»När jag står där mitt i Tuxertals glaciärvärld slår det mig varför kände jag inte till det här för några månader sedan?

Transkript

1 »När jag står där mitt i Tuxertals glaciärvärld slår det mig varför kände jag inte till det här för några månader sedan?«högre ÄN HARAKIRI 16 BRANT #

2 Daniel Marinder gillar både utsikten och klipporna i Rastkogel,Tuxertal. Österrike TUXERTAL Tuxertal i österrikiska Tyrolen charmar. Vi åkte till den gemytliga och gästvänliga dalgången, som hyser Harakiri, Österrikes brantaste preparerade pist. Men Tuxertal erbjuder mycket mer än den haussade pisten. Text och bild: Anders Wingqvist Ok, who s got the mushrooms? säger Thomas. Pinsam tystnad. Man känner sig ganska hög av bara omgivningarna. Bakom de lätta molnen i öster ligger Österrikes högsta berg Großglockner som reser sig 3797 meter över havet. Någonstans i söder tornar italienska Dolomiterna upp sig och i norr ruvar Zugspitze, Tysklands högsta topp 2962 meter över havet. Själva befinner vi oss på drygt tretusen meters höjd precis under toppen av Hohe Riffler, ett par timmars vandring med stighudar och snöskor från liftsystemet i Hintertux. Det krävs knappast några svampar för att ta oss högre. Just kidding guys, come on! Trögtänkta svenskar. Vi skrattar. Thomas, som är från Belgien, tar en tugga av en österrikisk ölkorv som han har fiskat upp ur ryggsäcken och spanar ner mot första etappen av vårt åk. Ett stort öppet vitt fält breder ut sig framför oss. Två timmar senare har vi åkt ner för det första fältet, som bjöd på mjuk och fin vårsnö. Thomas åkte med energi i stora svängar och lät sin snowboard gå från häl- till tåkant i en skön pendel under kroppen. Hans vintersäsong i British Columbia i Kanada verkar ha givit rutin såväl uppför som nedför. I slutet av åket fortsatte vi ut på en kort platt bit och följde bergsryggen till vänster om oss mot toppen av Realspitze. Därefter tog vi på oss stighudar och snöskor igen för att gå ytterligare en slitsam timme dock i skön vetskap om att det var den sista biten för dagen. Nedanför Realspitze slår vi oss ner för lunch och vila. Under oss väntar drygt tolvhundra höjdmeters offpiståkning ner BRANT #

3 Vackert, men ack så slitsamt.»pisterna är bra och det är snö-säkert eftersom det är på hög höjd. Långt in på våren, i maj, kan det fortfarande vara 4 meter snö där uppe.«thomas spanar ut över alptopparna, inte en svamp så långt ögat kan nå. till Grieralmstugan. Vi äter våra sjöstjärnemönstrade österrikiska Semmeln (frallor). Geografin är smått förvirrande när man pratar om Tuxertal vilken ort är det egentligen man menar och vilket liftsystem? Martin Grusell, från det lilla resebolaget Alpina Stjärnresor, förklarar mellan brödtuggorna: Mayrhofen är huvudort i Zillertalregionen. Tuxertal är en dalgång som ligger högre och längre in från Mayrhofen sett. Byarna Finkenberg, Vorderlanersbach, Lanersbach och slutligen Hintertux ligger som i ett pärlband efter varandra i Tuxdalen. Serpentinvägen som slingrar sig upp till Hintertux nerifrån Mayrhofen började byggas 1911 och är 20 kilometer lång. Detta om de gemytliga byarna i dalgången. Skidområdet tarvar också en förklaring eftersom det egentligen inte är ett område utan fyra: Hintertux, Eggalm, Rastkogel och Penken. De tre sistnämnda är sammanlänkade till Hintertux tar man skidbussen. Fyra särskiljbara skidsystem leder till diskussionen som ingen skidåkare kan undvika: Vilket system är bäst? Jag tycker att glaciären Hintertux är bäst, säger Martin. Det är mindre uppåkt offpist. Mitt favoritåk Tuxer Joch Haus (Lärkskogen) ligger där. Det finns otroligt mycket bra skidåkning att upptäcka i Hintertux. Pisterna är bra och det är snösäkert eftersom det är på hög höjd. Långt in på våren, i maj, kan det fortfarande vara 4 meter snö där uppe, säger Martin och sveper med handen i riktning mot Hintertux liftsystem som vi för flera timmar sedan lagt bakom oss. Hintertux är det mest kända av de fyra liftsystem som vi besöker under vår vecka i Tuxertal. Ett system där den högsta gondolliften, Glacier bus 3, sedan millenieskiftet tar skidåkare upp till meter över havet. Glaciären är mäktig med tusentals år gammal is, på sina ställen upp till 100 meter tjock. Den flyttar sig cirka 40 meter varje år, vilket medför en del arbete i och med att drygt sextio liftstolpar är förankrade i isen. Hintertux glaciär har en viktig fördel: sommartid är den övre delen av systemet öppet för skidåkning. Nedanför den karaktäris- Harakiri Österrikes brantaste preparerade pist. 78% eller 37,9 grader. 18 BRANT #

4 tiska toppen Olperer ligger parken som är shapad från april till december, en underbar lekplats för sommarjibb. Martin fortsätter sitt jämförande resonemang om liftsystemen i Tuxertal. Men det är långt ifrån självklart att Hintertux är bäst, väder och vind spelar såklart in. Rastkogel och Eggalm är ofta folktomt och där finns många schyssta åk. I Penken är det mer folk eftersom det ligger närmast Mayrhofen, men parken är riktigt vass, en av Österrikes allra bästa. Något mer som man inte bör missa i Penken? Harakiri-pisten är en klassiker. Harakiri är omöjlig att komma runt när man pratar om Tuxertal. Harakiri är inte bara en japansk rituell självmördarmetod för samurajer, det är även en riktigt brant pist i Penken-systemet. Den erbjuder en höjdskillnad på 400 fallhöjdsmeter, åksträckan är 900 meter lång och lutningen är utmanande. Det är Österrikes brantaste preparerade pist. Ett åk som kräver samurajssvärdsvassa stålkanter och utgör rena självmordet på snö om man inte är en rutinerad skidåkare. En svensk kvällstidning tog dock i lite väl mycket när de skrev om Harakiri för drygt ett år sedan. I en artikel om Sveriges brantaste pister med bland annat Väggen (45 grader) och Chocken (48 grader) lyftes blicken i slutet av texten för en internationell jämförelse:...de svenska alternativen bleknar i jämförelse med Europas, ja kanske världens, brantaste löpa. Harakiri i österrikiska Mayrhofen lutar hela 78 grader. Kraftiga lårmuskler och en rejäl dos mod rekommenderas. I själva verket är Harakiris lutning är 78 procent, vilket motsvarar 37,9 grader. Matematiskt är det två helt olika sätt att räkna ut och uttrycka lutning (se faktaruta). Om kvällstidningsartikeln skulle stämma att Harakiri lutar 78 grader skulle det med andra ord krävs långt mer än kraftiga lårmuskler och en rejäl dos mod för att bemästra pisten. Fallskärm hade troligtvis varit ett bättre hjälpmedel. När vi provar åket några dagar senare konstaterar vi att pisten visserligen är rätt brant, men smal och smutsig. I ärlighetens namn lite överskattad. Och idag befinner vi oss högre än Harakiri. Den omtalade pisten startar 2050 meter över havet, medan vi alltså fortfarande fikar på nära tretusen meters höjd strax under toppen av Realspitze. De storslagna Zillertalalperna glänser i vårsolen. Snötäcket känns stabilt och säkert. Tidigare i veckan har flera slasklaviner gått på sydsluttningar i anslutning till liftsystemen. Värmen från solen förändrar bindningen mellan snökris- Ivriga toppturare på väg upp mot Hohe Riffler. BRANT #

5 Elin Kjellander nöjd och glad, trots tunga timmar med snöskor uppför Hohe Riffler. Parken i Penken lockar till sig många otroligt bra jibbers. Bild: Tobias Wingqvist tallerna och det gäller att vara på sin vakt. Långt där nere ligger Grieralmstugan och det är mot den vi tar sikte. Thomas väljer att skråa vänster ut från vår lunchplats, han vill hålla höjd för att ta sig ner mellan några mindre klippor. Martin Grusell väljer samma väg men faller av i fallinjen tidigare och får på så vis ett eget fält att plöja upp. Men snön är förrädisk en hård skorpa på toppen gör att den är tung och seg att svänga i. Vi sjunker, och fastnar på väg ner. Jag ändrar taktik och skippar de mindre svängarna till förmån för riktigt stora cruising-svängar. Farten ökar och ett fall känns oundvikligt. Men snön förändras fort. Några hundra fallhöjdsmeter längre ned har solen legat på ännu mer och den sista biten ner mot Grieralmstugan är rena vårslush-porren det går att åka hur fort som helst med full kontroll. Om de svettiga och flåsande timmarna uppför berget var det pris vi betalade för åket ner till Grieralm, så var det billigt. Den sista biten fastnar i mitt minne som ett av säsongens absolut bästa åk. Vi plockar av oss skidorna och lägger dem på axeln för att gå den sista biten fram till stugan. Martin Grusell är nöjd med dagen. Men någonting bekymrar honom: Du måste poängtera att vi (resebolaget) aldrig tar med våra gäster på guidade offpistvisningar. Det finns lokala österrikiska guider med utbildning som gör det jobbet bättre och säkrare. Men det finns många fina turer här att upptäcka. Grüblspitze. Tettensjoch. Halslspitze. Hobarjoch. Rastkogel. Kleegruben. Namnen på alla möjliga toppturer i området virvlar runt i mitt huvud som en läcker alpinbuffé. När jag står där mitt i Tuxertals glaciärvärld slår det mig varför kände jag inte till det här för några månader sedan? Det är förstås Alpernas storhet med ett oändligt antal orter som ligger och väntar på oss skid- och brädåkare. Chamonix, St Anton och Zermatt är numerärt sett en droppe i havet av hela utbudet. Jag känner mig nästan som den amerikanska monoskidåkaren som jag träffade i Utah för ett drygt år sedan. Vi pratade om orter vi gillade och han gjorde stor sak av skillnaderna mellan Whistler och Revelstoke, gick i detalj in på Utahs alla småorter och så vidare. Efter ett långt resonemang tillade han Oh, and the Alps are great!. Jag håller med. Alperna är fantastiskt. Och det finns mycket kvar att upptäcka. Framme vid Grieralm lämpar vi av oss all utrustning. Hjälmar och jackor ångar av värme, vi dricker det vatten som vi har kvar och ringer en taxi som kan ta oss ner till Lanersbach. Solen har smält bort för mycket av snön för att vi ska kunna skida hela vägen ner till dalen. Medan vi väntar frågar jag Martin Grusell varför han kommer tillbaka till Tuxertal år efter år. Det är så varierad terräng. Det finns alla typer av skidåknig från glaciär, via park till skog. Byarna är gemytliga och genuint österrikiska. Det känns inte så exploaterat som andra mer kända skidorter. Dessutom ser jag det som en fördel att det inte är så många skibums här de som är här hänger mest i Penken nere vid Mayrhofen, säger han. När taxin kommer kliver vi trötta och nöjda in. Nu väntar österrikisk Après-Ski på en soldränkt uteservering nere i Lanersbach. Mein Vater var ein Vandersmann! Hermann Klause artikulerar orden väl så att vi ska förstå innebörden. Sedan tar han ton med sitt stora dragspel. Han är 75 år och äger och driver pensionatet Hermanns Klause i Lanersbach, mitt i Tuxertal. Hermann är född i byn och ungefär lika lång som dragspelet är högt. Han joddlar, spelar och myser av uppmärksamheten. Mellan de gamla trähusen och den lilla kyrkan på andra sidan vägen ser vi Eggalmbahn, som är den närmaste gongdolliften, drygt fem minuters promenad bort. Liften öppnades redan Hermanns dragspelsmusik är en välkommen kontrast mot övriga dagars afterskimusik. Tuxertals musikscen domineras av ompa-ompa techno artister som Helmut aus Mallorca. Hans hit In Hintertux hau n wir auf den Putz har spelats flitigt under vår vistelse i Tuxertal. Hermann rundar av sin enmansshow med en sista låt. Thomas lutar sig över mot mig: Oh well, who needs the mushrooms? 20 BRANT #

6 LUTNING I GRADER OCH I PROCENT Martin Grusell tipsar om Tuxertal Hermann Klause bjuder på en säregen musiktrip, lika delar joddel och dragspel. After ski HexenKessl i Vorderlanersbach, ett litet ställe med bra tryck. Ofta bättre än mer kända after ski-stället Hohenhaus Tenne uppe vid Hintertux. Piståkning Die Gletscherrunde (Glaciärrundan) en styv dagstur fallhöjdsmeter och 7,2 mil lång. En kombination av svarta och röda nedfarter som ger en schysst överblick över hela Tuxertal. Kälkåkning Roddel Abend i Grieralm, stor fjällstuga på meters höjd. Livemusik, mat, öl och därefter kälkåkning på (avstängd) bilväg 5 kilometer ner till dalen. Missa gärna 1 Skidåkning i Penken-systemet efter lunch. Trångt och mycket liftköer, som är en raritet i de andra systemen. Missa gärna 2 Offpist på glaciären (Hintertux) utan guide eller bra lokalkännedom. Det finns alltför många sprickor och lavinfarliga sluttningar för att ta risken. Fakta Tuxertal Geografi: Skidsystem: Liftar: 59 Maximal fallhöjd: Säsong: Tyrolen i västra Österrike. Tuxertal är en del av Zillertal. Hintertux, Eggalm, Rastkogel och Penken (Ski- & Gletscherwelt Zillertal 3000) meter Hintertux 365 dagar om året. Eggalm/Rastkogel/Penken december - april Avstånd med bil: Malmö 117 mil, Göteborg 144 mil, Stockholm 179 mil (enligt Google Maps) Flygplatser: Resarrangörer: Innsbruck 9 mil, München 21 mil. Alpina Stjärnresor (boende i Tuxertal) och STS Alpresor (boende i Mayrhofen). Mer information: En skidskribent för några år sedan: "På afterskin är det vanligt med 40- och 50-gradiga backar men de är sällsynta på berget". Och inte bara det. Ofta blandar vi skidåkare ihop grader och procent när vi pratar om lutningar. Ragnar Erlandsson, professor i fysik vid Linköpings universitet, hjälper oss att reda ut begreppen. Vad är egentligen skillnaden mellan att ange lutning i procent eller grader? Det korrekta sättet att ange en lutning i procent är att ta den vertikala förflyttningen och dela den med den horisontella förflyttningen (dvs. inte med den sträcka man rör sig när man går längs det sluttande planet). Den kvot du erhåller multipliceras sedan med hundra för att uttrycka den i procent. 45 grader motsvarar alltså 100 % lutning, vilket säkert en del tycker känns konstigt. Det är denna definition Vägverket anger vid vägbyggen. Men hur översätter man då till exempel Harakiris 78-procentiga lutning till grader? Om du tänker dig den horisontella respektive den vertikala sträckan som sidor i en rätvinklig triangel skall man alltså dela den vertikala kateten med den horisontella kateten. Matematiskt är denna kvot tangenten av vinkeln mellan den horisontella kateten och hypotenusan. Genom att ta inversfunktionen kan du översätta kvoten till vinkel, i ditt fall blir då vinkeln arctan(0,78) =37,9 grader. BRANT #