Årsskrift. Föreningen Långfärdsskridsko i Västerås

Transkript

1 Årsskrift Föreningen Långfärdsskridsko i Västerås Omslagets framsida: Snabbskrinnarna Håkan Skog och Rolf Ericson på Hyttebomosse. 2 november. Foto: Bengt Stridh. Omslagets insida: Vrakis passeras på norra Vättern. 15 februari. Foto: Morgan Johansson. Ovan: Is i upplösning. Foto: Staffan Öström. Omslagets baksida överst: Solnedgångsfigurer. 12 december. Foto: Morgan Johansson. Omslagets baksida nederst: Issköljda skär utanför Arkösund. 2 mars. Foto: Maria Rolf. Omslagets insida bak: Isklädd växtlighet vid Vättern. 15 februari. Foto: Anders Glämsta.

2 Innehåll Information inför säsongen Information inför säsongen Säsongen Bli en sjöupptäckare 28 Östergötlands skärgård 30 En rekordsäsong 34 Hyttebomosse 36 Arosrullet 39 Iskostnad 43 Grafisk färdrapport 47 Ganska långt ut 51 Till Stockholm 52 Fascinerande is 54 Verksamhetsberättelse 58 Bokslut 60 Turer vintern Medlemsförteckning 66 Johan Palm tror att vatten blir is igen trotsar våren! Klysnen 5 april. Foto: Anders Glämsta. Tryck: PrimaTryck, Hallstahammar ISSN isliv nr 4 /2003 Ansvarig utgivare: Bengt Stridh Årsskriften har sammanställts av Maria Rolf, Britt Halling, Anders Glämsta och Bengt Stridh. Bo Stenhäll har haft kontakt med våra annonsörer. Vi tackar hjärtligt för alla bidrag, fotografier och annonser. Föreningen ordnar turer varje onsdag, lördag och söndag, om isarna tillåter. Telefonsvarare Tisdagar från kl 20.00: Information om planerad tur på onsdag. Torsdagar från kl 20.00: Israpport. Fredagar från kl 20.00: Israpport och information om planerade turer på lördag. Lördagar från kl 20.00: Israpport och information om planerade turer på söndag. Söndagar från kl 20.00: Färdrapporter. Isnytt plus kod Information ges om isläge, turer, föreningsmöten etc. Du måste ange en fyrsiffrig kod plus fyrkant. Fjolårets kod 5869# är giltig tom 1 december, därefter gäller den kod som anges i en bilaga till årsskriften. Koden till Isnytt är hemlig och får ej spridas till andra än medlemmar i föreningen! När du angett den fyrsiffriga koden kan du välja vad du vill lyssna på via en siffermeny, nummer plus fyrkant, se exempel nedan. Som medlem kan du även lyssna av isläget och kommande turer från SSSK (Stockholms Skridskoseglarklubb)! 210# Israpport med isläge och rubriker 219# Intalaren 220# Kommande turer 225# Info om välkommenprogram för blivande medlemmar 230# Meddelanden om möten etc 240# Resumé över gjorda turer 260# Färdledarinformation 299# Innehållsförteckning 10# Isnytt med isläge från SSSK 20# Kommande turer SSSK Intalaren En telefonsvarare där alla kan lämna isobservationer till israpportörerna. Grunden för föreningens turer är bra information om isläget. Israpportörerna är beroende av din information för att kunna göra en bra israpport. Även negativa observationer är värdefulla, då slipper andra åka dit i onödan! Isobservationer kan innehålla information om is finns eller inte, isyta, istyp, istjocklek, eventuell snö på isen. Lämna alltid namn, telefonnummer, datum och tid för isobservationen. Israpportörer Varje vecka under säsongen finns två israpportörer. Det säkraste sättet att meddela något till veckans israpportörer är att lämna ett meddelande på Intalaren. Israpportörerna finns förtecknade på sidan 5. Samlingsplats Samlingsplats är Sigurdsområdet. Parkeringsplats mot Kungsängsgatan omedelbart öster om infarten från Kungsängsgatan (mitt för SJ:s gångbro till centralstationen). Isobservationer Om du har gjort isobservationer andra än under föreningens turer meddelar du dem på något av följande sätt: 1. Ring Intalaren direkt, Ring Isnytt, Lämna isobservationen i fack 219 = Intalaren. 3. E-post via hemsidan. 4. Ring israpportören direkt. Israpportörsschemat finns på föreningens webbsidor. 2 3

3 Efter en skön rast i vårsolen på Ängsös klippor fortsätter färden. 16 mars. Foto: Staffan Öström. Planerade aktiviteter Välkommenkväll tisdag 2 december och tisdag 13 januari. Färdledartur preliminärt lördag 31 januari. Bildtittarträff tisdag 23 mars. Isvaksövning ordnas med kort varsel. Ring svararen. Sommarisvaksövning onsdag 25 augusti vid Fiskkraken. Inomhusmötena hålls i Ansgarskyrkan, Pettersbergsgatan 23, Västerås. Bilersättning Lämplig ersättning är 5 kr per mil per passagerare. Bussresor Vid abonnerad bussresa till skridskoisar betalas en avgift, som meddelas dagen före på telefonsvararen. Försäkringar Genom medlemskapet är du olycksfallsförsäkrad när du deltar i föreningens organiserade skridskoturer och även vid färd till och från isen. Försäkringen omfattar ersättning för läke-, rese- och tandskadekostnader, invaliditetsersättning, skadade kläder och glasögon vid olycksfall samt dödsfallsersättning till efterlevande. Det är en grundläggande försäkring som du bör komplettera med någon slags egen fritidsförsäkring. Kontakta kassören om du vill veta mera om försäkringens omfattning. Föreningen har även en ansvarsförsäkring som gäller för skadestånd som uppkommer genom verksamheten. Hemsida på Internet Mobiltelefon Ta gärna med mobiltelefon. Eventuell förlust eller skada ersätter föreningen, förut- satt att den förvarats betryggande (i vattentätt fodral). Vanlig plastpåse ger inte tillräckligt skydd. Skridskouthyrning Föreningen har fyra par skridskor som hyrs ut till medlemmars gäster. Kontakta Gunnar Nordesjö, Skridskoslipning Naturkompaniet Västerås slipindustri , annons s 78. Postgiro Postgiro: Föreningens funktionärer e-postadresser finns på hemsidan Styrelse Bengt Stridh, ordförande, Marie Lundberg, sekreterare, Bertil Nilsson, kassör, Johan Palm, Margareta Pettersson, Bo Stenhäll Staffan Öström Revisorer Mats Nilsson, Charlie Rydell, Valberedning Ivar Mortensen, (sammankallande) Morgan Johansson, Marianne Larsson, Färdledarlista Rolf Ericson Försäljning Tygmärke, klisterdekal och isdubbar. Staffan Öström In-lines Ivar Mortensen, Internet/hemsida Bengt Stridh, Johan Palm, Morgan Johansson, Israpportörer Bengt Stridh, , samordnare Håkan Skog, Johan Palm, Morgan Johansson, Rolf Ericson Ulf Stabo, Tomas Lejergård Isvaksövning Olle Bergman, Ivar Mortensen Utbildning av nya ledare Ivar Mortensen (ansvarig),

4 Välkommenprogram Gunnar Nordesjö, Charlie Rydell, Birgitta Källstrand, Årsskriftens redaktion Maria Rolf (samordnare), Britt Halling, Anders Glämsta, Bengt Stridh, Bo Stenhäll (annonser), Säkerhetsföreskrifter vid klubbens turer Obligatorisk utrustning Skridskor som är lämpliga för långfärdsåkning. Skridskor med skena fast monterad på känga är olämpliga. Isdubbar som bärs så att de alltid är lätt åtkomliga. Visselpipa (ej metall) som alltid är lätt åtkomlig. Ryggsäck som innehåller ett komplett ombyte av kläder (utom skor) och är packad på sådant sätt att ryggsäcken även fungerar som flythjälp. Ryggsäcken skall kunna fästas stadigt nära kroppen med midjerem och grenband. Åkare, som av medicinska eller andra skäl ej kan bära ryggsäck, skall ha på sig annan flythjälp (flytväst eller seglarväst) under åkning. Dubbelpik alternativt ispik + skidstav. Två skidstavar är olämpliga. Livlina. Önskvärd utrustning Knä- och armbågsskydd. Skyddshjälm. Verktyg och reservdelar för åkarens skridskor. Karta och kompass. Vid åkning Åkaren ansvarar själv för valet av rätt åkgrupp efter sin åkförmåga. Färdledaren har rätt att avvisa åkare, som har otillräcklig åkförmåga för gruppen eller saknar föreskriven utrustning. Färdledarens anvisningar skall alltid efterföljas. Det är ej tillåtet att åka före färdledaren utan dennes medgivande. Färdledaren anger inom vilka ramar utvikningar från gruppen är tillåtna. Om inte färdledaren har meddelat något om detta, gäller åkning på led med ett lämpligt avstånd mellan åkarna. Ispikar och stavar skall föras på sådant sätt att de inte kan förorsaka fall eller skada för medåkare. Inträdesbestämmelser Medlemskap får den som med godkänt resultat genomgått föreningens välkommenprogram och betalat inträdes- och medlemsavgifter. Programmet består av en teoridel under en välkommenkväll och en praktisk del under en välkommentur. Under välkommenkvällen ges information om verksamhet, krav på utrustning och åkförmåga, iskunskap och säkerhetsfrågor. Under välkommenturen får deltagarna visa att de har utrustning och åkförmåga att kunna delta i en grupp-4-tur. Medlem i annan skridskoförening kan bli medlem enbart på referenser från föreningen. Medlemsavgiften är 200 kr för säsongen (familjemedlem 50 kr). Med familjemedlem avses maka eller make, sambo och hemmaboende barn under 21 år. Familjemedlemmar får inte årsskrift eller andra utskick. Ny medlem betalar förutom medlemsavgiften även 200 kr per familj i inträdesavgift och får då ett exemplar av Isboken och ett föreningsmärke. Säsongen Oktober Efter flera månader med värmeöverskott blev oktober kallare än normalt. På flera platser i södra Sverige blev det snödjupsrekord för oktober. Snön försvann snabbt men efter ett par nätters kyla kontrollerades Hyttebomossen den 20:e där mycket tidig kombinerad is- och vinterbadarpremiär skedde på en mycket begränsad yta. Efter några dygns ytterligare kyla kunde årets första utlysta tur ske den 22:a på Hyttebomossen och fyra andra angränsande sjöar. Man fann kanonfin genomskinlig kärnis, som på en del ställen ej var helt bärig. Det karakteristiska orrspelsljudet hördes under skridskorna samtidigt som en orre flög över. Det var den tidigaste utlysta turen i föreningens historia. Under sista veckan av månaden blev det plusgrader och således utlystes inga fler turer under månaden. Islandskap. Foto: Staffan Öström. 6 7

5 Sen decembereftermiddag på Lilla Blacken. Nils-Erik Hjelmer var ledare på turen som startade i Arboga på styrande is, men här var isen kalasfin! 21 december. Foto: Maria Rolf.

6 November Kyla dominerade månaden. Efter några dygns klart och kallt väder kring månadsskiftet kunde nypremiär ske den 2:a på samma sjöar som tidigare norr om Trummelsberg. Man åkte även på delar av Fantebosjön och Klysnen. Hela 35 åkare mötte upp den 3:e för att åka på småsjöarna men även ta de första skären på Stora Kedjen. Grupp 2 åkte flera varv på Klysnen för att avsluta på Lilla och Stora Morsjön. Morgonen var mulen men solen bröt igenom till lunch, med vindstilla och några minusgrader. Alla njöt av att åter få stå på is och under erfaren ledning åka på isar som var ca 5 cm. Denna iserfarenhet har man med sig resten av säsongen. Onsdagsturen den 6:e samlade 21 deltagare som genomförde en maratontur på 42 km på Stora och Lilla Kedjen på mycket lärorika, delvis tunna, isar som var svårlästa då de täcktes av några millimeter vatten som ibland blev centimeterdjupt. Vågbildning underlättade inte bedömningen. En onödig plurrning skedde då en åkare kom före ledaren som saktat in för att pika. Den 9:e besökte 27 åkare Salasjöarna där man hade nästan bra väder på nästan bra is med ett tunt nedstöpt snölager som gav en trög yta. Några avslutade dagen på något bättre is på Fläcksjön. Där fick man pga lågt vattenstånd gå flera hundra meter för att nå isen. Påföljande dag den 10:e prövade grupp 3 Stensjön och Olof-Jons damm och fann bra, något knottrig is som inte hindrade åkningen. Stensjön med alla sina mossöar och småvikar är alltid en upplevelse. I mitten av veckan snöade det och en spaningsgrupp fann Grotten helt oåkbar den 16:e och avbröt vidare spaning. En ny spaningstur genomfördes den 20:e på Långsjön, Klysnen och Stora Kedjen. Man fann ett 3 5 cm tjockt, precis bärigt, stöpisskikt ovanpå 4 6 cm kärnis. Turer kunde således utlysas till den 23:e. 3 grupper åkte på Stora Kedjen, en grupp även på Lilla Kedjen. Stöpislagret var nu täckt av 2 cm snö som ej hindrade åkningen. Vädret var mulet, och 0- gradigt så grupperna var ej stora. Det något tråkiga vädret gjorde att endast 10 åkare lockades till Stora Kedjen den 24:e. Trots allt var det skönt att komma ut. Onsdagsturen den 27:e blev åter en spaningstur. Gruppen kontrollerade flera sjöar norr om Kolsva, kring Färna och Surahammar. En del var oåkbara, flera var åkbara men bedömdes behöva ytterligare något dygns kyla för att göra stöpisen helt bärig. Redan påföljande dag kunde privatåkare meddela att sjöarna kring Färna hade fin yta. Lördagen den 30:e var det 60 åkare på isen med turer på Långbjörken, Knäppmora-, Flena- och Norrsjön. Välkommentur genomfördes på Långbjörken. Det tog ovanligt kort tid för gruppen att komma ut på isen vilket talade för en viss skridskovana. Gruppen var som vanligt mycket heterogen, tidigt märktes skillnad i åkstyrka så gruppen delades i smågrupper. Inga åkare underkändes, men flera behövde ytterligare isträning och anmodades justera utrustningen inför kommande turer. December Den 1:a i månaden åkte tre grupper på Stora Kedjen på något ojämn is som var täckt av ett tunt lager snö. Grupp 2 åkte även på Lilla Kedjen. Flera åkare hade ljus med sig som tändes vid fikat. Det var ju 1:a advent! Lätt snöfall de följande dagarna gjorde att onsdagsturen den 4:e blev något av en chanstur. Ytan på Stora Kedjen hade kanske uppskattats mer av skidåkare än skridskoåkare då man fann 2,5 cm fruset snöblandat stöp på 15 cm kärnis. De som sedan sökte sig vidare till Övre Vättern fann 10 cm tjock skarsnö Fina isrosor till herrarna Bengt Stridh, Carl-Axel Svensson och Johan Palm. 12 december. Foto: Morgan Johansson. men kompenserades av att man inbjöds till rast inomhus med sprakande brasa och otrolig utsikt. Isspaning skedde de följande dagarna både norrut och på Mälaren som börjat lägga sig. Bäst bedömdes isarna vara på Fläcksjön respektive Salasjöarna. Den 7:e åkte grupp 1 på alla dessa sjöar med avslutning på Hällsjön. Isen på Fläcksjön var bäst även om den var svår att nå. Lågt vattenstånd hade blottlagt bottenvegetation långt ut från stranden. I denna strandzon var isen dålig så en del pjäxor blev blöta. Grupp 2 åkte på samma sjöar, grupp 3 och 4 åkte varvlopp på Fläcksjön. Samma sjöar besöktes den 8:e av tre grupper som började turerna i mulet väder men avslutade i strålande sol. Välkommentur genomfördes på Långforsen. Man började i långsam takt men efter ett tag delades gruppen i en snabbare och en långsammare grupp. I den långsamma fick man greja en hel del med skridskoinställningar och ge mycket åktips men för varje kilometer förbättrades åktekniken. Vid dessa turer behövs många ledare. Det blev kallt och klart väder. Mälaren lade sig snabbt över stora ytor. Den 11:e njöt en stor grupp onsdagsåkare av härligt slät kärnis i strålande sol på Galten med start vid Sandabadet. Säsongens bästa is. Många passade på att åka på Mälaren under denna vecka men privatgruppen som försökte åka 10 11

7 från Köping mot Västerås fick vända på Stora Blacken och ta tåget från Kvicksund. Under dagarna den 14 15:e blev det skridskoorgie kring Ängsö. På lördagen åkte över 100 nöjda åkare runt Ängsö och på söndagen kunde mer än 80 medlemmar räknas in i de olika grupperna. Isarna var helt släta men ingen is är helt säker. Då isen är helt slät kan farten drivas upp och deltagarna åker ibland för nära ledaren eller på bred front. I grupp 3 på söndagen hann två åkare (ej ledaren) inte se en nerråk på Oxfjärden. Båda fiskades upp, en fick plåstras om på grund av skärsår på näsa och läpp. Även i grupp 4 skedde ett olycksfall som krävde omplåstring efter omkullkörning. Kylan fortsatte vilket gjorde att sex privatåkare den 18:e åkte hela sträckan från Örebro till Västerås. Hjälmare kanal var åkbar i hela sin längd men en hel del eklöv dämpade farten. På sträckan Kungsör Kvicksund hade man en del skravelis. Mitt-i-veckan turen den 18:e skedde på Blacken då en grupp åkte tur och retur till Kvicksund från Tidö-Lindö. En härlig och skön tur. En annan grupp besegrade Aggarösundet genom att åka Västerås Ängsö tur och retur. Som vanligt var det vrak- och flakis i sundet som gjorde åkarna möra på tillbakavägen. Vinden vred under dagen mot nordväst så sträckan från Fröholmen mot Öster Mälarstrand blev jobbig i motvinden. Högtrycket fortsatte och isarna stabiliserades. Ytterligare en fin skridskodag blev det den 21:a i det strålande solskenet. Grupp 2 med 33 deltagare åkte hela 64 km Arboga Västerås. Gruppen var något ojämn i åkförmåga, en del blev trötta mot slutet och flera fall inträffade varav ett ledde till stukning och omlindning. En vältränad deltagare fick yrsel och illamående och avbröt turen vid Kvicksund. Det visade sig senare då hon uppsökte akuten att hon fått en mindre hjärtinfarkt. Hon kunde snart återuppta sina vanliga aktiviteter. Även en plurrning skedde vid landgång över ej fastfrusna isflak. Grupp 3 åkte medvind från Stäudd till Tidö respektive Lövudden genom Mellansundet. Grupp 4 var ej rädda för motvinden utan åkte tor Tidö-Lindö Mellansundet och tränade tandemåkning. På årets kortaste dag den 22:a valde grupperna 2 och 3 att åka i medvind från Kvicksund till Lövudden på mestadels fina isar. I en grupp skedde en plurrning, för första gången denna säsong var det som sig bör ledaren som gick igenom. Isförhållandena var något sämre på Västeråsfjärden där tunn snö var fastfrusen. Grupp 4 kunde dock genomföra en lång tur då gruppen var homogen. Försök till tur på julafton misslyckades då endast den tilltänkta ledaren fanns på plats vid Sigurdparkeringen på morgonen. Desto bättre var uppslutningen på juldagen då 18 åkare ställde upp för åkning i svag vind, några minusgrader och, efter ett tag, sol. Turen gick på Blacken, antalet åkta kilometer upplevdes som oväsentligt, njutningen desto större. Kan man använda Juldagen bättre? Annandagen bjöd på mulet väder men de fina isarna kvarstod. En mindre spaningsgrupp åkte på Grönsöfjärden och ut på Norra Björkfjärden där isen blev för tunn. Grupp 2 och 3 åkte från Kvicksund till Lövudden. Några medlemmar åkte privat från Kungsängen till Stadshustrappan i Stockholm och behövde aldrig ta av sig skridskorna på hela färden. På Görveln träffade de på två som plurrat mitt på fjärden! Den 27:e slopade en liten grupp mellandagsrean för att åka kors och tvärs på Blacken från Tidö-Lindö. Ledarkursen hade samtidigt kursavslutning på Västeråsfjärden. Den 28:e hade vinden slagit om och kom österifrån. En privatgrupp passade på och åkte Hässelby Västerås. Föreningsturerna gick på Blacken där grupperna 1 och 2 prövade både med- och motvind genom att återvända till startplatsen dvs Lövudden medan grupperna 3 och 4 valde att åka medvind till Kvicksund. Ostlig vind brukar innebära nederbörd på vintern och mot slutet av dagen var det snö i luften. Snöfallet tilltog och följande dag var alla isar oåkbara och förblev så under hela nyårshelgen. Januari Året inleddes med mycket kallt väder och kylan kulminerade under trettonhelgen. Normalt brukar det bli mycket skridskoåkning kring trettondagen men inte detta år. Kylan gjorde att isarna lade sig österut och ute i skärgården men samtidigt kom det snö. Turer utlystes till den 5:e för åkning på Norra Björkfjärden men någon större anstormning blev det inte. Det var huvudsakligen ledare som ställde upp så man åkte i en grupp och fick leta efter lättåkta stråk som oftast fanns bredvid sprickor och råkar. Skorven, Blackens vackra skärgårdsklippa. 15 mars. Foto: Anders Glämsta

8 Rasterna blev rätt korta då det var minus 18 grader vid starten. Ordentlig klädsel är ett måste vid sträng kyla. Kylan mildrades, till den 8:e utlystes säsongens första skärgårdstur med start vid Studsviks brygga. Man korsade Tvären och fortsatte ut på Gupafjärden ner mot Lacka. Bitvis var isen besvärlig med snö och skrovlig yta och ett skikt av snökristaller gjorde åkningen något jobbig men det fanns även områden med fin is. Vi åkte tillsammans med åkare från Nyköping och hade hjälp av två ledare som åkt i området tidigare. En privatgrupp valde den 9:e att starta från Uttersvik och kom på så sätt ut på hygglig is från början. Även de fann dock varierande förhållanden som alltid på havsis. Till lördagen den 11:e planerades åter skärgårdstur men sjörapporten på morgonen berättade om hård vind vid Landsort. Nere vid Sigurdparkeringen togs ett gemensamt beslut att inte åka ut till skärgården, en del åkte hem, andra beslöt att träna motvindskörning på den plogade banan vid Bredsand Fin avslutning för de som åkte bil till Vättern. 15 februari. Foto: Morgan Johansson. Forsaån befors under färdledarutflykten. 1 februari. Foto: Morgan Johansson. strax söder Enköping. Denna bana var inte bara plogad utan även hyvlad så ytan var bra men naturligtvis fanns det en hel del köldsprickor. Det blev en trevlig och nyttig dag för 2 grupper. Snödjupet utanför banan medgav inga utvikningar. Grupp 4 hade sen start med tidig hemkomst och åkte på den plogade banan i Hässlösundet och hade även de hade en härlig dag trots den starka vinden. Vinden avtog och var ej längre besvärande nästa dag den 12:e då fyra grupper åkte på Mysingen utanför Muskö. Vi hade beställt en buss som fylldes till bredden så några fick åka egen bil. Kommunikationsproblem mellan bil och buss gjorde att starten blev lite kaotisk men vi hann med nästan 5 timmars skridskoåkning. Grupp 2 som hade satt som mål att komma utanför Utö hade det kanske jobbigast under dagen då de fann en hel del ytmjuk och onjutbar is. Bästa isen var på södra Mysingen men även där fick man kryssa en hel del för att hålla sig på hård fin is. De olika ledarna ansåg naturligtvis att just de lyckats bäst under dagen. Alla var dock överens om att det varit en fantastisk dag. Grupp 4 åkte Västeråsnära på den plogade banan intill Björnön och njöt av strålande sol och svag vind. Att följa med grupp 4 nära Västerås är ett ypperligt tillfälle för tveksamma åkare att prova åkstyrka och få hjälp med utrustning. Ledaren ansåg att vi måste göra mer reklam för dessa turer. I mitten av månaden blev det mildare. Plusgrader och hård vind gjorde att snötäcket sjönk ihop men fortfarande fick vi hålla oss till den plogade banan i Hässlösundet den 15:e men bättre tider stundade. Den 18:e kunde många långa turer genomföras i hård sydvästlig vind. Turerna gick således österut från Västerås. Grupp 1 nådde Stadshustrappan i Stockholm. På slutet åkte man på Vikingarännets bana. Sträckan från Hässelby till Stadshuset gick ovanligt lätt: ingen landpromenad. Isytan krävde skarpslipade skridskor då det var plusgrader och lite duggregn i början av dagen, således oljig is. Björkfjärden hade ojämn yta och Ormsundet krävde omdöme. En ivrig deltagare var övermodig vid råkövergång i Ormsundet. Grupp 2 nådde Kungsängen och hade likartade förhållanden. Grupp 3 åkte i två grupper till Enköping och fick uppleva en kontrastrik dag med motvind och regn söderut på Västeråsfjärden men medvind och solsken norrut uppför Svinnegarnsviken och Enköpingsån. Flera havsörnar sågs denna dag kring Ängsö liksom påföljande dag. Grupp 4 gjorde en rundtur på Blacken från Tidö-Lindö och kunde ej 14 15

9 komma ut på isen vid badet då vinden drivit in vatten. Man fick välja en annan startplats och fick uppleva rejäl motvind men även härlig medvind. Som väl var hade isytan torkat under natten till den 19:e. Tidig morgonrekognosering visade att välkommenturen skulle kunna starta från badet på Tidö- Lindö. Ett större problem var det med parkeringsplatser då över hundra åkare skulle parkera. Det löste sig även om ledarna var bekymrade ett tag. Deltagarna delades upp i tre grupper efter åkstyrka och fick åka varierande åksträcka. Endast en deltagare fick avbryta turen och skaffa sig mer skridskovana på sina nyinköpta klappskridskor. Det är inte första gången vi sett detta problem. Även den långsammaste gruppen hade en fin dag. Det är inte alla förunnat att på sin första tur med föreningen nå Stavskallens fyr över sprickor och lätt gungande isflak. Alla ledare som ställt upp på välkommenturerna har gjort en stor insats och är värda ett stort tack. Grupp 2 och 3 åkte denna dag på mestadels hård, slät kärnis till Enköping medan grupp 4 gjorde en rundtur på Blacken. Mildvädret fortsatte, isytan höll sig men en del förrädiska slukhål började uppträda vilket onsdagsgruppen den 22:a fick uppleva på Blacken. En åkare fastnade, föll framlänges och fick nästa åkare över sig och fick en Bidra i nästa års årsskrift Årsskriften blir helt tom utan bidrag från medlemmarna. Redaktionen vill gärna ha ditt bidrag till nästa års årsskrift. Skriv ner dina tankar och upplevelser redan under säsongen, annars är det lätt att glömma. Det behövs naturligtvis också många bilder: lämna dem till någon i redaktionen, ring gärna först! skridsko i bröstet. Som väl var kunde alla fortsätta. Det milda och disiga vädret fortsatte och våra isar påverkades. Det märktes mest kring uddar och i sund. Grupp 1 2-turen Mariefred Hjulsta Västerås den 25:e beskrevs av ledaren som ett enda långt fotbad. Några avbröt turen vid Hjulsta. Grupp 3 hade förväntat sig kraftigare vind från sydväst då de åkte från Torshälla till Enköping. Turen blev rätt jobbig med många och delvis långa promenader vid Djurgårdsudd, Snörhålet, Agneudd och vid Hjulsta. Turen avslutades på fina isar och i mörker på Svinnegarnsviken. Även i denna grupp avbröt några kloka(?) åkare turen vid Hjulsta. Bristande uppmärksamhet gjorde att en åkare åkte rakt ut i öppet vatten strax efter Hjulsta. Trötthet? I en stor grupp 4 behövdes inga landpromenader då man åkte från badplatsen på Tidö-Lindö ut på Blacken med målgång vid Lövudden. Mycket vatten på isen och ihållande regn men ändå var gruppen nöjd. Föreningens ordförande guidade ordförande och sekreterare i Finlands Långfärdsskrinnare med fruar mellan Västerås och Enköping. Den 26:e började med regn som dock avtog under förmiddagen. Mitt på dagen bröt solen igenom. Buss var beställ för medvindstur på Hjälmaren med start vid Grythem. Grupp 2 och 3 hade fina turer på hård, slät is till stor del täckt med vatten. Djupare vattensamlingar syntes bra i vinden och kunde undvikas. Man besökte Engelbrektsholm, samtalade med nöjda gösfiskare och noterade mycket musselskal på isen. Man hade en del besvärliga råkövergångar, ett icke fastfruset isflak gjorde att en ledare i grupp 3 plurrade i ultrarapid. De åkare som stannat i Västerås hade sovmorgon och sen samlingstid och hade att välja på att åka i grupp 3- eller grupp 4-takt. Grupp 4 delades i 2 grupper. Alla grupperna åkte i motvind ut på Blacken för att sedan Håkan Skog, Torbjörn Johansson, Nils-Erik Hjelmer och Rolf Ericson på Nämdöfjärden i Stockholms södra skärgård. 22 februari. Foto: Morgan Johansson njuta av solen och medvinden hem. Åter uppskattades dessa kortturer med sen start på kanonfina isar i Västerås närhet. Även onsdagsturen den 29:e gjordes i Västerås närhet då man startade från Framnäs och åkte ett varv på Västerås- och Ridöfjärden. Några fortsatte och åkte ett kortare varv till. Man hade stabil kärnis täckt av ett tunt snötäcke som ej hindrade åkningen men försvårade upptäckten av sprickor och överis. Några fall noterades. Februari Den 1:a var det dags för säsongens ledarutflykt. Från Sörmland rapporterades om hyggliga isar. Man åkte på Båven och började väster om bron vid Oxtorp. Gruppen delade sig och ett snabbgäng for söderut till Forsa kyrka via Forsaån medan den sociala gruppen höll sig ute på Båven. Vid återkomsten till Oxtorp väntade mat och dryck. Efter rast fortsatte turen österut varvid man fick se vildsvin framför sig. Efter en nyttig övning med koppling av livlinor och kast med livlina fortsatte man till Sparreholm där bussen väntade med kaffe och äppelkaka. En mycket trevlig dag men det var svårt att få deltagarna (= ledare) att hålla sig bakom de för dagen utsedda ledarna. Isen var stabil med lite köldsprickor och lite snö som låg lätt drivad. Vid återkomsten till Västerås fick man veta att en kvinna försvunnit på Mälarens is under eftermiddagen. Polisen önskade vår hjälp och påföljande dag spanade grupp 16 17

10 Besvärlig skärgårdsis hindrar väl ingen? Bo Stenhäll, Torbjörn Johansson och Bengt Stridh kommer först fram. Stockholms södra skärgård. 22 februari. Foto: Anders Glämsta. 2 av Aggarösundet och Västeråsfjärden, tyvärr utan resultat. Grupp 3 åkte från Kvicksund till Lövudden i blåst och snö. Isen var till stor del täckt av gammal snö som var trög och delvis styrande. Den nya snön hindrade inte åkningen. Grupp 4 hade likartade förhållanden på Västeråsfjärden och hade det tidvis jobbigt i motvinden söderut. Det var en stor grupp med stor spridning i åkkapacitet så man fick vila ofta och ta många korta raster. Ledarna hade nyttig genomgång av utrustning och man övade även livlinekastning. Det fortsatte att snöa. Mitt-i-veckan-turen fick ställas in men stark kyla i Götaland gjorde att vi fick uppmuntrande rapporter om att Vättern höll på att lägga sig. Buss beställdes den 8:e men den blev tyvärr endast fylld till 25%. De som dök upp fick en oförglömlig dag på Vätterns genomskinliga isar. Man startade strax utanför Motala för färd norrut till Södra Kärra där bussen mötte. Från färdrapporten saxas: Det var en enorm upplevelse och en hisnande känsla att glida fram på nästan osynlig is och tydligt se omväxlande sandbottnar och stenbottnar tre meter under sig. Isens tjocklek bedömdes av mängden frostrosor på ytan, ju tätare desto tjockare. Efter en sådan dag måste det bli en repris. Den 9:e blev det åter buss till Vättern för tre grupper. Isen hade blåst sönder närmast Motala så man fick börja dagens turer längre norrut vid Tokanäset och åkte norrut mot Södra Kärra. Åter upplevde man huvudsakligen slät blankis men även mindre parti- er av vrak- och tallriksis. Ledarna hade tillsammans planerat färdvägarna så möjlighet gavs till byte av grupper under dagen. En fin skridskohelg, synd att inte fler tog chansen. Det blev dock fler tillfällen eftersom hemmaisarna var snötäckta den 15:e. Bussen blev överfull, försök att få fram en buss till misslyckades och de övertaliga fick fylla tre bilar men avfärden blev försenad. Det blev ändå en mycket fin dag på Vätterns genomskinliga isar. Grupperna 1 3 åkte först söderut från S Kärra för att sedan vända norrut och västerut varvid man följde vrakiskanten tvärs över sjön förbi Olshammar söderut till Stora Koviken där bussen väntade. Grupp 4 åkte direkt mot Stora Koviken och var framme i god tid så de fick ta sig en extra sväng tillbaka mot Olshammar. Grupp 1 3 hade innan dagen var slut gjort varierande svängar mot Röknenöarna. Isen var huvudsakligen stabil men krävde stor uppmärksamhet då det fanns stora områden med tunn is. Det blev under dagen många stopp för att försöka fånga de vackra blåtonade isformationerna på bild. De bilburna fick göra en extratur tillbaka till Södra Kärra för att kunna komma hem. På hemvägen i bussen Sten Stabo i täten vid de beundrade isgrottorna vid norra Vättern. 15 februari. Foto: Morgan Johansson. fick vi höra att en skridskoåkare tillhörande SSSK hamnat på ett isflak utanför Askö i Sörmlands skärgård. Till en början lät det inte så farligt men efter ett tag förstod vi allvaret. Tankarna gick till alla som befann sig ute på isen och glädjen blev stor när vi förstod att dramat fått en lycklig upplösning

11 Nästa dag den 16:e blev det åter turer på Vättern men denna dag med start vid Stora Koviken och målgång vid S Kärra. Några nya råkar hade slagit upp men fortfarande bjöd Vättern på härlig stabil is. Ren folkfest var det! Ideligen mötte man grupper med skridskoåkare från bla Linköping, Norrköping, Motala, Nässjö. Eksjö och Karlstad. En liten mitt-i-veckan-grupp åkte den 19:e på Vättern med utgångspunkt från Stora Koviken. I härlig sol gjorde man på blankisen en tur ut mot Röknehuvud på Stora Röknen och sedan en stor sväng norrut innan man återvände till bilen. Nu fick det vara nog med Vättern. Isytorna växte till i skärgården. Fyra olika grupper åkte den 22:a på Nämdöfjärden. Vid Björkviks brygga på Ingarö var det närmast kaos, massor av bilar och bussar med hundratals skridskoåkare. Ledarflaggorna gjorde verkligen nytta. Härlig fin is med stråk av skravelis, således typisk havsis. Mängder av öar, det gällde att följa med på kartan, huvudriktningen för turerna var söderut med dragning åt sydost. Det enda som Norrpada skärgård i dimma det är äventyrligt! Morgan Johansson lotsade gruppen rätt! 8 mars. Foto: Anders Glämsta. saknades var solen. Naturligtvis blev det repris den 23:e. Åter ut från Björkviks brygga för tur på Nämdöfjärden, Norrfjärden, Jungfrufjärden osv. Mycket fotograferande vid olika fyrar som numera är utrotningshotade. Det brukar vara osäkert med turer under sportlovsveckan men denna säsong blev det en onsdagstur den 26:e på Vättern. Man valde Vättern då det låg dimma i skärgården. Åter var Stora Koviken startplats för en tur ut mot Röknen och Röknehuvud. Dimma låg även över stora delar av Vättern men man hade valt rätt område för dimman lättade och det blev strålande sol. Fyra mm rimfrost minskade dock glidet. Den fina isen var väl värd två timmars bilresa i vardera riktningen tyckte färdledaren. Månaden hade bjudit på sagolika turer på Vättern och i skärgården. Mars Rabatt för ledare på Naturkompaniet Aktiva ledare och funktionärer i föreningen får 15% rabatt på det du använder när du åker långfärdsskridsko: skridskor, kängor, pikar, isdubbar, livlinor, skydd, kartor, kompasser, vattentäta fodral etc kläder du har på dig när du åker långfärdsskridskor ryggsäck och det du packar i ryggsäcken när du åker långfärdsskridskor. Som aktiv ledare räknas de som tecknat sig för att leda minst tre turer under säsongen De aktiva ledarna och funktionärerna kommer att få ett rabattkort från föreningen som ska tas med vid inköp hos Naturkompaniet. Under skridskokvällen 9/12 hos Naturkompaniet får alla medlemmar 15% rabatt på utrustning enligt ovan. Se bifogad information från Naturkompaniet. Högtrycket låg kvar några dagar till. Övernattningstur hade länge planerats till den första helgen i månaden och förlades till Östergötlands skärgård. På lördagen åkte man i Gryts skärgård från Fyrudden upp mot Harstena, känd från SMHI:s sjörapporter. Glesbygdspolitik diskuterades ute på Harstena och utsikten från Gubbö kupa var väl värd resan. Isens yta kunde inte ha varit bättre. Övernattning skedde på vandrarhemmet i Söderköping efter trivsam samvaro på kvällen. Förvånansvärt pigga ställde man upp nästa morgon för tur ut från Arkösund ut mot iskanten där den bästa isen fanns. Även denna dag var fotoklubben mycket aktiv. De som inte hade möjlighet att följa med på övernattningsturen kunde den 1:a åka på Vättern. Det hade kommit snö längst i norr så man gick ut på isen strax väster om Motala för färd väster- och norrut. Till en början fina isar men vid Lilla Hals udde mötte ett brett vrakisbälte. En grupp valde landpromenad, en annan promenad på isen medan grupp 2 forcerade området på skridskor genom att välja stråk med stora flak. Längre norrut mot Södra Kärra mötte man ett bromsande snölager. Den 2:a blev det åter buss till Björkviks brygga för tur på Nämdöfjärden på mestadels fin och hård kärnis. Områden med snö kunde lätt forceras genom att ta samma väg som hundratals andra skridskoåkare tagit. På eftermiddagen bröt solen igenom vilket ytterligare förhöjde stämningen i de mycket nöjda grupperna. Under vecka 10 blåste isarna bort i Östergötlands skärgård, isränna bröts över Nämdöfjärden, på Vättern kom det 5 cm snö och våra hemmaisar var fortfarande snötäckta. I Stockholms norra skärgård fanns det dock fortfarande stora 20 21

12 Håkan Skogs tuffa getingdräkt imponerade under Stora Grisrundan. 15 mars. Foto: Anders Glämsta. ytor med snöfri is. Där åkte en sammanslagen grupp 1 3 med start från Bromskär ut mot Norrpada och Rödlöga den 8:e. Närmast land var isen snötäckt och mycket tungåkt, längre ut mestadels slät is med endast korta partier av ytmjuk is. Plötsligt blev det disigt med begränsad sikt men med hjälp av kompass och GPS blev det inga bekymmer med orienteringen. Senare blev sikten bättre. Nackdelen med detta åkområde är att resan dit är lång och kräver två färjeturer. Det skedde ett väderomslag och snön försvann snabbt från Mälaren medan isarna i skärgården försämrades. Onsdagen den 12:e blåste det hårt från nordväst. Två turer genomfördes. Grupp 1 hade planerat att åka från Västerås till Kvicksund och Strängnäs Hjulsta Västerås. Då vinden ej avtog under dagen beslöt man efter lunchen i Strängnäs att avstå från motvinden mot Västerås och åkte istället till Mariefred men det blev ändå 112 km. Isarna hade torkat upp och bestod av hård slät kärnis. I medvinden flög man fram i 25 km/h. Grupp 3 tog det lugnare med en relativt jobbig tur på Västeråsfjärden ner mot Vretaskär. En del hade det jobbigt i motvinden hemåt. Det fina isläget bestod och den 15:e kunde grupp 1 genomföra Stora Grisrundan dvs rundtur kring Galten: Västerås Kungsör Köping Västerås, en nätt sträcka på 92 km. Lättåkt is trots plusgrader med vår i luften förutom sädsgäss. Grupp 2 åkte tor Kvicksund från Lövudden medan grupp 3 gjorde en något kortare tur men hann ändå med 52 km på Blacken från Lövudden. Grupp 4, som åker mindre men pratar mera, njöt av fina isar på Kungsårafjärden. Även nästa dag den 16:e njöt grupperna 2 till 4 på den fina isen kring Ängsö och på Kungsårafjärden. Svag vind och värmande sol gjorde att rasterna blev ovanligt långa. Onsdagsturen den 19:e utlystes som en chanstur på Åmänningen. Där var isen inte den bästa, då det fanns en hel del buligheter och skålgropar. Stor spridning i åkstyrka och motvind på väg norrut mor Ängelsberg gjorde att gruppen blev splittrad. dvs de starkaste stretade på i sin egen takt i motvinden och kom långt före ledaren. En rejäl utskällning återställde ordningen. Den 22:a åkte grupp 1 söder om rännan på Blacken och i Ridöarkepelagen med start vid Sundbyholm. Hyggliga isförhållanden även om soletsade och sorbetaktiga vårisar förekom. En hel del sund mellan öarna hade öppnat sig. Årets Kul-Tur hade lite skridskoåkning på Stora Aspen men desto mer kultur vid Västanfors där bla bygdens son Rune Lindström lyftes fram. Under dagen hann man få en inblick i allmoge-, bruks- och herrskapskultur. Deltagarna var mycket nöjda med dagen. Den 23:e hade de som gått iskunskapskursen praktik på vårisar kring Ängsö medan grupperna 2 och 3 sträckte ut över Kungsåra- och Granfjärden. Vårisarna krävde en hel del uppmärksamhet. Under dagen blev isen ytmjuk, bästa isen fanns utmed skuggade stränder. Mälarens isar mådde inte bra av 5 10 plusgrader och dessa turer blev de sista på Mälaren för denna säsong. Nu blev det åter turer på Bergslagssjöar. 29 mars blev det tidig samling för att hinna till Klotenområdet innan ytmjukheten blev för besvärlig. Man började på Lilla Kloten men då isen inte var njutbar bytte man till Långvattnet och åkte relativt strandnära där vattnet samlats i en strandsvacka och sedan frusit till och gett en smal och fin skridskobana. Fram på dagen påverkade solen isen så att man trampade igenom den fläckvis förekommande överisen. Turen avbröts när ytan mest var som ismousse. Isens tjocklek var samtidigt drygt 30 cm. Strålande sol gav lite solbränna. På hemvägen utsattes en av deltagarnas bil för ett vansinnesdåd då någon från en mötande bil kastade ut ett föremål som krossade en sidoruta. Även nästa dag den 30:e blev det tidig start och tidig hemkomst då man åkte på 22 23

13 Vätterns isvidder. Mot Stora Röknen. 15 februari. Foto: Carl-Axel Svensson.

14 Anders Glämsta åker nära rännan men det är ju grupp mars. Foto: Torbjörn Johansson. Gävjan och Fantebosjön i flödande solsken. Här var isen något tunnare. April Säsongen började i slutet av oktober, således var vi nu inne på den 7:e skridskomånaden. Den 5:e utlystes Gurktur varvid alla uppmanades ha med sig gurkpålägg på dagens mackor. Kanske en tradition i vardande på den första turen i april. Det blåste hård nordlig vind, i Enhagen hade 22 m/s noterats i en vindby på morgonen. Man började med att åka en sväng på Grotten för att därefter fortsätta på Klysnen som hade dagens bästa is med blank hård mestadels slät yta. Bäst var att åka på södra sidan av sjön som skuggades mest. Trots att det var i april var det inte svårt att komma ut på isen. Längst i väster var det öppet vatten. Stora Målsjön var i stort sett sönderblåst liksom Lilla Morsjön, bägge hade dock en liten kvarvarande isyta som man åkte på med knaster under skridskorna. På Råsen gick det vågor med skum så där kunde ingen åka. Den 6:e blev det skridskoåkning i Dalarna på knäckebrödsyta. Man startade från Stjärnsund på sjön Grycken för tur norrut till Silvhytteå ödebruk vid övergången till Fullen. Där sammanstrålade man med Borlänge skridskoklubb och fick en medryckande redogö- relse om denna kulturbygd, bruket, Stjärnsund och pråmleden. Turen fortsatte norrut över Fullen och Edsken till Edske masugn där den första bessemerblåsningen i Sverige gjordes I härlig medvind återvände man därefter mot Stjärnsund med anor från Christoffer Polhem. I vår förening åks det inte bara skridskor. Under andra veckan i april kom det snö men uppmuntrande rapporter kom samtidigt om barmark i vissa delar av Södra Dalarna. Tur utlystes den 12:e. En liten grupp prövade sjöarna Grycken, Amungen och Viggen men blötsnö under natten gjorde att färdledaren sammanfattade turen med orden: sämstdålig-sämre. Kramsnö ger inte bra skridskoföre. Mycket bilåkning men lite skridskoåkning. Många vårfåglar noterades under utflykten. Efter en veckas högtryck kunde säsongen avslutas på långfredagen den 18:e på Skinnarsjön, en del av Övre Malingsbosjön. Denna sjö ligger i en dalgång och dess södra ände skyddas av skog från solens instrålning. Man fann en fin åkyta och efter flera varv hade man åkt över en mil på till en början stenhård is som för varje varv mjuknade. Därefter grillades korv i det fina vårvädret medan bofinken sjöng för fullt vid denna sjö som är vårens sena motsvarighet till höstens tidiga Hyttebomosse. En lång säsong var till ända. Gunnar Nordesjö n 26 27

15 Bli en sjöupptäckare Sverige har förutom lämpliga väderförutsättningar även en enastående mängd olika sjöar att åka långfärdsskridskor på. Sveriges landareal består till 9% av sjöar och det finns hela sjöar som är större än en hektar. Vi slår Finland som bara har sjöar och Norge som har sjöar. Inom 10 mil fågelvägen från Västerås finns 1460 insjöar och fyra havsområden som har en areal på minst 0,1 km2 samt 476 vattendrag. Men hur många av dessa vatten är det vi egentligen åker på? Förra säsongen var fenomenal med åkning under sex månader, sånär som på fyra dagar. När jag tittade igenom de vatten jag åkte på blev det 28, inklusive sex havsturer. Det kan tyckas orättvist att räkna de stora sjöarna Mälaren och Vättern som bara en sjö. Genom att räkna olika fjärdar på Mälaren kan ytterligare ett drygt 30-tal vatten läggas till listan. Trots många åkdagar (46) blev det alltså åkning på en väldigt blygsam andel av de möjliga sjöarna. Här finns med andra ord stora outnyttjade möjligheter till nya upplevelser på nya sjöar, där kanske ingen långfärdsskridskoåkare någonsin satt sin skridsko. Hyttebomosse norr om Trummelsberg är den självskrivna premiärsjön, med 10 november som mediandatum för turpremiär under de femton senaste säsongerna. Den upptäcktes som långfärdsskridskosjö för ett kvarts sekel sedan och det kan tyckas en smula märkligt att det sedan dess inte hittats någon annan sjö i vårt åkområde där det går att åka skridskor tidigare, men det är bara att erkänna att Hyttebomosse står i en klass för sig. När Mälaren börjar lägga sig någon gång under december flyttas fokus av naturliga skäl dit, men i tiden mellan Hyttebomosse och Mälaren finns tid att upptäcka nya sjöar, liksom sent på säsongen då Mälarisarna är på väg bort. Gör följande experiment. Ta fram kartbladet 11G NV Västerås. Här finner du förutom Hyttebomosse klassiska skridskosjöar som Grotten, Klysnen, Stora Kedjen, Åmänningen och östligaste änden av Fantebosjön. Men här finns också mindre och större sjöar som är okända för de flesta. Hur många av de 48 sjöar med en areal på minst 0,1 km2 och 12 vattendrag Bengt Stridh jagar sjöar under säsongens sista tur, döpt till korvturen. Skinnarsjön. 18 april. Foto: Anders Glämsta. på detta kartblad har du åkt på? Jag fick ihop till 23 sjöar (varav en mindre än 0,1 km2) och ett vattendrag som jag åkt åtminstone delar av. Återstår alltså mera än hälften av sjöarna större än 0,1 km2, däribland de förhållandevis stora Hörendesjön och Stora Aspen. Det ska bli minst ett par nya i år! Kanske ska vi köra en upptäckartur där vi bara åker på sjöar som är nya för gruppens deltagare? Hur många nya sjöar blir det för dig i år? Bengt Stridh n Hemsida Titta gärna in på klubbens hemsida på internet. Adressen är:

16 Östergötlands skärgård Förberedelser För att kunna genomföra en tur av det här slaget behövs ett åkområde. Eftersom man aldrig i förväg vet var och när det finns is, så bestämde vi en helg för att sedan välja ett område inom rimligt avstånd med bra isläge. Nisse Hjelmer och jag var ledare. Planerad helg var den 1 2 mars och isarna var veckan före bäst i Roslagen och i Östergötlands skärgård. Vandrarhem bokades på bägge ställena och veckans is- och färdrapporter lästes med vetenskaplig emfas. Roslagen är normalt nåbart för dagsturer så exklusiviteten med S:t Anna och Gryt avgjorde. Gryt 23 deltagare mötte upp på parkeringen i Västerås. Efter fördelning på bilar åkte vi över Norrköping och Valdemarsvik ut till Fyrudden, hjärtat i Gryts skärgård. Förutom västmanlänningar på grönbete var där olika grupper av östgötaåkare från Norrköping och Linköping. Vi gick ut på isen norrut då det var öppet utanför hamnen. Kalasis, det lät inte ens när man åkte, glasgolv som sidenpolerat av änglar. Var var du Mikael? Spanare i keps cirklar långt ute till vänster. Gemensamt gruppåk till Gubbö för fika och bestigning av kupan. Från kumlet var utsikten milsvid. God is var än blicken landade. Nisses grupp åkte nu ner mot sydost medan min lite lugnare gjorde en ostlig båge över ytterskären upp till Harstena. Snö på den gamla isen Staffan Öström hittade sidenpolerade isar i S:t Annas skärgård. 2 mars. Foto: Maria Rolf. På grönbete och på väg mot Gryts släta isar. Det var många som ville prova de fina isarna utanför Fyrudden. 1 mars. Foto: Staffan Öström. gjorde att vi i stället för att åka genom sundet fick en trevlig promenad genom den vackra byn. Röda fiskarstugor med tegelpannor, vackert även i vinterskrud. Utanför ön ligger några haror, långa kala, limpliknande skär. Det gamla namnet Harastena kommer just av detta. Här har det funnits bofast befolkning sedan 1500-talet och man har förutom det vanliga fisket livnärt sig på säljakt, ålafiske och hasselnötter. För att utnyttja fodermark i den oskiftade byn placerades alla hus på bergknallar. Nu bor det åtta personer på ön. Fordom var det problem med vargar som kom under vintrarna för att ta boskap. Den sista sköts på Harstena Efter diverse skravelis på västsidan hittade vi en utomordentlig lunchpaus med lä och utsikt. Vi kämpade oss igenom den besvärliga isen på sydsidan om Harstena och ut på de yttre fjärdarna igen. Ja, saltisar kan vara allt från sammetsspeglar till hinderbanor. Vi njöt av de utmärkta isarna igen och fick ett härligt medvindskör in till Fyrudden igen. Den fina isen vi hade sista biten in var borta dagen efter. Kvällen Vandrarhemmet i Söderköping är rustikt och mysigt beläget alldeles vid Göta kanal. Vi var lite fundersamma på hur vi skulle klara oss med bara 2 duschar och efter en 30 31

17 Ganska pigga skrinnare passerar den gula lotsutkiken utanför Arkösund. 2 mars. Foto: Staffan Öström. Alla är glada på turens första rast. Kanske för att de ser fram emot kvällen? Vid Gubbö kupa. 1 mars. Foto: Morgan Johansson. mer eller mindre komplett rekonditionering samlades vi på respektive flerbäddsrum. Här, sa Ivar, och lyfte fram en flaska Becherovka. Han hade varit med förr. Plopp, sa Nisse och sköt upp en flaska skumpa. Han hade varit med förr. Här är min kåsa, sa Maria. Hon hade definitivt varit med förr. Okej, jag kör, sa jag, som inte riktigt hann med. Vi misstänkte att även andra hade trevligt på rummen. Vi samlades på den spanska krogen La Uva. Här beställdes allt från biff till Tapas. Vår spanske värd, Fernando, bjöd på vin som från en Porron med pip skulle strålas ner i strupen på armlängds avstånd. Det visade sig inte vara helt enkelt. Frågan är om inte skridskoåkare kan plurra även i vin. En spanare utan keps cirklar runt i hela salen. Väl mätta och belåtna anlände vi till vandrarhemmet i midnattstimmen. Efterfika i köket för dom lite dåsiga. En kväll vi alla, och även Fernando, minns med glädje. S:t Anna 23 oväntat klarögda skrinnare samsades på morgonen problemfritt om 2 kokplattor. Vi snirklade med bilarna ut till Arkösund där vi kunde gå på isen i hamnen och åka sundet sydost ut mot de finare yttre isarna. Spanare i keps cirklar långt ut till höger. Tillsammans till första fika på Dromhals, vem har döpt den ön? S:t Anna skärgård är med många små jämnt utspridda öar och få tydliga kännemärken svårnavigerad. Vi låg kvar ute bland ytterskären på kosan söderut och spåret är givet: Isen väljer vägen! Havsörnar såg vi på nära håll vid flera tillfällen och änder for runt oroligt i flockar, våren är på väg. Vi broderade oss ner till Kupa Klint vid Missjö. Lite snöpulsning och vips var vi uppe vid kupan. Utsikten var även här magnifik, vi kunde se Nisses grupp snirkla fram öster om ön medan vi snaskade och njöt av de solglimtar som trängde igenom molnen. En bit söder om Finnfjärden, som utgör gränsen till Gryts skärgård, såg vi åter Harstena. Vi letade oss tillbaka ungefär samma väg och tog vår andrafika på en kobbe halvvägs opp, i lä på en issoffa. Efter fikat var vi i god tid på väg in mot Arkösund. För att utnyttja tillfället gjorde vi en liten sväng ut bland dom yttre kobbarna för att känna på havet och lite spännande isar. Den snabbare gruppen kom ifatt oss och vi gjorde en gemensam defilering in mot Arkösund längs Arkös sydstrand. I bilen hem hade vi mycket att prata om och magen ville ha ett ord med i laget, det blev för vår del ett skrovmål på Max i Norrköping! Att detta är något vi måste göra om var alla överens om. Staffan Öström n 32 33

18 En rekordsäsong Säsongen kommer att gå till hävderna. Den 22 oktober hade vi den hittills tidigaste utlysta turen i föreningen historia. Vi kunde åka ända till den 18 april, således under sju kalendermånader. Under 62 dagar hade vi utlysta turer på telefonsvararen och vid säsongens slut hade vi genomfört 148 turer. Enligt min statistik hade vi 2099 deltagare på dessa turer. Så många åkdagar, turer eller deltagare har vi aldrig haft. I februari var våra hemmaisar översnöade så under den månaden hade vi relativt få deltagare på våra turer eftersom vi var tvungna att åka till Vättern eller ut i skärgården. Hade vi haft tillgång till hemmaisar så hade antalet deltagare blivit ändå större men å andra sidan så har vi nästan varje säsong någon period med minskad aktivitet och hade vi inte haft denna köldperiod hade vi inte haft så mycket is i skärgården och på Vättern. Man kan leka med siffror. Den relativt korta säsongen med premiär först den 23 december hade vi endast 40 åkdagar men 42 deltagare per åkdag medan vi år hade 34 deltagare per åkdag. Hur som helst så har aktiviteten i föreningen varit rekordstor. Israpportörerna och ledarna kan alla vara stolta över det arbete de lagt ner och alla medlemmar kan glädja sig åt en härlig säsong. Gunnar Nordesjö n Skorven som en bohusklippa i kvällssolen. Björn Westman defilerar. 21 december. Foto: Maria Rolf. 34

19 Hyttebomosse Många har under lång tid gjort höstens första skridskoskär på Hyttebomossen. Den har blivit vår traditionella premiärsjö och genom rapporter har namnet blivit bekant långt utanför vårt område. Det händer att Stockholmsgrupper på besök på Stora Kedjen traskar genom skogen för att se och pröva denna sägenomspunna obetydlighet och på vägen passar det att åka på hela klasen av småsjöar vid Trummelsberg. Då har vi i regel varit där för flera veckor sedan och vi återkommer inte förrän nästa höst. Ändå! Hyttebomosse är inte någon vanlig vattensamling där man parkerar vid stranden och störtar ut på isen. Nej, det är just det undanskymda läget som är en del av dess charm. Här kan man pröva, smyga och åka utan att oroa ortsbefolkning och allmänhet. Möjligen är det något älgjaktlag som på håll förväxlar isens sång med avlägset orrspel. Anmarschen genom skogen är upplevelsens första del. Den utgår från det för hundra år sedan nedlagda bruket Trummelsberg vid Stora Kedjens norra ände. Förbi hyttruiner och kolbottnar slingrar sig stigarna norrut mot Landsberget, vårt områdes finaste utsiktsberg. Dit går vi bara om inte isen bär. Ingen om än grandios utsikt kan konkurrera med de första skärens högspänning i skräckblandad förtjusning. Avståndet till målet är 20 minuters vandring över knotiga tallrötter i en hundraårig skog. Nere på Dammen som vi passerar ligger det en ishinna. Förväntningen stiger. För somliga blir spänningen olidlig. De avviker från den slingrande stigen och stormar fram genom blåbärsris och skvattram rakt uppför sluttningen för att få en första utblick över den hägrande mossen som man alltid beträder i den södra viken. Den södra innersta viken håller nästan alltid. Sedan börjar prövningen. Först ett litet hål och mäta isens tjocklek. Förhoppningsvis 52 mm av glasklar kärnis. Pikhugg efter pikhugg. Till en början två i varje skär, ett höger framåt, ett vänster framåt. Belasta isen med ett skridskoben i taget och gunga lite på just detta isben så får man information några meter framåt. Man ser sprickor i isen som går inåt sjön och sedan blir osynliga. Det är ett bra tecken att det finns sprickor och att den första palmbladsstrukturen har försvunnit. Sedan beaktar man noga sprickor som man själv åstadkommer. På tunn is utlöses sprickor rakt eller snett framåt, det knakar i golvtiljorna när tryckvågen träffar stranden. Ett härligt ljud när man har vant sig. Men se upp! Blir det sprickor tvärs åkriktningen eller Ännu en isdag föds. Västeråsfjärden. Foto: Staffan Öström. kråkfötter är isen för tunn. I norr är isen alltid tunnare, åk inte alltför nära mosskanten som utstrålar värme, se upp för inlopp och utlopp och framförallt åk landnära när isen är tunn så att en lina räcker från land. Hittills har vi aldrig behövt den räddningsmetoden, vi åker inte tvärsöver utan att noga ha testat med pikhugg. Har man pikat runt hela sjön och läst in sig på isen kan man öka farten, spänna av och njuta med ännu så länge något stela men allt mer mjuknande rörelser. Man besöker kanske också den intill liggande Hyttebosjön och tar en fikarast i gamla Hyttebohagen. Ibland när isen har varit tunn har det blivit fler och fler tvärsprickor och vi har fått avbryta efter 5 varv. Isen har då varit utsliten och man kan komma igen dagen efter när natten blir klar. Hyttebomossen är speciell, ingen vanlig 36 37

20 sjö utan en överdämd mosse. Den ingick i dammsystemet som en gång stod för energiförsörjningen av bruket i Trummelsberg. Vattenytan är ca 30 ha, vattendjupet är grunt och genomströmningen dämpad genom intillliggande mossar. Därför fryser den mycket tidigare än alla andra sjöar inom området. Tillfrysningen följer det normala mönstret i Bergslagens sjöar som nästan alla ligger i riktning nordväst sydost. Under nordliga vindar fryser det först till i söder där det kalla ytvattnet ansamlas, det varmare vattnet returneras norrut under ytan och tvingas upp i norr så att läbrunnar, vakar och senare isbildning är resultatet. Sker isläggning under kraftigt snöfall kan Hyttebomosse uppvisa en sällsamhet: Vid en åkning på grovkornig och ojämn stöpis inträffade en plurrning för ett antal år sedan. När jag hjälpte till att byta kläder på kamraten försökte jag vrida ut kläderna Nya LiV-ledare Under säsongen 2002/03 utbildades 12 nya ledare varav tre kvinnliga: Marianne Ekelund Maria Hedenströn Maria Lindén Inge Boholm Hans Cederqvist Håkan Ekwall Andreas Kongshaug Jakob Källstrand Sten Linder Johan Palm Göran Paulsson Anders Önning men fick knappt fram något vatten ur kalsongerna. De var fuktiga men ej våta. Vaken var fylld med mera snömos än vatten och fort hade han ju kommit upp när man räckte fram piken. Som isjagare var jag på 70-talet med om att upptäcka Hyttebomossens speciella karaktär och vill kort berätta hur det gick till. Isläggningen var sen och i mitten av december var vi mycket åksugna och gav oss ut för att granska alla småsjöar i Virsbotrakten. Vi var ute på alla isbitar utefter vägen mot Trummelsberg utan att hitta något försvarbart åt klubben. Dammen var bättre i södra viken. Det var sent på eftermiddagen när vi ganska uppgivna satt på berget vid udden där och åt och drack så att ryggsäcken blev tom. Vi som var med var Arne Nordholm, Bertil Timerdal, bägge är döda nu, Sven Olof Carlsson, Bertils son John och undertecknad. Någon föreslog att till slut titta på den där mossen norröver. Låt gå, men allt utom pikar lämnar vi här. Sven Olof och jag tog ändå med våra skrillor. När vi kom över krönet uppenbarade sig världens bästa is i skymningen, minst 6 cm och helt perfekt. Det var bara att åka för dem som hade det viktigaste med. De andra hasade frustrerade på sulorna. Jag glömmer aldrig den befriande känslan att äntligen få flyga. Än i dag spritter det i benen när jag för första gången på hösten ser hela sjön ligga där med minst 5 cm glanskis. Sedan dess har vi haft mycket roligt där, ibland med musik. Hyttebomossen är förspelet, ouvertyren. Grande finale är Brändö eller Bastö i Finska Viken. Mikael Präckel n Arosrullet 2003, andra upplagan För andra gången genomfördes rullskridskoturen med deltagare från Stockholm och Västerås. Banorna var de samma som förra året, de flesta bredbandsdikena var åtgärdade. Vädret blev det bästa tänkbara. Vinden, som alltid annars känns som ett klart motstånd, lyste med sin frånvaro och solen flödade. Ett knappt tjugotal deltagare samlades vid Irsta-macken lördagen 6:e september på morgonen. Vi delade in oss i två grupper där Erik Westman tog hand om den mindre gruppen där tre tjejer ingick medan jag fick nöja mig med ett rent manfolkslag. Vid Framnäs väntade barnbarnet Jon- Erik på sina fyrhjulingar, klar att ta över ledarskapet förbi Öster Mälarstrand. Stoltare hankyckling har man sällan skådat! Efter diverse utvikningar landade vi i Skultuna där Ronnys Bar snabbt och smakligt serverade allt från hamburgare till grekisk sallad. Erik lotsade mixed-gruppen tillbaka till Irsta efter 6 snabba mil vilket var mycket starkt då ingen förut hade åkt så långt. Tack Erik för utmärkt ledarskap! Vi övriga landade så småningom på Lövudden där flera av oss tog ett dopp där bleka akterspeglar muntrade upp gästerna på serveringen. Kaffe, dricka och diverse bakelser säkrade återfärden till Irsta där vi skildes åt efter en lagom svettig och till alla delar lyckad 10-milsrull. Vi återkommer nästa år! Ivar Mortensen n Ivar Mortensen Ansvarig för LiV-ledarutbildning Vid Kvicksund. 21 december. Foto: Maria Rolf