# Anders Thessing

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "# Anders Thessing"

Sofia Samuelsson
för 5 år sedan
Visningar:

1 # Anders Thessing 1

2 PORTRÄTT MODE PROJEKT Anders Thessing mono 20 januari - 4 mars

3 Anders Thessing Som sextonåring fick jag låna min fars Nikon F och jag kände genast att jag hade hittat mitt forum. Mina studier på tekniskt gymnasium blev mer och mer ointressanta, och efter tredje året hoppade jag av skolan. Jag visste då att det var fotografi jag ville arbeta med. Började jobba på Gul&Blå, roligt och kreativt, men sökte under tiden jobb som fotgrafassistent och fick mitt första hos fotograf Ulf Hjert. Stannade där i ett år. Sedan fortsatte jag hos Max Brouwers, och blev kvar där i ca tre år. Sökte mig därefter till New York och arbetade mellan åren som assistent åt modefotograferna Bill King, Arthur Elgort och Steven Meisel. Sedan hemkomsten till Sverige i slutet av 80-talet har jag varit professionellt verksam fotograf med Stockholm som bas. Jag har genom åren fotograferat mode, mat, reklam, porträtt och artister för tidningar och skivomslag. Har även parallellt med det gjort egna projekt. Utställningen på Konsthallen Hishult har jag gett titeln MONO, som kan stå för betydelsen: En, Solo, Monokrom och kanske även anspela på ett drag av nostalgi. 4 5

järngraven av Anders Thessing Det började nån gång i mitten av 1990-talet, jag hade min studio i stora tullhuset på Stadsgårdskajen, nuvarande Fotografiska.

Dessa fundament blev början på det som skulle bli ett långt projekt, något jag då inte visste. Där började det, fotograferat med en 8x10 Gandolfi kamera.

4 järngraven av Anders Thessing Det började nån gång i mitten av 1990-talet, jag hade min studio i stora tullhuset på Stadsgårdskajen, nuvarande Fotografiska. A t ena hållet hade jag vattnet, åt andra bergväggen som sträcker sig upp mot Fjällgatan förstärkt med sina enorma betongfundament. Dessa fundament blev början på det som skulle bli ett långt projekt, något jag då inte visste. Där började det, fotograferat med en 8x10 Gandolfi kamera. Jag hamnade snart inne i tunnlarna under Slussen och nyfikenheten väcktes över den unika miljön, dom installationer som gjordes och görs lite överallt, den patina som finns, den 80 år gamla konstruktionen, alla dörrar som väcker en undran om vad som finns bakom. Jag passerade Slussen dagligen under alla de år jag höll till i stora Tullhuset och tittade alltid efter förändringar, lite som att komma till en trädgård där saker skjuter upp och annat dör, och med viss oregelbundenhet tog jag med kameran och försökte fånga det. Dimma, frost, snö kunde göra att ytor och form syntes på ett nytt sätt. Det var intressant med alla olika plan över och under jord, skyddsrummet i OK-garaget, i händelse av atombomben, den gamla Nils Ericsons slussen från 1850 som finns under mark brevid den nuvarande Karl-Joahansslussen. Slussen passeras av tals människor dagligen, med bil, tåg, T-bana, buss, båt, cykel eller gående, det är gränsen mellan hav och sjö, mellan Uppland och Södermanland. Det blev som en lång relation med detta område som i det lilla säger mig någonting om den här staden, om nostalgi, om framtiden i en stad som är totalt renoverad, bostadsrätter, köpcenter, och Coca-Colajippon i Kungsträdgården. Vad vill vi att staden skall vara och för vem? Jag kan känna att staden behöver frizoner som lever sitt liv, där det oväntade kan dyka upp, att det offentliga rummet är vårt och inte en plats för reklam och de stora företagen. Slussen är ett av dom sista ställena i innerstaden där tidens tand syns och känns. Järngraven är ett namn från 1662 för den plats vid Slussen där järnmalm från Bergslagen lastades om för vidare transport, strax nedanför där Stadsmuseet idag ligger. 6 Projektet JÄRNGRAVEN finns i bokform, i 200 numrerade ex, isbn Utgiven på eget förlag

5 8 9

6 10 11

7 12 13

8 14 15

9 16 17

10 18 19

11 av Johan Croneman Det finns något Tjernobylskt över Anders Thessings Slussen-bilder. En gång var vi alla där, nu är livet någon annanstans. När man står där nere i katakomberna kan man fortfarande höra ljudrester från en annan tid. Anders Thessing sprang inte omedelbart ikapp oss andra, han dröjde sig kvar, drog benen efter sig, vände sig till och med om och tog några sista varv. Hade någon glömt något? Fanns här ett tappat minne att plocka upp...? Slussen betraktades på 30-talet som en av världens modernaste platser, symbolen för den nya tiden, de nyaste kommunikationerna. Här möttes de tusenåriga vattenvägarna med den nysprängda tunnelbanan, med båten, med bussen - cyklar, gående, resande i en enda stor kollektiv rörelse. Där gick vi alla omkring som medlemmar i samma framtidsutsikt. Och vi såg långt och det såg bra ut!! Här öppnade sig Stockholm som en blomma. Mina första promenader till nya jobbet i Stockholm gick i slutet av 80-talet alltid via Slussen. Jag minns den närmast hisnande känslan när man liksom tog steget ut ur det där trånga avgasröret som Götgatan utgjorde och klev rakt ut i - rymden. Hela valvet och hela världen öppnade sig. Det blev till en paus, en inandning, en oas innan man snart skulle försvinna in i Gamla Stans mörkare gytter igen. Eller ner i underjorden. Man kunde bara står där och fylla på sina krafter. Alla disparata rörelser slösade inte med energi som man skulle kunna tro - de skänkte istället energi. Limbo - platsen mellan himmelen och helvetet. (Kanske skall den heta Limbo i fortsättningen?!) Världens modernaste plats - sedan gjorde tiden det som den alltid gör, med allt: Äter upp den, tuggar ner den, spottar ut den, och lägger till ett prefix: Något osannolikt modernt blir på en grisblink något extremt omodernt. Jo, Anders blev kvar där en stund och ställde sig förmodligen frågan: Vad finns kvar i den kollektiva frånvaron...? Det är både som ett minne och ett monument, utan att dock en enda gång bli till det där patetiska minnesmonumentet som vi människor är så förtjusta i att bygga och konstruera. Till vår egen ära. Slussen kan aldrig bli ett minnesmonument, God bless, helt enkelt därför att vi aldrig kan låta Slussen vara i fred. Vi måste ha Slussen, 20 21

12 vi måste använda henne, låta henne hjälpa oss - men hur? Just nu vill den ena sidan bevara gamla Slussen och den andra bygga framtidens Slussen. Just nu är Slussen ingen öppen plats längre, bara ett sår, något infekterat, irriterat, polariserat, politiserat. I Anders Thessings bilder har det precis blivit ebb i det kollektiva minnet - det har dragit sig tillbaka för en stund, om man snabbar sig på som helvete kan man passa på att göra ett hastigt återbesök. Kan man tänka sig att någon nyss varit här? Kan man tänka sig att någon nyss stod här och pratade? Gerry Johansson kan fotografera en tom parkbänk - och det enda man tänker på är vilka som nyss satt där. Man är helt säker på att någon nyss har gått. Försvunnit ut ur bild, gått till höger kanske?! Anders Thessing förmedlar samma känsla, kanske med något lite större fördröjning. Man får mer känslan av att någon var där igår, eller i förmiddags - eller ännu troligare: Under natten som nyss passerat. Någon eller några har på sannolika grunder förirrarat sig ner hit, kanske till och med haft svårt att hitta ut. En sådan gammal plats har också gamla utgångar, inte fullt lätta att hitta. Slussen är fortfarande en plats där man kan gå vilse, man kan förlora sig rätt ordentligt. Jag har, som princip, att alltid rekommendera folk att gå vilse. När man kommer till en ny stad till exempel, en stor, fet, okänd, spännande stad. Man bör omedelbart glömma kartan på hotellrummet, singla slant om man skall ta till höger eller vänster, och så bara försvinna. Gå bort sig, gå vilse. I bästa fall försvinna helt. Någon tittade på Anders bilder och uttryckte sorg över den här platsen, Slussen. Jag kan absolut förnimma viss ensamhet, men sorg? Nej. Jag tycker tvärtom att Anders Thessings bilder andas visst hopp, jo faktiskt. Det är många som vill återvända, längtar tillbaka, de står en bit bort och bara väntar på en möjlighet. Att få kliva in i bild igen! Under tiden sveper våra blickar kollektivt över samma saker och samma platser som Anders sett. Bara det att han såg det först, och lite tydligare än oss andra. Man tycker om att få just den extra hjälpen att både höja och sänka blicken

13 24 25

14 26 27

15 28 29

Anders Thessing (f 1961) Verkar från Södermalm, Stockholm. anders@thessing.

16 Anders Thessing (f 1961) Verkar från Södermalm, Stockholm. Bildförteckning Omslag I+IV Allt åt alla sidan 2 Thåström sidan 4 Modeporträtt sidan 6 MariaSkol sidan 8 Ted Gärdestad Lisa Ekdahl Josefin Ljungman Brett Anderson sidan 9 Harriet Andersson sidorna Rikard Wolff sidan 12 hlam 1 sidan 13 Mini Andén sidan 14 hlam 2 sidan 15 Johanna J sidorna Paris Redroom sidan 18 Brand Hudson River sidan 19 Siwa sidan 20 Man sidan 23 Skriet sidorna Fundament sidan 26 B på väg ner sidan 27 Blå Trapp sidan 28 Östra Terassrampen sidan 29 Kurva sidorna Wasen t me Katalog #139 i en löpande serie utgiven till varje utställning sedan starten 1994 Katalogens idé & form KA Gustafsson Upplaga ex Anders Thessing & Konsthallen Hishult, 2018 Markarydsvägen 10, se Hishult, Sweden +46-(0) / konsthallen@hishult.com ISBN X Öppet: September-april: Onsdag-fredag , lördag-söndag Maj-Augusti: Tisdag-söndag Konsthallens kataloger 2018 produceras med stöd av: Sparbanken Boken, Skånes Fagerhult Hishult Tack! 30 31

17 32 # januari - 4 mars

Relevanta dokument

Tomas Byström. flätvärk. # augusti - 21 oktober

Tomas Byström. flätvärk. # augusti - 21 oktober Tomas Byström flätvärk #143 18 augusti - 21 oktober 2018 www.hishult.com 1 Tomas Byström flätvärk 18 augusti - 21 oktober 2018 omslag sidan 1 (uppe från vänster); BIJOUTERI. SÅ FLYGA FLADDERMÖSS. BÄCKARS