Remissvar EU:s förslag om ny kemikalielagstiftning REACH M2003/3975/Knb

Transkript

1 Miljödepartementet Stockholm Remissvar EU:s förslag om ny kemikalielagstiftning REACH M2003/3975/Knb Skogsindustrierna, som företräder massa- och pappersbruken samt sågverken har beretts tillfälle att yttra sig över EUs förslag till ny kemikalielagstiftning REACH. Skogsindustrierna är positiva till att det utvecklas ett nytt regelverk för kemikalier inom EU. Detta är en förutsättning för samhällets strävan mot minskad miljöpåverkan. God information om kemikalier är också en förutsättning för skogsindustrins miljö- och produktsäkerhetsarbete samt i arbetet för en god arbetsmiljö. Skogsindustrierna finner den föreslagna lagstiftningen mycket omfattande och vill betona vikten av att konsekvenserna för såväl kemiindustrin som kemikalieanvändande industri noga utreds och nödvändiga förändringar görs innan lagstiftningen antas. Skogsindustrierna anser att lagförslaget saknar nödvändiga avgränsningar till annan lagstiftning. En reglering av använda kemiska produkter och dess ingående ämnen i varje tillverkningsled tillsammans med reglering av tillverkningsprocesserna och hanteringen av varan i avfallsledet genom Miljöbalken (IPPC-direktivet) och därtill kopplad avfallslagstiftning är enligt vår bedömning tillfyllest. Den föreslagna lagstiftningen är inte anpassad för att reglera naturligt förekommande ämnen bland annat beroende på de variationer i sammansättning som förekommer i sådana ämnen. Förslaget är därför praktiskt omöjligt att tillämpa t ex för massa. Massa är ett samlingsnamn på de produkter av vedfibrer som bland annat används för att tillverka olika slags papper och kartong. Kemikalielagstiftningen bör därför endast avse syntetiskt framställda ämnen. Skogsindustrierna anser att följande förändringar av föreslagen lagstiftning krävs för att göra regelverket hanterbart för skogsindustriföretagen: Massa från skogsråvara ska inte omfattas av lagstiftningen Returpapper ska inte omfattas av lagstiftningen Råtallolja och råterpentin ska inte omfattas av lagstiftningen Avfall och bränslen ska inte omfattas av lagstiftningen

2 2 Informationskraven om hälso- och miljöegenskaper för kemiska beredningar samt för ämnen i små mängder (1-10 ton/år) bör utvidgas Minimikrav för säkerhetsdatabladen bör införas. Skogsindustrin och REACH Skogsindustrin berörs av det föreslagna regelverket främst som så kallade nedströms användare men även som tillverkare och i vissa fall som importörer. Enligt Kemikalieinspektionens produktregister användes år kton kemikalier inom skogsbruket, kton inom massa- och pappersindustrin samt 127 kton vid sågverken. Antalet produkter är stort. Vid massa- och pappersbruken tillverkas biprodukter främst råtallolja och råterpentin. God kunskap om kemikalier som används inom tillverkningen är idag ett naturligt led i skogsindustriföretagens miljö- och produktsäkerhetsarbete och en förutsättning för att miljöpolicies, tillståndsbeslut, kundkrav och miljöcertifieringar ska kunna efterlevas. Skogsindustrin har sedan länge arbetat med att byta kemikalier i enlighet med produktvalsprincipen. Vid bruken finns särskilda kemikaliegrupper och vid STFI- Packforsk (Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut) har ett databaserat informationssystem för skogsindustrins kemikalier utvecklats och som ständigt uppdateras. Naturligt förekommande ämnen och massa I naturen förekommande ämnen/material skiljer sig från syntetiskt framställda ämnen främst genom att variationerna i den kemiska sammansättningen kan vara stora för ett och samma material. Ved utgör tillsammans med returpapper råvara för skogsindustrin. Ved består av huvudkomponenterna cellulosa, hemicellulosa, lignin och extraktivämnen. De tre förstnämnda är polymerer uppbyggda främst av kol, väte och syre. Extraktivämnen består av harts- och fettsyror. Variationer i sammansättning är stora beroende bland annat på vedslag och växtplats. Vid massatillverkningen friläggs cellulosafibrerna antingen genom mekanisk eller kemisk bearbetning. Vid den kemiska massatillverkningen löses ligninet ut med hjälp av kemikalier och värme. Cellulosafibern förblir intakt medan andra vedegna ämnen kan modifieras kemiskt vid tillverkningen. Enligt bilaga III p. 8 i föreslagen lagstiftning är naturligt förekommande ämnen om de inte modifieras kemiskt vid tillverkningen, och om de inte uppfyller kriterierna för att klassas som farliga enligt direktiv 67/548/EG undantagna från registreringsplikten. Undantaget kan vid en strikt tolkning inte anses omfatta kemiskt framställd massa. Detta skulle medföra att samtliga ingående ämnen i massan måste karaktäriseras kemiskt för att identifiera vilka ingående ämnen som omfattas av registrerings- och utvärderingsplikten. Med hänvisning till de variationer i vedens sammansättning som förekommer över tiden skulle

3 detta innebära en orimlig analysbörda. Det kan sannolikt inte heller vara avsikten med lagförslaget att material såsom ved eller där av tillverkade massor ska omfattas. Tillverkningsprocessen måste anses vara väl reglerad genom Miljöbalken och IPPC-direktivet samt genom god informationen om de kemikalier som används i processerna. Skogsindustrierna poängterar vikten av att pappersmassa inte omfattas av registreringsplikten. Enligt vår uppfattning skulle lagstiftningen kunna avgränsas till att endast avse syntetiskt framställda ämnen. I annat fall måste massa undantas från att omfattas av lagförslaget. Detta skulle möjligen kunna ske genom att definitionen av naturligt förekommande ämnen jämställas med definitionen av syntetiskt framställda ämnen enligt Artikel 3.1. Cellulosafibern tillsammans med de samextraherade vedegna komponenterna skulle skulle i så fall betraktas som ett ämne. Skogsindustrierna anser dessutom att avgränsningen till vad som regleras genom IPPCdirektivet skulle kunna förtydligas så att det inte uppstår oklarheter t ex gällande föroreningar som bildas vid tillverkning av massa och papper. Råtallolja och råterpentin Vid tillverkning av kemisk massa framställs biprodukterna råtallolja och råterpentin. Råtallolja tillverkas genom att utlösta extraktivämnen (sulfatsåpa) avskiljs och spjälkas med syra. Råtalloljan försäljs vanligen till kemisk industri där den destilleras och används t ex i färg och fernissa. Härvid uppstår beckolja som levereras tillbaka till skogsindustrin för att användas som biobränsle. Råtallolja kan också användas direkt som bränsle i processen. Råterpentin framställs genom kondensering av gaserna från kokeriet och indunstning. Råterpentin försäljs för vidare förädling genom destillation. Råtalloljan säljs företrädesvis till Arizona Chemicals fabrik i Sandarne, där den utgör en viktig råvarubas. Övrig försäljning sker till kemiindustri belägen i andra europeiska länder. Enligt vår tolkning av lagförslaget skulle råtallolja och råterpentin komma att omfattas av registreringskraven enligt REACH. De analyser som då ska utföras är mycket omfattande eftersom de levererade mängderna överstiger 1000 ton/år. Variationer i sammansättning beroende på vedslag och växtplats kan komma att medföra att analyser måste utföras bruksspecifikt och vid upprepade tillfällen. I detta fall kommer branschen sannolikt att välja att i vart fall nyttja råtalloljan som bränsle i stället för att leverera den till kemiindustrin. Med hänvisning till den skatt som införts vid förbränning av råtallolja trots att råtalloljan är ett biobränsle torde en sådan utveckling inte vara i linje med regeringens önskemål. Skogsindustrierna hänvisar till ovan framförda förslag att undanta samtliga naturligt förekommande ämnen från lagförslaget. I annat fall anser vi att råtallolja och råterpentin måste undantas t ex genom att de införs på listan i bilaga II. Bilaga II innehåller andra natursubstanser såsom lin-, ricin- och rapsolja. Det bör också påpekas att bilaga III undantar naturgas, råolja och kol. 3

4 4 Returpapper Returpapper utgör idag ca 15 % av den svenska pappersindustrins råvara. Insamlingen av använda pappersprodukter motsvarar ca 75 %. För att tillgodose behovet av returpapper sker även import både från länder inom och utanför EU. Andelen returpapper är än större hos de kontinentaleuropeiska papperstillverkarna. Det insamlade returpapperet upplöses och renas i flera steg i bruket. Härvid avlägsnas t ex trycksvärta, vaxer, klister från papperet genom både kemisk och mekanisk bearbetning. Enligt vår tolkning av lagförslaget skulle returpapper omfattas av registreringsplikt och allmänna informationskrav enligt Artikel 6.1. Returpapper innehåller ämnen, t ex tryckfärger, överstigande 1 ton per producent eller importör och som är avsedda att frigöras vid användningen (användning likställs med bearbetning enligt Artikel 3.12). Det kan inte uteslutas att vissa ämnena klassas som farliga. Detta skulle medföra att kontinuerliga analyser måste utföras för att avgöra om villkoren för registrering av ämnen i varor är uppfyllda. Detta är en omöjlighet eftersom returpapper insamlas, importeras och exporteras och dess sammansättning varierar kraftigt vilket leder till att informationskedjan inte kan upprätthållas. Krav på registrering av ämnen i returpapper skulle leda till att denna råvara framgent inte blir konkurrenskraftig och samhällets uppställda mål för materialåtervinning därmed inte kan upprätthållas. Skogsindustrierna poängterar vikten av att returpapper undantas från REACH. Returpapper torde enligt gällande definition i Miljöbalken och EUs lagstiftning vara avfall. En tydlig avgränsning av REACH mot avfallslagstiftningen skulle således medföra att returpapper (och andra avfall) inte omfattas av den föreslagna lagstiftningen. Det bör dock påpekas att det inom Kommissionen pågår ett arbete att definiera när ett avfall upphör att vara avfall och övergår till att betraktas som t ex råvara. Detta arbete stöds såväl av naturvårdsverket och regeringen som av näringslivet. Skogsindustrierna anser att kemikalielagstiftningen överhuvudtaget inte ska omfatta varor som recirkuleras. Kemikalierna som använts inom EU vid tillverkning av varan innan den recirkuleras omfattas av REACH och processen för tillverkning av den nya varan regleras genom Miljöbalken och IPPC-direktivet. Detta måste anses vara tillfyllest. Avfall och bränslen Vid skogsindustriell tillverkning uppkommer avfall såsom bark, aska, slam, mesa etc. Det ligger både i samhällets som i företagens strävan att så långt möjligt nyttiggöra dessa avfall. Skogsindustrins avfall nyttjas företrädesvis som biobränslen men även andra användningsområden förekommer t ex för jordförbättring eller täckning och utfyllning. Användning respektive förbränning av avfall regleras genom Miljöbalken och IPPC-direktivet samt ett antal specifika direktiv inom avfallsområdet. Som redan konstaterats finner Skogsindustrierna att det presenterade lagförslaget saknar tydlig avgränsning mot avfallslagstiftningen och därmed mot de avfall som genom att de nyttjas för olika ändamål kan betraktas som varor. Otydligheten förstärks av att gränsen mellan varor och avfall är oklar.

5 5 Skogsindustrierna anser att det måste tydliggöras att REACH inte omfattar avfall och bränslen. Ökat informationskrav förkemiska beredningar och lågvolymkemikalier God information om de kemikalier som används är som tidigare nämnts en nödvändig förutsättning för skogsindustriföretagen vilka anser att nödvändig information kan erhållas genom säkerhetsdatablad. Skogsindustrierna anser dock att det måste utarbetas minimikrav för den information som ska ges i säkerhetsdatabladen. Inom skogsindustrin används huvudsakligen kemiska beredningar av ämnen. Enligt förslaget tlll REACH ställs endast krav på att kemikalietillverkarna ska utarbeta säkerhetsrapporter (Chemical Safety Reports) och riksbedömningar för de ämnen, vilka ingår i beredningarna. Skogsindustrierna anser att detta är en brist och föreslår att större vikt läggs vid information om beredningar. Detta innebär också att den legala rollen för blandare/beredare måste förtydligas i lagstiftningen. Skogsindustrierna anser också att kraven på information om ämnen i små mängder (1-10 ton/år) är alltför begränsade. Konsekvensanalyser Skogsindustrierna finner att det presenterade lagförslaget i stora delar motsvarar våra krav på en framtida lagstiftning. För att göra lagstiftningen möjlig att efterleva för skogsindustrin måste dock ovan diskuterade avgränsningar och förändringar göras. Det är också av största vikt för skogsindustrin att bördorna för kemikalieleverantörerna blir rimliga. Alltför långtgående krav för kemiindustrin kommer att medföra kostnader även för användarna dels genom högre kemikaliepriser och dels genom framtvingade kemikaliebyten. Det senare skulle kunna uppstå om mindre lönsamma kemikalier tas ur marknaden genom att kostnaderna för testning blir för höga. Detta behöver med nödvändighet inte vara de mest miljöfarliga kemikalierna. Hur relevanta dessa farhågor är kan endast bedömas av kemiindustrin. Skogsindustrierna vill därför återigen poängtera vikten av att det utförs konsekvensanalyser av förslaget. Stockholm den 17 mars 2004 SKOGSINDUSTRIERNA Christina Molde Wiklund