Vilken termin åkte du och hur länge var du där? Jag åkte under sommaren mellan termin 4 och 5 och utbytet varade i sex veckor.

Transkript

1 Christel, SG, Kenya sommaren 2011 Vilket program läser du på? Sjukgymnastprogrammet. Vilket universitet, land och stad åkte du till? Moi University i Eldoret, Kenya. Vilken termin åkte du och hur länge var du där? Jag åkte under sommaren mellan termin 4 och 5 och utbytet varade i sex veckor. Vad gjorde du där (kurser, projekt, praktik)? Jag hade praktik på Moi Teaching and Referral Hospital i Eldoret och under tiden skrev jag även en rapport kopplat till mitt utbyte. De avdelningar man som sjukgymnaststudent kan välja mellan är: öppenvård, pediatrik, ortopedi, kirurgi, IVA, neurokirurgi, gynekologi och obstetrik samt medicin. Jag ordnade mitt schema så att jag fick vara på samtliga avdelningar, men jag valde att fokusera på obstetrik/gynekologi eftersom jag ville skriva min rapport inom det området. Jag deltog även under en hjärnoperation och en förlossning. Vad kunde du tillgodoräkna inom ditt program? Kursen var på 7,5 poäng och jag får tillgodoräkna mig utbytet som en valbar kurs i termin sex. Hur många timmar praktik/studier hade du per vecka? Runt 30 timmar/vecka. Eftersom sjukgymnasterna oftast inte gick tillbaka till avdelningarna på eftermiddagarna och det heller inte kom så många patienter till deras öppenvård så fanns det ofta inte så mycket att göra på eftermiddagarna så då ägnade jag mig ibland åt att läsa och skriva på rapporten istället. Vart bodde du och hur var bostaden? Ordnade du det på egen hand? Om ja, hur? Kostnad? Jag och de andra studenterna som var med delade rum på Moi University Guest House. Ett litet guest house som ligger precis mitt emot sjukhuset. Boendet behövde vi inte ordna på egen hand utan det fixade skolan. Kostnaden var 700 kenyanska shilling/natt (ca 50 kr) och då ingick en rejäl frukost varje morgon. De nätter vi inte sov där, t.ex. när vi var iväg på utflykter över helgerna, betalade vi halva priset. Boendet höll bra standard och ett plus i kanten var att personalen där var väldigt trevliga och hjälpsamma. Det enda negativa var att vattnet fungerade lite sisådär under vår första vecka. Kunde du språket innan du åkte? Om nej, blev det ett problem? Nej, jag kunde ingen swahili innan jag åkte. Men första veckan i Eldoret hade vi en introduktionsvecka som innebar att vi fick 20 timmar med swahililektioner. Det jag hann lära mig under den veckan och senare under praktikperioden underlättade för mig att kommunicera med de patienter som inte pratade engelska. Med den swahili jag lärt mig kunde jag instruera patienterna samt fråga dem nödvändiga frågor som t.ex.: har du ont? Är du yr? osv. All personal på sjukhuset pratade engelska, men majoriteten av patienterna kunde inte engelska och ibland inte ens swahili. Men jag kände aldrig att det var några problem, ofta kunde man ta hjälp med översättning av sjukgymnasten man gick med eller av någon av de andra patienterna. Man kommer också långt med kroppsspråk. Jag skulle rekommendera andra som vill åka till Kenya att lära sig lite swahili innan man åker för att på så sätt vara

2 mera förbered och då kunna prata ännu mera med patienterna på deras eget språk för det var väldigt uppskattat från patienternas håll när man försökte prata swahili med dem. Vilket är ditt bästa minne från utlandsstudierna? Det är omöjligt att välja ut ett specifikt minne. Ingen dag var den andra lik och varje dag innebar massvis med intryck och upplevelser. Om jag måste välja att skriva om något blir det ett patientmöte jag hade när jag var på kirurgavdelningen. Min patient var en väldigt gammal man som förutom sitt modersmål enbart talade lite swahili. Jag gjorde lite passiva rörelser på honom och lärde även ut några övningar han kunde göra själv. Under hela tiden när jag var där hade mannen ett stort leende på läpparna (även fast han var mycket sjuk) och tillsammans räknade vi på swahili när övningarna utfördes. På den lilla swahili både han och jag kunde hade vi också ett litet samtal om både det ena och det andra. Det var ett speciellt möte som jag kommer att minnas, mycket på grund av att fick en så bra kontakt. På bilden: Några av sjukgymnasterna. Vilka situationer upplevde du som jobbiga/stressande/frusterande? Jag tyckte ibland att det var både jobbigt och frustrerande att se så många patienter inte få den hjälp de egentligen skulle behöva, ofta på grund av bristande resurser framför allt, men ibland även på grund av okunskap från personalen. Det var lite provocerande att se att sjukgymnasterna inte jobbade så mycket. Deras effektiva arbetstid skulle jag uppskatta till mellan 3-4 timmar/dag och resten av tiden satt de och pratade med varandra, drack te, läste tidningen eller tog en långlunch på tre timmar. Ibland hade jag svårt att veta hur jag skulle förhålla mig till det här. Eftersom jag var en gäst ville jag inte kritisera deras sätt att arbeta, men samtidigt blev jag frustrerad på att bara sitta och göra ingenting emellanåt. Jag förstår till viss del varför sjukgymnasterna jobbade på det viset eftersom patienterna måste betala 200 shilling (vilket är mycket pengar om man är fattig) för varje gång som sjukgymnasterna

3 träffar dem och då väljer de att inte se patienterna mer än nödvändigt. På eftermiddagarna är det också besökstid så de redan överfulla avdelningarna är vid den tiden ännu mera överfulla på folk vilket försvårar för sjukgymnasternas arbete. Dock kändes det ofta som att sjukgymnasterna och även annan personal föredrog att ta det lugnt på eftermiddagarna och inte göra så mycket då, även om jobb fanns. Det jag hade svårast för om man ser till samhället är den kenyanska synen på tid. Allting tog väldigt lång tid och då ingen passar tider där ledde det till mycket väntande med ineffektivitet som resultat. Men det är en del av den kenyanska mentaliteten och man får acceptera den och göra det bästa av situationen (t.ex. alltid ha med sig en bok, skrivhäfte eller kortlek för att fördriva väntetiden). Hur lång tid innan utbytesstudiernas start fanns du på plats? Var det bra eller önskar du att du skulle ha kommit tidigare/senare? Vi åkte ner till Kenya tio dagar innan utbytet började och reste då till kusten först innan vi åkte till Eldoret ett par dagar innan introduktionsveckan skulle börja. Det hade räckt med att komma till Eldoret dagen innan introduktionsveckan. Jag rekommenderar att planera resan så att man kan resa runt i landet före eller efter praktikperioden för att se mera av Kenya. Hur finansierade du din resa? Hur mycket pengar gick det åt jamfört med att studera i Sverige? Jag fick ett resebidrag på 2000 kr från HU och så tog jag CSN för perioden (drygt kr). Kenya är mycket billigare än Sverige så givetvis var det billigare med boende, mat och nöjen där, men därtill så hade jag fortfarande hyra och andra räkningar i Sverige att betala under tiden också, så resebidraget och CSN gick egentligen åt till att täcka de kostnaderna. Kostnaderna för resan (totalt ca kr) tog jag av mina sparpengar för att finansiera. Hur var mottagandet i värdlandet/-universitetet? (Fick du någon fadder? Ordnades något introduktionsprogram för inkommande studenter vid terminsstart? Deltog du i det?) Vi hade en introduktionsvecka när vi kom till Eldoret som innebar att vi fick 20 timmar med swahililektioner av en lärare som kom och hade lektionerna för oss på Guest Houset. Det tog ett tag innan det blev ett välkomstmöte och vi upplevde det som att det blev av mest för att vi frågade om det. Första veckan fick vi också en rundtur på sjukhuset vilket var väldigt bra för att förstå hur allt är organiserat och få en chans att förbereda sig inför praktiken. Det jag tänkte på när jag kom till sjukgymnastavdelningen och presenterade mig var att jag uppfattade det som, utifrån chefens reaktion, att de inte ens visste att en student från Sverige skulle komma och ha praktik där i fem veckor. Som tur är så är de flexibla i Kenya så det var inga problem att de inte verkade vara förberedda på att jag skulle komma. För övrigt var folk väldigt snälla från dag 1 och jag kände mig mycket välkommen. Den kenyanska student som jag själv är fadder för nu i Sverige var min fadder i Kenya. Är det någonting som du vill tipsa framtida utresande studenter om angående förberedelse eller studier? Jag kan rekommendera att läsa lite swahili innan man åker för att få ut maximalt av introduktionsveckan. Angående rapporten som ska skrivas skulle jag rekommendera att man väl på plats tar sitt slutgiltiga beslut vad man ska skriva om eftersom det kan vara svårt att veta innan man åker vad som kan vara möjligt att skriva om. Man vet aldrig vad som väntar en i Kenya. Har man däremot en klar idé som man är säker på går att genomföra är det såklart

4 bra att förbereda bakgrunden och läsa på lite extra om området innan man åker. Litteratur är svårt att få tag på där nere, men det finns en del bra Internetcaféer där man kan söka artiklar och skriva ut, så även om man inte har så mycket litteratur med sig så kan man alltid fixa det mesta via Internet istället. Är det någonting som du rekommenderar att man ska ta med sig (kläder, material, praktiska saker )? Eftersom patienterna måste betala för de handskar som personalen använder när de är hos patienten och då många av patienterna är fattiga, så kan det vara bra att inte öka på deras sjukhuskostnader ytterligare genom att använda sjukhusets handskar. Därför är det bra att ha med sig egna handskar. Handskar finns inte alltid heller nära till hands så det är bra att ha en hög i fickan. Jag hade också med mig en hel del handsprit vilket var bra eftersom det inte finns så många handspritflaskor på sjukhuset. Handsprit går i och för sig att köpa i de stora matbutikerna så man måste ju inte släpa med det från Sverige om man inte vill. Det mesta går för övrigt att få tag på i Kenya (Nakumatt har allt!). Jag hade med mig två par scrubs och en rock också och jag tycker att det kan vara bra att ha med sig minst två uppsättningar kläder då kläderna snabbt och lätt blir smutsiga. Perioden vi var där regnade det mycket och kvällarna var ganska kyliga, så regnkläder och lite varmare kläder kan vara bra att ta med. Ficklampa sitter heller inte helt fel, med tanke på att det blir strömlöst emellanåt. Skulle du rekommendera andra att åka på utbyte till denna plats? Absolut! Det var en väldigt intressant och annorlunda praktik och jag fick möjligheten att se saker jag med största sannolikhet aldrig skulle ha fått se på ett sjukhus i Sverige annars. Om man bara visar intresse och viljan att göra saker så kan man bli väldigt delaktig i sjukgymnasternas arbete och få ta mycket eget ansvar. Dock så kan man behöva vara väldigt tydlig med det när man är med vissa sjukgymnaster (de som inte verkar vara så vana med studenter) för annars låter de dig bara se på medan de gör jobbet. Andra sjukgymnaster är raka motsatsen och ger en direkt egna patienter. Framför allt har tiden i Kenya gett mig mycket inspiration och tankar inför framtida projekt. Övrigt: Utbytet är bra, men i mina ögon lär man sig inte så mycket nytt rent sjukgymnastiskt i jämförelse med en svensk praktik. Sjukgymnastiskt sett lärde jag mig främst inom området gynekologi/obstetrik av den anledningen att jag inte kunde någonting om det sedan tidigare och nu valde att fördjupa mig i det. Det jag fick göra mest med patienterna var KP, mobilisering, massage, kortvågsterapi och en del träning. Jag tycker att det kan vara bättre att se utbytet mer som en chans att få samarbeta med personal från ett annat land som har en helt annan kultur och ibland också en helt annan syn på saker och ting än en själv. Varje dag kan man ha riktigt intressanta diskussioner om allt som rör sjukvård, politik, religion och även mer privata områden. Det är också ett gyllene tillfälle att få en inblick i hur sjukvården fungerar i ett utvecklingsland. Man ska vara beredd på att få se väldigt många patienter som är riktigt illa däran och att man kommer att stöta på en mängd smärtsamma livsöden. Ett tips är att om det ibland är långtråkigt på sjukgymnastiken kan man bekanta sig lite med arbetsterapeuterna och gå med dem. Då kan man också få möjlighet att följa med på hembesök. De arbetsterapeuter jag samarbetade med verkade tycka att det var roligt att man ville arbeta med dem eftersom vi då blev som ett litet team som lärde av varandra. Det är bra att vara förberedd på att man måste vara ganska självständig och orädd och själv ta tag i saker om man vill att det ska hända något. Vill man till exempel näravara vid en

5 operation så är det bäst att själv luska reda på kirurgens telefonnummer och personligen ringa och fråga om man får vara med. Ingenting är omöjligt att fixa i Kenya, så oftast går det att få igenom sina specifika önskemål och idéer. Ta tillvara på det!