Flöden av växthusgaser från skog och annan markanvändning. S lu t r a p p o r t av r eg e r i n g s u p p d r ag Jo 2008/3958

Transkript

1 Flöden av växthusgaser från skog och annan markanvändning S lu t r a p p o r t av r eg e r i n g s u p p d r ag Jo 2008/3958

2

3 Flöden av växthusgaser från skog och annan markanvändning Slutrapport regeringsuppdrag Jo 2008/3958

4 Flöden av växthusgaser från skog och annan markanvändning Slutrapport regeringsuppdrag Jo 2008/3958 Sveriges Lantbruksuniversitet 2009 ISBN: Nedladdningsbar PDF: Projektledare och kontaktperson: Mattias Lundblad, Institutionen för mark och miljö, SLU Författare: Kapitel 1: Mattias Lundblad, Institutionen för mark och miljö, SLU Kapitel 2: Hans Petersson, Institutionen för skoglig resurshushållning, SLU Mattias Lundblad, Institutionen för mark och miljö, SLU Erik Karltun, Institutionen för mark och miljö, SLU Kapitel 3: Anders Lundström, Institutionen för skoglig resurshushållning, SLU Karl Duvemo, Skogsstyrelsen, SLU Carina Ortiz, Institutionen för mark och miljö, SLU Kapitel 5: Per-Erik Wikberg, Institutionen för skoglig resurshushållning, SLU Kapitel 6: Mattias Lundblad, Institutionen för mark och miljö, SLU Kapitel 7: Erik Karltun, Institutionen för mark och miljö, SLU Kapitel 8: Magnus Svensson, Institutionen för mark och miljö, SLU Mattias Lundblad, Institutionen för mark och miljö, SLU Kapitel 4: Hans Petersson, Institutionen för skoglig resurshushållning, SLU Mattias Lundblad, Institutionen för mark och miljö, SLU Övriga projektmedarbetare: Karl-Erik Grundberg, Ylva Melin, Torgny Lind, Institutionen för skoglig resurshushållning, SLU Mats Olsson, Kerstin Berglund, Örjan Berglund, Olof Andrén, Thomas Kätterer, Institutionen för mark och miljö, SLU Jenny Malmhäll, Hillevi Eriksson, Clas Fries, Jan-Olof Loman, Karin Hjerpe, Skogsstyrelsen

5 Förord Detta är slutredovisningen av SLU:s regeringsuppdrag om att ta fram prognoser för flöden av växthusgaser från skog och mark. SLU erhöll direktiven i december 2008 och redovisade resultaten den 1 december 2009 (uppdragstexten i sin helhet återfinns i bilaga 1). Under uppdragstiden har två delredovisningar gjorts den 1 maj 2009 och den 15 september Uppdraget, som sker i samråd med Skogsstyrelsen, tillkom för att täcka behovet av underlag om markanvändningssektorn (LULUCF) inför förhandlingarna om ett nytt klimatavtal efter Kyotoprotokollet. Förhandlingarna pågick redan när uppdraget gavs och pågår fortfarande. Resultat från uppdraget har därför rapporteras löpande direkt till Jordbruksdepartementet, framförallt i anslutning till de fem stora förhandlingsmöten som hållits under året. Förhoppningen är att förhandlingarna om hanteringen av markanvändningssektorn skall vara klara i och med Klimatkonventionens 15 partsmöte i Köpenhamn i december Uppdraget har omfattat fem delprojekt som alla bidragit till denna slutrapport. Delprojekten och delprojektledarna var: - Redovisning av utsläpp samt konsekvenser av nya riktlinjer (Hans Petersson) - Analys av föreslagna ändringar i bokföringsregler för Kyotoprotokollet (Mattias Lundblad) - Effekter av att bokföra upptag i träprodukter (Per-Erik Wikberg) - Effekter av igenläggning av diken (Erik Karltun) - Prognoser - effekter av skogsskötsel och avverkningsnivå (Anders Lundström) Projektledare för regeringsuppdraget har varit Mattias Lundblad som tillsammans med delprojektledarna sammanställt denna slutrapport. Under utredningen har synpunkter inhämtats vid flera seminarier där olika intressentgrupper varit närvarande. I anslutning till delredovisningarna har avstämningar gjorts med Jordbruksverket och Naturvårdsverket. 1

6 Sammanfattning Vi har beräknat växthusgasflöden från skog och annan markanvändning (markanvändningssektorn, LULUCF) för åren samt gjort prognoser till Definitioner och metodik för beräkningarna följer regelverken för rapportering till Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet. I figur S-1 nedan redovisas totala upptaget för markanvändningssektorn och för den dominerande markanvändningskategorin Skogsmark. Den totala inlagringen av kol minskar under den beräknade perioden. Till största delen beror detta på en minskande inlagring i kolpoolen levande biomassa på grund av ökande avverkningar. Den nedåtgående trenden planar ut något i prognosen. I figur S-1 redovisas även den föreslagna aktiviteten träprodukter HWP (enligt PA 15/1) och vi konstaterar att den kan ge ett väsentligt tillskott till det totala upptaget för markanvändningssektorn. M ton CO HWP PA Totalt (exkl. HWP) Skogsmark Figur S-1 Upptag av växthusgaser i markanvändningssektorn och prognos till 2030 för ett basscenario. Totalt (blå linje), för Skogsmark (röd) samt för HWP enligt Production approach (svart). År 2008 uppgick det totala upptaget i markanvändningssektorn till 15 M ton CO 2 vilket i absoluta tal utgör närmare 25 % av utsläppen från övriga sektorer. Utsläpp och upptag av växthusgaser Enligt Klimatkonventionen uppgår Sveriges nettoupptag för markanvändningssektorn till ca 15 M ton koldioxidekvivalenter år Från 1990 har nettoupptaget varit tämligen stabilt runt M ton koldioxidekvivalenter per år, men under de senaste fem åren har upptaget gradvis minskat främst på grund av att avverkningar ökat mer än tillväxten och till viss mån på grund av en kraftig storm som inträffade i januari 2005 där nästan en årsavverkning fälldes under en natt. Större delen av upptaget sker på Skogsmark medan utsläppen dominerar från Bebyggd mark och Jordbruksmark. Levande biomassa bidrar till större delen av upptaget men även dött organiskt material utgör en sänka. De största utsläppen kommer från markkolet på organiska jordar. För år 2008 skattades upptaget för aktiviteten Skogsbruk under Kyotoprotokollet till ca 18 M ton koldioxidekvivalenter medan effekter av Avskogning resulterade i ett utsläpp av ca 2,4 M ton koldioxidekvivalenter. Nybeskogning/Återbeskogning skattades till ett upptag på 1,6 M ton koldioxidekvivalenter. 2

7 Prognoser Ett basalternativ för kolpoolen trädbiomassa baserat på referensscenariot i SKA-VB 08 har beräknats fram till år 2030, med redovisning av flöden enligt dagens rapporteringssystem. Ett antal känslighetsanalyser har även genomförts med olika uttagsnivåer av GROT, uttag av stubbar och en varierad avverkningsnivå. Beräkningar av effekten av ett ändrat klimat och en satsning på intensivodling av skog på marker med låga naturvärden har också genomförts. Resultaten visar att med en skogsskötsel och en avverkningsnivå enligt SKA-VB 08 (business as usual) blir utvecklingen av poolen levande biomassa på skogsmark relativt konstant Kolinlagringen varierar mellan 23,7 M ton CO 2 år 2015 till som lägst år 2025 med 21,9 M ton CO 2. En ökning av GROT-uttaget från dagens nivå på 8 TWh till 15 TWh år 2030 ger en minskning av kolinlagringen med 4-6 % under perioden Effekten i marken leder till en minskad inlagring på 0,1 M ton CO 2 i början av beräkningsperioden för att sen öka till 0,2 M ton CO 2. Ett starkt ökande uttag av stubbar motsvarande den andel som är tillgänglig enligt SKS rekommendationer, vilket motsvarar 25 TWh år 2030, ger en minskad inlagring med 6 % i början av beräkningsperioden för att mot slutet av beräkningsperioden uppgå till 18 %. En minskning av avverkningsnivån med 10 % ger en ökning av kolinlagringen med 25 % i början av beräkningsperioden för att öka till 60 % år 2030, medan en ökning av avverkningsnivån med 10 % ger en minskad kolinlagring i samma storleksordning. Det är alltså den känslighetsanalys som ger den absolut största effekten på kolinlagringen. Nya riktlinjer från IPCC IPCC:s nya rapporteringsregler inbegriper att nuvarande markanvändningssektor kommer att rapporteras tillsammans med jordbrukssektorn under AFOLU-sektorn Generellt innebär de nya riktlinjerna relativt små förändringar men rapportering av t.ex. aggregering av ägoslag, emissioner från terrestra bränder, Våtmark och Bebyggd mark har förändrats Införandet av de nya kategorierna avverkade skogsprodukter och emissioner av lustgas från all brukad mark är de förändringar som förväntas få störst betydelse för Sveriges åtagande Beroende på metodval förväntas avverkade skogsprodukter utgöra ett upptag på ca 0 till 20 M ton koldioxidekvivalenter per år. Bokföring av träprodukter (HWP) Utsläpp från HWP beräknades med fyra olika beräkningssätt enligt IPCC:s riktlinjer från 2006 med data från FAO om produktion och handel av råvaror och halvfabrikat mellan Beräkningssätten skiljer sig åt med avseende på hur handeln hanteras. Tre av beräkningssätten baseras på kolförrådsförändringar medan det fjärde baseras på flöden. Om samtliga halvfabrikat som producerats i Sverige inräknades beräknades koldioxidutsläppet mellan till i medeltal -2,6 M ton per år med 15;1 som halveringstider (15 år för träprodukter och 1 år för pappersprodukter) och -5,0 M ton per år med 30;2 år som halveringstider. Motsvarande siffror för produkter som konsumerats i Sverige var -0,9 eller -1,8 M ton per år. Motsvarande siffror för varor som konsumerats i Sverige och som härstammar från råvaror med 3

8 Svenskt ursprung var -0,1 eller -0,7 M ton per år. Om upptag beräknades på den Svenska produktionen och nedbrytning på den Svenska konsumtionen blev det årliga utsläppet av koldioxid ca -20 M ton per år. För beräkningssättet som endast inkluderade varor som konsumerats i Sverige gjordes en justering av halveringstiden mot inventeringsdata om mängd inbyggt trä för 1996, och skattad mängd trä för De justerade halveringstiderna skattades till 21 år till och med 1996 och 19,5 år från 1996 till och med Med dessa halveringstider beräknades utsläppet till -1,2 M ton CO 2 per år. Scenarioberäkningar gjordes fram till 2039 med basscenariot från SKA-VB 08 som grund. Scenariot indikerar ett utsläpp på mellan -0,8 och -4,2 M ton CO 2 beräknat på produktionen, mellan -0,4 och - 1,3 beräknat på konsumtionen, mellan -0,1 och -1 beräknat på konsumtion med inhemska råvaror som ursprung. Samtliga beräkningssätt indikerade ett minskande upptag över tiden. Anledningen var att inflödet till HWP-poolen antogs följa förändringarna i avverkningsnivån över tiden. Enligt basalternativet i SKA-VB 08 kommer avverkningsnivån inte att förändras nämnvärt vilket innebär att inflödet till HWP-poolen även den kommer att ligga på en jämn nivå. Utflödet (nedbrytningen) kommer däremot att öka i och med att denna påverkas av det historiska inflödet då inflödet ökade från år till år. Bokföring av LULUCF i framtiden Valet av bokföringsmetod får stora konsekvenser för Sverige avseende den krediterbara mängden koldioxid för skogens nettoupptag. Vi har beräknat utfallet för en rad bokföringsalternativ för aktiviteten Skogsbruk. Dels om nettoupptaget är oförändrat jämfört med idag och dels om det förändras i enlighet med den prognos som tagits fram inom detta uppdrag. Ytterligheterna i beräkningarna representeras av ett upptag på närmare 30 M ton CO 2 vid en beräkning med ett system som liknar dagens system men utan begränsning på bokförda mängder från skogen och ett utsläpp på ca 15 M ton CO 2 för ett system där skogens upptag under åtagandeperioden jämförs med upptaget I det första fallet antas utfallet för aktiviteten Skogsbruk ligga kvar på samma nivå som idag medan det andra fallet antas följa prognosen till Detta motsvarar -40 resp. 19 % av Sveriges utsläpp Övriga alternativ, med eller utan bokföringsbegränsning hamnar däremellan. Det är tänkbart att ett alternativ som ger ungefär lika många krediter som dagens system kan få bredast acceptans i förhandlingarna. Om vi skall presentera alternativ som ger samma bidrag från Skogsbruk som idag för Sverige måste ett sådant system baseras på en referensnivå satt utifrån en prognos där bokföringsnivån justerats ned med 10 %. Effekter av igenläggning av diken I regeringsuppdraget efterfrågades en redovisning av konsekvenserna av igenläggning av diken på årliga kolpoolsförändringar. Vi har analyserat de arealskattningar av dikad skogsmark som finns tillgängliga och gått igenom den litteratur som finns av befintliga studier på hur dikning och ev. återvätning påverkar växthusgasavgången. 4

9 Det saknas ett tillräckligt bra kunskapsunderlag i svensk och internationell litteratur för att göra en utförlig bedömning av om återvätning av dränerade torvmarksarealer där dikningen inte resulterat i ökad skogstillväxt kan vara en metod att reducera Sveriges växthusgasemissioner. Det går dock att dra vissa slutsatser. Återvätningens effekt avgörs av vad den uteblivna produktionsökningen beror på (i huvudsak dålig dränering eller att torvmarken är näringsfattig). För att nå en emissionsminskning som är av någon avgörande betydelse för den nationella växthusgasbalansen måste åtgärderna också ha stor areell omfattning. En utsläppsminskning på 1 M ton CO 2 (ca 1,5 % av Sveriges totala emissioner) kräver återvätning av ha torvmarker. För att nå denna omfattning behöver en mycket stor del av de lågproducerande torvmarkerna återvätas. Den reellt realiserbara arealen för återvätningsprojekt kan antas vara avsevärt lägre än den totala arealen låg produktiv torvmark (ca ha). Vi bedömer därför att riktad återvätning av dränerade lågproducerande torvmarker endast kan få en begränsad effekt på de svenska emissionerna av växthusgaser. Aktuell kunskap om alternativ metodik och processer Alltsedan växthusgasrapporteringen inleddes på 1990-talet har mät- och rapporteringsmetoder utvecklats och för varje år förbättrat både tekniska hjälpmedel och beräkningsalgoritmer. Det innebär att det ofta finns flera alternativa mätmetoder för att kvantifiera de flöden av växthusgaser som ingår i rapporteringen. Dessutom finns ny kunskap som gör det möjligt att kvantifiera flöden som man tidigare inte rapporterat. Den genomgång av alternativa beräkningssätt som gjorts visar att de alternativ som erbjuds kan tjäna som verifiering av de flöden som rapporterats men att vidare utveckling ofta krävs för att de med tillräcklig säkerhet skall kunna användas i rapporteringen. Vi konstaterar också att Sverige ligger bra till när det gäller att använda senaste kunskapen vad gäller metodik och emissionsfaktorer för de flöden som rapporteras idag. Det finns några flöden som idag inte säkert kommer med i rapporteringen. Ett sådant exempel är löst organiskt kol (DOC) som beroende på ursprung kan utgöra en inte försumbar förlust av kol ur systemet som inte kommer med i rapporteringen. Med dagens kunskap är det dock svårt att kvantifiera dessa eventuella flöden med någon större noggrannhet. Effekten av olika störningar, såväl av intensifierat skogsbruk som naturliga störningar kan vara betydande på kolbalansen i skog och mark. Inom vissa områden är kunskapen relativt god medan det inom andra krävs fortsatta forskningsinsatser. 5

10 Innehåll FÖRORD 1 SAMMANFATTNING 2 1. INLEDNING - BAKGRUND Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet Rapportering enligt Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet LULUCF under Klimatkonventionen LULUCF under Kyotoprotokollet Bokföring enligt Kyotoprotokollet Pågående förhandlingar som berör markanvändningssektorn Syftet med SLU:s uppdrag UTSLÄPP OCH UPPTAG AV VÄXTHUSGASER ENLIGT NUVARANDE REGELVERK Flöden av koldioxid och andra växthusgaser för LULUCF-sektorn Utsläpp/upptag enligt Klimatkonventionen (UNFCCC) Arealer och arealförändringar (UNFCCC) LULUCF enligt Kyotoprotokollet Beskrivning av dagens rapporteringssystem Definition av markanvändningsslag enligt Klimatkonventionen (UNFCCC) Definition av aktiviteter enligt Kyotoprotokollet Definition av kolpooler Metodik för skattning av kolpooler Beskrivning av övriga emissioner Osäkerhetsskattningar Osäkerhetsskattning för utsläpp och upptag från LULUCF PROGNOSER FÖR MARKANVÄNDNINGSSEKTORN Introduktion Scenarioanalys avseende förändring av kol i trädbiomassa Basalternativet Effekter av förändrat uttag av GROT jämfört med basalternativet Effekter av uttag av stubbar Effekter av förändrad avverkningsnivå jämfört med basalternativet Effekter av en klimatförändring Effekter av intensivodling jämfört med basalternativet Allmänna beräkningsförutsättningar Levande trädbiomassa Död trädbiomassa VAD INNEBÄR DE NYA RAPPORTERINGSRIKTLINJERNA FRÅN IPCC? Särredovisning av kolpooler per ägoslag Terrestra bränder Lustgas Våtmark (brukad) Skogsprodukter Anpassning av det nationella systemet BOKFÖRING AV TRÄPRODUKTER (HWP) Introduktion Bakgrund Material och metoder Beräkningsgång Justerad halveringstid Scenarier Resultat Diskussion Scenarioberäkningarna Skattning av produkternas livslängd 62 6

11 5.4.3 Förslag på kompletterande datainsamling För- och nackdelar med respektive beräkningssätt Råvaror BOKFÖRING AV MARKANVÄNDNINGSSEKTORN I KOMMANDE KLIMATAVTAL Introduktion Bakgrund - bokföring Dagens system för bokföring under Kyotoprotokollet Förslag på förändrade bokföringsregler Utfall av olika bokföringsansatser Bokföringsberäkningar Brutto-Netto och Netto-Netto Om att sätta referensnivå och bokföringsbegränsning (band) Bokföring inklusive HWP Hur påverkar olika bokföringsregler incitamenten för ett hållbart skogsbruk Naturliga störningar EFFEKTER AV IGENLÄGGNING AV DIKEN Introduktion Arealskattningar av dikad skogsmark Växthusgasutsläpp från torvmarker Återvätning - kunskapsläge Kan utsläppen åtgärdas? AKTUELLT KUNSKAPSLÄGE OM PROCESSER FÖR UPPTAG/UTSLÄPP I SKOG OCH MARK Alternativa metoder att bestämma upptag/utsläpp från markanvändningssektorn Biomassa Mark Eddyflux Fjärranalys Finns det andra flöden som skulle kunna ingå i rapporteringen? Biobränslen Trädslag DOC Vad är aktuell kunskap om effekter/processer i skog och skogsmark? Emissionsfaktorer Våtmarksrestaurering, återvätning av tidigare dikade marker Skogsskötsel Kväve (gödsling, deposition och effektivitet) Klimatförändring Störningar (brand, storm, insekter, betesskador) Vad är aktuell kunskap om effekter/processer i jordbruksmark? Effekten av att plöja eller ej för markens kolbalans Inventering av jordbruksmarkens kolinnehåll Arealskattningar för organogen jordbruksmark Framtida utveckling av arealen organogen jordbruksmark Osäkerheter vid beräkning av emissioner från organogen jordbruksmark Hur stora är emissionerna från övergiven organogen odlingsmark? Finns det samband mellan kolinlagring och gödsling över den senaste 20-årsperioden? Är IPCC:s defaultvärden tillämpliga under våra förhållanden? Hur lång tid tar det för åkermark att stabiliseras efter en markanvändningsförändring? 93 Referenser 94 7

12 1. Inledning - bakgrund 1.1 Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC, Klimatkonventionen) 1 antogs i samband med FN:s konferens om miljö- och utveckling i Rio de Janeiro 1992 och trädde i kraft Klimatkonventionen innebär inga bindande åtaganden om utsläppsminskningar men omfattar övergripande texter om att parterna bör vidta förebyggande åtgärder för att förhindra eller minimera orsakerna till klimatförändringar. I texten framhålls också att parterna också bör vidta åtgärder för att underlätta anpassning till ett förändrat klimat. Centralparagrafen (paragraf 2) i Klimatkonventionen lyder: Slutmålet för denna konvention och varje legal handling som partskonferensen kan komma att anta är att uppnå, i överensstämmelse med de relevanta föreskrifterna i konventionen, att atmosfärens koncentration av växthusgaser stabiliseras på en nivå som skulle förhindra farlig antropogen störning i klimatsystemet. En sådan nivå bör vara uppnådd inom en tidsram som är tillräcklig för att tillåta ekosystem att anpassa sig naturligt till klimatförändring, att säkerställa att livsmedelsproduktion inte hotas och att möjliggöra för ekonomisk utveckling att fortgå på ett hållbart sätt. Vilken nivå som innebär just farlig störning av klimatsystemet har varit föremål för diskussioner mellan forskare och beslutsfattare världen över. Inom EU har man enats om att den globala medeltemperaturen som mest får öka 2 C jämfört med förindustriell nivå för att garantera Klimatkonventionens mål. Det anses i sin tur kräva en halvering av de globala utsläppen till år 2050 jämfört med 1990 (Miljövårdsberedningen 2007). Klimatkonventionens parter träffas en gång varje år för förhandlingar (Conference of the Parties, COP). Som ett stöd för konventionsmötena ordnas i samband med COP och vid ytterligare ett tillfälle varje år möten i konventionens undergrupper för vetenskapliga/tekniska frågor (SBSTA) och frågor om implementering (SBI). Kyotoprotokollet (KP) 2 från 1997 innebar att parterna enades om bindande åtaganden om utsläppsminskningar. Gemensamt skall i-länderna minska utsläppen av växthusgaser med sammanlagt minst 5,2 % mellan 1990 och den så kallade åtagandeperioden Det gemensamma åtagandet har delats upp genom en bördefördelning. Eftersom Sverige är medlem i EU och EU är part under protokollet har EU:s utsläppsåtagande fördelats mellan medlemsländerna. Detta innebär att Sverige har rätt att öka sina utsläpp av växthusgaser med 4 % mellan 1990 och åtagandeperioden. Kyotoprotokollet kan ses som ett första steg på vägen mot Klimatkonventionens långsiktiga målsättning. Sedan tillräckligt många parter ratificerat protokollet hölls 2005 det första mötet för parterna till protokollet (Meeting of the Parties, MOP). Därefter har det årliga mötet inriktats på att diskutera hur ett nytt globalt klimatavtal som efterföljare till Kyotoprotokollet skall se ut samt Kyotoprotokollets kommande åtagandeperioder. 1 UNFCCC (United Nations framework Convention on Climate Change). Hela konventionstexten finns på Klimatkonventionens hemsida På svenska finns den på 2 Hela Kyotoprotokollstexten finns på Klimatkonventionens hemsida På svenska finns den på 8

13 Som ett särskilt stöd för förhandlingarna om Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod samt om ett nytt klimatavtal har ytterligare två förhandlingsgrupper etablerats under konventionen. Den ena diskuterar fortsättningen på Kyotoprotokollet (AWG-KP) 3 och den andra diskuterar ett nytt avtal under konventionen (AWG-LCA) 4. Många av frågorna som diskuteras i dessa två grupper hänger nära samman men uppdelningen har varit nödvändig eftersom diskussionen om Kyotoprotokollets kommande åtagandeperioder bara berör de länder som ratificerat protokollet. Där ingår t.ex. inte USA. Inte heller ingår några bindande åtaganden för länder som inte tillhör Annex I (de utvecklade länderna). I förhandlingarna om ett nytt avtal under konventionen (AWG-LCA) ingår även de länder som inte ratificerat Kyotoprotokollet och diskussionerna förs där mot ett bredare avtal som omfattar såväl utsläppsminskningar, tekniköverföring, anpassning som finansiering och där bindande åtaganden även förväntas omfatta U-länderna. 1.2 Rapportering enligt Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet Enligt Artikel 4 och 12 i Klimatkonventionen måste medlemsstaterna årligen rapportera sina utsläpp från källor och upptag i sänkor för alla växthusgaser som inte omfattas/kontrolleras av Montrealprotokollet 5. Rapporteringen omfattar utsläppssiffror i ett speciellt format (Common Reporting Format, CRF) och en nationell inventeringsrapport (National Inventory Report, NIR) 6. Den nationella inventeringsrapporten omfattar utsläpp till luft av de direkta växthusgaserna CO 2, CH 4, N 2 O, HFC, PFC, SF 6 och de indirekta växthusgaserna NO X, CO, NMVOC och SO 2 och innehåller information om inventeringen av växthusgasutsläpp för alla år från 1990 till 2007 (gäller den senast inskickade rapporten). Dessutom ingår beskrivningar av metodik, datakällor, osäkerheter, den kvalitetssäkring och kvalitetsstyrning (QA/QC) som ingår samt en trendanalys. Idag rapporteras utsläpp/upptag av växthusgaser i de sex sektorerna energi (inkluderar även transporter), lösningsmedel, industriprocesser, jordbruk, markanvändningssektorn (LULUCF) 7 och avfall. De metoder som används för att beräkna utsläpp och upptag utgår från Revised IPCC 1996 Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories (IPCC 1996), IPCC 2000 Good Practice Guidance and Uncertainty Management in National Greenhouse Gas Inventories (IPCC 2000) och IPCC Good Practice Guidance for Land Use Land Use Change and Forestry (IPCC 2003) 8. Rapporteringstabeller och inventeringsrapport är framtagna i enlighet med Reporting Guidelines 9, som beslutades av UNFCCC under det åttonde partsmötet under Klimatkonventionen (COP8) i New Delhi AWG-KP. Ad Hoc Working Group on Further Commitments for Annex I Parties under the Kyoto Protocol 4 AWG-LCA. Ad Hoc Working Group on Long-term Cooperative Action under the Convention 5 Montrealprotokollet reglerar användning och produktion av ozonnedbrytande ämnen. 6 Alla parters datatabeller och rapporter finns på Klimatkonventionens hemsida: 7 LULUCF. Land use Land use Change and Forestry. Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. 8 IPCC GPG for LULUCF 9 Updated UNFCCC reporting guidelines on annual inventories following incorporation of the provisions of decision 14/CP.11. FCCC/SBSTA/2006/9 9

14 1.2.1 LULUCF under Klimatkonventionen För markanvändningssektorn återstod dock en hel del detaljer och metodiken för att beräkna utsläpp och upptag fastställdes först 2003 i och med att IPCC GPG for LULUCF antogs av parterna vid det nionde partsmötet. Rapporteringstabeller för LULUCF och därmed den slutliga omfattningen på rapporteringen enligt Klimatkonventionen fastställdes 2005 vid det elfte partsmötet i Montreal. I markanvändningssektorn skall parterna under Klimatkonventionen rapportera förändringar i kolpoolerna levande biomassa, dött organiskt material och markkol för brukad mark uppdelat i kategorierna Skogsmark, Jordbruksmark, Betesmark, Våtmark, Bebyggd mark och Annan mark. Förändringar i kolpooler skall rapporteras separat för mark som ligger kvar i samma kategori respektive mark som byter kategori (innebär totalt 36 olika kategorier, se kapitel 2). Dessutom rapporteras växthusgasemissioner för åtgärder såsom kvävegödsling av skogsmark och kalkning av jordbruksmark samt emissioner vid skogsbrand och konvertering av mark till Jordbruksmark. I kapitel 2 redogörs för detaljerna kring rapporteringen av markanvändningssektorn LULUCF under Kyotoprotokollet För att möta åtagandena om utsläppsminskningar enligt Kyotoprotokollet beslutades att Annex I länderna skulle implementera och utveckla åtgärder för att bevara och öka sänkor och kolpooler samt för att utveckla ett hållbart skogsbruk. För att ge incitament för dessa ändamål beslutades om olika aktiviteter för bokföring av LULUCF-sektorn där några är obligatoriska (artikel 3.3) och några är frivilliga (artikel 3.4). De obligatoriska aktiviteterna (artikel 3.3) omfattar Nybeskogning (Afforestation, A) och Återbeskogning (Reforestation, R) och Avskogning (Deforestation, D). De frivilliga aktiviteterna under artikel 3.4 omfattar Skogsbruk (Forest management, FM), Jordbruksproduktion (Cropland management, CM), Betesdrift (Grazing land management, GM) och Återvegetering (Revegetation, RV). Definitioner och regler för aktiviteterna under artikel 3.3 och 3.4 beslutades i Marrakesh 2001 efter flera år av förhandlingar och fastslogs senare vid det första partsmötet under Kyotoprotokollet (Decision 16/CMP.1) 10. Detta är det mest centrala beslutet för LULUCF och huvudsakligen beskrivs tre huvudelement: (i) Principer som styr hanteringen av LULUCF-aktiviteterna, (ii) ramar för skogsdefinitionen och definitioner av aktiviteter under artikel 3.3 och 3.4 samt (iii) formalia, regler och riktlinjer för bokföring av artikel 3.3 och 3.4 under den första åtagandeperioden. 1.3 Bokföring enligt Kyotoprotokollet Ett robust system för rapportering av utsläpp och upptag av växthusgaser är avgörande för att bedöma om ett land lever upp till sitt utsläppsåtagande eller inte. Alla länder med ett åtagande under Kyotoprotokollet har därför varit tvungna att utveckla och införa ett nationellt system för utsläppsrapportering som lever upp till Kyotoprotokollets krav. 10 Decision 16/CMP.1 Land use, land-use change and forestry FCCC/KP/CMP/2005/8/Add.3 10

15 Sverige får alltså öka sina utsläpp med 4 % mellan 1990 och åtagandeperioden. I den initiala rapporten 11 under Kyotoprotokollet redovisas den tilldelade utsläppsmängden för åtagandeperioden som är utsläppen från alla sektorer (utom markanvändningssektorn) 1990 multiplicerat med 5,2 (1,04x5 år). För Sveriges del är den tilldelade mängden 375,9 M ton koldioxidekvivalenter. För sektorerna energi, lösningsmedel, industriprocesser, jordbruk, och avfall beräknas de faktiska utsläppen för bokföringen enligt Kyotoprotokollet enligt samma metodik och riktlinjer som för rapporteringen till Klimatkonventionen. När det gäller markanvändningssektorn gäller särskilda regler och rapportering och bokföring av markanvändningssektorn under Kyotoprotokollet skiljer sig därför från rapportering av markanvändningssektorn under Klimatkonventionen. För samtliga aktiviteter under artikel 3.3 och 3.4 gäller rapportering och bokföring av kolpoolerna levande biomassa ovan mark, levande biomassa under mark, död ved, förna samt markkol. För några aktiviteter ingår även åtgärder såsom kvävegödsling av skogsmark och kalkning av jordbruksmark samt emissioner vid brand och konvertering av mark till Jordbruksmark. I kapitel 2 redogörs för detaljerna kring dessa beräkningar. Dagens bokföringsregler innebär att upptag/utsläpp från områden där någon av aktiviteterna under artikel 3.3 ägt rum sedan 1990 räknas i sin helhet under åtagandeperioden ( ). Ingen jämförelse görs med basåret 1990 För de frivilliga aktiviteterna Jordbruksproduktion, Betesdrift och Återvegetering bokförs skillnaden i utsläpp/upptag mellan 1990 och åtagandeperioden (som för övriga sektorer). För aktiviteten Skogsbruk bokförs det årliga nettoupptaget/utsläppet under åtagandeperioden, dvs. ingen jämförelse görs med basåret För att begränsa risken att parterna tillgodoräknar sig upptag i växande skog som beror på indirekta antropogena effekter bokförs dessa inte i sin helhet. Den del som får bokföras från aktiviteten Skogsbruk har begränsats till antingen 3 % av landets basårsutsläpp eller 15 % av sänkan 1990 (det som blir lägst) och fastställdes för de flesta länder vid COP 6, Den mängd (cap) som får bokföras för varje part under Kyotoprotokollet återfinns i annexet till beslut 16/CMP.1. För Sveriges del är denna mängd satt till 2,13 M ton CO 2 per år under åtagandeperioden vilket är 3 % av utsläppen De parter som valt att bokföra aktiviteten Skogsbruk och har ett upptag från denna aktivitet får dessutom kvitta bort eventuella utsläpp från aktiviteterna under artikel 3.3, upp till nivån för upptaget under aktiviteten Skogsbruk. Maximalt får ett land kvitta bort 33 M ton CO 2 per år. Överskottet efter kvittningen får bokföras upp till den mängd som beslutats enligt beskrivningen i tidigare stycke (cap). För att sammanfatta bokföringen under Kyotoprotokollet beräknas Sveriges utsläpp för basåret (1990) och för åtagandeperioden enligt exemplet i figur Initial reports under Article 7, paragraph 4, of the Kyoto Protocol and initial review reports 11

16 80 60 M ton CO cap Skogsbruk Utsläpp övriga sektorer ARD Figur 1.1 Figuren visar utsläppen i Sverige och illustrerar dagens bokföringssystem om vi tänker oss att beräkna utfallet för år Till de övriga sektorernas utsläpp läggs först till nettot från artikel 3.3 (ARD). Eftersom Sverige valt att bokföra aktiviteten Skogsbruk kan detta netto (0,8 M ton CO 2 ) kvittas bort. Från de totala utsläppen dras sedan också 2, 13 M ton CO 2 (capen). Utsläppen från övriga sektorer minskade med 9 % mellan 1990 och Enligt bokföringen under Kyotoprotokollet minskade utsläppen med 8 % (när ARD inkluderas) och med hela 11 % om Skogsbruk tas med. Bidraget från markanvändningssektorn är alltså en ytterligare minskning av de totala utsläppen med närmare 3 M ton CO 2 (ca 4 % relativt utsläppen 1990). 1.4 Pågående förhandlingar som berör markanvändningssektorn Det klimatavtal som ska ta vid när Kyotoprotokollet löper ut år 2012 måste beslutas senast hösten 2009, under Klimatkonventionens 15:e partskonferens i Köpenhamn (COP 15). Vid parternas trettonde partskonferens på Bali 2007 beslutades om en förhandlingsprocess som ska behandla en gemensam vision, utsläppsreduktioner, anpassning, teknologi och finansiella resurser och som ska slutföras år Enligt beslutet skall alla industriländer bidra med jämförbara åtaganden eller åtgärder samt stödja utvecklingsländer med teknologi, finansiering och kapacitetsuppbyggnad. Utvecklingsländerna ska bidra med lämpliga åtgärder för att begränsa utsläppen inom ramen för en hållbar utveckling. En särskild arbetsgrupp, AWG-LCA (Ad hoc Working Group on Long term Cooperative Action) etablerades för att föra arbetet framåt. Som tidigare nämns omfattar dessa förhandlingar alla Klimatkonventionens parter och är därmed huvudspåret i förhandlingarna om ett nytt klimatavtal. Arbetsgruppen som utreder framtida åtaganden för industriländer under Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod(awg-kp) arbetar med målet att avrapportera resultatet till klimatkonferensen (COP 15) i Köpenhamn i december Markanvändningssektorn är en viktig del i förhandlingarna både vad gäller hur bidraget från upptag i skog skall inkluderas i de utsläppsåtaganden som förväntas beslutas vid COP 15 men också vad gäller diskussionen om att minska utsläppen från avskogning (REDD). Uppdraget till SLU omfattar det förstnämnda och denna rapport berör inte REDD överhuvudtaget. Följande frågor som diskuteras inom ramen för pågående FN-förhandlingarna berörs i SLU:s uppdrag: Bokföring. På förhandlingsbordet har sedan våren 2008 funnits flera alternativa sätt att bokföra flöden från markanvändningssektorn. Beroende på hur man väljer att bokföra olika delflöden så får 12

17 man skilda resultat för skogens och markens totala bokförda utsläpp av växthusgaser till och från atmosfären. Olika bokföringsmodeller beskrivs i kapitel 6. Träprodukter (HWP). I dagens regelverk saknas obligatorisk rapportering av det kol som binds in i, och släpps ut, från träprodukter. I stället antas kolet i den avverkade biomassan omedelbart återgå till atmosfären när biomassan transporteras ut från skogen i samband med avverkning. Detta innebär att utsläppen av koldioxid från träprodukter redovisas tidigare än vad som verkligen sker. Utsläppen kan i verkligheten dessutom ske någon annanstans än i det land där träprodukterna producerades. Detta innebär att man idag inte har möjlighet att redovisa de effekter på klimatet som en förändrad träanvändning innebär. Olika ansatser för att beräkna träprodukter (HWP) beskrivs i kapitel 5. Nya riktlinjer från IPCC. IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) har utvecklat och föreslagit ett nytt regelverk (2006 års vägledning). Hur denna vägledning skall användas bereds för tillfället av Klimatkonventionens parter. Det är troligt att vägledningen kan komma att tillämpas helt eller delvis i ett kommande klimatavtal. Vilka konsekvenser detta får för rapporteringen beskrivs översiktligt i kapitel Syftet med SLU:s uppdrag Det är av flera olika skäl viktigt att det finns en kunskap om storleken på nuvarande och framtida växthusgasflöden. Dels krävs detaljerad och sammanhållen nationell information som förhandlingsunderlag vid pågående FN-förhandlingar om nationella åtaganden om utsläppsreduktioner efter 2012, och dels behövs beslutsunderlag inför den fortsatta utvecklingen av den nationella klimatpolitiken. SLU:s uppdrag syftar främst till att ta fram underlag som redovisar konsekvenserna på de samlade växthusgasflödena från markanvändningssektorn: - av olika bokföringsansatser, - av att införa nya aktiviteter och kolpooler och - av förändrade riktlinjer från IPCC. Som bas för dessa analyser används data som tas fram inom den ordinarie växthusgasinventeringen för rapportering till Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet samt prognoser som skall belysa olika handlingsalternativ. Eftersom både framtida tillväxt och avverkning styrs av olika biologiska, klimatologiska, politiska och ekonomiska faktorer som är svåra eller omöjliga att förutsäga, är det lämpligt att framtida nivåer på flöden av växthusgaser uppskattas för flera olika scenarier som kombinerar olika nivåer på framtida tillväxt och framtida avverkningsnivåer. I uppdraget ingår dels analyser av möjliga konsekvenser av olika avverkningsnivåer men också konsekvenser av ökat uttag av avverkningsrester (GROT) samt en ökad stubbskörd. Alltsedan växthusgasrapporteringen inleddes på 1990-talet har mät- och rapporteringsmetoder utvecklats och för varje år förbättrat både tekniska hjälpmedel och beräkningsalgoritmer. Det innebär att det ofta finns flera alternativa mätmetoder för att kvantifiera de flöden av växthusgaser som ingår i rapporteringen. Dessutom finns ny kunskap som gör det möjligt att kvantifiera flöden som man tidigare inte rapporterat. I rapporten redogörs därför också för alternativa metoder att beräkna flöden samt ny kunskap om flöden som inte tidigare rapporterats. 13

18 2. Utsläpp och upptag av växthusgaser enligt nuvarande regelverk Sammanfattning Enligt Klimatkonventionen uppgår Sveriges nettoupptag för markanvändningssektorn till ca 15 M ton koldioxidekvivalenter år Från 1990 har nettoupptaget varit tämligen stabilt runt M ton koldioxidekvivalenter per år, men under de senaste fem åren har upptaget gradvis minskat främst på grund av att avverkningar ökat mer än tillväxten och till viss mån på grund av en storm. Större delen av upptaget sker på Skogsmark medan utsläppen dominerar från Bebyggd mark och Jordbruksmark. Levande biomassa bidrar till större delen av upptaget men även dött organiskt material utgör en sänka. De största utsläppen kommer från markkolet. För år 2008 skattades upptaget för KP-aktiviteten Skogsbruk till ca 18 M ton CO 2 -ekvivalenter medan effekter av Avskogning resulterade i ett utsläpp av ca 2,4 M ton CO 2 -ekvivalenter. Nybeskogning/Återbeskogning skattades till ett upptag på 1,6 M ton CO 2 -ekvivalenter. 2.1 Flöden av koldioxid och andra växthusgaser för LULUCF-sektorn Utsläpp/upptag enligt Klimatkonventionen (UNFCCC) M ton CO Övrig mark Bebyggd mark Våtmark Betesmark Jordbruksmark Skogsmark Totalt Figur 2.1 Utsläpp/upptag från markanvändningssektorn (LULUCF) uppdelat i markanvändningskategorier. Varje kategori i figuren omfattar både mark som inte bytt kategori och mark som konverterats till den aktuella kategorin 14

19 20 10 M ton CO Övriga emissioner Markkol Dött organiskt material Levande biomassa Totalt Figur 2.2 Utsläpp/upptag från markanvändningssektorn (LULUCF) uppdelat i kolpooler. Nettoupptaget av kol för markanvändningssektorn har gradvis minskat i storlek men är fortfarande stort (figur 2.1 och 2.2). Den dominerande delen av upptaget sker på Skogsmark medan Jordbruksmark och Bebyggd mark står för större delen av utsläppen. Den största orsaken till den minskade sänkan framgår enbart indirekt av figurerna och beror på att avverkningarna ökat snabbare än tillväxten. Märkbart är att emissioner från organiskt kol i marken har minskat, framförallt på grund av en ökad inlagring i mineraljord på Skogsmark. Dött organiskt material utgör en sänka utan tydlig trend medan icke kolpoolsrelaterade emissioner är små. De ökade avverkningarna har sannolikt bidragit till substitution av fossila bränslen eftersom utsläppen från användning av biobränslen i Sverige ökat från ca 11 till ca 23 M ton CO 2 under perioden (Naturvårdsverket 2009). Den gradvis ökande avverkningen bör sannolikt också innebära att sänkan i avverkade skogsprodukter (HWP) har ökat. De resultat för HWP som presenteras i ett separat avsnitt pekar på en ökad inlagring för samtliga beräkningssätt. Även kolpoolen stubbsystem som för närvarande inte rapporteras har ökat och bedöms till ca 5-10 M ton CO 2 per år under senare år. Metodik och principer för beräkning av inlagring i stubbsystem beskrevs utförligt i den första delredovisningen av regeringsuppdraget 12. I tabell 2.1 och 2.2 finns information som motsvarar figur 2.1 och 2.2 uppdelad på kolpooler och på kolpooler per markanvändningskategori. 12 Delredovisning av regeringsuppdrag om prognoser för flöden av växthusgaser från skog och annan markanvändning (Jo2008/3958). Dnr SLU ua /08 15

20 Tabell 2.1 Preliminära 13 emissioner och upptag av växthusgaser för markanvändningssektorn (LULUCF) i Sverige. Levande biomassa (LB), dött organiskt material (DOM), organiskt kol i marken (SOC) och ej kolpoolsrelaterade emissioner (minus = upptag). 5(I) avser kvävegödsling av skogsmark, 5(III) avser mineralisering vid konvertering till jordbruksmark, 5(IV) avser kalkning av jordbruksmark och 5(V) avser brand. Kolpoolsförändring Övriga emissioner [M ton] År [M ton CO 2 ] Totalt LULUCF 5 (I) 5 (III) 5 (IV) 5 (V) [M ton CO 2 -eq] LB DOM SOC N 2 O N 2 O CO 2 CO 2 N 2 O CH ,0-3,8 12,5 2E-04 7E-05 0,17 0,02 6E-07 8E-05-31, ,5-3,9 12,3 1E-04 9E-05 0,13 0,02 5E-07 8E-05-33, ,3-4,2 11,7 8E-05 9E-05 0,11 0,02 5E-07 8E-05-29, ,7-3,8 10,7 7E-05 1E-04 0,13 0,02 5E-07 8E-05-26, ,0-2,8 13,8 6E-05 1E-04 0,16 0,02 5E-07 8E-05-23, ,1-3,4 14,5 7E-05 1E-04 0,17 0,02 5E-07 8E-05-23, ,1-4,6 12,1 6E-05 1E-04 0,19 0,02 6E-07 8E-05-29, ,7-5,7 8,9 5E-05 2E-04 0,17 0,10 3E-06 4E-04-34, ,8-6,3 6,1 5E-05 2E-04 0,13 0,01 2E-07 2E-05-36, ,7-4,9 4,7 6E-05 2E-04 0,16 0,03 1E-06 1E-04-35, ,3-4,9 4,8 6E-05 2E-04 0,16 0,03 1E-06 1E-04-36, ,0-4,8 5,0 5E-05 2E-04 0,14 0,03 1E-06 1E-04-33, ,0-4,8 5,2 4E-05 2E-04 0,13 0,05 2E-06 2E-04-34, ,7-5,0 4,6 4E-05 2E-04 0,13 0,07 2E-06 3E-04-32, ,0-3,7 5,6 6E-05 2E-04 0,12 0,06 2E-06 3E-04-25, ,1-2,1 7,7 8E-05 2E-04 0,12 0,05 2E-06 2E-04-20, ,6-0,7 7,9 9E-05 3E-04 0,09 0,13 4E-06 6E-04-17, ,1-2,5 7,5 1E-04 2E-04 0,12 0,03 8E-07 1E-04-14, ,1-3,8 6,9 2E-04 2E-04 0,10 0,14 4E-06 6E-04-14,7 13 Preliminära i det avseendet att de ännu ej fastställts av Naturvårdsverket i den ordinarie processen för internationell rapportering. 16

21 Tabell 2.2 Preliminära 14 kolpoolsförändringar (minus=upptag) [M ton CO 2 ] för levande biomassa (LB), dött organiskt material (DOM) och organiskt kol i marken(soc) för mineraljord (Min.) och organogen mark (Org.) per markanvändningskategori. Varje kategori omfattar både mark som inte konverterats och mark som konverterats till aktuell kategori. Skogsmark Jordbruksmark Betesmark Våtmark Bebyggd mark År LB DOM SOC LB DOM SOC LB DOM SOC LB DOM SOC SOC Min. Org. Min. Org. Min. Org ,5-4,1-2,3 10,0 0,1 0,0 0,1 3,8-0,6-0,1-0,2 0,2 0,0 0,0 0,3 0, ,0-4,2-2,5 10,0-0,1 0,0 0,1 3,8-0,4-0,1-0,2 0,2 0,0-0,1 0,4 0, ,0-4,5-3,2 10,1-0,1 0,0 0,1 3,7-0,3-0,1-0,2 0,2 0,0 0,2 0,5 1, ,2-4,2-4,3 10,1-0,1 0,0 0,0 3,8-0,4-0,1-0,2 0,2 0,0 0,0 0,5 1, ,4-3,3-1,4 10,1-0,1 0,0 0,0 3,7-0,5-0,1-0,2 0,2 0,0-0,1 0,6 1, ,5-3,8-0,8 10,1-0,2 0,0 0,1 3,8-0,4-0,2-0,2 0,2 0,0 0,0 0,6 1, ,6-5,0-3,4 10,2-0,1 0,0 0,1 3,8-0,3-0,3-0,3 0,2 0,0-0,1 0,7 1, ,0-6,2-6,8 10,2-0,1 0,0 0,2 3,8-0,4-0,2-0,3 0,2 0,0-0,2 0,7 1, ,1-6,9-9,8 10,1-0,1 0,0 0,3 3,8-0,6-0,1-0,2 0,2 0,0 0,0 0,7 1, ,1-5,7-11,3 10,2-0,1 0,0 0,2 3,8-0,6 0,0-0,1 0,2 0,1 0,2 0,8 1, ,5-5,8-11,3 10,2-0,4 0,0 0,3 3,7-0,6 0,0-0,1 0,2 0,1 0,1 0,8 1, ,2-5,8-11,3 10,3-0,3 0,0 0,2 3,9-0,6 0,0-0,1 0,2 0,1 0,1 0,9 1, ,4-5,8-11,4 10,3-0,2 0,0 0,3 3,8-0,4 0,0-0,1 0,2 0,1-0,1 0,9 2, ,3-6,0-11,0 10,3-0,2 0,0 0,2 2,8 0,0 0,1 0,0 0,2 0,1-0,2 0,9 2, ,0-4,8-10,1 10,3-0,3 0,0 0,2 2,8 0,1 0,1 0,0 0,2 0,0 0,2 0,9 2, ,9-3,3-8,1 10,2-0,4 0,0 0,3 2,8-0,7 0,3 0,2 0,2 0,1-0,1 0,9 2, ,7-1,8-7,9 10,1-0,3 0,0 0,3 2,9-0,9 0,3 0,2 0,3 0,0 0,3 0,8 2, ,3-3,5-7,9 10,1-0,4 0,0 0,2 2,9-0,4 0,2 0,2 0,3 0,1 0,0 0,7 1, ,3-4,9-9,0 10,1-0,3 0,1 0,2 2,8-0,6 0,1 0,3 0,2 0,1 0,0 0,8 2,2 14 Preliminära i det avseendet att de ej fastställts av Naturvårdsverket i den ordinarie processen för internationell rapportering.

22 2.1.2 Arealer och arealförändringar (UNFCCC) Arealer för mark där markanvändningen ändrats befinner sig i en s.k. konverteringskategori i tjugo år för att därefter flyttas över till den senare markanvändningskategorin (IPCC 2003). Eftersom Riksskogstaxeringens (Ranneby et al. 1987) provytor som används för rapporteringen lades ut byter en hel del provytor ägoslag från konverteringskategorin till en permanent kategori under senare delen av rapporteringsperioden. För Jordbruksmark finns information om tidigare ägoslag upp till tjugo år före första inventeringen. Många andra länder har ingen sådan information om konverteringskategorier före år 1990 och för dessa länder bör konverteringskategoriernas areal därför gradvis öka under minst tjugo år från För dessa länder jämförs ofta konverteringar till och från Skogsmark under UNFCCC med Nybeskogning, Återbeskogning och Avskogning enligt KP (för definitioner av aktiviteter se 2.1.2). För Sveriges del är en sådan jämförelse ytterst tveksam. Total rapporterad areal är konstant (tabell 2.3) och detta beror på att skattningar är baserade på alla ca permanenta provytor. Åren baseras dock på ett gradvis minskande stickprov från ca ned till 6000 provytor för det senast inventerade året och detta beror på att en femårig inventeringscykel tillämpas. Varje år uppdateras eller omräknas därför de senaste fem årens data. Omräkningar uppmuntras av IPCC (2003) då syftet är att öka noggrannheten av skattningar. IPCC (2003) föreslår också att en femårig inventeringscykel är lämplig. När ett enskilt års skattning baseras på alla provytor ska landets totala areal överensstämma med tidigare år. Detaljerad information om arealer per ägoslag från 1990 och framåt framgår av tabell 2.3. Man bör beakta att arealer för ovanliga konverteringskategorier är osäkra eftersom de just är så sällsynta i stickprovet. Vidare är arealer för senare år mer svårtolkade eftersom dels dess arealskattningar baseras på färre stickprovsenheter och dels på grund av att många provytor definitionsmässigt här, efter tjugo år i konverteringskategorin, börjar byta kategori. Arealen i varje konverteringskategori ackumuleras i tjugo år och representerar alltså inte hur stor areal som konverterats under det senaste året utan ett nettoflöde. Skulle exakt samma areal konverteras till kategorin varje år registreras förr eller senare samma ackumulerade areal varje år för konverteringskategorin. Denna ackumulerade areal borde då kunna beräknas som årlig konverterad areal multiplicerad med tjugo. 18

23 Tabell 2.3 Preliminära 15 arealer [1000 ha] per ägoslag rapportering Jordbruksmark (Cropland, C), Skogsmark (Forest land, F), Betesmark (Grassland, G), Annan Mark (Other land, O), Bebyggd mark (Settlements, S) och Våtmark (Wetlands, W). Växthusgasflöden rapporteras ej för obrukad mark (redovisas kursivt). Från Till C C F G O S W F C F G O S W G C F G O S W O C F G O S W S C F G O S W W C F G O S W All mark Preliminära i det avseendet att de ej ännu fastställts av Naturvårdsverket i den ordinarie processen för internationell rapportering.

24 2.1.2 LULUCF enligt Kyotoprotokollet 2008 Nettoemissioner från Avskogning (D) skattades något större än nettoupptag från Nybeskogning (A) och Återbeskogning (R) för år 2008 (Tabell 2.4). Nettoupptaget från Skogsbruk (FM) är avsevärt större än nettoemissionerna från ARD. Om årlig bokföring hade valts skulle Sverige kunna kvitta bort nettoemissionen från ARD och dessutom kunna kreditera 2,13 M ton CO 2 från Skogsbruk (se kapitel 6). Tabell 2.4 Preliminärt utfall per aktivitet 2008 enligt Kyotoprotokollet artikel 3.3 och 3.4 [M ton CO 2 - ekvivalenter], NO avser Not Occuring ). Kolpooler Övriga emissioner Levande biomassa Förna Död ved Markkol CO 2 N 2O CH 4 Totalt ovan j. under j. Nybeskogning/ Mineraljord 0,27-1,10-0,36-0,39-0,03 NO NO NO -1,58 Återbeskogning (AR) Org. mark 0,04 Avskogning (D) Skogsbruk (FM) Mineraljord 0,82 0,47 0,16 0,92 0,00 Org. mark 0,02 Mineraljord -9,16-11,58-4,23-1,24-2,23 Org. mark 9,84 NO 0,01 NO 2,39 0,14 0,05 0,01-18,41 Nybeskogad/Återbeskogad och Avskogad mark ackumuleras från 1990 och framåt och därmed bör arealen AR normalt och D kontinuerligt öka över tiden eller vara konstanta. Detta är en principiell skillnad mot UNFCCC:s konverteringskategorier som även kan lämna kategorierna. Arealen under aktiviteten Skogsbruk (FM) tillsammans med arealen AR är identisk med arealen Skogsmark (inklusive konvertering till Skogsmark) under Klimatkonventionen. Av tabell 2.5 framgår att arealen AR och D ökar över tiden. Observera dock att arealen D minskar något år 2005 och Detta beror på slumpen, dvs. på att skattningarna baseras på färre provytor under senare år. Tabell 2.5 Ackumulerad areal [M ha] per aktivitet för AR och D ökar normalt med tiden. Skattad areal för Avskogning 2005 och 2007 minskar marginellt jämfört med föregående år pga. att skattningen baseras på olika stickprov. Av samma anledning avtar arealen för FM något i slutet av perioden AR 0,022 0,030 0,041 0,052 0,058 0,068 0,076 0,084 0,099 0,113 0,123 0,137 0,155 0,165 0,193 0,206 0,218 0,264 0,348 D 0,014 0,022 0,039 0,055 0,068 0,084 0,093 0,102 0,115 0,125 0,141 0,155 0,166 0,172 0,180 0,171 0,180 0,179 0,199 FM 28,2 28,2 28,2 28,2 28,2 28,2 28,2 28,2 28,1 28,1 28,1 28,1 28,1 28,1 28,1 27,9 27,7 27,6 27,6 Träds absoluta tillväxt är relativt liten i unga år medan medelålders skogars tillväxt är tämligen stor. För nybeskogad mark är det därmed rimligt att upptaget ökar med tiden dels på grund av träds tillväxtcykel och dels på grund av en ackumulerad areal. En sådan tendens kan redan skönjas i tabell 2.5 och 2.6. Den förväntade källan i samband med Avskogning för ett givet år beror sannolikt mest på hur stor areal/biomassa som avskogas ett givet år men även på att arealen ackumuleras vilket påverkar emissioner och upptag i övriga kolpooler. 20

25 Tabell 2.6 Utsläpp (plus)/ upptag (minus) för kolpoolerna levande biomassa (LB), förna (Litter) död ved (Dead wood) och markkol (SOC) per aktivitet och år [M ton CO 2 per år] för ett urval av år FM LB -39,5-36,9-35,9-35,0-35,2-32,8-34,0-31,9-27,5-24,3-22,9-18,3-15,8 Litter -1,4-3,7-3,4-3,0-3,0-3,0-3,0-3,2-2,0-0,4 0,3-0,3-1,2 Dead wood -1,8-1,8-2,6-2,0-2,0-2,0-2,0-2,0-2,0-2,1-1,4-2,1-2,2 SOC 7,1 3,0 0,0-1,5-1,4-1,4-1,4-1,0 0,0 1,8 2,0 1,8 0,7 AR LB 0,0-0,1-0,2-0,1-0,2-0,3-0,4-0,4-0,5-0,7-0,8-1,0-1,5 Litter 0,0-0,1-0,1-0,1-0,1-0,2-0,2-0,2-0,2-0,2-0,2-0,3-0,4 Dead wood 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 SOC 0,0 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,2 0,2 0,2 0,2 0,3 D LB 0,8 1,1 1,2 2,0 0,5 0,4 0,6 1,4 1,3 1,0 0,6 0,4 0,6 Litter 0,1 0,4 0,5 0,5 0,7 0,7 0,7 0,8 0,8 0,8 0,8 0,8 0,9 Dead wood 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 SOC 0,0 0,4 0,4 0,5 0,7 0,7 0,6 0,9 0,8 0,8 0,8 0,7 0,8 2.2 Beskrivning av dagens rapporteringssystem Definition av markanvändningsslag enligt Klimatkonventionen (UNFCCC) Enligt Klimatkonventionen (UNFCCC) ska årliga kolpoolsförändringar rapporteras för brukad mark från 1990 och framåt (IPCC 2003). Inom vissa ramar är det möjligt för en part att definiera dessa markanvändningskategorier och kategorins status som brukad eller obrukad mark. Sverige har valt att betrakta Skogsmark, Jordbruksmark, Betesmark och Bebyggd mark som brukade kategorier medan Annan mark och Våtmark anses obrukade. En liten andel Våtmark som används för torvbrytning anses dock brukad. Brukad mark Skogsmark Jordbruksmark Betesmark Bebyggd mark Ej Brukad mark Våtmark Annan mark Figur 2.3 Hur Sverige valt att definiera brukad mark utifrån IPCC:s obligatoriska ägoslag IPCC:s definition av brukad mark är tämligen bred och omfattar även vissa sociala och ekologiska aspekter. Detta är t.ex. förklaringen till att all Skogsmark inklusive naturreservat betraktas som brukad mark. Kolpoolerna kopplas till markanvändningskategorier och utsläpp/ upptag ska särredovisas per kategori och i förekommande fall per markkonverteringskategori från 1990 och framåt. Om mark konverteras från en kategori till en annan rapporteras den under konverteringskategorin i tjugo år för att därefter rapporteras i den kategori den konverterats till. Sverige har kännedom om markkonverteringar från före basåret (1990) och därför har konverterad mark ofta varit konverterad 21

26 ett antal år redan Många parter rapporterar inga konverteringskategorier för år 1990 men därefter ackumuleras sådana kategorier löpande och därmed ökar normalt konverteringskategoriernas areal i minst tjugo år. IPCC:s krav på spårbarhet ställer därför stora krav på underliggande data. Mycket få länder har bra skattningar av utsläpp/ upptag vid basåret men å andra sidan har många länder förbättrat sina inventeringssystem sedan 1990 främst genom att utveckla befintliga eller etablera nya Riksskogstaxeringar (t.ex. Danmark och Irland). Arealen brukad och obrukad mark bör överensstämma med all land och sötvattensareal och arealer rapporteras för all mark. 500 m 200 m Sample plot radius 10 m Trakt Figur 2.4 Provytorna är organiserade i trakter som utgör stickprovsenhet. Ca tusen permanenta trakter (rött) Riksskogstaxeringen eller 6000 permanenta provytor The Swedish inventeras National årligen Forest Inventory över landet. Eftersom en femårig inventeringscykel tillämpas används totalt ca provytor i Riksskogstaxeringen beräkningarna. Varje provyta har ett skattat eller interpolerat värde för biomassan varje år. Tillfälliga (blå) trakter The Swedish används National ej då Forest det ej Inventory är möjligt att utifrån dessa spåra kolpoolsförändringar matchade till både brutto och nettoförändringar av ägoslag. Den Svenska Riksskogstaxeringens ca permanenta provytor (figur 2.4) täcker all mark och sötvattensareal förutom fjällen och städer (Ranneby et al. 1987). Genom arealbaserade skattningar, där varje provytas areal representerar en stor areal, går det att på landsnivå skatta kolpoolsförändringar matchade till markanvändning och förändrad markanvändning. Kolpooler och arealer mäts objektivt och noggrant på provytorna. Avvikelser från ett teoretiskt sant värde (t.ex. av all levande biomassa i Sverige) bör då statistiskt främst bero på slumpen dvs. på provytornas slumpmässiga position. Denna slumpvariation minimeras med en permanent design vilket innebär att positionen för ett rutnät av provytor lottas för att därefter låsas. Eventuella förändringar av kolpooler vid återinventeringar representerar då faktiska förändringar och beror ej delvis på att provytorna efter omlottning, som är fallet vid en tillfällig design, råkat hamna på en ny plats. Således är en permanent design kraftfull vid skattning av förändring. Designen är också ett krav om både brutto och nettoförändringar av markanvändningskategorier ska kunna spåras över tiden. En markanvändningsmatris baserad på brutto och netto konverteringar ska rapporteras under både UNFCCC och Kyotoprotokollet. Det finns ytterligare två variabler som utöver designen påverkar skattningens noggrannhet. Dessa är populationen i sig och stickprovets omfattning. Givet design och stickprovsstorlek kan man t.ex. förvänta sig mer noggranna skattningar av biomassa för granåkrar än för blandskogar. Detta beror på att de förra rumsligt mer eller mindre håller samma biomassa per areal medan blandskogars biomassa kan variera t.ex. mellan luckor och träddungar. Populationens inverkan på noggrannheten 22

27 går inte att åtgärda men den kan minskas om t.ex. populationen delas in i förväntade likformiga enheter (stratifiering). Riksskogstaxeringen har bedömt att ca permanenta provytor är en lämplig omfattning av stickprovet. Rikskogstaxeringens 16 ägoslag (markanvändningskategorier) har översatts till IPCC:s sex kategorier. Detta har gjorts objektivt. Ibland har dock ägoslag och gränser mellan ägoslag korrigerats på provytorna för att undvika inkonsistenta förändringar som berott på att fältpersonal bedömt ägoslag olika över tiden, t.ex. när fältpersonal bedömt olika ägoslag vid två följande inventeringar fast samtliga träd förekommit vid båda inventeringarna. Alla sådana manuella och automatiska korrigeringar finns dokumenterade och spårning är möjlig mellan den databas som används vid klimatrapporteringen och Riksskogstaxeringens ordinarie databas. Skogsmark (Forest land) Skogsmark definieras som mark om minst 0,5 ha med en kronslutenhet av minst 10 % och en minimihöjd av 5 m, där de senare variablerna avser moget tillstånd in situ. Beskogad mark med en bredd mindre än 10 m och skogsbilvägar eller kraftledningsgator med en bredd större än 5 m anses ej utgöra Skogsmark. Definitionen avviker från FAO:s definition då minimibredden på Skogsmark är satt till 10 m (FAO 20 m) och att skogsbilvägar exkluderas (FAO inkluderar dessa) men varken bredd eller skogsbilvägar omfattas av Klimatkonventionens beslut. Definitionen av Skogsmark motsvarar nästan internationell skogsmark enligt FAO (FRA 2005, tidigare har Sverige definierat Skogsmark utifrån markens produktionsförmåga). Eftersom t.ex. även åkermark uppfyller dessa krav har både FAO och Sverige lagt till att det är den förhärskande markanvändningen som slutligen avgör ägoslag. Sådan annan markanvändning specificeras av av RT (Ranneby et al. 1987, RIS 2004). Brukad Skogsmark omfattar all Skogsmark under definitionen ovan. Till brukad Skogsmark räknas således också delar av skogsmark i reservat och delar av skogsmark som utgör skogliga impediment. Detta innebär också att Sverige inte rapporterar någon obrukad Skogsmark. Jordbruksmark (Cropland) Jordbruksmark definieras som all mark som används till ettårig eller flerårig växtodling och som regelmässigt plöjs. Till Jordbruksmark hänförs också mindre angränsande områden som kan omfatta trädvegetation. I Riksskogstaxeringen motsvarar detta ägoslagsdefinitionen för Åkermark (03) som definieras som mark som används till växtodling eller bete och som regelmässigt plöjs eller hävdas genom slåtter. Hit hänförs också angränsande markområden där uthuggning för åkermarken regelmässigt sker. Dessutom förs mark som används för yrkesmässig odling av köksväxter, frukt, bär, gräsmattor, pyntegrönt, energiskog samt klara fall av julgransodlingar på tidigare åkermark till Jordbruksmark. All Jordbruksmark enligt denna definition anses brukad. Detta innebär att Sverige inte rapporterar någon obrukad Jordbruksmark. 23

28 Betesmark (Grassland) Till Betesmark räknas mark som väsentligen används till bete och som inte plöjs regelmässigt. Ägoslaget kännetecknas ofta av tuvor, sten, viss buskvegetation eller hög markfuktighet. Dessa marker är dessutom vanligtvis sämre belägna i förhållande till bebyggelse än Jordbruksmark. Detta motsvarar ägoslaget Naturbete (02) i RT. Grästäckt mark kan också förekomma på andra ägoslag än Betesmark såsom i fjällen eller på impediment. Den typen av gräsmarker kan inte särredovisas och ingår därför i andra ägoslag än Betesmark. All Betesmark anses brukad. Bebyggd mark (Settlements) Bebyggd mark omfattar alla typer av bebyggelse såsom hus och tomter, bostadsområden och städer, vägar, järnvägar, idrottsanläggningar, kraftledningar i skog (kraftledningar som korsar annan mark hänförs till den aktuella markkategorin), flygfält, hamnområden och industriområden. Bebyggd mark definieras som ägoslagen Väg och järnväg (09), Kraftledning inom skogsmark (10), Bebyggd mark (13) och Annan mark (14), i Riksskogstaxeringen. All Bebyggd mark anses brukad. Träd kan förekomma på Bebyggd mark och mäts på Riksskogstaxeringens underliggande ägoslag Väg och järnväg (09), Kraftledning inom skogsmark (10) och Annan mark (14). Eventuellt förekommande träd på Bebyggd mark (13) enligt Riksskogstaxeringen mäts ej. All Bebyggd mark anses brukad. Våtmark (Wetlands) Våtmark inkluderar all areal som regelbundet är täckt eller mättad med vatten, åtminstone under en del av året. Inkluderar sjöar, sumpmarker, vattendrag (>2 m bredd), dammar och myrar som inte klassas som skog. Detta motsvarar ägoslagen Myr (delar av 04) och Sötvatten (15) i Riksskogstaxeringen. Myr definieras som våtmark med vanligen torvbildande växtsamhällen. Marken behöver dock ej vara torvmark i den meningen att torvdjupet överstiger 30 cm. I Myr ingår mossar och kärr. Till Sötvatten räknas sjöar och vattendrag av alla slag, även grävda kanaler, minst 2 m breda, samt dammar. Vattendrag smalare än 2 m förs till närliggande ägoslag. Brukad Våtmark är mark som utgör områden för torvbrytning eller dammanläggningar. Annan mark (Other land) Annan mark omfattar all mark som inte inkluderas under något av de övriga markanvändningsslagen och består främst av de nationella ägoslagen Berg och vissa andra impediment (05), Fjäll (07) och Annat klimatimpediment (08), i RT. Här hamnar också delar av ägoslag som inte passar in någon annanstans. All Annan mark anses obrukad. 24

29 2.2.2 Definition av aktiviteter enligt Kyotoprotokollet Medan rapporteringen under Klimatkonventionen avser brukad mark indelas rapporteringen enligt Kyotoprotokollet (KP) i aktiviteter. Det är obligatoriskt att rapportera kolpoolsförändringar på Nybeskogad/Återbeskogad (A/R) och Avskogad mark (D) enligt KP artikel 3.3. Nybeskogad/Återbeskogad mark avser mark som från 1990 och framåt konverterats från brukad mark som ej är Skogsmark till Skogsmark medan Avskogning avser mark som konverterats i omvänd riktning. I praktiken utgör därmed Nybeskogning/ Återbeskogning land som konverterats från Jordbruksmark, Betesmark eller Bebyggd mark till Skogsmark. Nybeskogad/Återbeskogad och Avskogad mark ackumuleras från 1990 och kolpoolsförändringar rapporteras under åtagandeperioden I KP används begreppet mänskligt påverkad som Sverige har likställt med brukad. Denna likställan har diskuterats i flera år och anses accepterad av parterna under Kyotoprotokollet. Inga krav på bevisning av Avskogning har identifierats. Avskogning Figur 2.5 Sverige har valt att definiera Avskogning som markanvändningsförändring från Skogsmark till annan brukad mark och Nybeskogning som markanvändningsförändringar från brukad mark som ej är Skogsmark till Skogsmark. Nybeskogning omfattar här KP:s aktiviteter Nybeskogning (Afforestation) och Återbeskogning (Reforestation) och normalt rapporteras de aggregerade. Mark under aktiviteterna ackumuleras från 1990 och kolpoolsförändringar rapporteras under åtagandeperioden Det är också frivilligt att bokföra och rapportera någon av aktiviteterna Skogsbruk (FM), Jordbruksproduktion (CM), Betesdrift (GM) och Återvegetering (RV) enligt KP artikel 3.4. År 2006 (Naturvårdsverket 2006) valde Sverige att Skogsbruk skall rapporteras och bokföras och detta val kan nu inte ångras under minst första åtagandeperioden. Sverige har valt att definiera aktiviteten Skogsbruk enligt KP 3.4 som aktiviteter på Skogsmark enligt Klimatkonventionen. Därmed är mer eller mindre arealen under aktiviteterna Skogsbruk och Nybeskogning/Återbeskogning densamma som under Klimatkonventionens Skogsmark och mark som konverterats till Skogsmark. Den enda eventuella avvikelsen är att mark under Nybeskogning/Återbeskogning senare kan degenereras till obrukad mark och mister då sin sekundära klassificering Skogsbruk. Hittills har ingen sådan mark identifierats i inventeringen. Varje part ska definiera en hierarki för KP artikel 3.3 och 3.4 aktiviteter men eftersom Sverige enbart valt aktiviteten Skogsbruk är hierarkin förbestämd enligt: i) mark som Avskogats lämnar aldrig denna kategori, ii) mark under Nybeskogning/Återbeskogning kan enbart lämna denna kategori om den senare Avskogas. Nybeskogad/Återbeskogad mark har normalt sekundär klassificering Skogsbruk men denna sekundära klassificering kan tappas om marken degenereras till obrukad mark, iii) mark under Skogsbruk kan när som helst lämna denna kategori efter Avskogning. Mark under Skogsbruk kan inte lämna denna kategori för annan kategori än Avskogning under åtagandeperioden. Hierarkin mellan aktiviteter blir då D, AR och FM. Nybeskogning (Afforestation) Nybeskogning Nybeskogning definieras som en markanvändningsförändring direkt orsakad av människan och där man omvandlar mark som inte varit Skogsmark under minst 50 år till Skogsmark genom plantering, fröspridning med utsäde och/eller genom mänsklig påverkan som gynnar en naturlig fröspridning. I 25

30 praktiken anses alla markanvändningsförändringar från brukad mark (Jordbruksmark, Betesmark eller Bebyggd mark) till Skogsmark vara direkt påverkade av människan. Nybeskogning och Återbeskogning kommer inte att rapporteras separat. Återbeskogning (Reforestation) Återbeskogning definieras som en markförändring direkt orsakad av människan och där man återbeskogar mark (genom plantering, fröspridning med utsäde och/eller genom mänsklig påverkan som gynnar en naturlig fröspridning) som tidigare varit beskogad men som däremellan har varit omställd till icke-skogsbruksmark. För första åtagandeperioden kommer definitionen av återbeskogning begränsas till att omfatta återbeskogning av landområden som inte täcktes av skogsarealer den 31 december Nybeskogning och Återbeskogning kommer inte att rapporteras separat. Avskogning (Deforestation) Avser en markanvändningsförändring direkt orsakad av människan där tidigare Skogsmark aktivt överförts till annan brukad mark. Det är här viktigt att kunna skilja på avverkning där fortsatt skogsproduktion skall ske och avverkning för andra ändamål. Om Nybeskogning, Återbeskogning och Avskogning skett baseras på faktiska och ej förväntade iakttagelser i fält. Skogsbruk (Forest management) Skogsbruk definieras som ett tillämpningssystem för förvaltning och användning av Skogsmark med syftet att uppfylla relevanta ekologiska (inkl. biologisk mångfald), ekonomiska och sociala funktioner hos skogen på ett uthålligt sätt. Detta motsvarar i stort de arealer som enligt UNFCCC rapporteras som Skogsmark plus mark konverterad till Skogsmark minus KP:s areal under Nybeskogning/Återbeskogning. Jordbruksproduktion (Cropland management) Jordbruksproduktion definieras som det markanvändningssystem där jordbruksgrödor produceras eller de landområden som används för träda eller som tillfälligt inte används för växtodling. Motsvarar mark som rapporteras under Jordbruksmark enligt UNFCCC. Sverige har inte valt att bokföra denna aktivitet under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod. Betesdrift (Grazing land management) Betesdrift definieras som det markanvändningssystem som används för att föda upp boskap på betesmarker med syftet att styra mängden och typen av vegetation och boskap som produceras. Motsvarar mark som rapporteras under Betesmark enligt UNFCCC. Sverige har inte valt att bokföra denna aktivitet under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod. Återvegetering (Revegetation) Återvegetering eller restaurering av vegetation (Revegetation) definieras som en av människan direkt orsakad aktivitet som syftar till att öka kolinlagringen inom ett landområde genom att etablera en vegetation som minst täcker en area av 0,05 hektar och vars vegetation inte passar in under definitionerna av aktiviteterna Nybeskogning respektive Återbeskogning. Sverige har inte valt att bokföra denna aktivitet under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod. 26

31 2.2.3 Definition av kolpooler Sverige rapporterar årligen upptag och utsläpp av växthusgaser enligt de övergripande regler som fastställts av Klimatkonventionen. I IPCC GPG for LULUCF (IPCC 2003) specificeras dessa övergripande regler i riktlinjer för skog och markanvändningssektorn. Under Klimatkonventionen ska kolpoolsförändringar rapporteras för levande biomassa, dött organiskt material och organiskt kol i mark (tabell 2.7). Sannolikt mest av praktiska skäl, är det tillåtet att utelämna förändringar som härrör från små obetydliga pooler såsom av små träd och örter. Det viktiga är att träd som håller en stor biomassa ingår och för Sveriges del avses alla levande träd högre än 1,3 m. Död ved avser stående eller liggande döda träd eller rester av nedbrutna träd. Gränsen mellan död ved och organiskt kol i marken är satt så att allt dött organiskt material omfattas men enbart en gång. Organisk kol i marken avser levande och döda organiska partiklar som är mindre än ca 2 mm. Av olika anledningar rapporteras ännu inte död ved för stubbsystem 16. Under KP är kraven på att rapportera kolpooler högre än för UNFCCC och om en pool utelämnas måste man bevisa att den inte utgör en källa. De tre kolpoolerna enligt UNFCCC ska enligt KP aggregeras i fem kolpooler. Levande biomassa delas upp i levande biomassa ovan och under mark. Dött organiskt material delas upp i död ved och förna. Tabell 2.7 Samma kolpooler rapporteras under både KP och UNFCCC men aggregeringen är lite annorlunda. Viktigare är att det krävs starka skäl till att utelämna en kolpool under KP och dessutom ska det bevisas att just denna kolpool ej utgör en källa. Aggregering av kolpooler Klimatkonventionen Levande biomassa Dött organiskt material Organiskt kol i marken Kyotoprotokollet Levande biomassa ovan jord Levande biomassa under jord Död ved Förna Organiskt kol i marken Sverige tillämpar tillståndsmetoden vid rapportering av kolpoolsförändringar. Tillståndmetoden innebär att förändring av en kolpool skattas som förändring av kol mellan två följande tidpunkter. Det främsta skälet för val av tillståndsmetoden är noggrannhet 17. Eftersom skattningarna baseras på ett landsomfattande stickprov av provytor finns också en naturlig koppling av kolpooler till markanvändningskategorier. Ett tredje skäl är att samma princip kan tillämpas för alla typer av kolpooler. Det är mycket svårt att med större noggrannhet kunna mäta kolpoolsförändringar årligen. Därför rekommenderar IPCC en femårig inventeringscykel vilket överensstämmer med Sveriges nuvarande inventering. Därmed sker rapporteringen årligen medan data vanligen interpoleras mellan inventeringar och ibland även extrapoleras. IPCC föreslår och rangordnar flera möjliga 16 Delredovisning av regeringsuppdrag om prognoser för flöden av växthusgaser från skog och annan markanvändning (Jo2008/3958). Dnr SLU ua /08 17 Delredovisning 2 av regeringsuppdrag om prognoser för flöden av växthusgaser från skog och annan markanvändning (Jo2008/3958) Dnr SLU ua /08. 27

32 metoder då årliga data saknas. Således representerar rapporterade siffror en trend 18 och kopplingen mellan utsläpp/upptag till faktiskt år för desamma beror på nationella förutsättningar. Levande biomassa ovan mark Kolpoolen levande biomassa ovan mark inkluderar all levande biomassa över tänkt stubbskär (1 % av trädhöjd) inkluderande stam med bark, grenar, frön/kottar och barr (ej löv). Avser alla träd med en höjd om minst 1,3 m. Levande biomassa under mark Denna pool definieras som stubbe med rötter med en diameter överstigande 2 mm. De finare rötterna, (<2 mm), ingår i endera poolen förna eller markens organiska material beroende på var de påträffas. Avser alla träd med en höjd om minst 1,3 m. Död ved Död ved definieras som stamvedsbiomassa för stående och liggande döda träd. Död ved specificeras att vara minst 1,3 m lång och med en diameter av minst 10 cm. I framtiden kommer eventuellt poolen döda stubb och rotsystem under mark att inkluderas i rapporteringen. Egentligen är detta ett krav redan idag. 19 Förna Förnapoolen delas in i årsförna, grovförna och humuslager. Årsförna definieras som dött organiskt material som kvantitativt endast är marginellt nedbrutet och har sin ursprungliga struktur kvar, i huvudsak härstammande från det innevarande årets växtsäsong. Den utgörs till allra största delen av barr eller löv och finrötter, och till mindre del av grövre material som grova rötter, kvistar etc. Grovförna utgörs av dött organiskt material mellan 10 och 100 mm i diameter. Grövre material än 100 mm betecknas som död ved, och finare än 10 mm som årsförna. Med humuslager menas här ansamlingen av huvudsakligen organiskt material under nedbrytning i ett särskilt lager på mineraljordsytan, dvs. i humusformerna mår, moder och torvartad mår (obs ej mull eller mulliknande moder i detta sammanhang). Markkol - organiskt material i mark Organiskt markkol avser mängden organiskt kol i finjorden (kornstorlekar <2 mm) i mineraljord samt i histosoler (organiska jordar, torvjordar med en mäktighet >40 cm alternativt >10 cm direkt på berggrund). Rapporteringsdjupet för mineraljordar är 50 cm från mineraljordens övre gräns. Om mineraljordslagret är tunnare än 50 cm rapporteras innehållet i hela mineraljordslagret. I histosoler räknas kolmängden ner till 50 cm djup alternativt till torvlagrets nedre gräns om denna ligger grundare än 50 cm. Observera att humuslager definieras som förna. 18Delredovisning av regeringsuppdrag om prognoser för flöden av växthusgaser från skog och annan markanvändning (Jo2008/3958) Dnr SLU ua / Delredovisning av regeringsuppdrag om prognoser för flöden av växthusgaser från skog och annan markanvändning (Jo2008/3958) Dnr SLU ua /08. 28

33 2.2.4 Metodik för skattning av kolpooler Skattning av levande biomassa Ramen för stickprovet som skattningarna baseras på (Ranneby et al. 1987) består av ett rutnät av trakter som täcker hela Sveriges land och sötvattensareal inklusive en liten del av havet för att även omfatta eventuella öar. För att öka noggrannheten för skattningar är ramen indelad i ca 30 strata som i princip motsvarar län och stickprovsintensiteten är noga avvägd per strata. En trakt består av provytor organiserade längs sidan av en fyrkant och för denna fyrkant av provytor varierar avståndet mellan provytor beroende på strata. Trakten utgör stickprovsenheten och den inventerade arealen av en enskild trakt kommer att representera en stor areal i skattningen och alla trakter kommer tillsammans att representera hela Sveriges land och sötvattensareal. Levande biomassa ovan mark skattas genom att tillämpa Marklunds (1988) biomassafunktioner på träd inventerade av Riksskogstaxeringen på permanenta provytor. Levande biomassa under mark skattas genom att tillämpa Petersson och Ståhls (2006) biomassafunktioner på motsvarande träd. De viktigaste oberoende variablerna för att skatta trädbiomassan är stamdiameter mätt 1,3 m över marken och trädslag. Dessa variabler mäts på varje träd större än 1,3 m och dessutom positionsbestäms varje träd med diameter större än 99 mm. Hälften av biomassan (torr vikt) utgör kol och för att konvertera kol till CO 2 används faktorn 44/12. Figur 2.6 Levande biomassa ovan jord skattas indirekt genom att mäta variabler såsom stamdiameter på träd. En femårig inventeringscykel tillämpas och har träden inte avverkats vid kommande inventering har de växt och provytan representerar då en sänka och har de avverkats en källa. Detta motsvarar den s.k. tillståndsmetoden enligt IPCC:s metodik. Marklunds allometriska funktioner för enskilda träd utvecklades för att skatta biomassa för de olika trädfraktionerna barr (ej löv), grenar, bark och stam för trädslagen tall (Pinus sylvestris), gran (Picea abies) och björk (Betula pendula och Betula pubescens). Olika funktioner per trädfraktion är en styrka då dessa fraktioner utvecklas olika över tiden. För att representera hela Sveriges trädbiomassa lottades träd från 123 olika bestånd spridda över landet och underliggande material representerar också olika ståndorts och beståndsvariabler. Totalt inventerades ca 1300 träd och materialet anses vara ett av de bättre i världen. Petersson & Ståhl (2006) utvecklade motsvarande funktioner för att skatta underjordsbiomassa för enskilda träd av samma trädslag. Funktionerna representerar levande biomassa under stubbskär ned till en rotdiameter av ca 2 mm. Underliggande material om ytterligare ca 80 utgrävda stubbsystem användes för att komplettera och för att kalibrera ca 600 stubbsystem utgrävda av Marklund. Det nya materialet omfattade en noggrannare inventering av små rötter än vad som var fallet för Marklunds material. 29

34 Skattning av död ved På Riksskogstaxeringens provytor inventeras volymen död ved per nedbrytningsgrad och (om möjligt) per trädslag. Volym per nedbrytningsgrad konverteras till biomassa och vidare till kol/koldioxid med hjälp av konstanter enligt Sandström et al. (2007). Ca 2500 prover av död ved per nedbrytningsgrad samlades in från Riksskogstaxeringens tillfälliga provytor och proverna analyserades i laboratorium. I samband med skattning av biomassa kan död ved enbart kopplas till ägoslag vid senaste inventeringen. Skattningen är tämligen osäker på årsbasis varför resultaten baseras på utjämnade medelvärden för flera år. Skattning av förna (Skogsmark) Kolmängden i årsförna skattas med utgångspunkt från beståndsegenskaper. Grov förna skattas med hjälp av data från RT medan humuslagerkol mäts genom Markinventeringen (MI) 20. Vid provtagningen av humuslager tas således årsförnan bort för att undvika dubbelräkning. Årsförnan utgör en liten andel av det totala kolförrådet och skattas med hjälp av funktioner baserade på latitud, grundyta, ålder och brösthöjdsdiameter, som är ordinarie parametrar i RT. Flera olika funktioner för trädslagen gran respektive tall används där årsfallförnan (barrförnan) beräknas utifrån bestånds- och ståndortsegenskaper (Berg et al. 1999a:1999b). Grov förna utgörs av dött organiskt material mellan 10 och 100 mm i diameter. Mängden grov förna antas vara ca 15 % av mängden död ved. Skattningar av kolmängden och kolmängdsförändringar i humuslagret baseras på mätningar och provtagning som görs på permanenta provytor som ingår i MI. Humuslager definieras här som det översta skiktet i markprofilen som består av minst 75 vikts-% organiskt material och uppfyller de kriterier som gäller för humusformsklasserna mår1, mår2, moder, torvartad mår och torv inom MI och som inte uppfyller de kriterier som gäller för jordmånen histosol. Om jordmånen är en histosol räknas kolet i humuslagret till markkolspoolen. Bestämningarna av kolpoolen i humuslagret begränsas av kolet i fraktionen som har en diameter <= 2mm. Skattning av markkol Organiskt markkol i Skogsmark och Betesmark avser organiskt kol i finjorden (kornstorlekar <2 mm) i mineraljord samt i histosoler (organiska jordar, torvjordar med en mäktighet >40 cm alternativt >10 cm direkt på berggrund). Rapporteringsdjupet för mineraljordar (dvs. utan humuslager) är 50 cm i Sverige. Om mineraljordslagret är tunnare än 50 cm rapporteras kolmängden i hela mineraljordslagret. I histosoler rapporteras emissioner från hela markprofilen. Observera att humuslager definieras som förna. För Jordbruksmark beräknas kolbalansen för de översta 25 cm för mineraljord medan kolbalansen för organogen Jordbruksmark baseras på bortodlighastigheten

35 Skogsmark - mineraljordar Förändringen i markkolspoolen skattas som nettoförändringen på återinventerade provytor. Den andra markinventeringen ( ) och den tredje markinventeringen ( ) används för skattningarna eftersom jämförbarheten mellan dessa inventeringar anses acceptabel. För beräkningarna som redovisas i denna rapport används data för inventeringsåren och Beräkningarna av kolmängden i mineraljorden sker i flera steg. Först räknas kolmängden i de olika provtagna markhorisonterna ut. Sedan skattas mängden markkol i mellanliggande skikt genom interpolering. Därefter korrigeras den beräknade mängden kol i markprofilen för provytans stenighet. Beräkningarna skiljer sig åt mellan den andra och den tredje markinventeringen på grund av förändringar i provtagningsmetodiken. Vissa förändringar i provtagningsmetodiken som genomförts under pågående inventeringsperiod påverkar också beräkningarna. För beräkningar av kolmängden i mineraljordar (utom i A-horisonten, 0-10 cm, där s.k. volymsbestämt prov tas) används variabeln bulkdensitet BD (kg m -3 ), dvs. mängden finjord per volymsenhet. Bulkdensiteten mäts inte i markinventeringarna utan skattas i beräkningarna med hjälp av en empirisk formel. Interpolering används för att skatta kolmängderna i de markhorisontintervall som inte provtas (figur 2.7). O prov (humus) 0 cm beräknas B prov Interpolering BC prov 50 cm Interpolering C prov Figur 2.7 Bestämning av kolinnehållet i en markprofil baseras på uppmätta kolmängder och interpolering. Humuslagret utgör en del av förnapoolen. Den totala kolmängden i markprofilen beräknas som summan av de mätta och interpolerade kolmängdsvärdena för de enskilda horisonterna korrigerade för volymen sten i markprofilen. 31

36 Skogsmark - histosoler För beräkningar av koldioxidemissioner klassas histosolerna i orörda, väldränerade samt dåligt dränerade marker enligt markinventeringens definitioner. Totala arealer för histosoler och andelen dränerad mark beräknas baserat på RT:s databas. Emissionsfaktorer baserade på heterotrof respiration enligt von Arnold et al. (2005) användes för att beräkna emissionerna från dränerade histosoler: - 3,0 t CO 2 -C ha -1 per år (2,49-3,51) för väldränerad mark - 1,9 t CO 2 -C ha -1 per år (1,45-2,35) dåligt dränerad mark - Orörda histosoler antas vara i balans vad gäller kolflöden och inga emissioner beräknas för dessa marker. Årlig förnatillförsel från rotsystem baseras på årlig ovanjordisk förnaproduktion under antagandet att andelen förnaproduktion i marken är densamma som ovanjordisk förnaproduktion. Andelen nedbrutet kol som antas tillföras marken sattes till 40 %. Koldioxidemissionerna per provyta beräknas genom att multiplicera den ytspecifika emissionsfaktorn med arealen och lägga till 40 % av den årliga förnaproduktionen. Jordbruksmark -mineraljordar Mineraljordens årliga kolbalans beräknas i åtta produktionsområden med modellsystemet ICBMregion. Modellen beskrivs i Andrén & Kätterer (2001). För beräkningarna utnyttjas dagliga väderdata, årliga avkastningsvärden och stallgödselanvändning per region samt resultaten från en riksomfattande provtagning av kolhalt, textur m.m. (Eriksson et al. 1997, 1999). Den genomsnittliga förändringen per hektar beräknas genom viktning av kolinnehållet per hektar och region och det totala kolinnehållet i mineraljorden beräknas genom att kolinnehållet per hektar multipliceras med arealskattningen för åkermark som görs i RT efter subtraktion av arealen organogen mark. Jordbruksmark - organogena jordar De organogena jordarnas kolbalans beräknas genom att multiplicera en genomsnittlig emissionsfaktor för koldioxid med arealen och bortodlingshastigheten för fyra olika markanvändningstyper (vall, bete, ettåriga grödor och radgrödor). Koloxidationen är % av den totala oxidationen och ett värde på 35 % används i våra beräkningar. Bulkdensiteten antas vara 0,2 g cm -3 och kolandelen i det bortodlade marklagret antas vara 45 %. Den genomsnittliga årliga kolförlusten per bortodlad centimeter (carbon loss factor, CLF) beräknas då till 2,15 Mg C ha -1 per år Den totala förändringen i kolinnehållet i organogen Jordbruksmark beräknas genom att multiplicera den genomsnittliga årliga kolemissionen per cm jord (3,15 Mg C ha -1 per år) med den genomsnittliga bortodlingshastigheten och arealen av olika grödor baserat på andel av den totala arealen. 32

37 2.2.5 Beskrivning av övriga emissioner Ytterligare fem olika typer av emissioner rapporteras under markanvändningssektorn. Dessa emissioner kan inte kopplas till någon kolpool och avser växthusgaserna koldioxid, lustgas och metan (koldioxid är den enda växthusgas som rapporteras för kolpooler). Dessa icke kolpoolsrelaterade emissioner är för Sveriges del för närvarande relativt små. Lustgasemissioner i samband med skoglig kvävegödsling rapporteras och skattningen baseras på försålda mänger gödselmedel. De direkta lustgasemissionerna beräknas genom att multiplicera mängd gödselmedel med konstanter som tillhandahålls av IPCC. Det finns därmed ingen koppling mellan emissionen och ägoslag men sannolikt sker gödslingen i medelålders och äldre skogar. Alla emissioner anses ske från Skogsmark (UNFCCC) via aktiviteten Skogsbruk (KP). Lustgasemissioner i samband med dikning rapporteras ej. Detta beror på att metodiken hittills ännu inte bedömts tillräckligt utvecklad. Generellt gäller att metodik som enbart finns i bilagor till IPCC:s Good Practice Guidance for LULUCF (IPCC 2003) är frivilliga att rapportera och detta är fallet för just dessa emissioner. Lustgasemissioner i samband med mineralisering vid markkonvertering från Skogsmark till Jordbruksmark och från Betesmark till Jordbruksmark rapporteras enligt UNFCCC. Eftersom den förra innebär en avskogning rapporteras emissionen under Avskogning (D) under KP. Emissionerna utgår från skattad areal per markkonverteringskategori och emissionerna anses pågå i tjugo år tills marken slutligen övergått till kategorin Jordbruksmark som förblir Jordbruksmark. Emissionen beräknas genom att multiplicera areal med konstanter som tillhandahålls av IPCC (se även NIR, Naturvårdsverket 2009). Emissioner av koldioxid från kalkning med handelsvara ämnad för jord och trädgårdsbruk rapporteras enbart under UNFCCC:s Jordbruksmark och ej under KP. Emissionerna beräknas genom att multiplicera konstanter tillhandahållna av IPCC med försålda kvantiteter handelsvara. Separata konstanter tillämpas för dolomit och kalkstensbaserad handelsvara. Emissioner av koldioxid, lustgas och metan för okontrollerad brand baseras på av räddningsverket subjektivt bedömda arealer i samband med utryckning. Räddningsverkets arealer matchas med liknande markanvändningskategorier enligt Riksskogstaxeringen. Vid brand antas en viss andel av den biomassa som vanligen finns på sådan mark att brinna. Emissionerna baseras därför på bränd areal, andel av biomassa som brinner samt på konstanter som tillhandahålls av IPCC. På liknande sätt beräknas emissioner från kontrollerad brand men med arealer från Skogsstyrelsen. Under UNFCCC antas all skoglig brand ske på Skogsmark medan övrig brand på Betesmark. All skoglig brand rapporteras under aktiviteten Skogsbruk (KP). Således rapporteras inga emissioner från brand på Nybeskogad eller Avskogad mark. 2.3 Osäkerhetsskattningar I samband med skattningar, t.ex. av växthusgasutsläpp, talar man om systematiska och tillfälliga avvikelser. Systematiska avvikelser innebär antingen att det sanna okända värdet överskattas eller underskattas. Sådana avvikelser kan t.ex. bero på fel i emissionsfaktorer, fel i aktivitetsdata, registreringsfel, instrumentfel eller modellfel. Systematiska avvikelser är svåra att mäta men 33

38 förekommer. Om de systematiska avvikelserna vore kända hade man korrigerat för dessa och därmed eliminerat dem. Det finns också tillfälliga avvikelser som här benämns slumpfel där, till skillnad från systematiska avvikelser, oändligt många skattningar i genomsnitt överensstämmer med det sanna okända värdet. Stickprovsfel är ett exempel på en tillfällig avvikelse och beror på att skattningen baseras på ett lottningsförfarande. Tanken är att mätningar utifrån lottade stickprovsenheter skall vara så noga att de minimerar systematiska avvikelser. Avvikelser från det sanna okända värdet för skattningen som baseras på alla lottade enheter bör därmed främst bero på just en tillfällig avvikelse. En fördel med stickprovsbaserade skattningar är att den tillfälliga avvikelsen, eller osäkerheten, kan anges dvs. skattningen kan kvalitetsdeklareras utifrån insamlade data genom ett så kallat medelfel. Osäkerhet utifrån systematiska avvikelser kan inte mätas utan bedöms subjektivt. Stickprovsfelet beror i sig främst på lottningsdesign, hur lika/ olika de lottade enheterna i populationen är och antalet lottade enheter. Begrepp såsom medelfel och konfidensintervall avser normalt stickprovsfel. Tyvärr använder IPCC dessa begrepp ofta även när det egentligen är fråga om bedömda systematiska avvikelser som har mycket lite att göra med statistisk stickprovsteori. Osäkerhetsskattning i samband med klimatrapportering är därför så grov att den enbart bör användas för att rangordna förbättringsåtgärder - inte för att bedöma faktisk osäkerhet inom eller mellan sektorer. IPCC:s riktlinjer anger därför inga krav på maximal accepterad osäkerhet för rapporterade data men kräver att bästa befintliga metodik tillämpas. Information om osäkerhet skall inte användas för att ifrågasätta trovärdigheten i inventeringen utan för att prioritera insatser för att förbättra inventeringen i framtiden och medverka till val av bra metodik. IPCC har också utvecklat ett internt system att väga samman osäkerheter i emissionsfaktorer och aktivitetsdata. Att osäkerhet anges i relativa tal är mycket tveksamt för LULUCF-sektorn eftersom sänkan/källan kan vara noll. I ett sådant fall kan en mycket noggrann rapportering resultera i ett oändligt stort relativt fel. Därför bör man åtminstone för LULUCF-sektorn främst tala om osäkerhet i absoluta tal Osäkerhetsskattning för utsläpp och upptag från LULUCF Skattningar inom LULUCF-sektorn baseras ofta på stickprovsmetodik som är designad för att hålla systematiska avvikelser på en minimal nivå. Exempelvis bör mätfel ha liten betydelse, men modellfel kan ha viss betydelse. Konkret görs detta genom att aktivt i fält mäta på t.ex. träden och genom att använda representativa funktioner som t.ex. bygger på data insamlade från alla landsdelar. Det är alltså främst stickprovsfelet som är intressant för LULUCF-sektorn och strävan att reducera detta görs t.ex. genom att använda: representativa funktioner, en permanent stickprovsdesign som är särskilt fördelaktig när förändringar skall skattas och via ett stort stickprov om ca provytor. Resultaten bör återspegla faktisk utveckling som i sig kan variera t.ex. pga. varierande avverkningsintensitet men utan alltför stort inflytande av slumpen. Upptag i levande biomassa Sverige är ett av få länder som kan skatta noggrannhet för upptag/ utsläpp i/ från levande biomassa objektivt. De allra flesta andra länder bedömer motsvarande noggrannhet subjektivt. Jämfört med andra länder och med tanke på kolpoolens totala storlek är noggrannheten god. Detta beror bland annat på att: i) vi skattar levande biomassa på alla markanvändningskategorier, ii) vi har få trädslag 34

39 och välutvecklade trädutvecklingsekvationer och iii) vi via Riksskogstaxeringen har ett stort stickprov av permanenta provytor. Tabell 2.8 Skattat årligt nettoupptag av koldioxidekvivalenter i levande biomassa, det antal stickprovsenheter (provytor) som skattningen baseras på och skattning av nettoupptagets noggrannhet (medelfel). Avser all rapporterad mark Årligt upptag [M ton CO 2 ] Antal provytor Medelfel [M ton CO 2 ] 3,0 3,0 3,3 3,8 4,7 6,6 På grund av att metoden kontinuerligt fasar in nya återinventerade provytor från pågående inventering i skattningarna är de sista åren i tidsserien inte baserade på en full återinventering. Därför minskar noggrannheten från ca 3 till ca 7 M ton CO 2 -ekvivalenter per år mellan 2003 och 2007 (Tabell 2.8). Noggrannheten skattas och redovisas som skattat medelfel (Standard Error). På grund av en femårig inventeringscykel uppdateras skattningar för de fem senaste åren kontinuerligt varför noggrannheten successivt förbättras över tiden tills alla ca provytor återinventerats för ett enskilt år. Skattningarna av osäkerheter gäller det totala upptaget i levande biomassa för alla rapporterade markanvändningskategorier. Det relativa felet är större för ovanliga markanvändningskategorier än för vanliga markanvändningskategorier men i absoluta tal har detta liten betydelse eftersom arealerna, och därmed de summerade utsläppen är små. Eftersom KP-aktiviteterna under artikel 3.3 förväntas bli jämförelsevis ovanliga, Åter-/Nybeskogning respektive Avskogning motsvarar idag ca ha per år, kommer det relativa felet för skattning av upptag/ utsläpp från dessa aktiviteter att bli stort. Skulle däremot utsläppet bli stort t.ex. genom omfattande avskogning, vilket är osannolikt, ökar noggrannheten det vill säga kvalitetssystemet är självreglerande. Sverige har även valt att bokföra aktiviteten Skogsbruk. Medelfelet för skattningen av upptag i levande biomassa för aktiviteten Skogsbruk bedöms bli ca 4 M ton CO 2 -ekvivalenter per år under första åtagandeperioden. Förändring av kolpoolen levande biomassa kan antingen beräknas utifrån skillnaden mellan tillväxt och avgång (avverkning och självgallring) med defaultmetoden eller som skillnaden i mängd biomassa i skogen utifrån återkommande inventeringar med tillståndsmetoden. För Sveriges del finns en stor risk, vid tillämpning av defaultmetoden, att konvertering av volym avverkning vid fabrik med konstanter till helträdsbiomassa resulterar i stora systematiska avvikelser. Vidare saknar avverkning vid fabrik koppling till markanvändning över tiden vilket är ett krav. Detta är två skäl som bidragit till att Sverige valt tillståndsmetoden. Författarna bedömer också att länder inom EU tenderar att välja tillståndsmetoden om eller när sådana data finns tillgängliga. Om sådana data förekommer, saknas till skillnad från Sverige vanligen data från före 1990 och hittills har sällan mer än en återinventering av provytor utförts. Detta innebär att dessa länder väljer att rapportera i stort sett samma data varje år ( ) utifrån interpolerade eller extrapolerade data. Om IPCC:s rekommenderade inventeringscykel (vart femte år) anammas, bedömer vi att många av dessa länder har goda möjligheter att rapportera data av hög kvalitet under åtagandeperioden. Ur osäkerhetssynpunkt kvarstår dock att skattningar för basåret 1990 ofta är osäkra. 35

40 Förna och markkol Den stora svårigheten med att skatta förändringar i kolpoolerna förna och markkol är att den förväntade förändringen är liten i förhållande till den totala kolpoolen. Även om förändringarna i markkolspoolerna är små mätt per arealenhet kan de få ett ansenligt genomslag i rapporteringen eftersom arealerna är stora. En förändring av markkolspoolen i mineraljord på skogsmark med en promille per år ger en årlig förändring på 3,5 M ton CO 2 per år. Osäkerheten för skattningar av förna och markkol är bedömda till 3,2 respektive 1,7 M ton CO 2 eller totalt 70 respektive 35 % år 2007 för alla rapporterade markanvändningskategorier. Observera att vi använder begreppet osäkerhet och ej medelfel eftersom t.ex. emissionsfaktorer används för skattning av växthusgasutsläpp från organogen mark. Därmed är osäkerheten delvis bedömd. Källor till osäkerhet i beräkningarna och hur de kan minskas Osäkerheten för skattningar av kolpoolsförändringar kan endast ökas genom ändrad design eller ökat antal provytor. Noggrannheten är dock på en hög internationell nivå varför inga större kompletteringar bedöms nödvändiga. Tänkbara förbättringsåtgärder skulle kunna vara att komplettera inventeringen att även omfatta fjällkedjan och städer. Eftersom en femårig inventeringscykel tillämpas måste skattningar de fem senast åren kontinuerligt omräknas för ökad noggrannhet (för att därefter, när skattningar baseras på alla ca provytor, låsas ). Detta är ett krav men om omräkningarna behöver utföras varje år kan diskuteras. För markkol kan det slumpmässiga bidraget till osäkerheten för beräkningarna för mineraljordar minskas med fler prov. Skall osäkerheten minskas substantiellt behövs dock ett mycket stort antal prov. Liksom för levande biomassa gör den beräkningsmetod som används för att beräkna årsvärden för rapporteringen att osäkerheten i de årliga värdena minskas. Osäkerheten i de emissionsfaktorer som används för att beräkna emissioner från organogen skogsmark är stor. Skattat osäkerhetsintervall för dessa riskerar snarare öka än minska när fler studier inkluderas eftersom variationen i emission till stor del beror på egenskaperna hos den mark som studeras i varje enskilt fall och antalet studier som ingår i beräkningarna av emissionsfaktorer fortfarande är relativt lågt. Å andra sidan kan många studier på någon väldefinierad marktyp minska osäkerheten för just denna marktyp avsevärt. Samma gäller för organogen jordbruksmark där även fördelningen av grödor samt arealskattningen är behäftade med osäkerheter som dock kan minskas genom fortsatta förbättringar av kartläggningen av markanvändningen. 36

41 3. Prognoser för markanvändningssektorn Sammanfattning Ett basalternativ för kolpoolen trädbiomassa (levande och död) baserat på referensscenariot i SKA- VB 08 har beräknats fram till år 2030, med redovisning av flöden enligt dagens rapporteringssystem. Ett antal känslighetsanalyser har även genomförts med olika uttagsnivåer av GROT, uttag av stubbar och en varierad avverkningsnivå. Resultaten visar: att med en skogsskötsel och en avverkningsnivå enligt SKA-VB 08 (business as usual) blir utvecklingen av poolen levande biomassa på skogsmark relativt konstant under perioden Kolinlagringen varierar mellan 23,7 M ton CO 2 år 2015 till som lägst år 2025 med 21,9 M ton CO 2. att en ökning av GROT-uttaget från dagens nivå på 8 TWh till 15 TWh år 2030 ger en minskning av kolinlagringen med 4-6 % under perioden Effekten i marken leder till en minskad inlagring på 0,1 M ton CO 2 i början av beräkningsperioden för att sen öka till 0,2 M ton CO 2. att ett starkt ökande uttag av stubbar motsvarande den andel som är tillgänglig enligt SKS rekommendationer, vilket motsvarar 25 TWh år 2030, ger en minskning med 6 % i början av beräkningsperioden för att mot slutet av beräkningsperioden uppgå till 18 % minskad inlagring. att en minskning av avverkningsnivån med 10 % ger en ökning av kolinlagringen med 25 % i början av beräkningsperioden för att öka till 60 % år 2030, medan en ökning av avverkningsnivån med 10 % ger en minskad kolinlagring i samma storleksordning. Det är alltså den känslighetsanalys som ger den absolut största effekten på kolinlagringen. 3.1 Introduktion Årlig tillväxt och avverkningsnivå är viktiga parametrar för förändringar i kolflödena och olika utvecklingsalternativ för den svenska skogen har studerats för perioden Förutom ett basalternativ som bygger på referensscenariot i Skogsstyrelsens utredning SKA-VB 08 (Skogsstyrelsen 2008) så har ett antal olika känslighetsanalyser för växthusgasflödena fram till 2030 har analyserats för att visa på skillnader vid förändringar av avverkningsnivå, GROT-uttag och effekter av eventuell stubbrytning. Dessutom har betydelsen av ett förändrat klimat och en ökad satsning på intensivodling av skog studerats. De beräkningar som gjorts redovisas schematiskt i figur 3.1. Basalternativet motsvarar ett komplett scenario för skogens utveckling som i stort motsvarar en fortsättning på det skogsbruk som observerats under det senaste decenniet. Basalternativet kompletteras med en rad känslighetsanalyser där förändringar i förutsättningarna jämfört med basalternativet är begränsat till enstaka parametrar. I kapitlet görs en redovisning av utfallet för de kolpooler som idag redovisas enligt UNFCCC och under Kyotoprotokollet för de olika beräkningsalternativen. En mer ingående beskrivning av förutsättningarna görs i avsnitt

42 Komplett scenario Känslighetsanalyser Basalternativ Dagens skogsskötsel Högsta hållbara avv. Dagens GROT-uttag Inget uttag av stubbar Ökat GROT-uttag 1. Ökning till 15 TWh år Ökning till 25 TWh år 2030 Ingen klimateffekt 1. Tillväxthöjande effekt av klimatförändringar ej inkluderad Stubbskörd 1. Stubbskörd som ökar till maxpotential 2030 (25 TWh) Intensivodling 1. På 15 % av arealen 2. På 10 % av arealen 3. På 5 % av arealen Förändrad avv. nivå % högre avverkning % lägre avverkning Figur 3.1. Schematisk bild över de beräkningsalternativ som föreliggande analyser bygger på. Valet av vilka känslighetsanalyser som har beräknats har fokuserat på att studera variationer i antaganden om utveckling av olika förutsättningsparametrar som kan komma att ha stor betydelse för flöden av växthusgaser. Uttagsnivå av olika trädfraktioner som råvara för energiproduktion är ett exempel på sådana antaganden. Känslighetsanalyserna avseende GROT-uttag skall ge resultat för olika tänkbara utvecklingsalternativ. GROT är redan idag en viktig förnybar energiråvara vars betydelse har potential att öka. Det första känslighetsalternativet, är en prognos för hur uttaget kan öka de närmaste 20 åren. Det andra alternativet kan sägas motsvara det maximala uttaget av GROT från föryngringsavverkningar givet de restriktioner på uttag som finns idag. En annan trädfraktion vars betydelse som råvara för energiproduktion kan kommat att öka är stubbar. Uttaget av stubbar är idag mycket lågt (försumbart i sammanhanget) och därför satt till noll i basalternativet. Utvecklingen av uttaget av denna råvara är mycket svårbedömd och här presenteras bara en känslighetsanalys avseende ökat stubbuttag. Analysen förutsätter en snabb ökning av uttaget till att nå den maximala potentialen av uttag från föryngringsavverkning år Den enda restriktionen på uttaget är att Skogsstyrelsens rekommendationer vid uttag efterlevs. Den skötselparameter i beräkningarna som har den enskilt största påverkan på växthusgasflödena är avverkningsnivån. Den avverkning som faller ut i basalternativet kan sägas motsvara högsta hållbara avverkning. Med hållbar i betydelsen att avverkningsnivån inte behöver sänkas påtagligt i framtiden. Avverkningsnivån i basalternativet är således inte någon prognos och analysen kompletteras därför med alternativ där avverkningen är 10 % högre resp. lägre än basalternativet. 38

43 Klimatförändringen i sig har en tillväxthöjande effekt på träden. Denna effekt är inkluderad i basalternativet och det har därför varit angeläget att analysera vilken effekt detta haft i förhållande till ett alternativ där den tillväxthöjande effekten exkluderats. Den sista serien av känslighetsanalyser syftar till att studera effekterna på växthusgasflöden av olika antaganden om omfattningen av s.k. intensivskogsbruk. Alternativ där 5, 10 resp. 15 % av skogsmarksarealen tagits i anspråk för intensivskogsodling har studerats. 3.2 Scenarioanalys avseende förändring av kol i trädbiomassa Basalternativet Tidigare beräkningar Skillnader mot tidigare beräkningar av utvecklingen av kol i trädbiomassa i skog beror i huvudsak på skillnader i förutsättningar för scenarioanalyserna vad gäller skogsskötsel men även för arealer hänsynsmark och reservat. I dessa beräkningar ingår all produktiv skogsmark inklusive reservat. Metoden för att skatta biomassan har också förändrats. Tidigare användes en konstant för att räkna om virkesförrådet i m 3 sk till levande biomassa. I beräkningarna som redovisas här har istället funktioner för beräkning av torrvikter för olika trädfraktioner använts. Detta ger även möjlighet att redovisa olika fraktioner av levande trädbiomassa, men även att redovisa utveckling av död trädbiomassa. Prognoser för mark Redovisningen av marken baserar sig på en trendframskrivning där medelvärdena för rapporterade pooler mellan , dvs. den tidsperiod för vilket det finns mätvärden har använts. Under ett scenario där man antar samma skogsskötsel som idag förväntas ingen större förändring i inlagringshastigheten i markkolspoolen för de närmaste 20 åren. Om man däremot ändrar någon av de faktorer som styr inlagringen kan man få en direkt effekt på markkolsinlagringen. Det visar preliminära resultat från känslighetsanalyser där scenarier med ökad tillväxt samt ökat uttag av avverkningsrester (s.k. GROT) studerats med Q-modellen (Ågren et al., 2007). Q-modellen beskriver hur organiskt material bryts ned i marken med hjälp av mikroorganismer. Prognoser för jordbruksmark, betesmark och bebyggd mark för levande biomassa För åren 2010 till 2030 har medeltalet för åren 2005 och 2007 antagits gälla som emission. Prognos för emissioner från våtmark För åren 2010 till 2030 har medeltalet för åren 2005 och 2007 antagits gälla som emission. Gäller endast brukad våtmark, i detta fall mark som använts för torvbrytning. Prognoser för åtgärder I referensscenariot antas i medeltal ca ha skogsmark gödslas per år under perioden , vilket är mindre än siffrorna som ligger till grund för 2005 och 2007 års utsläpp ( resp ha). För att beräkna framtida utsläpp har medeltalet beräknats och antagits gälla framöver. Det resulterar i en emission på 0,018 M ton CO 2. När det gäller utsläpp från brand har medeltalet för 2005 och 2007 antagits att vara relevant för framtiden, dvs. 0,04 M ton CO 2 för alla perioder. 39

44 När det gäller kvävemineralisering, konvertering av jordbruksmark och kalkning inom jordbruket har på samma sätt medeltalet för 2005 och 2007 använts. Resultat basalternativ I tabellerna 3.1 och 3.2 presenteras projicerade emissioner av växthusgaser enligt basaltarnativet. I tabell 3.1 redovisas växthusgasflödena uppdelat per kolpool och per ägoslag samt flöden orsakade av olika åtgärder. I tabell 3.2 visas resultaten summerat per ägoslag. Tabell 3.1 Projicerade flöden av växthusgaser [M ton CO 2 ] per kolpool och ägoslag samt för åtgärder. Historiska data samt basaltarnativ för perioden Historiska data avser data rapporterade i NIR 2009 (Naturvårdsverket 2009) och avviker därför något från resultaten presenterade i kapitel 2. Kolpool Levande biomassa Produktiv skogsmark ,6-21,7-20,8-19,9-20,4 All skogsmark -39,6-29,1-20,3-21,6-23,7-22,8-21,9-22,4 Jordbruksmark 0,1-0,3-0,3-0,3-0,3-0,3-0,3-0,3 Betesmark -0,6-0,3-0,2-0,3-0,3-0,3-0,3-0,3 Våtmark Bebyggd mark -0,1-0,1-0,1-0,1-0,1-0,1-0,1-0,1 Totalt -40,2-29,9-20,9-22,3-24,4-23,5-22,6-23,1 Död biomassa Skogsmark -1,7-4,9-4,7-3,9-2,7-2,4-2,3-2,6 Jordbruksmark 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Betesmark 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Våtmark Bebyggd mark Totalt -1,7-4,9-4,7-3,9-2,7-2,4-2,3-2,6 Mark Skogsmark 5,8 2,6 2,1 2,5 3,1 3,1 3,1 3,1 Jordbruksmark 3,8 2,9 2,9 3,6 3,6 3,6 3,6 3,6 Betesmark -0,1-0,2-0,2-0,2-0,2-0,2-0,2-0,2 Våtmark 0,0 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 Bebyggd mark Totalt 9,6 5,4 4,8 6,0 6,6 6,6 6,6 6,6 Alla pooler, exkl. åtgärder -32,3-29,4-20,7-19,4-20,4-19,3-18,3-19,1 Åtgärder Kvävegödsling skog 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Kvävemineralisering 0,0 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 Koldioxidkalkning jordbruk 0,2 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 Brand (koldioxid, lustgas och metan) 0,0 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Totalt 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 Total alla pooler och åtgärder -32,1-29,1-20,5-20,0-20,2-19,1-18,1-18,9 40

45 Tabell 3.2 Projicerade flöden av växthusgaser [M ton CO 2 ] per ägoslag. Historiska data samt prognos baserat på basalternativet för perioden Ägoslag Skogsmark -35,4-31,3-22,8-23,1-23,2-22,1-21,1-21,9 Jordbruksmark 4,1 2,8 2,8 3,5 3,5 3,5 3,5 3,5 Betesmark -0,6-0,5-0,4-0,5-0,5-0,5-0,5-0,5 Våtmark 0,0 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 Bebyggd mark -0,1-0,1-0,1-0,1-0,1-0,1-0,1-0,1 Totalt -32,1-29,1-20,5-20,0-20,2-19,1-18,1-18, Effekter av förändrat uttag av GROT jämfört med basalternativet Nivån på GROT-skörden påverkar hur poolen förändras. Basalternativet som motsvarar konstant skörd på dagens nivå kompletteras med en prognostiserad ökning av skörden som motsvarar en ökningstakt på 0,5 TWh per år till år 2020 och 0,2 TWh per år mellan 2020 och (totalt 8+5+2= 15 TWh år 2030). Denna prognostiserade ökning baseras på bedömningar gjorda inom ramen för Energimyndighetens långsiktsprognos från 2008, vilken sträcker sig fram till år För perioden är ökningen inte lika stor då andra förnybara källor antas spela en större roll för energiförsörjningen än under första perioden, vilket tränger undan GROT som energikälla. Dessutom är det antal värmeverk som omvandlar sin bränsleanvändning från fossilt bränsle till biobränsle begränsat, vilket gör att användningen inte kan fortsätta att öka i samma takt. I en ytterligare känslighetsanalys har effekterna av ett mycket högt GROT-uttag studerats. Detta uttag motsvarar den maximala potentialen GROT från föryngringsavverkning som kan tas ut givet ekologiska restriktioner i form av skogsstyrelsens rekommendationer. Påverkan på kolpoolens förändring framgår av tabell 3.3. I tabellen redovisas levande biomassa, dött organiskt material och markkol för skogsmark. Övriga ägoslag påverkas inte av det ökade GROT-uttaget. Tabell 3.3 Basalternativ samt prognos för ökat biobränsleuttag (GROT) 2015, 2020, 2025 och 2030 [M ton CO 2 ] Basprognos Skogsmark Levande biomassa -23,7-22,8-21,9-22,4 DOM (dött organiskt material) -2,7-2,4-2,3-2,6 SOC (markkol) 3,1 3,1 3,1 3,1 Totalt -23,2-22,1-21,1-21,9 Ökat GROT-uttag Skogsmark Levande biomassa -23,7-22,8-21,9-22,4 DOM -2,2-1,6-1,6-2,1 SOC 3,2 3,3 3,3 3,3 Totalt -22,7-21,1-20,2-21,2 Mycket ökat GROT-uttag Skogsmark Levande biomassa -23,7-22,8-21,9-22,4 DOM -1,2-0,1 0,1-0,6 SOC 3,2 3,4 3,5 3,4 Totalt -21,7-19,5-18,3-19,6 41

46 Effekter i marken av ett ökat uttag av GROT Ökar man GROT-uttaget från 8 till 15,5 TWh kommer inlagringen av kol i marken att minska med 2,5 % i genomsnitt över hela landet under en 20 års period. Motsvarande för en ökning till 25 TWh är 4,5 %. Det är stora regionala skillnader i minskningen av inlagringen. I norra Sverige kan inlagringen minska med upp till 8,7 % medan det visade sig att i södra Sverige kan en minskning av kolinlagringen bli så liten som 1 %. I Sveriges skogsmarker lagras ca 7 M ton CO 2 per år in i enbart mineraljordarna (genomsnitt ) och 10 M ton CO 2 per år avges av de organogena jordarna. I modellstudien ingår inte de organogena jordarna. Minskningen av inlagringen i tabell 3.3 och 3.4 gäller således enbart för mineraljordarna på skogsmark. Motsvarande minskning per areal är tänkbar även för histosolerna men eftersom deras andel av den totala arealen är liten blir effekten försumbar. En minskning av kolinlagringen motsvarande 15 TWh leder till en minskad inlagring av koldioxid på 0,1 M ton CO 2 den första femårsperioden, och sedan med 0,2 M ton CO 2 under perioderna fram till Ökar man GROT-uttaget till motsvarande 25 TWh innebär det en minskning av inlagring upp till 0,4 M ton CO 2 mellan Anledningen till att kolinlagringen minskar är att när man ökar GROT-uttaget minskar samtidigt inflödet av organiskt material till marken och då kan mindre kol lagras in. Tabell 3.4 Minskning inlagring i markkol på Skogsmark [M ton CO 2 ]i vid ökat uttag av GROT jämfört med basalternativet för hela landet under perioderna , , samt Inom parantes återges den procentuella minskningen per år i snitt för femårsperioderna för hela landet Ökat GROT-uttag 0,1 (0,9) 0,2 (2,4) 0,2 (3,5) 0,2 (2,6) Mycket ökat GROT-uttag 0,1 (1,7) 0,3 (4,2) 0,4 (6,2) 0,3 (4,5) Effekter av uttag av stubbar Uttag av stubbar för energiproduktion har stor framtidspotential. Idag pågår stubbrytning i begränsad omfattning men det finns anledning att tro att uttaget kan komma att öka avsevärt. I basalternativet ingår ingen stubbrytning. Analysen har därför kompletterats med att alternativ som innebär en snabb ökning av uttaget av stubbar från ingenting år 2010 till 25 TWh år Ett uttag på 25 TWh motsvarar 30 % av de årligen skapade stubbarna i landet. Nivån kan också uttryckas som hälften av de stubbar som skapas i föryngringsavverkning vilket ungefär motsvarar den andel av potentialen som är tillgänglig om Skogsstyrelsens preliminära rekommendationer vid stubbskörd efterlevs. Resultaten av en starkt ökande stubbrytning redovisas i tabell 3.5. Observera att effekterna på markkolet inte beräknats med Q-modellen i detta exempel. Det är medelvärdet för tidigare rapporterade år som anges men effekten på markkolet är troligen lägre än för ett ökat GROT-uttag. Tabell 3.5 Kolinlagring för Skogsmark vid en starkt ökande stubbskörd åren [M ton CO 2 ] Levande biomassa -23,7-22,8-21,9-22,4 DOM 0,5 3,1 4,4 3,4 SOC 1 3,1 3,1 3,1 3,1 Totalt -20,1-16,6-14,4-15,9 1 Effekterna på markkolet har inte beräknats med Q-modellen i detta exempel. Det är medelvärdet för tidigare rapporterade år som anges. 42

47 3.2.4 Effekter av förändrad avverkningsnivå jämfört med basalternativet Avverkningsnivån i basalternativet är ett resultat av de förutsättningar som ansatts, och kan sägas motsvara den högsta hållbara avverkningen. Det är alltså inte en prognos för kommande avverkning. Nu styrs avverkningens omfattning av en mängd olika faktorer, där betalningsförmåga hos skogsindustrin och energisektorn är de tyngsta. Dessa är i sin tur är beroende av den internationella konjunkturen, och även olika politiska beslut som kan påverka berörda sektorer. Därför har ett par analyser av hur en förändrad avverkningsnivå påverkar kolpoolernas utveckling jämförts med basalternativet. Avsikten har varit att beräkna scenarier med 10 % högre resp. lägre avverkning jämfört med basalternativet. Dessa båda scenarier betecknas härefter Hög resp. Låg avverkning. Avverkningens verkliga utfall i beräkningarna styrs av flera faktorer, bl.a. av skogstillståndet. Den avverkning som faktiskt genererats i scenarierna är därför inte exakt ± 10 % avverkningen i SKA-VB 08:s referensscenario. Detta framgår av figur Årlig avverkning (milj. m 3 sk) [M ton m 3 sk per år] Historisk avv. Hög Bas Låg Figur 3.2. Faktiskt utförd årlig avverkning för åren som löpande femårsmedelvärden, samt avverkning i perioderna och i basalternativet och känslighetsanalyserna hög resp. låg avverkning [M m 3 sk per år]. Förutom den ordinarie avverkningen av stamved (som ovan) påverkas beräkningarna av hur upptaget i poolerna trädbiomassa förändras även av antaganden om GROT och stubbskörd. I resultaten för de nu tillkommande scenarierna har samma förutsättningar som i referensscenariot använts. Det innebär att GROT-uttaget antas vara konstant i absoluta tal motsvarande 8 TWh över hela analysperioden och att inga stubbar skördas. Effekten på kolinlagringen blir betydligt större vid förändrad avverkningsnivå än för de tidigare redovisade analyserna. I tabell 3.6 redovisas effekterna för levande och död biomassa. Markpåverkan har inte studerats i dessa analyser, det är siffrorna från basalternativet som finns med i tabellen. Men effekten på marken torde inte vara så stor, minskningen i GROT-mängd är mindre när avverkningen minskar med 10 % än vid ett ökat GROT-uttag. 43

48 Tabell 3.6 Kolinlagring för Skogsmark vid ökad resp. minskad avverkning åren , resp [M ton CO 2 ] Ökad avverkning Skogsmark Levande biomassa -6,9-5,9-4,9-9,2 DOM -2,6-1,9-1,6-1,4 SOC 1 3,1 3,1 3,1 3,1 Totalt -6,4-4,7-3,4-7,5 Minskad avverkning Skogsmark Levande biomassa -32,7-32,9-33,2-35,7 DOM -2,7-2,6-2,6-2,8 SOC 1 3,1 3,1 3,1 3,1 Totalt -32,3-32,4-32,7-35,4 1 Effekterna på markkolet har inte beräknats med Q-modellen i detta exempel. Det är medelvärdet för tidigare rapporterade år som anges Effekter av en klimatförändring I basalternativet ingår effekten av ett förändrat klimat. Den klimateffekt som används bygger på Sweclim:s B2-scenario. I beräkningarna är det den positiva effekten på tillväxten som ingår, några negativa effekter som t.ex. ökad avgång finns inte med. En av effektanalyserna som genomfördes inom SKA-VB 08 projektet var att göra beräkningar utan klimateffekt, vilka även ger möjlighet att få en uppfattning av hur stor effekten är på kolpoolen trädbiomassa. Under den första tioårsperioden är tillväxten ca 2 miljoner m 3 sk per år lägre om klimateffekten inte medräknas. Under perioden är skillnaden drygt 7 miljoner m 3 sk lägre tillväxt per år jämfört med basalternativet. Omräknat till ton koldioxid skulle det innebära mindre kolinlaging jämfört med basalternativet enligt tabell 3.7. Tabell 3.7 Förändring i kolinlagring för Levande biomassa på Skogsmark utan klimateffekt jämfört med basalternativet under åren , resp [M ton CO 2 ] Levande biomassa ovan mark Levande biomassa i mark Summa Den redovisade skillnaden förutsätter samma avverkningsnivå som i basalternativet. Om en beräkning av potentiell avverkning utan klimateffekt skulle genomföras, dvs. ett komplett scenario utan klimateffekt, skulle avverkningen vara lägre i ungefär motsvarande grad som tillväxten. Detta skulle i sin tur ge en liknande förrådsutveckling, och därigenom liknande kolpoolsförändring, som i det redovisade basalternativet. Den huvudsakliga skillnaden skulle i ett sådant scenario alltså vara en lägre potentiell avverkning. 44

49 3.2.6 Effekter av intensivodling jämfört med basalternativet I SLU:s uppdrag att utreda möjligheter till intensivodling av skog (Larsson et al. 2009) har konsekvensberäkningar genomförts där referensscenariot i SKA-VB 08 använts som referens. Det ger möjligheter att utnyttja resultaten från dessa konsekvensanalyser även i denna utredning för att få en uppfattning om hur intensivodlingen skulle påverka kolpoolen trädbiomassa. I utredningen redovisas ett antal olika areella omfattningar, där 5, 10 eller 15 % av skogsmarksarealen utnyttjas för intensivodling. Tillväxtökningen under de första 30 åren för de olika alternativen redovisas i tabell 3.8. Tabell 3.8 Tillväxtökning [M m 3 sk per år] orsakad av intensivodling av 5, 10 eller 15 % av skogsmarksarealen under åren , resp Intensivodlad areal % 1,0 1,2 2,9 10 % 1,7 2,3 5,9 15 % 2,4 3,3 8,8 Effekten på kolpoolen blir i det lägsta alternativet, där 5 % av skogsmarksarealen intensivodlas, en ökning på drygt 1 M ton CO 2 under den första perioden, för att öka till knappt 4 M ton CO 2 perioden I de högre alternativen, intensivodling av 10 resp. 15 % av skogsmarksarealen, ökar upplagringen relativt proportionellt, dubbla resp. tredubbla nivåer. I tabell 3.9 redovisas siffrorna för den ökade kolinlagringen i de olika intensivodlingsalternativen. Tabell 3.9 Förändring i kolinlagring [M ton CO 2 ]för alternativ med intensivskogsodling på en andel (%) av total areal produktiv skogsmark jämfört med basalternativet under åren , resp Intensivodlad Areal % Levande biomassa ovan mark 2,42 3,31 8,90 Levande biomassa i mark 0,80 1,09 2,95 Summa 3,22 4,40 11,85 10 % Levande biomassa ovan mark 1,70 2,29 5,94 Levande biomassa i mark 0,56 0,76 1,97 Summa 2,26 3,05 7,91 5 % Levande biomassa ovan mark 0,97 1,20 2,92 Levande biomassa i mark 0,32 0,40 0,97 Summa 1,29 1,60 3, Allmänna beräkningsförutsättningar Resultaten baseras inte på en prognos över framtiden, utan är en beräkning av konsekvenser för skogens tillstånd och produktion av nyttigheter givet de förutsättningar som gäller för beräkningarna. Basalternativet, mot vilket jämförelser sedan görs, är i detta fall referensscenariot i Skogsstyrelsens utredning Skogliga konsekvensanalyser SKA-VB 08 (Skogsstyrelsen 2008). I scenariot antas i huvudsak en fortsatt skogsskötsel liknande den som gällde under början av 2000-talet och med de beslut om avsättningar till reservat och övrig hänsyn som finns fram till Det innebär att totalt ha är avsatta till reservat och ha har avsatts till olika former av hänsyn. Den totala skogsmarksarealen, inklusive reservat, som ingår i beräkningarna är ha. En viktig förutsättning med stor betydelse för resultaten är att avverkningarna sätts till högsta möjliga utan att minska virkesförrådet i framtiden. Resultaten visar på en möjlig avverkning under 45

50 perioden 2010 till 2030 på ca 95 miljoner m 3 sk per år. Det genomsnittliga virkesförrådet fortsätter öka trots de höga avverkningsnivåerna, från 133 m 3 sk per ha och år 2010 till 143 m 3 sk per ha och år Under åren sker mellan % av denna virkesförrådsökning på Hänsynsmark och i Reservat. För perioden 2004 till 2009 ligger avverkningarna i beräkningarna på i medeltal 81,8 milj. m 3 sk per år exklusive den avverkning som direkt kan hänföras till stormen Gudrun. Med Gudrun inräknat ligger avverkningen perioden 2004 till 2009 på ca 90 milj. m³sk. Klimateffekten som ingår i beräkningarna bygger på Sweclim:s B2 scenario. Effekten ger under den första perioden ett tillskott till den årliga tillväxten på ca 2 % och ökar till ca 6 % under perioden Den osäkerhet som finns i de redovisade siffrorna beror av flera faktorer, där många är svåra att ge goda skattningar av, men den enskilt viktigaste faktorn är hur säkra de siffrorna för beskrivning av utgångsläget är. Medelfelet för virkesförrådet är baserat på Riksskogstaxeringens provytor, och är för hela landet ca 0,9 % (Toet et al. 2007). Utvecklingen av mängden trädbiomassa, och därigenom utvecklingen av kolinnehållet i trädbiomassan, beräknas för fem olika poster. Dessa delas in i två huvudkategorier; levande resp. död trädbiomassa (tabell 3.10). Tabell 3.10 Kategorier som ingår i beräkningarna i HUGIN-systemet. Levande trädbiomassa -Ovan mark -I mark (stubbar) Död trädbiomassa -Grenar och toppar (Grot) -Död ved (ovan mark) -Stubbar Levande trädbiomassa Ovan mark Den levande trädbiomassan ovan mark (ungefär virkesförrådet) påverkas av tillväxt, naturlig avgång och avverkning. Kolinnehållet i denna post beräknas med funktioner. Osäkerhet: Utgångsläge och de funktionssamband som ligger till grund för beräkningarna bedöms ha god precision. Osäkerheten ligger till huvuddelen i vald avverkningsnivå. I mark Levande trädbiomassa i mark utgörs av stubbarna på levande träd Osäkerhet: Den totala mängden stubbar beräknas via data om trädets ovanjordsdel. Denna beräkning har sannolikt sämre precision än volymsberäkningen av ovanjordsdelen. Eftersom det i sammanhanget är förändringen som efterfrågas är ev. fel i de absoluta nivåerna av mindre betydelse 46

51 3.3.3 Död trädbiomassa Förändringen i de kolpooler som utgörs av död trädbiomassa påverkas av skattat kolinnehåll i poolerna i utgångsläget, bruttotillförsel och skörd per pool och nedbrytning. Dessa uppgifter är till huvuddelen mindre säkra än uppgifterna som berör levande trädbiomassa. I vissa fall görs därför känslighetsanalyser för att studera effekterna av olika antaganden GROT GROT-poolens storlek i utgångsläget skattas via historiska data om avverkning samt en bedömd nedbrytningstakt. Bruttotillförseln i framtiden är en direkt följd av den valda avverkningsnivån. I basalternativet antas konstant skörd av GROT på dagens nivå (motsvarar ca 8 TWh) och en konstant nedbrytningstakt på 15 % per år. Osäkerhet: Valet av nedbrytningstakt påverkar inte bara kolpoolens förändring under analysperioden utan även beräkningen av kolpoolens storlek i utgångsläget. Att använda samma nedbrytningstakt i scenariot som vid beräkningen av utgångsläget innebär dock att skattningen av förändring blir säkrare än vad absoluta värden på poolens storlek är. Död ved Död ved-poolens storlek i utgångsläget skattas via Riksskogstaxeringens inventering. Kolpoolens utveckling påverkas av tillförsel i form av naturlig avgång i Referensscenariot, bedömd skörd av död ved samt en bedömd nedbrytningstakt. I basalternativet antas konstant uttag av döda träd på dagens nivå (motsv. 2,1 miljoner m 3 sk) och nedbrytningstakten 4,6 % per år. Osäkerhet: Valet av nedbrytningstakt påverkar poolens utveckling. I detta fall har nedbrytningtakten större betydelse än för GROT och stubbar eftersom utgångsläget är uppmätt (ej beräknat mha samma nedbrytningstakt). Skördens storlek har också stor betydelse, här finns ingen prognos utan skörd av döda träd antas ske i samma mängd som tidigare. Stubbar Stubb-poolens storlek i utgångsläget skattas via historiska data om avverkning samt en bedömd nedbrytningstakt. Bruttotillförseln framöver är en direkt följd av den valda avverkningsnivån. I basalternativet antas att ingen skörd av stubbar förekommer. En konstant nedbrytningstakt på 4,6 % per år är antagen i basalternativet. 47

52 4. Vad innebär de nya rapporteringsriktlinjerna från IPCC? Sammanfattning IPCC:s nya rapporteringsregler inbegriper att nuvarande markanvändningssektor kommer att rapporteras tillsammans med jordbrukssektorn under AFOLU-sektorn. Generellt innebär de nya riktlinjerna relativt små förändringar men förändringar för rapportering av t.ex. aggregering av ägoslag, emissioner från terrestra bränder, Våtmark och Bebyggd mark har förändrats. Införandet av de nya kategorierna avverkade skogsprodukter och emissioner av lustgas från all brukad mark är de förändringar som förväntas få störst betydelse för Sveriges åtagande. Beroende på metodval förväntas avverkade skogsprodukter utgöra ett upptag på ca 0 till 20 M ton CO 2 -ekvivalenter per år. Sedan IPCC antog Revised 1996 IPCC Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories (IPCC 1996) och Good Practice Guidance for Land Use, Land-Use Change and Forestry (IPCC 2003) har ny kunskap framkommit. Exempelvis har en rad emissionsfaktorer som rör klimatrapporteringen förbättrats och kännedom om emissioner från nya processer och för nya gaser har ökat. Vidare har vissa befintliga rapporteringsregler visat sig mindre lämpliga i praktiken. Ibland har t.ex. behovet av att ur klimatsynpunkt särredovisa vissa emissioner varit oklart. Allt detta kan ha påverkat SBSTA att ge IPCC ett uppdrag att leverera ett förslag på nya/reviderade rapporteringsregler. IPCC presenterade med 2006 IPCC Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories (IPCC 2006) ett utkast till nya rapporteringsregler utifrån SBSTA:s direktiv. Dessa rapporteringsregler är ännu inte antagna av Klimatkonventionen och heller inte fullständiga. Om dessa regler antas och nuvarande bokföringssystem kvarstår, kommer det nya regelverket minst få konsekvenser på i) parters åtaganden, ii) nuvarande rapporteringssystem, och iii) konsekvenser i form av behov att anpassa eller utveckla ny metodik. Som underlag för planering är det av vikt att veta hur mycket och på vilket sätt det nya rapporteringssystemet förväntas förändra nuvarande åtagande. Det är också av stort intresse att i god tid kunna planera eventuella behov att utveckla det nationella rapporteringssystemet och bedöma kostnader för detta arbete. Detta kapitel belyser viktigare sannolika konsekvenser av IPCC:s nya föreslagna regler på den del som i nuvarande rapportering motsvaras av rapportering för LULUCF-sektorn. Den viktigaste principiella skillnaden för LULUCF-sektorn är att den föreslås bli integrerad med jordbrukssektorn i AFOLU-sektorn (Agriculture, Forestry and Other Land Use). Hopslagningen kan motiveras med att risken för överlappning eller utelämnande av rapporterad mark kan minska om terrestra sektorer rapporteras tillsammans. Hopslagningen är principiellt omfattande men kommer inte att påverka länders nuvarande åtaganden. En sammanslagning kan kräva förändringar i administrationen av rapporteringen. 48

53 Konsekvenserna av nya riktlinjer kan i övrigt sammanfattas enligt: - Rapporteringen av flertalet upptag/utsläpp har inte ändrats i någon större utsträckning - Brukad mark antas tydligare än tidigare motsvara vad som anses representera antropogena (av människan orsakade) utsläpp - Särredovisningen av kolpooler för alla markövergångar reduceras till färre kategorier - Terrestra bränder ska nu rapporteras mer komplett - Lustgasemissioner från brukad mark har tidigare bara omfattat Jordbruksmark men i det nya förslaget ingår all brukad mark. Dessutom omfattas både direkta och indirekta emissioner - Emissioner från brukad Våtmark (torvmark och översvämmad mark) blir obligatoriska - Bebyggd mark fanns tidigare bara i appendix men har nu lyfts in i huvudtexten vilket innebär en mer fullständig rapportering av kolpooler för denna kategori. Krav på spårbarhet kan innebära att Riksskogstaxeringen måste börja inventera provytor i städer - Avverkade skogsprodukter, HWP föreslås ingå i rapporteringen och IPCC anger flera olika beräkningssätt. Dessa beräkningssätt samt resultat redovisas i en annan del av denna rapport - Kraven ökar alltså på en bra matchning till markanvändningen för vissa emissioner såsom för brand medan det omvända generellt gäller för emissioner som ej beräknas utifrån arealer utan utifrån t.ex. försålda kvantiteter handelsvara - Anpassning av det nationella systemet 4.1 Särredovisning av kolpooler per ägoslag Särredovisning av kolpooler reduceras till kategorierna Skogsmark, mark som konverterats till Skogsmark, Jordbruksmark, mark som konverterats till Jordbruksmark, Betesmark, mark som konverterats till Betesmark, Våtmark, mark som konverterats till Våtmark, Bebyggd, mark som konverterats till Bebyggd mark, Annan mark och mark som konverterats till Annan mark. I nuvarande system rapporteras upp till 36 olika markanvändningskategorier och många kategorier är mycket små. Förslaget ökar sannolikt noggrannheten av skattningar per kategori men påverkar inte rapporteringen kvantitativt. 4.2 Terrestra bränder Idag rapporteras terrestra bränder under Skogsmark och Gräsmark med enkel metodik. Denna metodik skärps genom att rapporteringen kommer att omfatta fler kategorier. För närvarande rapporteras enbart emissioner av koldioxid, metan och lustgas, men rapportering av andra gaser såsom NMVOC, NO X och CO ska omfattas i framtiden. Emissioner kommer omfatta levande biomassa, död ved och förna. Förna omfattas ej idag. Nuvarande totala emission torde knappast överstiga 0,2 M ton CO 2 -ekvivalenter. Förändringarna har sannolikt en begränsad påverkan på Sveriges samlade utsläpp men kräver en genomgång av metodiken. 4.3 Lustgas Direkta och indirekta emissioner av lustgas av olika natur och för brukad mark ska rapporteras. En hel del av dessa emissioner rör nuvarande LULUCF-sektor eftersom dessa emissioner tidigare bara rapporterats för åkermark under jordbrukssektorn. En rejäl översyn av metodiken kommer att krävas. 49

54 Emissioner avser all brukad mark och en marktyp med kända lustgasutsläpp är dikad Skogsmark. Numera är dikning av Skogsmark nästan obefintlig men tidigare har stora arealer dikats (mer än en miljon hektar). Det är främst dikad Skogsmark med torv där lustgasemissioner kan förväntas. I och med att Sverige valt FAO definitionen av Skogsmark betraktas även några miljoner hektar odikad torvbeklädd mark som brukad Skogsmark. Från denna odikade mark kan man främst förvänta sig metanutsläpp. Kännedom om totala emissioner av metan från nämnda marktyp är dock tämligen begränsad. Baserat på de beräkningar och antaganden som görs i Ernfors et al. (2007) är konsekvensen av en eventuell rapportering av lustgas från dikad torvmark (Skogsmark med torv) ett relativt stort tillskott till nettoutsläppen. Ernfors et al. (2007) skattade emissionerna för dikade histosoler (ca 1 M ha) till 2820 ton N 2 O baserat på kol/kvävekvoten vilket motsvarar 0,9 M ton CO 2. Det är fem gånger mer än om man använder de emissionsfaktorer som föreslås av IPCC som ger ett utsläpp på 580 ton N 2 O (motsvarar 0,2 M ton CO 2 ). Om man applicerar Ernfors metodik på alla dränerade marker av organiskt ursprung landar man på en emission av 4700 ton N 2 O per år vilket motsvarar 1,5 M ton CO 2. Det är uppenbart att det fortfarande finns osäkerheter både vad gäller val av metodik samt definitionen av vilka marker som berörs av dessa flöden vilket får relativt stora konsekvenser för de totala flödena av lustgas. 4.4 Våtmark (brukad) Torvmark och översvämmad mark finns numera med i huvuddelen av riktlinjerna. Tidigare fanns dessa endast i appendix till IPCC GPG for LULUCF (IPCC 2003) vilket innebar att de var frivilliga att rapportera. För Sveriges del skattas i dagsläget begränsade indirekta emissioner från mineralisering på mark där torv bryts. Sådana emissioner rapporteras redan för koldioxid men emissioner av lustgas tillkommer. Väljs Tier 1 krävs ingen rapportering av metan som anses begränsad på dikad torvmark. Det finns också en ny metodik för emissioner i samband med torvbrytning. Bedömningen är att osäkerheterna för beräkning av emissioner från dessa marker fortfarande är stora men också att de ger ett marginellt tillskott till de totala emissionerna. 4.5 Skogsprodukter IPCC ger också olika förslag på rapportering av avverkade skogsprodukter (Harvested Wood Products; HWP) och konstaterar att parterna under Klimatkonventionen måste bestämma sig för en gemensam princip. De olika förslagen, som beskrivs i en annan del av denna rapport, skiljer sig främst i om producent eller konsument ska krediteras/ debiteras och hur export och import ska hanteras. Om det går att komma överens om ett gemensamt synsätt kvarstår frågor om hur HWP ska bokföras där man bl.a. bör beakta om HWP skall betraktas som en kolpool och hur den skall vägas in i bokföringen. Som vi beskriver i avsnittet om HWP avgör valet av metodik storleken på bidraget. HWP utgör för Svensk del en sänka på mellan 0 och 20 M ton CO 2 vilket då kan utgöra upp till mer än en fördubbling av nuvarande nettoupptag för hela LULUCF-sektorn. Oavsett vilken metodik som väljs kommer ett visst utvecklings- och löpande arbete att krävas. 50

55 4.6 Anpassning av det nationella systemet De nya riktlinjerna kräver nya tekniska rapporteringsrutiner t.ex. de som rör kvalitetssäkring. Om riktlinjerna accepteras måste Sverige också utveckla metodik för att rapportera avverkade skogsprodukter, ny metodik för att rapportera olika markemissioner och särskilt för dikad mark. Vidare kan rapportering av terrestra bränder och Bebyggd mark behöva utvecklas. 51

56 5. Bokföring av träprodukter (HWP) Sammanfattning HWP (harvested wood products) definieras som allt som tas tillvara vid avverkning. HWP utgör ett kolförråd som kan öka eller minska över tiden och HWP kan i rapporteringssammanhang därför betraktas som en sänka eller källa. Utsläpp från HWP beräknades enligt IPCC:s riktlinjer från 2006 med data från FAO om produktion och handel av råvaror och halvfabrikat mellan , och med bifogat beräkningsverktyg. Fyra beräkningssätt användes. Tre av beräkningssätten baseras på kolförrådsförändringar medan ett baseras på koldioxidflöden. Vidare åtskiljs dessa av hur handeln hanteras. HWP delades in i två kategorier: trä- och pappersprodukter. Bägge kategorierna utgjordes av halvfabrikat. Träprodukterna utgjordes av sågade trävaror och träbaserade skivor. Varje års kolförråd beräknades som (införsel*nedbrytningsfaktor)+(förråd från föregående år*nedbrytningsfaktor) för respektive kategori. Nedbrytningsfaktorn beräknades med en exponentiellt avtagande funktion med halveringstid (antal år det tar för hälften av produkterna att förbrukas) som ingångsvariabel. Halveringstiden sattes till 15 och 30 år för träprodukter och 1 respektive 2 år för pappersprodukter. Upptag/utsläpp beräknades som förrådsskillnad mellan innevarande år och nästkommande år. Om samtliga halvfabrikat som producerats i Sverige inräknades beräknades koldioxidutsläppet mellan från HWP till i medeltal -2,6 M ton per år med 15;1 som halveringstider och -5,0 M ton per år med 30;2 år som halveringstider. Motsvarande siffror för produkter som konsumerats i Sverige var -0,9 eller -1,8 M ton per år. Motsvarande siffror för varor som konsumerats i Sverige och som härstammar från råvaror med Svenskt ursprung var -0,1 eller -0,7 M ton per år. Om upptag beräknades på den Svenska produktionen och nedbrytning på den Svenska konsumtionen blev det årliga utsläppet av koldioxid ca -20 M ton per år. För beräkningssättet som endast inkluderade varor som konsumerats i Sverige gjordes en justering av halveringstiden mot inventeringsdata om mängd inbyggt trä för 1996, och skattad mängd trä för De justerade halveringstiderna skattades till 21 år till och med 1996 och 19,5 år från 1996 till och med Med dessa halveringstider beräknades utsläppet till -1,2 M ton CO 2 per år. Scenarioberäkningar gjordes fram till 2039 med basscenariot från SKA-VB 08 som grund. Utsläppet beräknades till mellan -0,8 och -4,2 M ton CO 2 beräknat på produktionen, mellan -0,4 och -1,3 beräknat på konsumtionen, mellan -0,1 och -1 beräknat på konsumtion med inhemska råvaror som ursprung. 52

57 5.1 Introduktion Bakgrund I nuvarande kolrapportering redovisas avverkning som utsläpp, vilket betyder att allt som tas tillvara vid avverkningar antas gå tillbaka till atmosfären som koldioxid inom samma år. Alltså beaktas inte kolinlagringen i träprodukter (benämns hädanefter HWP, harvested wood products), som fördröjer utsläppen och som långsiktigt kan utgöra en kolsänka om mängden HWP ökar. HWP definieras som allt som tas tillvara vid skörd. Hur länge kolet lagras i HWP varierar stort, från avverkningsrester som förbränns samma år till att byggas in i byggnader och där lagras i flera sekler. Utsläppen från HWP som bryts ner eller förbränns kan vara i paritet med, eller högre än, vad som finns inbundet i producerad mängd HWP och då sker ingen ökning av kolförrådet i HWP. Men om produktionen är högre än förbränning och nedbrytning kan HWP i kolrapporteringssammanhang betraktas som en kolsänka. Exempelvis kan en gynnsam konjunktur resultera i en hög produktion av trähus medan mängden hus som rivs under samma period inte är större än normalt. Kolets väg från skog till produkter och tillbaka till atmosfären Sveriges skogar tar genom fotosyntesen upp ca 145 M ton CO 2 varje år. Avverkningsnivån och avgångar motsvarar ungefär 120 respektive 15 M ton CO 2 per år. Ungefär hälften av den avverkade biomassan (stubbar, grenar och barr samt kvarlämnat rundvirke) lämnas kvar på avverkningsplatsen och bryts så småningom ner, och kolet går då tillbaka till atmosfären i form av koldioxid. Rundvirket som togs ut de senaste 5 åren vid avverkning motsvarade drygt 60 M ton CO 2 per år i medeltal. Även en del avverkningsrester togs till vara för energiutvinning (Figur 5.1). Figur 5.1 Tillvaratagen mängd biomassa (inkl. bark) vid gallring och slutavverkning omräknat till M ton CO 2. Övrigt rundvirke innehåller ved mm, mängd avverkningsrester (grenar och toppar, GROT) skattades med hjälp av skogsstyrelsens uppgifter om anmälda uttag. 53

58 Under samma period var nettoimporten (import-export) av råvaror motsvarande ca 5,5 M ton CO 2. Tillförseln till industrin var alltså ca 65 M ton CO 2 (figur 5.2). Figur 5.2 Tillförd mängd råvara (inkl. bark) till industrin omräknat till M ton CO 2, justerat för förändring i råvarulagrets storlek. Nettoimport=import-export, Uppgifter om import och export saknas för perioden Av detta producerades pappersmassa motsvarande 20 M ton CO 2 (figur 5.3, 5.4) varav en del exporterades, pappersproduktionen var ändå ungefär lika stor som massaproduktionen på grund av tillförseln av returpapper (figur 5.3). Produktionen av träprodukter (sågade trävaror och träbaserade skivor) motsvarade 14,5 M ton CO 2, varav ungefär 55 % exporterades (figur 5.3, 5.4). Av den tillvaratagna mängden rundvirke blev alltså drygt 20 % träprodukter varav 55 % gick till utlandet, vilket innebär att ca 9 % av det tillvaratagna rundvirket vidareförädlades i den Svenska bygg- och snickeriindustrin. A B C Figur 5.3 Produktion och konsumtion av halvfabrikat, A: produktion (blå) och inhemsk konsumtion av sågade trävaror (röd), produktion (grön) och inhemsk konsumtion (lila) av träbaserade skivor, B: produktion (blå) och inhemsk konsumtion (röd) av pappersmassa, C: produktion (blå) och inhemsk konsumtion (röd) av papper, samt konsumtion av pappersmassa (grön) och returpapper (lila). Resten av uttaget, ca 50 M ton CO 2 (figur 5.4), utgörs av bark, massaindustrins returlutar, flisade restprodukter, pellets och briketter, ved, etc. som i huvudsak förbränns för energiframställning. Till denna pool kan även ved och GROT (avverkningsrester) adderas. 54

59 Figur 5.4 Industrins produktion av halvfabrikat omräknat till M ton CO 2. Träprodukter inkluderar träbaserade skivor och sågade trävaror, restprodukter innefattar bark, returlutar, spån, flis, etc. som i huvudsak går till energiframställning. Uppgifter om import och export saknas för perioden Av kolet i den tillvaratagna mängden HWP hamnar alltså lite drygt 20 % i halvfabrikat med lång omloppstid, det vill säga sågade trävaror och träbaserade skivor (benämns trävaror). Huvuddelen av resterande 80 % omsätts betydligt snabbare och återgår till atmosfären i huvudsak genom förbränning. Andelen restprodukter har ökat från ca 40 % i mitten av 70-talet till ca 45 % idag (justerat för importerade råvaror, användande av returpapper vid massaframställning, och mellanårsskillnader i råvarulagrens storlek). Därefter sker ytterligare spill i förädlingsindustrin innan trävarorna så småningom byggs in i slutprodukter som i sin tur kan ha kort livslängd, som formvirke och emballage, eller lång livslängd som hus och möbler. En del av slutprodukterna exporteras. Det är följaktligen en relativt liten andel av kolet som tas tillvara vid avverkning som så småningom hamnar i slutprodukter med lång livslängd och som således utgör den del i HWP-poolen som har störst betydelse som kolsänka. Skogens klimatnytta Skogens klimatnytta kan delas in i förrådsuppbyggnad, materialersättning och bränsleersättning. HWP spelar en viktig roll i samtliga kategorier och kan spela en ännu större roll om incitament skapas för att öka användningen. Den Svenska skogens samlade klimatnytta har skattats till att motsvara ett CO 2 upptag på ca 60 M ton CO 2 per år, inbegripet kolinlagring i skog, skogsmark och produkter, och substitutionseffekter i Sverige och utomlands (Hofer et al. 2008). Förrådsuppbyggnad Kolförrådet i skogens trädbiomassa uppgår till drygt 1 G ton C. Kolförrådet i trädbiomassan har ökat i stadig takt sedan virkesförrådet började mätas med hjälp av Riksskogstaxeringen på 1920-talet eftersom tillväxten överstigit avverkningarna och avgångarna i stort sett varje år sedan dess. Ökningen har varit ganska jämn och motsvarar i genomsnitt 24 M ton CO 2 per år. Scenarioberäkningar indikerar att virkesförrådet kan komma att öka i samma takt under flera decennier framöver (Skogsstyrelsen 2008). 55