De tu blir ett. om kompetenshöjning för baspersonal i samordnat kontaktmannaskap och återhämtningsinriktat arbetssätt en utvärdering

Transkript

1 De tu blir ett om kompetenshöjning för baspersonal i samordnat kontaktmannaskap och återhämtningsinriktat arbetssätt en utvärdering Kommunal utveckling

2 Produktion: Regionförbundet Jönköpings län Omslagsbild: Regionförbundet Jönköpings län Postadress: Box 255, SE Jönköping Besöksadress: Västra Storgatan 18 A Tel: Fax: E-post: regionforbundet@regionjonkoping.se

3 Sammanfattning Syfte med utvärderingen är att studera i vilken omfattning implementeringen av samordnat kontaktmannaskap i Habo, Mullsjö och Jönköpings kommuner samt psykiatriska kliniken i Jönköping kommit igång under Ett annat syfte är att stimulera och stärka användandet av samordnat kontaktmannaskap. Nätverksmöten enligt arbetsmodellen samordnat kontaktmannaskap kan ses som ett användbart verktyg i enlighet med ett återhämtningsinriktat arbetssätt. Det har visat sig ta lång tid att komma igång med nätverksmöten, men de som har gjort det ser stora fördelar med arbetssättet för att brukaren ska bli mer delaktig i planering och genomförande av insatser från landsting och kommun med flera. All personal hade inte fått möjlighet att gå utbildning i återhämtningsinriktat arbetssätt. En förutsättning för användning av samordnat kontaktmannaskap är kunskap om återhämtning, som behöver spridas för att synen på brukarens inflytande ska förändras. Dessutom är en kritisk punkt för att komma igång med användandet av arbetsmodellen den extra tid och kraft som behövs i början för att komma över det som kan kännas hindrande. De återhämtningsombud som i skrivande stund håller på att utses inom varje enhet och som tillsammans med samordnaren för återhämtningsombuden ska arbeta för att stärka utvecklingen i verksamheterna kan få stor betydelse. De tillsammans kan på olika sätt initiera aktiviteter och diskussioner som underlättar utvecklingen och att nätverksmöten genomförs. Ett år är alldeles för kort tid för att kunna utvärdera om arbetsmodellen får effekter i form av ökat inflytande för brukaren. Ett system för lokal uppföljning som fokuserar på återhämtning skulle kunna bidra till att stärka utvecklingen inom verksamheter i både kommunerna och landstinget. Senare kan uppföljningarna användas till en mer omfattande utvärdering. 1

4 Innehållsförteckning INLEDNING... 3 PROJEKTETS UTBILDNINGSSATSNING... 4 Samordnat kontaktmannaskap... 4 Återhämtningsinriktat förhållningssätt... 4 Genomförande av fortbildning i samordnat kontaktmannaskap och återhämtningsinriktad arbetssätt... 4 De två delarna går tillsammans... 6 UTVÄRDERINGEN... 7 Utvärderingens syfte, upptaktsmöte och frågeställningar... 7 Utvärderingens frågeställningar:... 7 Metod... 8 Enkät - Brukarens inflytande i nätverksmöten... 8 Återkopplingar... 8 RESULTAT... 9 Workshop i maj... 9 Webenkät och gruppdiskussion... 9 Gruppdiskussioner - deltagarnas erfarenheter så här långt med att använda metoden... 9 Det fortsatta arbetet Workshop den 23 november Inledning Återkoppling av enkät om brukarens inflytande Redogörelse av svaren från snabbenkäten och diskussioner Senare genomfördes diskussioner i mindre grupper Följande synpunkter och förslag framfördes av de fem cheferna Till slut DISKUSSION Bilagor

5 Inledning År 2010 satsade psykiatriska kliniken i Jönköping samt i Jönköping, Habo och Mullsjö kommun på kompetenshöjning i arbetsmodellen samordnat kontaktmannaskap (SK) samt återhämtningsinriktat arbetssätt för baspersonal. Projektets planering utgick från förslag som kommit in från brukarorganisationer i Jönköping. Där fanns önskemål om en mer samordnad arbetsform kring brukarna och dess anhöriga. Dessutom önskades att återhämtningsutbildningar för personal skulle genomföras. Arbetsmodellen samordnat kontaktmannaskap hade tidigare prövats av huvudmännen i östra kommundelen i Jönköping i början av 2000-talet. Med grund i den utvärdering (Bülow 2005) som då hade genomförts beslutade strategigrupp psykiatri om att implementering av samordnat kontaktmannaskap i Jönköpings sjukvårdsområde skulle genomföras i ett projekt. Syfte var enligt projektplan (Thil och Sköld- Landberg 2009), att ytterligare stärka en evidensbaserad praktik och en långsiktig kunskapsutveckling hos personalen genom att implementera arbetsmodellen samordnat kontaktmannaskap samt att introducera begreppet återhämtning. Tanken var att samordnat kontaktmannaskap och återhämtning skulle integreras i den ordinarie kompetensutveckling som styrs av det befintliga måldokumentet Mål för gemensamma insatser till psykiskt funktionshindrade som bor i Jönköpings kommun, Samordnat kontaktmannaskap var avsett att börja användas för alla brukare med insatser från både kommun och landsting, men det visades svårt att börja använda sig av arbetsmodellen ute i verksamheterna. När utbildningssatsningarna var klara visades att implementeringen inte hade kommit igång. Därför beslutades att en deltagarbaserad utvärdering skulle genomföras under 2011, för att stärka implementeringen av samordnat kontaktmannaskap. Utvärderingen har genomförts av FoUrum Regionförbundet i Jönköpings län. Kunskap och erfarenheter som kom fram under detta projekt var avsedda att användas till implementeringen av samordnat kontaktmannaskap i övriga delar av Jönköpings län. 3

6 Projektets utbildningssatsning Samordnat kontaktmannaskap Målgruppen för arbetsmodellen är psykiskt funktionshindrade personer över 18 år med svår psykisk störning eller sjukdom som orsakat en funktionsnedsättning med förlust av förmågan i sådan grad att det inverkar på den dagliga livsföringen och att detta funktionshinder bedöms som långvarigt (Mål för gemensamma insatser till psykiskt funktionshindrade som bor i Jönköping kommun ). De som tillhör målgruppen har rätt till en samordnad kontaktman. De ska bo i eget ordinärt boende, ha fortlöpande kontakt med minst en verksamhet inom psykiatriska kliniken och minst en verksamhet inom kommunen. Syfte med samordnat kontaktmannaskap är att genom gemensam samordning skapa förutsättningar för bättre social funktion, psykisk och fysisk hälsa samt att resurser ska utnyttjas effektivare. Arbetsmodellen utgår ifrån ett holistiskt synsätt där brukaren ses i sitt sociala sammanhang och att nätverket ska involveras som en naturlig del i återhämtningsprocessen. Det centrala är brukarens inflytande över sin situation. Nätverksmöten organiseras enligt brukarens önskemål och helst genom att brukaren själv är aktiv. Mötena är dels avsedda att samordna för brukaren andra viktiga personer bland andra insatser från kommun och landsting. Återhämtningsinriktat förhållningssätt Återhämtning är ett relativt nytt begrepp i Sverige. Topor m.fl (2007) menar att två tredjedelar av de personer som insjuknar i en psykisk sjukdom återhämtar sig helt eller delvis. Återhämtning är ett upplevelsebaserat och subjektivt begrepp, som innebär att det bara är individen själv som kan tala om i fall den upplever sig vara återhämtad. Att återhämta sig innebär att individen anser sig ha ett tillräckligt bra och meningsfullt liv. Centralt i en återhämtningsprocess är goda relationer, att man kan känna hopp om att kunna återhämta sig, att tillhöra ett meningsfullt sammanhang, att bli mer aktiv i sitt eget liv och att känslan för det egna ansvaret ökar (Slade 2009, Topor m fl 2007). Återhämtningsinriktat arbetssätt är ett förhållningssätt, som främjar hälsa. Den professionelle arbetar tillsammans med individen genom att undersöka vad i individens liv som kan främja återhämtning. Som personal ska man finnas med som bärare av hopp, genom att uppmuntra och stärka individens vilja och förmåga att ta över kontrollen över sitt liv (Slade 2009). Syfte med utbildning i återhämtningsinriktat arbetssätt har varit att öka kunskap om begreppet och att ge personal möjlighet att reflektera över sina värderingar och sitt bemötande. Det har handlat om att öka förståelse av återhämtningsprocessen och stödja utvecklingen av ett förhållningssätt som innebär att värdera brukarens egna insatser lika mycket som de professionellas. Genomförande av fortbildning i samordnat kontaktmannaskap och återhämtningsinriktad arbetssätt I ett tidigt skede informerades alla enhetschefer om de utbildningssatsningar som skulle komma beröra dem och deras personal. Med grund i den tidigare modellen utarbetades ett nytt dokument för arbetsmodellen samordnat kontaktmannaskap där återhämtningsperspektivet och brukarens delaktighet betonades. Därefter diskuterades arbetsmodellen med styrgruppen för projektet. De som arbetar inom slutenvården i landstinget, personal på boenden samt handläggare i kommunen informerades för att de skulle känna till att brukaren kan få en samordnad kontaktman. 4

7 Utbildningen bestod av att enhetschefer och den personal som kunde komma ifråga att bli samordnad kontaktman fick möjlighet att delta i en tretimmarsutbildning. Under 2010 deltog totalt 217 personer, 66 från landstinget och 151 från kommunerna. Utbildningen genomfördes vid fem olika tillfällen med personal i blandade grupper från landstinget och kommunen i Jönköping. Vid ytterligare ett tillfälle utbildades Mullsjö- och Habo kommun tillsammans med öppenpsykiatriska mottagningen i Mullsjö/Habo. På utbildningen presenterades bakgrunden till projektet och hur arbetsmodellen var tänkt att fungera. Personalen fick tid att läsa igenom dokumenten, diskutera och komma med frågor. Introduktionen av återhämtning inleddes genom en inspirationsföreläsning som erbjöds samtliga medarbetare vid fyra olika tillfällen i september Personal från de båda huvudmännen deltog samtidigt för att ge utrymme för möte och erfarenhetsutbyte. Det var ca 320 personer som anmälde sig till de olika föreläsningarna ca 66 personer från landstinget och 237 från kommunerna. Utvärderingar gjordes vid samtliga inspirationsföreläsningar. Av de 162 som svarade på frågorna en enkät ansåg sig 58 % ha medelstor kunskap kring begreppet återhämtning, 98 % upplevde sig ha nytta av kunskapen kring återhämtning som de fick på föreläsningen och 90 % ville även veta mer. Då samma föreläsning gavs i slutet av projektet deltog 55 personer och de flesta av dem hade egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Av de 31 personer som svarade på frågorna ansåg sig 52 % ha medelstor kunskap kring begreppet återhämtning. Alla upplevde sig ha nytta av kunskapen och ville veta mer. Under hösten 2010 fick dessutom personal från kommun och landsting möjlighet att gå en av RSMH anordnad tvådagarsutbildning i återhämtningsinriktat arbetssätt. Det fanns 140 platser som fördelades lika mellan kommun och landsting, 129 personer anmälde sig och 112 fullföljde utbildningen, 67 personer från kommunerna och 45 från landstinget. En utvärdering av varje kurs gjordes av RSMH och det var 103 personer som svarade. På första frågan kring helhetsintrycket av utbildningen svarade 7 % att det var utmärkt, 73 % ansåg det var en mycket bra utbildning, 16 % tyckte att den fick godkänt och 3 % upplevde utbildningen som halvbra. Det som uppskattades mycket var berättelserna av personerna med egna upplevelser av psykisk ohälsa. I slutet av projektet erbjöds hälften av dem som gått tvådagarsutbildningen en uppföljning i form av en workshop, även då i blandade grupper från kommun och landsting. Frågor inför workshopen var: Hur kan vi arbeta med att bevara och fortsätta utvecklingen av ett återhämtningsinriktat arbetssätt? Varje förslag avsåg att utmynna i en handlingsplan som sedan skulle delges projektets styrgrupp. Vid första tillfället deltog 17 personal från kommunen och 9 från landstinget, vid det andra 11 från kommunen och 9 från landstinget. Områden som deltagarna i utbildningen ville arbeta vidare med var: Att förmedla hopp, Att låta klienten styra, Regelbunden reflektion och utvärdering av arbetet, Arbeta med att få in kunskapen i verksamheten, Utveckla arbetsmaterial, Genomföra studiecirklar i återhämtning, Arbeta för ett tillåtande klimat i arbetsgruppen för att göra det lilla extra, Genomföra nätverksmöten enligt metoden samordnat kontaktmannaskap, Utse återhämtningsombud för att stärka processen för ett återhämtningsinriktat förhållningssätt. 5

8 De två delarna går tillsammans Från början planerades att samordnat kontaktmannaskap och återhämtning skulle vara två skilda delar i projektet. I ett tidigt skede visades fördelar med att försöka integrera dem eftersom de bygger på ett gemensamt synsätt. Därför beslutades att de skulle sammanföras i utbildningarna. 6

9 Utvärderingen Utvärderingens syfte, upptaktsmöte och frågeställningar Syfte med utvärderingen är att studera i vilken omfattning implementeringen av samordnat kontaktmannaskap i Habo, Mullsjö och Jönköpings kommuner samt psykiatriska kliniken i Jönköping kommer igång under Ett annat syfte är att stimulera och stärka användandet av samordnat kontaktmannaskap. Utvärderingen inleddes under ett möte som genomfördes i mars 2011 för att följa upp projektet samordnat kontaktmannaskap. Vid mötet medverkade nio av elva enhetschefer från kommunen och två av fyra enhetschefer från landstinget. Övriga från ledningen som deltog var klinikchefen från landstinget, enhetscheferna för Habo och Mullsjö kommun, enhetschefen för handläggarna samt områdeschefen och utvecklingsledaren i Jönköpings kommun. Av övriga deltagare var 16 personer personal från kommunerna och 3 personer från landstinget. Vid mötet visades att ingen av deltagarna hade genomfört något nätverksmöte enligt arbetsmodellen samordnat kontaktmannaskap. Osäkerhet framkom kring hur det ska användas och varför. De flesta upplevde att samarbete redan fanns med individuella vårdplaner och att det fungerar. Projektledarna redogjorde för skillnaden mellan samarbete kring individuella vårdplaner i allmänhet och samordnad kontaktmannaskap. Samarbete enligt den sistnämnda är att den tar sin utgångspunkt från ett brukarperspektiv, där delaktighet och inflytande är en viktig del i individens process till återhämtning. Brukaren ska, så långt det är möjligt, få välja vem som ska vara samordnad kontaktman, vilka som ska ingå i nätverket och vad nätverksmötena ska handla om. Ett exempel användes för att illustrera varför nätverksmöten enlig modellen samordnat kontaktmannaskap kan gynna brukares återhämtning. En av projektledarna berättade om hur vardagen kan se ut för en brukare med många professionella kontakter. Livssituationen illustrerade hur fel det kan bli trots att alla vill väl. Konsekvensen för personen i exemplet blev att alla professionella kontakter tillsammans hindrade brukares återhämtning. Att hålla reda på och hålla tiderna med alla innebar att hälsosamma aktiviteter och vänskapskontakter fick stå tillbaka. Möjligheten att få bestämma över sitt liv inskränktes och tid för att umgås med vänner fanns inte tid till. Detta exempel medförde att flera under mötet uttryckte att de kom till insikt och fick en ökad förståelse för varför samverkan måste genomföras på brukarens villkor enligt arbetsmodellen samordnat kontaktmannaskap. Mötet avslutates med att frågeställningar och metod för ytterligare en uppföljning och utvärderingen presenterades. Nästa möte bestämdes till maj Utvärderingen kommer att genomföras inom psykiatriprojektet som ingår i en satsning från FoUrum, Regionförbundet i Jönköpings län. Utvärderingens frågeställningar: För hur många brukare har nätverksmöten genomförts under året? I vilken omfattning upplever brukare att de har inflytande i samband med och under nätverksmöten? Har personalen ökat sin förmåga att få brukare att känna att de har inflytande i samband med och under nätverksmöten? Hur har man arbetat vidare med SK i de olika enheterna? 7

10 Känner personalen att de får det stöd de behöver från enhetscheferna för att kunna använda sig av SK? Metod Enkät - Brukarens inflytande i nätverksmöten Efter det första nätverksmötet ombads både den samordnade kontaktmannen och brukaren att besvara en enkät med frågor om inflytande inom fyra områden i anslutning till planering och genomförande av nätverksmöten; val av kontaktman, planering, genomförande och uppföljning av nätverksmöte. Syfte var att studera skillnaderna mellan hur den samordnande kontaktmannen och brukaren upplever inflytande vid nätverksmöten. En webbaserad enkät med öppna frågor om genomförande av nätverksmöten användes för att få reda på hur personalen hade upplevt nätverksmötena. Följande frågor ingick i enkäten: Vad fungerade bra? Vad fungerade mindre bra? Vad skulle vi kunnat göra annorlunda? Vad har vi lärt oss så här långt? Återkopplingar Två workshops genomfördes under året, en i maj och en i november. Resultaten från datainsamlingarna återfördes då i syfte att stärka användandet av samordnat kontaktmannaskap. Under workshopen i maj diskuterades frågeställningarna: Hur har man arbetat vidare med samordnat kontaktmannaskap i de olika enheterna? Känner personalen att de får det stöd de behöver från enhetscheferna för att kunna genomföra nätverksmöten? Under workshopen i november diskuterades frågeställningarna: Hur har ni använt er av SK för att stärka individens delaktighet som stöd i återhämtningsprocessen? Vad mer kan ni göra? Som underlag till diskussionerna användes en sammanställning av de svar som då hade kommit in på enkäten till både brukare och personal som handlade om inflytande i nätverksmöten. För att få en uppfattning om hur stor andel av brukarna som har fått möjlighet att ta del av samordnat kontaktmannaskap gjordes en preliminär sammanställning av befintlig statistik från kommunen under workshopen. 8

11 Resultat Workshop i maj Vid workshopen i maj deltog 21 personal (17 från kommunerna och 4 från landstinget). Ett fåtal nätverksmöten hade genomförts. Därför redovisades inga resultat från enkäterna med frågor om hur personal och brukare uppfattar brukarens inflytande i samband med nätverksmöten. I stället fokuserades på att analysera och reflektera kring processen så här långt. Webenkät och gruppdiskussion Några av personalen hade svarat på de frågor i webenkäten som enbart rörde personalen. Dessa svar tillsammans med synpunkter från workshopens deltagare visade på erfarenheter så här långt av arbetet med nätverksmöten enligt arbetsmodellen samordnat kontaktmannaskap: Vad var bra? Det positiva med nätverksmötena var att det blev lättare att samtala och komma fram till vad som ska göras genom att de som är med hör samma saker, kan diskutera öppet och att man då kan komma överens om den vidare planeringen. Genom att brukaren är med kan sekretessen hävas med brukarens medgivande. Det var också bra att det fanns en struktur att hålla sig till under nätverksmötena. Vad var mindre bra? Erfarenheter fanns av att alla som var närvarande på nätverksmötet inte var delaktiga och inte förstod syftet. Vad skulle vi kunnat göra annorlunda? Det mesta var bra, men eventuellt behövs mer struktur under mötena. Vad har vi lärt oss så här långt? Det är viktigt att brukaren är delaktighet och att den samordnande kontaktmannen håller samman mötet. Även om det tar tid att planera möten vinner man tid i längden om det finns många runt individen som kan samlas och komma fram till lösningar. På så vis bidrar nätverksmöten med struktur till arbetet runt klienten. Gruppdiskussioner - deltagarnas erfarenheter så här långt med att använda metoden De övergripande erfarenheterna från arbetet var att det tar lång tid att komma igång. Som personal ska man känna sig bekväm med arbetet. Samordnat kontaktmannaskap är ett erbjudande som man ska informera om och arbeta motiverande med, för att klienter ska bli mer aktiva i att ta del av det som planeras. Sen tar det tid för klienterna att bli motiverade och bestämma sig för att de vill ha ett nätverksmöte. Det innebär att man behöver ha lång framförhållning innan mötet kommer till stånd. Det underlättar att komma igång om det finns en konkret anledning till att ha ett möte. Det kan rent av behövas en anledning för att erbjuda ett möte. När man har en ny klient är det enklare att komma igång genom att nätverksmöten blir en naturlig del i arbetet tillsammans med klienten. Hinder för att komma igång med nätverksmöten handlar om motstånd både hos klienter och personal. Vissa klienter vill inte eftersom de tycker det är otäckt med förändringar. Andra kan behöva väntas ut medan andra inte vill senare heller. För personalen handlar det om att det tar tid att tänka om. Vanan att ta över ansvar för klienten behöver brytas. Trots att man vill klienten väl blir det fel. Det beroende som klienten har till 9

12 personalen har utvecklats av båda parter gemensamt. Det innebär att personalen gör för mycket och förändringen innebär att klienten i stället ska uppmuntras att göra saker och ta ansvar för sig själv. Som personal måste man ständigt framhålla syftet med nätverksmöten. Den samordnande kontaktmannen har ansvar för att göra klienten delaktig i planeringen. Ständigt behöver ansvaret återföras till klienten för att på sikt bryta beroendet. Ett annat hinder för att komma igång med att använda sig av modellen är att kontaktpersoner saknas inom psykiatrin i landstinget. Frågan kom upp om det handlar om resursbrist. Det finns fler personal i kommunerna än i landstinget som arbetar med för både kommun och landsting gemensamma klienter. Ett förslag som någon hade använt sig av för att lösa problemet var att förlägga nätverksmötet på psykiatrin. Sedan följde en diskussion om nätverksmötens roll för att öka brukarens inflytande och kontroll över vardagen. Om att det hela handlar om ett återhämtningsinriktat förhållningssätt där målet är att på olika vis stödja klientens återhämtning. Personal vid en enhet berättade om deras mycket goda erfarenheter av att använda sig av nätverksmöten som en metod för att strukturera upp arbetet med en mycket kontaktsökande och ängslig klient. Innan de började med nätverksmöten tog klienten på olika vis kontakt med personal på olika ställen för att få svar på frågor. Det kunde handla om många kontakter mest varje dag per telefon. Efterhand som nätverksmöten genomfördes avtog kontakterna med olika instanser i takt med att klienten själv höll i nätverksmötena. Det fortsatta arbetet Arbetsuppgifter framöver Starta nätverksmöten! Efter första mötet: Personalen uppmanades att fylla i brukarenkät och webpersonalenkät. En ny workshop bestämdes till i november. Vad skickar vi med till cheferna? Viktigt att cheferna får med tänket med samordnat kontaktmannaskap och återhämtning. För att samordnat kontaktmannaskap ska komma igång i större omfattning behöver arbetet prioriteras framför andra satsningar inom verksamheterna. Kontinuerlig återkoppling behövs från cheferna på APT. Att alla behöver komma med på banan i det här arbetet och ännu har inte arbetssättet nått ut till alla medarbetare. Hur ska vi arbeta för att få ännu mer brukarinflytande?! Workshop den 23 november 2011 Inledning Workshopen inleddes med att projektledarna lyfte väsentliga delar i ett återhämtningsinriktat förhållningssätt. Anledningen var att projektledarna insett att det kan vara svårt för den personal som tidigare inte hade fått möjlighet att gå utbildningen att förstå även grunderna i samordnat kontaktmannaskap. I presentationen betonades perspektivet inflytande i vardagen som en central del i 10

13 brukarens återhämtning. Arbetsuppgifter och ansvar i den processen skiljer sig mellan brukaren och personalen. För brukaren handlar det om: Omdefiniera bilden av sig själv och den psykiska ohälsan Ta ansvar för och hantera sjukdomssymtom och andra problem Skapa kontakt och ta emot stöd från andra Återta värderade sociala roller och bli involverad i något meningsfullt Medan det för personalen handlar om at stödja brukarens process genom att: Förmedla hopp Stärka personens engagemang och vilja till förändring Bekräfta identitet och mening Stärka personens förmåga till självhjälp och cooping (förmåga att hantera sin vardag) Stödja naturliga relationer Stödja personen att hitta och inta betydelsefulla roller i samhällslivet Motarbeta stigma och arbeta för stärkt medborgarskap M. von Wowern (2011) åskådliggjorde i en föreläsning hur ett återhämtningsinriktat förhållningssätt kan visas i det vardagliga arbetet. Följande citat användes sen som underlag för deltagarna att reflektera över och diskutera: Kanske för att jag är lite gladare och positivare? Man blir det automatiskt (tror jag) när man är mer jämställd. Den positiva energin smittar säkert av sej. Är jag alldeles övertygad om. Det visar tydligt att man TROR på återhämtning! Jag pratar med klienten om att återhämtning är en läkningsprocess och att det tar tid och skall ta tid för att kunna hålla.... skillnaden för mig har blivit att jag ännu mer än tidigare försöker vara tydlig med att min klient får styra vad det är han/hon behöver och vill ha. Jag tycker vi pratar på ett annat sätt och försöker kliva ur "autopiloten". Jag strävar efter att min klient verkligen ska känna att han/hon kan påverka sitt liv. Att verkligen fundera ut, tillsammans, vad var och en behöver för att kunna leva så bra liv som möjligt och "passa in" i samhället. Det har jag förändrat i mitt arbetssätt och det (tror jag) märks. Återkoppling av enkät om brukarens inflytande Sammanställningen av svar på frågorna i en enkät om brukares inflytande under nätverksmöten visade att svaren från brukare och personal överensstämde ganska väl (Bilaga 1 och 2). Minst överensstämmelse fanns när det gällde om brukaren hade tagit initiativ till nätverksmöte. Brukaren menade i högre grad än personalen att brukaren själv hade bestämt vem som skulle vara kontaktman (figur 1). 11

14 Figur 1: Skillnader mellan brukares och personals svar på frågor om i vilken omfattning brukaren hade haft inflytande över planering och genomförande av nätverksmöten. 17 nätverksmöten. Under året fram till workshopen hade 17 nätverksmöten genomförts enligt de svar som hade kommit in. Totalt finns 541 brukare med insatser både från kommuner och landsting och för 17 av brukarna finns nätverksmöten dokumenterade enligt enkäterna. Redogörelse av svaren från snabbenkäten och diskussioner Eftersom så få enkäter kommit in när workshopen planerades skickades en snabbenkät ut med frågor om genomförande så här långt till 25 personal. Svaren från tolv personal redovisades för deltagarna i workshopen. Av dem som svarade på enkäten var nio från kommunerna och tre från landstinget. Fem hade genomfört nätverksmöte för en brukare och tre för två eller fler brukare. Fem hade genomfört fler nätverksmöten för samma brukare. Av den personal som svarat nej på frågan om de hade genomfört något nätverksmöte, angavs följande anledningar till varför de inte gjort något nätverksmöte: Två angav att de hade försökt men brukaren ville inte. En personal angav att trots försök så misslyckades det att få med personalen från den andra verksamheten. Två angav att de inte hade sett att det har behövts. Hur ser personalen på resultaten från den här snabbenkäten? Stämmer uppfattningar som deltagarna på workshopen har med svaren från enkäten. Följande synpunkter kom fram under workshopen: - Det känns rimligt att jag genomfört nätverksmöten med två av de 20 brukare jag arbetar med. - Det är en lång process. Allt eftersom brukarna blir mer delaktiga så kommer det på lång sikt föra med sig ett alltmer positivt synsätt och fler nätverksmöten. - Vi börjar med att titta på de yngre och pratar med dem om SK. Det leder förhoppningsvis till att i förlängningen blir det mer självklart för dem som inte varit sjuka så länge. - Brukarna tar inga egna initiativ till nätverksmöten, de är inte där i sitt tänk och då kanske det är de yngre man ska satsa på. 12

15 Tveksamheter framfördes för hur rättvisande den insamlande datan kring nätverksmöten var. Det ifrågasattes också om detta egentligen tillför något nytt. - Nätverksmöten görs, mycket mer än den redovisade statistiken. Det finns en förvirring kring den individuella planen och SK. - Siffror är inte viktigt, det viktigaste är värdet för individen och då behöver man inte räkna antalet nätverksmöten. - Vi jobbar redan så här och har gjort i många år. - SK är en light variant av CM, där behövs ingen plan. Senare genomfördes diskussioner i mindre grupper Synpunkter och erfarenheter från diskussionerna redogörs för under respektive fråga: Hur har ni använt er av SK för att stärka individens delaktighet som stöd i återhämtningsprocessen? SK har använts för att synliggöra brukarnas behov genom nätverksmöte. En målsättning var att t.ex. påskynda processen för att brukaren skulle få en praktikplats. På nästa nätverksmöte gjorde vi en uppföljning och utvärdering om målupplevelse. För en brukare är ett tredje möte på gång, då klienten själv ska välja deltagare och kan tänka sig att vara ordförande. Vi har inte haft något SK möte, samverkan med psykiatrin har inte fungerat så bra på senare år. Vi håller på att informera och introducera detta för de brukare som är aktuella, men de är ganska få. Vi har avsatt tid för att tillsammans med patienten identifiera vilka behov och vilka insatser som kan tänkas behöva. Vi arbetar med återkommande information för att motivera klienten till att ta mer ansvar enligt SK. Vad mer kan ni göra? Informera om SK enligt en checklista för nya patienter. Diskutera på gemensamma träffar med BST. Sälja in SK till klienter och kollegor. Se till att det finns broschyrer på t.ex. alla träffpunkter och hos BST. Identifiera behovet, ta initiativ. Informera, bearbeta patienter om att möjligheten finns till mer delaktighet. Nätverksmöten, genomförandeplan, delaktighet. Informera och försöka motivera patienter att vilja vara med och om att möjligheten finns. Vi behöver fortsätta prata om SK och tydliggöra vad det handlar om. Vi behöver hitta rutiner för hur information till klienten/patienten ska komma ut. Vi behöver erbjuda klienten stöd i processen för att vilja ta mer ansvar. 13

16 Det här är ett avstamp inför fortsatt arbete, vi behöver få med fler brukare, bjuda in brukarorganisationer och brukare. Vi behöver få in både anhöriga och brukare för de har så olika förutsättningar och är så många. Chefernas bidrag till fortsättningen av arbetet med samordnat kontaktmannaskap Cheferna som deltog på workshopen fick i uppgift att diskutera utifrån de frågor som personalen skickade med från förra mötet: Viktigt att de får med tänket Att samordnat kontaktmannaskap prioriteras Återkoppling på APT Att alla är med på banan Nå ut till alla medarbetare Hur ska vi arbeta för att få ännu mer brukarinflytande? Följande synpunkter och förslag framfördes av de fem cheferna Från landstingets sida framfördes att det finns olika förutsättningar för att arbeta med samordnat kontaktmannaskap i verksamheterna. Medan återhämtning känns mer naturligt att arbeta med i allmänhet på öppenvårdsmottagningen, känns samordnat kontaktmannaskap som svårare att arbeta med. Vidare framkom synpunkter på det är en brist från landstingets sida att inte alla enheter är representerade. Den chef som deltog påpekade att hon bara kan stötta sin avdelning. Man kan inte förvänta sig att alla är lika mottagliga samtidigt. Ett sätt att komma vidare när inte alla är på banan samtidigt är att lyfta goda exempel där det har gett ett stort mervärde för klienten. En chef från kommunerna menade att man försöker stödja användande av samordnat kontaktmannaskap genom att ta upp diskussioner på möten där chefen är med. Det är min roll som chef att ta upp detta på dessa möten, ge personalen återkoppling. Det kan dock bli trängsel av flera ombudsuppgifter/områden som ska upp och återkopplas. På arbetsplatsträffar, när bara personalen är med, är det viktigt att dessa frågor regelbundet kommer upp. Vidare framkom en synpunkt angående brukares delaktighet, som det blir mest prat om och lite som görs. Under mötet idag skulle brukare behövt vara med eftersom det skulle göras avstamp med fortsatt arbete och inga brukare med. Frågan ställdes om: Varför är inte brukarorganisationer inbjudna idag? Diskussionen visade på att verksamheterna är villiga att släppa in anhöriga/närstående/patienter. Utvecklingsledaren i Jönköpings kommun betonade att verksamheterna ska arbeta enligt samordnat kontaktmannaskap enligt de gemensamma målsättningar som beslutats om. Cheferna ska stötta sin personal och verksamhetscheferna ska stötta cheferna. Svårigheter uppstår som gör att samverkan haltar om inte både landsting och kommun samverkar i lika stor omfattning. Till slut Sammanfattningsvis under året fram till workshopen har nätverksmöten dokumenterats enligt enkäterna för 17 av brukarna av de totalt 541 brukare som har insatser både från kommuner och landsting. De brukare som svarat på frågorna uppfattar att de har inflytande i samband med nätverksmöten. I vilken omfattning personalen ökat sin förmåga att öka brukarens delaktighet ger utvärderingen inget svar på. 14

17 Personal från alla de 17 enheterna i kommunerna Jönköping, Mullsjö och Habo har deltagit i de två workshopsen. Från landstinget har alla utom två mottagningar deltagit. Anledningen till att alla mottagningar har deltagit är inte helt klarlagt, men arbetsbelastning och andra prioriteringar inom organisationerna kan vara en del av förklaringen. Till slut kan arbetet under 2011 med att införa samordnat kontaktmannaskap illustreras med en kommentar av en personal i den snabbenkät som skickades ut inför den avslutande workshopen: Jag informerar alla mina klienter som jag träffar om att möjligheten finns och i vissa lägen föreslår jag att det skulle kunna vara bra för att vi alla ska kunna hjälpas åt att jobba mot klientens mål. Ofta vill de att vi (personalen) ringer varandra och pratar men att få till ett möte som klienten själv vill hålla i har varit svårt. I något fall har vi gjort så att vi (personal) kallat och hållit i mötet de första gångerna och att klienten "tagit över" och hållit i mötena efter ca 2-3 gånger. Detta har fungerat bra enligt både klient och personal. Däremot har vi inte fyllt i någon enkät och skickat in till er. 15

18 Diskussion Utbildningssatsningarnas sammangående Utbildningssatsningen som den här utvärderingen handlar om genomfördes i två delar; den ena i återhämtning, den andra i samordnat kontaktmannaskap. All personal hade inte fått möjlighet att gå utbildning i återhämtningsinriktat arbetssätt. Den gemensamma nämnaren i båda utbildningarna är brukarens delaktighet som är grundläggande i både samordnat kontaktmannaskap och i förhållningssättet för att stödja brukarens återhämtning. Den kunskap och de insikter som utbildningen i återhämtning i allmänhet brukar leda till skulle sannolikt ha underlättat för övrig personal som en grund för att arbeta vidare med samordnat kontaktmannaskap. I workshopen i november inledde projektledarnas med en introduktion i återhämtningsinriktat förhållningssätt. Lärdomar av erfarenheterna så långt var att utbildningarna skulle ha sammanförts och att all personal borde fått ta del av båda delarna. Nätverksmöten i samordnat kontaktmannaskap kan ses som ett verktyg av flera som kan användas för att stödja brukares återhämtning. Nätverksmöten som ett verktyg för att stödja återhämtning Antagligen har fler nätverksmöten genomförts än de som kommit in via datainsamlingen till utvärderingen. Hur stort bortfallet är och anledningen till att inte fler har lämnats in är svår att svara på, men det kan handla om flera orsaker. Det kan vara svårt att samtidigt som en ny arbetsform testas be klienten att svara på frågor. Det kan upplevas som att det tar för mycket tid och energi. Förhoppningsvis har ändå ett av syftena med enkäten uppfyllts, att frågorna bidrog till att lyfta det väsentliga med klientens delaktighet i nätverksmötenas planering och genomförande. Grundläggande för att stödja brukares återhämtning är personalens förmåga att på olika vis stärka brukarens förmåga och vilja att ta ansvar för sitt liv (Slade 2009). Brukarens känsla av att vara delaktig i planering och genomförande av nätverksmöten blev därför en naturlig del i utvärderingens fokus. Data har samlats in för att få underlag för omfattningen av brukarens delaktighet både från brukarens perspektiv och från personalens perspektiv. De få enkäter som besvarats visar på en hög överensstämmelse mellan brukare och personal. Under återkopplingsträffarna framkom att startsträckan är lång för att få till stånd nätverksmöten. Vissa av personalen upplevde att det inte var nödvändigt eftersom klienten inte ville eller att arbetet redan gjordes genom den individuella vårdplanen. Det finns ingen data i utvärderingen som motsäger att arbetet redan görs, men flera kommentarer framfördes under utvärderingen som visar på svårigheter att se skillnaden mellan samordnat kontaktmannaskap som arbetsmodell med den samverkan som redan sker i dagsläget mellan personal i kommuner och i landsting. Möjligtvis kan synpunkterna ses som en illustration på som enligt Slade (2009) menar är ett i verksamheterna inbyggd motstånd att förändra synsätt och arbetsformer från ett omhändertagande till återhämtningsinriktat förhållningssätt. Camilla Bogarve (2011) menar att det psykiatriska systemet är ofta så oflexibelt då det inte tillåter att den enskilde får återta ansvaret för sig själv. Det här paternalistiska förhållningssättet stör hela återhämtningsprocessen sidan 5. Däremot är det rimligt att anta att taket inte är nått för att stärka brukarens delaktighet i planering och genomförande av gemensamma insatser när flera aktörer är inblandade. Båda parter kan ha fastnat i vanor som inte främjar ett för klienten alltmer självständigt liv. 16

19 I detta sammanhang kan det vara värt att betona att återhämtning handlar om många och ofta små steg i en lång process, som för brukaren handlar både om att lära känna sina begränsningar för att kunna konfrontera utmaningar och se möjligheter och ha kontroll. Återhämtning handlar om att resa sig till ett nytt liv genom kamp och återuppvaknande. Om den processen ska gå framåt behöver personalen bli medveten om betydelsen av sin egen roll som stöd. Om inte, riskerar förhållandet mellan personal och brukare att konservera beroendet. I utvärderingen engagerad personal lämnade som förslag att det är viktigt att fortsätta att informera, föreslå och motivera brukare till att genomföra nätverksmöten. Personalens behöver ge stöd i denna process genom att bygga upp ett partnerskap med brukaren som innebär att båda parter är experter. Personalen som expertise-by-training och brukaren som expertise-by- experience (Slade 2009), där båda parter delar på inflytande, men tolkningsföreträdet är brukarens. Brukaren är den som i den unika situationen har de bästa förutsättningarna att förstå vad som han/hon har behöver. Vad som just då bäst gynnar hans/hennes återhämtning (Slade 2009). Personalens del för att stödja återhämtning kan vara att informera och motivera brukaren om nätverksmöten som ett verktyg för att stödja brukarens återhämtning. Intresset för begreppet återhämtning bland personalen har varit stort, men alla har inte fått ta del av utbildningarna i återhämtningsinriktat arbetssätt. De som hade gått utbildningen ville fortsätta sitt arbete utifrån detta perspektiv. Det som gjorde starkast intryck under utbildningen var att få lyssna till en livsberättelse, där en person med egen erfarenhet av återhämtning delgav sin skildring. Vid uppföljningen i slutet av projektet kring återhämtning framkom även insikten att samordning av insatserna kring en person med psykiska funktionshinder är viktig för att kunna stödja återhämtningsprocessen. Den fortsatta spridningen av nätverksmöten som stöd för återhämtning Eftersom alla enheter som finns i kommunerna och de flesta i landstinget har varit aktiva under de workshops som arrangerats under året finns goda förutsättningar för fortsatt spridning. Möjligheten att vända skutan mot alltmer stödjande av brukarens återhämtning genom nätverksmöten visades i flera exempel under tiden för utvärderingen. Dessa exempel kan smitta av sig på de få verksamheter som ännu inte har kommit igång eller som inte kommit så långt. En förutsättning för att kunskap om återhämtning fortsätter att spridas och synen på brukarens inflytande förändras är att de första nätverksmötena kan få ta den extra tid och kraft som behövs i början för att komma över det som kan kännas hindrande. De återhämtningsombud som i skrivande stund håller på att utses inom varje enhet och som tillsammans med en samordnare ska arbeta för att stärka utvecklingen i verksamheterna kan få stor betydelse. De tillsammans kan på olika sätt initiera aktiviteter och diskussioner som underlättar utvecklingen och att nätverksmöten genomförs. Men för att det ska bli möjligt behöver de ha utrymme i sina tjänster och fortsatt stöd från chefer behöver finnas. Ett år är för kort tid för att kunna utvärdera om arbetsmodellen får effekter i form av ökat inflytande för brukaren. Ett system för lokal uppföljning som fokuserar på individernas återhämtning skulle kunna bidra till att stärka utvecklingen inom verksamheter i både kommuner och landsting. Resultaten av individuella brukares syn på inflytande och återhämtning kan till exempel varje halvår sammanställas för att kunna följas upp inom respektive verksamhet. Senare kan resultaten från uppföljningarna på gruppnivå inom respektive verksamhet användas till en mer omfattande utvärdering av hur brukares inflytande över sin vardag har förändrats. 17

20 Referenser Bogarve Camilla (2011) Med rätt stöd kan alla arbeta. Öppna vägar till arbetsmarknaden. Artikel i tidskriften: En inspirationsbok. Utgiven av RSMH, Allmänna Arvsfonden och Frösunda omsorg för högsta livskvalitet. Samordnarens arbetsuppgifter, nätverkskarta, kontaktlista och inbjudan. (2010). (Elektroniskt). Tillgänglig online via Samordnat kontaktmannaskap, arbetsmodell för samordning av insatser för personer med psykiska funktionshinder. (2010). (Elektroniskt). Tillgänglig online via Slade Mike (2009). Personal Recovery and mental Illness A guide for Mental Health Professionals. Cambridge University Press. Cambridge. Topor, A., Broström, K. och Strömvall, R. (red.). (2007). Vägen vidare -verktyg för återhämtning vid psykisk ohälsa. Stockholm: RSMH & FoU-enheten Psykiatri Södra Stockholm. von Wowern M. (2011) Föreläsning på konferensen Psykisk ohälsa syd. 18

21 Bilagor Bilaga 1. Frågeformulär till brukare om brukarens inflytande i samband med nätverksmöten Hjälp oss att bli bättre på samordnat kontaktmannaskap Vi behöver din hjälp för att få reda på hur arbetet med samordnat kontaktmannaskap fungerar. Därför ber vi dig svara på några frågor. Du väljer själv om du vill delta i undersökningen, men för oss är dina synpunkter viktiga. Du är anonym Efter det första nätverksmötet kommer du som har deltagit få möjlighet att svara på några frågor. Frågorna handlar om vilket inflytande du har haft. Dina svar kommer inte att kunna spåras till dig som person. När du har svarat När du svarat på frågorna lägger du frågeformuläret i det kuvert som du har fått tillsammans med detta brev. Lämna det igenklistrade kuvertet till din samordnande kontaktman som skickar in det till oss. Om du har frågor om undersökningen är du välkommen att ringa xxxxxxxxxxxxxxxxx Tack för din medverkan! 19

22 Hur upplevde du nätverksmötet? Kryssa för det alternativ som du tycker stämmer bäst. Inte alls Helt och hållet a. Jag har själv bestämt vem som ska vara samordnad kontaktman b. Jag har tagit initiativ till att mötet ska bli av c. Jag har bestämt vilka som ska vara med på mötet d. Jag har bestämt vad mötet ska handla om e. Jag har inflytande över hur man ska gå vidare Övriga synpunkter: 20

23 Bilaga 2. Frågeformulär till personal om brukarens inflytande i samband med nätverksmöten Hur upplevde du nätverksmötet? Kryssa för det alternativ som du tycker stämmer bäst. Inte alls Helt och hållet a. Brukaren har själv bestämt vem som ska vara samordnad kontaktman b. Brukaren har tagit initiativ till att mötet ska bli av c. Brukaren har bestämt vilka som ska vara med på mötet d. Brukaren har bestämt vad mötet ska handla om e. Brukaren har inflytande över hur man ska gå vidare Övriga synpunkter: Tack för din medverkan! 21