Översyn av riktlinjerna för statligt stöd till skydd för miljön

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bilaga 1 Generaldirektoratet för konkurrens Översyn av riktlinjerna för statligt stöd till skydd för miljön A. Allmänna frågor 1. Räckvidd och tillämpning FRÅGEFORMULÄR Hittills har tillämpningsområdet för riktlinjerna begränsats till miljöstöd. Flera områden har dock en koppling till miljöstödet eller liknar detta, och argumenten för att stöd ska beviljas uppvisar stora likheter. En fråga är därför om riktlinjernas nuvarande tillämpningsområde ska behållas eller om andra områden borde tas med? Sverige stödjer en reform av reglerna för statligt stöd så att dessa på ett bättre sätt främjar unionens konkurrenskraft, en väl fungerande inre marknad, social sammanhållning samt inom ramen för en hållbar utveckling och därmed bidrar till att uppnå målen inom Lissabonstrategin. Reformarbetet bör vila på en restriktiv grundsyn på statligt stöd i enlighet med målsättningen om ett minskat men bättre riktat statligt stöd inom EU. Sverige anser att det måste finnas möjlighet för medlemsländerna att med tillräcklig långsiktighet och förutsägbarhet främja en hållbar utveckling även när en fullständig internalisering av externa kostnader inte är möjlig. Detta är något som nuvarande utformning av regelverket för miljöstöd inte tillgodoser på ett tillräckligt bra sätt. Miljöriktlinjernas räckvidd och tillämpning behöver därför förändras på flera punkter. Dessa måste i större utsträckning bidra till att främja en hållbar utveckling i medlemsländerna. Det är viktigt att det inte är särskilda tekniker eller områden som pekas ut eftersom riktlinjerna då riskerar att bli ineffektiva och inte främja den senaste teknikutvecklingen. Miljöområdet är ett område där utvecklingen sker snabbt för närvarande och riktlinjerna bör därför vara ett flexibelt dokument baserat på principer snarare än särskilda tekniker och områden. Enligt svensk uppfattning är det viktigt att uppmärksamma de miljörelaterade skatternas särskilda ställning i relation till statsstöd. Det är här angeläget att innebörden av begreppet systemets art och funktion särskilt analyseras. Hänsyn bör tas till de speciella problem som dessa skatter har att lösa och den omständigheten att miljömålsättningarna i vissa fall innebär att differentierade skattenivåer är en förutsättning för medlemsstaternas möjligheter att föra en ambitiös miljöpolitik. Utrymme bör i dessa fall ges för att anse att skattebefrielser och lägre skattenivåer kan följa av uppbyggnaden av det miljörelaterade skattesystemet och därmed inte anses utgöra statsstöd. (Sverige utvecklar resonemanget kring miljörelaterade skatter i bifogad promemoria, bilaga 2.)

2 Miljönytta för hela samhället och bidrag till miljömålsuppfyllelse bör stå i fokus när en bedömning av stödbehovet görs, inte bara miljönytta till den aktuella stödmottagaren. Det bör vara möjligt att i högre utsträckning skilja mellan internationellt konkurrensutsatt och inte konkurrensutsatt verksamhet, t.ex. när det gäller miljöskatter. För att det ska vara möjligt att tillämpa styrande miljöskatter är det ibland nödvändigt att tillämpa en lägre skattenivå på konkurrensutsatta sektorer än på sådana sektorer som i första hand har nationella konkurrenter. När det gäller verksamheter avseende produktion bearbetning och saluföring av de jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga 1 till EG-fördraget gäller dagens miljöriktlinjer endast för fiskeri- och vattenbrukssektorerna. För andra jordbruksprodukter finns vissa specifika bestämmelser om miljöstöd i Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbruksektorn (jordbruksriktlinjerna). Enligt jordbruksriktlinjerna bedöms de miljöstöd som inte omfattas av de specifika reglerna i jordbruksriktlinjerna, dock med beaktande bl.a. av de principer som anges i miljöriktlinjerna. Att reglerna för statligt stöd till skydd för miljön skiljer sig åt mellan jordbrukssektorn och andra sektorer kan leda till tillämpningsproblem. Ett exempel är reglerna om skattelättnader/skattebefrielser. Med den nuvarande utformningen av reglerna är det oklart i vilken mån företag inom jordbrukssektorn kan ta del av skattelättnader på samma grunder som andra sektorer. En annan oklarhet är vilka regler som gäller vid produktion av förnyelsebar energi. Förutom i vissa särfall, som idag regleras i jordbruksriktlinjerna bör företag inom jordbrukssektorn inte särbehandlas när det gäller statligt stöd till skydd för miljön. De regler som finns om statligt stöd till skydd för miljön som är tillämpliga på jordbrukssektorn bör därför antingen inarbetas i jordbruksriktlinjerna eller så bör de kommande miljöriktlinjerna även omfatta jordbrukssektorn. - Säkerhet och miljö: borde tillämpningsområdet även omfatta civilpersoners säkerhet och deras miljö, anställdas säkerhet, konsumenthälsa och personalhälsa? Visserligen anser Sverige att det ur ett hållbart utvecklingsperspektiv är rimligt att stärka kopplingen mellan skydd för miljö- och t.ex. ökad säkerhet. Kopplingar mellan t.ex. arbetsmiljöfrågor och skydd av yttre miljö blir på så vis tydliga. Frågan om lämpligheten i att utvidga tillämpningsområdet för riktlinjerna till att omfatta även stöd till investeringar på detta område är dock komplex och behöver analyseras vidare. Om svaret är ja, behövs det särskilda regler utöver de nuvarande reglerna för miljöstöd? Om an analys visar att det är lämpligt att utvidga tillämpningsområdet för miljöriktlinjerna finns det behov av särskilda regler som avgränsar och preciserar vad som skulle omfattas av en eventuell utvidgning. Exakt hur sådana regler skulle se ut behöver analyseras ytterligare. Det är viktigt med en välmotiverad, tydlig och relevant avgränsning. De nuvarande reglerna för stöd till miljöinvesteringar omfattar stöd till investeringar som bidrar till att minska sådan nedsmutsning som stödmottagaren själv orsakar. Kommissionen ser ett klart behov av att tydliga regler fastställs för stöd till miljöinvesteringar till företag för

3 att åtgärda föroreningar som orsakats av andra företag. Se mer specifika frågor om detta i punkt 7. Enligt vår uppfattning bör stödmöjligheterna utvecklas så att det är möjlig att bevilja stöd till andra företag än det som står för föroreningen. Detta är en möjlig väg för att främja satsningar på miljöteknik och att främja effektiva åtgärder. Det bör dock viktigt att principen om att förorenaren betalar (PPP) bibehålls som en allmänutgångspunkt. 2. Ett mer förfinat ekonomiskt angreppssätt I handlingsplanen för statligt stöd beskrivs huvuddragen i den vägning av positiva och negativa effekter används inom politiken för statligt stöd: 1. Ett väldefinierat mål av gemensamt intresse måste fastställas (t.ex. sammanhållning, tillväxt, sysselsättning, miljöskydd). 2. Stödinstrumentet måste vara klart och tydligt inriktat på det mål av gemensamt intresse som har fastställts: - Statligt stöd är ett lämpligt politiskt instrument - Stödåtgärden skapar incitament - Stödåtgärden är proportionerlig i förhållande till det problem som ska åtgärdas 3. Snedvridning av konkurrens och effekter på handeln bör begränsas så att åtgärden inte väger över till att motverka det gemensamma intresset. De nuvarande riktlinjerna överensstämmer redan i stort med detta vägningstest, men översynen av riktlinjerna för statligt stöd till skydd för miljön bör användas till att klart och tydligt genomföra vägningen och bättre motivera de föreslagna reglerna på grundval av ett mer förfinat ekonomiskt angreppssätt. Utifrån tidigare erfarenheter är kommissionen intresserad av att få synpunkter på konstaterade marknadsmisslyckanden som har negativ inverkan på miljöskydd och som man skulle kunna avhjälpa med statligt stöd. Kommissionen är även intresserad av att få synpunkter på andra motiveringar som har använts för att bevilja statligt stöd till skydd för miljön. I Sverige finns statliga program för investeringsstöd för att främja en omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle, Lokala investeringsprogram (LIP) och för att minska klimatpåverkan, Klimatinvesteringsprogram (Klimp), Dessa program kombineras med skärpt skattelagstiftning. Mer allmänt sett är kommissionen intresserad av att samla in åsikter om huruvida det är lämpligt att ändra det nuvarande angreppssättet i riktlinjerna, t.ex. genom att vidareutveckla vad som sägs om snedvridning av konkurrensen och handelseffekter när det gäller specifika åtgärder, samt genom att eventuellt differentiera reglerna i enlighet med ekonomiska parametrar (t.ex. marknadsstruktur, relevant marknad eller stödmottagarens marknadsandelar). Det är viktigt att regelverket är tydligt, transparant och enhetligt. I de svenska förordningarna för LIP och Klimp regleras att den som ansöker om stöd till en vinstdrivande verksamhet skall göra en bedömning av om stödet kan komma att påverka konkurrensen på den marknad där verksamheten bedrivs. Vid bedömningen

4 har det varit svårt att bedöma vilken som är det aktuella företagets marknad. Ett annat krav är att investeringarna i mark, byggnader och utrustning ska antas medföra sådana miljöeffekter som är påtagligt bättre än vad som följer av skyldigheter i lag eller annan författning. Dels är antagandet om utfallet av miljöeffekter svårt att göra, dels är kravet mycket högt ställt. Som nämnts ovan kan en väg vara att differentiera mellan konkurrensutsatta och ickekonkurrensutsatta sektorer (relevant marknad) när det gäller t.ex. miljöskatter. På så vis kan konkurrensutsatta sektorer skyddas samtidigt som en aktiv miljöpolitik kan föras på mindre konkurrensutsatta områden. Utgångspunkten bör vara identifierade marknadsmisslyckanden och internalisering av externa kostnader. Ofta är det dock svårt att beräkna de externa kostnaderna. För viss miljöpåverkan, t.ex. utsläpp av CO 2 som har en global påverkan, kan dessutom en stödnivå som bara baseras på den externa kostnaden innebära att nationella miljömål inte kan nås. I ett sådant fall bör ett nationellt, mer långtgående miljömål ha företräde. 3. En eventuell gruppundantagsförordning Enligt handlingsplanen för statligt stöd skulle en gruppundantagsförordning för miljöstöd kunna införas. Vilken kategori eller vilka kategorier av miljöstöd tycker ni vore lämpliga att ta med i en sådan gruppundantagsförordning? Sverige anser att det är önskvärt att förenkla och införa fler undantag för små och medelstora företag så att politiken för statligt stöd fokuserar på sådant som leder till att minska de största konkurrenssnedvridningarna. Det är viktigt att områden för gruppundantag är tydliga och väl avgränsade. Sådana undantag borde kunna bidra till minskad administration och ökad harmonisering inom EU. 4. Principen om att förorenaren betalar Bör principen om att förorenaren betalar tillämpas strängare? Detta kan innebära en något striktare tillämpning av riktlinjerna, vilket leder till att mindre stöd godkänns till förorenande företag. (Vilka konsekvenser får detta t.ex. i fråga om skattemässiga undantag?) Principen om att förorenaren betalar (PPP) är en viktig princip och tillämpas i stor utsträckning i Sverige. Det är önskvärt att denna princip tillämpas inom hela EU. Det är dock ibland svårt att utreda ansvarsförhållanden vid ett miljöproblem där det kan vara angeläget att miljöproblemet åtgärdas. Det kan också vara svårt att tillämpa PPP i praktiken i konkurrensutsatt verksamhet där motsvarande verksamhet i andra länder inte utsätts för PPP. Detta måste beaktas. Mot den bakgrunden finns det inte nu anledning att generellt tillämpa PPP strängare. 5. Bör nuvarande procentandelar behållas, ökas eller minskas?

5 Ett viktigt inslag i de nuvarande riktlinjerna är att man ska kunna skapa incitament till att uppnå skyddsnivåer som är högre än vad gemenskapsnormen kräver. Anser ni, på grundval av tidigare erfarenheter, att de nuvarande procentandelarna för godkänt stöd i riktlinjernas olika kapitel bör behållas, ökas eller minskas? I de nationella förordningarna för LIP och Klimp regleras att bidrag kan lämnas med högst 30 procent av skälig kostnad. Detta har inneburit stöd för miljömerkostnaden. Ansökarna har ofta angett hela kostnaden som miljömerkostnad och det har vid bedömningen av ansökningar ibland varit svårt avgöra vad som ska ses som en miljömerkostnad. Stödnivån på 30 procent av skälig kostnad har upplevts som allt för sträng i Klimp när det gäller bidrag till ny teknik och demonstrationsprojekt. Kravet på bidragseffektivitet i regelverket har också gjort att dessa åtgärder har haft svårare i konkurrensen mot andra åtgärder. Stödnivån bör tillåtas vara högre när det rör sig om bidrag till ny miljöteknik och demonstrationsprojekt. Där måste man ta i beaktande att det ofta är stora ekonomiska risker förknippade med sådana projekt. Generellt är det ofta ett problem att det ofta finns medel för FoU men när det rör sig om demonstrationsprojekt och marknadsintroduktion är andelen stöd för låg för att projekt kan komma till stånd. När stödandelen beräknas bör, förutom den extra kostnaden för utrustningen, även den externa kostnaden kunna räknas in. Då kan stödandelen ev. höjas. Sådana externa kostnader måste dock definieras noga. Prioriterade områden skulle i så fall förslagsvis kunna vara kemikalierelaterade frågor (t.ex. hantering av kemikalier, användning av alternativ som är bättre ur miljösynpunkt etc.) och förnybar energi. 6. Är högre stödnivåer för små och medelstora företag samt stödområden berättigade? I de nuvarande riktlinjerna tillåts högre stödnivåer för små och medelstora företag, i vissa fall 10 % högre än stödet till andra företag (se punkt 35 i de nuvarande riktlinjerna). Små och medelstora företag kan begränsas av marknadsmisslyckanden, de kan ha begränsad tillgång till information och kanske begränsad tillgång till riskkapital, men det kan diskuteras om 10 % högre stödnivå för små och medelstora företag har någon gynnsam inverkan på miljön. Liknande frågor kan ställas när det gäller det extra stödet till stödområden, vilket möjliggör ett liknande tillägg (punkterna i de nuvarande riktlinjerna) som kan kumuleras med tillägget för små och medelstora företag. Har detta en gynnsam effekt, och bör det fortfarande tillåtas? Sverige anser att det sannolikt är mer effektivt att förenkla ansökningsförfarandet för små och medelstora företag än att höja stödnivåerna för dessa (erfarenheter från LIP och Klimp). Det är svårt att bedöma en rimlig nivå för eventuellt högre stöd för små och medelstora företag, men troligen har bedömningen av vilka kostnader som är stödberättigade större betydelse än själva stödnivån. Dessutom kan förhållandena mellan olika sektorer och verksamheter variera.

6 7. Eventuellt stöd till miljöinnovation I handlingsplanen för statligt stöd anges att kommissionen kommer att försöka uppmuntra miljöinnovation och produktivitetsförbättringar genom miljöeffektivitet i enlighet med handlingsplanen för miljöteknik (Environmental Technologies Action Plan. ETAP). Stöd till miljöinvesteringar kan beviljas om företag investerar för att minska föroreningar mer än vad som krävs enligt gemenskapsnormerna. Gemenskapsnormerna kan ofta ha sin grund i bästa tillgängliga teknik, så stöd till miljöinvesteringar kan väntas uppmuntra företagen att införa miljöinnovationer i sin produktionsprocess. De nuvarande reglerna omfattar inte investerings- eller driftsstöd för innovativa produkter som minskar föroreningar därför att de direkt ersätter mer förorenande konventionella produkter. Om stödet överskrider den rådande tekniska utvecklingsnivån, kan detta i vissa fall betraktas som stöd till ny teknik. Miljöstöd är ofta förknippat med innovation, även om detta beror på vilken typ av teknik det är fråga om. Vilken kategori av stöd till ekoinnovation anser ni vara nödvändig/förenlig med den gemensamma marknaden? Vilka typer av regler behövs? (Exempel på stöd: skattemässiga incitament? Energieffektivitet? Energisparande? Annat?) Sverige anser att det finns tydliga beröringspunkter mellan stöd till forskning, utveckling och demonstration, t.ex. på energiområdet, och stöd till miljöteknik, miljöinvesteringar och innovation. Generellt sett finns ofta ett glapp mellan FoUområdets instrument och en marknadsetablering av ny teknik. Ett statligt stöd enligt riktlinjerna för miljöskydd kan idag användas för att främja en marknadsintroduktion efter det att principen eller den tekniska lösningen bakom en ny produkt demonstrerats. Det är mycket viktigt att behålla och vidareutveckla dessa möjligheter, inte minst när det gäller ny förnybar energiteknik och teknik och produkter för energieffektivisering. En bättre samordning bör ske mellan miljöriktlinjerna och riktlinjerna för innovation och FoU så att det inte finns några luckor. Ett sätt kan vara att integrera miljöaspekterna tydligare även i dessa riktlinjer. Stödnivån bör tillåtas vara högre när det rör sig om bidrag till ny miljöteknik och demonstrationsprojekt. Där måste man ta i beaktande att det ofta är stora risker förknippat med sådana projekt. Generellt är det ofta ett problem att det ofta finns medel för FoU men när det rör sig om demonstrationsprojekt och marknadsintroduktion är andelen stöd för låg för att projekt kan komma till stånd. Vidare bör möjligheten att förbättra marknadsintroduktion förbättras. Möjligheterna att stödja innovativ miljöteknik bör främjas och ges bättre möjlighet än stöd till andra innovationer genom någon form av bonus, t.ex. genom att de externa kostnaderna inkluderas vid beräkning av stödnivå eller ett procentpåslag som för små och medelstora företag. 8. Tröskelvärden för enskild anmälan

7 I punkt 76 i de nuvarande riktlinjerna anges tröskelvärden för anmälan av enskilda stödprojekt inom ramen för godkända stödordningar. Bör man se över dessa tröskelvärden? Sverige delar kommissionens uppfattning att utgångspunkter och principer vid granskningen av statliga stöd bör ses över. Sverige välkomnar även ambitionerna att effektivisera och påskynda förfarandena för hantering av statsstödsärenden kommissionen och medlemsstaterna emellan, men ser inget omedelbart behov av att tröskelvärdena höjs. Är det nödvändigt att ha olika tröskelvärden för olika typer av ärenden? Sverige har inte sett det som nödvändigt. B. Särskilda kapitel i de nuvarande riktlinjerna 9. Investeringsstöd Ska det fortfarande vara möjligt att bevilja små och medelstora företag investeringsstöd upp till 15 % av de stödberättigande kostnaderna i tre års tid efter antagandet av de nya gemenskapsnormerna? Ja I regel beviljas inget stöd för att nå upp till gemenskapsnormerna, men stöd på upp till 30 % av de stödberättigande kostnaderna kan godkännas för att överskrida gemenskapsnormerna. Finns det en garanti för att övergångsstödet för investeringar på upp till 15 % av de stödberättigande kostnaderna till små och medelstora företag har en effekt eller bör procentandelen minskas/ökas? Frågan har inte utvärderats tillräckligt. För investeringar i förnybar energi och kraftvärme kan investeringsstöd beviljas för högst 40 % av de stödberättigande kostnaderna, i fråga om förnybar energi upp till 100 %. Vilken förnybar energiform anser ni vara mest på experimentstadiet eller längst från marknadsmognad och därför berättiga till sådana högre stödnivåer? Till exempel solcellsteknik, vätgasteknik, vågkraft samt ev. carbon capture and storage -teknik (som binder och lagrar CO 2 vid förbränningsprocesser). Anser ni att stödnivåer på upp till 100 % fortfarande är berättigade? Det är inte lätt att ange exakta stödnivåer som är generellt rimliga för alla möjliga tekniska lösningar, speciellt inte om syftet delvis är att främja innovationsprocessen, i vilket fall projekten per definition rör ny teknik som sannolikt inte kunnat i detalj förutses vid utformandet av regelverket. Stödnivåer upp till 100 % kanske kan vara motiverade i vissa fall, men generellt sett ser Sverige restriktivt på sådan stödgivning. En viss egenfinansiering är oftast väsentligt för att säkerställa att stödmottagaren har ett rimligt eget engagemang. Det är viktigare med flexibilitet än generösa ramar för t.ex. all förnybar energi.

8 Bör dessa nivåer höjas/sänkas? Strävan bör vara att företagen medfinansierar. Därför bör stödnivåer på 100 % undvikas. Borde de stödberättigande kostnaderna definieras bättre/striktare för att man ska undvika problem? En förenkling av beräkning av de stödberättigade kostnaderna vore önskvärd, samtidigt som det måste finnas möjlighet att ta hänsyn till de specifika omständigheterna i det enskilda landet. Exempelvis skiljer sig en traditionell energiproduktionsanläggning, som utgör referens vid investeringar i förnybara energikällor, väsentligt åt mellan olika medlemsländer. Borde stöd på 100 % av de stödberättigande kostnaderna till återställande av förorenad industrimark och ett extrastöd på 15 % av kostnaderna för arbetet godkännas? Sverige anser inte att ett stöd på 100 % korrelerar med PPP-principen. Är denna stödnivå för hög/för låg? Tillämpningsområdet för omlokaliseringsreglerna är begränsat och grundar sig enbart på miljöskyddsskäl. Borde tillämpningsområdet ges lösare ramar eller utvidgas så att det kan omfatta andra kriterier, t.ex. säkerhet i stadsområden? Anser ni att stöd för att uppfylla nationella normer som är strängare än gemenskapsnormerna ska godkännas? Ja, stöd bör kunna lämnas för att uppfylla nationella normer. Stöd till satsningar på tekniköverföring: återspeglar de tre villkoren rådande marknadsrealiteter, eller borde de ändras? Såsom nämns ovan (punkt A.1) ser kommissionen ett klart behov av att tydliga regler fastställs för stöd till miljöinvesteringar till företag för att åtgärda föroreningar som orsakats av andra företag. Det kan bli fråga om flera olika situationer, t.ex. investeringsstöd för avfallsbehandlings- och återvinningskapacitet, investeringar i transportinfrastruktur (t.ex. rörledningar), investeringar i produktionskapacitet när det gäller produkter som är miljövänliga substitut för konventionella produkter. De nya reglerna måste bland annat garantera att principen om att förorenaren betalar inte kringgås och att miljöfördelarna är verkliga. Vilka regler behövs och hur mycket stöd skulle kunna tillåtas? Beräkningen av de stödberättigande kostnaderna, med beaktande av nettofördelarna under en femårsperiod, kan vara ganska komplicerad i vissa fall. Är det nödvändigt och möjligt att förenkla beräkningen (eventuellt begränsa den till fall upp till en viss storlek)?

9 Sverige anser att det är framför allt för den som söker stöd som bestämmelserna om hur de stödberättigade kostnader ska beräknas är komplicerade. Det är sannolikt mer effektivt att förenkla ansökningsförfarandet för små och medelstora företag än att höja stödnivåerna för dem. Det är önskvärt med en definition av de stödberättigade kostnaderna som är så enkel att den inte utestänger små och medelstora aktörer. Det är bra att förenkla under förutsättning att kvaliteten på beräkningar inte försämras på ett sådant sätt att exempelvis likabehandling och rättssäkerhet riskeras. 10. Driftsstöd - avfallshantering, energisparande, förnybara energikällor, kraftvärme samt skattelättnader/skattebefrielser Borde tillämpningsområdet för reglerna gällande driftsstöd utvidgas till att omfatta mer än avfallshantering, energisparande, förnybara energikällor, kraftvärme och skattelättnader/skattebefrielser, eller borde tillämpningsområdet begränsas eller ändras? Sverige anser inte att tillämpningsområdet bör utvidgas. Är stödnivåerna för degressivt och icke degressivt stöd lämpliga (punkterna 45-46), och är det lämpligt att stödperioden är fem år? Fem år kan vara för kort tid för vissa tekniker. En längre tidsperiod (exempelvis 10 år) med omprövning av stödet efter ett visst antal år vore att föredra. Borde reglerna för skattelättnader/skattebefrielser ändras för att bättre garantera rättviskonkurrens mellan mottagare av sådant stöd i olika medlemsstater? Reglerna för skattelättnader och skattebefrielser bör ses över och förbättras. Riktlinjerna skall ge utrymme för medlemsstaterna att föra en ambitiös miljöpolitik. En differentiering av nivåerna på en miljörelaterad skatt är i många fall är en förutsättning för att uppnå hög total styrning genom skatteordningen. Det är angeläget att detta beaktas vid utformningen av de nya riktlinjerna och att det således görs enklare än nu att sådana differentieringar, i en mån de över huvud taget ska anses vara statsstöd, anses förenliga med den inre marknadens funktion. Jfr i dessa delar ytterligare kommentarer under punkt 1 samt utvecklingen av resonemangen i bifogad promemoria, se bilaga 2. Villkoren för skattebefrielse relativt skattelättnader bör kompletteras med bestämmelser som reglerar som reglerar de fall då skattebefrielse eller skattelättnader ges för bränslen som förbrukas i anläggningar som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter. I Sverige har en diskussion om överkompensation inletts, t.ex. när det gäller skattebefrielsen för etanol som fordonsbränsle. Vid bedömningen av om överkompensation föreligger, bör rimlig hänsyn tas till svårigheterna med att beräkna såväl råvarupris som pris på jämförelsebränslet olja, då prisnivåerna ofta förändras mycket snabbt. Beräkningarna av en eventuell överkompensation bör även ge utrymme för en rimlig handelsmarginal för aktörerna. I denna specifika fråga riskerar vi att inte nå målet om 5,75 procent biodrivmedel till 2010 som satts upp i biodrivmedelsdirektivet. Det är

10 mycket viktigt att måluppfyllelsen - nationellt eller inom EU - inte hindras av statsstödsreglerna. Är alternativen för driftsstöd som godkänns för förnybar energi definierade på ett sådant sätt att de omfattar de typer av stöd som beviljas för förnybar energi? Ja, för Sveriges del. Det är viktigt för Sverige att gröna certifikat, såsom elcertifikat, kan godkännas som driftstöd efter prövning av kommissionen. Är en stödnivå på 0,05 euro per kwh fortfarande lämplig när det gäller förnybar energi (alt. 3)? Kan vara för låg nivå för vissa tekniker. Har några beslut fattats på grundval av detta? Nej, inte i Sverige. Om inte, bör vi behålla detta alternativ? Det kan vara av betydelse för andra medlemsstater. Är reglerna för godkännande av stöd till kraftvärme alltför strikta eller alltför generösa? Vi anser att det är svårt att bedöma eftersom det i de nu gällande riktlinjer saknas definition av vad som menas med hög verkningsgrad (p. 31 i nu gällande riktlinjer). Höga driftskostnader till följd av höga skatter bör vid revideringen av riktlinjerna. Motsvarar de gemenskapens senaste initiativ till lagstiftning? Sverige uppfattar det som att reglerna i riktlinjerna är striktare än i vissa direktiv som antagits under de senaste åren. Enligt kraftvärmedirektivet kan medlemsländerna ge stöd till högeffektiv kraftvärme, ett begrepp som kan tolkas mycket generöst. Enligt energiskattedirektivet har medlemsstaterna möjlighet att ge full skattebefrielse för energiprodukter och el som används i kraftvärmeproduktion.