Marocko. 31 mars 8 april Ola Bondesson

Transkript

1 Marocko 31 mars 8 april 2012 Ola Bondesson

2 KARTA över södra Marocko 2

3 DELTAGARE Börje Andersson, Halmstad Elisabet Brånäs-Andersson, Halmstad Linus Grönwall, Stockholm Roger Grönwall, Ingarö Ulf Hassel, Mölndal Staffan Morander, Växjö Gunnar Steinholtz, Örsundsbro Lena Steinholtz, Örsundsbro Elisabeth Sturesson, Stockholm Svante Söderholm, Stockholm RESELEDARE Ola Bondesson, Växjö RESRUTT 31/3 Flyg till Agadir via Paris med busstransfer mellan flygplatserna Charles de Gaulle och Orly, natt på hotell Oasis i Agadir 1/4 Morgonskådning vid hotellet, fm skådning vid Tamri, em- och kvälls- skådning vid Oued Sous, natt i Agadir 2/4 Transport till Zagora i Draadalen (450 km), Sousdalens norra sida, Taroudannt, Aoulouz, Taliouine, Tazenakht natt på hotell Riad Salam i Zagora 3/4 Skådning längs vägen ner mot Mhamid, öknen väster och norr om Mhamid, Draafloden mellan Anagam och Tamegroute (250 km), natt i Zagora 4/4 Morgon- och fm- skådning i palmlunden i Ifly och floden Draa, lunch nära bron 2 km söder om Agdz över Draa, bergspasset Tizi-n-Tinififft samt sen emskådning vid Mansour Eddahbi Dam (180 km), natt på hotell Oscar i Ouarzazate 5/4 Transport till Boumalne för skådning vid New och Old Tagdilt Track hela dagen (280 km), natt i Ouarzazate 6/4 Morgonskådning vid Mansour Eddahbi Dam, transport till Agadir (400 km) via Amerzgane, Tazenakhtslätten, Taliouine och Sousdalens södra sida, natt på hotell Oasis i Agadir 7/4 Nationalparken Sous-Massa med början vid Oued Massa, byn Massa samt Oued Sous (120 km), natt i Agadir 8/4 Tidigt morgonflyg tillbaks till Skandinavien via Paris med busstransfer mellan flygplatserna Orly och Charles de Gaulle OMSLAG. Härfågellärka i öknen väster om Mhamid. Foto: Gunnar Steinholtz DENNA SIDA. Ökenberglärka. Teckning Peter Elfman 3

4 INLEDNING I april 2012 genomförde AviFauna en resa till Marocko, ett av de mest intressanta skådarländerna i VP, med undertecknad som reseledare. Det blev den nittonde resan till Marocko och den trettioandra resan till Nordafrika för AviFaunas vidkommande. Resan genomfördes på 9 dagar med reguljärt flyg till Agadir, där vi upprättade vår bas på hotellet Oasis. Denna uppläggning gav oss 7 skådardagar som utnyttjades maximalt med alla luncher utom en ute i fält. Vid den här tiden är det skådarljust i Marocko från till Under hela resan hyrde vi en mindre buss med chaufför och plats för Storleken fungerade bra för våra behov med ett tillräckligt stort bagageutrymme. Vår chaufför Usama blev mycket uppskattad av resedeltagarna. Han körde lugnt och i ett behagligt tempo passande för en svensk. Resan var klassad som en 2-storks och det blev inte mycket tid över för sightseeing. Vi gjorde ett snabbstopp i saffransmetropolen Taliouine och kunde också njuta av de fascinerande vyerna i öknen och bergen. Vi passerade också flera intressanta gamla städer Taroudannt med sin imponerande ringmur, Ouarzazate med sin stora och imponerande kasba etc. Vardagslivet kom vi i kontakt med när lunchmaten skulle inhandlas och vi fick med chaufförens hjälp leta upp bagerier, frukt- och grönsaksmarknader och annat vi behövde. Hålet i väggen, lunchshopping i Marocko. Foto: Ola Bondesson Agadir är i dag en modern storstad med ett vimmel av människor. Den totalförstördes 1960 då en Tsunamivåg, startad av en jordbävning ute till havs, sköljde bort hela staden. Det enda som blev kvar var kasban på det 200 m höga berget. Efter katastrofen byggdes staden upp från grunden och det finns därför inte kvar någon gammal bebyggelse. På 1970-talet startade charterturismen och staden utvecklades. Det är idag en av landets största hamnar och man skeppar ut frukt och grönsaker från den bördiga Sousdalen. Det är också landets största fiskehamn med en stor fångst av sardiner. Staden har vuxit enormt och är i dag landets näst största storstadsområde efter Casablanca. Enligt tidigare uppgifter jag fått bor det i dag cirka 3 miljoner i 4

5 Agadirområdet och 2004 uppskattades innevånarna i Agadir till Det är en enorm expansion! Jag besökte Agadir för första gången 1979 och då uppskattades staden ha innevånare. Det är svårt att känna igen sig från den tiden. Sousdalen sträcker sig cirka 15 mil inåt landet från Agadir. Där odlas mycket frukt och grönsaker och de apelsiner och klementiner vi äter, märkta med Maroc, kommer härifrån. Tidigare dominerade arganskogarna i dalgången, men mycket av den har fått ge vika för odlingarna. Argan är ett endemiskt trädslag för västra Nordafrika. De blir aldrig högre än sex meter, är ett knotigt träd påminnande om olivträdet och har frukter som man pressar olja ur. Oljan används i matlagning, till skönhetsprodukter och också som lampolja. Löven och frukterna är också viktig föda för getter och dromedarer. Träden växer med ett visst mellanrum vilket skapar en savannliknande miljö. Det är också här som savannörn och mörk sånghök häckat tidigare, men båda verkar nu vara utgångna som häckfåglar i Marocko. De viktiga skogarna har, som jag tidigare nämnt, fått stryka på foten till stor nackdel för dessa två arter. Området är också viktigt för andra rovfågelarter såsom svartvingad glada, örnvråk, pilgrimsfalk, berberfalk och slagfalk. Tyvärr har dessa blivit klart färre jämfört med början på 1980-talet. Det har förekommit förföljelse av rovfåglarna i området genom att man lagt ut förgiftad föda och det är effekterna av det och miljöförstöringen vi nu kan märka. Förhoppningsvis är det bättre nu och kanske en del av rovfåglarna kan komma tillbaks. I dalen finns också en del torrare områden där man kan hitta tjockfot, ökenlöpare och svartbukig flyghöna. Andra intressanta fågelarter är saharaskriktrast, diademrödstjärt, häcksparv och hussparv. Längs Marockos Atlantkust finns också flera mycket intressanta våtmarksområden. Flera tillhör nationalparken Sous-Massa och stjärnfågeln är definitivt eremitibis men även arter såsom större flamingo, skedstork, rödnäbbad trut, brunstrupig backsvala och svartkronad tchagra är högintressanta. I Agadirs södra utkant ligger flodmynningen Oued Sous. Den ligger på mycket bekvämt avstånd från charterhotellen och är en bra lokal för flamingo, skedstork, tjockfot, rödhalsad nattskärra och måsfåglar samt också den marockanska rasen av sädesärla och skata. Drygt fem mil norrut från Agadir vid floden Tinkerts mynning ligger Tamri, där eremitibisen har sin största häckkoloni i världen, men det är också en mycket bra lokal för rödnäbbad trut, hägrar och tärnor. Drygt sex mil söderut från Agadir ligger Oued Massa. Alla tre är mycket viktiga fågelområden, men speciellt i sistnämnda våtmark brukar det övervintra stora mängder fågel. Även på den här resan var det dock ont om fågel i området. Det förklaras med att havet brutit genom sandbankarna vid flodmynningen och stora mängder saltvatten hade spolats in i floden vid en storm våren Detta verkar ha påverkat alla de änder och hägrar som normalt brukar finnas. Det var mycket tomt på dessa arter vid vårt besök även denna gång. Det är dock fortfarande det bästa området för brunstrupig backsvala och svartkronad tchagra. Stora delar av Marocko består av ökenområden och det är i dessa som flera av de mest eftersökta fågelarterna finns. En öken är ju inte bara öken utan den ser väldigt annorlunda ut i olika delar. Ren sandöken är ovanligt i Marocko, utan det är stenöken av olika slag som är mest vanlig. Ökenområdena kring Tazenakht och Ouarzazate är mycket stendominerade liksom områdena kring Tagdilt Track, medan det kring Mhamid finns relativt stora områden med sandöken. Mycket är också halvöken med låga buskar och en del gräs och dessa områden kan många gånger betecknas som stäpp. Oaserna är alltid intressanta i en öken, speciellt under sträcktider vår och höst då rastande tättingar givetvis tar skydd där. De uttorkade flodbäddarna s.k. oued (asiff och wadi är andra namn som ibland används) är också av stort intresse. Ofta finns där en del vatten kvar och där finns också en del tätare och skyddande buskage för t.ex. snårsångare, saharaskriktrast och rastande tättingar. 5

6 Fältlucnh väster om Mhamid. Foto: Ola Bondesson Marocko är verkligen kontrasternas land och där finns också flera mycket imponerande bergsområden. De högsta bergen är Atlasbergen som delas in i fyra olika bergskedjor. Från norr till söder är det Rifatlas, Mellanatlas, Höga Atlas och Antiatlas. Under den här resan åkte vi längsmed Höga Atlas södra sida och passerade genom Antiatlas flera gånger. Mest imponerande var passagen in till Draadalen genom bergspasset Tizi-n-Tinififft. Under hela resan hade vi bra väder. Några av dagarna var det lite mulet och det kom några regnskurar, men de flesta dagarna strålade solen från en klarblå himmel. Temperaturen steg till behagliga +20 eller strax däröver på dagarna. Det blåste något under våra två första dagar men sedan var det endast svag vind, förutom vår sandstorm i öknen. Temperaturskillnaderna blir inte så stora under dagen den här tiden på året och morgontemperaturen var kring +10. FÅGELLOKALER Marocko är ett land där det vimlar av bra fågellokaler från längst i norr till de allra sydligaste delarna vid Goulimine, Mhamid eller Merzouga. Under vår resa hann vi givetvis inte med att besöka alla utan vi tvingades att röra oss i ett mer begränsat område. Till en början kan man konstatera att det finns flera goda lokaler i Agadirs närhet och t o m ett begränsat skådande runt de hotell och parker som finns inne i staden ger intressanta fågelobsar för en svensk. Man kan studera medelhavstrutar, bleka tornseglare, blåtrast, trädgårdsbulbyl, koboltmes, svart stare och hussparv. En pelagisk tur under vinterhalvåret från Agadirs hamn bjuder på mycket intressant skådning. Man får mycket fina obsar av storlabbar, bredstjärtade labbar, kustlabbar, havssulor, baleariska och mindre liror. Ofta kan man söka dem kring de flockar med springare som finns i området eller i anslutning till fiskebåtar som man ofta ser fiska, möjligheten till möten med andra valar finns men är större under sommarhalvåret. En gång har vi också sett klumpfisk. Längs Marockos Atlantkust, från den stora lagunen Merja Zerga i norr till en mängd flodmynningar i söder, finns det många intressanta våtmarker med både häckande och övervintrande fåglar. Vi besökte tre av dessa, dels floden Tinkerts utlopp vid Tamri och dels flodmynningarna Oued Sous samt Oued Massa. Alla tre ligger i nationalparken Sous-Massa. Tamri 6

7 ligger drygt 5 mil norr om Agadir och är ett mindre våtmarksområde där man ändå har stora flockar av rödnäbbad trut och flera hägerarter. I omgivningarna häckar också Marockos tre stora falkar, berberfalk, pilgrimsfalk och slagfalk. Lokalen är högintressant, då världens största koloni med häckande eremitibisar finns här och det också är en förhållandevis säker lokal att hitta dem. Buskmarkerna är mycket bra för glasögonsångare och ökenvarfåglar. Oued Sous ligger på bekvämt avstånd från charterhotellen i Agadir och ger bra utbyte på bara några timmars utflykt. På flera ställen finns där nu uppbyggda observationsplattformar och stigar leder genom området. Det är en våtmark som är bra för måsfåglar och det var här som vi hade de enda observationerna av svarthuvad mås. Arter som långnäbbad mås och iltärna ses också regelbundet. Här såg vi också skedstork, styltlöpare och tjockfot. Buskmarkerna är mycket bra för klipphöna, grässångare och koboltmes, men vid vårt besök hade man avverkat kraftigt i just buskmarkerna och vi såg ingen klipphöna. Goda chanser att se kungsfiskare, den marockanska rasen av sädesärla samt den nordafrikanska rasen av skata har man också. Det är också en bra lokal för rödhalsad nattskärra som ofta sitter på vägen som leder fram mot det kungliga palatset. Där även utloppet från palatset, kallat Kungliga Avloppet, visade sig ha stor attraktionskraft på rastande vadare och tättingar. Eremitibis vid Tamri Foto: Ulf Hassel Oued Massa är en mycket intressant lokal där allting kan dyka upp. Det är en viktig övervintringslokal för sothöns och änder t.ex. marmorand och vitögd dykand är regelbundna samt också flera vadararter. Bronsibis, rallhäger, silkeshäger, kohäger, flamingo och trana(vintertid) är också regelbundna. Dock var lokalen ganska tom på änder och vadare vid vårt besök p.g.a. att havet brutit igenom sandbankarna vid flodmynningen. Detta i kombination med stora nederbördsmängder har grumlat vattnet och fåglarna har försvunnit. Frågan är hur lång tid det tar för lokalen att återigen bli en viktig övervintringslokal för änder och vadare? För att skåda av lokalen bör man också göra besök inne i byn Massa nere vid floden. Det finns ett par broar man kan åka ner till för detta ändamål. Typiska häckfåglar i området är klipphöna, palmduva, brunstrupig backsvala, svartkronad tchagra, svarthakad buskskvätta, diademrödstjärt, cettisångare, grässångare och häcksparv. Bland rovfåglarna märks svartvingad glada, brun kärrhök, hökörn och fiskgjuse. På markerna ovanför Ouden finns arter såsom ökenlöpare, svartbukig flyghöna och lagerlärka. En fantastisk kombination av arter som skulle kunna göras mycket längre om utrymmet tillät. 7

8 Ökenvarfågel i Sousdalen. Foto: Gunnar Steinholtz Sousdalen, med sina 15 mils längd, är en enorm fågellokal. Den har alltid varit mycket fågelrik, men jag märker en tydlig påverkan på fågelfaunan, framförallt på rovfågelsidan, sedan mina första besök i slutet på 1970-talet och början på 1980-talet. Dalgången är den bördigaste i södra Marocko och här odlas mycket grönsaker och citrusfrukter. Mycket av odlingarna i dag föregår under plast och gigantiska växthus möter en när man flyger in till Agadir. Det ser ut precis som i södra Spanien, inte så värst roligt. Det är denna uppodling av dalgången som orsakat förändringar i fågelfaunan, då man tagit bort mycket av den viktiga arganskogen. Även det hårda betandet av getter har skapat stora sår i arganskogarna. I dag finns det fortfarande kvar en del arganskog, framförallt i dalens östra del, men den är mycket mer påverkad än tidigare. Jag har tidigare skrivit om det unika arganträdet och hänvisar till texten ovanför. Jag nämnde också den förföljelse av rovfåglar som skett i Marocko genom att lägga ut förgiftat kött och som givetvis haft stor inverkan på rovfågelsbeståndet. Bland häckande karaktärsarter märks vit stork, biätare, härfågel, lagerlärka, svart stare, trädgårdsbulbyl, diademrödstjärt, koboltmes, ökenvarfågel, rödhuvad törnsakta, den nordafrikanska rasen av skata, häcksparv, hussparv och kornsparv. Även arter som klipphöna, svartkronad tchagra och saharaskriktrast häckar, men är lite svårare att se. När det gäller rovfåglar är det fortfarande relativt lätt att se svartvingad glada och örnvråk. För att ha möjlighet att lätt titta på fågel och kunna stanna lite var man vill är det idag bäst att ta den mindre vägen norr om floden Sous från Agadir till Taroudannt. Den hittar man genom att först köra några mil mot Marrakech på väg P40 från Agadir. Därefter är det skyltat mot Taroudannt och på denna väg är det fortfarande lätt att stanna var man vill och skåda. Vägen på södra sidan om floden är i dag utbyggd till motorvägsstandard och där är det således mycket svårt att göra skådarstopp. Även vid Taroudannt finns det en valmöjlighet att köra på norra eller södra sidan 8

9 9 AVIFAUNA om floden. Huvudvägen P32 går på norra sidan om floden, men här är det fortfarande möjligt att stanna och skåda i de kamelfiler som finns och här finns det fortfarande kvar fina arganskogar. Väljer man den södra vägen kommer man också genom fina arganskogar men också en del torrare områden där skogen avverkats. Dessa har blivit så torra att det idag finns häckande ökenstenskvättor men också ökennattskärra. Man kommer också genom mer uppodlade områden än på den norra vägen, fruktodlingar och plastväxthus. Vid Aoulouz har tidigare eremitibis häckat i klippstup längs Oued Sous med upp till 150 par i 3 kolonier, där den sista övergavs så sent som det känns lite extra när man står där och studerar de tomma klippstupen. Efter Aoulouz börjar vägen att klättra upp mot högplatåerna som kommer efter Taliouine, men här finns fortfarande fina arganskogar där man håller kvar turistiska trädklättrande getter för fotografering mot en smärre avgift. Taliouine är centrum för saffransodlingen i Marocko och man kan köpa mycket fin saffran i affären som drivs av ett kooperativ till ett billigt pris. När man lämnat staden efter sig så klättrar man upp i ett bergspass och kommer sedan ut på de steniga högslätter av ökenkaraktär som sedan finns bort till och förbi Ouarzazate. Nu börjar andra fågelarter dominerar som t ex stenökenlärka och svart stenskvätta i bergsområden. Innan man kommer fram till staden Tazenakht så ligger det en stor slätt där man möter de första vitkronade stenskvättorna, en art som sedan blir allmän i det inre av Marocko. Där finns också flera arter flyghöns, tjocknäbbad lärka, berberstenskvätta och ökentrumpetare. Vid Ouarzazate befinner man sig i en knutpunkt där vägar till och från olika ökenområden möter vägar från Atlantkusten och områden norr om Höga Atlas. Här finns många intressanta områden för fågelskådning av mycket skiftande slag. Den dominerande naturtypen runt Ouarzazate är öken och här finns kanske de bästa chanserna att hitta den i Marocko sparsamt förekommande sorgstenskvättan. De kanske bästa markerna för detta finns söder om den lilla staden Amerzgane och här hittade vi också två vackra hannar. Här finns också en god stam av de olika flyghönsen och lärkorna typiska för ökenmiljöer. Åker man österut från Ouarzazate på P32 i riktning mot Boumalne de Dades passerar man flera intressanta floddalgångar, som här kalls för assif i stället för oued. En av de första man kommer till är Asiff Izerki, som är en ganska bred flodbädd med en intilliggande oas. Det är en mycket spännande miljö att vandra i Här hittar man dels häckande arter och dels övervintrande arter. Gör man ett besök längre fram under vårsträcket så finns här goda chanser att se rastande fågel. Typiska häckarter är vitkronad stenskvätta, blåtrast, koboltmes, spansk sparv och hussparv. På den steniga marken ovanför byn hittar man stenökenlärkor och ökentrumpetare och i själva oasen kan man hitta övervintrande arter såsom härfågel, taltrast och atlassångare. Man ser också den stora dammen Mansour Eddahbi Dam från byn och kan spana in en del våtmarksarter. Det är möjligt att följa flodbädden ner till dammen och därifrån få en bättre överblick. Mansour Eddahbi Dam anlades 1969 och den får vatten från floderna Dades och Ouarzazate, som här förenas till floden Draa. Det är en stor våtmark mitt ute i öknen och är därför givetvis intressant för häckande, rastande och övervintrande arter. Lättast att nå ner till dammen är i Ouarzazates östra utkant, där det är möjligt att köra ända ner till stranden och ställa sig och skåda. Man tar av från P32 vid första trafikljuset efter den stora Taourirtkasban mot camping och Ait Kdif och följer den vägen rakt österut tills man ser dammen, sedan får man söka sig fram till det rätta spåret ner till sjökanten. Här kan man se diverse olika hägerarter, enda häcklokalen i Marocko för gråhäger, större flamingo, rostand, skäggdopping, smådopping, marockanska rasen av storskarv, måsfåglar, tärnor, minervauggla, biätare, svalor, gulärla, piplärkor etc. Vid vårt besök noterade vi resans enda marmoränder, mycket rastande vadare t.ex. småsnäppa, mosnäppa, kärrsnäppa, brushane och rödvingad vadarsvala men också sandtärnor och skäggtärnor. Det känns mycket märkligt med alla dessa våtmarksarter mitt ute

10 i ökenmiljö. I buskagen runt sjön rastar tättingar och vid vårt besök var bergsångaren den mest förekommande. Givetvis utgör alla dessa fåglar en magnet för rovfåglar och brun kärrhök och hökörn är regelbundna, ofta övervintrar fiskgjuse och under sträcktid är ängshök vanlig. New Tagdilt Track med Höga Atlas och vår buss. Foto: Ola Bondesson Fortsätter man P32 förbi Boumalne de Dades kommer man till Tagdilt Track. Det är en klassisk lokal för att se många av Marockos ökenarter och speciellt vanliga är tjocknäbbad lärka, ökenberglärka, berberstenskvätta samt ökenstenskvätta. Ökentrapp är fortfarande möjlig att se i området då den har återintroducerats och vi träffade engelska skådare som sett den tidigare på morgonen vid vårt besök. Vi hade fina obsar av svartbukig flyghöna och stora mängder med rastande ökenlöpare, som givetvis även häckar i området. Idag finns det två Tagdilt track, dels den gamla (old) som är en grusväg (led) man svänger in på alldeles i utkanten på staden. Den nya (new) är en asfalterad väg man når lite längre österut och den är skyltad mot Ikniouen 40 och lätt att hitta. Båda är utmärkt beskrivna i Gosneys lilla häfte Finding Birds in Morocco the deserts. Kring båda vägarna finns det utmärkata marker att söka efter ökenarterna. Lokalen drar också till sig rovfåglar och vid vårt besök såg vi ormörn, dvärgörn, örnvråk, ängshök samt slagfalk. Fortsätter man asfaltsvägen mot Ikniouen kommer man efter ett tag till ett område med några små dammar och fruktodlingar. Här kan man söka rastande tättingar och vi hittade t.ex. göktyta, sydnäktergal, rödstjärt och rödstrupig sångare. Det är ett oerhört vackert område att skåda i med det snöklädda Höga Atlas i bakgrunden. När man åker söderut på P31 från Ouarzazate kommer man så småningom ner i den högintressanta Draadalen. Först passerar man de steniga ökenslätterna på Jbel Sarhros sydsluttningar. Här finns det goda chanser på snårsångare, härfågellärka och tjocknäbbad lärka, karaktärsarter är stenökenlärka, lagerlärka, vitkronad stenskvätta och glasögonsångare. Efter knappt fem mil når man bergspasset Tizi-n-Tinififft m ö h med dramatiskt djupa klyftor och lodräta klippstup. I den imponerande miljön finns uppgifter om att afrikansk klippsvala häckar, vi såg endast vanlig klippsvala. Passet är också bra för arter som stenökenlärka, svart stenskvätta och ökentrumpetare. Efter passet klättrar man ner i Draadalen som är början på Saharaöknen, P31: an slutar i Mhamid cirka 20 mil söderut, därifrån finns det endast spår för fyrhjulsdrivna fordon rakt ut i Sahara. Längs med vägen genom hela dalgången rinner nu floden Draa och skapar intressanta fågelbiotoper. Draafloden gör en kraftig sväng strax före Mhamid och börjar rinna i västlig riktning mot Atlanten. Strax efter Mhamid försvinner flo- 10

11 den ner i ökensanden och dyker inte upp förrän 54 mil senare cirka 10 mil sydväst om Goulimine. Dalgången är också mycket intressant under flyttningstid och på våren kommer en stor mängd tropikflyttare upp genom dalgången både rovfågel och tättingar och det är också en säker häckplats för grön biätare. Första oasen man kommer till är Agdz och där kan man studera marockansk sädesärla (supersonata) vid bron över Draafloden cirka 2 km söder om Agdz. Här finns också en del buskmarker och vid tidigare resor har vi observerat vattenrall och blåhake här. Det brukar vara ett område som samlar stora mängder med svalor och det kan säkert löna sig att spana efter afrikanska klippsvalor här. Vi lunchade något öster om bron vid en palmlund där vi bl.a. kunde studera koboltmesar. Inne i lunden hörde vi sydnäktergal, cettisångare och vassångare(rastande). Bland de rastande arterna fanns svarthätta och trädgårdssångare. Knappt 2 mil norr om Zagora ligger palmlunden vid Ifly. Här möter man en annorlunda värld när man går in under palmernas svalkande skugga. Det är också en mycket bra lokal för rastande tättingar och en del häckare såsom palmduva, turturduva och macchiasångare. Bland rastande tättingar kan rödstjärt. eksångare, bergsångare och gransångare nämnas. Det var också här vi såg de första gröna biätarna på resan. Nere vid Draafloden kan man studera supersonata och förra resan hade vi en stor flock med kronflyghöns som kom in för att dricka. I södra delen av Zagora finns också en bro över Draafloden där man också kan studera supersonata och tidigare har vi sett härfågel och vattenpiplärka här. Det sista området jag tar upp är ökenområdet väst och norr om Mhamid i södra delen av Draadalen. Det kräver dock fyrhjulsdrivna fordon då man måste ut och åka i obanad terräng. Vi blev hämtade på morgonen vid vårt hotell i Zagora och sedan transporterade de tio milen genom Draadalen ner till Mhamid. Innan vi kom in i staden fick vi stanna för de första ökenkorparna och då hördes också den gnisslande pubskylten = sjungande sandökenlärka. Vägen tar slut i Mhamid och vi fortsatte ut i öknen västerut i riktning mot det stora sanddynområdet Erg Chigaga, Strax väster om Mhamid så stannade vi vid de första husen ute i öknen. Där hittade vi 4 par ökensparvar som troligen häckade. Problemet för ökensparvarna i Marocko är de framryckande gråsparvarna som konkurrerar ut dem och tränger dem allt längre ut i riktig öken. Därför finns det inga ökensparvar i staden Mhamid bara några km bort. De första tio kilometrarna från Mhamid går genom sandöken med ganska mycket mindre träd och större buskage. Efter en dryg mils körning glesnar träden och buskagen bort och ersätts av områden med bara sand och en del områden med lågväxande buskage. Karaktärsarter för området förutom ökenkorparna är härfågellärka, sandökenlärka och vitkronad stenskvätta. Vi såg också en fin flock med tjocknäbbade lärkor. En fin obs blev också det par ökenflyghöns som Elisabeth upptäckte. Vi tog en mer nordlig rutt tillbaks mot Zagora som passerar ett tältläger för turister som ville övernatta ute i öknen. Här var vi tillbaks i ganska ren sandöken och det var här vi körde in i den lilla sandstormen. 11

12 Häckplats för ökensparv väster om Mhamid. Foto: Ola Bondesson RESEDAGBOK Lördag 31 mars Om någon del av denna resa kändes lite jobbig, så var det transporterna till och från Marocko. Då det inte längre finns någon charterverksamhet till Agadir var enda alternativet reguljärflyg, med mellanlandning i Paris. Och självklart landar flygen från Arlanda/Kastrup på Charles-de-Gaulle (norr om Paris) medan flyg till och från Marocko har Orly (söder om Paris) som lufthamn. Så det blev heldagsprojekt att ta sig till och från Agadir. Alltnog så samlades gruppen på Orly, för fortsatt färd mot Agadir. Vi landade vid midnatt lokal tid (två timmars tidförskjutning pga sommartid, dvs klockan var två hemma i Sverige) och tog oss igenom passkontroller och annat utan problem. Innan vi hoppade in i vår lilla buss, och fick träffat vår chaufför för resan, hann vi också med att växla pengar. Som alltid i denna del av världen är det svårt att få bära sin egen väska, det var många, även mitt i natten, som propsar på att få hjälpa till (och som propsar på dricks efteråt). Klockan han bli halv två innan vi alla var incheckade på hotel Oasis. God natt! Söndag 1 april Som en följd av vår sena ankomst inledde vi med en sovmorgon. Men första dagen på en annan kontinent det är onekligen mycket som lockar. Man lyssnar på alla läten. Vissa är välbekanta (till exempel turkduva) men några är nya och spännande. Redan från hotellsängen kunde man sålunda hänga in trädgårdsbulbyl, en art som oftast fick den lite nedlåtande statusen PNC (present not counted) vid artgenomgångarna. Det blev också lite skådning i hotellets park och de första sträckande flockarna av biätare noterades liksom de första bleka tornsegalrna. En raritet hittades också, två provencesångare, en art som inte alls är vanlig som övervintrare i södra Marocko. 12 Målarten för resan, om man nu skall tala om en enstaka målart, var självfallet eremitibisen. Med en totalpopulation i världen på ca 1000 fåglar och där troligen Marocko är enda häckningslokalen, blir det en måste-art. Att den är tämligen stor, inte speciellt skygg och trivs i öppna landskap underlättar, men ökar också stressen för en dip. Två medelhavstrutar dricker i hotellets pool. Foto: Gunnar Steinholtz Vädret var lite gråmulet (strax före avfärd kom det en liten skur) och strax under 20 grader. En ganska kraftig nordlig vind gjorde att man behöll långbyxor på. Men det dröjde inte så länge innan solen bröt igenom. Vi lämnade Agadir vid 10-tiden och styrde norrut via kustvägen mot Tamri (drygt 5 mil). Efter ett handlingsstopp rundade vi udden Cap Rhir vid pass 11. Nu var vi i ibismarker och uppmärksamheten skärptes. Men vi behövde inte köra i många minuter förrän Ola kunde annonsera eremitibis! Vi hade hittat en flock på ett trettiotal fåglar som gick och provianterade på ängsmarken mellan vägen och havet. Ut ur bussen och fram med kikare och kameror. Med sitt fjäderfria huvud och förläng-

13 da nackfjädrar ger den ett ganska bisarrt intryck och den känns inte alls så slank som sin släkting bronsibisen. När vi sett oss mätta på eremiterna kunde vi ägna övriga fåglar vår uppmärksamhet. I buskmarkerna vid vägen sågs bland annat diademrödstjärt (väldigt snygg), medelhavsstenskvätta, ökenvarfågel och lagerlärka. Vi fortsatte norrut några kilometer, där vi stannade och fick bra utsikt över flodmynningen vid Tamri. Ute till havs (det blåste som sagt inte så dåligt) kunde vi notera storlabb och havssula och en mängd kentska tärnor. Stranden gav bland annat rödnäbbad trut. Bland klipporna runt oss sågs svart stenskvätta och tornfalk. På väg söderut unnade vi oss ett lunchstopp (på restaurang alltså!) och kunde konstatera att surfing (med eller utan segel) är populärt här. Efter lunchen fortsatte vi till Oued Sous, närmare bestämt floden Sous utlopp strax söder om Agadir. Detta delta utgör den norra delen av den stora nationalparken Sous-Massa. Vi ställde oss vid sidan av vägen och spanade ut längs floden. Här kom tuberna väl till pass. Längs södra stranden gick flockar av större flamingo och vi kunde hänga in ett flertal vadare och måsfåglar, till exempel svarthuvad mås och dvärgmås. På andra sidan vägen låg en muromgärdad golfbana (en del av kungliga palatsets område) där det höll till tjockfot och den speciella nordafrikanska skatan med blå mascara vid ögat. Många vita storkar var i rörelse och även en flock med brunstrupiga backsvalor drog över. Nordafrikansk skata med mascara. Foto: Gunnar Steinholtz Det började mörkna och vi körde lite längre in i parken. Där stötte vi på en engelsk skådargrupp men även två rödhalsade nattskärror som hade godheten att sätta sig på vägen efter en kortare flyguppvisning. Mycket nöjda med dagens utdelning körde vi sedan den korta vägen tillbaka till hotellet för middagsbuffé och artgenomgång. 13 AVIFAUNA Måndag 2 april Idag var den stora transportdagen då vi skulle ta oss nästan 50 mil österut till Zagora. Om man betänker att så här i början av en resa så är varje fågel man ser potentiellt en ny art (vilket lätt leder till väldigt många stopp), så man kunde befara att det skulle bli en lång dag. Och det blev det. Vi kom iväg klockan sju (det är inte lätt att få frukosten serverad så tidigt som man vill) och for alltså österut genom den breda Sousdalen. Vädret var soligt, men vinden var kall. Området är ett av de bördigare i Marocko, med många odlingar och med glesa bestånd av arganträd som typiska inslag. En sorts dominoeffekt som ofta inträffar i början på resor skedde strax efter nio. En rovfågel fick oss att stanna och några tumlade ut ur bussen och bestämde den. Det visade sig vara en brun glada. Men bredvid den på himlen - minsann - en svartvingad glada. Då tumlade mer ut ur bussen och fort gick det!! Strax därpå drog det förbi ett gäng saharaskriktrastar och i en buske fick vi närobs på en grässångare. Belåtna tumlade vi in i bussen igen. Första större samhälle vi passerade var Taroudannt, en gammal stad med en magnifik ringmur. Vi kom dit strax före 10 och klev upp på ringmuren som fick fungera som fågeltorn. Även om vi var mitt i en stad fanns det fåglar att se. Karaktärsarter här var hussparv, gråsparv, tornfalk (där vi länge ville att åtminstone någon skulle få vara en rödfalk), turkduva och vit stork. En knapp timme efter Taroudannt tog vi lunchstopp vid vägen. Ett stäppartat landskap bredde ut sig åt alla håll, men i öster kunde man se att bergen närmade sig. På marken sprang lagerlärkor, i buskarna fanns bergsångare och rödstrupig sångare och i busktopparna satt ökenvarfågel, rödhuvad törnskata och trädgårdsbulbyler. I luften hörde och såg man hela tiden biätare på sträck. Ibland kunde en flock passera riktigt nära, ibland hörde man bara det ringande lätet från någon obestämd plats uppe i det blå. På rovfågelsidan fick vi se en hane ängshök och en dvärgörn. Sousdalen har rykte om sig att vara en klassisk rovfågelslokal för såväl häckande som sträckande fåglar. För inte så längesedan fanns här savannörn och mörk sånghök. Strax efter lunchstoppet stannade vi igen - rovisar. Vi fick se en örnvråk och två hökörnar. Och ännu fler biätare. Klockan hade blivit lite över två när vi kom fram till Aoulouz. Här slutar den bördiga delen av Sousdalen och man kommer in i ett bergigare landskap. Vi stannade till vid bron strax innan själva staden. Här häckande en gång eremitibisar i klipphålor, men de är borta nu (ibisarna alltså). Däremot fanns det gått om hägrar vi fick se kohäger, silkeshäger, ägretthäger, rallhäger, gråhäger och purpurhäger. Även skogssnäppa, klippsvala och forsärla hamnade på listan. På en sten låg en kaspisk bäcksköldpadda.

14 Bergspasset Jbel Bhani och utsikt över Draadalen. Efter bergspassagen kom vi ut i nytt slättland av stenökenkaraktär. Ny biotop ger nya stenskvättor. De första vitkronade stenskvättorna dök upp, men även stenskvätta i såväl vanlig form som i den nordafrikanska svarthakade rasens (seebohmi) skepnad. Lite strövtåg i det platta landskapet gav också två tjocknäbbade lärkor och en flock ökentrumpetare. Bergslandskapet fortsatte, och vid ett stopp i ett pass fick vi alla se stenökenlärka. Tiden gick fort, och det var många mil kvar. Vid Tazenakht lämnade vi huvudvägen och körde mot Agdz på lite mindre vägar. Mörkret började falla och i söder såg vi att det regnade kraftigt i bergen. Strax efter åtta var vi äntligen framme vid hotel Riad el Salam i Zagora. Även om man hade viss träsmak var det skönt att sätta sig till bord för middagsbuffén. Lagom till artgenomgången tutade en orkester igång vilket gjorde all konversation omöjlig. Vi fick dra oss tillbaka till hotellfoajén istället. Tisdag 3 april Öken. Man hade onekligen en hög förväntan inför denna dag då vi i jeepar med fyrhjulsdrift skulle få åka ut i riktig sandöken. Vi blev hämtade klockan sju. Ordinarie chauffören fick en vilodag, att köra här kräver specialkompetens. Det är nästan 10 mil från Zagora ned till ökenstaden Mhamid. Ungefär mitt på denna färdväg stannade vi till vid ett bergspass (Jbel Bhani). Fin utsikt norrut över Draa-dalen och fina obsar på vitkronad stenskvätta. På andra sidan bergspasset började öknen. Nere vid Mhamid gick vi omkring bland sanddyner och träd och lyckades efter en stund hänga in målart nummer två ökensparv. Ökensparven, den ser ut som en urblekt gråsparv, håller på att bli un- Foto: Ola Bondesson danträngd av sin talrikare släkting och allt svårare att hitta. Men här strax utanför Mhamid fanns det åtminstone sex fåglar kvar. Vi for sedan ut i väglöst landskap i våra jeepar, och stannade där det verkade lämpligt. Även om landskapet i sig ger intryck av stor tomhet så fanns det alltid liv. Allt ifrån kameler till små skalbaggar. Två efterlängtade ökenarter som droppade in under dagen var härfågellärka och sandökenlärka. Den ene ger ett beskäftigt intryck stor, upprätt och har koll på läget, den andre verkar mer kamouflerat försiktig. Gemensamt för bägge är att de smälter in i ökenlandskapet mycket väl och därför inte alltid är så lätta att se. En annan gemensam egenskap för många ökenfåglar är att de föredrar att gå/springa i stället för att flyga när man närmar sig dem. Man syns väl mindre då. Detta beteende uppvisade de två ökenflyghönor som vi hittade. När vi försökte närma oss dem promenerade de vidare. Avståndet förblev oförändrat. En fågel som inte försökte gömma sig, men ändå höll ett reserverat avstånd var ökenkorpen. Likt svenska korpar i fjällen patrullerade den över stora områden. I flygsilhuett är den väldigt lik vår korp, men den är inte mycket större än en kråka. Den bruna nacken ser man endast på närhåll. När det var dags att börja tänka på återfärden såg vi över bergen att det drog ihop sig till oväder. Och minsann, fick vi inte vara med om en liten sandstorm. Från solsken och god sikt blev världen plötsligt grå och luften fylld med sand. Skönt att då sitta i en specialutrustad bil. Stormen varade inte i så många minuter, men gav ändå en fingervisning av hur eländigt det skulle vara i en riktig rejäl sandstorm. 14

15 Vi kom ut på vägen norr om Mhamid och styrde upp mot Zagora. Vi stannade till vid en bro över Draa-floden och fick se den svartmuskiga rasen av sädesärla (subpersonata) som häckar här i Marocko. Även gulärla sprang omkring i vattenbrynet. När vi närmade oss Zagora såg vi att det regnat kraftigt där, på sina ställen var vägen i det närmaste översvämmad. Artgenomgången interfolierades denna kväll av hejarop från de två tv-rummen, i det ena satt Barcelonafans och i det andra Milananhängare. Det var kvartsfinal i Champions league. Det vrålades en gång från Milanrummet, men tre gånger från Barcelonarummet. Det drar ihop sig till sandstorm. Foto: Ola Bondesson Onsdag 4 april Efter sedvanlig frukostbuffé lämnade vi Zagora och körde norrut i Draa-dalen. Vädret var som vanligt lagom. Första stoppet gjordes vid oasen vid Ifly ett ganska stort grönområde med övervägande dadelpalmer. Som alltid drar ett gäng nordiska skådare uppmärksamhet tills sig (men vilken uppmärksamhet skulle inte ett par afrikanska endemer röna i Sverige!?) och vi fick några följeslagare i varierande åldrar under vår promenad i grönskan. Vi fick bland annat se macciasångare, eksångare, gransångare, turturduva och palmduva. Starkaste minnet kom från grön biätare. Vi såg några ex, varav ett satt snällt på en telefonledning och lät sig fotograferas. Efter traditionell fältlunch fortsatte vi färden norrut mot bergspasset Tizi-n-Tinifift (nästan 1700m). Här på toppen stannade vi till för fågel- och utsiktsskådning. Bra obsar på stenökenlärka samt möjlighet att köpa souvenirer erbjöds. Via en lätt kringelikrokväg kom vi fram till hotel Oscar i Ouarzazate. Hotellets namn blir begripligt i ljuset av att Ouarzazate är Marockos Hollywood här har man till exempel spelat in delar av Arn och även en gammal klassiker som Lawrence av Arabien Hotellet låg i direkt anslutning till en 15 AVIFAUNA filmstudio, och Elisabeth och Svante fick minsann tillbringa natten i Brad Pitt s svit. I omedelbar anslutning till Ouarzazate ligger den stora konstgjorda sjön Mansour Ebbahbi Dam där vi tillbringade två timmar på den sena eftermiddagen. Vi hade fin överblick över denna sydvästra del av sjön och vi bjöds på mycket fågel både i vattnet och på land. Rostand och marmorand, skäggtärna, bergsångare, gulärlor av olika raser, ökentrumpetare och kalasobsar på rödvingad vadarsvala. Efter middag och artgenomgång sov man ännu en natt som en stock. Torsdag 5 april Idag ställdes kompassen in mot öster vi skulle fara runt i ett ökenområde längs en slinga som kallas Tagdilt Track med goda chanser att få se de ökenarter som vi ännu inte sett. Dagen rivstartade med att Gunnar hittade en lätt omtumlad vassångare (den hade flugit in i ett fönster) på hotellgården. Sedan var det frukostdags. Vi kom iväg halvåtta (en standardtid som bestäms av att det är svårt att få frukost före halvsju). Ökenområdet vi for genom kan beskrivas som en stor platt dal mellan två bergskedjor. I norr Höga atlas, med sina snöklädda toppar, och i söder Antiatlas (eller dess efterföljare Jbel Sarhro). Utsikten från bussen begränsades snart av hus det kändes i slutet som att åka genom en oändlig by. Skarpögde Jesper fick bussen att stanna, och minsann på en husvägg satt en minervauggla. Vi inhandlade lunchen i Boumalne Dadés. Här var det sådär härligt rörigt med massor av människor, åsnor och bilar runt små affärer och marknadsstånd. En synnerligen ihärdig försäljare erbjöd oss ett 100 år gammalt lås för 3000 (eller var det 100 pengar för ett 3000 år gammalt lås?). Bereberstenskvätta är den vanligaste stenskvättan vid Tagdilt Track. Foto: Ulf Hassel Vi lämnade huvudvägen och efter en kort färd söderut var det äntligen dags att lämna bussen för lite ökenskådning Vid New Tagdilt Track. Vi tillbringade några sköna timmar kring en stor grop

16 Häckningsterräng för sorgstenskvätta söder om Amerzgane. Foto: Ola Bondesson med tillhörande grottor. Fågelutdelningen blev riktigt god. Närobsar på ökenstenskvätta, berberstenskvätta, ökenberglärka, tjocknäbbad lärka, sydnäktergal och rödhuvad törnskata. Lite längre fram hittade vi också en flock med svartbukiga flyghöns. På håll såg vi också två slagfalkar och en ormörn (speciellt gott om rovisar har det inte varit på resan). Vi fortsatte ytterligare en bit söderut, till ett grönområde vid Ikniouln. Här kunde vi lära oss berberstenskättans olika läten, samt betitta göktyta och rödstjärt. Och några lokala pojkar som försökte vara sådär irriterande som bara lokal pojkar kan vara. Vi tog oss norrut via knappt skönjbara tracks (Old Tagdilt Track) och kunde räkna in stora mängder ökenlöpare och mer av annat vi redan sett. Vid halvfemtiden var vi tillbaka på stora vägen igen. Middag med lokalt öl och efterföljande artgenomgång blev en fin punkt på en mycket fin dag. Fredag 6 april Dagens pensum vad gällde bussåkning var den 40 mil långa returresan till Agadir. Vi hade ändå tid med ett nytt besök vid Mansour Ebbahbi Dam. Utbytet blev gott även denna gång även om kvällsljuset var att föredra. Mosnäppa, trastsångare, minervauggla, tofslärka och en ung vitkronad stenskvätta (lätt att förväxla med svart stenskvätta) blev några av morgonens arter. Efter tankning och lunchmatköp kom vi så iväg. Först körde vi mot Marrakesh, men vid Amerzgane tog vi av söderut. Vi hade åkt ungefär två mil från avtaget när Elisabeth den yngre skrek stanna!. Äntligen en sorgstenskvätta! Därmed var alla skvättorna inräknade. Vi fortsatte söderut till mattstaden Tazenakht (där vi för några dagar sedan hade svängt av mot Agdz). Nu for vi västerut och fick återse de lokaler vi stannat vid på utresan. När klockan var två gjorde vi ett stopp i saffransmetropolen Taliouine. I trakten od- 16 las den krokusart som ger oss saffran, och här kan man utan allt för många mellanhänder köpa saffran till lågt pris. Saffran är ju världens dyraste krydda, vilket man kan förstå då det går åt över blommor för att få 1 kg saffran. Vi gjorde några bensträckarpauser under resten av dagsetappen och noterade då bland annat korttålärkor, steglits, spanska sparvar och en närflygande dvärgörn. När vi kom in i Agadir kom vi också in i någon form av rusningstrafik. Trångt värre. Underliga läten från bussen gjorde att vi körde in till en bensinstation. Punktering. Något reservdäck gick inte att uppbringa varför vår chaufför fick köra hem oss till hotellet (Oasis) med ett pafft bakdäck. Vi kom till hotellet klockan sju, men när jag tittade ut genom fönstret halv tio höll chauffören med medhjälpare fortfarande på och fixade med däcket. Lördag 7 april Idag var det sista skådardagen. Bussen var reparerad och körde oss i lugnt tempo till Oued Massas utlopp, ca 5 mil söder om Agadir, den sydliga gränsen för Sous-Massa parken. När vi nästan var framme stannade vi till för att njuta av en diademrödstjärt som satt i en buske alldeles vid vägen. Vi följde en väg som följer floden och som ger en mycket bra överblick. Vi fick se flockar med bronsibis, den provinsiella rasen av storskarv (maroccanus), skatgök och rödnäbbade koltrastar. Och russinet nummer ett svartkronad tchagra, en afrikanare som inte är speciellt vanlig här i norr. Vi hade flera ex, varav ett som kom riktigt nära. Efter fältlunch (ihop med skolklasser, detta verkar vara ett populärt mål för lågstadiet) drog vi vidare till en bro över Oued Massa en bit inåt landet. Vi hade brunstrupig backsvala, smådopping och ytterligare skarvar. Nöjda med vad Oued Massa erbjudit for vi tillbaka till hotellet för ett fikastopp (på lokal).

17 Vi valde sedan att återbesöka Oued Sous utlopp. Denna gång var det mycket högre vatten vilket gjorde att sandbankarna där vadare och måsfåglar huserat var bort. Vilket medförde att det var tunt i vadarleden. Vi ägnade istället den muromgärdade parken vår uppmärksamhet, och fick se tjockfot, grässångare, koboltmes, stora flockar med gulhämpling och biätare. Vägen där vi tidigare hade rödhalsad nattskärra slutar vid det kungliga avloppet välbevakat och med rådande fotograferingsförbud. Där i dikeskanten fanns det gott om fågel, till exempel enkelbeckasin, grönbena, drillsnäppa, mindre strandpipare, bofink, svarthätta och trädgårdssångare. Nöjda med vår avrundning var vi tillbaka till hotellet ganska tidigt. Det skulle inte bli någon sovmorgon nästa dag Söndag 8 april Redan klockan fyra var det revelj och hemresan gick utan problem även om den tog tid. (Själv var jag hemma i Mölndal klockan 13 den 9 april) Sammanfattning. Som nämndes under 31 mars var det enda jag upplevde som lite jobbigt transporterna till och från Marocko, men dem kan man inte lasta Avifauna för. Själva resan gick som på räls. Vi fick se allt vi skulle, stämningen i gruppen var mycket bra och inga direkta incidenter inträffade. Reseledaren Ola skötte sig föredömligt och för mig som varit lågaktiv under några år var detta en härlig vitaliseringsprocess. Tack för resan Ola och tack alla medresenärer! Ulf Hassel Svartkronad tchagra vid Oued Massa. Foto: Ulf Hassel 17

18 Eremitibis vid Tamri. Foto: Gunnar Steinholtz Artlista fåglar 1. Rostand Tadorna ferruginea Observerad vid Mansour Eddahbi Dam med som mest <150 ex 6/4. 2. Kricka Anas crecca 5 ex Mansour Eddahbi Dam 6/4. 3. Gräsand Anas platyrhynchos Observerad vid Mansour Eddahbi Dam 4/4 och 6/4. 4. Marmorand Marmaronetta angustirostris 36 ex Mansour Eddahbi Dam 4/4 samt 1 ex 6/4. 5. Klipphöna Alectoris barbara 3 ex Tamri 1/4 och 1 ex i Sousdalen 2/4. 6. Smådopping Tachybaptus rufficollis 1 ex Tamri 1/4, 1 ex Mansour Eddahbi Dam 6/4 samt 2 ex Oued Massa, 1ex Massa och 4 ex Oued Sous 7/4. 7. Skäggdopping Podiceps cristatus 1 ex 4/4 samt 7 ex 6/4 Mansour Eddahbi Dam. 8. Havssula Morus bassanus Cirka 20 ex Tamri 1/4. 9. Storskarv Phalacrocorax carbo marrocanus Den marockanska rasen av storskarv observerades endast längs Atlantkusten. 10. Natthäger Nycticorax nycticorax 1 ex Oued Massa 7/ Kohäger Bubulcus ibis Observerad under 5 av resans dagar med som mest 45 ex 5/ Rallhäger Ardeola ralloides 2 ex Aoulouz 2/4 samt 2 ex Mansour Eddahbi Dam 6/ Silkeshäger Egretta garzetta Observerad under 6 av resans dagar med som mest 15 ex 2/ Ägretthäger Egretta alba 1 ex Aoulouz 2/4. Arten är inte vanlig i Marocko. 15. Gråhäger Ardea cinerea Observerad under 5 av resans dagar med som mest 40 ex 4/4 och6/ Purpurhäger Ardea purpurea 1 ex Aoulouz 2/4 samt 1 ex Massa 7/ Vit stork Ciconia ciconia Observerad under 6 av resans dagar med som mest >100 Oued Sous 1/ Bronsibis Plegadis falcinellus 62 ex Oued Massa 7/ Eremitibis Geronticus eremita Cirka 40 ex längs kustvägen söder om Tamri 1/4.

19 20. Skedstork Platalea leucorodia Observerad under 4 av resans dagar med som mest 20 ex Oued Sous 1/ Större flamingo Phoenicopterus roseus 180 ex 1/4 samt 42 ex 7/4 Oued Sous. 22. Svartvingad glada Elanus caeruleus Endast 1 ex observerades under resan, västra delen av Soussdalgången 2/ Brun glada Milvus migrans Observerad under 3 av resans dagar med totalt 7-8 ex. 24. Ormörn Circaetus gallicus 1 sträckande ex Tagdilt Track 5/ Brun kärrhök Circus aeruginosus 15 ex 4/4 och 5 ex 6/4 Mansour Eddahbi Dam samt 2 ex Oued Sous 7/ Ängshök Circus pygargus Sträckande ex observerades under 4 av resans dagar. Totalt såg vi 12 ex varav två var melanistiska. 27. Sparvhök Accipiter nisus 1 ex Oued Sous 1/4 samt 1 ex Ifly 4/ Örnvråk Buteo rufinus cirtensis 5-6 ex observerades under resan. 29. Dvärgörn Aquila chrysaetos Observerad under 3 av resans dagar med totalt 14 ex. 30. Hökörn Hieraaetus fasciatus 2 ad observerades strax väster om Aoulouz i Sousdalen 2/4. Adult hökörn i Sousdalen. Foto: Ola Bondesson 31. Fiskgjuse Pandion haliaetus 1 ex Oued Sous 1/4 samt 1 ex Mansour Eddahbi Dam 4/ Tornfalk Falco tinnunculus Tämligen allmän, observerades på resans samtliga dagar. 33. Slagfalk Falco biarmicus erlangeri 2 ad New Tagdilt Track 5/4 samt 1 ex Ouarzazate 6/ Rörhöna Gallinula chloropus 1 ex Mansour Eddahbi Dam 4/4 och 6/4 samt 3 ex Massa och 5 ex Oued Sous 7/ Sothöna Fulica atra 20 ex Tamri 1/4, 4 ex 4/4 och 3 ex 6/4 Mansour Eddahbi Dam samt 3 ex Massa och 3 ex Oued Sous 7/ Strandskata Haematopus ostralegus 20 ex Oued Sous 1/4 samt 1 ex Oued Massa och 1 ex Oued Sous 7/ Styltlöpare Himantopus himantopus Observerades vid Oued Souss samt Mansour Eddahbi Dam med som mest 70 ex på sistnämnda lokal 4/ Skärfläcka Recuvirostra avosetta 1 ex Mansour Eddahbi Dam 4/4 får betecknas som en ganska udda obs. 19

20 39. Tjockfot Burhinus oedicnemus 10 ex Oued Souss 1/4, 1 ex längs vägen 7/4 samt 2 hörda Massa och 2 ex Oued Sous 7/4. Tjockfot vid Oued Sous. Foto: Ola Bondesson 40. Ökenlöpare Cursorius cursor Arten sträcker under den här perioden och observerades på 4 av resans dagar. Mest talrik på Tagdilt Track där flera hundra sågs 5/ Rödvingad vadarsvala Glareola nordmanni Observerad vid Mansour Eddahbi Dam med som mest >100 ex 6/4 samt 1 ex på sträck i öknen Tagdilt Track 5/ Mindre strandpipare Charadrius dubius Observerad under resans 5 sista dagar med som mest 6 ex 4/4. Arten är på sträck under den här perioden. 43. Större strandpipare Charadrius hiaticula Observerad vid Oued Sous, Atlantkusten, Mansour Eddahbi Dam och i Draadalen. Arten är på sträck under den här perioden. 44. Svartbent strandpipare Charadrius alexandrinus Observerad vid Oued Souss, Mansour Eddahbi Dam samt 1 ex längs kusten norr om Agadir 1/ Kustpipare Pluvialis squatarola 15 ex Oued Sous 1/ Kustsnäppa Calidris canutus 1 ex 1/4 samt 2 ex 7/4 Oued Sous. 47. Småsnäppa Calidris minuta 1 ex Oued Sous 1/4 samt 20 ex 4/4 och 10 ex 6/4 Mansour Eddahbi Dam 48. Mosnäppa Calidris temminckii 4 ex Mansour Eddahbi Dam 6/4 och 1 ex Kungliga Avloppet Oued Sous 7/ Kärrsnäppa Calidris alpina 5 ex 1/4 och 6 ex 7/4 Oued Sous samt 50 ex Mansour Eddahbi Dam 4/ Brushane Philomachus pugnax 1 ex Mansour Eddahbi Dam 4/4 samt 1 ex Oued Sous 7/ Enkelbeckasin Gallinago gallinago 1 ex Mansour Eddahbi Dam 4/ Myrspov Limosa lapponica 20 ex Oued Sous 1/4 samt 1 ex Oued Massa 7/ Småspov Numenius phaeopus 1 ex lunchstället vid Tamrhakht 1/4 samt 1 ex Oued Sous 1/ Storspov Numenius arquata 5 ex Oued Sous 1/4. 20