Femtiotalsstaden Skellefteå (2 km)

Transkript

1 1/5

2 Året är vad händer? (fråga) Jo, andra världskriget är slut och Sverige i allmänhet och Skellefteå i synnerhet har klarat sig bra. 30-talets gruvindustri har gett upphov till en mekanisk industri (Alimak, Skega etc). Vi är rika och stolta. Dessutom fyller Skellefteå stad fyller 100 år. Detta firas med en storslagen jubileumsfest på Nordanåområdet, som nu går från att vara skola till att vara det parkoch rekreationsområde vi har idag. Svandammar och gångstigar anläggs och man talar om den gyllene sommaren, det regnar inte på 42 dygn. Folkhemstankarna kommer från 30-talet, men det är nu vi har råd att genomföra dem bildas Hemmens forskningsinsitut för att betrakta även husmoderns arbete som en arbetsplats. Nu ska det gamla bort. Sanering kallar vi det, helt i enlighet med tidens anda. Vi har egentligen bara ett problem, vår gamla handelsborgarstad i trä från 1800-talet börjar kännas som att ha tjock-tv på 2000-talet. Det gick så långt att man i början på 50-talet drev med oss i Aftonbladet: "... skillnaden mellan Skellefteå och Grönköping är framförallt den, att sistnämnda ort är en träkåksidyll, som fösöker verka storstad, medan Skellefteå är en storstad som tvingas tränga in sin styrelse i en träkåksidyll." Hur ska då den nya staden se ut? Handelsbanken här norr om oss och Skandinaviska banken (fd Gallerian) där borta anger tonen. Allt stugmässigt ska bort, både träet och taket. Moderna "lådor" - gärna på pelare - där taken inte syns, i mer exklusiva och beständiga material som tegel, koppar och marmor eller sten. I det seriösa kostar man på sig lekfullhet i det lilla, assymetriska burspråk, extra bearbetad takfot (där taket möter väggen) och fina smidesdetaljer eller mosaikmönster. Det trä som blev kvar var ädelträ som användes för dörrar mm. 1. Hjorten Storgatan 41: Skellefteås första stadshus uppfört 1861 var ett gigantiskt timmerhus Europas största, har det sagts med 19 fönsteraxlar och måtten 15 x 48 meter. Stadshuset invigdes 1863 och hade två fulla våningar och inrymde magistrat, rådhusrätt, allmänna rådstugan och stadskommunens förvaltning samt stadshotell och restaurang. Det var nödår och bygget hade inte kunnat genomföras utan ett lån från änkefru Fredrique Clausén. Först sju år efter invigningen fick man råd att klä in huset i en klassicerande gråvitmålad träpanel. Huset stod faktiskt kvar till 1955 medan de nya husen byggdes vid sidan om. Planer på ett nytt stadshus fanns redan på 1930-talet, men diskussionen om trähusets flyttning eller rivning blev långdragen. Man anlitade landets mest kända arkitekter, Ivar och sonen Anders Tengbom i Stockholm som i 20 år ritade på det nya stadshuset, som Dagens Nyheter 1957 på förstasidan imponerat beskrev som ett hypermodernt 7-miljonerskomplex. Ivar Tengbom är mest känd för Konserthuset vid Hötorget, men hade nu gått mot en mer modernistisk stil. Byggnaden från 1954 är ett mycket medvetet utformat exempel på efterkrigsfunktionalism, med ett enkelt och rent formspråk där detaljer och materialval är viktiga. Med det första stadshuset ännu i bruk på samma tomt, blev lösningen en plan i form av ett H med tre byggnadskroppar: två högre byggnader innehållande stadsförvaltning respektive stadshotell, sammankopplade med den lägre stadshusrestaurangen. Byggnadskropparna fick också olika karaktär i uttrycket vad gäller material och kulör. De båda nord sydliga har ett mera massivt uttryck, byggda i specialbeställt rött tegel med urkratsade stötfogar samt tunn och ljus utstickande takfot; mellandelen är lättare i ljus marmor och mycket glas. Med sin utformning och sin strama tegelarkitektur, kvaliteten i 2/5

3 detaljerna och de konstnärliga utsmyckningarna är huset fortfarande en symbol för sin tids framtidstro. Bronsskulpturen Rådjur av Alfred Knöppel, från 1956, står vid entrén till stadshusdelen. (För de som besöker insidan: Den lätt krökta trappan i stadshusdelen åtföljs av en tre våningar hög glasmosiak av konstnären Evert Lundqvist. (Entrédörren till sessionssalen är ett intarsiaarbete av Pär Andersson. Konkretismen var en samtida konstform där man hellre lekte med mönster och färger än avbildade. Detta är "Solen i Skellefteå stads vapen". Invändigt är sessionssalen klädd med oregon pine och läder. Det myckna lädret sägs ha sin förklaring i att drätselkammarens ordförande Simon Kågström var skinnfabrikant. I trapphuset hänger också en utställning från vår 50-talsutställning 2010 som visar på mångatypiska stildrag.) Restaurangdelen byggdes på 2011, arkitekt var Gunnar Grönlund på Monarken och byggsystemet - helt i trä - levererades av Martinsons. Att bygga i något annat material hade blivit för tungt. Fasaden är klädd i obehandlad lärk. Första stadshusets volym kan fortfarande avläsas mellan hotellet och stadshusflygeln. 2. Fd Gallerian/Skandinaviska banken Storgatan 40: Skandinaviska banken ritades 1941 av Kjell Ödeen och Gunnar Wejke, Stockholm. Ett av de första exemplen på den nya stilen i Skellefteå; tegel, sten och koppar. Här ser vi just hur en modern tegellåda svävar på marmorpelare och har ett osynligt valmat koppartak. Lekfulla detaljer är burspråken och takfoten (där taket möter väggen). 3. Stattdelen av Hjorten Stationsgatan 8: Här ser vi hur man tagit i rejält när man gjort lekfulla burspråk, och med tidstypiskt material. 4. Nuvarande Pingstkyrkan Stationsgatan 15: Nu har ni ju gjort eran läxa och känner igen ett fmetiotalshus; fyrkantigheten, teglet, de bearbetade entréerna med ide ädla material. Men taken ska ju inte synas? Nä, men det här huset, eller husen, är ritade - samtidigt - av Bengt Brunnström, som var stadsarkitekt från 1953 och ända in på 1980-talet. Hans hus har de här tehuveliknande taken. Husen ritades ursprungligen för Sankt Olovs församling, men ägs nu av Pingstkyrkan. 5. Orionhuset Kanalgatan 43: Ja, det är samma sak här, ritat av Brunnströms föregångare Bergenudd; det lit assymetriska, och balkongnischerna är inte kvadratiska utan lite koniska. Snart kan ni det här. 6. Posten Kanalgatan 45: Inte bara staden, utan även staten var med och byggde i den nya stilen. Gamla posthuset ritades av Lars-Erik Lallerstedt (Erik Lallerstedts, kockens, pappa) och stod klart Tio år senare ritade han en av Hötorgsskraporna (nr 4). Språket är detsamma, teglet, marmorn och koppartaket. OCh de lekfulla detaljerna, som frimärksaggrna runt entrén som man inte ser de första gångerna. Som ni ser nu när vi går Kanalgatan mot Tekniska kontoret, har vi många 50- talssbyggnader kvar i staden och ni kan ju stilen vid det här laget: Marmorpelare på bottenplan, tegel i övrigt, flacka koppartak och lekfulla detaljer runt tak och entréer. 3/5

4 7. Tekniska Skeppargatan 16: Ritades 1954 som ny brand- och polisstation av Edvin Bergenudd och jag har fortfarande kollegor som har sitt kontor i "häktet". Huset är byggt i tre våningar. Fasaden har rött tegel med detaljer i vit marmor. Trapphusgolvet är fint och tidstypiskt mönstrat. På gården fanns ett slangtorn som numera är rivet. Polisstationen låg här till 1975, då ett nytt polishus stod klart i kvarteret Måsen. Brandstationen flyttades till Solbacken, norr om stadens centrum. (Här i kvarteret Oden låg åren stadens folkskola, innan Kanalskolan var byggd.) 8. Odentorget Nygatan 63: Odentorget var med sina omgivningande hus ett genuint 50-talstorg, och visst kan man fortfarande ana det bakom 2000-talets glas och balkonger, och huset här på södra sidan är tämligen intakt, med de fyrkantiga helheterna och de oregelbunda detaljerna. Statyn är kanske något väl sovjetiskt pampig för att vara 50- tal, egentligen är väl podiet mer tidstypiskt med sina abstrakta, oregelbunda former. Ombyggnationerna har ännu inte inneburit att mer publika verksamheter flyttat in, men förhoppningen är att det ska komma. "K-märkningen" av norra huset har vi tagit bort, och diskuterar tillbyggnader uppåt... Men nu ska vi inte vara bittra, utan istället glädjas åt att utvecklingen går framåt och alla alla, verkligen får balkonger (oavsett om de hamnar på varandra). Nu raskt vidare. 9. Pansalen/Efyran Storgatan 53/Viktoriagatan 5: Huset uppfördes som Folkets Hus, stadsbibliotek, samlingslokal och kontor och ritades av John Windell, FHR arkitektbyrå, Stockholm. Det nybyggda Folkets Hus invigdes i januari 1957 och består av två byggnader förenade med en lägre del. Västra byggnaden är ett stenhus i två våningar med fasader i rött tegel. En trappa upp låg danslokalen Pansalen och i källarvåningen fanns ungdomsgården CeGe. Pansalens stora fönster mot Storgatan är nog vårt vackraste burspråksfönster och samtidigt med alla sina vinklar väldigt tidstypiskt. Östra delen byggdes för stadsbiblioteket, som låg här till Fasaden mot E4:an har ljusgul slätputs med dekorationer i relief. I Folkparken på Norrböle byggdes 1991 ett nytt Folkets Hus. 10. Innergården på Nyg 58 Innergården på Nyg 58: Här ser vi också många exempel på lekfullt tegelarbete. 11. Gamla Apoteket Nygatan 50: Huset uppfördes 1954 av disponent Erik Öman. Ritningarna gjordes av E. Hirsch och G. Lundin, Stockholm. Erik Öman var sonson till grosshandlare M.F. Öman. Huset är byggt i fyra till fem våningar. Hörnpartiet är utformat som en tornliknande, utkragande del. Fasaden har rött tegel, grå marmor och hörnpartiet har mosaik i blått och grått. Apoteket Nordstjärnan låg i hörnlokalen åren Handelsbanken Nygatan 49: Huset uppfördes 1939 av Svenska Handelsbanken. Arkitekt var Kjell Westin, Stockholm. Fasaderna i rött tegel med detaljer i vit marmor är typiskt för sin tid, liksom den markerade takfrisen. Gårdsfasaden hade vit puts. Detta är ett av de första husen med tegelfasad ett kännetecken för stadens nyare arkitektur. Balkongräckena ersattes 2011, och det tog ett tag innan balkongtillverkaren begrep att de inte var kvadratiska, i tidens anda är de såkalrt något koniska. (Den första byggnaden på tomten var P.O. Ellversons tryckeri. Där trycktes Skellefteå Nya Tidning som utgavs ) 4/5

5 13. Avenyhuset Torget 4: Affärs- och bostadshus med biografsalong, uppfört av biodrottningen Josefina Pahlberg Arkitekt är Alf Lundquist, som använt modernistiska, blanka nästan transparenta former i byggnaden. Detta kan sägas rent arkitektoniskt vara den första 60- talsbyggnaden i Skelelfteå, nu var 50-talet slut och en ny tid nalkades. I huset låg biografen Aveny som invigdes Genom huset byggdes en inomhusgata, dekorerad med en stor mosaik av konstnären Hannes Wagnstedt med titeln Guldstaden. Delar av mosaiken kan numera ses på Skellefteå flygplats och Forum Museum Rönnskär. Korta fakta, objekt Hjorten 1955 arkitekt Tengboms Fd Gallerian/Skandinaviska banken 1941, arkitekt Ödéen/Wejke Posten, arkitekt Lallerstedt 1952 Tekniska, arkitekt Bergenudd 1954 Odentorget, Södra huset arkitekt Jarl Bjurström sent 1940-tal Gamla Apoteket, arkitekt Hirsch och Lundin Pansalen/Efyran, arkitekt John Windell 1957 Handelsbanken 1939, arkitekt Kjell Westin Avenyhuset 1960 arkitekt Alf Lundquist Riks-City 1957 arkitekt Åke Östin 14. Riks-City Nygatan 46: Höghuset byggdes 1957 av Byggfackens Centralaktiebolag. Arkitekt var Åke Östin. Han ritade också det intilliggande Domus-huset, som ersatte det gamla efter bara 10 år. Så stark var tillväxten här. År 1960 invigdes varuhuset Tempo i den här byggnaden, och Åhléns är kvar än idag. Huset är på många sätt det sista 50-talshuset. Stilen och materialen är desamma, men skalan har ju liksom blivit en annan. Och mycket riktigt var vi också på DN:s förstasida med detta hus Att huset skymde solen från torget var nog inget problem, detta var ju så mycket pampigare än solen. (Huset som stod här tidigare byggdes 1903 av slaktare E.A. Selin. I hörnet mot Trädgårdsgatan låg från 1912 F.A. Hedmans charkuteriaffär. Husets östra del inrymde Sandbergs konditiori, som hade en trottoarservering mot torget. Josefina Pahlberg startade 1911 stadens första biograf i kvarteret.) 5/5