isbn:

Transkript

1 Femte omarbetade upplagan. Första tryckning. copyright 2009 Anders Hallgren & MBF Bokförlag All Rights Reserved. isbn: grafisk form: Joakim Skyttberg produktion: W&W Communicate AB omslagsbild: Eivor Rasehorn författarbild: Torsten Widholm bilder inlaga: Maria Selin, samt Comstock (sid 86, 114), Måns Engelbrektsson (sid 54), AnnChi Erikes (sid 18, 94), Annika Persson (sid 19, 31, 64), Carolina Rexgård (sid 32, 92), StockDisc (sid 58), Torsten Widholm (sid 20, 21, 37, 98), Susanne Wigfors (sid 137). teckningar: Marianne Gustavsson tryck: Kristianstads Boktryckeri AB, 2009 MBF Bokförlag, Box 141, Bromma. telefon: +46 (0) fax: +46 (0)

2 Förord Vi läser engelska, tyska och franska i skolan. Vi anstränger oss att både förstå och göra oss förstådda då vi träffar utlänningar. Många läser språk på kvällskurser och brevkurser och vi är intresserade av kommunikation med andra. Men det finns ett språk där vi fortfarande är underutvecklade: Hundarnas språk, hundelska (kan också stavas hundälska ). I tiotusentals år har människa och hund levt ihop. Vi har haft en glädje av varandra som inte går att mäta, men det har också funnits mycket missförstånd mellan oss. Meningen med detta lexikon i hundspråk är att vara din guide till bättre förståelse av, och kommunikation med din hund och alla andra hundar som du är lycklig nog att möta på vägen genom ditt liv. Trots de tiotusentals år som vi levt med hundar, förstår vi så lite av det de försöker säga oss och vi missförstår mängder av viktig information från vår egen hund. Ofta sänder vi fel signaler och dubbla budskap till våra hundar och misstolkar deras signaler. Till exempel är många hundar rädda för främmande personer just för att de får fel meddelanden från dem. Erfarenheter av hundens språk kom in tidigt i mitt liv. Speciellt minns jag schäfertiken som var så rädd för människor. Jag hade mött dem många gånger, hunden och hennes husse, för vi bodde på samma gata. Hon strök utmed husväggen med svansen tryckt nedåt, öronen bakåtstrukna och blicken fylld av ängslan när hon passerade mötande människor. Jag tyckte så synd om henne och även om mannen, för jag såg hur mycket han led med henne. Jag var knappa femton år fyllda och visste inte mycket mer om hundar än att jag tyckte om dem. Familjens första hund, taxen Augusta, hade nyligen dött. Hon hade också varit rädd för folk och mycket annat också, till exempel starka ljud och trafik. Jag hade alltså redan upplevt en hunds oresonliga skräck och ångest på nära håll i flera år och känt maktlösheten och besvikelsen över att inte kunna hjälpa. Kanske var det detta, kanske var det bara en dunkel optimistisk impuls hos en pojke som är så ung att han tror sig kunna något andra inte kan. Eller kanske var det bara ett desperat försök att göra något, bättre det än inget alls. När jag nu mötte dem en morgon stannade jag plötsligt och ogenomtänkt och frågade om jag kunde få hälsa på hunden. Mannen svarade att hon var så rädd att det inte lät sig göras, men jag bad ändå att få försöka. Han sa ingenting, stod där bara stilla. Som genom en ordlös kunskap från det undermedvetna satte jag mig på huk och vände bort blicken. Det tog en stund för en femtonåring en mycket lång stund men så hände det som jag aldrig kan glömma och som givit mitt intresse för problemhundar så mycket näring. Jag såg i ögonvrån hur schäfertiken, låg och hukad, tveksamt tog ett litet steg framåt. Jag rörde inte en fena, väntade bara med ett hjärta bultande av förhoppningar. Efter en stund var hon framme och nosade försiktigt och jag hörde liksom från en annan värld mannens kommentar: Det här hade jag aldrig kunnat tro! Efter detta hälsade jag på tiken varje gång vi träffades och efter bara några dar kom hon fram och viftade på svansen och lät mig klappa henne utan att hon visade minsta skygghet. Det var nog då jag lärde mig att reserverade hundar mest av allt reagerar på det mänskliga kroppsspråket. Numera är det FÖRORD 6 7

3 problemet det som har den bästa prognosen av alla. Att det ordlösa språket är en oerhört betydelsefull ingrediens i samspelet mellan människor och djur är en baskunskap som mötet med den här schäfertiken handgripligt lärde mig. Efter hand som tiden gick upptäckte jag mängder av flera, såväl stora och tydliga som små och knappt märkbara, signaler. Detta gjorde jag genom direkta iakttagelser på såväl hundar, som katter och hästar och andra djur. Signalerna kunde bestå av kroppsriktning hos en hotfull hund eller blickens och ögonbrynens små förändringar när en hund visade fredliga signaler, fast de inte märktes för de oinvigda. Det kändes som en kommunikationskanal hade upprättats med ett hemligt språk, på vilket jag kunde prata med hundar. Något som ingen, mig veterligt, beskrivit tidigare är alla de olika sätt som hundar utnyttjar beröring. Inte bara hur de rör vid oss eller andra hundar, utan också med vilka kroppsdelar. Du har säkert lagt märke till att vuxna hundar ofta vänder sidan, eller till och med baken, mot den de hälsar hjärtligt på. Det är ett tydligt budskap om fredlighet, trots närhet och kroppskontakt. Fascinerande i sin enkelhet, men också förbryllande i sin sammansatthet, för det är så många känslor som hunden uttrycker samtidigt. Som hundpsykolog har jag studerat hundarnas språk under mer än 45 år och fortfarande upptäcker jag nya variationer, vare sig de bygger på dofter, ljud eller kroppsspråk. Jag beundrar den här kommunikationen allt mer och intresset ökar i takt med nya insikter. Det är som när man ritar en karta över en delvis okänd kontinent. Man vill utforska de ställen kartan beskriver, ta del av alla detaljer, vandra runt och lära sig ännu mer om det okända landet. Samtidigt inser jag hur människans främsta språk, det med ord, har blivit så dominerande hos vår art att det till stora delar hämmar vår förmåga att förstå djurens ordlösa kommunikation. Det har gjort oss fattiga och det har kommit att skapa missförstånd mellan hussar och mattar och deras hundar med hundarna som förlorarna, som de missförstådda. Att tro att hundar skäms och är medvetna om vad de gjort för fel, och att man därför kan fortsätta låta sin ilska gå ut över dem, är bara ett sorgligt exempel i raden av många. Ett annat är att tro att hundar som är blyga inför människor skulle vara psykiskt svaga eller ha något mentalt fel, när det bara handlar om att de är noggranna med att avläsa våra kroppssignaler. Och vi är inte ens medvetna om att vi egentligen hotar dem genom vårt kroppsspråk när vi försöker hälsa. Det är lustigt, men genom studier av djurens språk har jag också lärt mig mycket om människans ordlösa språk. Det finns så många fascinerande små detaljer i vår kommunikation som vi har gemensamt med djuren, utan att vi är medvetna om dem. Så fort vi lär oss att uppmärksamma dessa så förstår vi också hur lätt vi misstolkar varandra. Vi ger så ofta dubbla budskap ett med de talade orden och ett helt annat med kroppsspråket att vi gör varandra förvirrade och till och med bäddar för konflikter. Alla, inte bara hundägare, skulle tjäna på att studera hundars ordlösa signaler och därigenom öka sin kunskap och förståelse inte enbart om hundar utan även om däggdjuret människan. FÖRORD 8 9

4 Jag måste dock understryka att allt i denna bok bygger på hundens biologiska signaler och alltså är vetenskapligt underbyggt. Det har inget att göra med att kommunicera med hundar på telepatisk väg, som djurpratare säger att de kan. Det är något som strider mot allt vad jag lärt mig genom teoretiska studier på universitet och praktiskt genom djuren själva. Första upplagan av Lexikon i Hundspråk utkom redan 1986 och väckte genast så stor respons att det faktiskt överraskade mig. Intresset för det här ämnet visade sig vara så stort att boken snart fick tryckas om och om och om igen. Den har dessutom översatts till flera andra språk och hittills kommit ut i Danmark, Tyskland, Kanada och USA. Jämfört med tidigare upplagor har den bok du nu håller i din hand genomgått en genomgripande redigering. Texten har omarbetats och bildmaterialet är till största delen helt nytt. I sammanhanget vill jag tacka fotograferna Maria Selin samt Torsten Widholm, vilka omsatt mina förslag till instruktiva bilder. Tack även till min förlagsredaktör Torsten Widholm för många värdefulla påpekanden av främst språklig karaktär. Tack också till Marianne Gustavsson som illustrerat så bra med sina teckningar. Jag vill också tacka min fru Ginger för hennes uppmuntran och stöd samt den noggranna korrekturläsningen. Jag har nog läst det mesta som skrivits om djurpsykologi och om djurens kommunikation, men inte kunnat finna någon enda bok som tar upp hundens hela språk. Därför känner jag mig hedrad att få ha blivit den som gjort det och jag hoppas innerligt att den här boken ska bidra till större förståelse för våra hundar. För det är ju bara genom vår ökade förståelse som hundarna kan få det bättre, initiativet ligger hos oss och består av kunskap, nyfikenhet, ödmjukhet, kärlek och inlevelse. Anders Hallgren Stockholm, mars FÖRORD 10 11

5 KAPITEL 2 Hunden pratar på många sätt som tidigare nämnts gör sig hundar förstådda på en mängd olika sätt, med kroppssignaler, läten, doftsignaler och beröring. Flera typer av meddelanden samverkar dessutom och då blir betydelsen av en signal extra tydlig. En hund kan till exempel morra och visa tänderna samtidigt, även på blicken kan man avläsa vad den är på för humör. Hundar är alltid tydliga i sitt språk, det är bara vi människor som ibland har svårt att förstå de olika budskapen. Man skiljer på aktiv och passiv underkastelse, likaså skiljer man på aktivt och passivt hot. Med aktivt menas att en hund närmar sig en annan och riktar handlingar mot den, till exempel slickar mot mungiporna eller markerar bett i luften. Med passivt menas att en hund är stilla och inte rör sig mot den andre, till exempel ligger på rygg eller morrar utan att gå emot en annan hund eller människa. Här följer en kortfattad översikt över hundspråkets olika delar. I de senare kapitlen kan du läsa om alla detaljerna. Kroppssignaler och rörelser Budskap som förmedlas med kroppssignaler är de som mest används i hundens kommunikation. De består av gester och minspel. Gesterna är tydliga, så tydliga att en annan hund lätt kan läsa dem även på avstånd. Mimiken är inte lika tydlig, för den innebär mindre och finare rörelser i ansiktet. Mimikens tydlighet underlättas av färgen och pälsen. 26 KAPITEL TVÅ HUNDEN PRATAR PÅ MÅNGA SÄTT 27

6 Gester underlättas också av färgteckningar. Ljusare och mörkare partier bildar ofta speciella mönster som gör budskapen tydligare. Vanligt är att ryggen är mörk och magen ljus, som till exempel på en schäfer. Dessutom fungerar flera saker i kroppsbyggnaden så att signalerna syns bra, vilket svans och ragg är bra exempel på, för det syns så bra när de förändras. Också storleksförändringar förtydligar budskapet, som till exempel att hunden kryper ihop vid underkastelse och gör sig stor när den hotar. Hur en hund håller huvudet, nedåtböjt eller med nosen uppåt, är också det ett tydligt budskap, liksom åt vilket håll hunden riktar huvudet. En hund som vill visa att den inte är arg, kan till exempel vända bort ansiktet. Till och med hur hunden fördelar kroppstyngden kan bli en signal till andra. Tyngdpunkten ligger över bakkroppen när en hund är osäker eller rädd och på framkroppen när den är självsäker. I mimiken samverkar också flera detaljer. Här använder hunden öronen, mungiporna, tänderna, ögonen, ögonbrynen, färgteckningar och pälsen. Mimiken kan uttrycka alla känslor, från hat till kärlek, från sorg till glädje, från hunger till mättnad, från ångest till aggression. Läten Hunden uttrycker sig också med en stor mängd olika ljud som vi måste lära oss betydelsen av för att kunna förstå vad den säger. De flesta läten är medfödda och används i speciella situationer, som till exempel att hunden skäller för att en främling kommer eller morrar varnande åt en hund den är rädd för. En hund kan också lära sig att använda olika läten i situationer där det egentligen inte är naturligt för den att utnyttja sitt ljudspråk. Till exempel kan en hund lära sig att gnälla för att få uppmärksamhet, mat eller för att den vill gå ut. Den kan lära sig skall på kommando och en mängd olika läten för att få smaka vid matbordet. Hunden har många ljud. Den kan yla som en varg, skälla i många olika varianter, morra på flera olika sätt, pipa som en valp, gnälla av otålighet, skrika av smärta eller rädsla, vråla av vrede, fnysa för att rikta uppmärksamheten mot något och kvida av välbefinnande. Det är ljud som vi människor vanligen har lätt att förstå, men de är tyvärr ofta misstolkade. Vi har speciellt svårt att skilja mellan aggressiva och rädda läten. Vi tror till exempel att en morrning är ett aggressivt läte, vilket det sällan är, i alla fall inte aggressivt i den bemärkelse vi tror. Kanske en hund morrar för att den vaktar sin mat eller ett ben och husse kommer för nära. Hunden står där vid läckerheterna och drar upp läpparna och låter riktigt arg. Då blir husse arg och ryter till åt hunden. Men det skulle han inte ha gjort, för han har då tolkat hundens språk fel. Morrandet betyder att hunden inte litar på den som kommer för nära och den blir bara värre i sitt morrande då man bråkar med den. Den vänstra hunden har tyngden på bakkroppen, vilket signalerar osäkerhet eller rädsla. Den högra hunden har tyngden fram och signalerar självsäkerhet. KAPITEL TVÅ HUNDEN PRATAR PÅ MÅNGA SÄTT 28 29

7 Beröring Att komma nära och kanske röra vid varandra, kan för hundar antingen vara för att få en förtroendefull kontakt eller för att utmana till kamp. Situationen och andra signaler avgör om det är kärleksfullt och vänligt eller om det betyder hot eller utmaning. En hund kan ta kroppskontakt med en annan hund och samtidigt visa signaler som betyder underkastelse eller som tydligt visar att den vill leka. Då uppfattas inte kontakten som hotfull av den andra men är hunden stel och hotfull när den kommer nära eller berör en annan hund, kan slagsmål uppstå. Kroppssignalerna visar att morrandet inte är allvarligt menat, även om tänderna är blottade. Vi blir känslomässigt påverkade av hundars olika ljud. En hund som gnäller väcker medömkan, en hund som skriker gör oss ångestfyllda, en hund som morrar gör oss arga eller rädda. I ett känslomässigt påverkat tillstånd har vi svårt att tolka rätt vad ljuden betyder. Doftsignaler Att lukter har en stor betydelse för hundar kan vi lätt se. Hunden lever i en doftvärld. Kissfläckar hör till det som hundar nosar mest och längst på, de hör till de allra viktigaste doftsignalerna. Avföring anses också vara en viktig del i budskapsutväxlingen hundar emellan. De avger ett doftämne från analkörtlarna som fastnar på avföringen och som har betydelse i luktspråket. Valpar har en lukt som avviker från den vuxna hundens lukt. Det anses att denna lukt (som påminner om morot) kan bidra till att dämpa aggression hos vuxna. Vi människor fungerar faktiskt likadant. Kroppskontakt, framför allt med okända personer, är tabubelagt. Frisörer, massörer, läkare och tandläkare är exempel på undantag, de får ta i oss. Det är som om vi slutit en tyst överenskommelse med vissa grupper att de får beröra oss yrkesmässigt, men den okände på gatan får inte ta kroppskontakt med oss, då reagerar vi med rädsla eller ilska. I glad och yster lek är kroppskontakten intensiv. KAPITEL TVÅ HUNDEN PRATAR PÅ MÅNGA SÄTT 30 31

8 Bild på motsatt sida: Många psykologiska undersökningar visar att umgänge med sällskapsdjur får både barn... Bild till höger:...och vuxna att bli harmoniska och empatiska. Ändå uppskattar vi beröring, kel och smek. Kroppskontakt med en hund är tillåtet, likaså med små barn och våra närmaste. Det är kanske därför det är så vanligt att människor vill klappa hundar och barn, som om det vore ett inre behov av beröring. Beröring är också viktigt för både den psykiska hälsan och den fysiska. I en amerikansk undersökning kunde man konstatera att tillfrisknandet efter hjärtinfarkt var säkrare och gick fortare om den sjuke hade hund eller katt. Det var just kroppskontakten som var avgörande för välmåendet och tillfrisknande konstaterade forskarna. 32 KAPITEL TVÅ HUNDEN PRATAR PÅ MÅNGA SÄTT 33