gammalt och nytt möts på klassisk ort

Transkript

1 VAL D ISÈRE gammalt och nytt möts på klassisk ort När bussen rullar in i byn ställer sig guiden Sven upp jämte chauffören. Han lägger några blonda reseledarelockar bakom ena örat och fattar mikrofonen. Det är inte dåliga förhållanden på berget, men inte heller bra, säger han. jag släpar väskorna till victors, baren på Hotel Ruitor. Här ska jag invänta mitt sällskap för den kommande veckan. Chansar och beställer ölen av tjejen bakom disken på franska, får svar på svenska och betalar ett svenskt pris för den franska ölen. Tomas, Mikael och Fredrik har varit på plats en dag och kört igenom delar av liftsystemet. De har undersökt vad inte dåligt, men inte heller bra innebär. Det var längesedan det snöade, allt nära lifterna är uppåkt, men pisterna är för det mesta okej och går man en bit ska det nog gå att hitta ospårat, säger Tomas. den första dagen på skidor bjuder på en klar och kall morgon. Ett tunt lager dimma glider långsamt över ån när vi går mot liften i La Daille i byns utkant. Vi tar en av dalens 97 liftar och målet är pisterna ovanför grannbyn Tignes, som tillsammans med Val d Isère bildar skidområdet Espace Killy. Från toppen av Toviere tar vi en svart pist ner mot Tignes. Det är, som ofta i svarta pister i januari, hårt och alldeles för många som hjälps åt att hasa snön ner mot dalen. Tignes är en typ av skidort som du inte hittar någon annanstans än i Frankrike. Byn ser ut som en upphottad svensk storstadsförort, utslängd mitt bland bergen på meters höjd. Här finns allt du behöver under en skidvecka och tanken är att du ska lämna bilen i garaget och åka skidor eller gå mellan backen, puben, affären och hotellet. Från botten av den svarta pisten stakar vi genom Tignes utkant och glider snart in i liften längre bort i byn. Alla som kommer till Espace Killy hamnar förr eller senare vid Nålsögat längst västerut i Tignes, som är ett stort hål rakt igenom en klipptopp högt över dalen. Där hittar vi ett ospårat fält och följer en rygg uppför, för att sedan åka ner för fältet några gånger. Efter ett par timmar letar vi oss ut ur skuggan och kör ett soldränkt fält, där snön har blivit skönt vårmjuk. Vi tar sikte på sjön i Tignes och när mjölksyran börjar pumpa fortsätter vi ut i pisten och ner mot byn. Vi stakar än en gång genom Tignes och tar äggliften tillbaka upp mot Toviere och Val d Isère. Den går över den svarta pist vi åkte på morgonen. Pucklarna och isfläckarna har vuxit. Från toppen Toviere är det fallhöjdsmeter ner till dalen och när vi stiger ur 12 BRANT #4 2005

2 BRANT #

3 Föregående uppslag: Fredrik Ericsson högt ovanför Tignes. Ovan: Vackra former och vacker himmel. Nästa sida: Tomas Olsson pausar, kollar in utsikten och någon annans spår. liften försvinner de andra innan jag hunnit i bindningarna. Jag ser Fredriks vita hjälm dyka ner bakom ett krön och jag hänger på. Ner mot vårt mål, La Daille, går 8-10 pister parallellt och jag är snart beredd att ge upp alla försök att ta rätt pist eller komma först ner. Men så dyker Fredriks hjälm upp på nytt och försvinner igen. Jag ligger sist, men gör det i alla fall i rätt pist. Till slut flackar det ut nere vid ån i La Daille. Dimman är borta och den sömniga januarisolen försöker värma. Även om vi stannat för att plåta en del idag har vi bara hunnit med att åka i ett hörn av Tignes liftsystem Espace Killy är stort. förmiddagen följande dag ägnar vi åt pisterna ovanför Val Claret, en förort till Tignes, som ser ut som förorten den är förort till. Även här är pisterna fina och vi hittar lite löst jämte. På eftermiddagen ska de andra ta bilder och jag ger mig av på upptäcktsfärd på egen hand. Jag tar liftarna upp mot La Grand Motte, som med sina meter är den högsta punkten i liftsystemet. På glaciärerna här uppe går det att åka skidor året runt och en handfull av liftarna är öppna på sommaren. Efter en stund i blåsten på glaciären tar jag pisten Double M ner mot Val Claret igen. Först gör den röda pisten några långa sköna svängar innan den lägger sig spikrakt i fallinjen. Bara att lägga in cruise controllern och luta sig tillbaka i sätet. på eftermiddagen tar jag bergståget upp till toppen av Bellvarde. Tillsammans med kabinbanan L`Olympique matar det effektivt en av liftsystemets toppar med skidåkare direkt från dalen. Nästan höjdmeter på några minuter. Jag väljer att ta höger tillbaka ner till La Daille och tar tåget upp igen. Sedan avslutar jag dagen med den svarta pisten rakt ner mot byn, gör stoppsladd utanför bageriet och halkar snart hemåt med skidorna på axeln och en baguette under armen. Arkitekturen i Val d Isère är spretig. Det känns som om fransmännen alltid varit fascinerade av det nya, men inte haft hjärta att riva allt det gamla. Byn har getskit och gemyt, men också en hel del av den betong som för tanken till öststaterna. Samtidigt har skidåkningen gått från att vara en exklusiv överklassaktivitet, via folksport och åter mot något för de med mycket pengar. Det speglar sig i arkitekturen: från klassiska alphotell, via lägenhetskomplex i betong, till nya svulstiga chalets och exklusiva våningar. Det är roligt att vandra omkring i en by med sådan arkitektur; du vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn. tidigt på morgonen vår tredje skiddag sitter vi i liften upp mot Solaise, som är mellanstation i den östra delen av Espace Killy. 14 BRANT #4 2005

4 Ner mot dalen är pisterna röda och svarta, men högre upp är de lättare. Vi byter lift och fortsätter uppåt med Cugnailliften, som ska ta oss till utgångspunkten för den tur vi ska göra. Det går inte att hänga läpp för att det är uppkört jämte pisten, så nu har vi plockat fram stighudarna. ett tungt vägande argument för om en skidort är bra eller inte är variationen av aktiviteterna. På vissa orter kan man, om vädret tillåter, bara åka skidor. De flesta skidorter är bra när det är bra förhållanden. Ett par liftar, glada kompisar och några fina pister, eller några sluttningar med pjäxdjup lössnö, är allt man behöver. Men är det dåligt måste det finnas variation, det måste finnas plats för en Plan B. Och det är ofta de stora liftsystemen och skidorterna som ger denna plats. Det bästa sättet att stärka sina odds är att gå på tur. Ofta behöver man inte gå långt; knata upp till något pass, åka en baksida eller gå in i någon sidodal. En halvtimme med hudar under skidorna och du hittar garanterat ospårat lång tid efter snöfall. från passet vid liften tittar vi ner i Cugnaidalen och förstår snabbt att detta måste vara ett av områdets mest populära offpiståk. I mitten av dalen går ett femtio meter brett spår som snart kommer att vara en färdig puckelpist. Istället håller vi höjd och traverserar in under Pointe de l Arselles nordsida, där vi hittar en del orörd snö. Efter 500 höjdmeter traverserar vi på nytt och när det börjar att gå uppför stannar vi för att sätta på stighudarna. Det är kallt och vi flyr mot solen. Efter att ha gått en kvart kommer vi fram till Fond des Fours-stugan. Den ligger i lä i solen och vi stannar till BRANT #

5 16 BRANT #4 2005

6 för att värma oss. I den olåsta stugan hittar Mikael en tom kaffeburk. Han skakar och vänder på den, men den är inget annat än tom. Jag måste ha kaffe, gnäller fotografen uppgivet. Vi sätter oss i solen utanför hyttan och tar en snabb fika. Utan kaffe. Sedan glider vi ner till och över en frusen sjö och fortsätter i en bred, böljande dal, upp mot Col des Fours. Vi går inte hela vägen upp till passet utan stannar och åker på de sluttningar där vi hittar den bästa snön. senare på eftermiddagen åker jag och Mikael utmed längdspåret ner mot byn. Tomas och Fredrik har bestämt sig för att ta ytterligare ett åk och stannat kvar uppe på berget, men vi andra ska avsluta dagen på Hotel Brussels terass vid barnbacken. Den går rakt ner i byn och här häckar de som helst tillbringar skidsemestern utan skidor på fötterna. Au pairer trängs med pälsklädda mammor medan ungarna plogar på åkern ovanför. Den tomma kaffeburken i hyttan har fött ett behov hos Mikael som måste tillfredställas och vi beställer varsin kaffe. Do you know the grand café is six euro, säger servitören när han kommer tillbaka med två koppar. Tystnad. Hundra kronor för två kaffe! Servitören verkar ha varit med om många springnotor. Can you pay me now, undrar han. En god kaffe får kosta nästan vad som helst, säger Mikael för att lugna mig och sitt galopperande koffeinbehov. den sista dagen gör vi en ny tur. På kartan har vi sett att det går att komma bakvägen ner till Fond des Fours utan att gå speciellt långt på hudar. Från toppen av Cugnai går vi genom Col de la Calabourdane, sätter på skidorna och traverserar ut på Glacier de la Jave, där vi sätter på hudarna. Trots att vi inte är långt från liftarna är vi ensamma, det är tyst och stilla. Vi tar det lugnt, njuter i solen och det är sent på eftermiddagen när vi drar av oss hudarna i det sista passet. Fredrik blir klar först och glider iväg. Högst upp i passet är det hårt, men längre ner, där vinden inte kommit åt, blir det mjukt, det sprutar snö och Fredriks spår blir djupare. Det ser ut att vara betydligt bättre än dåligt, kanske till och med bra. Text: Rikard Andreasson Bild: Mikael Pilstrand BRANT # Tomas Olsson och Fredrik Ericsson på tur vid Col de la Calabourdane 17

7 fakta/val d isère Var Val d Isère ligger i sydöstra Frankrike, nära den italienska gränsen. Byn ligger på 1850 meters höjd och åkningen sker på mellan och meter. Skidåkningen Espace Killy är ett av världens största skidområden. 97 liftar och nästan 150 pister kommer att hålla dig sysselsatt några dagar. Här finns verkligen åkning för alla och liftsystemet är effektivt. Höjden, glaciärerna och konstsnöanläggningen gör att området är relativt snösäkert. Offpisten är lättillgänglig, kanske till och med lite för lättillgänglig, och det finns mycket stora ytor. Skidbussen i byn är gratis. Resa De svenska resebyråer som kör hit i vinter är: Lion Alpin, Ving Alpin, STS, Langley, Nortlander, Sportresor och UCPA. Det går givetvis att plocka ihop ett eget paket genom att flyga reguljärt, till Genève eller Grenoble, eller köra i egen bil. Flygplatserna ligger en bit bort, så räkna med ett par timmars transfer. Boende Här finns allt från betongbunkrar till lyxhotell. Bäst information om detta finns på Äta Byn har några mataffärer som inte utsätts för mycket konkurrens, så priserna är därefter. När det gäller restauranger har vi fått hjälp av Peter Åkerlund att plocka russinen ur kakan. Han har turistat i Val d Isère under 30 år och säger sig lugnt kunna rekommendera restaurangerna i spalten till höger. Bra restauranger i Val d Isère Blizzard Ligger i det 4-stjärniga hotellet med samma namn. Mat, service, inredning och priser håller samma 4-stjärniga klass. Inneställe för parisare. Grande Ourse En av de mest genuina och atmosfärsfyllda restaurangerna. Mycket gott franskt och internationellt kök för såväl kött som fisk. Serverar dagligen en snabb-lunch. Ny regim sedan -05. Pedrix Blanche Är den i särklass mest populära restaurangen. Enkel inredning, trångt och tätt mellan borden, och snabba kypare. Mycket stort internationellt sortiment, från pizzor till dyra sjötungor. Specialitet: skaldjur av alla slag. Taverne d Alsace. Ett populärt ställe, fast betydligt lugnare än Pedrix Blanche. Mysig miljö och klassiska alsachiska rätter. Jean Claude Killy brukar vara där, när han är i byn. Tufs i La Daille Vällagad mat som är mycket prisvärd. Stor, öppen brasa/grill. Raclette är specialiteten. Serverar även lunchbuffé. I backarna Solaise-sidan: La Dacha Bellevarde-sidan: Foile Douce och Trifollet. Peter Åkerlund 18 BRANT #4 2005