Mycket har hänt sedan starten 1967 och det mesta har gått i glömska

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Mycket har hänt sedan starten 1967 och det mesta har gått i glömska"

Patrik Jonasson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Mycket har hänt sedan starten 1967 och det mesta har gått i glömska I mitt arbete att hitta material till hemsidan har det ena gamla dokumentet efter det andra dykt upp och på den här sidan delar jag med mig av det jag hittat. Det mesta är taget ur gamla tidskrifter och därför är bilderna inte av önskvärd kvalitet men jag tycker inte det gör någonting det är ju labradorhistoria. 30-talet Min mors faster, Rektor Gerd Almgren, av sina nära och kära, kallad Misse, ägde denna labrador som var född i slutet av 30-talet

Det mesta är taget ur gamla tidskrifter och därför är bilderna inte av önskvärd kvalitet men jag tycker inte det gör någonting

2 INT & NORD U o S J CH Knalles Othello - Petter Rasdata för stamtavla Petter föddes 1957 och var den ultimata labradoren! Han hade allt! Han har stått som ledstjärna för kennel Twigg s avel. Twigg s Time Out, den senaste bland våra labradorer, har Petter 9 gånger i sin stamtavla. Petters ägare, Sigyn Littorin bodde på Gärdet i Stockholm liksom min familj. Varje dag träffades alla för en gemensam hundpromenad. De mest kända i promenadgänget var, förutom min mor och tant Sigyn, Birgit Hölcke (cocker entusiast och långvarig skattmästare i SSpK), ägaren till Nattens Domino (har glömt namnet) och då och då Catarina Catta Knöppel. Givetvis var det ett antal hundar utöver dessa så det var, minst sagt, ett myller av hundar. Aldrig förekom det något gruff hundarna emellan och Petter var den självklara ledaren! En hund som Petter föds bara varje blå måne! Han dresserades och fördes av Jägare Hans Nilsson. På den tiden var det segrarklass på jaktprov och enbart ett cert delades ut per prov. Antalet prov per år var max 2-3 st. Att se ner på dåtidens champions visar bara på en otrolig okunnighet!

Varje dag träffades alla för en gemensam hundpromenad.

3 Ur Svenskt Rashundsgalleri från utgiven av SKK

4 Inger på SKK Göteborg Vinnare av barn med hund. Här med S U CH Borghällas Golden Roy. Detta var debuten i mitt hundliv men skulle följas av många många fler! Roy var 10 månader när vi fick honom. Far läste en annons i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning om en 10 månaders Golden Retrieverhane till salu. Säljare var Ulla & Sune Nilsson kennel Hedetorpet. Vänner till Roys uppfödare Rektor KG Zettersten Far hämtade Roy på centralen och väl hemkommen till lägenheten på Hisingen, 3 trappar upp, sitter familjen och beundrar nyförvärvet. Plötsligt tar Roy ett skutt ut genom det öppna fönstret. Fram till denna dag är det ingen som förstår hur far lyckades hinna fram och få tag i svansen på Roy och fiska in honom igen. För all framtid hade Roy en liten knyck mitt på svansen som minne av händelsen. Där kunde familjens framtid med retriever ha slutat och kanske Erik och jag aldrig träffats! The first Golden Retriever came to Sweden 1927, but the first step towards the modern Golden did not start until KG Zettersten (Kennel Borghälla) and Ulla & Sune Nilsson (Kennel Hedetorpet) imported a bitch in whelp called Barthill Fanny from England. Those pups (the sire was Strelley Starlight) are the foundation for all Swedish Goldens today.

Vänner till Roys uppfödare Rektor KG Zettersten Far hämtade Roy på centralen och väl hemkommen till lägenheten på Hisingen, 3 trappar upp, sitter familjen och beundrar nyförvärvet.

5 Int, S O SF U o S J CH Vestvollens Petra Pia var en mycket godmodig, mjuk och snäll hund. Hon ville inget hellre än att vara till lags. Hon dresserades och fördes av Jägare Hans Nilsson. Eftersom han var en man av den gamla skolan och tillika vorstehman hade han en filosofi om att bara en tvångsapporterad hund gick att lita på. Detta visar att det inte alltid var bättre förr! Med detta i minnet kan jag berätta följande: Pia bodde alltid hos oss när tant Sigyn var runt om i världen och dömde och varje gång, efter att hon, Pia alltså, hade varit hos Jägare Nilsson tog det min bror minst ett par veckor innan han fick henne att komma och hälsa. Lasse satt på golvet och gosade med henne minst en halvtimme varje dag för att få tillbaka hennes förtroende. Min mor och jag hade inte detta problem, vilket talar sitt tydliga språk, och tack gode Gud att inställning om tvångsapportering har dött ut!

Med detta i minnet kan jag berätta följande: Pia bodde alltid hos oss när tant Sigyn var runt om i världen och dömde och varje gång, efter att hon, Pia alltså, hade varit hos Jägare Nilsson tog det

6 Julia var den första hund jag förde på prov och 1967, på det internationella jaktprovet i Lit, slog jag alla de stora inklusive min blivande man Erik. Jag visade med andra ord tidigt var skåpet skulle stå

7 annonskampanj under 70-talet Per Nilsson var generalagent för Argenta. Han var också jaktprovsdomare för retriever och tillika ägare till Twigg s Woodchat förolyckades Per tragiskt i en bilolycka tillsammans med sina hundar. Per och Nina hade hösten innan erövrat sin första elit 1:a på jaktprov.

8 Tant Pelle har betytt väldigt mycket för mig och av henne tog jag stort intryck.

9 Även Folke Rydbo gav mig vägledning i mitt hundliv och både han, tant Sigyn (Nattens kennel) och tant Pelle (kennel Sandöns) stod familjen mycket nära. Jag skänker de, ofta ofta, en tacksam och varm tanke. Intervju med Erik under 70-talet

10 S J CH Nattens Black Diamond erövrar sitt championat Di var en härlig jakthund. Jag minns en gång på Hörningsholm, när Erik skulle döma. Isen hade lagt sig rejält över natten och för att få förhållandena lika för alla så behövdes en hund som bröt isen innan första hund kunde starta. Di fanns på plats och jag skickade ut henne på sök i de tjocka vassarna. Efter 10 minuter var alla nöjda och jag försökte få Di att komma in. Ljudet från den krasande isen samt det faktum att matte hade skickat henne efter en apport gjorde att hon idogt jobbade vidare trots mina signaler. Skammens rodnad steg på mina kinder, i varje fall just då! En bättre apportör får man dock leta efter vid ett tillfälle, i mälartjock vass, jagade hon en dykande kricka i ¾ tim tills hon till slut hade tröttat ut den och stolt kom och lämnade av. Då skämdes jag inte!

Di fanns på plats och jag skickade ut henne på sök i de tjocka vassarna. Efter 10 minuter var alla nöjda och jag försökte få Di att komma in.

13 Julannons i Apportören

14 Annons i Apportörens nästa Julnummer

15 S B o L CH Twigg s Mallard Duck - Malle S J o L CH Twigg s Teal Duck - Mimmi

16 S J CH Twigg s Gadwall Duck Timothy Varför Erik o jag står som ägare vet jag inte. Rätt ägare är Kim o Sven-Olof Lidholm. S J CH Twigg s Harlequin Duck - Mini

17 Det finaste man kan få bruksavels- och bruksuppfödarpris

18 Twigg s Shell Duck Zorro blev tyvärr aldrig jaktchampion. Förutom denna Cacitvinnst blev det ett antal 2-or i elitklass. Det var alltid något lite som fattades

Relevanta dokument

Mycket har hänt sedan starten 1967 och det mesta har gått i glömska

Mycket har hänt sedan starten 1967 och det mesta har gått i glömska I mitt arbete att hitta material till hemsidan har det ena gamla dokumentet efter det andra dykt upp och på den här sidan delar jag med