Yrkesidentitet i sjukvård position, person och kön

Transkript

1 1998:13 Yrkesidentitet i sjukvård position, person och kön Birgit Pingel Hans Robertsson.. arbete och hälsa vetenskaplig skriftserie ISBN ISSN a

2 Arbetslivsinstitutet Centrum för arbetslivsforskning Arbetslivsinstitutet är nationellt centrum för forskning och utveckling inom arbetsmiljö, arbetsliv och arbetsmarknad. Kunskapsuppbyggnad och kunskapsanvändning genom utbildning, information och dokumentation samt internationellt samarbete är andra viktiga uppgifter för institutet. Kompetens för forskning, utveckling och utbildning finns inom områden som arbetsmarknad och arbetsrätt, arbetsorganisation, belastningsskador, arbetsmiljöteknik, hälsoeffekter av det nya arbetslivets psykosociala problem arbetsmedicin, allergi, påverkan på nervsystemet, kemiska riskfaktorer och toxikologi. Totalt arbetar omkring 400 personer vid institutet. Forskning och utbildning sker i samarbete med bl a universitet och högskolor. ARBETE OCH HÄLSA Redaktör: Anders Kjellberg Redaktionskommitté: Anders Colmsjö och Ewa Wigaeus Hjelm Arbetslivsinstitutet & författarna 1998 Arbetslivsinstitutet, Solna, Sverige ISBN ISSN Tryckt hos CM Gruppen

3 Fšrord Vid Arbetslivsinstituet har under 1990-talet forskning kring arbetsfšrhœllanden i sjukvœrd varit ett av de prioriterade omrœdena. Ytterligare ett, av Arbetslivsinstitutet prioriterat omrœde, Šr forskning kring segregeringsprocesser i arbetslivet. Programmet "Kšn Arbete och HŠlsa" samordnar dessa forskningsinsatser. Projektet "Yrkesidentitet i sjukvœrd" beršr frœgor som kan hšnfšras till bœda forskningsfšlten. Med rapporten "Yrkesidentitet i sjukvœrd - position, person och kšn" avslutas projektet "Yrkesidentitet i sjukvœrd". Fšreliggande huvudrapport har inom projektet fšregœtts av fyra rapporter. Dessa har gšllt arbetsfšrhœllanden som rœtt pœ de kliniker som deltagit i undersškningen och inte specifikt fokuserat pœ yrkesidentitet. Undersškningen har mšjligjorts genom medel frœn Arbetsmiljšfonden - nuvarande RŒdet fšr Arbetslivsforskning - men inte minst av de kliniker som bidragit med bœde stort intresse och arbetstid. Vi tackar alla medverkande ute pœ klinikerna! Solna i juli 1998 Birgit Pingel projektledare

4 InnehŒllsfšrteckning 1. Bakgrund 1 Projektet "Yrkesidentitet i sjukvœrd" 2 2. Yrkesidentitet 3 Genusaspekten, fšrbisedd i forskning om organisationer 3 Fšrbisett i forskning om sjukvœrden 5 Kort historik šver begreppet yrkesidentitet 6 Undersškningens utgœngspunkter 9 3. Metodologisk ansats 12 Val av metoder i projektet 13 Datainsamling 15 Databearbetning 16 Dataredovisning Identitetsskapande mšten - fšrmedlade under deltagande observationer 18 ArbetsinnehŒll 18 Rond 19 Social rond 22 Kafferast 23 Det fysiska rummet 23 Sammanfattning Identitetsskapande mšten - fšrmedlade i dagbšcker 25 LŠkare 25 Sjukskšterskor 27 Underskšterskor 29 Sammanfattning Identitetsskapande mšten - fšrmedlade under intervjuer 33 Yrkesval 33 FšrvŠntningar och krav 36 Samarbete, kontakter 39 Professionell utveckling 42 Patientkontakten 45 Kšnsstrukturen 47 Ekonomi och administration Intervjudelens sammanfattningar Yrkesidentitet i perspektiv av person- och positionsorientering 59 LŠkare 60 Sjukskšterskor 61 Underskšterskor Slutkommentarer 64 Sammanfattning 72 Summary 73 Referenser 74

5 1. Bakgrund VŠxande vœrdbehov, reducerade ekonomiska resurser i kombination med krav pœ god vœrdkvalitet och effektivitet i sjukvœrden fšranledde dœvarande Arbetsmiljšinstitutet, nuvarande Arbetslivsinstitutet, att infšr 90-talet initiera ett brett upplagt forskningsprogram ršrande fšrutsšttningarna fšr sjukvœrdens arbetsmiljš (SAM). Inom ramen fšr detta program startades projektet "Yrkesidentitet i sjukvœrd", finansierat med medel dels frœn Arbetslivsinstitutet, dels frœn Arbetsmiljšfonden (dnr ). Bakgrunden till projektet "Yrkesidentitet i SjukvŒrd" var en rikstšckande inventering av sœdan tidigare forskning och utvecklingsverksamhet som pœ olika sštt hade Šgnats sjukvœrdens inre arbetsorganisation (Pingel & Robertsson, 1992). Huvudresultatet pekade pœ, att trots att avsevšrda anstršngningar gšrs fšr att utveckla sjukvœrdens arbetsformer, bœde dœ det gšller organisationen i stort och vid enskilda kliniker och avdelningar, sœ befšsts och fšrstšrks den traditionella arbetsorganisationen. Vad gšllde utvecklingsinsatser, som syftade till en fšr samtlig personal mer effektiv arbetsorganisation, hade dessa mycket olika karaktšr beroende pœ vilken yrkesgrupp som insatserna riktades mot. Yrkesgrupper pœ hšg- och mellannivœ i organisationen blev oftast fšremœl fšr insatser som gav mšjlighet till professionell utveckling och som beršrde arbetet frœn en mer teoretisk sida. Underskšterskor och bitršden involverades fršmst i insatser som gšllde hur arbetet praktiskt kan organiseras. Vi vill hšnvisa till Alvesson (1993) som hšvdar att "det verkar finnas tvœ skilda teorier (organisationsprinciper) som samtidigt utnyttjas fšr formandet av arbetsfšrhœllandena - en humanistiskt inriktad fšr fšretagsledning och chefer, en tekniskt inspirerad fšr arbetare och annan obefordrad personal" (cit sid 114). Vi har infšr projektet "Yrkesidentitet i SjukvŒrd" antagit att dessa, sœ att sšga divergerande utvecklingsinsatser fšr olika yrkesgrupper, pœverkar upplevelsen av den egna professionen nœgot som i sin tur kan motverka organisatorisk effektivitet och en god arbetslivsutveckling i sjukvœrden. Projektet "Yrkesidentitet i sjukvœrd" Projektet "Yrkesidentitet i sjukvœrd" syftar till, att mot bakgrund av den i sjukhusvœrd rœdande arbetsorganisatoriska kontexten och organisationens kšnsstruktur, ur lškares, sjukskšterskors och underskšterskors/bitršdens perspektiv ge en bild av yrkesidentitet i dessa grupper. Fšr att kunna ge denna bild har stšllts frœgor om hur lškare, sjukskšterskor och underskšterskor/bitršden inom sjukhusvœrden uppfattar sin roll i organisationen och hur de ser pœ sitt arbete. En belysning av detta slag škar fšrutsšttningarna fšr mœlinriktat utvecklingsarbete inom sjuvœrden genom att ge fšrdjupade kunskaper om de sjukvœrdande yrkeskategoriernas - lškares, sjukskšterskors, underskšterskors och bitršdens - 1

6 specifika och gemensamma problem och arbetsvillkor. Resultaten bšr kunna bilda utgœngspunkt fšr arbetet med att utveckla den interna arbetsorganisationen pœ sjukhus. Tidigare har mest uppmšrksammats problem och arbetsvillkor som gšller specifikt fšr de tre yrkeskategorierna. Forskning har exempelvis gšllt "LŠkarens kšnsroll och yrkesroll i grundutbildningen" (Arbetsmiljšfondsprojekt inom KOMprogrammet) eller den hšgre sjšlvmordsfrekvensen bland kvinnliga lškare Šn bland kvinnor i andra akademiska yrken. DŒ det gšller sjukskšterskor skriver deras fackfšrbund, SHSTF, att en tydligare yrkesprofil kan motverka hierarki och att "samarbete och inte underordning" utgšr en grundfšrutsšttning fšr god vœrd. Svenska Kommunalarbetarefšrbundet, som fšretršder underskšterskor och bitršden, framhœller att dessas yrkesroll mœste definieras tydligt fšr att mšta de krav som de stora fšršndringarna inom vœrden stšller. I projektet "Yrkesidentitet i sjukvœrd" har fšrutom huvudrapporten utgivits fyra rapporter (Arbetslivsrapport 1996:30; 31; 32; 33) riktade till de beršrda personalkategorierna pœ de sjukhus som deltagit i undersškningen. I dessa fyra rapporter inriktas framstšllningen pœ de respektive arbetsplatsernas arbetsfšrhœllanden och pœ att ge medverkande yrkeskategorier ett utifrœn-perspektiv pœ deras arbetsplats som de kan anvšnda i sitt lokala utvecklingsarbete. 2

7 2. Yrkesidentitet I det fšljande kapitlet presenteras dels ett kšnsteoretisk tšnkande, som lšnge varit fšrbisett i forskning om organisationer och i forskning om sjukvœrd, dels mer specifika aspekter som beršr maktstrukturen i sjukvœrden. DŠrefter ges en kort historik šver begreppet yrkesidentitet och slutligen preciseras hur begreppet yrkesidentitet har uppfattats i denna studie. Kapitlet beskriver dšrmed den teoretiska plattformen fšr analyser och tolkningar. Genusaspekten, fšrbisedd i forskning om organisationer Redan pœ 50-talet uppmšrksammade Gouldner (1959) en tendens i den forskning, som ršr organisationer, att negligera betydelsen av sœdana karakteristiska som inte Šr direkt bundna till organisationen, som exempelvis kšn, etnisk tillhšrighet eller sjšlvbild. Hans pœpekande har inte fšrlorat sin relevans. Relevant i projektet "Yrkesidentitet i sjukvœrd" Šr, fšrutom begreppet sjšlvbild, som i denna undersškning anvšnds i bemšrkelsen den bild individen har och ger av sin yrkesidentitet i olika sammanhang, ocksœ uttryck som hšr samman med vœr allmšnt genderiserade samhšllsordning. Denna ordning kommer bl a till uttryck i det oftast oredovisade antagandet att forskning baserad pœ mšn och utfšrd av mšn speglar befolkningen i stort. Forskningen har kritiserats fšr att vara "kšnsblind", dvs mannen utgšr antingen medvetet eller omedvetet normen. Kategorin "mšn" eller maskulinitet Šr ofta central men blir i analyserna helt enkelt tagen fšr given. Av detta fšrhœllande gšrs sšllan nœgon specifik analys (Baude, 1992 a,b; Hirdman, 1990; Holter, 1992; Mills & Tancred, 1992). Exempelvis har studier av ledning och profession fokuserats pœ mšn av den anledningen att mšn Œterfinns i dessa positioner utan tanke pœ att sjšlva fšreteelsen ledning dšrigenom fœtt en viss pršgel. Hur subtilt kšnsmaktsskillnaden kan verka kan man se ett uttryck fšr i den beršmda "Hawthornestudien". Det allmšnt kšnda resultatet Šr att fšrsšksgruppen (kvinnor) škade sin produktivitet som en fšljd av sjšlva uppmšrksamheten i fšrsškssituationen oavsett sœdana omvšrldsvariationer som exempelvis ljusfšrhœllanden. En reanalys av undersškningen visade emellertid att fšrsšksgruppens škade produktivitet berodde pœ en kumulativ effekt av kšn, tvœng, paternalistisk behandling och speciella belšningar (Acker & van Houten, 1991). MŠnnens tolkningsfšretršde verkar som dold diskriminering, men kan ŠndŒ avlšsas i hela vœrt kulturella normsystem. Kanske den fšrste man att notera detta var Simmel (1919). Simmel diskuterade kvinnans situation i samhšllet och konstaterade att det inte bara Šr genom sina maktpositioner, som mšn undertrycker kvinnor, utan ocksœ genom att mšns normer och standards har kommit att uppfattas som allmšnmšnskliga. Han konstaterar att "objektiv=mšnnlich" (op cit sid 59). Simmel visade att manliga všrderingar bestšmmer Šven den privata sfšren, vilket i det moderna samhšllet blir synligt nšr kvinnor gœr ut pœ den offentliga arenan, 3

8 sšrskilt i yrken som pœ olika sštt Šr viktiga fšr reproduktionen (Mills, 1988). Kvinnor har sœledes mer eller mindre frivilligt anpassat sig till ett samhšlle av manlig typ. Denna anpassning, eller om man sœ vill likhetsstršvan, har diskuterats bl a utifrœn kunskapsteoretiska infallsvinklar (Irigary, 1989; Braidotti, 1992). Irigary visar med frœgan "jšmlik med vem?" vœr inneboende fšrestšllning om att det Šr manliga parametrar som definierar jšmlikhet. Braidotti (1992) tar upp resonemanget och utvecklar det genom att tydliggšra skillnaden mellan en individuell, genderbestšmd identitet och en "politisk" viljebestšmd subjektivitet. Braidotti hšvdar att fšr ett mer ršttvist samhšlle sœ behšver kvinnor utveckla en genuin kšnsla fšr vad det Šr att vara kvinna som inte grundas pœ manlig erfarenhet eller, som Irigary (1994) sšger, pœ en kšnsla hos kvinnan av att vara "icke-man". Violi (1992) har uttryckt samma sak med "women do not have social and collective forms of self-representation which they have produced themselves, as subjects (op cit sid 173). Fšr att kunna diskutera handlingsstrategier, i en mer utœtriktad och politisk mening, Šr det nšdvšndigt att skifta uppmšrksamheten frœn begreppet "skillnad" till det som innefattas i en, fšr bœde kvinnor och mšn, genderbestšmd subjektivitet. Dvs tydliggšra hur kollektiva representationer definierar den genderbestšmda identiteten och pœverkar det subjektiva utfallet (Violi, 1992). SŠrskilt italienska feminister har arbetat lšngs denna všg, som innebšr att tydliggšra den symbolik som medierar den privata erfarenheten med samhšllets utformning, dvs i det patriarkala systemet mellan den kraft med vilken sociala och politiska fšrhœllanden samverkar med den symboliska representationen av fadern i den privata sfšren. Feminister med denna instšllning frœgar sig vilken mening oidipuskomplexet och penisavunden skulle ha i ett annat symbolsystem Šn patriarkatets (Benjamin, 1990; Irigary, 1994). Den subjektivitet, som uttrycks i den universella myten om Oidipus, Šr med deras sštt att se, inte bara mannens relation till sitt eget kšn och till samhšllet, utan ocksœ mannens subjektivitet riktad mot kvinnan som ett objekt (Violi, 1992). MŒnga, fšretršdesvis mšn, hšvdar dock fortfarande en kulturskillnad mellan den privata och den offentliga sfšren, som skulle ligga i att den privata sfšren kšnnetecknas av en rationalitet fšr handlandet som Šr i linje med kvinnors sštt att vara och fungera, och som dšrmed indirekt legitimerar att handlandet i den offentliga sektorn ofrœnkomligen lyder under en annan rationalitet. Protesten mot denna syn fick i Sverige pœ 60-talet sitt uttryck i stridsropet "det personliga Šr politiskt". Fortfarande finns det anledning att fšra diskussionen. Martin (1990, 1994) diskuterar utifrœn synen att skillnaden snarare Šr ideologisk Šn en social verklighet. Att fokusera pœ skillnaden drar bl a uppmšrksamheten frœn det faktum att Šven det som utfšrs inom hemmets všggar Šr arbete och ocksœ betraktas som arbete nšr samma sysslor utfšrs i det offentliga. Bologh (1990) pœpekar att det offentliga livet fšrutsštter det privata men agerar som om det privata i grunden vore "nœgot annat". Ett uttryck fšr detta Šr att det offentligas etik vilar pœ fšrestšllningen om broderskap, dvs en etik i allmšnna termer om opersonlig kšrlek, som Bologh, och mœnga med henne, ser som en tematisk paradox. 4

9 Haavind (1985) ser manlighet och kvinnlighet fršmst som begrepp, som skapas och fšršndras i relationen mellan kvinnor och mšn. Hon menar att den som har grepp om de underliggande reglerna i olika sociala sammanhang, har en form av kontroll som kan anvšndas bœde till fšrdel och till skada fšr den enskilda kvinnan. Detta betyder att, i den šver- och underordning som rœder mellan kvinnor och mšn, fœr de kvinnor, som vill delta pœ sociala arenor dšr mšn Šr i majoritet, šverlœta till mšnnen att avgšra, nšr kšn Šr relevant i bedšmningen av hennes eller andras handlingar. Denna, socialt skapade och upprštthœllna ordning har en tendens att bevaras relativt ofšršndrad just pœ grund av att maktordningen Šr ett interpersonellt fenomen och inte ett strukturellt (Mumby, 1988). Fšr kvinnor i arbetslivet innebšr detta, att nšr de definieras efter kšn, kommer identiteten som kollega eller arbetstagare i skymundan. Fšr mšnnen fšrhœller det sig annorlunda beroende pœ att arbetslivets strukturer Šr uppbyggda efter manliga normer och villkor. Den manliga kšnsidentiteten blir dšrfšr ofta starkt knuten till yrkesidentiteten i en fšrstšrkande relation. Om en man Šr chef škar detta hans maskulinitet. Fšrbisett i forskning om sjukvœrden DŒ det gšller samhšllelig sjukvœrd har den historiskt, genom de manliga lškarna, alltid stœtt nšrmare samhšllets makt- och fšrvaltningssystem Šn andra vœrdformer. De manliga lškarnas fšrankring i medicinsk vetenskap har utestšngt den vœrd som exempelvis praktiserats av jordemšdrar eller kloka gummor och gubbar (Gustafsson, 1987; Holter, 1992). Foucault (1971) beskriver mœlande denna utestšngningsprocedur genom att tala om vikten av att fšlja "diskurspolisens" regler fšr vad som Šr en vetenskaplig disciplin. Fšr den medicinska vetenskapen innebšr detta att det allt sedan 1800-talet skett en gallring bland dem som fœtt uttala sig och en utestšngning av kunskap och sœdana begrepp som Šr "metaforiska, kvalitativa och substantiella", som exempelvis "stockning, hetsiga vštskor och fšrtorkat stoff" (op cit, sid 25). Sšrensen (opubl., 1991) menar att de manliga lškarna har givits en roll som "genusregulatorer" mellan den starkt kšnssegregerade produktionsekonomin och reproduktionsekonomin i det patriarkaliska samhšllet. Fortfarande gšller dock att kšnsfšrdelning i sjukvœrden Šr sned, och dœ Šven inom lškarnas eget yrkesomrœde dšr kvinnorna innehar de lšgsta befattningarna (Hellstršm, 1993). Den sneda kšnsfšrdelningen bidrar till att vidmakthœlla en organisationsform i sjukvœrden vars utveckling i mycket har styrts av vad Gustafsson (1987) betecknar som "hierarkiserande, lšnedelande och kompetenssšnkande rationalisering" (op cit, sid 407). LŠkarna har genom sina organisationer, mer Šn de flesta professioner, sjšlva lyckats definiera sitt fšrhœllande till samhšllet och Šven tillskansat sig en hšg grad av autonomi i sjšlva arbetet (Dent, 1993). Prioritering av de medicinska vetenskaperna, som grund fšr hela sjukvœrdsverksamheten, har haft till fšljd att sjukvœrdens organisationsstruktur vidmakthœllits och att medicinsk expertis fœtt kontroll Šven šver omrœden i sjukvœrden som vilar pœ annan kunskapsgrund Šn den egna, 5

10 exempelvis administration, psykologisk verksamhet eller omvœrdnad (Friedson, 1970; Berg, 1987; Lannerheim, 1994). SjukvŒrden som helhet kan sšgas ha en suprastruktur av expertis - den medicinska och den politiska - som mer och mer tar šver beslut frœn de lškare och den vœrdpersonal som, sœ att sšga, utfšr arbetet pœ fšltet. Det obehag, som detta kan framkalla, formuleras oftast inte fšrršn pœ expertnivœn och dœ som problem som skall lšsas. Fšr detta ŠndamŒl inkallas oftast experter som fœr till uppgift att lšsa de problem som de fšrra experterna skapat, allt i en sjšlvgenererande process som kan anvšndas fšr att legitimera expertvšldet. Fšr det mesta dšljs dock det faktum, att styrkan i dessa "makthandlingar" hšmtas ur det outtalade antagandet att experternas - makthavarnas - regler och handlingsstrategier varken genererar privilegier eller dominans, utan vilar pœ myten om det allomfattande goda (Bauman, 1991). Duerr (1982) illustrerar "expertrollens" illusionistiska karaktšr med att citera ordstšvet "nšr etnologerna kommer sœ lšmnar andarna šn" (op cit sid 136). Makt Šr sœledes ett slags socialt beroende men, fšr att kunna erhœlla och upprštthœlla makten, sœ kršvs att maktens handlingar springer ur vissa gemensamt accepterade definitioner av verksamheten (Gergen, 1993). Makt Šr fšrmœgan att skapa illusioner om en sakernas bšsta ordning och pœ sœ sštt definiera verkligheten fšr andra, men ocksœ fšrmœgan att upprštthœlla ett tillstœnd av skillnad som sanktioneras av dem som befinner sig i underordnad stšllning (Smircich&Morgan, 1982). Maktutšvande kan ocksœ fœ till fšljd att kunskaper och sšrintressen osynliggšrs just genom att de verklighetsfšrestšllningar och samtalsvillkor som pršglar den sociala interaktionen kontrolleras (Holm, 1993). verfšrt till professionaliseringsteorier anvšnds termen "utestšngning" nšr yrkesgrupper, utifrœn en uppfattning om att det egna reviret hotas, sštter gršnser mot varandra (Lannerheim, 1994). Priset, fšr att erhœlla identitet och en kšnsla av helhet i ett sœdant system, kan vara att mer eller mindre aktivt tršnga bort de sidor av en uppfattad yrkesidentitet som genom de nya gršnserna definieras som icke-identiska i fšrhœllande till systemet. SŒ Šven om det ideala fšrhœllandet fšr ett systems šverlevnad och utvecklingsmšjligheter Šr att šppna dšrrarna fšr olika ršster, sœ kan den faktiska mšjligheten att utveckla yrkesidentitet i harmoni med systemet med tanke pœ maktaspekten, vara olika fšr olika yrkeskategorier. Kort historik šver begreppet yrkesidentitet Yrkesidentitet Šr ett relativt modernt begrepp - occupational self-identity - och pœtršffas i den socialpsykologiska litteraturen frœn mitten av 50-talet (Dai, 1955; Miller, 1962). Yrkesidentitet, sœ som Miller definierade begreppet, har tre dimensioner. KŠrnan; som kan hšnfšras till dispositioner i det psykodynamiska begreppet sjšlvet, subidentiteter; upplevelsen av jaget i Œterkommande situationer eller vistelseomrœden samt persona; som Šr den attityd som man visar upp i en viss situation. 6

11 I Sverige introducerades Millers begreppsbildning avseende yrkesidentitet av Gardell&Westlander (1968). I projektet "Industriarbete och mental hšlsa" undersškte de kopplingen mellan industriarbete och mental hšlsa. Intresset fšr den problematik, som uttrycks i projektets titel hade škat som ett resultat av att det blev alltmer synliggjort att "man has created a social environment of large organizations...in a very real sense, that environment is now creating Man" (Kahn&French, 1962, cit. s. 127). Gardell&Westlander belyste dialektiken i termer av sjšlvkšnsla. De gjorde distinktion mellan sœdana upplevelser av yrkesverksamheten som hšr till den enskildes anpassning till arbetet, och sœledes har att gšra med vad man kan kalla yrkesrollen, och sœdana upplevelser som kan kopplas till motivationen infšr arbetet, upplevelsen av arbetet som sœdant, den egna personen samt hur arbetskontakter upplevdes, dvs i anslutning till Millers terminologi "yrkessubidentitet". Rollteori TŠnkandet kring den problematik, som ligger i att allt fler mšnniskor tillhšr stora organisationer, utvecklades av Katz&Kahn (1976). De hšr till de ledande organisationsteoretikerna frœn denna pionjšrtid. Katz&Kahns teoribildning kring begreppet yrkesroll utvecklades dock inte sœ mycket mot vad som hšr har betecknats som yrkesidentitet. De sœg uppkomsten av en yrkesroll som ett uttryck fšr att mšnniskor blir tilldelade ett fšrhœllningssštt i och med att de ingœr i ett organiserat arbetssammanhang. De klargjorde den begreppsliga Œtskillnaden mellan den "tilldelade" rollen och den "uppfattade" rollen, vilket lyfte fram att det finns en dynamik mellan de formellt stšllda fšrvšntningarna pœ organisationsnivœ och positiv eller negativ motivation pœ individnivœ. De tydliggjorde ocksœ att det uppstœr en sammanhœllande kraft kring rollbildningen, genom att mšnniskor tenderar att Œterupprepa fšrvšntade rollbeteenden, Šven om dessa gœr stick i stšv med de egna individuella fšrestšllningarna. HŠr refererade Katz&Kahn bl a till Milgrams (1968) všl kšnda experiment som visade att mšnniskor har en tendens att relativt oreflekterat acceptera de rollbeskrivningar och de rollfšrvšntningar, som det šverordnade systemet stšller pœ den enskilde, Šven om detta beteende leder in absurdum. Det Šr viktigt att notera att Katz&Kahn sœg begreppet "yrkesroll", som nœgot som tillhšr en viss kontext, som tillfšrs utifrœn och som mšnniskor hanterar pœ olika sštt. Roll, som fenomen, Šr med deras sštt att se till stor del skilt frœn individen. Yrkesrollen Šr i detta perspektiv sœledes nœgot som inte med nšdvšndighet integreras i personligheten pœ ett djupare plan. Yrkesrollsbegreppets abstrakta och diffusa karaktšr har gjort att rollteorin utsatts fšr hœrd kritik, och att vissa t o m menar att den Šr omšjlig som teoretisk referensram. Westlander (1993) lyfter fram risker fšrenade med rollteori, som hšnger ihop med att individen och de relationer den har till andra och till de organisatoriska betingelserna, dvs det som Šr sjšlva kšrnan i analysen, placeras i periferin. Westlander pošngterar att detta speciellt blir ett problem om rollen Šr analysenhet och rollsšndarna Šr abstrakta och inbšddade i kulturen, som ofta Šr fallet i studier av arbetslivet. 7

12 Kšnsrollsteorier har pœ samma sštt kritiserats fšr att sakna ett stabilt teoretiskt objekt. "Because there is no area of social life that is not the arena of sexual differentiation and gendered relations, the notion of a sex role necessarily simplifies and abstracts to an impossible degree" (Carrigan, Connell & Lee, 1985 cit. s. 581). Citatet antyder att studier av kvinnligt och manligt, som utgœr ifrœn en allmšnt accepterad standard eller norm fšr kšnsroller istšllet fšr att fšrsška fšrstœ hur dessa normer eller standards tillkommit, bara kan visa att diskrepanser kan uppstœ mellan den samhšlleligt accepterade normen och det egna levda livet och att ett och samma problem kan fœ alternativa fšrklaringar (Bengtsson & Frykman, 1987). Rollteorin kan ocksœ kritiseras utifrœn maktaspekten. I studier frœn ett kšnsrollsperspektiv Šr det vanligt att maktaspekten negligeras. MŠns och kvinnors olika beteende fšrklaras helt enkelt sœ att de socialiserats olika. "Kšn betraktas som en fšrklarande variabel istšllet fšr en strukturerande kategori" (Wahl, 1992 cit. s. 32). Genom att betrakta kšn som en variabel fšrlorar man dess karaktšr av analytisk kategori, av reglerande samhšllsprincip och nyckel till fšrdelning av makt och maktlšshet (Holter, 1992). Vi talar t ex inte om rasroller eller klassroller, maktaspekterna i dessa avseenden Šr mer omedelbart uppenbara. Jagidentitet Den forskningstradition, som bygger pœ fšrestšllningar om kognitiva och etiska utgœngspunkter fšr handlandet, har vad det gšller teorier kring identitetsbildning ofta haft ett perspektiv som utgœtt antingen frœn kognitiva eller motivationella aspekter pœ drivkrafterna bakom mšnsklig verksamhet. Bovone (1989), en fšretršdare fšr den riktning inom sociologin som studerar "every-day life", diskuterar denna tudelning i perspektiv och menar att "identitet" skulle kunna vara det begrepp som fšrenar genom att det innefattar bœde kognitiva och emotionella aspekter. Identitet uppstœr genom interaktion med omgivningen och det Šr genom denna interaktion som den enskilde har mšjlighet att uppfatta sin egen permanenta identitet. Identitet borde dšrfšr enligt Bovone vara ett begrepp som Šr ekvivalent till personlig mening. Andra sociologer betonar mer kontextens betydelse fšr hur identitet kan uppfattas och beskrivas (Lange&Westin, 1981; Liebkind, 1984). Liebkind (1984) framhœller att identitetens innehœll Šr ett uttryck fšr den enskildes sštt att balansera upplevelsen av sœdana allmšnna och yttre komponenter som kulturell tillhšrighet eller grupptillhšrighet med mer individuella karakteristiska som intressen och všrderingar. Mest beroende pœ den yttre omgivningen finns det alltsœ fšr den enskilde tillgœng till ett stort antal mšjliga sociala identiteter. Utvecklingen av begreppsbildningen kring identitet kan ocksœ ses mot bakgrund av den objektrelationsteoretiska teoribildningen kring jagutveckling som všxte fram vid samma tid som begreppet yrkesidentitet bšrjade anvšndas (se exempelvis Fairbairn, 1952; Erikson, 1956; Winnicott, 1965). Erikson (1956), som har en sociologisk konceptualisering av jagutvecklingen, talar om kontinuitet i fšrhœllande till det egna jaget, en kšnsla av att omvšrlden Šr stabil samt att relationerna till omvšrlden pœ ett šmsesidigt sštt ocksœ upplevs 8

13 stabila. Identitet Šr med Eriksons tšnkande sœledes ett "lyckat" resultat av individuell socialisation. En škad kšnsla av identitet upplevs pœ ett medvetet plan som en kšnsla av "psykosocialt všlbefinnande". En av de forskare inom psykologin, som utvecklat tšnkandet kring jagutvecklingen, Šr Kernberg (1976). Kernberg analyserar jagets utveckling i fšrhœllande till de viktiga objekt som jaget fšr sin utveckling Šr beroende av. I stark fšrenkling kan Kernbergs definition av den s k objektrelationsteorin sammanfattas i tre karakteristiska. Objekt-relationsteorin fokuserar pœ hur interpersonella relationer i olika utvecklingsstadier internaliseras, hur dessa bidrar till ett normalt eller patologiskt jag och šverjag samt den šmsesidiga influensen mellan intrapsykiska och interpersonella relationer. Kernberg fšljer i stort Eriksons resonemang men han lšgger till en diskussion som utgœr ifrœn den fšr- eller omedvetna aspekten av identitetsbildningen nšmligen att identiteten Šr en komprimering av representationer, dels av den yttre všrlden dels av begreppet "sjšlvet". I ljuset av detta tillšgg noteras att den fortlšpande identitetsbildande processen med tiden blir alltmer selektiv och tenderar att endast infšrliva sœdana aspekter av nya objektrelationer som Šr i harmoni med den redan formade identiteten. NŠr det gšller jagidentitetens kšnsdimension har Chodorow (1978) analyserat de olika villkor i fšrhœllande till objektvšrlden som pojkar och flickor har under utvecklandet av identitet. Hon menar att flickor under uppvšxten mer har mšnniskan som fšrebild Šn vad pojkar har, vilket gšr att hela den identitetsskapande processen fšr flickan fšrgas av det personliga och emotionella. Pojkar tvingas mer eller mindre till ett medvetet och intellektualiserat identitetsskapande, dels genom introjektion av den sida av manligheten som de fruktar hos fadern, dels genom identifikation med den kulturellt betingade manliga rollen, dvs mannens position i samhšllet. Fšr mannens del innebšr detta en bršckligare identitet som han hela livet igenom fœr arbeta med att upprštthœlla, fšrhandla om och rekonstruera. Undersškningens utgœngspunkter Fšr att ringa in begreppet yrkesidentitet kan, som ovan visats, begrepp fšr yrkesroll, kšnsroll, jagidentitet och kšnsidentitet ge perspektiv och vara klargšrande. Fšr att ge kunskap, som kan tjšna som grund fšr utveckling och fšršndring, har i undersškningen tagits hšnsyn bœde till hur mšnniskor faktiskt handlar och till hur de motiverar sitt handlande. Om de individuella aspekterna negligeras kan fšršndring innebšra att strukturer fragmenterar, marginaliserar och likriktar mšnsklig erfarenhet. Uttryckt i habermaska termer Šr detta att likna med en "patologisk kolonisation" av livsvšrlden, patologisk dšrfšr att de beršrda sšllan blir medvetna om de manipulativa dragen i den pœgœende processen (Habermas, 1990). En sœdan utveckling fœr till fšljd att drag och egenskaper, som Šr ickeidentiska i fšrhœllande till det rœdande systemet, men inte i fšrhœllande till den eller de enskildas identitet och som kan vara nog sœ všrdefulla i ett vidare eller fšršndrat sammanhang, inte har nœgon mšjlighet att komma till uttryck (Lasch, 1980). 9

14 Vi antar vidare att system - som en organisation - konsolideras om majoriteten av de ingœende medlemmarna ger uttryck fšr att det rœder harmoni mellan de handlingar, som utgœr ifrœn regler fšr plats och ordning (exempelvis organisationens struktur) respektive inre regler fšr handlandet (exempelvis normer, všrderingar) (Searle, 1972). En potential fšr en utvecklande fšršndring av systemets utformning, kan dœ ligga i om ett flertal individer gšr det aktiva valet att handla efter nya inre regler (Allvin&Bjerlšv, 1994). Med jagpsykologisk terminologi kan samma sak uttryckas som att det Šr jagets fantasidimensioner som Šr de verksamma krafter som kan konsolidera eller Šndra všrlden (Elliot, 1992). I undersškningen har vi utgœtt ifrœn att all identitetsbildning; jagidentitet, yrkesidentitet, kšnsidentitet, Šr processer av identifikation och differentiering vilka sker kontinuerligt genom stšndiga fšrhandlingar och rekonstruktioner i olika vardagliga sociala sammanhang (Collinson&Hearn, 1994). Handlingar och upplevelser som utgœr ifrœn dels kollegialt delade fšrestšllningar om de institutionellt betingade referensramarna fšr arbetet, dels inre principer fšr praktiken tolkas hšr som uttryck fšr yrkesidentitet. I fšrsšket att fœnga innehœllet i begreppet yrkesidentitet i sjukvœrd, har en utgœngspunkt varit att beakta att det som sker i organisationen, sett utifrœn organisationens struktur, framstœr relativt klart, medan drivkrafterna bakom sjšlva handlandet eller, om man sœ vill, den interaktiva processen, inte Šr lika lštt urskiljbara. I undersškningen riktas uppmšrksamhet mot, Œ ena sidan, det handlande som kan knytas till den formella uppgift, som de tre personalkategorierna - lškare, sjukskšterskor och underskšterskor/bitršden - inom sjukhusvœrden tilldelas och som utgœr ifrœn organisationens struktur, Œ andra sidan den uppfattning om hur arbetet bšst skall utfšras, som Šr knuten till dels fšrmœgan hos de enskilda, dels till den process av mellanmšnsklighet som bl a Šr en fšrutsšttning fšr behandling och vœrd. Vi utgœr ifrœn att "yrkesidentitet" uppkommer som en fšljd av samspel mellan det tilldelade och det upplevda. Dvs den egna yrkeskategorins yrkesidentitet fšrgas mot bakgrund av en viss social ordning (Giddens, 1984; Ashforth&Mael, 1985). Identiteten fšrstšrks om det sker ett rutinmšssigt Œterskapande av i sammanhanget historiskt grundade uppfattningar om egen och andras identitet. I analyserna har vi kallat identitetsskapande samspel fšr "mšten". I de valda mštena har analyserna riktats mot uttryck som antyder hur den enskilde relaterar till situationen utifrœn en av "yrket fšrgad sjšlvbild", d v s den bild den enskilde fœtt genom erfarenhet av och reflexion šver sig sjšlv i skilda yrkesmšssiga sammanhang. Iakttagna handlingar och uttalanden har tolkats utifrœn uppfattningen att de Šr uttryck fšr hur mšnniskor upplever och tolkar sin egen medverkan i en aktuell situation och att de i fšrsta hand refererar till sociala regler fšr den aktuella situationen och inte till en kausalt betingad kedja av intrapsykiska hšndelser (Polkinghorne, 1988). Chodorows (1978) analys, av de olika villkor som bestšmmer hur kšns-identifikationen utvecklas, har legat till grund fšr att tolka data i termer av person- och 10

15 positionsorientering. I Chodorows begreppsvšrld innebšr positionsidentifikation att barnet i sin identitetsutveckling identifierar sig med speciella aspekter av en roll, dšr sœvšl allmšngiltiga som differentierande inslag fœr en framtršdande plats. Personidentifikation dšremot innebšr att identifikationen pršglas av att en personligt fšrgad kšnsla starkt pœverkar rollinlšrningen, d v s identifikationen knyts till personliga fšrebilder som internaliseras. verfšrt till denna undersškning innebšr positions-orientering att den yrkesmšssiga sjšlvbilden uttrycks i termer av professionens uppfattade karakteristika, medan personorientering innebšr att olika uttryck fšr den yrkesmšssiga sjšlvbilden Šr personligt och kšnslomšssigt fšrgade. Fokus i analyserna har varit pœ sœdana uttryck fšr yrkesidentitet som sammantagna ger en bild av den kollektiva sjšlvbilden i de tre yrkeskategorierna. Sammanfattande kan sšgas att yrkesidentitet, som den kommer till uttryck i en av yrket fšrgad sjšlvbild, Šr ett slags svar pœ det nšrvarande (Turner, 1992). 11

16 3. Metodologisk ansats "The implications for this for the organizational investigator are first to recognize his or her skills and connoisseurship in the processes of investigation. Second, to realize that people in organizations participate, work, communicate and relate in ways also involve such elements of passionate and tacit knowing which may not be readily accessible at an analytical level. And third, to recognize that much of knowledge which is build in to the behaviour of the people concerned and is not merely part of their cognition" (Turner, 1992, cit sid 60). Detta citat (Turner, 1992) kan tjšna som en inledning till beskrivningen av projektets metodologiska ansats. Fšr att fšlja sociologen Turner sœ har den, som vill fšrstœ det dagliga livet i en organisation, att skaffa sig kunskap om hur grupper och fraktioner i organisationen "generate and maintain their identity" (op cit sid 47, vœr kursivering). Turner ser yrkesidentitet som ett svar pœ de fšrestšllningar och idžer som utgšr sjšlva organisationen och som har tillkommit historiskt. I och med att kollektivt delade yrkesmšssiga identiteter byggts upp, sœ utgšr de sedan den plattform som anvšnds fšr att svara pœ det nšrvarande. Att ta hšnsyn till det faktum att regler och normer Šr historiskt-socialt betingade innebšr metodologiskt att undersškaren intar ett fšrhœllningssštt som medger "meeting and talking to people in the organization" (op cit sid 46). Om dœ organisationen ses som ett socialt sanktionerat symboliskt nštverk, dšr det finns en funktionell komponent, som exempelvis kan komma till uttryck i en organisationsplan, och en symbolisk komponent, exempelvis fšrestšllningar om befogenheter, sœ kommer analysen att riktas mot det sociala samspelet som utgœr ifrœn dessa komponenter och som oftast fœr sprœkliga uttryck (Castoriadis, 1984). Det mest medvetna arbetet lšngst denna všg har utfšrts av feminister (se ex Harding, ed, 1987). De har bl a utmanat den empiricistiska tradition som bygger pœ "objektivitet" och istšllet fšrsškt nšrma sig begrepp som exempelvis "erfarenhet" och "sinnesdata" som sprœkliga konstruktioner som har speciella syften. Ett syfte - om Šn fšr det mesta omedvetet - Šr att problem (erfarenhet) formuleras sœ att det perspektiv som mšn fšretršder bevaras och fšrstšrks. Som Harding (1987) sšger: "A problem is always a problem for someone or other" (op cit sid 6). SjŠlva fšreteelsen "att erfara" mœste dšrfšr bli fšremœl fšr tolkning. I det ljuset blir traditionen, att utifrœn nœgon fšrment "objektivitet" hos forskaren "mšta" folks beteende, svar och reaktioner, ett intrœng pœ subjektiviteten, dvs den enskilde fšrvšgras rštten att representera sig sjšlv i forskningsprocessen (Gergen, 1985). Praktiskt Šr den tolkande forskningsinriktningen inte bunden till en bestšmd metod. Det gšller att inse att det varken existerar ett "fšnster" in mot den andre eller att det finns en sšker metod (Denzin&Lincoln, 1994). Kritiska ršster har dšrfšr invšnt att "everything goes". Den interpretativa ansatsen, om man med den menar ett fšrnekande av en absolut standard och en hœllning som utgœr ifrœn att kontextbundna, gemensamma šverenskommelser fungerar som sanningar, stšlls emellertid infšr samma krav pœ konsekvens, šppenhet, dokumentation o s v som 12

17 all annan forskning. Den trygghet, som den positivistiska forskningsinriktningen kan ge genom ansprœk pœ i konventionell mening "objektiv" kunskap, Šr ej fšrunnad den som intar en tolkande hœllning. Val av metoder i projektet Den švergripande všgledningen fšr val av metoder var šppenhet. Vi utgick frœn att mšnniskan handlar, inte i enlighet med en "objektivt" och "kausalt" ordnad všrld, utan efter hur hon fšrstœr och tolkar sin situation. Denna tolkning Šr i hšg grad ett resultat av sprœkliga praktiker, som sœ att sšga, bestšmmer det mentala innehœllet. Till det yttre framstœr den bestšmmande diskursen som ett aktivt, gemensamt "fšretag" mšnniskor emellan. MŠnniskor tolkar och stœr i kontakt med sin omgivning genom olika former fšr framfšrhandlad fšrstœelse (HarrŽ, 1983; Gergen, 1985). Genom att sœledes fokusera analysen pœ "det sociala", konkret i denna undersškning i olika slag av mšten, ville vi komma till insikt om hur de olika yrkeskategoriernas verkligheter upplevs, fšrstœ hur dessa verkligheter skapas och Œterskapas och hur de kan resultera i vad vi hšr kallar yrkesidentitet. Den sneda kšnsfšrdelningen i sjukvœrden fšranledde oss att sška kunskap om genderiserande processer, och dœ utifrœn uppfattningen att kšn i mycket Šr konstruerade skillnader mellan kvinnligt och manligt, feminint och maskulint. Med detta synsštt Šr kšn nœgot som dagligen Œterskapas, bœde individuellt och kollektivt, genom att vi i samhšllet deltar i olika av kšn pršglade sammanhang. Fšr att fœ kontextanknuten kunskap genomfšrdes undersškningen i vad man kan kalla "naturlig" miljš, dock utan att vi med vœr nšrvaro syftade till att Œstadkomma fšršndring (HarrŽ, 1983). Vi Šr ŠndŒ medvetna om att vi utšvade pœverkan, inte minst nšr vi fšljde med i arbetet, vilket ibland gjorde personalen uppmšrksam pœ lokala problem eller gav den fšrvšntningar pœ fšršndring. SŠttet att nšrma sig forskningsfšltet liknar det fšrfarande som ligger till grund fšr att kunna utfšra den sortens analys som benšmns abduktion (Alvesson & Skšldberg, 1994). Abduktion utgœr frœn empiriska fakta, liksom induktion, men avvisar inte teoretiska fšrfšrestšllningar. I den abduktiva processen utnyttjas forskarens kunskap och referensramar fšr att upptšcka mšnster eller djupstrukturer, som i sin tur kan ge upphov till nya teorier som, om de Šr sanna, fšrdjupar fšrstœelsen av de mšnster eller strukturer som framtršder i tolkningen av ett enskilt fall. Under sjšlva forskningsprocessen sker sœledes en alternering mellan tidigare teori och ny empiri, varvid bœda successivt omtolkas i skenet av ny kunskap. Resultat frœn den abduktiva processen kan styrkas genom tillšmpning pœ nya fall. I det konkreta forskningsarbetet valde vi att anvšnda oss av metoderna deltagande observation, dagbok och intervju. Deltagande observationer Observation som metod valdes dels dšrfšr att vi som forskare ville fœ en mer "in pœ huden" uppfattning om arbete pœ sjukvœrd Šn den vi besatt, dels ger metoden en 13

18 unik mšjlighet att fšlja hšndelser i sina naturliga fšrlopp. ven om metoden teoretiskt sett Šr styvmoderligt behandlad, sœ finns en allmšn acceptans fšr att erkšnna det speciella všrdet som studier av den naturliga miljšn har, nšmligen att det studerade framtršder i sitt rštta sammanhang och inte relateras till i fšrvšg uppstšllda kategorier eller mœtt. Icke desto mindre utšvas genom metoden "att fšlja och anteckna pœ fšltet" en betydlig pœverkan, som enligt vissa forskare vida šverskrider den som man kan inlšsa i beteckningar som exempelvis "deltagande observation". Det studerade fšltet blir inte en plats utan en speciell relation mellan den observerande och de andra (Sanje, 1990). Vad gšller "observatšren" sœ finns ett antal teoretiskt fšrankrade "roller" att anta. Kortfattat spšnner dessa mellan att likt Wallraff, utan de observerades vetskap helt och fullt delta i en verksamhet, till att osedd betrakta densamma. Vi utfšrde observationerna i denna undersškning som deltagande observatšrer, dvs vi tog ingen aktiv del i arbetet och vœr roll var kšnd fšr de personer som vi fšljde i arbetet (Dane, 1990). Dagbok VŒrt val av dagbok kan motiveras dels utifrœn ett psykologiskt perspektiv, dels ett sociologiskt. Ur psykologisk synvinkel Šr beršttelsen den bild av det egna jaget som en person vill fšrmedla eller om man sœ vill ett uttryck fšr identitet (Gergen, 1985). Det sociologiska perspektivet kan illustreras med Elklits (1986) pœstœende att dagboksmetoden Šr "et net mellem organisatoriske rammefaktorer och personlig mœlsšgende adfaerd" (op cit sid 89). Elklit kategoriserar vidare metoden beroende pœ om syftet fršmst Šr klargšrande eller om dagboken mer syftar till att dokumentera hšndelser. Dessa huvudsyften kan sedan kombineras med en mer eller mindre styrd eller systematisk form fšr hur dagboken skall fšras och slutligen med vem som fšr dagboken och fšr vem. I denna undersškning har syftet med dagboken varit att kasta ljus šver hur lškare, sjukskšterskor och underskšterskor ser sig sjšlva och sin del i ett gemensamt arbetssammanhang, dagbšcker har fšrts av de beršrda och stšllts till forskarnas fšrfogande och formen var obunden. Intervjuer Det šppna fšrhœllningssštt, som vi fšrordat i syfte att komma sœ nšra "verkligheten" som mšjligt, pœverkade ocksœ upplšggningen av intervjuerna. Vi har inspirerats av ny forskning som pœ olika sštt har lyft fram den risk som finns inbyggd i intervjusitutationen, nšmligen den att den intervjuade blir eller kšnner sig behandlad som ett objekt (Reinhartz, 1992; Smith, 1987). Man tar avstœnd ifrœn den gamla distanserade synen pœ intervju bl a dšrfšr att den ger uttryck fšr ett hierarkiskt tšnkande och dšrfšr minskar den intervjuades engagemang. Marcus&Fischer (1986) visar att den gamla stilen istšllet fšr att ge oss en, som vi uppfattar "objektiv" bild, ger oss en ensidig och dšrfšr mindre trovšrdig bild. Nyare syn pœ intervjusituationen medger dšrfšr mer av šmsesidigt utbyte emellan den frœgande och den svarande. 14

19 Datainsamling Datainsamlingen skedde vid fyra sjukhus, tvœ belšgna i Sydsverige, ett i Stockholm och ett i Norrland. Deltagande observationer Den "verklighet" vi ville studera var vi - en kvinna och en man - direkt delaktiga i genom att fšlja med i arbetet och kontinuerligt diskutera de intryck och de uppfattningar som vi fick. I samband med att vi fšljde lškare, sjukskšterskor och underskšterskor i deras arbete noterades pœ en sšrskild blankett arbetsinnehœll och tidsœtgœng i femminuters intervaller. PŒ blanketterna fanns fšrtryckt ett antal arbetsinnehœllsaspekter (Behandling. OmvŒrdnad; skštsel. Dokumentation. Samvaro. Administration; "pappersarbete". StŠdning och bšddning. Rond. Rapportering, mšten. Rast. vrigt). PŒ blanketterna markerades ocksœ om arbetet utfšrdes hos/med patienten eller tillsammans med annan personal. PŒ dessa blanketter antecknade vi Šven vœra egna kommentarer och reflexioner. Blanketterna utgjorde sedan det underlag som vi baserade vœr beskrivning av verksamheten pœ och som mšjliggšr tidsmšssig bestšmning av en arbetsdag. Som vi ser det har vœr direkta nšrvaro vid olika kliniker varit en fšrutsšttning fšr att fœ mer av en helhetsbild av arbete pœ sjukhus och en uppfattning om sœdana meningar och innebšrder som pœ nœgot sštt definierar det sociala samspelet. Exempelvis har vœrt deltagande škat fšrstœelsen fšr hur kšn och makt konstrueras och rekonstrueras genom att vi kunnat se uttryck fšr sœdana processer speglas i det vardagliga arbetet, i de reaktioner som vœr nšrvaro gav upphov till och i vœra egna intryck och erfarenheter. Vi fšljde Œtta lškares, Œtta sjukskšterskors och Œtta underskšterskors arbete pœ fyra olika kliniker. Sammantaget dokumenterades tjugofyra arbetsdagar i form av protokoll šver arbetsinnehœll och tidsœtgœng. Dagbšcker HŠftade dagbšcker distribuerades till all personal pœ de medverkande avdelningarna. Dagboken innehšll en beskrivning av vœrt syfte, dvs att vi genom dagboksanteckningar ville fœ information om hur den skrivande spontant uppfattar sig sjšlv i arbetet. Vi understršk att vi inte var intresserade av hur framstšllningen gjordes utan bara av upplevelser, tankar och kšnslor i samband med arbetet. De personer, som sedan skrev dagbok, kunde skicka den direkt till oss i ett frankerat kuvert. Sammanlagt inkom 74 dagbšcker. Tretton frœn lškare (varav tre frœn kvinnliga), tjugoen frœn sjukskšterskor (varav en frœn en man) och fyrtio frœn underskšterskor (varav en frœn en man). 15

20 Intervjuer En preliminšr bearbetning av dagbšckerna och den kunskap, som vi fick genom att fšlja med i arbetet pœ de olika klinikerna, bestšmde de huvudtemata som intervjuerna skulle beršra. Inom ramen fšr dessa huvudtemata uppstod under intervjutillfšllet en dialog styrd av den intervjuades instšllning. Karakteristiskt fšr šppna intervjuer Šr "vida" frœgor och respondentens mšjlighet att utveckla sitt svar i den riktning som hon eller han finner betydelsefull. Intervjuaren fšljer upp de omrœden som den intervjuade gœr in pœ. FšrhŒllningssŠttet motiveras av en stršvan att samla kunskap om subjektivt upplevda sammanhang, dvs hur respondenten relaterar sig i den omgivning som Šr fšremœl fšr utforskning (Denzin&Lincoln, 1994). VŒr intention var att vid varje sjukhus genomfšra tio šppna intervjuer med fem kvinnliga och fem manliga fšretršdare fšr varje yrkeskategori, dvs sammanlagt 120 intervjuer. Inte alltid gick det, under de dagar vi vistades pœ klinikerna, att ta ut det šnskade antalet intervjupersoner ur personalen, vid sœdana tillfšllen lšt vi det bero med det mšjliga antalet. Urvalet deltagare šverlšts till respektive klinik och, i de fall det inte fanns personer tillgšngliga i nœgon kategori inom de avdelningar dšr vi fšljt med i arbetet, sœ deltog personer frœn andra avdelningar. Samtliga intervjuer skedde pœ arbetstid och pœ arbetsplatsen. TidsŒtgŒngen var mellan en och en och en halv timma. Intervjuerna bandinspelades utom vid de fœ tillfšllen nšr en intervjuad sjšlv inte šnskade det. Intervjuerna skrevs sedan ut. Sammanlagt genomfšrdes 98 en till en och en halv timmars intervjuer med 15 kvinnliga och 17 manliga lškare, 27 kvinnliga och 5 manliga sjukskšterskor samt 29 kvinnliga och 5 manliga underskšterskor. Databearbetning Fšr att mšjliggšra šverskœdlighet och slutligen sammanhšngande tolkningar sœ utfšrdes dataanalys i flera led. Detta innebar rent konkret att utsagor gšllande ett visst tema ("patienter", "kollegor", o s v) sorterades och noterades med avseende pœ meningsinnehœll.. Utsagor med liknande innehœll fšrdes samman, vilket mšjliggjorde en mer švergripande kategoribenšmning, kategorier som i sin tur kunde fšras ihop till nya kategorier. Detta syntesarbete upprepades tills sammanhšngande tolkningar var mšjliga. NŠr det gšllde det initiala sorteringsarbetet (stringsškning) utfšrdes detta med hjšlp av dataprogrammet " QS R NUD.IST, Qualitative Data Analysis Software for Research Professionals. Nonnumerical Unstructured Data. Indexing, Searching and Theorizing". Data frœn samtliga metoder Šr mšjliga att analysera kvantitativt eller kvalitativt. Kvantitativt exempelvis med avseende pœ hur frekvent ett begrepp fšrekommer i beršttelserna, kvalitativt som pœ vilka sštt och i vilka sammanhang olika temata framtršder, dvs ge en bild av de subjektivt uppfattade arbetsvillkoren. Metoderna ger mšjlighet att lyfta fram fšrhœllanden "som fšr olika mšnniskor kan vara kritiska i ett psykosocialt arbetsmiljšperspektiv" (LindŽn&Torkelson, 1991, cit sid 18). I denna undersškning har vœr avsikt just varit att lyfta fram dels temata, som 16