ÅRGÅNG 22 TEMA: GIH 200 år. Aktuell forskning från världens äldsta idrottshögskola

Transkript

1 ÅRGÅNG 22 TEMA: GIH 200 år Aktuell forskning från världens äldsta idrottshögskola

2 INNEHÅLL nr 1/ Ledare Per Nilsson 5 Världens äldsta idrottshögskola 8 Per-Olof Åstrand fysiologen som förändrade träningen Daniel Svensson 11 Att tiga är inte alltid guld Eva Linghede och Håkan Larsson 16 Medierna skapar hjälten John Hellström 20 Studenter tar plats i SIH-projektet Gunilla Brun Sundblad, Suzanne Lundvall och Lars-Magnus Engström 25 Äldre blir starkare av Hälsoprojektet Eva Andersson, Gustaf Rönquist, Kristjan Oddsson, Örjan Ekblom och Johnny Nilsson 28 Låg kunskap om trötthet ger tröttare idrottare Andreas Carlsson och Göran Kenttä 33 Nytt cykeltest för att mäta konditionen Elin Ekblom-Bak 36 Stakträning effektivt för ryggmärgsskadade Anna Bjerkefors 41 Nya forskningsrön kan ge bättre träningsmetoder Niklas Psilander och Kent Sahlin 45 Aminosyror ökar träningseffekten Marcus Moberg, William Apró och Eva Blomstrand 50 Pia Sundhage hedersdoktor vid GIH 51 DEBATT: Idrottsrörelsen måste bli mer professionell Jonas Stier Ansvarig utgivare Per Nilsson Chefredaktör Christine Dartsch christine.dartsch@gih.se Redaktör Johan Pihlblad johan.pihlblad@gih.se Adress Centrum för idrottsforskning Box Stockholm Tel Hemsida CIF på Prenumerationspris Helår med fyra nummer kostar 200 kr. Beställs på hemsidan. Pg-konto Prenumerationsärenden Marie Broholmer marie.broholmer@gih.se Grafisk form och produktion Tomas Transten Grafiska Huset AB Tel tomas@grafiskahuset.se Tryckeri Grafiska punkten i Växjö AB Foto (om ej annat anges) Bildbyrån i Hässleholm ISSN-nr Utgivningsplan 2013 Nr 1 mars Nr 2 juni Nr 3 september Nr 4 december Debatt Debattartiklar skickas till: johan.pihlblad@gih.se Referenser i nr Den som saknade en referenslista till artikeln Många barn och ungdomar kan träna och tävla trots hjärtfel i nr hittar den på ÅRGÅNG 22 TEMA: GIH 200 år Aktuell forskning från världens äldsta idrottshögskola 2 svensk idrottsforskning 1/2013 Linggymnastik män. Gymnastiklärarkursen Källa: Gymnastik- och idrottshögskolans bibliotek

3 Ledare nr 1/2013 Bästa läsare! G y m n a s t i k och idrottshögskolan (GIH) fyller 200 år. Det uppmärksammar Svensk Idrottsforskning med att presentera aktuell idrottsforskning från det som kallas för världens äldsta idrottshögskola. Forskningen på GIH har varit mycket framgångsrik genom åren. Efter andra världskriget blev skolan världsberömd för banbrytande fysiologisk forskning. I det här numret kan ni läsa historien om den kanske störste forskarprofilen av dem alla Per-Olof Åstrand, nyligen 90 år fyllda. Läs också om hur en svensk sporthjälte blir till, om det nya konditionstestet som tycks vara pålitligare än Åstrands klassiska test på cykelergometer, om pionjärforskning kring hbtq-personers villkor i idrotten och mycket mera. På tal om sexuella minoriteters situation ordnade Centrum för idrottsforskning (CIF) nyligen en konferens om hbtq-frågor tillsammans med Ungdomsstyrelsen, RF och RFSL. Glädjande nog var uppslutning stor, inte minst från idrottsrörelsen. Idrotten har fått en hel del negativ uppmärksamhet i vinter. För några veckor sedan avslutades VM i längdskidor och den efterföljande diskussionen har mest kommit att handla om bloddopning. I händelsernas centrum står Bengt Saltin, i dag professor på Köpenhamns universitet men under många år verksam på GIH. Faktiskt är det så att bloddopningen uppfanns just på GIH, eller på Gymnastiska centralinstitutet (GCI) som det så hette. De första försöken gjordes i slutet av 1960-talet, men utan ont uppsåt och i samband med forskning som inte hade någonting med idrott att göra. Även debatten om barn- och ungdomsidrotten har gått vidare. Den tog rejäl fart med Jonas Stiers rapport om ledarkulturen inom landslagsgymnastiken som kom i december. Ett sammandrag av rapporten kunde ni också läsa i förra numret av Svensk Idrottsforskning. I den här tidningen följer Jonas Stier upp den tid som har varit. På vår debattsida skriver han om hur han upplever idrottsrörelsens reaktion på kritiken. I maj presenterar CIF årets uppföljning av statens stöd till idrotten. Temat den här gången är vad som får barn och ungdomar att fortsätta idrotta. Som vanligt presenterar CIF också en statistisk analys om allt från barnidrott till jämställdhet i idrottens styrelser och medaljer i mästerskap. Mer om innehållet i rapporten berättar vi om i nästa nummer av Svensk Idrottsforskning som kommer i juni. Trevlig läsning och glad påsk! Per Nilsson Ordförande Centrum för idrottsforskning 1/2013 svensk idrottsforskning 3

4 Managing Sports 2013 From the pitch to the boardroom? Successful sports require exciting competition with skilled athletes, wise coaching and arenas creating great spectator experience. It also needs continuous development in all aspects. The question is how this development could or should be facilitated? Managing Sports 2013 is a conference geared at discussions focusing on the following themes: Football as a force in society Coach education in an European perspective Talent development: creating successful talent environments Club management: meeting the challenge of commercialization and professionalization Details Date: of July 2013 Place: Växjö, Sweden Early Bird Pass (register by May 10): SEK 1400 Full Conference Pass: SEK 1600 Conference cost includes one ticket to the football game between Germany and the Netherlands. Managing Managing Sports 2013 Sports 2013 Managing From From the the pitch pitch to Sports the to From the boardroom? the 2013 pitch to the boardroom? From the pitch to the boardroom? Researchers and practitioners (from the pitch to the boardroom) meet to discuss: What do we know today and what are the most important Successful issues factors sports for require future exciting success? Successful Successful The sports conference sports require require is exciting open exciting for participants competition from with skilled all sectors: athletes, researchers, wise teachers, Details coaches and people working in the competition competition sport with sector. skilled with skilled athletes, athletes, wise coaching wise and arenas Details Details creating great spectator coaching coaching and arenas and arenas creating creating great spectator experience. great spectator It also needs continuous experience. Successful experience. It sports also It require needs also needs continuous exciting continuous development in all aspects. The question is development competition development in with all skilled aspects. in all aspects. athletes, The question The wise how question this development is Details Date: Date: Date: could or should be how coaching this how development and this arenas development creating could could or great should or spectator facilitated? should be be Programme Vida Arena, Växjö of July of July 2013 facilitated? experience. facilitated? It also needs continuous of July 2013 Place: development in all aspects. The question is Managing Sports Place: Date: 2013 Place: is a conference Växjö, Sweden Managing how Managing this Wednesday development Sports Sports 2013 could is 2013 July a conference is or 10 a should conference be geared at discussions Växjö, Växjö, Sweden focusing of July Sweden Thursday 2013 on the July 11 geared facilitated? geared at discussions at discussions focusing focusing on the following on the themes: More information and registration: following following themes: themes: pm Study visit Arena City and More Place: More information information and registration: and am registration: Talent lnu.se/managingsports2013 development: Creating successful Managing Sports 2013 High is a conference Performance lnu.se/managingsports2013 Football center as Växjö, a force Sweden in society talent Conference environment cost includes one ticket to geared Football at Football discussions as a force as a focusing force Växjö society on society the Coach education Conference Conference an cost European includes cost includes one ticket one the ticket to football to game between following Coach Coach themes: More information am and registration: pm Lunch education education pm in Registration an European in European and perspective coffeethe lnu.se/managingsports2013 football the football game game between between pm Coach Germany Education and the in Netherlands. European perspective perspective pm Welcome speech Talent development: Germany Germany and creating the and Netherlands. successful Netherlands. Talent Football Talent development: as a development: force in creating society perspective creating successful talent successful environments Conference cost includes one ticket to talent Coach talent environments education environments pm in Football an European as a social force Club management: the football meeting game the between pm Coffee break Club perspective 8.30 management: Club pm management: meeting Sweden-Denmark, meeting the the big challenge of Germany commercialization and the Netherlands. pm Club management: Meeting the challenge challenge Talent challenge development: of of commercialization screen creating inuefa successful and women professionalization and fan of commercialization and professionaliza- talent professionalization environments zone tion Club management: meeting the Researchers and practitioners 5.00 (from pm the pitch to Closing the boardroom) ceremonymeet to discuss: What Researchers challenge Researchers and of practitioners commercialization and practitioners (from do (from the and we pitch know the to pitch today the to boardroom) and the boardroom) what are meet the to meet most discuss: to important discuss: What What issues factors for future success? do we professionalization do know we know today today and what and are what the are most the important most important issues issues factors 8.30 factors for pm future for future success? Germany-Netherlands, success? live at Myresjö Arena The conference is open for participants from all sectors: researchers, teachers, coaches and The Researchers conference The conference and is practitioners open is for open participants for (from participants the people from pitch working all from to sectors: the all boardroom) in sectors: the researchers, sport researchers, meet sector. teachers, to teachers, discuss: coaches What coaches and and people do we people working know working today the and in sport what the sector. sport are the sector. most important issues factors for future success? For more information and registration, please visit lnu.se/managingsports2013. The conference is open for participants from all sectors: researchers, teachers, coaches and The conference is a collaboration between: The people conference The working conference is in collaboration the is sport a collaboration sector. between: between: The conference is a collaboration between: The conference is a collaboration between: High Performance High Performance Center Center High Performance Center 4 svensk idrottsforskning 1/2013 High Performance Center

5 Världens äldsta idrottshögskola I början av 1800-talet var kroppsövningstrenden het i Europa. På flera platser öppnade institut för fysisk fostran för både vuxna och barn. Svenske Per Henrik Ling var son av tidsandan och med stöd från Karl XIII förverkligade han sina idéer i Stockholm. Gymnastiska centralinstitutet (GCI) öppnade år 1813 i närheten av dagens Sergels torg. Verksamheten började i en blygsam skala, men Linggymnastiken kom att bli alltmer populär. Lings anhängare liknade ibland en sekt. Som missionärer reste några av dem ut från Sverige för att sprida läran. För drygt 100 år sedan när Linggymnastiken stod på sin höjdpunkt var den spridd över stora delar av världen. Enlig Ling behövde kroppen bildas enligt en viss systematik. Mängder av noggrant beskrivna övningar skulle utföras enligt särskilda scheman. Målet var att skapa en harmonisk kropp och en god kroppshållning. Träningen var till en början främst anpassad för män, men med tiden skapades även liknande övningar för kvinnor. Skillnaderna tilltog däremot in i 1900-talet då övningarna skulle passa de ideal som gällde för respektive kön. Vid GCI utbildades främst sjukgymnaster och gymnastiklärare. Forskningen kom till GCI först på 1940-talet. Då enbart i fysiologi, till skillnad från dagens palett av forskningsområden. Första hälften av 1900-talet präglades av en infekterad strid mellan Linganhängare och företrädare för tävlingsidrotten. Efter andra världskriget fick idrotten en allt större plats i samhället på gymnastikens bekostnad. Också synen på undervisningen förändrades och under 1960-talet bytte GCI namn till Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH). Förutom Ling är GCI/GIH förknippat med flera kända namn i historien och med personer som är verksamma än i dag. Viktor Balck, Elli Björkstén, Maja Carlqvist, Per-Olof Åstrand och Bengt Saltin är ett axplock. Mycket mer om GIH:s personligheter och historia finns att läsa i jubileumsboken 200 år av kroppsbildning som kommer senare i vår. GIH kallar sig i dag för världens äldsta ännu verksamma idrottshögskola och ligger sedan år 1975 placerad mellan de anrika idrottsplatserna Stockholms stadion och Östermalms IP. Lagom till jubileumsåret har skolan har också fått ombyggda och utbyggda lokaler. I dag har GIH cirka 140 anställda och närmare studenter. De allra flesta studerar till att bli idrottslärare, tränare eller hälsopedagog. År 2011 startade GIH:s också sin egen forskarutbildning i Idrottsvetenskap. Den fysiologiska forskningen fortfarande viktig men i dag finns forskning inom allt från humaniora och samhällsvetenskap till idrottsmedicin. 1/2013 svensk idrottsforskning 5

6 Per-Olof Åstrand Fysiologen som förändrade träningen GIH:s 200-åriga historia rymmer naturligtvis många viktiga personer. En av de mest centrala är Per-Olof Åstrand. Hans insatser inom fysiologin har haft enorm betydelse för forskningen men också för idrotten. Åstrand var en av förgrundsgestalterna när träningen skulle rationaliseras och bli mer konditionsinriktad. Daniel Svensson Doktorand Avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö, KTH P e r-olof Åstrand (född 1922) är en av de mest betydelsefulla fysiologerna i Sveriges historia. Även internationellt har Åstrand ett enormt anseende. I den här artikeln ska jag försöka beskriva varför. Detta gör jag utifrån mitt forskningsprojekt om hur fysiologerna vid GIH påverkat längdskidåkningsträningens utveckling. Men vi börjar från början. Åstrand blir fysiolog Per-Olof Åstrand studerade under 1940-talet på Gymnastiska centralinstitutet (GCI), som senare bytte namn till Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH). Efter examen rekryterades han, tillsammans med ett antal andra, som assistent till den nybildade fysiologiska institutionen. Åstrand visade talang för studier och forskning och den förste professorn i fysiologi vid institutet, dansken Erik Hohwü Christensen, övertygade Åstrand om att satsa på forskarutbildningen. Där med blev han den förste doktoranden i fysiologi vid GCI. För att förstå vilken typ av forskningsmiljö Åstrand rekryterades till, är det nödvändigt att säga något om den historiska bakgrunden. Professorn och institutionsföreståndaren Hohwü Christensen hade tidigare forskat på frågor om muskelarbete, andning, kroppstemperatur och hjärtats minutvolym vid Köpenhamns universitet och där haft Johannes Lindhard som lärare och mentor. Lindhard var en av de tidigaste kritikerna av Linggymnastiken, den hållnings- och liksidighetsbaserade gymnastikform som utarbetats av GCI:s grundare, Pehr Henrik Ling. Även Hohwü Christensen var kritisk till Linggymnastikens påstådda vetenskaplighet. Att GCI rekryterade en sådan kritiker till sin egen professur berodde på att det i början av 1940-talet pågick en förändring i synen på kroppen. Tidigare hade man betraktat kroppen som en gestalt, en form, som skulle formas efter vissa estetiska ideal på hur en människa skulle Under och 40-talen fick idén om kroppen som en gestalt ge plats åt en annan tanke kroppen som motor se ut. Syftet med Linggymnastiken var just detta, att genom strikt reglerade övningar uppnå en perfekt form på den mänskliga kroppen, med rak rygg och symmetriskt utvecklad muskulatur. Men under och 40-talen fick idén om kroppen som en gestalt ge plats åt en annan tanke kroppen som motor (1). Med motortänkandet kom också andra frågeställningar: Hur kunde den kroppsliga motorn drivas så energisnålt som 6 svensk idrottsforskning 1/2013

7 möjligt? Hur kunde motorns effekt maximeras? Vilka begränsningar hade egentligen den mänskliga kroppen i hårt fysiskt arbete, och hur kunde dessa begränsningar övervinnas? Frågor av den här typen kom att bli mycket viktiga för Per-Olof Åstrand och flera av hans kollegor. När Åstrand började på GCI var fysiologiska institutionen fortfarande liten och nystartad. Men redan då var verksamheten inriktad mot idrotts- och arbetsrelaterad fysiologi. Linggymnastiken ansågs inte passa särskilt väl ihop med den fysiologiska vetenskapen. Därför var forskningsmiljön en god grogrund för idrottsintresserade forskare som Per-Olof Åstrand, som enligt honom själv grundlade sitt intresse för träning och fysisk fostran under militärtjänstgöringen (2). Från doktorstitel till pension Per-Olof Åstrands avhandling Experimental studies of physical working capacity in relation to sex and age godkändes år Det var den första avhandlingen vid GCI:s fysiologiska institution. I avhandlingen ägnade Åstrand sig åt fysiologisk grundforskning och den kom att utgöra grunden för mycket av den fortsatta forskningen vid institutionen. I avhandlingen studerade han syreupptagningsförmåga och arbetskapacitet i förhållande till kön och ålder. Studieobjekten var inte Per-Olof Åstrand utanför GIH:s entré vid mitten av 1990-talet. I dag 90 år gammal har han fortfarande sitt arbetsrum kvar. Foto: Centrum för idrottsforsknings arkiv. 1/2013 svensk idrottsforskning 7

8 Per-Olof Åstrands och Irma Åstrands avhandlingar från 1952 respektive idrottare, utan barn i åldrarna 4-18 år. Men det viktigaste för den fortsatta utvecklingen var att Åstrand utvecklade en metod för att bestämma syreupptagningsförmåga. Dessa mätningar blev sedan ett vanligt inslag i institutionens forskning och en slags grundbult i utvecklandet av den rationella konditionsträning där ökad syreupptagningsförmåga var ett viktigt mål (3). År 1954 utvecklade forskarna vid institutionen en cykelergometer, som var en slags föregångare till den moderna träningscykeln. Till cykeln tog man fram ett test för att mäta syreupptagningsförmåga och pulsfrekvens (4). Ergometercykeltestet blev mycket viktigt i institutionens forskning och många svenska elitidrottare testades där, bland annat Ingemar Stenmark, Assar Rönnlund och Sixten Jernberg. Även en rad utländska idrottsstjärnor lät sig testas vid institutionen. Efter avklarad disputation gav sig Åstrand på nya forskningsprojekt. År 1953 fick han en tjänst som docent och var vid det här laget i full gång med forskning inom en rad fysiologiska områden. I många artiklar och projekt samarbetade han med kollegan Irma Ryhming. De utvidgade senare samarbetet till det privata planet och gifte sig. Per-Olof Åstrand blev under sin forskarkarriär känd i många kretsar. Inom den fysiologiska vetenskapen var och är han ett aktat namn över hela världen. Även inom idrotten har Åstrand gjort sig ett namn, både i Sverige och internationellt. Hemma i Sverige bidrog han till att popularisera och sprida de nya träningsråd som byggde på den fysiologiska forskningen. I januari 1963 deltog han i Hylands hörna som var dåtidens kanske mest populära tv-program i Sverige. Där talade han om konditionsträning, riskerna med att inte träna samt träningen och konditionen förr och nu (5). Tv-framträdandet bidrog säkerligen till att sprida intresset för konditionsträning. Åstrands böcker har sålt i hundratusental. Han var initiativtagare till idén om motionsspår ute i kommunerna, en idé som förverkligades runt om i landet (6). Han var ofta ute och föreläste och publicerade också ett stort antal vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar. När professor Erik Hohwü Christensen gick i pension år 1969 blev Åstrand institutionschef på fysiologiska institutionen och övertog också Christensens professur. Tjugo år senare, år 1989, var det Per-Olof Åstrands tur att gå i pension. Men i likhet med sin gamle chef kunde Åstrand inte riktigt släppa forskningsarbetet. I dag har Åstrand passerat 90-årsstrecket, men syns fortfarande regelbundet på GIH där han har kvar sitt arbetsrum. I det forskningsprojekt som ligger till grund för den här artikeln, har Åstrand varit behjälplig med att ta fram material och dessutom ställt upp på en intervju. Åstrands bidrag till idrotten Per-Olof Åstrand och de flesta av hans kollegor var fokuserade på grundforskning och nya träningsformer för skolidrotten. Ändå kom deras forskning att tillämpas med stor framgång inom både bredd- och elitidrotten. Förklaringen är att fysiologerna vid GCI gav sig in på frågor som låg nära idrotten. Eftersom forskningen handlade om resultaten och utformningen av olika slags träning blev det snabbt intressant för idrotten i stort. Det nya var bland annat ett större fokus på konditions- och intervallträning, kolhydratrik kost, vätskebalansens betydelse och möjligheterna till kraftbesparing genom förbättrad teknik. Den träning som Åstrand med flera förespråkade fördes fram som mer rationell än de traditionella, erfarenhetsbaserade träningsmetoder som var vanliga bland löpare, skidåkare och andra. I början av 1950-talet var resultaten för svenska längdskidåkare dåliga, och Svenska skidförbundet kontaktade GCI för att få hjälp. Syftet var att stärka resultaten genom bättre träning och förberedelser. Åstrand och ett par av kollegorna, särskilt Bengt Saltin, var de som hade tätast kontakt med skidmiljöerna. Skidåkare testades på ergometercykel och både tränare och åkare fick ta del av fysiologiska testresultat som visade vikten av rationella träningsmetoder. Skidåkarna tog i många fall till sig råden, och detta tycks ha gett resultat. I början av 1960-talet fick Sverige ett uppsving internationellt, med flera medaljer vid VM 1962 och OS Det gav i sin tur ett än 8 svensk idrottsforskning 1/2013

9 Textbook of Work Physiology har sålt i hundratusentals exemplar världen över och anses fortfarande som ett standardverk inom fysiologin. större intresse för vetenskapliga träningsmetoder även i andra idrotter. Åstrands kontakter med skidåkarna inleddes redan år 1954, då han besökte ett av landslagets träningsläger och hade med sig en ergometercykel för att testa åkarna på plats (7). Därefter hade de en regelbunden kontakt, även om inte alla åkare var lika positiva till de vetenskapliga råden. En av de åkare som var mest intresserade var Assar Rönnlund, som på eget initiativ testades flera gånger vid GCI (8). Sture Grahn, Lennart Larsson och Karl-Åke Asph (landslagsåkare under främst och 60-talen) var andra som var särskilt intresserade av fysiologernas råd. Per-Olof Åstrand var från 1954 och framåt mycket involverad i svensk längdskidåkning, bland annat som ledamot i Svenska skidförbundets längdlöpningskommitté och som biträdande ledare under OS 1968 (9). Till och från hade han även andra uppdrag för förbundet. Dessutom var Åstrand den som höll i de flesta kontakterna mellan GCI och längdskidåkningen. Åstrand fick en betydande roll inom svensk och internationell idrott. Han deltog i svenska skidlandslagets träningsläger, han hjälpte till med att ta ut stafettlag via tester på ergometercykel och han var inblandad i många elitidrottsliga sammanhang. Allt som Åstrand och hans kollegor forskade kring fick dock inte enbart positiva konsekvenser. Vid ett test tappade man blod från försökspersoner, syresatte det och förde sedan tillbaka det. Resultatet visade en ökad prestationsförmåga hos försökspersonerna. Ur grundforskningssynpunkt var detta en viktig kunskap. Men den upptäckten kom senare att användas i mindre ädla syften (10). I dag kallas metoden för bloddoping. Denna förkastliga användning av testresultaten kan dock inte Åstrand och hans kollegor beskyllas för. Åstrand betonar dessutom att försöken inte var idrottsrelaterade: Det var Hjärt-Lungfonden som bekostade forskningen, det hade ingenting med att fuska och förbättra idrottsprestationer att göra. Det var ett rent bifynd. (11). Forskningsfrågorna gav Åstrand och hans kollegor möjlighet att bidra till idrotten. De viktigaste handlade om gränser: Var går gränserna för mänskliga prestationer? Vad är det som begränsar? Och hur ska man träna för att flytta på dessa gränser? Hohwü Christensen stod i intervjuer så sent som 1990 fast vid att det var den här typen av frågeställningar som var avgörande för honom och därmed för forskningsinriktningen vid GCI/GIH (12). De svenska idrottarna behövde bättre träningsmetoder för att kunna konkurrera internationellt och forskarna behövde försökspersoner från den unika kategori som elitidrottarna tillhörde. Alltså hade forskare och idrottare god nytta av varandra. Bägge parter vann på att samarbeta. Längdskidåkningen hade länge byggt på erfarenhetsbaserade träningsmetoder från skogsarbetet, där många av åkarna hade sitt vardagliga liv. Träningen var ofta försök att efterlikna den naturliga träning som man tidigare hade fått i arbetet. Under den period då Åstrand var verksam Studentspex vid Gymnastiska centralinstitutet (GCI) under tidigt 1950-tal. Studenter parodierar mätning av syreupptagningsförmåga med hjälp av Douglassäck. Foto: GIH:s arkiv. 1/2013 svensk idrottsforskning 9

10 vid GCI/GIH fanns olika idéer. Vissa förespråkade erfarenhetsbaserad träning i naturliga omgivningar. Långa och relativt lugna pass på flera timmar i skogs- eller fjällterräng var idealet. En ledande förespråkare inom den inriktningen var Gösta Olander, som drev Vålådalens fjällstation i Jämtland, där många elitåkare tränade (13). Mot detta ställdes den vetenskapliga träning som utarbetades med hjälp av GCI-fysiologernas forskning. Här låg fokus i stället på hög intensitet och intervaller för att stärka den kroppsliga motorn (14). Den här träningen hade ingen landskapskoppling, den kunde lika väl (eller till och med hellre) bedrivas i laboratoriet på rullband, ergometercyklar och liknande. I praktiken blev den rationella träningen en slags blandning av vetenskaplig och erfarenhetsbaserad träning, med inslag av nationella och lokala traditioner. Även i dag, då vetenskapen har ett enormt inflytande, finns det fortfarande starka inslag av tradition och erfarenhet inom skidsporten (15). Men fysiologins bidrag till modern konditionsträning är stort. Intervaller, kolhydratuppladdning, vikten av att dricka mycket vatten, betydelsen av en kraftbesparande teknik allt detta är saker som Åstrand och hans kollegor vid GCI/GIH har bidragit till att införa eller vidareutveckla. Tillämpningar utanför idrotten Den här artikeln fokuserar på Per-Olof Åstrands bidrag inom idrottsforskningen. Men som tidigare nämnts var det inte bara idrottsforskning som Åstrand sysslade med. De kanske viktigaste insatserna gjorde han inom andra områden. Den oerhört framgångsrika Textbook of Work Physiology har till exempel sålt i hundratusentals exemplar världen över och anses fortfarande som ett standardverk inom fysiologin. Boken består mest av fysiologisk grundforskning, inriktad på den arbetande kroppen. Med arbete menas här allt kroppsarbete, det vill säga även idrott. Men den forskning som presenteras i boken var och är viktig för industriarbete, militär verksamhet och en rad andra områden där den mänskliga kroppen sätts i arbete. En del forskning var tillämpningsinriktad och Åstrand gjorde bland annat studier vid Norrbottens järnverk och Svenska Metallverken. Dessa studier skulle undersöka hur kroppen påverkades av att arbeta i de extrema temperaturer som rådde inom metallindustrin. Skänk Åstrand en tanke Åstrand har varit en flitig författare av artiklar och andra vetenskapliga och populära texter. Bara under åren författade eller medverkade han i ett 80-tal artiklar. Då ska man veta att det totalt under samma period skrevs cirka 200 artiklar och avhandlingar vid institutionen (16). Åstrand medverkade alltså i nästan hälften av det som publicerades. Det säger en hel del om hans inflytande och betydelse. De forskningsfrågor som han tog sig an var många, men de följde i stort sett en inriktning som Hohwü Christensen velat ge institutionen. Det kunde handla om konditionsträningen och dess fysiologiska förutsättningar, kroppens reaktioner vid fysisk ansträngning på hög höjd, eller arbetsförmågans utveckling relaterad till ålder och kön. Sammantaget kan man konstatera att han har haft stor betydelse för idrott och träning, men han är inte främst en idrottsforskare. Hans största insatser, enligt undertecknad, ligger i den grundforskning inom fysiologi som han gjort under sin tid vid GCI/GIH. Men för den bredare publiken är det nog hans bidrag till idrotten som är mest kända. Så nästa gång du är ute och joggar i ditt lokala motionsspår, eller slår ditt personbästa på löprundan tack vare uppladdning med pasta och rikligt med vatten, kan du skänka en tanke åt Per-Olof Åstrand. Det var mycket tack vare hans forskning som det började anses rationellt och blev populärt att konditionsträna. Referenser 1. Söderberg, B. Från gestalt till motor Åstrand, P-O. Intervju 3 februari Schantz, P. Om Lindhardskolan och dess betydelse i ett svenskt perspektiv. I Forskning i bevaegelse s Åstrand, P-O. Festskrift vid GCI-GIH:s 175-årsjubileum s december Yttergren, L. Träna är livet s Åstrand, P-O. Festskrift vid GCI-GIH:s 175-årsjubileum s Saltin, B. Intervju 13 februari Svenska Skidförbundet. Nyheter och meddelanden nr Åstrand, P-O. Intervju 3 februari Åstrand, P-O. Intervju 3 februari Schantz, P. Om Lindhardskolan och dess betydelse i ett svenskt perspektiv. I Forskning i bevaegelse s Yttergren, L. Träna är livet Svensson, D. Rationell träning. Pågående arbete Sörlin, S. Kroppens geni Schantz, P. Fragment ur den idé- och vetenskapshistoriska bakgrunden. I Konditionsträning s Kontakt daniel.svensson@abe.kth.se 1/2013 svensk idrottsforskning 10

11 Att tiga är inte alltid guld För homo- och bisexuella elitidrottare kan idrotten vara en värld präglad av begränsande heteronormer. Inte sällan uttryckta i en välvillig men stigmatiserande tystnad kring icke-heterosexualitet. Men idrotten kan också vara en frizon där det är tillåtet att utmana snäva köns- och sexualitetsnormer. R i k s i d r o t t s f ö r b u n d e t framhåller i sitt idéprogram Idrotten vill att idrotten ska vara öppen för alla och erbjuda alla som deltar en kamratlig och trygg gemenskap. Samtidigt har idrottsrörelsen fått kritik för att den inte arbetar med frågor som rör hbtq-personer. En kartläggning visar även att andelen unga homo- eller bisexuella som idrottar i en förening relativt sett är lägre än andelen unga heterosexuella personer (1). Tidigare studier visar också att tävlingsidrotten är präglad av heteronormativitet, det vill säga ett grundläggande och ofta outtalat antagande om att alla människor är heterosexuella och att heterosexualitet är det som är det naturliga och eftersträvansvärda (2-4). Däremot har det saknats kunskap om hur homo- och bisexuella personer upplever sitt idrottsdeltagande. Den här artikeln bygger dels på resultaten från en pågående intervjustudie, där ett tjugotal homo- och bisexuella elitidrottare har eller kommer att bli intervjuade, dels på en pilotstudie med intervjuer av ett tiotal kvinnliga homo- och bisexuella lagidrottare (5). Ambitionen är att de ska vara både kvinnor och män, aktiva inom såväl individuella idrotter som i lag och i både kvinnligt och manligt kodade idrotter. Syftet med studien är att få kunskap om homo- och bisexuella idrottares erfarenheter av idrotten samt om hur heteronormativitet inom tävlingsidrotten påverkar och utmanas av homooch bisexuella elitidrottare. Studien grundas i queerteori, ett analytiskt perspektiv som används både för att belysa de processer som medverkar till att heterosexualiteten framstår som allomfattande, naturlig och enhetlig och för att peka på alla de stunder och platser där heteronormativiteten utmanas. Uttryck för heteronormativitet Intervjupersonernas berättelser vittnar om att tävlingsidrotten präglas av heteronormativitet, som inte sällan tar sig uttryck i tystnad. Det handlar exempelvis om homo- och bisexuella idrottare som lever dolt, eller som säger att de inte vill provocera genom att vara för mycket gay. Det handlar om ledare som aldrig pratar om hbtq-personer, som inte lyfter frågor om likabehandling och som inte reagerar när någon drar ett bögskämt. Det handlar om skämt och snack på träningar och i omklädningsrum, där utgångspunkten är att alla är heterosexuella. Andra uttryck för heteronormativitet som framträder i tävlingsidrottarnas berättelser är stereotypisering av homooch bisexuella samt krav på att man som idrottare ska uppträda tillräckligt kvinnligt respektive manligt. Att misslyckas med att se ut eller bete sig i enlighet med samhällets och idrottens förväntningar på en kvinna eller man uppfattas sällan som något positivt. Ebba, som varit aktiv inom en kampsort, berättar om en VM-bankett: Eva Linghede Fil. kand., forskningsassistent Gymnastik- och idrottshögskolan Håkan Larsson Professor Gymnastik- och idrottshögskolan 1/2013 svensk idrottsforskning 11

12 FAKTA HBTQ Hbtq är ett samlingsbegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera. H:et och b:et handlar om sexuell läggning, alltså vem man har förmågan att bli kär i eller attraherad av. T:et handlar om hur man definierar och uttrycker sitt kön. Queer kan röra både sexuell läggning och könsidentitet men också relationer eller sexuell praktik. Källa: RFSL Ebba: och tjejerna i ett av lagen hade inte klätt upp sig, och i och för sig kan man ju ha åsikter om hur finklädd man ska vara på en bankett Men att de inte hade klätt upp sig tyckte killarna i det svenska landslaget och domarna det var ju ett uttryck för att de var homosexuella att de inte ville klä upp sig för männen då och jag tyckte att det blev en så konstig diskussion men de här normerna sitter liksom i väggarna. Intervjuaren: Men tror du att eftersom det anses vara en machosport, eller att det är ett ideal som hyllas, att det blir extra viktigt att vara kvinna? Ebba: Jag tror det jag tror att det förstärks Det är inte för inte som det skapas rosa dräkter det är ju inte killarna som har dem Jag tror också att det finns en osäkerhet hos många kvinnor som också gör att det blir man vill på något sätt bibehålla strukturer för att någonstans få plats. Att framstående kvinnliga idrottare får sin heterosexualitet ifrågasatt är inte ovanligt, vilket synliggör att normer kring kön och sexualitet är tätt sammanlänkade. Det har också, vilket Ebba är inne på, bidragit till att det för kvinnliga idrottare har blivit viktigt att markera att de är riktiga, och i förlängningen heterosexuella, kvinnor (6). Det kan handla om långt hår, smink eller som i det här fallet rosa dräkter. Problemet med denna heteronormalisering är att det inte framstår som särskilt önskvärt att rikta sitt begär mot någon av samma kön. För varför skulle det annars vara så viktigt att markera sin heterosexualitet? Samma resonemang, fast omvänt, verkar kunna gälla för män som ägnar sig åt kvinnligt kodade idrotter. Måns, som har varit aktiv tävlingsryttare, upplever att det är få killar som vågar eller vill leva helt öppet som homosexuella inom ridsporten. Detta trots att alla vet att det är många killar som inte är 100 procent hetero och trots att ridsporten utifrån ses just som en bögsport. Måns menar att det är just där skon klämmer. Eftersom folk förväntar sig att killar som rider är homosexuella blir det extra viktigt att markera att man inte är det. Annars behöver killar eller män inom idrotten sällan bevisa sin heterosexualitet. Den tas, som en följd av idrottens historiska koppling till manlighet, för given. En effekt av att se ut och uppträda i enlighet med samhällets förväntningar på en kille (eller tjej) är nämligen att man automatiskt passerar som heterosexuell även om man inte är det (7). Men att ens heterosexualitet tas för given kan samtidigt göra att det blir svårt att komma ut och leva öppet som homo- eller bisexuell man inom tävlingsidrotten. För Rasmus, som under många år levde dolt inom friidrotten, var de stereotypa bilderna av idrottskillen och bögen länge oförenliga: idrotten var hela min identitet och att man skulle vara homosexuell i det var helt omöjligt för mig för det är man ju bara inte liksom Jag såg nog väldigt mycket att jag inte skulle komma bli idrottare liksom så det var bara att tänka att det är något som försvinner Det var helt panikartat. Med tanke på att få manliga idrottare har kommit ut offentligt kan man förmoda att fler än Rasmus har svårt att förena föreställningar om idrottskillen med föreställningar om bögen. På samma sätt menar Stina, tidigare elitdansare, att det tas för givet att man är straight om man som tjej ägnar sig åt en kvinnligt kodad idrott. Normalisering Tystnaden, stereotypiseringen och kraven på kvinnlighet och manlighet kan ses som exempel på normaliseringsprocesser processer som gör att omgivningen belönar det uppträdande som man förväntar sig av en heterosexuell kvinna eller man. Dessa processer skapar en oro över att inte vara normal eller att inte passa in, eftersom man vet, eller i alla fall tror, att det kan leda till negativa reaktioner hos andra människor. Det är en oro som hos vissa idrottare blir så stark att de väljer att leva dolt. Men även de som lever öppet inom idrotten kan känna en sådan oro. Så här säger Ivan, aktiv inom friidrotten, när han får frågan om han är öppen med sin läggning: Jag skulle säga 100 procent öppen, fast ändå, jag tycker ju att jag självcensurerar mig lite grand i idrottssammanhang, jag kanske försöker vara lite mer kille än vad jag är i mitt sätt att röra mig, i mitt tonläge, vad jag pratar om för saker Jag 12 svensk idrottsforskning 1/2013

13 har liksom inte velat berätta för att inte dom ska känna sig obekväma, men sedan också det känns som att man inte blir en del av gruppen, att man sticker ut Jag vill inte särskilja mig jag skulle vilja att jag ville det, men ibland är det som att det sitter en kork i vägen Ivan beskriver hur de heteronormativa mönstren inom idrotten fungerar som en kork som får honom att hålla igen på ett sätt som han inte gör i andra sammanhang. Bakom detta skymtar oron över att inte passa in att inte få vara en i gänget. Andra intervjupersoner beskriver sina upplevelser av heteronormativitet inom tävlingsidrotten på liknande sätt. De pratar om saker som inte riktigt går att sätta fingret på. Det kan handla om där lilla stråket av oro innan de kommer ut för någon (ny) person. Eller om en osäkerhet kring vad folk egentligen tycker. I stor utsträckning handlar det om subtila mekanismer som får dem att själva vilja agera i enlighet med normerna. Tävlingsidrotten som frizon Idrotten verkar samtidigt kunna upplevas som en frizon av homo- och bisexuella tävlingsidrottare. När Sandra berättar om hur det har varit att leva öppet som homosexuell inom ishockeyn låter det så här:... det var inte så där att folk snackade om det, det var bara det var nästan så att de som hade killar bland spelarna var lite så här ja men okej, kan vi vara här Det var nästan åt andra hållet och jag tror det stärkte mig väldigt mycket, jag vet inte riktigt om det är så att det är fler inom hockeyn som är gay eller om det bara är ett öppet klimat så att de som faktiskt är det faktiskt vågar stå för det För Sandra har det varit lättare att leva öppet inom hockeyn än i samhället i övrigt. Det har funnits många andra som inte har levt heterosexuellt (ibland en majoritet), vilket har gjort det till något självklart och naturligt. Det är nästan som att det har blivit tvärtom att det har blivit viktigt att inte ta för givet att alla är gay. Och att idrotten kan vara en frizon på det sättet som Sandra beskriver var något som framkom även i pilotstudien, framför allt bland de kvinnliga intervjupersoner som ägnade sig åt de mest manligt kodade idrotterna, ishockey och bandy. Men även om vardagen i laget och klubben är en frizon, där heteronormativa mönster vänds upp och ned, verkar det trots allt vara frågan om en tillfällig frizon. Att Sandra samtidigt förhåller sig till ett dominerande och heteronormativt sätt att tänka blir tydligt när hon får frågan om hon tror att man skulle vara intresserad av att lyfta hbtq-frågor på förbundsnivå inom hockeyn: Nej, det tror jag inte att man ens skulle vara intresserad av Jag tror lite grand att man är rädd och det kan jag känna också att det ska bli en stämpel på att damhockey innebär gay Vi vill att föräldrarna ska tycka att hockey är en bra sport för tjejer, och om vi då har stämpeln att spelar man hockey så är man gay, så tror jag att de alltså om deras dotter kommer hem och berättar att folk är gay så kanske de inte skulle ha något emot det, men jag tror inte att de vill välja det medvetet Helt naturlig, självklar och önskvärd verkar homosexualiteten således inte Manchester Uniteds Paul Scholes och Gary Neville firar på ett sätt som man sällan ser på en fotbollsplan. 1/2013 svensk idrottsforskning 13

14 vara. I alla fall inte i ett större samhälleligt sammanhang. I de manliga idrottarnas berättelser är frizonerna betydligt mer sällsynta. Ingen av killarna eller männen beskriver en idrottslig vardag där det finns ett flertal andra som lever homo- eller bisexuellt i laget eller klubben. Trots detta finns exempel på platser eller stunder där något annat händer och där heteronormativa mönster utmanas. Ivan berättar att en av de klubbar han tränade i var speciell: Ivan: i en klubb trivdes jag väldigt bra, för vi var fyra eller fem killar bara som kände varandra bra och dessutom hade den här tränaren uttalat det jag kände att jag var välkommen för den jag var Intervjuaren: Kände du då också att du kunde prata om det ja men jag såg en snygg kille på stan eller? Ivan: Ja men det är typ en sådan sak som jag menar, blev det så att vi låg och värmde upp så kunde de liksom ja men Ivan, har han snygg rumpa? och jag kanske inte hade tänkt på det men då kunde jag ju kolla på den rumpan och det blir ändå ett sätt för mig att få vara mig själv. De kanske pratade om sina flickvänner eller kommenterade någon och då blir det ju konstigt om jag känner att jag inte ska få göra det. Tränaren i den här klubben är den enda av Ivans tränare som någonsin pratat om att han är bög. Alla har vetat, men ingen har sagt något. Den här tränaren tog honom avsides redan vid första träningen och berättade rakt upp och ned att alla visste att han var bög, att de hade pratat om det och att han var lika välkommen som alla andra. Visserligen var han inte så smidig, men Ivan önskar ändå att fler tränare hade gjort så. För när det var uttalat, och något man pratade om, behövde han inte censurera sig själv på samma sätt som i andra klubbar. Elitidrottens villkor Samtliga intervjupersoner lyfter det prestationsfokus som präglar elitidrotten. Vissa menar att detta prestationstänkande, där resultaten är det som räknas, leder till en frihet att se ut och agera som man vill. Är man tillräckligt bra är det få som bryr sig om hur man lever sitt liv (8). Rasmus, som efter sin idrottskarriär har arbetat som ungdomstränare, tror att hans resultat som aktiv har gjort det lättare för honom att vara öppet homosexuell som tränare. Och för Sandra har prestationstänkandet bidragit till att göra idrotten, i hennes fall hockeyn, till en frizon. Hon berättar under intervjun om hur negativt hon har blivit bemött både i idrottsliga och i andra sammanhang genom att inte se ut och agera som det förväntas av en kvinna. Men när hon får frågan om det har varit så även inom hockeyn säger hon: Nej där är man ju så otroligt beroende av prestationer på isen, och i alla lag som jag har spelat har jag varit på toppen och haft en otroligt hög status, och så länge jag presterar på isen så har det varit en trygghet i att jag har blivit accepterad av laget oavsett. Men det var ett tag där som jag tänkte att om jag inte spelar hockey, vad gör jag då, då kan jag definitivt inte vara den här människan som ingen pratar med. Andra menar att prestationsfokuset inom elitidrotten är begränsande och i stället gör det svårare att komma ut, det vill säga leva öppet som homo- eller bisexuell. Eftersom det är en oskriven regel att det är prestationerna som räknas kan det finnas en rädsla att fokus ska hamna på något som inte alls har med idrotten att göra. Som flera tar upp vill man bli känd för sina idrottsprestationer och inte för sitt privatliv. Några beskriver också hur den oro de har känt för att tränare och lagkamrater ska reagera negativt om de kommer ut i förlängningen har handlat om en rädsla och en oro att inte kunna prestera bra. De helt enkelt inte velat addera ytterligare ett stressmoment till sin elitsatsning. I efterhand har de dock insett att den oro de gick och bar på var ett stressmoment i sig. Ivan, som har varit öppen med sin sexuella läggning under större delen av sin karriär, frågar sig också om inte den heteronormativa idrottskultur han har upplevt kan ha påverkat hans idrottskarriär negativt: Framför allt så tänker jag att den här känslan jag har gått med, att jag har känt att jag inte har passat in Den har ju gjort kanske att jag har gjort andra val, att jag har valt second best idrottsmässigt för att jag ska känna att jag passar in att jag trivs. 14 svensk idrottsforskning 1/2013

15 Mot en öppen och trygg idrott Resultaten från vår pågående studie tyder allstå på att tävlingsidrotten är präglad av heteronormer. Samtidigt verkar det förekomma frizoner, där heteronormativa mönster utmanas och där idrotten utgör en arena för möjligheter mer än begränsningar. Framför allt gäller det bland kvinnor som ägnar sig åt manligt kodade idrotter. Det framkommer vidare att köns- och sexualitetsnormerna ser olika ut inom olika idrotter, vilket gör det svårt att tala om idrotten som en enhet. Intervjupersonernas erfarenheter skiljer sig delvis åt beroende på om de är kvinnor eller män och beroende på om de är, eller har varit, aktiva i manligt respektive kvinnligt kodade idrotter. Att idrotta på elitnivå verkar också, som en följd av elitidrottens prestationsfokus, kunna leda till såväl större frihet som större begränsningar jämfört med att idrotta på breddnivå för personer som inte lever heterosexuellt. Hur behöver idrotten då utvecklas för att vara öppen för alla och erbjuda alla som deltar en kamratlig och trygg gemenskap? En viktig slutsats hänger samman med den komplexa bild som vi beskriver i föregående stycke. Olika idrottsliga sammanhang präglas av olika köns- och sexualitetsnormer. Personer i ansvarsställning (ledare, tränare) behöver därför medvetandegöra sig kring vilka normer som präglar den egna verksamheten. Hur förutsätts man leva och vara i den aktuella verksamheten? En annan och kanske mer allmängiltig slutsats som kan dras av intervjuerna, är att öppenheten är att föredra, även om komma-ut-processen kan upplevas som problematisk. Därför är en uppmaning till idrottstränare och ledare att inte låta sin egen osäkerhet kring frågor om homo- och bisexualitet utgöra ett hinder för att tala om sexualitet i idrottssammanhang. På lång sikt är det mer förödande att lägga locket på än att fråga på fel sätt. Referenser 1. Ungdomsstyrelsen, opublicerad kartläggning Andreasson, J. Idrottens kön. Genus, kropp och sexualitet i lagidrottens vardag Larsson, H. Iscensättning av kön i idrott Svender, J. Så gör(s) idrottande flickor Linghede, E & Redelius, K. Aktuell- beteende och samhällsvetenskaplig idrottsforskning. 2009: Larsson, H. (Hetero)sexualiseringen av idrott. Sexualiseringen av idrottens offentliga rum. 2007: Eng, H. Sporting Sex/uality: Doing Sex and Sexuality in a Norwegian Sport Context s jfr Brännberg, T. Bakom kulisserna en socialpsykologisk studie av en förening För övriga litteraturreferenser hänvisas till författarna. Kontakt eva.linghede@gih.se hakan.larsson@gih.se Prenumerera! ÅRGÅNG ÅRGÅNG ÅRGÅNG ÅRGÅNG 22 Tema: IDROTTSLYFTET Tidernas satsning granskad TEMA DELAKTIGHET Vem platsar i laget? Reportage: Hjärnskakningar växande problem i ishockey TEMA: Unga, idrott och sjukdomar Reportage: Vintersportcentrum Landslagsgymnastiken i blåsväder Cykla för en hållbar utveckling TEMA: GIH 200 år Aktuell forskning från världens äldsta idrottshögskola En helårsprenumeration med fyra nummer kostar 200 kr. Beställ på

16 Medierna skapar hjälten Välj en idrott som är populär i Sverige. Vinn i ett stort mästerskap i direktsänd tv. Lägg ovanpå det en dramaturgiskt intressant berättelse så har du formeln för att bli en svensk sporthjälte. Men om medierna tappar intresset blir berömmelsen kortvarig. John Hellström Doktorand Gymnastik- och idrottshögskolan S e g l a r e n Fredrik Lööf vann tillsammans med gasten Max Salminen Sveriges enda guldmedalj i OS i London Guldet krönte en lång karriär kantad av OS- och VM-medaljer och befäste Fredrik Lööfs position som en av Sveriges främsta seglare och olympier genom tiderna. Ändå var det inte han, utan triathlonatleten Lisa Nordén, som hyllades som den svenska sportens stora stjärnskott i massmedierna. Hennes silver i OS och guld i världscupen senare samma sommar gav henne både bragdmedaljen och Jerringpriset, och på Idrottsgalan fick hon pris både för årets kvinnliga idrottare och för årets prestation. Fredrik Lööf tillsammans med Max Salminen fick priset för årets lag vid samma tillställning. Värdera prestationer Utan att på något sätt förringa Lisa Nordéns prestationer väcker hyllningarna av henne frågan om hur olika sportprestationer värderas i förhållande till varandra. Frågan är knappast ny, utnämningar som bragdguldet, Jerringspriset och priserna på Idrottsgalan har väckt många heta diskussioner genom åren. År 1980 vägrade Thomas Wassberg ta emot bragdmedaljen som han fått för sin seger på 15 kilometer i OS i Lake Placid i protest mot att längdskidåkaren Sven-Åke Lundbäck inte fått samma pris två år tidigare. År 2003 ifrågasattes juryns beslut att inte ens nominera golfaren Annika Sörenstam till något av prisen på Idrottsgalan samma år. Syftet med denna artikel är att problematisera massmediernas värdering av sportens prestationer. Åtskilliga studier har visat att sporthjältar skapas i medierna och att medieberättelserna om olika sporthjältar reproducerar dominerande föreställningar om nationell identitet, kön, klass, etnicitet (1-3). Frågan om sporthjältens prestationer har däremot inte diskuterats på samma sätt. Jag menar att det finns en förenklad föreställning om att betydelsen av en sportslig prestation bestäms av ett meritsystem som säger att ett OS-guld är värt mer än ett VM-guld, ett VM-guld är värt mer än ett EM-guld och så vidare. I själva verket finns övertygande bevis för att så inte är fallet. Exemplet Lisa Nordén och Fredrik Lööf är ett utmärkt exempel. I mitt pågående avhandlingsprojekt om svenska massmediers konstruktion av sporthjältar har jag identifierat fyra faktorer som i olika grad påverkar massmediernas värdering av olika sportprestationer. Men innan jag går in på dem behöver jag kortfattat redogöra för sporthjältens funktion i det moderna och postmoderna samhället. Symbol och produkt Något förenklat man säga att den moderna sporthjälten har två olika sociala funktioner. I en mening är sporthjälten en symbol för kulturella ideal och värderingar. Sporthjältar har som få andra hjältar fått rollen som moraliska förebilder och nationella symboler i det moderna västerländska samhället. Men samtidigt som sport behandlas som en nationell angelägenhet så är den moderna sporten en kommersiell underhållningsindustri i global skala. I detta sammanhang har sporthjältarna helt andra funktioner. Lite cyniskt skulle man kunna säga att sport- 16 svensk idrottsforskning 1/2013

17 hjältar skapas i massmedierna för att underhålla och i förlängningen stimulera konsumtionen av varor och tjänster (4). Sporthjälten kan alltså beskrivas både som en kulturell symbol och som en kommersiell produkt och relationen mellan dessa båda funktioner är som jag ser det en central aspekt av konstruktionen av moderna sporthjältar. Å ena sidan är sporthjältens kommersiella värde beroende av dess kulturella värde. De företag som sponsrar enskilda sporthjältar gör det för att öka det symboliska värdet av sina egna varumärken (3,5). Å andra sidan är sporthjältens symboliska värde beroende av dess kommersiella värde. En förutsättning för sportens status som nationell angelägenhet är att den kontinuerligt iscensätts i form av internationella sportevenemang. Men utan marknadens sponsorer skulle det inte vara möjligt att arrangera sådana sportevenemang och då skulle den kulturella betydelsen av sportens prestationer minska drastiskt. Med sporthjältens dubbla funktioner som teoretisk utgångspunkt blir det också tydligare vilka drivkrafter som ligger bakom värderingen av olika sportprestationer. Jag kommer att argumentera för att massmediernas värdering av olika sportprestationer påverkas av fyra olika faktorer: sportens meritsystem, upplevd nationell betydelse, händelsens dramaturgiska karaktär samt publikens delaktighet. Diskussionen baseras på resultat som framkommit av mina analyser av fem svenska sporthjältar från 1920-talet fram till i dag: Harry Persson (boxare, hjälte och mediestjärna på 1920-talet), Ingemar Johansson, Björn Borg och Ingemar Stenmark samt Carolina Klüft. Fyra vägar till hjältestatus Till att börja med kan vi konstatera att sporten har ett eget meritsystem som anger vilka tävlingar och mästerskap som är mest värda inom varje enskild sportgren. Tävlingssporten är organiserad som en pyramid, där toppen utgörs av en final eller avgörande match. Vilken final eller match det rör sig om är ofta en fråga om tradition och konvention och i de allra flesta fall råder konsensus kring vilken match i varje sportgren som är toppen på pyramiden. I boxning är det världsmästerskapet. I tennis är det Wimbledonfinalen. I utförsåkning och friidrott är det de olympiska spelen och så vidare. Nationell betydelse En andra faktor som starkt påverkat de svenska mediernas värdering av olika prestationer har varit deras upplevda värde för Sverige som nation. Sport är en viktig arena för skapandet av nationell identitet eftersom den är uppbyggd som en kamp mellan nationer, där de aktiva deltar som representanter för sina respektive länder (5-8). Värdet av en sportslig prestation kan därför sägas stå i relation till den internationella prestige prestationen anses ge. Kort sagt: ju större arena, desto större seger. Det innebär att det för Ingemar Stenmark ansågs viktigare att Lisa Nordén hyllandes som en drottning på Idrottsgalan i januari. Årets prestation, årets kvinnliga idrottare och vinnare av Jerringpriset. Foto: Marcus Ericsson Bildbyrån 1/2013 svensk idrottsforskning 17

18 vinna guld i VM och OS än att vinna den totala världscupen trots att världscupen kanske var ett bättre mått på Stenmarks överlägsenhet. På samma sätt värderades Borgs segrar i Wimbledon högre än några andra eftersom Wimbledon är den tennisturnering som har högst internationell status. Internationell prestige är inte det enda som bidrar till känslan av nationell betydelse. Studier av sporthjältar visar att de oftast kommer från sporter med stark lokal tradition. Amerikanska sporthjältar hämtas således från de amerikanska nationalsporterna baseball, amerikansk fotboll och basket. I England har det främst varit fotboll, rugby och cricket som producerat nationella hjältar och i de nordiska har prestationer i vintersporter som skidåkning och ishockey värderats särskilt högt, trots att de egentligen inte ger så stor internationell uppmärksamhet. Sportsligt meritvärde och upplevd nationell betydelse räcker långt som förklaring av hur medierna värderar olika sportprestationer. Inte minst förklarar de varför svenska sportutövare måste prestera på internationell nivå för att bli hjältar. Däremot förklarar de inte varför samma eller likvärdiga prestationer utförda av samma person ändå värderas olika. En tredje faktor som påverkar värdet av en sportprestation är därför hur den utförs, dess dramaturgiska egenskaper. Inom medieforskningen brukar man säga att medierna förmedlar nyheter i form av berättelser (9). Det är särskilt påtagligt inom sportjournalistiken, som karaktäriseras av sina hjälteberättelser (10). Medieberättelser skapas när journalister gör urval, vinklar, kategoriserar och värderar de händelser som de rapporterar om. Enskilda händelser i en idrottares karriär knyts ihop i en händelseutveckling som leder från en början till ett dramatiskt slut. Detta slut motsvarar karriärens höjdpunkt: den stora segern! Efter denna höjdpunkt trappas berättelsen ner. Hjälten placeras som ett kollektivt minne i ett nationellt hjältegalleri. Berättelsens dramaturgi Denna idealberättelse utgör en viktig referensram för mediernas representation av sporthjältar. Så fort en ny sportstjärna slår igenom börjar experterna spekulera i en tänkbar utveckling. Dessa spekulationer omvandlas med tiden från vaga förhoppningar till uttalade förväntningar. Sporthjältens förmåga att leva upp till dessa förväntningar har stor betydelse för hur hans eller hennes prestationer värderas. Problemet är att få verkliga sportkarriärer lever upp till de förväntningar som massmedierna formulerat. Vi kan tala om fyra scenarier. Det första och vanligaste är att hjälten inte når de förväntade resultaten. Följden är att de prestationer som han eller hon faktiskt utför värderas lägre än om de skulle ha gjort om förväntningarna varit lägre. Det andra är det ideala scenariot där hjälten efter lång strävan når förväntningarna. I mina undersökningar gynnades värderingen av Ingemar Johanssons VM-seger och Stenmarks OS-guld 1980 av att de fungerade som naturliga höjdpunkter på deras respektive berättelser. Det tredje scenariot inträffar då hjälten överträffar förväntningarna. Björn Borg och Carolina Klüft är exempel på sporthjältar som levde upp till förväntningarna tidigt i karriären och sedan fortsatte att vinna stora segrar. Deras karriärer kännetecknades snarare av cyklisk upprepning än av en långdragen strävan efter ett hägrande höjdpunkt. Problemet för medierna var att hjälteberättelsens narrativa form kräver att det finns ett mål att sträva mot för att segrarna inte ska uppfattas som meningslösa. I Borgs fall lyckades medierna hålla liv i berättelsen genom att löpande formulera nya målsättningar. I Klüfts fall är det tydligt att segrarna i första halvan av karriären gjorde att värdet av senare segrar inte värderades lika högt. Trots att hon gjorde sin resultatmässigt bästa tävling i VM 2007, hon nådde då sin högsta poäng i karriären och satte dessutom nytt europarekord i sjukamp, fick den segern minst uppmärksamhet i sportmedierna. Medieupplevelsen är allt Den fjärde och i forskningen mest förbisedda faktorn är mediernas förmåga att skapa nationell gemenskap kring en hjältes prestation. Det kollektiva minnet av hjältar är ofta knutet till avgörande händelser i hjältens karriär och därför är det ofta dessa som värderas högst. Men individens minne av en sporthändelse är i första hand minnet av den egna medieupplevelsen av 18 svensk idrottsforskning 1/2013

19 den aktuella händelsen. Ju fler som delar denna upplevelse, desto större betydelse ges den. Mina analyser visar att prestationer som utfördes inför en nationell mediepublik regelmässigt värderades högre än prestationer inför en mindre mediepublik. Exempelvis var upplevelsen av Stenmark starkt kopplat till tv-sändningarna av hans tävlingar och det finns ett tydligt samband mellan direktsändningar i tv och värderingen av olika tävlingar. Stenmark vann sin första totalseger i världscupen år Segern säkrade han vid tävlingar i Nordamerika som inte sändes direkt i svensk tv. Året efter vann han totalsegern igen, men då säkrades segern i samband tävlingarna i Åre inför tiotusentals svenska åskådare på plats och miljoner tv-tittare. I pressen betraktades segern som Stenmarks dittills största triumf i karriären. Detta visar hur publikens upplevelse av sport i grund och botten är en medieupplevelse. Minnet av stora sporthändelser är Ingemar Stenmark är sannolikt mer förknippad med de mediefester han gav upphov till än med någon särskild tävling. till stor del förknippade med de sporthjältar som utförde dem, men det som ger dem djupare kulturell betydelse är den känsla av gemenskap som skapas när de vinner och då spelar det ingen roll om hjälten heter Ingemar Johansson, Björn Borg eller något annat. De personer som blir hjältar är mindre viktiga än de mediefester som de bidrar till att skapa. Ingemar Stenmark är sannolikt mer förknippad med de mediefester han gav upphov till än med någon särskild tävling. Om vi då applicerar dessa fyra faktorer: sportens meritsystem, nationell betydelse, dramaturgiska egenskaper och nationell gemenskap på fallet Lisa Nordén och Fredrik Lööf kan vi snabbt konstatera att båda tog medalj i de mest prestigefyllda tävlingar som finns i respektive sport. Lööf vann i OS, Nordén tog silver i OS och vann VM. Dessutom var deras prestationer närmast perfekta i sin dramaturgi. Båda vann sina efterlängtade OS-medaljer efter många års strävan med stora framgångar. Däremot passar varken segling eller triathlon in i bilden av sporter med hög nationell status. Trots att Sverige varit en framträdande seglarnation under lång tid har sporten aldrig blivit en betydande mediesport. Triathlon är en relativt ny olympisk gren (introducerades i Sydney 2000) utan starka svenska traditioner. Hur länge lever en hjälte? Den avgörande skillnaden mellan Fredrik Lööfs och Lisa Nordéns prestationer är hur de representeras i massmedierna. Att segling inte är en stor mediesport kan delvis förklaras med att det är svårt att följa segling på tv. Det är egentligen bara vid rundningarna som man som åskådare får en uppfattning om hur båtarna ligger till. I triathlon däremot råder det aldrig några tvivel om vem som leder. Nordén tog sitt silver efter en dramatisk upploppsstrid som avgjordes med hjälp av målfoto. Senare samma sommar vann hon dessutom en viktig delseger i världscupen i en stadstävling i centrala Stockholm, i direktsändning i tv och inför mängder av åskådare på gatorna. Nordéns genomslag i massmedierna verkar alltså ha haft betydelse för hennes hjältestatus. Den enskilt viktigaste förklaringen är att medierna lyckades skapa en upplevelse av nationell gemenskap kring hennes prestationer. Det folkliga engagemanget för henne är en direkt följd av mediernas bevakning av hennes tävlingar. Att de dessutom blev spännande och i flera fall slutade med succé bidrog med de ingredienser som behövs för att omvandla en enskild idrottares prestationer till nationella angelägenheter. Priserna i slutet av säsongen kan dels ses som en bekräftelse på Lisa Nordéns fantastiska framgångar under året, men också som ett exempel på mediernas behov av att hålla underhållningsindustrin igång genom att ständigt skapa nya hjältar. Framtiden får utvisa om Nordéns tid som svensk sporthjälte blir lång eller kort. Helt klart är att det till stor del är beroende av mediernas fortsatta intresse för henne. Referenser 1. Trujillo, Nick, The meaning of Nolan Ryan Holt, R. mfl. European heroes: myth, identity, sport Smart, B. The sport star modern sport and the cultural economy of sporting celebrity Nicholson, M. Sport and the media: managing the nexus, Elsevier, Oxford Brookes, R. Representing sport Smart, B. The sport star modern sport and the cultural economy of sporting celebrity Ehn, B. mfl. Försvenskningen av Sverige Bairner, A. Sport, Nationalism, and Globalization Fulton, H. mfl. Narrative and media Whannel, G. Media sport stars masculinities and moralities Kontakt john.hellstrom@gih.se 1/2013 svensk idrottsforskning 19

20 Studenter tar plats i SIH-projektet I drygt tio år har SIH-projektet kartlagt ungas upplevda hälsa, fysiska status och aktivitetsgrad, och dessutom skolämnet idrott och hälsa. Studenter vid GIH har medverkat i projektet och bidragit med forskningsdata. I artikeln presenteras aktuella resultat och hur projektet har integrerats i studenternas utbildning samt vetenskapliga skolning. Gunilla Brun Sundblad Med dr. Gymnastik- och idrottshögskolan Suzanne Lundvall Docent Gymnastik- och idrottshögskolan Lars-Magnus Engström Professor emeritus Gymnastik- och idrottshögskolan S a m h ä l l s u t v e c k l i n g e n har medfört att människor i västvärlden i dag är mindre fysiskt aktiva än tidigare. Livsstilsförändringen har lett till en oro för barns och ungdomars hälsa ur såväl ett kort som långt perspektiv. Utöver den biologiska och fysiologiska utvecklingen har fysisk aktivitet och motorisk träning för unga också betydelse för deras sociala och personliga utveckling. Frågor av den här typen var utgångspunkten för det flervetenskapliga projektet Skola-Idrott-Hälsa (SIH) som startade år 2001 vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH). Det är ett unikt projekt både i Sverige och internationellt. Det ursprungliga syftet med basstudien SIH 2001 var att kartlägga villkoren för barns och ungdomars fysiska aktivitet, belysa omfattningen av denna, både i skolan och på fritiden, samt undersöka vilka medicinska, fysiologiska och sociala konsekvenser som skillnader i deltagandet i fysisk aktivitet medför. En central del av undersökningen SIH 2001 var att kartlägga vad som faktiskt sker på lektionstid i ämnet idrott och hälsa. Avsikten var också att möjliggöra för framtida fördjupade longitudinella studier av olika slag. I basstudien SIH 2001 samlades data in från cirka elever i åldrarna 9, 12 och 15 år, från slumpmässigt utvalda skolor i hela landet. Eleverna, som gick i skolår 3, 6 och 9 genomförde fysiologiska, motoriska och idrottsmedicinska tester. Antropometriska data (bland annat längd och vikt) registrerades och eleverna fick besvara två enkäter. Den ena enkäten berörde elevernas inställning till idrottsämnet och fysisk aktivitet samt i vilken omfattning de var idrottsligt och på annat sätt fysiskt aktiva. De fick också svara på frågor om andra fritidsvanor och levnadsvillkor. Den andra enkäten var av allmän medicinsk karaktär med frågor om upplevt hälsotillstånd och idrottsskador. Uppföljningsstudier Sedan år 2001 har det genomförts fyra olika uppföljningsstudier: SIH 2002, 2004, 2007 samt Vid SIH 2002 återbesöktes de skolor med mest respektive minst fysiskt aktiva elever. SIH 2004 bestod av en enkätuppföljning av samtliga deltagare. SIH 2007 var en identisk uppföljning av de 9-åringar som ingick i basstudien, och i SIH 2010 riktade vi ytterligare en enkätundersökning till samtliga deltagare. Som ett led i att bearbeta den stora mängden data har studerande och forskarstuderande via sina handledare fått möjlighet att ta del av ett urval av SIHdata för att skriva sina självständiga arbeten. Syftet med den här artikeln är att bidra till att ge en inblick i hur ett pågående flervetenskapligt forskningsprojekt kan integreras i, och utgöra grund för, studenters självständiga arbeten och vetenskapliga skolning. 20 svensk idrottsforskning 1/2013