet, särskilt i början av perioden. 27

30 För rödvingetrast syns en nedgång sedan Utvecklingen är likartad i länet och landet som helhet. Sett över längre tid (sedan talet) har dock inte arten blivit fåtaligare. Koltrasten visar plussiffror i länet för perioden , men ökningen har avstannat och arten har ingen säker trend för den kortare perioden Nationella resultat från standardrutterna liknar länets. Rödstjärt har haft en positiv utveckling i Sverige på senare tid (både på standardoch punktrutter), men tycks ha minskat i Västmanlands län. En viss reservation får dock göras för att antalet som observeras på rutterna i länet är relativt litet. Rödhake har blivit vanligare i Västmanlands län sedan slutet av 1990-talet. Bilden stämmer väl med landet i stort, där det också märks en viss uppgång. 28

31 Härmsångaren har varit en klar vinnare i länet sedan 1998, med en säker ökning på i medeltal 9 % per år, bland de största som noterats. Nationellt har den också ökat (men mindre), på standardrutterna. I punktruttsdata från hela Sverige för perioden minskar dock arten. För svarthätta är bilden i stort sett samstämmig i Västmanlands län och i Sverige i stort. Arten har ökat rejält sedan slutet av 1990-talet. Grönsångaren varierar mycket i antal mellan åren på länets inventeringsrutter, men trenden är nedåtgående. På nationell nivå syns ingen säker trend för grönsångaren vad gäller standardrutterna (diagrammet). Data från punktrutterna i Sverige ger däremot en bild som liknar den i länet. Kungsfågeln har minskat under perioden , både i länet och i landet, och utvecklingen tycks inte förklaras bara av ett par kalla vintrar i slutet av denna period. 29

32 Grå flugsnappare ökade signifikant under perioden , både i vårt län och i Sverige som helhet. För pekar länskurvan också uppåt, men det är ingen statistiskt säker förändring. Järnsparven ökade även den i början av perioden , både i länet och i Sverige. Därefter har det inte varit så stora förändringar för arten (ingen signifikant trend , varken i länet eller nationellt). Ängspiplärka är en av de arter som minskat mest i länet under perioden , en statistiskt väl styrkt förändring. Arten har även minskat nationellt samma period. För är det en osäker nedgång i länet, men säker nationellt. Artens långsiktiga utveckling i Sverige på punktrutter var positiv under och början av 1990-talet, sedan sjönk antalen påtagligt. 30

33 Grönfinkarna blev färre , i länet och i landet. Det kan sannolikt kopplas till parasitsjukdomen gulknopp som på senare år drabbat arten. Innan dess hade utvecklingen varit positiv under en lång följd av år. Steglits är den art som ökat mest av alla i Västmanlands län, oavsett vilken av de två beräkningsperioderna vi väljer. Även i Sverige som helhet har arten ökat påtagligt, här är resultaten från de olika inventeringsprogrammen samstämmiga. Det har gått bakåt för rosenfinken sedan 1998 i länet liksom på standardrutterna i Sverige. Orsaken till detta är inte klarlagd. Nationella punktruttsdata från 1970-talet och framåt som visar att arten ökade starkt fram till mitten av 1990-talet, för att sedan minska kraftigt. Bofinken är den art som det ses flest av på rutterna i länet och den har också ökat under perioden från 1998, sakta men i stort sett kontinuerligt. På nationell nivå har arten ökat i samma storleksordning på standardrutterna. I punktruttsdata för hela Sverige ses en liten minskning

34 Gulsparv har minskat i länet - och i landet. En anledning till detta antas vara minskad areal åker med vårsådd, vilket ger färre stubbåkrar att födosöka på under hösten. Även i ett lite längre perspektiv, , har arten minskat. Nationellt pekar de flesta inde nedåt för sävsparven, från och med Ett undantag är dock standardrutterna (diagrammet). I data från vårt län är det stora svängningar mellan åren men trenden är vikande, dock med förhållandevis låg statistisk säkerhet. 32

35 5 Avslutande kommentarer Rapporten är framför allt en presentation av resultat, utan några egentliga försök att klargöra orsakssamband. De sammanhang som data avspeglar är stora och komplea och många faktorer verkar på betydligt större skala än länsnivån. Hit hör allt som styr markanvändningen i vårt samhälle, inklusive det som påverkar flyttande fåglars rast- och övervintringsområden. Förhoppningen är trots detta att rapportens resultat ska vägas in och få påverka arbete med planering, miljö- och naturvård samt jord- och skogsbruk i länet, både i små, konkreta frågor och mer övergripande avvägningar. Jämförelsen med Sverige i stort antyder var det i ett regionalt perspektiv finns särskild anledning att uppmärksamma fåglarna i miljöarbetet nämligen i skogslandskapet och våtmarkerna. Att länet klarar sig förhållandevis bättre vad gäller jordbrukslandskapets fåglar är tyvärr inte detsamma som att utvecklingen är positiv där, men i länet ser vi inte den nedgång i inde som syns för Sverige som helhet för perioden Man kan också konstatera att det inte syns någon säker trend för många av indikatorerna och även arterna, trots en tidsserie på 14 år. I detta sammanhang är dock 14 år en ganska kort period och enbart relativt kraftiga trender går då att skilja ut från de mer kortvariga förändringarna upp eller ned från ett år till ett annat. Sammantaget visar resultaten ändå att det fungerar väl att ta fram trender för ett stort antal fågelarter i länet med den omfattning av häckfågelrutter som idag bedrivs. Detsamma gäller trender för indikatorer på miljötillståndet. Med fortsatt övervakning på rutterna kommer dessutom resultaten med tiden att bli säkrare. Ett antal rutter i länets direkta närhet har ingått i länsberäkningarna och det belyser vikten av långsiktigt samarbete mellan olika län. Svensk fågeltaering är därtill ett bra eempel på samarbete mellan regional och nationell miljöövervakning. Denna utvärdering av data har varit ett led i en pågående revision av det regionala miljöövervakningsprogram som Länsstyrelsen arbetar efter. Under 2014 ska revisionen slutföras och det finns goda skäl för att låta häckfågelrutter ingå i övervakningen även framdeles. Utöver fria punktrutter och standardrutter är Länsstyrelsen engagerad i övervakning på nattfågelrutter för att täcka arter som inte fångas av de rutter som görs dagtid, och även i en särskild övervakning av Mälarens fågelskär. 33

36 6 Tack Länsstyrelsen ta tillfället att tacka alla inventerare som genom åren hjälpt till att samla in grundläggande data om fågelfaunans utveckling i Västmanlands län genom att inventera punktrutter och/eller standardrutter. Följande personer har till och med fältsäsongen 2013 inventerat punktrutter inom den regionala miljöövervakningen (inklusive rutter i Heby kommun som tidigare hörde till Västmanlands län) eller standardrutter i länet sedan Länsstyrelsen engagerade sig i detta år 2007: Håkan Agvald, Henrik Berg, Ulf Carlson, Kjell Eklund, Maria Forslund, Lennart Gladh, Magdalena Grudzinska Sterno, Lillebror Hammarström, Daniel Hedenbo, Torbjörn Hegedüs, Torbjörn Jansson, Håkan Johansson, Zsombor Károlyi, Bernt Larsson, Jörgen Lindberg, Carl-Fredrik Lundevall, Ralf Lundmark, Ulrik Lötberg, Grzegorz Mikusinski, Mikael Mälberg, Roland Narfström, Gunnar Niklasson, Thomas Pettersson, Markus Rehnberg, Mikael Rhönnstad, Patrik Rhönnstad, Robert Ström, Roland Waara, Henrik Waern, Ingrid Åkerberg och Michael Åkerberg. Ett stort tack till er alla utan era insatser i fält hade vi inte haft några data att utvärdera. Ett särskilt tack till Thomas Pettersson som startade Länsstyrelsens övervakning på punktrutter i mitten av 1990-talet och till Ralf Lundmark som la ut många av rutterna. Tack också till de personer som inventerat standardrutter i angränsande områden eller i länet före Vidare ett tack till Åke Lindström vid Svensk fågeltaering för mångårigt utvecklande samarbete om rutter i Västmanlands län. Sist men inte minst ett tack till Martin Green, också vid Svensk fågeltaering, för uppskattad hjälp med utvärdering av data och tolkning av resultaten liksom för värdefulla synpunkter på manus till rapport. 34

37 7 Referenser Lindström, Å. & Green, M Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för Rapport, Biologiska institutionen, Lunds universitet. 80 s. Pettersson, T Fåglars antal en indikation på miljötillståndet i Västmanlands län. Utvärdering av data från fågeltaeringar Länsstyrelsen, rapport 2006: s. Pettersson, T Skarvar och fågelskär i Mälaren Gemensam rapport för länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Uppsala och Västmanlands län samt Mälarens vattenvårdsförbund. Rapportnummer i Västmanlands län 2009: s. Pettersson, T Mälarens fåglar. Inventering av fågelskär och fiskgjuse Gemensam rapport för länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Uppsala och Västmanlands län. Rapportnummer i Västmanlands län 2013: s 35

38 Bilaga 1 Trender för miljöindikatorer sammanställning Perioden Häckande fåglar i odlingslandskapet Häckande fåglar i ängs- och betesmarker Häckande fåglar i småbiotoper Vanliga jordbruksfåglar Västmanlands län Sverige Arter i länstrend Samtliga arter 1) 1) 1) Häckande fåglar vid vatten +4,7%/år ** (+) Häckande fåglar i våtmarker +4,9%/år ** +3,8%/år ** Häckande fåglar i skogen (+) (+) Häckande fåglar i gammal skog Häckande fåglar knutna till död ved Häckande fåglar i lövskog/lövrik skog +4,6%/år * Vanliga skogsfåglar +1,3%/år * +1,6%/år * 2) Häckande fåglar (indikator på Ett rikt vät- och djurliv) (+) 3) Övriga vanliga fåglar +1,7%/år * +1,4%/år ** +1,3%/år ** Tomma rutor innebär att beräkningarna inte visar någon trend eller tendens till trend. Antalet stjärnor anger trendens säkerhet, ju fler stjärnor desto säkrare trend. (-) = Tendens till negativ trend (+) = Tendens till positiv trend 1) Samtliga arter i nationella indikatorn ingår även i beräkningen för länet 2) Trend ej beräknad p g a data från för få arter 3) Trend inte möjlig att beräkna utan trender för arter utanför uppdraget, t e fjällfåglar. 36

39 Perioden Västmanlands län Sverige Arter i länstrend Samtliga arter Häckande fåglar i odlingslandskapet 1) Häckande fåglar i ängs- och betesmarker Häckande fåglar i småbiotoper -1,5%/år, * 1) Vanliga jordbruksfåglar (-) -1,5%/år, * 1) Häckande fåglar vid vatten +9,3%/år, * Häckande fåglar i våtmarker 1) Häckande fåglar i skogen -4,4%/år, * Häckande fåglar i gammal skog (-) Häckande fåglar knutna till död ved Häckande fåglar i lövskog/lövrik skog (-) Vanliga skogsfåglar -3,6%,* Häckande fåglar Övriga vanliga fåglar Tomma rutor innebär att beräkningarna inte visar någon trend eller tendens till trend. Antalet stjärnor anger trendens säkerhet, ju fler stjärnor desto säkrare trend. (-) = Tendens till negativ trend (+) = Tendens till positiv trend 1) Samtliga arter i nationella indikatorn ingår även i beräkningen för länet 37

40 Bilaga 2 Trender för arter i Västmanlands län och Sverige Förklaringar till tabellens innehåll För Västmanlands län redovisas resultat från beräkningar för två tidsperioder. I bägge fallen utgörs underlaget av data från 14 fria punktrutter inom Länsstyrelsens regionala miljöövervakning samt 18 standardrutter i länet eller dess närhet. Som referens redovisas resultat från beräkningar för hela Sverige, två tidsintervall, beräknat var för sig för fria punktrutter (sommar) och standardrutter. För länsberäkningarna finns en kolumn som anger om arten räknats i låga antal, vilket här innebär att arten vid fler än två år under tidsperioden setts i färre än fem eemplar totalt. Den statistiska signifikansen beräknas på samma sätt även för dessa trender, men resultaten ska trots detta tolkas försiktigare än övriga eftersom olika tänkbara felkällor får större inverkan när antalen är låga. Allmänt gäller också att de regionala trenderna för vilar på stabilare underlag än de för , eftersom fler inventeringsrutter utfördes under den förstnämnda perioden. Trendens signifikans anges enligt följande: * för p<0,05, ** för p<0,01 och *** för p<0,001, ju fler stjärnor desto säkrare trend. Tre stjärnor innebär alltså att förändringen är mycket säker. Sannolikheten att en redovisad förändring enbart beror på slumpen är i detta fall mindre än 1 på När signifikansen anges som ns är säkerheten sämre än p=0,05, d v s sannolikheten är större än 1 på 20 att den redovisade trenden inte är verklig. 38

41 Bilaga 2, forts. Trender för arter i Västmanlands län och Sverige Västmanlands län: punktrutter + standardrutter Sverige: punktrutter Sverige:standardrutter Trendens signifikans Trend i % per år Trendens signifikans Trend Medelantal per år Trendens signifikans Trend i % per år Trendens signifikans Trend i % per år Medelantal per år Trendens signifikans Trend i % per år Låga antal i data Medelantal per år Trendens signifikans Trend i % per år Låga antal i data Medelantal per år Storlom 6-5,0 ns 7-2,2 ns 94 1,4 * -3,8 ** 157-0,1 ns -1,1 ns Skäggdopping 12 9,5 * 15 16,0 ns 289-0,2 ns -3,4 ** 60 2,1 ns 3,5 ns Storskarv 29 22,6 ns 40 13,3 ns 463 9,9 *** -4,1 *** ,6 *** 12,4 *** Häger 8 0,8 ns 9-6,7 ns 107 1,5 ** -4,3 *** 64-3,0 ** -6,5 *** Rördrom 12-6,6 ns 12-17,0 ** 19-0,8 ns -14 * 8 2,8 ns -1,6 ns Gräsand 60 6,7 ** 73 8,7 * 957 0,9 ** -1,7 ** 458 2,8 *** 0,8 ns Kricka 11 Ej beräknad 14 4,9 ns 73-2,0 * 4,5 ns 117-1,6 ns -4 ** Knipa 28-0,1 ns 32 9,1 ns 467 0,2 ns -2,3 ** 289-0,2 ns -0,4 ns Grågås 68 11,3 ** 85 11,1 * 969 6,9 *** 6,1 *** ,1 *** 4,6 ** Kanadagås 46-2,3 ns 51-8,1 ** 524 7,3 *** -2,5 ** 409-0,5 ns -2,4 * Sångsvan 11 13,6 ns 14 11,2 ns 177 8,3 *** 16,3 *** 158 2,6 * 3,4 * Ormvråk 20 5,8 * 24 3,1 ns 129 0,6 ns -0,4 ns 170 0,3 ns -2,2 ** Brun kärrhök 7 3,4 ns 8 4,1 ns 29 6,5 *** 4,8 * 20 3,4 ns 1,8 ns Fiskgjuse 7 6,3 * 8 10,9 * 34 2,7 ** 1,1 ns 32 1,0 ns -0,6 ns Orre 30 7,7 *** 37-2,9 ns 245-2,0 *** -1,9 ns 344 3,5 *** 3,3 *** Fasan 26-7,7 *** 25-10,4 ** 362-1,2 *** -6,9 *** 189-2,0 ** -4,1 *** Trana 125 0,9 ns 124 3,2 ns 292 6,2 *** 2,9 ** 491 6,4 *** 3,2 *** Sothöna 11 3,4 ns 14-1,5 ns 195-0,6 ns -8,5 *** 39 6,9 * 2,3 ns Tofsvipa 144 1,9 ns 165-0,9 ns 694-1,0 *** -1,3 ns 627 1,3 * -2,5 *** Enkelbeckasin 24 4,3 * 28-1,4 ns 196-2,5 *** -4,7 *** 314 2,3 *** -1 ns Storspov 23-2,3 ns 24-5,8 * 313-1,7 *** -0,6 ns 161-2,5 *** -3,5 *** Skogssnäppa 23 2,6 ns 26 4,2 ns 91 0,2 ns -1,7 ns 318 3,8 *** 3,4 *** Grönbena 13 2,3 ns 14 3,3 ns 60 0,0 ns -1,5 ns 464 0,2 ns 1,1 ns Drillsnäppa 5 11,9 * 7 7,2 ns 118-1,9 *** -5,6 *** 146-0,3 ns 0,6 ns Gråtrut 16-12,7 *** 14-9,2 * ,2 *** -1,4 ns 754-5,7 *** -4,3 *** 39

42 Bilaga 2, forts. Trender för arter i Västmanlands län och Sverige Västmanlands län: punktrutter + standardrutter Sverige: punktrutter Sverige:standardrutter Trendens signifikans Trend i % per år Trendens signifikans Trend Medelantal per år Trendens signifikans Trend i % per år Trendens signifikans Trend i % per år Medelantal per år Trendens signifikans Trend i % per år Låga antal i data Medelantal per år Trendens signifikans Trend i % per år Låga antal i data Medelantal per år Fiskmås 136-0,2 ns 152-2,8 ns ,7 *** 1,2 ns ,4 ns -1,1 ns Skrattmås ,9 *** ,9 *** ,9 *** 3,4 *** ,3 ** -0,4 ns Fisktärna 15 6,5 ns 18 5,9 ns 269 0,4 ns -2,4 * 196 3,4 ** 0,1 ns Tamduva 22 2,4 ns 26-5,5 ns -0,8 ns 2,3 ns Skogsduva 19 2,7 ns 21-0,3 ns 166-3,4 *** 0,9 ns 129 5,1 *** 3 * Ringduva 423 1,2 ns 482-0,5 ns ,2 ns 1,1 * ,1 *** 1,9 *** Gök 206 2,2 ** 230-0,1 ns 670-2,4 *** 1,4 ** ,3 *** 1,6 *** Tornseglare 249-4,2 ** 245-4,9 * ,8 *** -7,5 *** ,5 *** -5,3 *** Gröngöling 24-4,9 ** 25-3,4 ns 187-2,3 *** -7,1 *** 122-0,8 ns -3,5 *** Större hackspett 75 2,3 ns 86 3,1 ns 463-0,4 * 2,2 *** 750 4,6 *** 5,8 *** Spillkråka 27-3,5 * 28-3,8 ns 177 0,0 ns -6,8 *** 244-2,6 *** -2,4 *** Göktyta 14 6,6 * 18-4,8 ns 85-3,7 *** -1,6 ns 62 5,3 *** 1,5 ns Trädlärka 4 8,5 ns 5 1,4 ns 29 4,5 *** -4,4 * 34-0,5 ns 0,2 ns Sånglärka 258-2,4 *** 276-2,3 ** ,3 *** -2,3 *** ,7 *** -1,6 *** Ladusvala 57 2,1 ns 65 3,1 ns 964 0,4 ns -0,4 ns 885 1,3 ** 1,4 * Hussvala 29-6,0 * 30-10,9 ** 825-2,7 *** -6,4 *** 504-2,8 *** -3,7 *** Korp 35 1,4 ns 39 0,7 ns 296 2,6 *** -1,8 * 402 0,4 ns -0,6 ns Kråka 178-3,6 *** 187-3,3 ** ,8 *** -1,5 *** ,7 ** -0,6 ns Kaja 599 3,3 *** 684 2,6 * ,2 ns 2,7 *** ,6 *** 2,5 *** Skata 68 0,4 ns 78-2,0 ns 832 0,0 ns -1,3 ** 563 0,6 ns 0,2 ns Nötskrika 29-3,9 ** 31-4,0 ns 252-1,1 *** -5 *** 344 0,8 ns -0,3 ns Talgoe 270 3,4 *** 317 3,7 *** ,7 *** -1,4 *** ,7 *** 3,5 *** Blåmes 105 6,9 *** 128 7,2 *** 859 1,1 *** -0,3 ns 809 5,0 *** 3 *** Svartmes 37 0,7 ns 43-3,9 * 192-1,8 *** -6,3 *** 355-0,4 ns 0,9 ns Tofsmes 36 1,7 ns 43-4,5 * 77-1,1 * -3,8 ** 290 2,6 *** 0,6 ns 40

43 Bilaga 2, forts. Trender för arter i Västmanlands län och Sverige Västmanlands län: punktrutter + standardrutter Sverige: punktrutter Sverige:standardrutter Trendens signifikans Trend i % per år Trendens signifikans Trend Medelantal per år Trendens signifikans Trend i % per år Trendens signifikans Trend i % per år Medelantal per år Trendens signifikans Trend i % per år Låga antal i data Medelantal per år Trendens signifikans Trend i % per år Låga antal i data Medelantal per år Entita 7 Ej beräknad 8-5,6 ns 122-4,4 *** -2,2 ns 117 1,4 ns -0,2 ns Talltita 19 1,3 ns 22-2,0 ns 176-5,0 *** -5,6 *** 533 1,0 * 0,8 ns Nötväcka 36 2,1 ns 43-2,4 ns 288 0,9 *** 2,3 ** 269 4,3 *** 2,6 ** Trädkrypare 28-2,9 ns 31-5,0 * 117-1,5 *** -4,4 *** 257-0,2 ns 0,9 ns Gärdsmyg 51 3,1 * 61 5,9 ** 442 3,9 *** -1,1 * ,0 ** 1,6 *** Dubbeltrast 24 3,6 ns 30-2,4 ns 105 2,5 *** 1,6 ns 415 5,9 *** 4,2 *** Björktrast 133-1,1 ns 147-5,6 *** ,2 *** -4,4 *** ,6 *** -7,8 *** Taltrast 198 4,3 *** 236 3,5 *** ,5 *** 0,8 * ,5 *** 1 ** Rödvingetrast 81-0,9 ns 90-7,1 *** 861-0,3 ns -4,1 *** ,5 ns -6,1 *** Koltrast 256 2,3 *** 300 0,9 ns ,0 *** -2,1 *** ,0 *** 0 ns Stenskvätta 9 4,4 ns 11 11,3 ns 102-2,3 *** 1,2 ns 237-0,2 ns 0,6 ns Buskskvätta 77-0,7 ns 82-1,5 ns 281-1,6 *** -3,9 *** 520-0,9 * -2,4 *** Rödstjärt 14-3,8 ns 15-6,0 * 211-1,2 *** 5,7 *** ,9 *** 2,2 *** Näktergal 63 0,7 ns 70-2,5 ns 378-2,6 *** -3,6 *** 187-0,1 ns 0,7 ns Rödhake 200 1,9 * 230 3,9 *** ,4 ** -1,3 *** ,9 *** 2,4 *** Gräshoppsångare 6-4,3 ns 6 6,0 ns 16-3,3 *** -3 ns 15 0,4 ns 4,4 ns Trastsångare 3 1,6 ns 3 5,5 ns -1,2 ns Rörsångare 24-2,9 ns 24-1,8 ns 180-0,6 * -3,7 *** 100-0,2 ns 0,4 ns Sävsångare 29 1,3 ns 32-1,0 ns 91-2,5 *** 1,3 ns 80 1,5 ns 0,1 ns Härmsångare 17 9,0 *** 20 9,0 ** 121-0,1 ns -3,4 *** 132 3,9 *** 1,8 * Svarthätta 185 7,0 *** 224 9,3 *** 973 2,8 *** 5,9 *** ,4 *** 8,2 *** Trädgårdssångare 170-1,5 * 181 0,6 ns ,1 ns 0,6 ns ,5 *** 1 ** Törnsångare 100 1,3 ns 113-0,7 ns 479 0,3 ns 0,1 ns 660 1,5 *** 0,4 ns Ärtsångare 35 0,2 ns 40 2,2 ns 220-0,1 ns -4,2 *** 448 2,3 *** -1,9 *** Lövsångare (sydlig) 883 0,8 * ,0 ns ,8 *** ,6 *** 0,4 ns 41

44 Bilaga 2, forts. Trender för arter i Västmanlands län och Sverige Västmanlands län: punktrutter + standardrutter Sverige: punktrutter Sverige:standardrutter Trendens signifikans Trend i % per år Trendens signifikans Trend Medelantal per år Trendens signifikans Trend i % per år Trendens signifikans Trend i % per år Medelantal per år Trendens signifikans Trend i % per år Låga antal i data Medelantal per år Trendens signifikans Trend i % per år Låga antal i data Medelantal per år Grönsångare 39-2,9 * 45-5,6 ** 320 0,0 ns -5,7 *** 417 0,6 ns -0,1 ns Kungsfågel 98-4,4 *** 113-6,4 *** 508-1,8 *** -9,9 *** ,3 *** -5,2 *** Grå flugsnappare 63 4,5 *** 74 3,2 ns 180-1,4 *** -1,4 ns 701 3,5 *** 1 ns Svartvit flugsnappare 118 1,2 ns 132 2,4 * ,0 *** -2,3 *** ,8 *** -0,1 ns Järnsparv 37 4,5 ** 45 1,2 ns 300-2,8 *** -1 ns 736 3,5 *** 2,3 *** Ängspiplärka 16-2,9 ns 17-10,3 ** 171-2,1 ** -8,4 *** ,9 ns -4,4 *** Trädpiplärka 333 0,4 ns 378-0,6 ns ,6 *** -1,6 *** ,8 *** 0,7 * Sädesärla 94 1,0 ns 106 0,9 ns 866-1,1 *** -0,5 ns 720 1,2 ** 0,7 ns Gulärla 13-1,8 ns 14 0,7 ns 131-4,7 *** -6,3 *** 501-0,5 ns -2,3 *** Törnskata 16-3,6 ns 16-1,8 ns 95-2,1 *** -3,7 ** 113-0,7 ns -1,6 ns Stare 460 2,3 ns 514 3,3 ns ,3 *** -1,7 * ,3 ns -5,6 *** Stenknäck 5 1,0 ns 6 1,4 ns 45 0,7 ns -4,2 * ns 1,3 ns Grönfink 126-1,7 ns 143-4,1 ** ,9 *** -6,2 *** 945 1,4 ** -2,8 *** Steglits 14 20,3 *** 18 29,2 ** 39 9,9 *** 8,4 *** 50 10,0 *** 11 *** Grönsiska 164 0,0 ns 184-1,8 ns ,2 ns 2,7 *** ,0 *** 0,3 ns Hämpling 16-4,2 ns 16-5,2 ns 194-3,8 *** -2,9 ** 179-2,5 ns -0,9 ns Domherre 5-1,9 ns 6-10,6 * 143-3,1 *** 0,4 ns 212 0,4 ns -0,1 ns Rosenfink 14-4,5 * 14-6,9 * 80 1,6 * -6,9 *** 49-4,9 *** -5,8 *** Mindre korsnäbb 42 Ej beräknad 59 17,9 * 18,8 *** ,2 *** 5,8 *** Korsnäbb obestämd 70-1,8 ns 69-1,3 ns 498 0,3 ns -0,5 ns ,8 *** 10,9 *** Bofink 958 1,9 *** ,7 *** ,4 *** -1,9 *** ,8 *** 0,7 ** Gulsparv 238-1,2 ns 261-2,6 ** ,4 *** -6,6 *** ,5 ns -2,3 *** Sävsparv 32-3,5 * 33-3,7 ns 242-2,0 *** -4,5 *** 361-0,1 ns -2,6 *** Gråsparv 39 4,0 ns 46 3,1 ns 426-4,8 *** -2,9 ** 428-0,5 ns -0,7 ns Pilfink 85 4,0 ns 99 3,7 ns 452 0,0 ns 2,2 ** 496 1,1 ns 4,7 *** 42

45 Bilaga 3 Inventeringsrutter som ingått i beräkningarna Plats Typ av rutt Län Baggå Punkt Västmanlands Björktjärnen Punkt Västmanlands Fellingsbro Standard Örebro Fogdön Standard Södermanlands Främshyttan Punkt Västmanlands Huddunge Standard Uppsala Hummelsta Standard Uppsala Håltjärn Punkt Västmanlands Hällbybrunn Standard Södermanlands Iresjön Standard Västmanlands/Örebro Islingby Punkt Västmanlands Julita Standard Södermanlands Kungsör Standard Västmanlands Lien Punkt Västmanlands Myckelmossen Punkt Västmanlands Norberg Standard Västmanlands Norrsalbo Punkt Västmanlands Nässelbo Standard Västmanlands Odensvi Standard Västmanlands Riddarhyttan Standard Västmanlands Rytterne Punkt Västmanlands Segersjö Standard Örebro Skennaren Punkt Västmanlands Skräddarberget Punkt Västmanlands Sorby Punkt Västmanlands Strömsholm Punkt Västmanlands Sätra brunn Standard Västmanlands Söderbärke Standard Dalarnas Tidö Punkt Västmanlands Virsbo Standard Västmanlands Västerås Standard Västmanlands Ådalen Standard Uppsala Samtliga punktrutter ovan ingår i Länsstyrelsens regionala miljöövervakning. 43

46 Häckande fåglar i odlingslandskapet Häckande fåglar i ängs- och betesmarker Häckande fåglar i småbiotoper Häckande fåglar vid vatten Häckande fåglar i våtmarker (N. Sverige) Häckande fåglar i våtmarker (S. Sverige) Häckande fåglar i skogen Häckande fåglar i gammal skog Häckande fåglar knutna till död ved Häckande fåglar i lövskog/lövrik skog Häckande fåglar på kalfjället Häckande fåglar i fjällnära skog Häckande fåglar Vanliga jordbruksfåglar Vanliga skogsfåglar Övriga vanliga fåglar HUR GÅR DET FÖR FÅGLARNA I VÄSTMANLAND? Bilaga 4 Fågelarter som ingår i indikatorerna på miljötillståndet Indikatorer på svenska miljömål Ett rikt odlingslandskap Levande sjöar och vattendrag Myllrande våtmarker Levande skogar Storslage n fjällmiljö Ett rikt vätoch djurliv EU-indikatorer på biodiversitet Storlom Smålom Skäggdopping Rördrom Kricka Bläsand Vigg Knipa Ejder Småskrake Storskrake Sångsvan Ormvråk Sparvhök Glada Brun kärrhök Fiskgjuse Dalripa Fjällripa Tjäder Järpe Trana Sothöna Strandskata Tofsvipa Ljungpipare Enkelbeckasin Storspov Småspov Grönbena Drillsnäppa Svartsnäppa Gluttsnäppa Kärrsnäppa Brushane Smalnäbbad simsnäppa Fjällabb Havstrut Silltrut Fisktärna Silvertärna 44

47 Häckande fåglar i odlingslandskapet Häckande fåglar i ängs- och betesmarker Häckande fåglar i småbiotoper Häckande fåglar vid vatten Häckande fåglar i våtmarker (N. Sverige) Häckande fåglar i våtmarker (S. Sverige) Häckande fåglar i skogen Häckande fåglar i gammal skog Häckande fåglar knutna till död ved Häckande fåglar i lövskog/lövrik skog Häckande fåglar på kalfjället Häckande fåglar i fjällnära skog Häckande fåglar Vanliga jordbruksfåglar Vanliga skogsfåglar Övriga vanliga fåglar HUR GÅR DET FÖR FÅGLARNA I VÄSTMANLAND? Bilaga 4 forts. Fågelarter som ingår i indikatorerna på miljötillståndet Indikatorer på svenska miljömål Ett rikt odlingslandskap Levande sjöar och vattendrag Myllrande våtmarker Levande skogar Storslage n fjällmiljö Ett rikt vätoch djurliv EU-indikatorer på biodiversitet Skogsduva Ringduva Turkduva Gök Tornseglare Gröngöling Större hackspett Mindre hackspett Tretåspett Spillkråka Göktyta Trädlärka Sånglärka Ladusvala Hussvala Korp Kråka Råka Kaja Skata Nötkråka Nötskrika Lavskrika Stjärtmes Talgoe Blåmes Svartmes Tofsmes Lappmes Entita Talltita Nötväcka Trädkrypare Gärdsmyg Dubbeltrast Björktrast Taltrast Rödvingetrast Koltrast Stenskvätta Buskskvätta 45

48 Häckande fåglar i odlingslandskapet Häckande fåglar i ängs- och betesmarker Häckande fåglar i småbiotoper Häckande fåglar vid vatten Häckande fåglar i våtmarker (N. Sverige) Häckande fåglar i våtmarker (S. Sverige) Häckande fåglar i skogen Häckande fåglar i gammal skog Häckande fåglar knutna till död ved Häckande fåglar i lövskog/lövrik skog Häckande fåglar på kalfjället Häckande fåglar i fjällnära skog Häckande fåglar Vanliga jordbruksfåglar Vanliga skogsfåglar Övriga vanliga fåglar HUR GÅR DET FÖR FÅGLARNA I VÄSTMANLAND? Bilaga 4 forts. Fågelarter som ingår i indikatorerna på miljötillståndet Indikatorer på svenska miljömål Ett rikt odlingslandskap Levande sjöar och vattendrag Myllrande våtmarker Levande skogar Storslage n fjällmiljö Ett rikt vätoch djurliv EU-indikatorer på biodiversitet Rödstjärt Näktergal Blåhake Rödhake Gräshoppsångare Rörsångare Sävsångare Härmsångare Svarthätta Trädgårdssångare Törnsångare Ärtsångare Lövsångare Gransångare Grönsångare Kungsfågel Grå flugsnappare Svartvit flugsnappare Järnsparv Ängspiplärka Trädpiplärka Sädesärla Forsärla Gulärla Törnskata Stare Grönfink Grönsiska Hämpling Gråsiska Domherre Rosenfink Bofink Bergfink Gulsparv Ortolansparv Sävsparv Lappsparv Snösparv Gråsparv Pilfink 46

49

50