Årsskrift. Föreningen Långfärdsskridsko i Västerås

Transkript

1 Årsskrift Föreningen Långfärdsskridsko i Västerås Omslag: Björn Westman, Hans-Jürgen Wiegand och Per Oreman på Bysjön vid Grangärde. 16 december. Foto: Carl-Axel Svensson. Omslagets insida: Conny Linusson leder på skålgropsis på Stora Blacken. 19 januari. Foto: Bengt Stridh. Ovan: Fulleröfjärden 21 mars Foto: Bengt Stridh. Omslagets baksida: Otrolig snöissolfjäder på Björken. 15 december. Foto: Bengt Stridh. Omslagets insida bak: Frestande parkbänk vid Björkens strand. 16 december. Foto: Carl-Axel Svensson.

2 Innehåll Information inför säsongen Information inför säsongen Säsongen Turer vintern Åkpsykologi 20 Fem frågor en ledare inte vill få 22 Högtryck i mars 26 Glimskär norrut 31 När jag badade 34 Prima turer 36 Arosrullet 38 XIIIth World Ice Messenger Congress 39 Att bli ledare i LiV 43 Ny hemsida 44 Verksamhetsberättelse 48 Bokslut 50 Medlemsförteckning 52 Tryck: PrimaTryck, Hallstahammar ISSN Torbjörn Johansson, Nils-Erik Hjelmer och Sten Stabo trivs framför Wiks slott, trots dagens något jobbiga isförhållanden. 17 mars. Foto: Anders Glämsta. Årsskriften har sammanställts av Maria Rolf, Bengt Stridh, Britt Halling och Anders Glämsta. Bo Stenhäll har haft kontakt med våra annonsörer. Vi tackar hjärtligt för alla bidrag, fotografier och annonser. Föreningen ordnar turer varje onsdag, lördag och söndag under vintern, om isarna tilllåter. Telefonsvarare Tisdagar från kl 20.00: Information om planerad tur på onsdag. Torsdagar från kl 20.00: Israpport. Fredagar från kl 20.00: Israpport och information om planerade turer på lördag. Lördagar från kl 20.00: Israpport och information om planerade turer på söndag. Söndagar från kl 20.00: Färdrapporter. Isnytt plus kod Information ges om isläge, turer, föreningsmöten etc. Du måste ange en fyrsiffrig kod plus fyrkant. Fjolårets kod 3578# är giltig tom 5 december, därefter gäller den kod som anges i en bilaga till årsskriften. Koden till Isnytt är hemlig och får ej spridas till andra än medlemmar i föreningen! När du angett den fyrsiffriga koden kan du välja vad du vill lyssna på via en siffermeny, nummer plus fyrkant, se exempel nedan. Som medlem har du även förmånen att kunna lyssna av isläget från SSSK (Stockholms Skridskoseglarklubb)! 210# Israpport med isläge och rubriker 219# Intalaren 220# Kommande turer 225# Info om välkommenprogram för blivande medlemmar 230# Meddelanden om möten etc 240# Resumé över gjorda turer 260# Färdledarinformation 299# Innehållsförteckning 10# Isnytt med isläge från SSSK Intalaren En telefonsvarare där alla kan lämna isobservationer till israpportörerna. Grunden för föreningens turer är bra information om isläget. Israpportörerna är beroende av din information för att kunna göra en bra israpport. Även negativa observationer är värdefulla, då slipper andra åka dit i onödan! Isobservationer kan innehålla information om is finns eller inte, isyta, istyp, istjocklek, eventuell snö på isen. Lämna alltid namn, telefonnummer, datum och tid för isobservationen. Israpportörer Varje vecka under säsongen finns två israpportörer. Det säkraste sättet att meddela något till veckans israpportörer är att lämna ett meddelande på Intalaren. Israpportörerna finns förtecknade på sidan 5. Samlingsplats Samlingplats är Sigurdsområdet. Parkeringsplats mot Kungsängsgatan omedelbart öster om infarten från Kungsängsgatan (mitt för SJ:s gångbro till centralstationen). Isobservationer Om du har gjort isobservationer andra än under föreningens turer meddelar du dem på något av följande sätt: 1. Ring Intalaren direkt, Ring Isnytt, Lämna isobservationen i fack 219 = Intalaren. 3. Ring israpportören direkt. Israpportörsschemat finns på föreningens webbsidor. 4. E-post via hemsidan. 2 3

3 Årets ledartur gick till Kvarnsjön i Sörmland. 16 februari. Foto: Morgan Johansson. Planerade aktiviteter Välkommenkväll torsdag 21 november och tisdag 14 januari. Färdledartur preliminärt lördag 1 februari. Medlemsmöte torsdag 30 januari. Bildtittarträff måndag 24 mars. Isvaksövning ordnas med kort varsel. Ring svararen. Sommarisvaksövning onsdag 20 augusti vid Fiskkraken. Inomhusmötena hålls i Syrianskt kulturcenters lokal, Narvavägen 90. Bilersättning Lämplig ersättning är 5 kr per mil per passagerare. Bussresor Vid abonnerad bussresa till skridskoisar betalas en avgift, som meddelas dagen före på telefonsvararen. Försäkringar Genom medlemskapet är du försäkrad vid olycksfall under våra turer och även vid färd till och från isen. Skadade kläder och glasögon ersättes också vid olycksfall. Ledaransvarighetsförsäkring finns. Mobiltelefon Medtag gärna mobiltelefon. Eventuell förlust eller skada ersätter föreningen, förutsatt att den förvarats betryggande (i vattentätt fodral). Vanlig plastpåse ger inte tillräckligt skydd. Skridskoslipning Naturkompaniet Västerås slipindustri , annons s 61 Skridskouthyrning Föreningen har fyra par skridskor som hyrs ut till medlemmars gäster. Kontakta Gunnar Nordesjö, Postgiro Postgiro: Hemsida på Internet Föreningens funktionärer e-postadresser finns på hemsidan Styrelse Bengt Stridh, ordförande, Marie Lundberg, sekreterare, Bertil Nilsson, kassör, Carl-Gustav Hedberg, Katarina Nyström Bo Stenhäll Staffan Öström Revisorer Mats Nilsson, Charlie Rydell, Valberedning Gudrun Ek, (sammankallande) Ivar Mortensen, Morgan Johansson, Färdledarlista Rolf Ericson Försäljning Föreningens tygmärke och klisterdekal. Carl-Gustav Hedberg, In-lines Ivar Mortensen, Internet/hemsida Bengt Stridh, Johan Palm, Morgan Johansson, Israpportörer Bengt Stridh, , samordnare Hans-Jürgen Wiegand, Håkan Skog, Johan Palm, Morgan Johansson, Rolf Ericson Ulf Stabo, Urban Levin, Isvaksövning Olle Bergman, Ivar Mortensen Utbildning av nya ledare Ivar Mortensen (ansvarig), Välkommenprogram Gunnar Nordesjö, Katarina Nyström Årsskriftens redaktion Maria Rolf (samordnare), Britt Halling, Anders Glämsta, Bengt Stridh, Bo Stenhäll (annonser), Inträdesbestämmelser Medlemskap får den som med godkänt resultat genomgått föreningens välkommenprogram och betalat inträdes- och medlemsavgifter. Programmet består av en teoridel under en välkommenkväll och en praktisk del under en välkommentur. Under välkommenkvällen ges information om verksamhet, krav på utrustning och åkförmåga, iskunskap och säkerhetsfrågor. Under välkommenturen får deltagarna visa att de har utrustning och åkförmåga att kunna delta i en grupp-4-tur. Medlem i annan skridskoförening kan bli medlem enbart på referenser från föreningen. 4 5

4 Säkerhetsföreskrifter vid klubbens turer Obligatorisk utrustning Skridskor som är lämpliga för långfärdsåkning. Bandy/ishockeyrör eller andra skridskor med skena fast monterad på känga är ej lämpliga. Isdubbar som bärs så att de alltid är lätt åtkomliga. Visselpipa (ej metall) som alltid är lätt åtkomlig. Ryggsäck som innehåller ett komplett ombyte av kläder (utom skor) och är packad på sådant sätt att ryggsäcken även fungerar som flythjälp. Ryggsäcken skall kunna fästas stadigt nära kroppen med midjerem och grenband. Åkare, som av medicinska eller andra skäl ej kan bära ryggsäck, skall ha på sig annan flythjälp (flytväst eller seglarväst) under åkning. Dubbelpik alternativt ispik + skidstav eller två skidstavar. Livlina. Önskvärd utrustning Knä- och armbågsskydd. Skyddshjälm. Verktyg och reservdelar för åkarens skridskor. Karta och kompass. Vid åkning Åkaren ansvarar själv för valet av rätt åkgrupp efter sin åkförmåga. Färdledaren har rätt att avvisa åkare, som ej har tillräcklig åkförmåga för gruppen eller ej har föreskriven utrustning. Färdledarens anvisningar skall alltid efterföljas. Det är ej tillåtet att åka före färdledaren utan dennes medgivande. Färdledaren anger inom vilka ramar utvikningar från gruppen är tillåtna. Om inte färdledaren har meddelat något om detta, gäller åkning på led med ett lämpligt avstånd mellan åkarna. Ispikar och stavar skall föras på sådant sätt att de inte kan förorsaka fall eller skada för medåkare. Säsongen September oktober September blev en blöt månad men avslutades med mycket kallt väder, natten till den 30:e var det 7 grader i Västerås. Oktober började ostadigt och milt men andra halvan av månaden blev solig och frostig. Månaden avslutades stormig och blöt. November Andra helgen i november brukar vi stå på is. Skulle det bli så denna säsong? År 2000 började säsongen först den Lördagen den 3:e uppmättes temperaturen i ett 20-tal sjöar av vår ordförande som konstaterade att Oxögonen och Hyttebomosse var isläggningsmogna. Det blev kyligare och mycket riktigt, säsongens första utlysta tur togs på Hyttebomosse den 10:e november. Efter ett varv och 99 pikhugg hade man läst in sig på isen och 9 åkare kunde njuta av 6 7 cm snöfri stöpis. Natten blev varm och den 11:e kom man knappt ut på isen. Tre dagar senare kunde en grupp åter åka på Hyttebomosse liksom Hyttebosjön, Oxögonen och Sågsjön, medan endast sydöstra viken av Fantebosjön hade bärig is. Isspaning skedde i slutet av veckan och bästa isen fann man på Olof-Jons damm intill Sala. Här åktes det den 17:e i klart väder med några plusgrader. Isytan var fin och slät, men efter blåsten var det en hel del barr på isen. Hela sjön var inte isbelagd och att is är färskvara kunde konstateras nästa dag då förtunningar uppstått efter en natts plusgrader. Ytterligare förtunningar fann man onsdagen den 21:a. Samma sjö kunde utnyttjas kommande helg men isen var lömsk, nästan med våriskaraktär med bland annat landlöshet trots minusgrader. En grupp fick solen med dess reflexer från fel håll och hela 4 åkare gick igenom. Inga bekymmer att hjälpa dem upp, men tråkigt för dem att behöva packa om ryggsäcken i början av säsongen. Den 25:e utnyttjades åter Olof-Jons damm av grupp 4 som fann att åkytan ökat något. Övriga grupper utnyttjade rapporter om åkbara isar kring Färna och hade skridskorally på Klysnen, Knäppmorasjön, Flenasjön, Norrsjön och Ulvramen. Åkytorna var begränsade, bäst var isen på Norrsjön och Ulvramen där isen var slät, snöfri och stabil förutom vid in- och utlopp. Kul att åka på nya sjöar. December Milt väder inledde månaden och turen den 1:a var mest av isspaningskaraktär. Man provade Gävjan, Fantebosjön, Stora och Lilla Dimman höll i sig mest hela dagen på Bysjön. 15 december. Foto: Maria Rolf. 6 7

5 Alla ska ut på isen samtidigt. Vacker midvinterdag vid Grangärde. 16 december. Foto: Carl-Axel Svensson.

6 Kedjen utan att finna några större åkytor och hamnade till slut åter på Norrsjön. I glädjen att ha funnit åkbar is tog en av ledarna ut svängarna väl mycket mot inloppet och fick bada. Grupp 4 åkte åter på Olof-Jons damm. Följande dag åkte en grupp åter på Knäppmorasjön och Norrsjön. På Flenasjön försökte man ta sig ut men isen var för tunn. I det milda vädret la sig inga nya isar utan även andra helgen i månaden den 8:e och 9:e åkte alla grupper på Norrsjön intill Färna herrgård. Grupp 1 började visserligen norr om Trummelsberg, fann spår av lo men inga större åkytor med hygglig is. Man prövade isen på sjön Råsen men hamnade till slut på Norrsjön där de andra grupperna redan åstadkommit en bana i den lättbrutna överisen. Än hade säsongen inte kommit igång riktigt men överis antydde att kallare väder var på väg. Isspaning gav förhoppningar om fina isar norrut i Södra Dalarna. Säsongens första bussutflykt tog oss till Björken och Bysjön intill Grangärde. Hård, mycket slät kärnis och snöis mötte oss. I isen fanns fantastiska mönster av snöinblandning. Trolsk dimma med solgenombrott förhöjde naturupplevelsen. Vilken skridskodag! På slutet av dagen kom grupp 2 väl nära mynningen av ett stort vattenrör vid norra ändan av Bysjön. Under hela gruppen sprack isen upp i ett rutmönster, en kraftig vågrörelse uppstod men då isen bestod av seg, svart ren kärnis undvek man en grupplurrning men en hårsmån. Cirka 10 minuter av turen återstod, alla åkte avslappat och fort. Enligt ledaren härskade sista-åket-syndromet men allt slutade väl. En sådan dag måste upprepas så följande dag den 16:e åkte man åter buss till samma sjöar. Åter en otrolig dag, denna i sol. Nyårsvalsen i Wien kunde ej ske på slätare golv än dessa skrevs i en färdrapport. Välkommenturen på Norrsjön samlade ett begränsat antal deltagare på hygglig is med viss landlöshet. En av ledarna åkte avsiktligt ut på tunn is vid inloppet och gick igenom. Jag visste att jag hade tvättdag i morgon. Mycket pedagogiskt. En åkare hade svårt med sina nya glappskridskor och uppmanades återkomma då hon blivit vän med dem vilket hon senare på säsongen gjorde. Mitt-i-veckan-turen den 19:e åktes på Stora och Lilla Kedjens knallhårda blanka kärnis. Dessa sjöar brukar vi besöka betydligt tidigare på säsongen. Men denna vinter ville inte bli normal. Nu kom det snö så det blev inga turer helgen före jul. Samtidigt blev det rejält kallt och Mälaren la sig. Den 23:e åkte några privat på Kungsåraoch Granfjärden, andra på Stora Blacken och en spanargrupp åkte på Västerås- och Ridöfjärden på nattgammal is i den starka kylan, 22 grader vid starten. Vi hade stora förhoppningar om härliga helgturer men snön la hinder i vägen. Visserligen åkte - några tappra på juldagen och annandagen men det behövdes dubbla stavar för att ta sig igenom 5 10 cm nysnö. Mellan drivorna fanns åkbara stråk. Vi skridskoåkare skulle inte klaga, många nere i Småland var utan ström över jul på grund av snöovädret. Januari Kylan hade gett förhoppningar att vi skulle få skärgårdsisar eller att Vänern och Vättern skulle lägga sig. Positiva rapporter kom från klubbmedlemmar som åkte med Karlstadsbor före nyår på Vänern och en annan som åkte med örebroare på Norra Vättern den 3:e. Uppmuntrade av dessa rapporter utlystes turer med buss till Norra Vätterns skärgård på trettondagsafton. Där bjöds på Västmanländsk gårdsidyll vid Knäppmorasjön. 25 november. Foto: Bengt Stridh cm kärnis dekorerad med snödrivor. Man prövade iskantsåkning med fin utsikt över skär och öppet vatten. Isen var mycket omväxlande och i alla sund fick man ta det försiktigt. En repris planerades med tidig start till trettondagen men man ändrade sig för att istället åka österut eftersom delar av Prästfjärden lagt sig. Var det den tidiga starten som gjorde att endast 24 åkare kom till den nya mötesplatsen? På nya platsen får alla plats med sina bilar och det är helt klart ett lyckat drag av styrelsen att ordna ny mötesplats söder om stationen. De som följde med fick en mycket fin dag på spännande nylagda isar med många pedagogiska vindbrunnar i härlig sol och svag vind. Mitt-iveckan-turen den 9:e åktes på samma isar som nu var något mjukare och hade fått en viss struktur som hjälpte skridskorna få fäste. Ur färdrapporten saxas: Stenbottnen som skymtade genom glasklar kärnis gav en lätt svindelkänsla och euforisk fartupplevelse. Två bussar beställdes för turer lördagen den 12:e inom samma område med start från Mälsåkers slott. Tyvärr hade åkytan krympt i den rådande värmen vilket betydde en hel del landpromenader för att ta sig söderut. Två grupper förflyttade sig med buss söderut för åkning på en annan isyta utanför Herresta fritidsområde. Mellan bussarna och ledarna uppstod ett kommunikationsproblem vilket resulterade i att en grupp blev akterseglad vid slottet och en buss fick 10 11

7 vända för att hämta hem dem. Vi kom således sent hem. Någon gång måste misstag ske även i vår förening. Samma dag åkte några privat på Gålöfjärden utanför Trosa på havsis som krävde mycket pikande. Nästa dag den 13:e gick turerna på vattentäckta isar vid Mälsåker. Isytan hade krympt ytterligare och hade förtunnats vilket krävde stor uppmärksamhet. Ledarna för välkommenturerna som genomfördes den 12:e och 13:e hade således mycket intressanta isar att visa upp. Dessa turer genomfördes i lugnt tempo utan krav på distans och tonvikten lades på att förmedla kunskap. Deltagarna har mycket skiftande erfarenhet av långfärdsskridskoåkning så man måste alltid vara flera ledare på dessa turer. Efter de väl besökta välkommenkvällarna trodde vi att det skulle bli en anstormning till välkommenturerna men så blev det inte. Skrämde vi bort åkare på våra välkommenkvällar? I det rådande blidvädret försvann snön på våra hemmaisar och mitt-i-veckanturen den 16:e kunde ske på isar mellan Västerås och Kvicksund. Isen var för det mesta renblåst och slät med inslag av skravliga snörester som kunde undvikas genom att åka slalom. Till Kvicksund hade man motvind, således härlig medvind hem. En ledare gick på grund utanför Stora Jungfrun men skridskorna tog ej skada men ett halvt klädbyte fick ske. De bästa isarna fanns nu ute på Stora och Lilla Blacken. Den 19:e åkte grupp 1 i medvind söder om båtrännan från Kvicksund till Hjulsta på mestadels fin is med inslag av vindgropar. I Ridöarkepelagen fanns det som vanligt förtunningar vilket resulterade i ett par plurrningar. Vid en del uddar fick man promenera på grund av isflaksbildning. Närmast Hjulsta var isen sämre. Likartade förhållanden hade grupp 2 som åkte norr om rännan från Kvicksund till Lövudden där buss mötte för transport till Frösåker brygga för vidare färd mot Hjulsta. Bortom Karinskär var isen tunn men åkbar. Alla isar har sina svagheter. I grupp 3 innan turen ens hade börjat var ledaren tvungen att dra sig undan in mellan ett par bryggor på grund av trängande behov. På återvägen gick han igenom, eftersom han hade skridskorna på räknades det som en plurrning. Resten av turen gick bra. Grupp 4 startade från badplatsen på Tidö-Lindö och här var isen tunn intill badet. Längre ut mötte ett område med skravlig is innan man kom ut på fjärden med dess fina is. Det är påtagligt vilken skillnad det är att ta sig igenom onjutbar is om man har vinden mot sig eller med sig. Samma is upplevdes inte som jobbig på hemvägen. Nästa dag den 20:e började alla grupper vid Tidö-Lindö. Åter var isen knagglig närmast badet och en deltagare skulle undersöka ett misstänkt svagt parti. Han kom aldrig fram för isen dit var murken. Varför hade vi så många plurrningar denna säsong? Blacken hade på det hela taget fin is trots lätt snöfall under natten. Vädret var mulet och av och till hade vi dimma. Skönt med kompass. Många deltog i välkommenturen som hade en stor spännvidd bland deltagarna, från rena nybörjare till Sverige-elit inom hastighetsåkning på skridskor. Alla hade en bra dag, även den åkare som vid ett fall fick axeln ur led. Ledaren kunde dra ledkulan på plats och den skadedrabbade fortsatte därefter att åka resten av dagen. Vilken hjälte! För att ta sig iland för fika på ön Flässjan fick gruppen ta sig över gungande isflak. Det ska inte bara vara lätt på välkommenturerna! Trevligt då alla grupper åker inom samma åkområde, ledarna kan stråla samman, utbyta erfarenhet om isar och lämpligt vägval eller kanske kan grupperna rasta ihop. Totalt hade vi nästan 180 åkare ute denna helg trots mulet väder och plusgrader. Vi kanske bara ska åka Västeråsnära, men hur blir det då med oss som gillar nya sjöar och färdvägar? I början av den kommande veckan kom det snö som omgående gick över till snöslask vilket försvårade bedömningen av isarna. Det kom ytterligare snö så alla turer inställdes den 4:e helgen i månaden. Snö stöper dock ner och den 30:e kunde mitt-i-veckanturen genomföras som spaningstur mellan Västerås och Hjulsta. Närmast målet fanns bara isflak, men annars var isen bärig även om den var knottrig och bulig. Vid Karinskär fanns ett område med nedstöpt svag snöis som dock kunde passeras. Vi behövde kyla men istället kom det snö som snabbt töade bort. Februari Månaden var övervägande mild och blåsig. Något stabilt högtryck utvecklades aldrig. Våra israpportörer fick verkligen ligga i för att hitta åkbara isar. Lördagen den 2:a utlystes en chanstur i medvinden från Kvicksund till Västerås. Tidö-Lindö 23 december. Foto: Bengt Stridh. Isen var bättre än vad man kunde förvänta sig, hård och slät under 5 10 mm vatten. I det varma vädret fanns det risk för underfrätning och redan nästa dag var isen försvagad speciellt nära Kvicksund. Grupp 2 åkte från Lövudden ut på Blacken och hade motvind till en början medan övriga grup

8 Turer vintern Dag Grupp Sjöar eller färdväg Ledare Km Delt Hyttebomosse M Präckel Hyttebomosse M Rolf/B Halling Miv Fantebosjön, 5 sjöar v Trummelsberg S Persson Rek Hyttebomosse, Olof-Jons damm H Skog Olof-Jons damm A Glämsta Olof-Jons damm H Skog Olof-Jons damm R Ericson Olof-Jons damm A Tengstrand Miv Olof-Jons damm S Persson Olof-Jons damm H-E Karlsson/H-J Wiegand/ A Svenson Knäppmorasjön, Flenasjön, Norrsjön B Stridh Knäppmorasjön, Flenasjön, Norrsjön B Nilsson Olof-Jons damm G Nordesjö sjöar i Gunnilbo socken A Glämsta mfl Olof-Jons damm I Sidén Knäppmorasjön, Norrsjön H-E Karlsson sjöar vid Trummelsberg o Gunnilbo S Stabo Norrsjön U Levin Norrsjön A Tengstrand Norrsjön Ö Ek/P Bråkenhielm/ N-E Hjelmer Rek Björken, Bysjön I Sidén/B Nilsson Björken, Bysjön E Westman Björken, Bysjön K Kauramäki Björken, Bysjön B Nilsson Björken, Bysjön E o B Westman Björken, Bysjön K Björk Björken, Bysjön B Johansson Välk Norrsjön, Klysnen G Nordesjö/P Brune Miv Stora och Lilla Kedjen I Mortensen Rek Västerås- och Ridöfjärden M Präckel Västeråsfjärden N-E Hjelmer Västeråsfjärden I Mortensen Vätterns norra skärgård T Johansson Vätterns norra skärgård S Stabo Vätterns norra skärgård B Nilsson/K Björk Prästfjärden från Mälsåker H Skog Prästfjärden från Mälsåker H-E Karlsson Prästfjärden från Mälsåker C-G Hedberg Miv Prästfjärden från Mälsåker I Mortensen Rek Sörmlands skärgård vid Stensund M Präckel Prästfjärden från Mälsåker H Skog Prästfjärden fr Mälsåker o Herresta U Levin/C-A Svenson Prästfjärden från Mälsåker T Lejergård Välk Prästfjärden fr Mälsåker o Herresta G Nordesjö/H Pettersson Prästfjärden från Mälsåker N-E Hjelmer Prästfjärden från Mälsåker H Petterson/B Martinsson Prästfjärden från Mälsåker Ö Ek Välk Prästfjärden från Mälsåker G Nordesjö/S Öström Miv Tidö-Lindö Kvicksund tor I Mortensen 40 6 Miv Tidö-Lindö Kvicksund tor B Martinsson Kvicksund Hjulsta s om båtrännan C Linussson Kvicksund Västerås, Frösåker HjulstaP Kandell/H Skog Kvicksund Lövudden M Johansson Blacken från Tidö-Lindö S Öström Dag Grupp Sjöar eller färdväg Ledare Km Delt Blacken från Tidö-Lindö B Westman Blacken från Tidö-Lindö E Westman Blacken från Tidö-Lindö O Hjortstam/H Ekwall Blacken från Tidö-Lindö B Johansson Välk Blacken från Tidö-Lindö G Nordesjö/I Sidén Miv Västerås Hjulsta I Mortensen Kvicksund Lövudden B Stridh Stora och Lilla Blacken fr Lövudden P Bråkenhielm Kvicksund Lövudden J Palm/B Nilsson Kvicksund Lövudden L-O Carlsson Miv Kungsåra-, Granfjärden fr Ängsöbron B Nilsson 32 3 Miv Åmänningen E Westman Södra och Norra Barken I Mortensen Åmänningen E Westman Åmänningen H-J Wiegand/A Svenson Åmänningen Ö Ek Norra och Södra Barken B Westman Norra och Södra Barken M Präckel Norra och Södra Barken C Rydell Norra och Södra Barken E och B Martinsson Rek Svinnegarnsviken, Sörfjärden I Mortensen 0, Rek Marvikarna I Mortensen Led St Kvarnsjön Norra Yngern H Petterson/H Skog/J Palm Marvikarna, Klämmingen, St Kvarnsj R Ericson Marvikarna, Klämmingen, St Kvarnsj I Mortensen Marvikarna, Klämmingen, St Kvarnsj G Nordesjö Marvikarna, St Kvarnsjön H Ekwall Miv Runn, översvämning vid Salbohed N-E Hjelmer 52 3 Miv Stora Kloten, Långvattnet M Präckel 45 5 Miv Långsvan, Stora Kedjen H Pettersson/C Lindström Kungsårafjärden från Frösåker C Lindström Kungsårafjärden från Frösåker P Kandell/S Persson Kungsårafjärden från Frösåker Ö Ek Sörfjärden C Rydell/H-E Karlsson Rek Kungsåra-, Gris- och Oxfjärden I Mortensen Kungsårafjärden från Ängsöbron I Mortensen Kungsårafjärden från Ängsöbron J Palm/C-A Svensson Kungsårafjärden från Frösåker B Westman Kungsårafjärden från Frösåker E Westman Kungsårafjärden från Frösåker M Johansson Kungsårafjärden från Frösåker C Lindström Miv Stora Kedjen C Lindström Rek Långbjörken, Långsvan, Åmänningen M Johansson Långsvan M Johansson Virsbosjön (KulTur) U Levin Långsvan N-E Hjelmer Lilla Ullfjärden till Skarholmen A Glämsta Lilla Ullfjärden till Skarholmen R Ericson Lilla Ullfjärden till Skarholmen M Johansson Norrmogen och Sörmogen U Stabo Norrmogen och Sörmogen R Ericson/G Nordesjö Norrmogen och Sörmogen R Ericson/H Pettersson Miv Stora Kedjen C-A Svensson Långvattnet, Stora Kloten A Glämsta Stora Kloten, Långvattnet B Stenhäll Stora Kedjen A Glämsta Gävjan, Fantebosjön A Glämsta

9 Bertil Nilsson leder grupp 3 på Björken. 15 december. Foto: Staffan Öström. per började i medvind från Kvicksund. I grupp 4 skedde en dubbelplurrning då de åkte något närmare land än grupp 3 och hittade ett svagt parti. En av åkarna fick axeln ur led i samband med plurrningen och hade svårt att ta sig upp då ena armen var obrukbar. Försök att lägga leden tillrätta misslyckades och vederbörande fick hjälpas iland för vidare transport till sjukhus där nedsövning krävdes för att få ledkulan på plats. Vi hoppas se en av grundarna av långfärdskridskosektionen av Friluftsfrämjandet 1976 på isen igen nästa vinter. Övriga deltagare hade en fin tur även om isen sista biten upp mot Lövudden var rätt ojämn. De som mötte upp för onsdagsturen den 6:e delade på sig, en grupp åkte på Kungsåraoch Granfjärden och fick många skridskokilometer på fina isar med inslag av svag is. De som åkte på Åmänningen fann mestadels bra is men med inslag av stöpis som kunde vara mjuk i värmen. Mot slutet av veckan kom även rapporter om fina isar på Barkensjöarna. Grupp 1 åkte här den 9:e medan alla andra grupper åkte på Åmänningen. Vädret var inte det bästa med regn och blåst men isen var bättre än 3 dagar tidigare. Grupp 2 rastade inomhus på café Englaro intill stationen i Ängelsberg och rekommenderade rastplatsen för holländska skridskocharterturister som var något besvikna på vädret. Vädret blev bättre, söndagen den 10:e åkte vi buss till Smedjebacken för turer söderut i den nordvästliga vinden till Viksviken. Rådande plusgrader gav viss landlöshet och vaken sö- der om Huggnora krävde landpromenad och vasskantsåkning. Lokalkännedom ökar säkerheten vilket gör att landgångar och strömpassager kan ske på säkra ställen. Grupp 2 satt på första parkett och såg en grupp från SSSK korsa strömfåran i motljus. De kom ut på svag is så att de första två åkarna gick igenom. Motljusåkning ökar klart risken på luriga isar. Tyvärr blev några grupper utskällda av en tomtägare i Söderbärke då vi råkade snedda över hans något oklart markerade tomt. Det gäller att se upp även på land. Det blev en fin skridskodag i härligt solsken. Ledarutflykt planerades, under onsdagens spaningstur fann man ingen åkbar is på Svinnegarnsviken eller Sörfjärden. Ny spaning på fredagen visade att Visnaren hade lömsk is och Marvikarna hade besvärande landlöshet. Ledarutflykt blev det dock, vi åkte buss till östra stranden av Klämmingen, promenerade upp till en liten skogssjö, Stora Kvarnsjön, där vi snirklade runt en stund. Ny skogspromenad till Fräkensjön, vidare till Gullmorasjön innan vi kom ner till Norra Yngern. Här tog vi oss till Nykvarn på mot slutet rätt sviktande isar. Dagen avslutades med fika på värdshuset i Åkers styckebruk. Nästa dag ville ledarna bjuda på de vackra Marvikarna där ytan var bra, hård men lite fuktig. Problemet var besvärande landlöshet vilket resulterade i några benplurrningar. Vid smala partier på Marvikarna fick vi promenera och på Klämmingen krävdes stor uppmärksamhet på grund av svaga partier. Dagen avslutades med några varv på Stora Kvarnsjön som på ett dygn fått slätare yta men även tunnare is. Mitt-i-veckan-turerna den 20:e gick åt olika håll. Längst var det till Runn där en liten grupp åkte på plogad bana men för det mesta gjorde sina egna spår genom glasisen. Naturligtvis besöktes Ornässtugan. En härlig solskensdag avslutades med middag i Falun och månskenstur på översvämningarna söder om Salbohed. En annan grupp ville uppleva vildmarkstämningar på Klotensjöarna. Där fanns hård stabil is utan våriskaraktär eller landlöshet även om det fanns buliga partier på Långvattnet. Bäst is under dagen hade de som åkte på Långsvan och Stora Kedjen. De åkte hela 46 kilometer i det fina vädret. Isläget var således bra men snöoväder var i antågande. Turerna den 23:e blev inställda men spaning visade att österut vid Ängsö fanns åkbara ytor. Många mötte upp den 24:e för åkning på Kungsårafjärden. För mindre åkstarka åkare blev turerna jobbiga då föret mestadels var trögt på grund av snöfras och apelsinskalsyta. Längst upp i Kungsåraviken fanns det mer snö medan längre söderut fanns superblanka stråk. Således en jobbig dag för de som hittills mest åkt på hygglig is. Under sportlovsveckan kom det mer snö och blåst. Många isar blåste upp, bäst höll sig skyddade vikar och mindre fjärdar på Mälaren. Den mesta snön kom norr om Mälaren. Mars Mars blev även den en mild månad men våra israpportörer hittade åkytor. Dessa hårt arbetande medlemmar mötte kollegor från hela landet den 2:a för att utbyta erfarenhet. Naturligtvis åkte man även skridskor. De åkte på Sörfjärden så dit gick våra turer den 3:e. På grund av vägbyggen kan vägen till lämpliga startplatser vid Sörfjärden vara svår att hitta om man inte har färska kartor. Således blev det lite strul innan alla var på plats. Lite nysnö hade fallit men det bromsade ej skridskoåkningen. Närmare Västerås hade delar av Västerås

10 Rolf Ericson i soligt väder på Norrmogen 24 mars. Foto: Anders Glämsta. fjärden blåst upp men mildvädret gjorde att snön försvann även på norra sidan av Mälaren vilket en spaningsgrupp kunde konstatera den 8:e. Den 9:e startade man från Ängsöbron på isar som var bättre än förväntat även om vädret inte var tilltalande. Man startade i regn och byig motvind men under dagen kom solen fram och värmde. Ingen tur är den andra lik och i regel blir det bra. Förutsättningarna inför den 10:e var bra: mindre vind och mera sol. En skön dag på hård is som ej mjuknade. Lite styrande överis fanns det liksom många vårtecken som luftbubblor, etsad yta, sluk- och fräthål med försvagningar kring öar och uddar. Några råkar måste passeras på land. Trots alla dessa negativa omdömen tyckte några att det var årets bästa tur på Mälaren. Norrut fortsatte nedstöpningen och Mitti-veckan-turen den 13:e gick på Stora Kedjen på omväxlande släta och knottriga isar. Några cm nysnö försvårande avläsningen av ytan. Isspaning och privatturer visade att den bästa isen fanns på Långsvan dit turerna förlades den 16:e. Visst fanns det lite ojämn stöpis och fläckar av snö men dessa partier kunde man snirkla sig förbi och samtidigt njuta av solen. Urban Levin ordnade samma dag en sk Kulturtur eller Kultur. Här dominerade inte skridskoåkningen, färdens längd var begränsad, isen ej den bästa på Virsbosjön och Kolbäcksån men ärtsoppan med punsch var god på brukshotellet. Urban läste en skröna av Lars Gustavsson och dagen avslutades på Virsbo herrgård där vi fick initierad guidning om bruket, Lagerkransarna och bygden. Hoppas Urban vill fortsätta med dessa turer. Trots sångsvan i luften och snödroppar i ra- batterna kunde vi fortsätta att åka. Den 17:e genomförde grupperna 1 till 3 en klassisk tur genom rik kulturbyggd från Bålsta norrut. Man tog buss till Bålsta, gick ut på Lilla Ullfjärden och åkte norrut över Stora Ullfjärden, Oxen, Gorran till Lårstaviken och Ekoln till Skarholmen söder om Uppsala där bussen mötte. Man passerade herresäten som Biskop-Arnö, Sjöö och Wik. Efter nattkylan var isen hård på morgonen men mjuknade under dagen då det kom en molnfront som hindrade utstrålningen. På Lårstaviken och Ekoln hade man tungåkt ytmjuk stöpis. Hårda kärnisparier visade sig vid pikning innehålla mycket vatten och skulle inte hålla många dagar till. Detta blev vår sista tur på Mälaren för denna säsong. Nu återstod isar norrut i Bergslagen. Rapporter från Barkensjöarna, Åmänningen och Stora Kedjen var nedslående men västerut fanns andra sjöar som vi inte så ofta besöker nämligen Norrmogen och Sörmogen. Hit gick turerna den 23:e och 24:e. På lördagen hade man frisk nordlig vind som var rätt jobbig och eftersom isen på Norrmogen var småknottrig, bulig och med hindrande fläckar av snö var det svårt att åka på led för mindre starka åkare. Det fanns även underfrätta mörka fläckar där piken lätt slogs igenom. Mindre vind och härlig sol under eftermiddagen gjorde att turen på Sörmogen blev mycket njutbar på dess slätare yta. Vår i luften, sångsvanar, gäss och tranor sågs, liksom halsbandsförsedda älgar i det stora hägnet som tillhör Grimsö viltforskningsstation. Många deltagare tyckte att det var säsongens bästa tur, men det måste ha berott på solen, den trevliga sociala samvaron och ej på isens kvalitet. Nästa dag blev ännu bättre med värmande sol och mindre vind. Nu gällde det inte att åka en massa mil utan bara att njuta av sol, natur och samvaro. Kunde livet vara bättre? Grupperna höll ihop hela dagen, snabbare åkare åkte strandnära och långsammare sneddade över vikarna. Inför påsken genomfördes en spaningstur med tidig start den 27:e till Stora Kedjen. Efter nattkylan var isen hård fram till klockan 11 då den mjuknade. Under påskhelgen skulle det bli mycket varmt på dagarna så nu gällde tidig start. På Långfredagen kunde ytmjukheten anas redan före klockan 10 då man åkte på sjöarna vid Kloten om man inte åkte i skuggade lägen. Turen fick avbrytas tidigt. Likartade förhållanden upplevdes på påskafton då man åter åkte på Stora Kloten och Långvattnet. Bäst kanske man kommer ihåg de sköna rasterna i den sköna solen. April All skridskoåkning i april är bonus. Annandagsturen den 1:a på Stora Kedjen bjöd på hyfsat slät is vars yta höll fram till klockan 11. Isytan höll något längre än tidigare under påsken då det inte var lika varmt. Det behövdes kalla nätter. Efter en kall natt skedde säsongavslutningen den 6:e på Gävjan och Fantebosjön. Ytan var riktigt fin men vid 11-tiden försämrades isens totala bärighet på en kort stund. Stor försiktighet krävdes, på bara minuter kunde vissa fläckar förvandlas från väl bäriga till snömos och isstavar liknande orgelpipor. Isen är ett levande material som man hela tiden måste läsa och bedöma. Är det därför vi åker skridskor? Trots en dålig vinter hade vi faktiskt rekordmånga åkdagar. Alla ledare ska ha ett stort tack liksom våra israpportörer. Ett tack även till de som rapporterat in sina iakttagelser om lämpliga och olämpliga isar. Gunnar Nordesjö n 18 19

11 Åkpsykologi Jag försökte dra mig till minnes om jag någon gång ångrat att jag gett mig ut på en skridskotur. Nej, det har jag inte. Visst, förhållandena har inte alltid varit de bästa men varje tur har gett behållning och erfarenhet. Varje tur är unik. Isen, vädret, åkkamraterna, förväntningarna och upplevelserna växlar från gång till gång. Man kan aldrig inför en helg veta hur det ska bli eller ens säkert var man kommer att åka. Det är långfärdsskridsko i ett nötskal och det som också är tjusningen med långfärdsskridsko. Min grundinställning är att det alltid går att åka någonstans i vår närhet, tills något annat är bevisat. En sak som jag lärt mig är att hemma-i-soffan vet man inte mycket om hur det är på isen och att det gäller att våga prova på en tur även om is- och väderprognoser är oklara. Kom ihåg att väderprognoser inte är något annat än just prognoser. När det gäller isen är det isytan jag tänker på. Om man känner sig tveksam vad gäller isen bärighet är det bättre att stanna på landbacken. I mitt tidigare Västeråsliv bodde jag långt från Mälaren. Med hjälp av väderprognoser och egna helgturer försökte jag hemma-isoffan tänka mig isutvecklingen under veckan, men väldigt ofta hade jag fel. Sedan hösten 1994 har jag förmånen att på Enhagen Dags att lämna soffan och se vad vädret och isarna kan bjuda på? Bengt Stridh, föreningens ordförande, har ordet. bo med utsikt över västra Västeråsfjärden. Det har varit och är fortfarande otroligt lärorikt. Isytans beskaffenhet är långt ifrån så statisk som många icke isfrälsta tycks tro. Speciellt vid temperaturer runt 0 grader kan det vara stor dramatik. En lördagsmorgon i början av februari 1998 var Västeråsfjärden helt snövit och det var tämligen oåkbart. Men i värmen hade merparten av snön stöpt igenom redan till eftermiddagen och jag gav mig ut på en liten testtur. Jo, det gick att åka, men det var rejält blött. Det fick mig att övertyga dåvarande israpportörsnestorn Mikael Präckel att med tvekan utlysa en chanstur till dagen därpå. Utvecklingen blev inte riktigt så gynnsam som jag hade hoppats. Nattkyla gav besvärande trögåkt is med överis, men också en härligt udda bild för mittuppslaget i vår årsbok 1998, fantastiskt väder och en flock snösparvar på Stora Blackens vidder för turens sju deltagare. Väldigt ofta blir turen bättre än förväntat. Väldigt ofta ger chansturerna god utdelning. Är vi för försiktiga när vi utlyser turer? Rekordet måste väl ha slagits av en tur utlyst som en chanstur i slutet av mars 1999 med början vid Lövudden. Målet sattes först till Kvicksund. Mikael skrattade lite lätt och trodde väl inte att vi skulle nå dit innan isen skulle börja mjukna. Ett skyddande molntäcke lurade dock överraskande solen och isen hölls sig hård. Väl i Kvicksund fortsatte turen till Kungsör, vidare till Köping och åter till Västerås. Turen blev tio mil lång och därmed säsongens längsta! Våga chansa lite mera även när prognoserna för skridskoåkning är osäkra. Ibland kan det bli succé! Ju större erfarenhet man skaffar sig och ju noggrannare man studerar israpporter, väderprognoser och kartor desto större chans har man att lyckas. Ju oftare man prövar desto större är chansen att man får in en fullträff någon gång. Oavsett hur det blir är man alltid en upplevelse rikare! Bengt Stridh n Stilig åkstil har han, klubbens ordförande och israpportör. Bysjön 15 december. Foto: Anders Glämsta

12 Fem frågor en ledare inte vill få Exempel 1 Jag tänkte åka med i din grupp idag men jag måste absolut vara hemma till klockan tre, det är väl inget problem? Kommentarer: Som ledare varken vill eller kan man lova sådant. Allt kan hända på isen, både positivt och annat. Ibland är det så lyckade förutsättningar att man gärna utvidgar turen. Det beror ju också på vad övriga deltagare önskar. Då är det inte roligt att i förväg ha bundit upp sig mot en person. Exempel 2 Jag hörde på telefonsvararen att ni planerar att åka till Kvicksund i morgon. Jag tänker åka med i din grupp men jag går på vid Tidö-Lindö. Hur dags tror du att ni passerar där? Kommentarer: Det är inte alls säkert att vi nästa dag åker till Kvicksund. Åkområdet bestäms ibalnd först på samlingsplatsen. Ny information om var de bästa skridskoisarna finns kan ha kommit till under natten. Och även om vi åker den planerade sträckan är det inte säkert att vi vill åka förbi en på förhand tänkt mötesplats. Isytans beskaffenhet kan göra att man vill hålla sig långt från land eller hitta ett annat stråk. Exempel 3 Den här sjön eller det här området kan jag utantill, här var jag mycket som barn etc. Det är väl okej om jag drar iväg lite för mig själv? Kommentarer: Nej, det är inte okej. Långfärdsskridsko är en gruppaktivitet. Att åka ensam är en dödssynd. Det är upp till varje le- Hemsida Titta gärna in på klubbens hemsida på internet. Adressen är: dare att informera hur mycket avvikelser från gruppen som kan göras, men det är aldrig acceptabelt att avvika så att man inte har ögonkontakt med gruppen. Däremot är det alltid trevligt när någon kan berätta något om en sjö, ö eller byggnad eller vad vi ser för hela gruppen. Vi ska inte bara hänga med på turen utan vi kan gärna ha verbalt utbyte också. Exempel 4 Jag tänkte åka i grupp 2 idag men jag är tveksam om jag hänger med? Kommer ni att köra fort? Kommentarer: Är man ledare för en grupp, tex grupp 2 avser man naturligtvis att åka i just grupp-2-tempo. Det är inte lätt för en ledare att svara korrekt när någon frågar om dom orkar hänga med. Var och en måste själva göra sitt gruppval. Vid tveksamhet välj en långsammare grupp. Exempel 5 Hur tjock är isen? Kommentarer: Ett mycket vanligt spörsmål när man åker skridsko och naturligtvis i och för sig en oförarglig fråga men fullständigt meningslös. Den håller ju uppenbarligen där man åker just då och om den är 5, 10 eller 15 cm spelar väl ingen roll och ger ändå ingen vägledning om hur tjock isen är längre fram, vid sundet, vid bryggan, vid utloppet osv. Hans-Egon Karlsson n En stor grupp forsar iväg på Norrmogen. 24 mars. Foto: Carl-Axel Svensson. Oddbjörn Evjen i skön stil. Norra Barken 10 februari. Foto: Morgan Johansson

13 Isspaning på Stensjöns mystiska myrområden. 16 december. Foto: Maria Rolf.

14 Högtryck i mars Vi sitter i salongen på Alfågeln på väg hem från Brändö och den traditionella Fälan. Vi är glada, lyckliga och tillfreds efter sex dagar med skrinning och skredning. Mittemot mig sitter fälbroder Erik och nynnar på en nykomponerad ismelodi. Våra övriga tre kamrater åker med Viggen vidare österut till Åbolands skärgård. Vi skildes i morse på Gullvivan (hotellet på Brändö) med önskan att träffas där igen nästa år när det är som bäst i skärgården. Helt paradoxalt är det som bäst i Skärgårdshavet när Mälarisen blir sämre eller rentav kollapsar. Efter alla stormar den senaste tiden var min uppfattning dock att all is måste ha blåst bort till den baltiska kusten. Förvåningen blev stor när vi träffade på stora isytor vid Hargshamn, Öregrund och Gräsö på den svenska sidan. Och tänk att det kan bildas nyis i skärgården när Mälarens is försvinner. Vilket fenomen! Just när jag sitter här och filosoferar och summerar intrycken blir det plötsligt och överraskande tvärtyst. Alfågeln har kommit ut ur isen cirka en sjömil söder om Torsholma. Skramlet mot stålskrovet har upphört. Vi har lämnat isriket. Kring Gräsö Denna säsong har inte bjudit på någon stadga. Växlingarna mellan olika is- och vädersituationer har varit extremt snabba och inte gett oss skridskoåkare någon vanlig säsong. Detta betyder inte att vi ogillar växlingar. Tvärtom. Ett regn i veckan anser jag som positivt när man vill ha nyspolat till veckoslutet efter snöfall och ojämna isytor. En ovanlig vinter alltså. Ändå finns det gamla regler som håller än: Det kommer alltid ett högtryck i mars! Vissa händelser förebådar ankomsten. Mälarisen blir dålig. Lärka, ringduva och ormvråk har siktats. Hasseln blommar, grågässen flyger över huset och snart är det bandyfinal. Utrustningen är trimmad, inte minst skredstången. Väderkartan visar sol, sol, sol flera dagar och så kommer den förlösande signalen från Lasse i fälan. Kort och koncist: i morgon drar vi eller skyldra skredstången! Vi som hörsammar första uppropet är Erik W, en av fälklubbens grundare, storcyklisten Percy W och västerisaren Mikael P. Dag 1: Träffpunkt Smedsmora för färd på Roslagssjöarna Sparren, Rimbo Långsjö och Närdingen. Långsmala sjöar som ligger i väst-östlig riktning i lä för den friska nordliga vinden. Stöpisen är stenhård och slät och bjuder på ca 4 mil åkning. Vi provar även havsisen vid Hargshamn som inte är lika lättåkt innan vi drar vidare för inkvartering på vandrarhemmet Ankaret i Öregrund. Dag 2 och 3: Ivar och Inge från Västerås ansluter. Vi tar färjan till Gräsö för åkning nordost om ön. Lasse leder oss i krumbukter så nära iskanten det går. Vädret är det bästa tänkbara: kall morgon, varmt på dagen, vindstilla, sol och klarblå himmel där 5 havsörnar tumlar om i luftrummet. Rasterna blir långa. Ivar är ivrig att se, lära och filma hur Lasse leder oss i isen, som kräver uppmärksamhet. Den är bulig på ytan och garnerad med delikata svarta sumphål. Den nyare isen är uppsaltad och mjuk och ej bärig överallt. Alla sund är helt eller delvis öppna. Vi åker i säkra spår till solen går ner. På Ankaret fixas det god mat med semlor som efterrätt. Lars Lison Almkvist före Ivar Mortensen på havsis utanför Gräsö. 15 mars. Foto: Mikael Präckel. Nästa dag börjar med ett morgonkör på Öregrundsgrepen. Isen är slätare här och kanonbra längst in. Jag skrinnar förbi badklipporna där Lage och jag haft många kalla dopp på sommaren, jämförbara med vanliga plurr på vintern. Sedan blir det åter färjan till Gräsö. Många Stockholmsskrinnare är med. Några ansluter till vår grupp, andra kör i egna kretsar. För Lasse gäller det idag att testa hur mycket längre ut isen bär än igår, naturligtvis med goda marginaler för den större gruppen bakom. Det blir många försök och reträtter. På samma gång är detta en inskolning av de nya fälmännen från Västerås. Återigen långa liggraster i solen och absolut havsutsikt vilket kan kräva tröttande vandringar över öar genom snårig skogsterräng. Härvid gör jag reflexionen att vi skogsarbetare automatiskt väljer djurstigar och lättgångna avsnitt framför djungelmetoden där man slår sig igenom rakt fram. Med färja till Brändö Dag 4: Längtan till Åland är svår. Det är dags att lätta ankar. Ivar och Inge som måste åka hem på söndag stannar kvar för åkning utanför Gräsö där invasionen från Stockholm är på gång. Vi möter den när vi färdas söderut mot Grisslehamn. Vi är fem fälmän med på färjan till Eckerö. Lasse, Erik, Göran och Dick som alla var med även förra året. Vädret är lika fantastiskt som igår. Vi träffas alla igen på Vårdö och 26 27

15 kvällssfärjan mot Torsholma. Under dagen är vi på olika håll. Erik jagar bensin och provar sin skredstång. Jag delar ut Västerås lovordade årsskrift till åländska vänner och skrinnare som varit med i Lofoten för några år sen och kollar in bokhandeln i Mariehamn där jag hittar böcker som passar i mitt isbibliotek tex En resa på Åland. Vintern 1799 av E D Clarke. Det skall bli ett nöje att ha denna Ålandsklassiker som kvällslektyr. De övriga åker en sväng på Lumparn. Jag inväntar dem sittande i solen på en brygga på Prästö när de återvänder från Fjärdskär där vi såg så fantastiska isbröten härom året. Sedan rekognoserar vi Vargatafjärden där föret är allt annat än njutbart. Klockan avseglar Alfågeln i solnedgången genom helt isfritt vatten. När det är mörkt syns en smal månskära guppa i väster innan jag inser att det är båten som rullar en aning. Plötsligt dundrar isflak mot bogen. Kamraternas ansikten visar ett förnöjt leende. Vi har inträtt i isens rike. Snart är vi hemma på Gullvivan, baslägret på Brändö. Här är det fest i kväll. Lokalbefolkningen dansar, skridskoåkarna äter middag. Där finns också P G och isspanaren Jan Angner med sällskap som flugit med eget plan från Norrköping till Kumlinge. Dag 5: Frukost, som på Gullvivan är anpassad till hårda skridskoturer är bestämd till kl 8. Då har vår ledare redan kommit hem från morgonens spaning och provtur för koll av före och vind och räknat ut på vilket sätt vi bäst nyttjar dagen. Resultatet är: Någon minusgrad, halvklart, stark vind från syd. Isen är slät och hård med ett uppruggat fraslager som förväntas bli vattnigt under dagen. Längre ut på Skiftet blänker hoppingivande nyis. Konceptet för dagen är att runda den inre Brändöarkipelagen. Först den östra i motvind med hjälp av skredstång, i medvind på västra sidan går det lättare på skridskor. Det funkar perfekt. Dick sparkar stång för första gången. Det går fint. Inskolningen underlättas av att skredföret är utomordentligt bra, det betyder säker spårhållning, fast underlag för avsparken och bra glid framåt. I svår motvind är detta färdsätt långsammare men mer behagligt än på skenor. En annan stor fördel med skredstång i dag är att det går så snabbt att passera öar och landövergånger genom att ta redskapet i handen och gå eller springa över klipporna som ger överblick över tyvärr allt för tunna nyisar på Skiftet. Endast en kort bit kan vi byta till skrillor och njuta spolkanten längs med en råk. Efter passage västerut vid Torsholma blir det mest skridskor. Isen har blivit mjukare och vattnig. I alla strömdrag och vakar ligger svanar. Deras vita silhuetter ger en grov vägledning, sedan får pikarna testa olika ljusa och mörka nyanser. Lasse har stenkoll på kartan och isen. Vi håller alltid avstånd till ledaren för vi vet att det kan bli reträtt och alternativa vägar. Det blir inga bad när Lasse i fälan kopplar på uppmärksamheten. Att inte ifrågasätta mästarens suveränitet tillhör fälkubbens oskrivna regler. Annars finns det inga stadgar, årsavgifter, ingen matrikel, no logo. Rörelsen grundades för länge sedan av män som tog upp gamla sätt att färdas i vårisen. Det är skredstången som kompletterar skridskorna och öppnar porten till friheten och fälan. Färden blir inte som värstingarnas eller superettans målinriktade framfart utan liknar mera ett ergonomiskt arbetssätt för långsiktig uthållighet. Njutningsfulla raster ingår i systemet. I de åländska skären slipper man liggunderlag. Där sjunker man bara ner i den Isdjur. Picasso har målat på isen. Foto: Bengt Stridh. utbredda mattan av krypande enar. Efter andra rasten delar vi på oss. Erik och jag tar en kortare väg till Gullvivan, nu på skredstång. Med akterlig vind får vi en otrolig seglats ända in i hemviken. Dag 6: Nu är det området norr om Gullvivan som skall befaras, Ängsskärsfjärden eller kratern som vi kallar den. Kolla kartan! För oinitierade skall nämnas att hotellet ligger på Björnholma, direkt omgivet av havet i tre riktningar. Det behövs inga bilförflyttningar, man kliver direkt ner på isen. Det är mulet och blåser mycket hårdare, därför gäller samma koncept som igår. Både skredstång och skridskor kommer till användning. Erik och jag går ut i en lugnare takt. De övriga drar iväg hårdare i en vidare båge och vi återses först på eftermiddagen på hotellet. Erik färdas i lä på öarnas landkallar där våt snö ger jättefint glid för sparkskidan medan jag kryssar ute på fjärdens vattenblanka is lika lätt på skrillorna. Jag har aldrig varit med om att båda redskapen går lika bra att använda samtidigt. Vi rastar i en enbuskdunge under filosofiska samtal. På vägen söderut genom en mera finskuren skärgård med öppna sund färdas vi båda med skredstång. Det går elegant; under glidfasen uppstår ett fräsande ljud samtidigt som smältvatten tränger fram runtom under skidan och avsparken blöter ner byxan. I dag och igår är det första gången jag ordentligt kan njuta av detta färdsätt. Tidigare år upplevde jag det mer som ett nödvändigt men mindre njutbart arbete. Tillsammans med Erik har jag hittat mera balans och harmoni i åkningen. Längre in i en vik ser vi den första människan som är ute i dag. En mycket gammal man sköter fångstredskap vid fiskehålet. Han är nästan döv och halvblind och vi står 28 29

16 Mikael Präckel med skredstång på ryggsäcken i Ålands skärgård. 17 mars. Foto: Lars Lison Almkvist. mycket nära för att kunna kommunicera. Efter hälsningar utspinner sig följande samtal: Är ni Brändöbor? Nej. Vilka är ni? Varifrån kommer ni? Vi kommer från Sverige och är på väg till Björnholma. Han granskar oss ytterligare och svarar: Ni kommer från fel håll, ni åker åt fel håll och så har ni bara en skida! Detta möte blir nog något att grunna över framledes. Han varnar oss för öppet vatten och beskriver för säkerhets skull landvägen till Björnholma. Vi skrattar hjärtligt när vi berättar om dagens händelser. Hotellets matsal är avstängd för slipning av golvet. Vi är de enda gästerna och Leif har dukat i bröllopssviten. Middagen består av fisksoppa och färskt bröd. Det kan låta enkelt men vi kan försäkra att det är en förträfflig måltid och det går åt flera terriner. Leif vet vad fälmän kan konsumera. Ja han skämmer bort oss med kaffe också och glass med choklad och sylt. Efter denna bastanta måltid kan man knappt hålla sig vaken när Lasse sedan med hjälp av kartor redogör för skärgårdshavets isrännor och tillgänglighet som han under tre veckor förra året utforskade. I år är isutbredningen betydlig mindre. Jag beslutar att åka hem i morgon och vila upp mig med skogsarbete när högtrycket ändå är slut för den här gången. Dag 7 åtgår för hemresan. Den består av max 3 timmars bilfärd och två sjöresor på sammanlagt fyra och en halv timme inklusive det excellenta smörgåsbordet på Eckerölinjen som självklart ingår i minisemesterns fröjder. Jag längtar redan till nästa vårvinter och att åter sitta här i salongen och få teckna ned intrycken från skärgårdshavet. Mikael Präckel n Ombord på Alfågeln 19 mars 2002 Glimskär norrut! Det knastrade betänkligt. Det var dock inte is, utan knäckebrödets krasande, som avbröt tankarna på min oroväckande belägenhet. I gruppen finns det säkert femton mobiltelefoner och tre GPS:er och här sitter jag ensam på en okänd kobbe med mina gamla slitna prylar. Inget elektroniskt och heller ingen karta. Fyra mackor, en Ballerina och varm choklad har jag kvar som räcker för dagen. Snus har jag till i morrn kväll. Tryggt. Var är gruppen? När vi stack från Rävsnäs sa Örnnäsan Glimskär norrut!. Och var ligger Glimskär? Vid en råkpassage över en udde stannade jag till för mina enklare behov och kom efter gruppen. Sedan missade jag att råken delat på sig och efter flera hundra meter fick jag vända. Tyvärr hade jag chansat på att gena, förgäves. Det hade varit bättre att hela tiden följa i deras spår, eller så borde jag kanske ha vänt tillbaka till Rävsnäs. Ledaren tittade på klockan. Ansiktet med örnnäsan, falkblicken och bockskägget ordnade dragen. Fem minuter ropade han. Bistert såg han hur halva gruppen spred sig solfjädersformat över det stora buskfattiga, flacka skäret. Väl på isen kom kömannen fram och undrade om gruppen skulle räknas. Ledaren kastade en skulledetvaranödvändigt-blick på den tomma fikaplatsen. Javisst. Gruppen åkte i en båge och efter uppmaning från kömannen en till. Staffan Öström i decemberkylan på Storljusen norr om Sala. 16 december. Foto: Maria Rolf

17 Vi är bara tjugotvå, en saknas. Ett oroligt sorl tog vid. Det måste vara han i gröna fjällrävenjackan, Persson. Heter han inte Jansson? Kanske, Bengt Jansson? Var det inte Bosse? Persson hette han! Ledaren och en till åkte runt ön. Inte ett spår av Bo/Bengt Jansson/Persson. Tillbaka frågade han kömannen om när han senast sett han i fjällrävenjackan. Ingen mindes honom efter starten, inte heller om han hade mobiltelefon, GPS eller karta. Ledaren hittade två andra ledare i gruppen förutom kömannen och hade rådslag. En idé var att fördela sig på fyra grupper, leta i området och åter avsluta i Rävsnäs. Då får bussen hämta där. En annan ide var att lämna en liten snabb grupp som letade sig bakåt längs spåret medan huvudgruppen fortsatte som planerat. Ett tredje alternativ var att fortsätta som planerat. Örnnäsan ändrade ogärna på turens mål. Jag spände på skridskorna och åkte ett varv runt ön. Himlen ljusnade bortom de yttersta skären och inåt land tronade skogen dovt grön. Isen var matt blank, det var vindstilla och lätt mulet. En mild, ovanligt vacker roslagssöndag i slutet av februari. Ett ögonblick av njutning som själen förlängde ett par minuter gav mig lugn, innan tankarna om hur jag skulle komma hem tog överhanden. Men jag vet ju vart vi ska. Det är ju Arholma och Simpnäs, eller var det Simpevarp? Norrut är nog ditåt. Om jag gör en vid båge utåt NO och sen går långt in mot NV måste jag någonstans korsa deras spår. Finns det spår från flera grupper? Eller ska jag försöka hitta tillbaka till Rävsnäs? Jag börjar med att åka i mina spår tillbaka till råken. Ibland ser jag några andra åkare, men ingen grupp. Framme vid råken ser jag att flera grupper har passerat. Vilka spår är rätt? Kommer dom tillbaka för att leta efter mig? Huvudgruppen kör med siktet inställt på Glimskär medan fyra vana åkare skrinnar tillbaka längs spåret. Då det är många spår som korsar bestämmer man sig för att leta över området och delar sig i två par. Några små strögrupper tillfrågas resultatlöst om de sett en ensam figur i grön fjällrävenjacka. Jag styr försiktigt ut mot de yttre kobbarna och den tunnare isen. Här ute korsar jag inga gruppspår och spänner av mig skridskorna vid en kobbe och går upp på en höjd för att spana. På andra sidan ett strömt sund ser jag ett par åkare. Först en ivrigt pikande figur i blått med yvigt hår och säcken nere på svanken. Efter honom kommer en lång grön, ranglig figur och bägge har skidor på ryggsäcken. Aha, skredstångare tänker jag, som ligger ute i fälan förstås. Jag förstår inte riktigt om dom letar efter snö eller sälar, men dom har säkert kul. Jag bedömer att jag inte har någon nytta av dom utan fortsätter färden in mot fastlandet igen. På Glimskär, utanför Arholma, sitter arton lite oroliga åkare och halvnjuter av andrafikat; kaffe, wienerbröd och obruten horisont. De flesta funderar på vad som kan ha hänt, någon olycka? Är han välbehållen men vilse, eller har han kommit till land någonstans? Ledaren har telefonkontakt med spanargrupperna och börjar bli orolig. Men vad kan han göra? Han kan knappast lämna området utan den försvunne. Men det går väl inte att leta i mörkret? Och tjugotvå deltagare som vill hem! Sista biten in till Simpnäs, genom Stridsholmssundet och runt södra Arholma går fort. Arholma båk avtecknar sig mot en nu blygrå österhimmel och ljusen vid Simpnäs sticker av i den fallande skymningen. Jag börjar bli orolig för tiden och för att jag börjar bli trött och för att jag inte har Staffan Öström begrundar mönstret på Stensjön. 16 december. Foto: Staffan Öström. den blekaste aning om var jag är. Jag tar en ståfika och drömmer mig hem till soffan. Efter en stund ser jag ett gäng närma sig söderifrån och väntar in dom. Hej, var kommer ni ifrån? SSSK. Vi har startat i Vettershaga. Då är ni stockholmare? Typ. Vad är det här för ö? Det är Gisslingö. Fantastiska klippor! Sanslöst coolt. Häftigt typ! säger en annan språkvårdare. Gruppen är på väg till Elmsta via Väddö kanal. Jag varnar för strömmar i kanalen och förklarar min prekära belägenhet och får låna en nalle. Först ringer jag nummerupplysningen, sedan Björks buss och därefter chaffisen uppe vid Simpnäs men får ingen kontakt. Jag antecknar numren och vi åker iväg. Uppe i Simpnäs är nu alla arton på bussen inräknade och Örnnäsan manar på chauffören för att komma inom telefontäckning. Han ska ringa polisen. Samtidigt når fyra tröttkörda, nedstämda spanare Rävsnäs. Man försöker kontakta bussen. Jag får släppa gruppen, som uppenbarligen var snabb, utpumpad vid Norrviken på Vätö och kliver i land. Jag får låna en telefon i en stuga, når chaffisen och berättar var jag finns. En lättad ledare koordinerar läget när bussen gungar iväg från Simpnäs mot Vätö för att hämta mig och sedan till Rävsnäs för att plocka upp spanarna. Han funderar länge på om han har agerat riktigt. När bussen något sen passerar de mörka, orappade Roslagskyrkorna på väg hem mot Västerås börjar mina medresenärer att gäspa. Ledaren fattar mikrofonen, sammanfattar dagens tur och avslutar med orden som etsat sig fast i mitt minne håll täten i kön. Jag blev bara osäker på om han sa täten eller tätt. När bussen rullar in i Västerås vid tiotiden tumlar vi hurvna ut i kylan, och letar efter våra pinaler, med en färds intryck flimrande för ögonen. Staffan Öström n 32 33

18 När jag badade eller historien om en iskall man i Sala Förvintern hade varit helt urusel ur skridskoåkningssynpunkt, is saknades. Nu äntligen hade i vart fall ett par av dammarna i Sala lagt sig till ro och blåsvart is bildats. Här skulle det åkas skridskor. Ett lagom stort gäng for iväg i bilar. Bland deltagarna kunde märkas både gamla isrävar liksom mer nyfrälsta rödkindade ungdomar. Nu stod vi där äntligen, förväntansfulla. Packningen hade kontrollerats mer än en gång, var grenremmen rätt justerad, hur var det med skärpan i skäret? Ledare utsågs. Det blev för dagen en av de mer erfarna, trots allt kunde det ju finnas tunnare partier vid uddar eller utlopp, eller där dammen grundade upp. Så bar det iväg, det sjöng i skenan, solen lyste och entusiasmen hos skrinnarna kände inga gränser. Till en början åktes det i relativt snäva cirklar och åttor, alla höll sig snällt efter den erfarne, inga utbrytningar förekom. Snart nog tog dock explorerandan över och de mer erfarna gjorde avstickare, små öar rundades, mindre vassruggar korsades, allt med god fart och en oförtruten säkerhet. Åkområdet utvidgades, visst gick det väl att åka där borta, visst kunde man väl snedda över den där viken. Vi träffade också ett annat gäng, stannade och utbytte erfarenheter, talade om farliga partier, som vi var överens om att vi skulle undvika. Det närmades sig fikapaus. Solen hade nu masat sig upp en bit och värmde skönt. Vinden var fortfarande knappt märkbar. Temperaturen höll sig strax över noll grader. Det kunde inte vara bättre. En sista runda före pausen skulle dock åkas innan fikat. Den erfarne satte upp farten och vi andra var inte sämre, här skulle sträckas ut ordentligt. Vi hade pikat åkområdet tillräckligt, så nu var det bara att åka. Plötsligt plurrade ledaren, han hade tagit ut svängen lite väl mycket. Det verkade som om han hade kommit ganska långt ut på tunn is. Isen brast ett par gånger, när han skulle ta sig upp. Det krävdes linkastning, i vart fall bedömde jag och en annan åkare det så. Sagt och gjort, vi avancerade för att komma i läge för att kasta våra linor. Då hände det. Den andre åkaren plurrade två meter framför mig. Jäklar, här gäller det att svänga undan, tänkte jag, men det var för sent. Sakta, mycket sakta med viss behärskning sjunker jag. Jaha, hur var det nu man gjorde, fram till iskanten, var är piken, jäklar den for ju iväg. Här upptäcker jag att tre meter från mig har en av de lättare åkarna gått igenom, en av de yngre tjejerna, min pik ligger hos henne. Ja, det måste gå ändå. Armbågarna på iskanten, andas lugnt, pust rolig, fram med isdubbarna och hugg fast dem. Isen brakar, fel iskant, hör en röst till höger om mig. Det är läraren i isvaksövning som ropar du får ingen lina förrän du har försökt själv först, 90 grader vändning till höger nytt tag med isdubbarna, ett kraftigt bentag och jag är uppe på bärig is, drar mig fram med hjälp av dubbarna för att sedan resa mig upp, ser mig omkring och kan konsta- Motljusåkning på Bysjön. 16 december. Foto: Carl-Axel Svensson. tera att alla som plurrat är uppe på bärig is. Resten är som man brukar säga historia. Byte till torra kläder, lite varm dryck och en smörgås, sedan iväg igen, med en något tyngre ryggsäck och en erfarenhet rikare. Epilog Varför plurrade jag? Var det för att isen var för tunn, ja, det är klart att isen var för tunn. Hur hade jag kunnat undvika detta? Tro aldrig att du kan sluta att använda piken, inte ens om du som jag hade en erfaren åkare framför mig, i vart fall inte om han också glömmer att använda piken. Sväng aldrig åt något håll utan stanna där du är, du vet ju hur isen är där du står. Varför behövde jag två försök för att komma upp? Håll i piken, du behöver den vid iskanten för att jämna ut tyngden. Vänd alltid 180 grader innan du försöker ta dig upp. Sten Linder n 34 35

19 Prima turer Premiär på Vättern Det dröjde ända till 5 januari 2002 innan jag gjorde min premiärtur på Vättern. Kul att det äntligen blev av. Det var 31 personer som åkte buss till Grönebacke vid norra Vätterns skärgård. 16 mil, inte längre än till Gästrikland! Hit kan vi åka oftare. Isen var omväxlande. Bästa isen var i början men den missade vi vid utfärden. Vi upptäckte området vid hemfärden. Där var det salsgolv med svart kärnis som vi njöt av. I övrigt var det en stor andel ojämn is. Det var slät svart kärnis blandat med snödrivor som uppvattnats och frusit till is (även en del snö). Som en fläcksebra av kärnis och stöpis, där stöpisen var ojämn. Det var svårt att hitta någon rytm och det blev mycket kryssande för att i görligaste mån undvika stöpisen. Åkningen blev krävande. Vi åkte på härlig iskant under Torbjörn Johanssons ledning på några ställen mellan Grönön och Stora Aspön. Tack för iskantsköret! Grupperna rastade vid öppet vatten på Stora Ullfaxen. Några gråtrutar gjorde oss sällskap. Vi åkte norr om Stora Aspön och rastade på liten ö på västra sidan av Lövsundet. Sedan åkte vi åter ungefär samma väg. Det var väl bärig is, utom i Varkasundet där det var Årets enda tur med havskänning. Conny Linusson på Vättern. 5 januari. Foto: Bengt Stridh. tunnare is (5 6 cm) med fräthål. När vi rastade andra gången såg vi hur vattnet hävde sig i hål vid stranden, trots att vi var långt från öppet vatten. På återvägen upplevde vi sving på ett ställe när ett stort isflak intill det öppna vattnet guppade upp och ner. Rena havskänslan. Siktdjupet var flera meter, vilken kontrast mot Mälaren! Det var exotiskt grönskimrande vatten på ställen där vatten kommit upp på isen. En vacker dag är jag åter för att göra den stora Turen, Vättern från norr till söder. Fin chanstur i medvind Turen den 2 februari som utlystes som chanstur med samling så sent som för att snön skulle hinna smälta ner lite till gav en makalöst god utdelning! Av de 16 deltagarna var det premiär på sträckan för en handfull. Kl kvällen innan var västra Västeråsfjärden helvit av snö. Kl 02 fanns enstaka genomstöpta fläckar och kl 08 på morgonen hade all snö smält ner! När jag gjorde en provtur på Västeråsfjärden på morgonen mellan Enhagen och Hovaren var isen hård. Det var västlig vind och jag föreslog därför vid samlingen att vi skulle satsa på medvindstur från Kvicksund. Alla var med på noterna! Mycket lägligt gick ett tåg från Västerås järnvägsstation Det var ca 5 10 mm vatten på isen. På några ställen gick det över fotplattan, vilket gav en del våta fötter. Ett fall bidrog också till ytterligare väta.till dagen efter skulle nog vattnet ha dränerats bort i slukhål, där vi idag såg vatten rinna ner med full fart. Isen var mestadels härligt slät. Bäst var isen mellan Stora Jungfrun och Högholmen där det var hård och slät kärnis som smält fram. I övrigt var det ett stort inslag av stöpis, som ibland var lite ytmjuk, men det var ett ringa besvär och betydligt bättre än väntat. På Fullerö- och Västeråsfjärden var det större inslag av stöpis. Vid hopfrusna sprickor fanns vit stöpis, men den var vanligen hård. Söder om Måsen och Flässjan och till Stora Jungfrun gick en flera decimeter bred öppen råk, som vi passerade vid Stora Jungfrun. Fulleröråken var öppen och ca 1 dm bred. I övrigt var alla sprickor och råkar ihopfrusna. Öster om Kvicksundsbron fanns mycket öppet vatten mot farleden. På Fulleröfjärden såg vi två havsörnar, havstrut, gråtrutar och många kråkor där fiskarna lämnat oönskad fisk på isen. Trots en del våta fötter kunde deltagarna glädja sig åt en överraskande prima dag på isen. Bengt Stridh n Rabatt för ledare på Naturkompaniet Aktiva ledare och funktionärer i föreningen får 15% rabatt på det du använder när du åker långfärdsskridsko: skridskor, kängor, pikar, isdubbar, livlinor, skydd, kartor, kompasser, vattentäta fodral etc kläder du har på dig när du åker långfärdsskridskor ryggsäck och det du packar i ryggsäcken när du åker långfärdsskridskor. Som aktiv ledare räknas de som tecknat sig för att leda minst två turer under säsongen De aktiva ledarna och funktionärerna kommer att få ett rabattkort från föreningen som ska tas med vid inköp hos Naturkompaniet. Under speciella skridskokvällar hos Naturkompaniet får alla medlemmar 10% rabatt på utrustning enligt ovan. Se bifogad information från Naturkompaniet

20 Arosrullet 2002 XIIIth World Ice Messenger Congress Västerås är den ultimata staden vad gäller fina, asfalterade cykelbanor som skapta för rullskridskoåkning. Stockholmarna har också upptäckt detta. Tillsammans med Lasse Lison Almkvist från SSSK tog vi fram en tur på sex eller tio mil i Västerås närområde med de finaste grönområdena. Drygt tjugo åkare samlades vid Irstamacken söndagen den 1:a september. Under härlig höstsol och skaplig nordlig vind avverkade vi sex eller tio mil beroende på vilken grupp vi valde. Erik Westman med Nisse Hjelmer som hjälpledare drog iväg med en åttamannagrupp på sexmilaturen mot Ivar Mortensen leder tiomilagruppen på gamla Stockholmsvägen från Irsta. 1 september. Foto: Mikael Präckel. Skultuna via småbåtshamnen i Västerås medan Lasse och jag tog hand om de resterande tretton. Ronnys Bar i Skultuna fick fullt upp med tjugotalet vrålhungriga åkare, småbåtshamnens och Lövuddens servering fick i omgångar servera kaffe med diverse bakelser för höjning av blodsocker- och koffeinnivåerna. Ett i alla delar lyckat arrangemang som också omtalades på SSSK:s hemsida. Härmed är Västerås en gång för alla placerad på världskartan för inliners! Ivar Mortensen n Vartannat år hålls en nationell israpportörsträff och vartannat en regional israpportörsträff för Mälardalen. I år var det dags för XIIIth World Ice Messenger Congress. Helgen 2 3 mars träffades över 100 israpportörer från hela Sverige och även några inbjunda ryssar i Södertälje. Skridsko, mingling, föredrag och diskussioner varvades. Det är ett viktigt forum för israpportörerna där landets föreningar kan utbyta erfarenheter, gamla bekantskaper odlas och nya skapas. Från Västerås deltog åtta av de nio israpportörerna och dessutom Ivar Mortensen, som var speciellt inbjuden för att diskutera säkerhetsfrågor. För vår förening har ett utökat samarbete med framför allt SSSK lett till att både medlemmar och israpportörer får allt mer isinformation från närliggande föreningar och att vi fått nya värdefulla funktioner på vår hemsida. Under den gångna säsongen har register för både färdrapport och israpporter på svararen införts på hemsidan, vilket är till stor nytta för alla medlemmar. Inför helgen hade det sett mycket mörkt ut vad det gällde att hitta åkbar is. Ingen åkbar is fanns nära Södertälje. Idoga isspanare fann dock till slut åkbar is. Det finns alltid åkbar is brukar jag hävda Knutsbotjärns flitige isinformatör Olle Ekwall i samspråk med Erik Westman. Bysjön 15 december. Foto: Bengt Stridh. Lördagens tur gjordes på för oss bekanta Sörfjärden, med start vid Arphus. Isen var förvånansvärt slät, endast obetydligt apelsinskalsknottrig och ca cm tjock. Det var endast några mm snöpuder och en del äldre snöfläckar, som syntes väl, på ytan. Vid starten bildades talrika sprickor på grund av det stora antalet åkare, trots att isen var över 1 dm! Det berodde på att isen till största delen var stöpis som har betydligt lägre bärighet än kärnis. Det var för övrigt förvånande att det överhuvud taget lyckats stöpa så bra här. I mitten av veckan hade det kommit ca 1/2 dm snö. Under lördagens tur kom det mer snö, men som tur var bara 1 2 cm. Därför kunde turer göras även på söndagen, med start från småbåtshamnen i Strängnäs. Sedan var ännu en givande träff över för den här gången. Bengt Stridh n 38 39