VÄG 335 DELEN SIDENSJÖ - ÖVERHÖRNÄS

Transkript

1 RAPPORT VÄG 335 DELEN SIDENSJÖ - ÖVERHÖRNÄS

2 Skyddsdammar Väg 335 Sidensjö Bakgrund Planerade förstärkningsarbeten på väg 335 Sidensjö sträcker sig genom befintlig inre och yttre skyddszon för Gerdals vattentäkt. Det finns även ett utkast till nytt gemensamt vattenskyddsområde för By och Gerdals vattentäkter. I samband med att förstärkningsarbetena utförs ska även åtgärder genomföras så att vattentäkten skyddas mot utsläpp i samband med olycka. Valet av skyddsåtgärder har fallit på kantsten, räcken och skyddsdammar för aktuell sträcka. Översikt över sträckan visas i figur 1. Farligt gods-transporter är förbjudet på sträckan, förutom transporter som ska till fastigheter inom sträckan. Det troligaste scenariot som leder till utsläpp av förorenande ämnen är att skador sker på tunga fordons tankar för drivmedel. Detta skulle resultera i utsläpp på som mest några hundra liter bensin eller diesel. Val av åtgärd Geotekniska undersökningar har genomförts i olika omgångar längs sträckan och det känsligaste partiet, där grundvattenmagasinet saknar naturligt skydd av tätande lager av silt och lera, har avgränsats till km 6/135-7/200. Avgränsningen har utförts genom geotekniska undersökningar i fält (se Projekterings PM, Geoteknik, med tillhörande ritningar samt Teknisk PM Vattenskyddsåtgärder Gerdal och By vattentäkter, daterad ). Målet är att undvika olyckor/spill samt skapa en tillräcklig fördröjning av förloppet så att sanering hinner genomföras. Nedan ges några exempel på möjliga åtgärder, både relativt enkla lösningar och mer omfattande, varav några är lämpliga vid Gerdals vattentäkt. Tydlig skyltning vid passage in och ut från vattenskyddsområdet samt längs med vägsträckan Rensning av sidoområden så risken för skador på tankar minskas Räfflad sido- och mittlinje Mitträckesåtgärder Färgade kantstolpar som gör trafikanter uppmärksamma på att de är inom ett speciellt område Beredskapsplan i händelse av en olycka Avkörningshinder i form av högkapacitetsräcke, eventuellt kombinerat med kantsten och uppsamling av dagvatten/spill i ledningar Tätning av diken, samt tät vägbeläggning Gerdals vattentäkt är mycket viktig och den är mycket sårbar längs vissa sträckor av vägen, då täkten ligger nära vägen och det är grovkorniga jordar. Med hänsyn till detta bör omfattande åtgärder väljas. Lämpliga åtgärder längs den mest sårbara sträckan är antingen tätning av diken kombinerat med uppsamling av spill/dagvatten i ledningar och dammar eller avkörningshinder i form av 2(6)

3 högkapacitetsräcken (vidare enbart kallat räcke) kombinerat med kantsten och uppsamling i ledningar/dammar. Val av åtgärd sker bl.a. utifrån vägområdets utformning. På norra sidan av väg 335, mot Lövsjösjön, går vägen omväxlande i marknivå och med slänt ned mot sjön. Då det bitvis inte finns något dike på norra sidan av vägen är enbart lösningen med räcke kombinerat med kantsten möjlig, om inte kraftiga ingrepp i områdena längs vägen ska ske. För att få en så enhetlig lösning som möjligt, vilket underlättar vid drift och beredskapsplanering, väljs lösningen med räcke och kantsten längs hela den norra sidan av vägen. På södra sidan är vägen delvis belägen i skärning, vilket skulle kunna möjliggöra skyddsåtgärder i form av tätning av diken. Det finns dock ett antal faktorer som talar mot detta. I början av sträckan, mellan ca km 6/125 och 6/200 rinner ett vattendrag i det befintliga diket. Vid skyddsåtgärder eftersträvas att få med så lite vatten från kringliggande mark som möjligt. Därmed krävs en omgrävning av vattendraget, vilket skulle behöva ske genom en höjd där det idag finns en kraftledningsstolpe placerad. Kraftledningen går dessutom på en sträcka längs med södra sidan av väg 335 och stolparna är placerade på yttersläntens krön. Anläggande av täta diken skulle kräva att ytterslänten flyttas längre bort från vägen jämfört med vid räcken och då skulle flytt av kraftledningen krävas. Mellan km 6/300 och ca 6/350 finns en fast fornlämning (Själevad 47:1) i form av ett fångstgropssystem i direkt kontakt med vägområdet. Den utökning av vägområdet som kommer att ske medför viss påverkan på fornlämningen. Skyddsåtgärder i form av täta diken skulle medföra ytterligare påverkan på fornlämningen jämfört med påverkan som uppstår om räcke anläggs. Sammantaget ger de nämnda förutsättningarna att en skyddsåtgärd i form av räcke är att föredra även på den södra sidan av väg 335. Ett skäl att anlägga täta diken är att de ger en bättre miljö för oskyddade trafikanter. På den aktuella sträckan är antalet oskyddade trafikanter få och det är främst personer som rör sig lokalt i området. Det finns möjlighet för gående att röra sig på alternativa vägar norr om väg 335. Det finns t.ex. en stig som går längs med norra sidan av väg 335 från avtagsvägen i km 6/100 (mot Snippersjöns stugområde) till vägen som ansluter i km 6/240 (utfarten ska stängas men vägen ska finnas kvar). Därefter går det att ta sig österut, bl.a. till badplatsen, på befintliga vägar. Det finns därmed inte några starka skäl att inte välja kantsten och räcken med hänsyn till oskyddade trafikanter. För att kunna omhänderta ett eventuellt spill av t.ex. olja krävs någon form av uppsamlingsvolym. I det här fallet kombineras räcket med dagvattenbrunnar och ledningar som leder dagvatten och spill till dammar. De förväntade föroreningarna (bensin, diesel och villaolja) är lättare än vatten och flyter. Dammarna är försedda med ett så kallat dämt utlopp (utloppet är beläget under den permanenta vattenytan) vilket medför att flytande föroreningar fångas automatiskt utan behov av en insats i form av t.ex. stängning av en ventil. Det är att föredra att ha en teknisk lösning som inte kräver en fysisk insats, men dammarna är försedda med en klafflucka som kan stängas manuellt. Räddningstjänsten har enligt uppgift från stf Räddningschef Arne Persson en insatstid (första person på plats) på 15 minuter efter att larm inkommit till SOS. Andra typer av lösningar som t.ex. trög avledning i infiltrationsdiken, har diskuterats. Lösningen med trög avledning innebär att långa diken anläggs där vatten/spill ska infiltrera genom ett material ner till en dräneringsledning som ska fånga upp det avrinnande vattnet och leda det till en brunn med avstängningsmöjlighet. Under dräneringsledningen läggs ett tätskikt. Vid denna typ av lösning är det mycket viktigt att få ett jordlager med rätt konduktivitet, dvs. att vattnet kan infiltrera genom materialet med rätt hastighet. Konstruktionen måste kunna leda bort vatten relativt snabbt vid kraftiga regn men inte så snabbt att sanering inte hinner utföras i händelse av ett spill. Jordmaterialet måste vara homogent och undersökningar/beräkningar 3(6)

4 måste genomföras för att få rätt utformning. Till detta kommer problem med att ytan sätter igen när det kommer suspenderat material och t.ex. löv till dikena. Troligen krävs återkommande driftåtgärder med rensning och utbyte av ytmaterialet. Lösningen bygger också på att någon måste stänga utloppet från brunnen så att inte en förorening rinner genom hela systemet. En utformning med tillräcklig lång uppehållstid för att säkert hinna utföra en sanering medför att konstruktionen kommer att ta stort utrymme i anspråk. Sammantaget har bedömningen gjorts att en konstruktion med dagvattendammar utgör en mer robust lösning som troligen även kommer att vara billigare. Dammarna bedöms även ta mindre mark i anspråk än ovan beskriven lösning. Öster om den mest sårbara sträckan, mellan km 7/200 och 7/780 ligger vägen fortfarande nära vattentäkten. För att öka säkerheten på denna sträcka och göra trafikanter mer uppmärksamma kommer vanliga vägräcken (inte högkapacitetsräcke) anläggas på sträckan. För att uppnå en så hög skyddsnivå som möjligt bör en beredskapsplan för sträckan tas fram. I denna bör både driftinstruktioner samt instruktioner för åtgärder i ett akutläge ingå. Skyddsdammar Figur 1. Översikt över sträckan där åsen saknar naturligt skydd samt planerade dammars placering. Avrinningsområden På grund av vägsträckans topografi bildas tre avrinningsområden, vilket innebär att det krävs tre dammar. Vart och ett av de tre avrinningsområdena är ca 3000 m 2 (0,3 ha) vilket gör att samtliga tre dammar får samma storlek och utförande. Vägytorna avvattnas med hjälp av dagvattenbrunnar med sandfång. Dagvattnet avleds till damm via dagvattenledning vars utlopp mynnar 0,1 m över den permanenta vattenytan. Detta för att undvika igensättning av inlopp. Vid frysning kan spill fortfarande komma in i dammen. Dammarna dimensioneras för ett spill på 12 m 3 i samband med ett 10 min 10-årsregn. Enligt statistik från Räddningsverket och Vägverket ligger medelvärde för utsläpp från tankar med farligt gods på 10 m 3 och utsläpp från tunga fordons drivmedelstankar är i medeltal 250 liter (VV Publ. 98:064, Förorening av vattentäkt vid vägtrafikolycka). Eftersom farligt gods under normala omständigheter inte får transporteras genom skyddsområdet är spill från fordons drivmedelstankar det troligaste scenariot. Vid ett spill rör det sig om fri olja och inte löst eller emulgerad och det krävs därför endast en enklare oljeavskiljningsfunktion. Fri olja har en stighastighet på 5,0 m/h, vilket gör att oljan som tillförs dammen når ytan efter mindre än 10 min. Om dammarna utformas enligt i branschen gällande dimensioneringskriterier fångas i princip all flytande förorening i form av olja, diesel eller bensin i dammen. 4(6)

5 Dammarnas utformning Vid projektering av en skyddsdamm behöver man ett visst vattendjup för att möjliggöra dämt utlopp för oljeavskiljningen samtidigt som utloppet inte skall ligga i botten eftersom sediment då spolas ur dammen. Dammens djup bör dessutom vara >= 1,0 m för att motverka igenväxning. Med släntlutningar på 1:3, vilket är det normala för dagvattendammar krävs då en viss bredd på dammen för att överhuvudtaget få till en bottenarea för uppsamling av sediment och utrymme för utloppsledning. De aktuella dammarna har gjorts så små som möjligt utifrån dessa kriterier, utan att för den skull bli underdimensionerade. Vid dimensionering av reglervolym har största möjliga volym inom rimliga gränser eftersträvats. En relativt liten ökning av den i anspråk tagna markytan ger en stor ökning i volym med ökad säkerhet som följd. Beräkningsförutsättningar: Area vägyta 0,3 ha Avrinningskoefficient 0,8 (Svenskt Vatten, P90) Reducerad area (A red ) 0,24 ha Beräknade flöden och volymer för respektive damm (beräknat enligt P90): Dimensionerande flöde (10-års regn): Normalutlopp: Ytbelastning: 49 l/s 3 l/s Ständigt våt yta: 151 m 2 Ständigt våt volym: 71 m 3 Reglervolym: 73 m 3 Djup: mm/dygn 1 m Släntlutning: 1:3 Dammarna får alltså en reglervolym på 73 m 3. Reglervolymen är den volym som finns tillgänglig att fylla vid regn/spill. Som jämförelse ger ett 10 min 10-års regn en nettovolym på ca 27 m års regnet ger en nettovolym på 62 m 3. Dock är inte dagvattenledningar och brunnar dimensionerade för detta regn. Dammarna klarar med andra ord gott och väl att ta emot ett spill samtidigt med mycket stora regn. Dammarnas längd/breddförhållande är 3 och inlopp respektive utlopp är placerade i dammarnas ändor, vilket optimerar genomströmningen och förlänger uppehållstiden. Utloppet från dammarna är dämt, dvs. utloppsledningen ligger under den permanenta vattenytan. Detta för att uppnå avskiljning av föroreningar, exempelvis olja, samt för att undvika igensättning på grund av flytande löv. Dammen regleras med hjälp av en munk (reglerbrunn med skibord). Normalutloppet sker genom ett 50 mm hål i skibordet med vattengång 0,4 m under skibordskanten vilket ger ett flöde på ca 3 l/s då hela reglervolymen utnyttjas. I en brunn nedströms munken finns en klafflucka monterad som kan stängas manuellt av räddningstjänsten då en olycka inträffat med risk för spill. 5(6)

6 Om ytterligare säkerhet mot oljeutsläpp från dammarna önskas, kan oljeavskiljare placeras efter dammarna. En placering efter dammarna gör att behovet av driftåtgärder för avskiljarna minskas då inte lika mycket material når dem som i vanliga fall. Recipient Dammarnas placering framgår av figur 1. Damm 1 avleds till befintlig bäck som i sin tur rinner ut i Lövsjösjön. Damm 2 avleds via dagvattenledning under befintlig lokalväg norrut till ett nytt dike som leds mot Lövsjösjön. Med tanke på markens permeabilitet är det osäkert hur mycket av flödet som når viken vid normala regn. Damm 3 avleds via dagvattenledning till närliggande lågpunkt/dike där vattnet infiltrerar ner i marken. Tyréns AB Tel: Säte: Stockholm Org.Nr: (6)