Klimatologisk analys av mätningar från Abisko för den inre snöstrukturen

Transkript

1 Examensarbete vid Institutionen för geovetenskaper ISSN Nr 184 Klimatologisk analys av mätningar från Abisko för den inre snöstrukturen Bilyan Mladenov

2 Copyright Bilyan Mladenov och institutionen för geovetenskaper, Luft-, vatten och landskapslära, Uppsala universitet. Tryckt hos Institutionen för geovetenskaper Geotryckeriet, Uppsala Universitet, Uppsala, 2009

3 Referat Klimatologisk analys av den inre snöstrukturen Bilyan Mladenov Snö har en stor betydelse för oss inom hydrologin samt ekologin. Inom hydrologin har snön inverkan på våra vattendrag under vinter och vår dessutom har den en stor betydande roll för elektricitetsproduktionen via vattenkraft. För ekologin ger snön isolering för växter, marken och skydd för mindre djur arter. Snöförhållanden förklarar också ofta naturkatastrofer, så som lavinrisker och översvämningar i vattendragen. Ökad kunskap om snöegenskaper skulle kunna hjälpa oss att förstå alla ovan nämnda skeenden bättre. På Abiskos naturvetenskapliga forskningsstation har det sedan år 1961 till nu gjorts snöprofilsmätningar, där snötäckets egenskaper, tjocklek, snölagrets täthet/hårdhet, snö kristallernas fasthet, snökornens storlek och snöns torrhet uppskattas. Dessa mätningar utgör grunden till denna studie där syftet är att klimatologiskt undersöka den inre snöstrukturen. Undersökningen av snöns inre struktur ger oss en tydlig bild av att kategorin is förekommer mycket ofta i snötäcket och att dess tjocklek är mycket tunn. Under de senaste 15-åren ( ) har kategorin is utgjorts till 25% av alla egenskaper i snötäckets översta lager. Vi kan även se att snön har blivit mycket blötare under våren för perioden (senaste 15 åren) speciellt under maj månad. Att detta är klara och distinkta spår på den ökade lufttemperaturen är det inga tvivel på. Tydliga spår av metamorfosen i snötäcket ses när kategorin mycket lucker och lucker har ökat kraftigt i det understa lagret de senaste åren, något som även förklarar ökade lavinrisker i området. Snödjupet har minskat under de senaste 15 åren ( ) under hösten (oktober och november) i jämförelse med de andra två 15-års perioderna ( ), men snölagrets tjocklek har däremot ökat under våren. Nyckelord: snö, snötäcke, snödjup, snöegenskaper, snölager, iskristaller, Abisko, metamorfos Institutionen för Geovetenskaper, Uppsala Universitet, Villavägen 6, Uppsala i

4 Abstract Climatologic analysis of the inner snow structure Bilyan Mladenov Snow is of great importance to our environment in ways such as hydrological and ecological. When speaking in terms of hydrology, snow affects our water streams and has a great influence on hydropower. In ecological purposes, snow is a good isolator for vegetation, soil and it also gives shelter for smaller animals. Snow conditions often explain natural disaster, such as risks for avalanches and submergence in the streams. Understanding the fundamentals of snow properties would give scientist a greater understanding of snow and its effects on our environment. Snow profile measurements have been made in Abisko research centre since 1961 until present time. Measurements have been done on snow cover properties, such as the thickness of the snow layer, grain size, snow layer hardness, grain compactness and the dryness of the snow. Collected data from Abisko research centre is the foundation of this study where our objective is to analyze the inner snow structure. This will give us a greater understanding of how snow has been behaving historically. Result of this study illustrates that category ice occurs very frequent in the snow cover and its thickness is very thin. During the last 15-years ( ) has the category ice constitute up to 25% of all the properties in the snow cover in the upper layer. We can also see that the snow cover has drastically become more wet during spring specially for the month may and there is no doubt that the increased air temperature is behind it. There are also distinct signs of metamorphoses in the snow cover which can explain the increased risks for avalanches in the area. Results also shows that the snow depth has decreased during the last 15 years ( ) in autumn (October and November) in comparison with the other 15-year periods ( ), but on the other hand the snow layer thickness has increased during the spring. keywords: snow, snow cover, snow depth, snow properties, snow layer, ice crystals, Abisko, metamorphose Department of Earth Science, Uppsala University, Villavägen 6, SE Uppsala ii

5 Innehållsförteckning 1. Inledning 1 2. Teori Bildning av snö i atmosfären Tillväxten av iskristaller Snöns metamorfos på marken ET-metamorfos TG-metamorfos Smältning-återfrysning Tryckmetamorfos Temperatur i snötäcket Islager Torr och blöt snö 7 3. Data Data insamlingsplats Snöprofils-mätningar 8 4. Resultat Jämförelse mellan kategorierna genom alla år Jämförelse mellan 15-års perioderna Månadsvis jämförelse (mellan 15-års perioderna) Fördelningen av kategorierna med hänsyn taget till respektive skikts tjocklek Det understa lagret respektive översta lagret i snötäcket Snödjup och snölager Felkällor Diskussion Tack Referenser Appendix A: Snöprotokoll Appendix B: Pearsons-test 32 iii

6

7 1. Inledning En väsentlig del av det globala klimatsystemet utgörs av kryosfären, allt fruset vatten i hydrosfären, d.v.s. i atmosfären och marken (i hav, i vattendrag och på markytan) (Nationalencyklopedin, 2009). Snön (fruset vatten på marken) är den näst största komponenten i kryosfären, ytmässigt. Den största utgörs av frusen markyta även känt som permafrost (markyta vars jordtemperatur är under fryspunkten 0, under minst två år). Det finns många fundamentala fysiska egenskaper i snön som reglerar energiutbytet mellan markytan och atmosfären, några av de viktigaste är markytans reflektivitet av solstrålning (albedo), snötäckets värmeledningsförmåga (termisk diffusivitet) och snötäckets förmåga att förändra aggregations tillstånd. Utbyte av värme (sensibelt och latent) och flytande vatten är egenskaper som i sin tur påverkas av snöns inre egenskaper så som kristallstruktur, densitet, etc. IPCC, Intergovernmental Panel of Climate Change, rapporterar bland annat att snöutbredningen har minskat under de senaste 100 åren ( ) och detta har starka samband med den globalt ökade lufttemperaturen (vid nordliga latituder över 65 N, en fördubbling av temperaturökningen i jämförelse mot söder om latituder 65 N) för samma period. Resultatet är baserat på ett stort antal studier och mätningar från olika länder. Snö har en stor betydelse inom hydrologin, där den bl. a. påverkar avrinningen samt tillförseln av vatten till våra vattendrag under vinter och våren, vattenkraft (elektricitetsproduktion etc.). Snön ger isolering för växter och mark och även skydd för mindre djur från predatorer (Kohler et al., 2006), men även stora möjligheter till vinterfriluftsliv och transport möjligheter i väglösa områden. En djupare förståelse för snön skulle hjälpa oss att förutsäga naturkatastrofer så som lavinrisker, översvämningar i vattendrag som i sin tur kan förstöra transportsträckor (vägar, järnvägar etc.) och bra och dåliga tider för vinterbete för djur som t.ex. renar. Sedan år 1961 och framåt har det på Abiskos naturvetenskapliga forskningsstation (fig. 1) gjorts snöprofilsmätningar, där snötäckets egenskaper, så som tjocklek, snölagrets täthet/hårdhet, snö kristallernas fasthet, snökornens storlek och snöns torrhet, har studerats. Dessa har nu digitaliserats och utgör grunden i denna studie, där syftet är att klimatologiskt undersöka den inre snöstrukturen på denna plats. Figur 1. Kartbild över Abisko (efter Kohler et. al., 2009) För att kunna förstå och förutsäga den komplexa rollen som snö har så krävs det kunskap om de fysiska processerna i snötäcket. Dessa processer beskrivs i studiens andra del. Mätningar från har använts, d.v.s. 45 års snöprofilsmätningar, mer om mätningarna i tredje delen av studien. 1

8 Den fjärde delen av studien ägnas det åt klimatologisk undersökning av de inre egenskaperna i snötäcket. Femte delen i arbetet, handlar om vad som kan tänkas orsaka mätfel osv. i mätningarna, följt av diskussioner i sjätte delen. 2. Teori 2.1 Bildning av snö i atmosfären Moln bildas genom hävning av luft vid frontaktiviteter, orografisk hävning, konvergens och vid konvektion (a priori). För att snö ska bildas krävs det att temperaturen i molnen är mindre än 0 C och att det finns underkylda vattendroppar (Lutgens och Tarbuck, 1995). För att vatten skall frysa till is krävs i allmänhet att det finns så kallade frys-/iskärnor i vattnet, såsom ytterst små lerpartiklar, fragment av växter eller saltkristaller. När temperaturen är kring -5 C ökar chansen för bildning av iskärnor, antingen genom frysning eller också genom deponering av vattenånga på partikeln. I absolut rent vatten saknas dessa iskärnor vilket gör att dessa vattendroppar (av samma droppstorleksordning som finns i moln) inte kan frysa till fast form förens cirka -40 C och det är mer slumpartat att dessa droppar växer via kollision-koalescens med andra rena doppar och fryser till iskristaller (även kända som homogen kärnbildning) (Gray, 1981). Kollision-koalescens, är när stora vattendroppar faller i molnet och sveper tills sig mindre vattendroppar och växer till. Storleken på vattendropparna är avgörande, då även dess fallhastighet påverkas. Olika fallhastigheter på dropparna kan orsaka bildning av luftström kring den större droppen som gör att den mindre droppen leds ur kollisionsbanan (Ackermann och Knox, 2002). Iskristaller är det inledande steget av snökristaller, dessa är mycket små (mindre än 75 µm), faller väldigt sakta i molnet och har ofta en simpel egenskap eller form, oftast får den utseendet av en hexagonal platta. När iskristaller fortsätter att växa genom sublimation bildas det till slut en snökristall. En snöflinga är sedan en aggregation av flera snökristaller (Gray, 1981). Det vanligaste sättet som en iskristall bildas på är genom heterogen kärnbildning, det vill säga genom kontakt, deposition och immersion. Vid kontakt så kolliderar iskristallen med vattendroppen och fryser till. Deposition innebär att vattenånga deponerar kring iskärnan och bildar en tunn hinna och fryser till och immersion innebär att iskärnan redan från början finns i vattendroppen och ifall vattendroppens temperatur är lägre än 0 C så kommer den givetvis att frysa till (Gray, 1981). 2.2 Tillväxten av iskristaller Vattenmolekylernas bindning till en iskristall (isbindning) är kraftigare än bindningen till underkyldvattendroppe (vattenbindning) vid en och samma temperatur. Det innebär att färre vattenmolekyler har energin att lämna isbindningen medan underkylda vattenbindningen har fler molekyler som är beredd att lämna sin vattenbindning (Ackermann och Knox, 2002). Detta är på grund av att ångtrycket över vatten är större än vad den är över is och eftersom ångtrycket är proportionell mot antalet vattenmolekyler i luften, betyder det att mättnadsångtrycket över vatten är större än över is. 2

9 Det leder till att vattenmolekyler i ångfas transporteras från ett område med högre ångtryck till ett lägre, det vill säga från den underkylda vattendroppen till iskristallen (Gray, 1981). Denna tillväxt av iskristaller kallas för Bergeron-Wegner-processen, där iskristaller växer på bekostnad av vattendroppar. Processen bidrar till en snabb tillväxt av iskristaller vilket i sin tur oftast leder till nederbörd (Ackermann och Knox, 2002). Andra tillväxt processer är accretion, där fallande iskristaller sveper till sig underkylda vattendroppar och aggregation, som sker när iskristaller kolliderar med varandra och bildar en enda stor ispartikel. Formen och temperaturen på iskristallerna är två avgörande faktorer för huruvida iskristallerna kommer att bindas samman eller ej vid en kollision. Storleken på iskristallerna beror på tiden de spenderar i molnet där de växer genom de olika processerna. Tiden i molnet beror på i sin tur av hur kraftig uppåtströmningen är och molnets höjd. Efter att de har blivit så pass stora och tunga, eller om uppåtvindarna avtar i styrka, så kommer de att följa gravitationen och falla mot marken. Iskristallernas grundstruktur i atmosfären bestäms tills största dels av temperaturen i molnet. Tillväxthastigheten och dess slutgiltiga form, när de faller ut ur molnet avgörs av fuktighetsförhållandena i molnet, det vill säga hur pass övermättad luften är av fukt. De fyra huvudformerna av iskristaller är kolumner, nålar, hexagonala plattor och dendriter (iskristaller vars armar är sex stycken, även armarna kallas dendriter) (Ackermann och Knox, 2002). Figur 2. De fyra huvudformerna som iskristallerna kan anta i atmosfären. Hexagonala plattor bildas i kring temperaturerna 0 till -5 C, -10 till -12 C och -16 till 25 C. Kolumner bildas i temperaturer mellan -5 till - 10 C och -25 till -50 C. Nålar i temperaturen -5 till -10 C och dendriter i temperaturen -12 till -16 C. 2.3 Snöns metamorfos på marken När snöflingor har fallit till marken och bildat ett snöskikt så kommer dess egenskaper i snötäcket att förändras av helt andra processer, s.k. metamorfos, än de som påverkar dem i atmosfären. Här kommer trycket från ovanliggande snö och temperaturen, som varierar med tiden, att förändra formen och strukturen på kristallerna i snölagren. Metamorfosen förändrar värmeledningsförmågan och vätskegenomträngligheten av snötäcket som i sin tur påverkar temperaturen, lagringen och frigörandet av vatten. Detta pågår ända till all snön smälter (Dewalle et. al., 2008). Det finns fyra metamorfosiska processer i snötäcket och dessa presenteras nedan. 3

10 2.3.1 ET-metamorfos Efter engelskans -equi-temperature metamorphism, är den första processen som uppträder i snötäcket efter att snön har fallit på marken, det vill säga under de första dagarna då snön har fallit till marken och det inte har hunnit bildats någon temperaturgradient inom snölagren eller mot marken. Det porösa nyblivna snötäcket är fylld med luft och vattenånga, trots att det ännu inte existerar någon temperaturgradient mellan snölagren så kan det fortfarande uppstå gradienter i ångtrycket, beroende på formen och storleken på kristallerna. Eftersom ångtrycket är högre över en konvex isyta (topparna på iskristallen) med liten kurvradie (se fig.3) än över konkav yta med en större kurvradie, så skapas det en ångtrycksgradient över ytan på en iskristall eller mellan olika iskristaller. Detta leder i sin tur till att vattenånga sprids från ett område med högre ångtryck till ett område med lägre ångtryck och på så sätt går massa förlorad från topparna (konvexa ytan) av kristallen. Iskristaller med en oregelbunden struktur kommer att transformeras till rundare iskristaller på grund av överföring av massa (se fig. 3). Ångdiffusionen ger dessutom upphov till bildning av så kallade nackar. Dessa växer och bildas på de konkava punkterna på iskristallen som i sin tur kan bindas ihop med andra liknande iskristaller. Formationen av sådana band mellan iskristallerna i torr snö ger en mer kompakt och förstärkt snölager och är känd som sintering. Processen ökar i takt när snötemperaturen närmar sig 0 C. ET-metamorfosen äger oftast rum i de översta lagren av snötäcket och även under tidig vår då lufttemperaturen inte skiljer sig från marktemperaturen. Figur 3. Visar hur avrundning av iskristaller går till. Detta är en detaljerad bild av en snöflingarm (dendrit) som visar hur iskristaller avrundas p.g.a. massöverföring från konvexa ytor (högre ångtryck) till konkava ytor (lägre ångtryck) TG-metamorfos TG-metamorfos efter engelskans temperature-gradient metamorphism. När snötäcket har funnits under några dagar så kommer det sakta men säkert att bildas temperaturskillnader i snötäcket. I överdelen av snötäcket sker värmeöverföring genom transport av vattenånga (latent värme), 4

11 sensibel värmetransport och strålning. För de nedre lagren sker värmeöverföring via konduktion (värmeledning) vilket även anses vara grundandet till temperaturgradienten och detta leder i sin tur till att TG-metamorfosen börjar ta fart. Porutrymmena i snötäcket är oftast nära mättade med vattenånga. Då mättnadsångtrycket ökar med ökad temperatur, så kan temperaturskillnader i snölagren orsaka stora skillnader i ångtrycket, vilket leder till ökad ångdiffusion. Vattenånga sprider sig genom porutrymmen i snölagren, från varmare områden som hittas närmast marken till de kallare områden som oftast hittas i de övre delarna av snötäcket, i jämförelse med ETmetamorfos där vattenångan migrerar sakta från konvex (högre ångtryck) till konkav yta (lägre ångtryck) (Dewalle et al., 2008). Temperaturgradienten genom snötäcket gör att vattenångemolekyler lämnar den varma iskristallen och transporteras till kallare delar i snön och fäster sig vid kallare ovanliggande iskristaller. Vid denna typ av ångdiffusion förloras massa genom sublimation från toppen av de underliggande varmare iskristallerna till den överliggande kallare iskristallens botten och på så sätt bildas nya fasetter (fig. 4a). Mass- och energiutbyte genom sublimation går hand i hand i denna process (Gray, 1981). TG-metamorfosen skapar fasettliknade iskristaller med flera plana ytor, brukar även beskrivas som anisotropa (inhomogenitet i olika riktningar), vinklade eller kupformade. När TG-metamorfosen äger rum under en längre tid nära markytan, kan det bildas djupfrost (Sommerfeld och LaChapelle, 1970) (fig. 4b). De fasetterade iskristallerna som bildas av TGmetamorfos är oftast svagt hopbundna vilket försvagar snölagret med tiden. Den tunna/svaga bindningen mellan fasetterna kan lätt brytas vid belastning, av t.ex. en person, ett fordon eller av ett nytt lager snö och orsaka laviner (Gray, 1981). Eftersom mättnadsångtrycket i snötäcket är känsligare mot temperaturförändringar än kurvradie effekten (ET-metamorfosen), så är det TG-metamorfosen som dominerar perioderna under vinter och tidig vår. När snölagren börjar värmas upp och närma sig 0 C så minskar även ångdiffusionen på grund av minskad temperaturgradient. Härefter är det smältning/återfrysningsprocessen som tar över (som beskrivs i kap.2.3.3). a) b) 5

12 Figur 4a. Vattenånga transporteras från de högre temperade områdena till de lägre och bildar fasett liknade iskristaller med flera plana ytor (efter Dewalle et al., 2008). 4b är en figur på djupfrost och dess svaga bindningar som kan ses Smältning-återf rysning Smältning, återfrysning och även regn kan ändra storleken, formen och bindningen hos iskristallerna i snötäcket. Denna metamorfos i blöt snö, styrs främst av att mindre iskristaller har en aning lägre smälttemperatur än större iskristaller, vilket innebär att de mindre iskristallerna smälter före de stora. När det frigjorda vattnet som finns i snötäcket fryser till på de stora iskristallerna så frigörs det värme energi som bidrar till att de mindre iskristallerna smälter. Detta innebär att de större iskristallerna livnär sig på bekostnad av de mindre iskristallerna. Den huvudsakliga energin kommer från varmare luft från ovan samt regn som är över 0 C. Luften som finns i porutrymmena i snötäcket ersätts fort av flytande vatten som i sin tur påskyndar energiutbytet mellan iskristallerna (Dewalle et al., 2008). Smältning av bindningar mellan iskristallerna försvagar snölagrets struktur (dessutom ökar densiteten i snölagret då iskristaller flyttas närmare varandra). Återfrysningen har en motsatt effekt, snölagrets struktur förstärks, vilket ger ett starkt snölager under frysningsstadiet. Processen äger oftast rum i slutet av snösäsongen Tryckmetamorfos I denna process binds iskristaller ihop av trycket, framför allt av vikten från ovanliggande snölager. Detta leder till att iskorn förvandlas till större iskristaller, vilket leder till ett mer förstärkt och kompakt lager. Snölager som påverkas av tryck- och smältning-återfrysningsprocessen under en längre tid (oavbrutet i flera snösäsonger i följd) bildar stora och kompakta iskristaller och lager med mycket lite luftfickor, något som till slut kan leda till bildning av glaciäris. 2.4 Temperatur i snötäcket Snötäckets temperatur är något som varierar under säsongen. På grund av snöns låga konduktivitet så kan värme inte tillföras så snabbt in i snötäcket under dagen eller ledas ut ur snötäcket under natten. Temperaturmätningar i snötäcken, visar en stor temperaturgradient nära ytan och en kraftig dämpning av temperaturfluktuationer i de djupare lagren (Dewalle et al., 2008). Ett sekundärt temperaturmaxima kan förekomma strax under ytan under dagtid på grund av en kombination av värmeledning och överföring av kortvågsstrålning (Koh och Jordan, 1995). Temperaturen på snön nära markytan håller sig runt 0 C under tidig höst, på grund av värmetillföring från jordytan, för att sedan ligga några minusgrader under 0 C under vintern. 6

13 2.5 Islager Ett islager, s.k skare, kan bildas på två olika sätt. Dels genom att snön på ytan smälter, framför allt på grund av solens uppvärmning, och sedan fryser till igen. På detta sedan kan ett nytt lager snö falla vilket leder till att skaren uppträder i snötäcket mellan två olika skikt av snö (Gray, 1981). Andra sättet som en skare kan bildas på är genom att det regnar på snötäcket. Om dropparna är underkylda vid nedslaget på snön kommer dessa att omedelbart att frysa till is och ett islager bildas på ytan. Hur tjock skaren blir beror på temperaturen på de underkylda dropparna och hur mycket underkylt regn som faller. Om regnet inte är underkylt så kommer snötäcket istället att bli vattenmättat för att sedan frysa till islager när temperaturen sjunker, t.ex. till kvällen. Om islagret blir kontinuerlig och ogenomtränglig så kan det bildas en vattensamling (pool) på ytan, vilket kan göra islagret ännu tjockare. Hade skaren inte varit kontinuerlig och det hade bildats en avtappning (dränering) så skulle detta leda till ändring av hela snöstrukturen in under (Gray, 1981). Skaren påverkar transporten av luft och vatten mellan snötäcket (Gray, 1981). 2.6 Torr och blöt snö När snö är torr så tenderar snökornen att inte fastna i varandra när man kramar ihop dem. Detta är på grund av att torr snö har en mindre mängd flytande vatten mellan kornen och är mer porösare än blöt-fuktig snö. Porositeten talar om hur mycket luftfickor som finns mellan iskristallerna. Torr snö uppkommer oftast under 0 C, blöt-fuktig snö uppkommer kring temperaturer 0 C och är mer kompakt. Blöt-fuktig snö har en högre vattenmängd och mycket lite luftfickor än den torra snön vilket gör det lättare att bindas samman när man kramar ihop snön (Colbeck et al., 1990). Faktorer som avgör snöns torr- och blöthet är framför allt temperaturen och vinden, eftersom den förändras av sublimation (Knight, 2006). Högre vind ökar även upptransporten av vattenånga ur snötäcket vilket leder till ett torrare snötäcke. Andra faktorer som kan påverka snöns torr- och blöthet är luftfuktigheten och regn. 7

14 3. Data 3.1 Data insamlingsplats Abisko är belägen i norra Sverige (68 21 N, E) vid sjön Torneträsk och nära den norska gränsen (se fig. 1). Vid Abisko naturvetenskapliga forskningsstation har det gjorts väderobservationer sedan 1913 (Kohler et al., 2006). På grund av ortens geografiska placering, öster om bergskedjan, så hamnar Abisko i nederbördsskugga med en medelnederbörd på 310 mm/år och en medeltemperatur på 0.7 C (Kohler et al., 2006). 3.2 Snöprofils-mätningar Sedan vintern 1961/1962 till idag har det varannan vecka under snösäsongen gjorts detaljerade snöprofilsmätningar på Abiskos naturvetenskapliga forskningsstation. Under snösäsongerna för perioden har det totalt gjorts 456 stycken snöprofilsmätningar. Dessa mätningar har införts på ett s.k. snöprotokoll (se appendix) som under de senaste åren har digitaliserats (Johansson et al., 2009). Varje snömätning innehåller information om det totala snödjupet, individuella snölagrens djup och egenskaper samt observatören för mätningen (Appendix, Tabell A1). Ur de individuella snölagrens egenskaper har man tagit fram information om kornstorlek, snölagrets täthet/hårdhet, snökristallens fasthet och snöns torrhet. Uppskattningarna är subjektiva, vilket även ger en liten variation i datat från observatör till observatör (Johansson et al., 2009). Kornstorleken har den internationella beteckningen E och är medelkornstorleken av iskristallerna i snölagret (Colbeck et. al., 1990). Den längsta axeln hos iskristallen mäts i millimeter och detta görs genom att jämföra snökristallen mot ett rutnät (vars storlek är känd). Observatören får själv bestämma om det är en flinga eller en av de fem kornstorlekarna som finns, från mycket fin (mjöl) <0.2 mm till extrem (nötter) >5 mm (se Tabell 1). I den internationella klassifikationen av snö på marken finns inte flingor som en egen klass (Colbeck et al., 1990). Snölagrets täthet/hårdhet har den internationella beteckningen R och beskriver hur tätpackat snölagret är. Denna egenskap bestäms av ett s.k. handtest där observatören kan genom olika föremåls nedtryckning i snölagret besluta ifall snölagrets hårdhet är från stora hålrum till kompakt. 8

15 Tabell 1. De olika egenskaperna med dess klassificering. Snö egenskaper Abisko klassificeringen Objektiva mätningar Internationell klassificering Kornstorlek, E Snölagrets Täthet/Hårdhet, R Snökristallens Fasthet Storleken(mm) Flingor Flingor - Mjöl <0.2 Mycket fin Mannagryn Fin Risgryn Medel Grov Ärtor Mycket Grov Nötter >5.0 Extrem Grov Handtest Stora hålrum Stora hålrum - Mycket luckor Knytnäve Mycket låg Luckor 4 fingrar Låg Täml.tät 1 finger Medium Tät Penna Hög Kompakt Kniv blad Mycket hög Is Mycket löst - - Lös - - Tämligen fast - - Fast - - Mycket fast - - Ishård - - Torrhet Torr Normal Fuktig (kram) Blöt Torr Fuktig Blöt Mycket blöt Slaskig Snökristallens fasthet är en egenskap som inte finns med i den internationella snö klassifikationen av Colbeck et al., (1990). Denna egenskap beskriver hur en snöflinga är i sin uppbyggnad, från mycket lös till ishård. Eftersom kategorierna kompakt och ishård i snölagrets täthet/hårdhet samt i snökristallens fasthet har varit svårt att skilja från kategorin is (beroende på observatör), så har man valt att slå ihop dem (Johansson et al. 2009). 9

16 Torrheten i snön avgörs av hur mycket vatten den innehåller i förhållande till volymen. Denna egenskap kategoriseras från torr- till blötsnö. I den internationella klassificeringen delas torr snö in i två grupper (torr och normal) och den blöta snön i tre grupper (blöt, väldigt blöt och slaskig) (Colbeck et al., 1990). Kategorin torr används under kalla förhållanden och normalt vid alla andra tillfällen då det inte går att krama ihop snön. Datasetet från Abisko är unikt i sitt slag vilket gör det svårt att jämföra mot liknande observationer och den långa mätperiod har gjort att man har fått en stor mängd data att sammanställa. 4. Resultat I denna del av studien kommer framför allt den klimatologiska fördelningen av de inre egenskaperna i hela snötäcket, snödjupet och snölagren i snötäcket att undersökas. Figur 5 visar den relativa fördelningen av de fyra egenskaperna, kornstorlek, kristallens fasthet, snölagrets täthet/hårdhet och dess torrhet, säsongsvis från oktober till maj månad. Med säsongsvis menas från den första dagen, av en sju dagars period, då snön kvarstår och marken är heltäckt av snö (Gray, 1981) Datasetet som har undersökts innehåller mätningar från år 1961 till år 2007 och har indelats in i tre 15-års perioder, vilket gör det lättare att jämföra dessa, månadsvis, säsongsvis och 15-års perioder sinsemellan. I figur 5 visas den relativa förekomsten av de olika snöegenskaperna, observera att djupet av respektive snöskikt inte är inkluderat. Alla egenskaper i en 15-års period under en månad utgör tillsammans 100% utav alla mätningar som är gjorda för perioden. 10

17 11

18 Figur 5. Relativa frekvensen av förekomsten för alla egenskaper under hela säsongen. Det 46 års långa mätserien är uppdelad i tre stycken 15-års perioder ( , och ). 5a) är för egenskapen kornstorlek, 5b) för egenskapen täthet/hårdhet, 5c) visar egenskapen fasthet och 5d) visar egenskapen torrhet. 4.1 Jämförelse mellan kategorierna genom alla år Kornstorleken 0,5-1 mm (risgryn) och 0,2-0,5 mm (mannagryn) dominerar i snötäcket genom hela snösäsongen under alla år, från 1961 till 2007 (fig.5a). Kornstorlek risgryn utgör i genomsnitt 27,8% av alla observationer genom hela säsongen och alla år, medan storleken mannagryn förekommer 24,7% av tiden. Det som förekommer minst av är snökorn som är stora som nötter (>5 mm) 0,92% (nästan 1%), därefter ärtor 4,9%, flingor 7,4%, is 16% och mjöl ( <0,2 mm) 18,2%. För utvecklingen för snölagrets täthet/hårdhet så ser vi att snökategorierna, tämligen tät (22,1%) och lucker (23,7%) är jämt fördelat över snösäsongen (fig.5b). Mycket lucker utgör ett medel på 14,3%, tät på 13,3% och stora hålrum, 3,1%. Kategorierna kompakt och is utgör tillsammans 11,7% av alla observationerna. I Figur 5c (utvecklingen för snökristallens fasthet) så innehåller snön 31% av data lös snökristaller och 15% av kategorin tämligen lös. Här är det någorlunda större glapp mellan medelvärdena för de olika kategorierna än vad det har varit i Figur 5a och Figur 5b kategorierna ishård och is bildar tillsammans ett medel på 11,8%. Normal torrhet utgör 37,7% utav alla observationer (fig.5d), vilket motsvarar 9,6% lägre än torr egenskap (28,1%), medan fuktig och blöt utgör 13,1% respektive 5,8% utav mätningarna. 4.2 Jämförelse mellan 15-års perioderna Om man istället jämför perioderna emellan, det vill säga (första 15-års perioden) med (andra 15-års perioden) och med (senaste 15-års perioden) under hela säsongen så kan vi se att kornstorleken 0,2-0,5 mm (mannagryn) utgör 28,1% av alla observationer för senaste 15-års perioden. Detta är ett medelvärde av alla observationer under de senaste 15-åren 12

19 för hela säsongen, vilket är en ökning på 1,3% jämfört med första 15-åren ( ) och 8% jämfört med den andra 15-års perioden ( ). Under de första 15-åren, dvs , så var 32,3% av snölagrena utav kornstorleken 0,5-1 mm (risgryn) vilket var 7,5% (dvs. 24,8%) mer än för de senaste 15-åren ( ) och 6,2% (26,1%) mer än den andra 15-åren ( ). Fler kategorier som det observerades mer av under den första 15-års perioden än den senaste 15- åren, var kornstorlek >5 mm (nötter) 0,9% jämfört med 0,1% (de senaste 15-åren), 1-5 mm (ärtor) 5,1% jämfört med 3,2% och <0,2 mm (mjöl) 20% jämfört med 18,6% (fig.5a). Kategorin flingor visar en ökning från 3% ( ) till 7,8% ( ), det gör även kategorin is som har ökat från 11,9% för de första 15-åren till att utgöra 17,2% utav egenskaperna i snölagrena. Kategorierna nötter (1,6%), ärtor (6,4%), flingor (11,4%) och is (19,1%) var kategorierna som var cirka 1-3% högre i medel under den andra 15-års perioden ( ) än de övriga två 15-års perioderna. Att snöns täthet/hårdhet har blivit mer isigare är något som syns tydligt i fig.5b. Då kategorierna kompakt och is har slagits samman så utgör dessa 13,1% av observationerna under hela säsongen för de senaste 15-års perioden ( ), jämfört med första- ( , 9,8%) och andra 15-års perioden ( , 12,3%). Kategorierna stora hålrum (1%), mycket lucker (12,6%), lucker (23,2%) och tät (13,8%) är något som har observerats mindre av de senaste 15-åren (fig.5b). Dessa kategorier utgjorde 0,3% (stora hålrum), 13,2% (mkt lucker), 28% (lucker) respektive 16,9% (tät) av mätningarna under de första 15-åren ( ). Det som har ökat de senaste 15 åren är täml. tät, 23,1% utav mätningarna jämfört med de första 15 åren (19,4%) och en minskning mot andra 15-års perioden (23,9%). Täml. tät, mkt, lucker (17%) och stora hålrum (5,6%) var kategorierna som utgjordes mest av under den andra 15-års perioden jämfört med de andra två perioderna. Mätningar som har gjorts på snökristallens fasthet visar att kategorierna lös och fast har minskat successivt. Lös, från att utgöra ett medelvärde på 32,6% de första 15-års perioden till 28,6% de senaste 15-års perioden (fig.5c) och kategorin fast från 16,9% från första 15-åren till 10,7% till de senaste 15-åren. De kategorier som har ökat, jämfört mellan första 15-åren och de senaste, är mycket lös och täml. lös, men dessa kategorier dominerade under den andra 15-års perioden ( ). Figur 5c visar även en stegvis ökning genom åren för kategorierna is och ishård, som är sammanslagna, de utgjorde ett medelvärde på 10% de första 15-åren ( ) medan de senaste 15-åren har de ökat till 14,1% ( ). Medelvärdet för varje 15-års period för sig under hela säsongen visar att kategorin torr har minskat steg för steg från att ha utgjort 32,9% av alla observationer för perioden (första 15-åren) till 23,9% i perioden (senaste 15-åren) (fig.5d). I samband med minskning av kategorin torr så har klassificeringen av kategorin blöt ökat från 2,9% ( , första 15-åren) till 10,3% ( , senaste 15-åren), och normal ökat från 34%, första 15-åren, till 43,5% de senaste 15- åren. 4.3 Månads vis jämförelse (mellan 15-års perio derna) Månadsvis jämförelse i säsongen för kornstorleken visar att förekomsten av storleken 0,5-1 mm (risgryn) är liten under oktober och november månad och sedan ökar förekomsten av kategorin från december till maj, där den utgör den största förekomsten under hela säsongen (fig. 5a). En till 13

20 kategori som ökar i förekomst, även här från december till maj, är storleken 1-5 mm (ärtor) men dessa är inte lika stor till förekomsten som risgryn. Det som minskar är kategorin mjöl (<0,2 mm) och flingor. Mjöl minskar stegvis genom hela säsongen medan flingor är den kategori som är störst i november för att sedan nästan försvinna helt under våren (april). Fördelningen för mannagryn (0,2-0,5 mm) ser ut att hålla sig ganska konstant genom hela säsongen men även dessa visar en liten minskning från februari till mars. Att förekomsten av de större kornstorlekarna, nötter, ärtor och risgryn ökar under våren till att utgöra den största förekomsten under maj (framför allt risgryn) och att de mindre kornstorlekarna (mannagryn och mjöl) minskar under denna period tills att försvinna helt, kan vara ett tecken på smälning-återfrysnings metamorfos, där de större kornen livnär sig på de mindre. Snölagrets täthet/hårdhet och snökristallens fasthet visar en jämn fördelning för varje månad genom hela säsongen. Månaden oktober för den första 15-års perioden ( ) visar få kategorier jämfört med de övriga 15-års perioderna. Detta beror på för få observationer under den första 15-års perioden för denna månad. Det som framkommer ur dessa två figurer, dvs. Figur 5b och Figur 5c är att islagrena har ökat genom hela säsongen, från oktober till maj, under de sista 15-års perioden. Figur 5d, torrheten, visar att förekomsten av kategori torr är väldigt liten, jämfört med för perioden , under oktober månad och även maj månad. Denna kategori, dvs. torr, växer i november och når sitt max under december månad för alla tre 15-års perioderna, för att sedan minska från januari till april, där den andra 15-års perioden har den näst lägsta förekomsten och den senaste 15-års perioden utgör den lägsta förekomsten av kategorin torr (fig. 5d). Detta göra att klassificeringen för kategorierna normal och fuktig, ökar från januari, för normal, och från mars, för fuktig ända fram till maj. Större och mer drastiska förändringar visas för kategorin blöt, då denna kategori har ökat kraftigt från april till maj, för den senaste 15-års perioden. Att klassificering torr minskar efter december månad och kategorin normal ökar och även den drastiska ökningen av kategorierna fuktig och blöt, kan vara ett tecken på ökad medeltemperatur för de senaste 15 åren. Figur 6 visar medeltemperaturen för de tre 15-års perioderna genom hela säsongen. Det vi kan se är att medeltemperaturen för de senaste 15-åren har ökat från december månad fram till maj månad, jämfört med de första 15-åren. Skillnaden i medeltemperaturen jämfört mellan den första- och de senaste 15-åren är som störst under januari månad, +2,3 C och som minst i mars, +1,1 C, för att sedan åter igen öka till +1,3 C, under maj. 14

21 Figur 6. Luftens månads-medeltemperatur uppdelat i tre 15-års perioder över hela snösäsongen. 4.4 Fördelningen av kategorierna med hänsyn taget till respektive skikts tjocklek Ett annat sätt att förklara fördelningen av kategorierna i snötäcket på är genom att jämföra varje skikts tjocklek med snötäckets totala tjocklek (fig. 7). Istället för att bara titta på förekomsten av en viss kategori (fig.5) så ser man mycket tydligare i fig.7, dels att de förekommer och hur stor del av hela snötäcket som utgörs utav de olika kategorierna. Med en jämförelse mot kategorierna genom alla år så kan vi se att kornstorleken risgryn (0,5-1mm) utgör 34,7% (fig. 7a), i fig. 5a så utgjorde dessa endast 27,8% av alla egenskaper genom alla år och hela säsongen. I jämförelse emellan den senaste 15-års perioden ( ) i fig.5a och fig.7a så utgjordes 24,9% i fig.5a av kornstorleken risgryn under hela säsongen och var då inte den dominerande egenskapen i snötäcket, vilket nu har ändrats och visar att den utgör 33,3% utav kategorierna för den senaste 15- års perioden ( ) i hela säsongen i fig.7a. 15

22 16

23 Figur 7. Relativa frekvensen av förekomsten av egenskaperna med hänsyn taget till respektive skikts tjocklek. Det 46 års långa mätserien är uppdelad i tre stycken 15-års perioder ( , och ). 7a) är för egenskapen kornstorlek, 7b) för egenskapen täthet/hårdhet, 7c) visar egenskapen fasthet och 7d) visar egenskapen torrhet. Månadsvis för maj månad de senaste 15-åren i fig.5a innehöll 42,9% av kornstorleken risgryn utav alla kategorier och första 15-åren ( ) var på 43,2%. Tittar man istället på figur 7a, som är relaterat till snödjupet, för samma staplar så ser vi att för de senaste 15-åren så har kornstorleken 0,5-1 mm (risgryn) ökat till 63,7% och även för perioden (första 15-åren) visar en ökning till 44,4%. Detta tyder på att de senaste 15-års perioden så har lagertjockleken för risgryn (0,5-1 mm) ökat under maj månad. Figur 7b och 7c är identiska (nästan ingen skillnad i fördelningen, varken av förekomsten eller relativa tjockleken) med Figur 5b och 5c, men något som man ser stora skillnader i är kategorin is (kan även ses i alla andra figurer 5a, 5b, 5c, 5d, 7a, 7b, 7c och 7d också) som i fig.5b utgör 11,7% av alla egenskaper för alla år under hela säsongen medans den endast utgör 4,3% i figur 7b, som även tar hänsyn till snötäckets djup. Här kan vi konstatera att islagren som finns i snötäcket är många men de är väldigt tunna även något som Johansson (2009) har kommit fram till. En jämförelse mellan alla kategorierna sinsemellan visar att kategorin normal dominerar med 41% av kategorierna, torr utgör 30,1% medan fuktig och blöt ligger på 15,8% respektive 7% i figur 7d. Tittar man på 15-års perioder emellan så visar mätningarna att kategorin normal har ökat successivt till 47,6% de senaste 15-åren ( ), sedan de första 15-åren ( ) som då utgjordes av 37%. Kategorin torr utgör ett lägre medelvärde de senaste 15-års perioden, 23,8% jämfört med 33,3% ( ) och 32,8% ( ) än de övriga. Något mer som har ökat över hela säsongen de senaste 15-åren är egenskapen blöt (som tidigare har nämnts). Som endast uppgick till 1,7% under första 15-års perioden ( ), 8,4% andra 15-års perioden ( ), utgör under de senaste 15-åren ( ) 10,9%, vilket är en ökning med 9,2% respektive 2,5%. Månadsvis så utmärker sig detta för maj månad i figur 7d. 4.5 Det understa lagret respektive översta lagret i snötäcket Snödjupet och antalet lager är något som varierar för varje dag och månad. Detta gör att det blir mer svårtolkat att titta specifikt på t.ex. det mittersta lagret då man samtidigt måste hålla reda på var i 17

24 snötäcket det befinner sig (näst understa lagret eller översta lagret osv.). På grund av det har det istället valts att titta närmre på bara det understa och det översta lagret och dess fördelning av kategorierna, figur 8 och 9. I figur 8a kan det se hur klart och tydligt kornstorleken risgryn (0,5-1mm) dominerar genom hela säsongen för det understa lagret. Den utgör ett medelvärde för alla kategorier genom hela säsongen på hela 52%. En jämförelse mellan de senaste 15 åren och de övriga två 15 års perioderna, visar en ökning på 1,4% från de andra 15 års perioden och en ökning på 8,2% från de första 15 åren (47% - 55,2%). Från oktober till januari minskar de mindre kornen, 0,2-0,5 mm (mannagryn) och <0,2mm (mjöl) och en ökning av kornstorleken 1-5mm (ärtor) på börjar från februari till maj. Oktober månad för perioden i uppvisar även att 50% bestod av risgryn (0,5-1mm) och 50% av mjöl (<0,2mm), detta är p.g.a. att det endast har erhållits två mätningar för denna period. Mycket lucker och lucker (fig.8b) utgör vardera 31% respektive 30% utav alla kategorier i egenskapen snölagrets täthet/hårdhet under hela säsongen. Lucker är kategorin som har ett litet övertag från oktober månad enda fram till december därefter börjar kategorin mycket lucker att ta över (från januari fram till maj). Detta är ett tydligt tecken för TG-metamorfos, åtminstånde under vinter månaderna och början av våren (januari till mars), där det understa lagret, på grund av en ökad temperaturgradient mellan markytan (temperaturen vid markytan antas vara kring 0 C) och snöytan (temperaturen på snöytan ses i fig. 6, dvs. medellufttemperaturen för månaderna januari till mars) blir mindre tätt packat, dvs. mycket lucker. När TG-metamorfosen har ägt rum under en längre tid, så kommer den att försvaga det understa snölagret för sedan fram mot vårkanten öka chansen för djupfrost bildning. Eftersom kategorin mycket lucker har ökat så har även risken för laviner i området ökat. När en jämförelse mellan de tre 15 års perioderna för dessa två kategorier för hela säsongen görs, visar det sig att de senaste 15 åren ( ) har kategorin mycket lucker ökat jämfört med de första 15 års perioden ( ) från 24,5% till 33,6% men detta är en minskning i jämförelse med de andra 15 års perioden ( ) 36,2%. I figur 8b syns även ökning av is, något som även syns i figur 8c. I figur 8b i det understa lagret för de senaste 15 åren genom hela säsongen, visar att kategorin is har ökat med 1,1% från de första 15 åren ( ) och 4,4% från de andra 15 års perioden ( ) (2%-6,4%). Under hela säsongen och för alla tre perioder så dominerar kategorin normal bland egenskaperna för snölagrets torrhet med 51%, vilket är 20,5% mer än kategorin torr (fig.8d). Kategori torr i det understa lagret utgör som ett maximum i december månad för de senaste 15 års perioden ( ) för att sedan sjunka kraftigt och försvinna helt till våren. I en jämförelse mellan de tre 15 års perioderna upptäcks det en kraftig minskning för kategorin torr för det understa lagret, för de senaste 15 åren ( ). En minskning på 19,7% (medelvärdet genom hela snösäsongen) jämfört med de första 15 åren ( ) och 3,3% i jämförelse med de andra 15 åren ( ), från att utgöra 50,2% till att utgöra 30,5% under Denna minskning har tidigare nämnts vid figur 7d, då det talades om förekomsten av kategorierna i hela snötäcket med avseende på snödjupet, men där var minskningen bara 9% (32,9% till 23,9%, ). Detta kan förklaras med att temperaturskillnaden är som störst mellan det understa lagret och snöytan. Kategorin blöt har ökat successivt de senaste 15 åren till 5,5% från 0% de första 15 åren, något som syns tydligt framför allt för april och maj för de senaste 15 åren ( ) i figur 8d. I figur 8a det hur de mindre kornen, mannagryn (0,2-0,5 mm) och mjöl (<0,2mm) minskade i förekomsten från oktober till januari och de större kornet, ärtor (1-5mm) började öka från februari till maj. Detta kan 18

25 ha att göra med smältning-återfrysnings metamorfosen, som äger rum i den allt mer blötare snön i figur 8d. 19

26 Figur 8. Relativa frekvensen av förekomsten för egenskaperna i det understa lagret under hela säsongen. Det 46 års långa mätserien är uppdelad i tre stycken 15-års perioder ( , och ). 8a) är för egenskapen kornstorlek, 8b) för egenskapen täthet/hårdhet, 8c) visar egenskapen fasthet och 8d) visar egenskapen torrhet. Övergår vi till att titta på det översta lagret istället (fig. 9) ser vi att kornstorlekarna mjöl (<0,2mm) utgör 34,1%,och flingor 30,5%, ett medelvärde för alla kategorier genom hela säsongen. Förekomsten av flingor har ökat i det översta snölagret de senaste 15 åren ( ) med 18,1% jämfört med de första 15 åren ( ) (15% till 33,1%), men det är en minskning i jämförelse med de andra 15 åren ( ), 43,3%. Det som har minskat kraftigast de senaste 15 åren är storleken risgryn (0,5-1mm) från 28,2% till att utgöra 5,9%. Det som nämndes tidigare om kornstorlekarnas minskning i det understa lagret under hösten, är mycket tydligare i det översta lagret (fig.9). Här ser man hur de mindre kornen mjöl (<0,2mm) och mannagryn (0,2-0,5mm) är fler i förekomsten under säsongen fram till mars, april, då storleken risgryn (0,5-1mm) och ärtor (1-5mm) börjar ta över förekomsten i det översta lagret. Detta kan vara spåren av ET-metamorfosen, då snötemperaturen och lufttemperaturen börjar närma sig varandra mer och mer. I figur 6 kan man se hur medellufttemperaturen sjunker från -7 C i mars till -1,6 C i april och kring dessa temperaturer antas även marktemperaturen att ligga på. Översta lagrets täthet/hårdhet i figur 9b, utgörs 27,2% av täml. tät och 26,1% av kategorin luckor. Det som har ökat de senaste 15 åren är kategorin tät med 1% (20,6%- 21,6%, ett medelvärde under hela säsongen) och bara under maj månad de senaste 15 åren med 50% och kategorin is från 0% till att utgöra 6,4%, de senaste 15 åren. I figur 9c, är den dominerade kategorin lös 45,1%, för alla kategorier under hela säsongen. Det är även denna kategori (lös) som har ökat i förekomst från de första 15 åren ( ) 41% till 47% de andra 15 års perioden ( ), men från andra 15 åren och de senaste 15 åren är det ingen skillnad emellan. Den totala förekomsten av alla egenskaperna i översta lagrets torrhet (för alla egenskaper och 15 års perioder i hela säsongen i fig.9d) överensstämmer väl med egenskaperna för det understa lagret (fig.9d). Trots det så är utseendet av egenskaper månadsvis och periodvis annorlunda, dvs. kategorin torr i de olika 15 års perioderna under hela säsongen är lika varandra i det översta lagret, i vissa fall så har den även ökat för de senaste 15 åren ( ), från oktober till januari, vilket är motsatsen i figur 8d i det understa lagret. Kategorin fuktig i det understa lagret (fig.8d) är utbytt och utgörs 20

27 istället av is i det översta lagret (fig.9d). Det som tydligt kan ses i delfigurer i figur 9 är att islagret för det översta lagret har ökat kraftigt under de senaste 15 åren, framför allt för maj månad, där den utgör en ¼ av alla egenskaper. 21

28 Figur 9. Relativa frekvensen av förekomsten av egenskaper i det översta lagret för hela säsongen. Det 46 års långa mätserien är uppdelad i tre stycken 15-års perioder ( , och ). 9a) är för egenskapen kornstorlek, 9b) för egenskapen täthet/hårdhet, 9c) visar egenskapen fasthet och 9d) visar egenskapen torrhet. 4.6 Snödjup och snölager I detta avsnitt studeras snödjupet och för att se om några likheter kan hittas med antalet snölager. Figur 10 visar hur snödjupet har varierat genom åren från 1961 till De svarta prickarna i figuren utgör alla snödjupsmätningar (från snöprofilsmätningarna) som har gjorts i Abisko. Den heldragna svarta linjen är en linjär anpassning till snödjupsmätningarna. Regressionslinjen visar att snödjupet har sjunkit, från att snöns medeldjup var 42,6 cm de första 15-åren ( ) till att vara 36,3 cm de senaste 15-åren ( ), vilket är en minskning på 6,3 cm. Signifikanstest (se appendix B) visar dock att trenden inte är signifikant. Medelvärdet för det maximala snödjupet i Abisko för åren 1961 till 2007 är 62 cm. I figur 10 kan man även se att förekomsten av ett snödjup på över 80 cm är vanligt från slutet av 1980-talet till slutet av 1990-talet. Den djupaste mätningen som har gjorts uppnår 118 cm år Figur 10. Snödjupets variation genom åren och dess trend. Snödjupsmätningarna är tagna från snöprofilmätningarna från Abisko. 22

29 I figur 11 kan antalet snölager från varje mätprofil under hela mätperioden, , ses. Alla staplar representerar alla mätningar och den svarta linjen dragen rakt igenom figuren är en linjär anpassning som visar trenden, även denna är inte signifikant (appendix B). Antalet lager varierar från 1 upp till 18 lager ( tid då antalet lager var som störst). I början av mätningarna (1961) utgörs medlet av 5,5 lager som mot slutet av mätningarna går ner till ett medel på 4,4 lager. Trenderna i både figur 10 och figur 11 talar om det Beniston (1997) har nämnt, att antalet lager i snötäcket kan vara beroende av snödjupet, något som Johansson et al. (2009) också visat. Korrelationen mellan antalet snölager och snödjupet blir 0,67. Figur 11. Antalet snölager i snötäcket från 1961 till Den heldragna linjen visar en linjär regression. Ett annat sätt att studera antalet lager ses i fig. 12, där medelvärdet för antalet lager är uppdelat i tre 15-års perioder under en snösäsong och dess medelstandard avvikelse visas. Medelvärdet utgörs här av alla snölager mätningar för respektive månad inom de 15-års perioderna. Månaderna är svagt förskjutna i figuren för att tydliggöra standardavvikelserna. Alla 15-års perioder visar nästan liknade uppträdande, det vill säga när antalet lager är som minst under oktober månad för att sedan nå sitt max någon gång mellan månaderna januari till mars, för att sedan återigen minska i antalet lager fram mot maj månad. Minskning av antalet lager under maj månad gäller endast för den andra- och den senaste 15-års perioden, medan för de första 15-åren ( ) inte sker någon större förändring av antalet lager i övergången från vinter till vår. Med andra ord så har antalet lager under de senaste 15-åren ( ) minskat till ett medel på 3,5 lager jämfört med de första 15-åren ( ) som utgjorde ett medel på 5,8 lager. Oktober, november och december, i jämförelse mellan de första 15-åren och de senaste, så visar motsatsen till maj, dvs. under hösten och tidig vinter så har är antalet lager ökat de senaste 15-åren ( ). Från 1961 till 1976 utgjordes det första lagermaximat under januari månad och sedan återigen under mars månad, motsatsen jämfört med de senaste 15-åren. Där antalet lager är färre under januari och mars, för de senaste 15-åren, och lagermaximat (den enda) är förskjuten till en månad senare, det vill säga till februari. Medan de andra 15-års perioden ( ) inte visar lika kraftiga svängningar i antalet snölager som de övriga två perioderna gör. De andra 15-års perioden växer nästan linjärt för att nå sitt medellagermaximum i mars och för att sedan minska linjärt enda till maj. Hela våren (mars, april och maj) för perioden var antalet lager mindre än de övriga två perioderna. Standard avvikelsen, de vertikala strecken, är ett mått på hur mycket (i detta fall, antalet lager) avviker från medelvärdet för antalet lager. Fig. 12 visar även en signifikant skillnad för november, april och maj 23