Är Hongkong nu på väg mot full demokrati?

Transkript

1 Telemeddelande (A) Sid. 1(5) Mnr HONG/ Hongkong Generalkonsul Lars Danielsson UD-ASO Dnr 27 Är Hongkong nu på väg mot full demokrati? Kampen för demokrati kan se olika ut i skilda delar av världen. På många platser sker demokratisk utveckling i snabba steg och ofta med stora personliga uppoffringar för dem som går i spetsen för kampen för människors rätt att påverka sin tillvaro. I Hongkong påminner processen mot full demokrati mer om lusens klättring på en tjärad sticka. På midsommarafton 2010 trettiofem år efter att den brittiska kolonialadministrationen införde den första trevande demokratiseringen av samhällssystemet på båda sidor om Victoria Harbour godkände Hongkongs parlament, LegCo, ett paket av rösträttsreformer som tar den forna kronkolonin ytterligare ett litet steg på vägen mot ett fullständigt genomförande av allmän och lika rösträtt. Men det kommer att dröja åtminstone tio år till innan det går att säga att Hongkong helt lever upp till de krav som ställs i internationella konventioner om civila och politiska rättigheter. Händelseförloppet sedan regeringen presenterade sitt förslag till rösträttsreformer i november förra året har varit fyllt av politisk dramatik även om det mesta av dramat har utspelats i ytterst civiliserade former i sammanträdesrum av olika slag. Utan att alltför mycket gå in på detaljerna (den intresserade kan ta del av vår tidigare rapportering på generalkonsulatets hemsida, innebar regeringens förslag ett breddande av den krets som nominerar och väljer en ny regeringschef samt en utökning av antalet platser i parlamentet från 60 till 70. Av de tio nya ledamöterna

2 2(5) skulle hälften väljas i de fem geografiska valkretsar som finns och hälften av ledamöterna av de direktvalda stadsdelsnämnderna (district councils). Därigenom bevarades den 50:50-fördelning av geografiskt valda ledamöter och ledamöter valda i s.k. funktionella valkretsar som den kinesiska folkkongressens ständiga utskott hade satt upp som ett ingångsvärde för hela processen. Förslaget dömdes snabbt ut av den demokratiska oppositionen som ett otillräckligt steg mot den allmänna och lika rösträtt som utlovats till Eftersom denna sitter på en blockerande minoritet i LegCo, riskerade processen att gå mot ett upprepande av ett misslyckat reformförsök Dock visade det sig snart att oppositionen var splittrad i sina taktiska överväganden. Det största oppositionspartiet Democratic Party tyckte sig ändå kunna se utrymme för att förhandla kring regeringens förslag medan Civic Party och League of Social Democrats (LSD) inte ville lyssna på det örat. De båda senare partierna valde i stället att försöka locka fram en de facto folkomröstning om förslaget genom att låta fem av sina ledamöter en i varje valkrets avgå för att locka fram fyllnadsval och därigenom öka det politiska trycket på regeringen. Denna taktik misslyckades dock tämligen kapitalt när fyllnadsvalen i maj inte lockade mer än 17 procent av valmanskåren till valurnorna. (De fem ledamöterna som avgått blev dock alla omvalda.) Parallellt med detta inleddes förhandlingar mellan en allians av moderata demokrater (huvudsakligen från Democratic Party) och regeringen. Relativt snart omformades dessa dock till förhandlingar mellan demokraterna och centralregeringen/kommunistpartiet i Peking, företrädda av ledningen för det kinesiska förbindelsekontoret i Hongkong. Det nya här var att förhandlingarna fördes tämligen öppet, komplett med fototillfällen före och korta pressträffar efteråt. Hongkongregeringen försökte dra sitt strå till stacken genom en massiv reklamkampanj för sina förslag, kryddad med flygbladsutdelning av t-shirt klädda regeringsmedlemmar som såg minst sagt obekväma ut när de försökte påkalla uppmärksamheten hos ointresserade shoppande Hongkongbor. Förhandlingarna såg dock ut att gå om intet när centralregeringen tycktes avvisa ett förslag från demokraterna att de fem nya ledamöter som skulle utses av stadsdelsnämnderna i stället skulle väljas av alla de Hongkongbor som inte har någon rösträtt i de funktionella valkretsarna (vilket är ca 93 % av valmanskåren). När EU-kretsen mötte det kinesiska utrikesministeriets högste

3 3(5) representant i Hongkong en vecka före omröstningen i LegCo beklagade denne att det inte skulle gå att nå en överenskommelse. Men dagen efter detta möte kom helt plötsligt signaler om att en kompromiss skulle vara möjlig och i den gångna helgen kunde regeringschefen Donald Tsang plötsligt meddela att det fanns en överenskommelse. Vid en EU-lunch i onsdags berättade Tsang att han under fredagen talat direkt med såväl president Hu Jintao som den för Hongkong ansvarige vice presidenten Xi Jinping. Han hade förklarat för dem att konsekvenserna för Hongkongs politiska liv skulle bli mycket besvärliga om inte en överenskommelse nåddes på basis av demokraternas förslag. Och lo and behold, de båda statsledarna gav sitt samtycke. Så med röstsiffrorna 46 13, klart över den nödvändiga två tredjedels majoritet som krävdes, har LegCo just godkänt paketet. Det som skett under det senaste halvåret kommer på kort sikt att få stor betydelse för Hongkongs politiska liv, medan effekterna på demokratiseringsprocessen troligen är mer begränsade. Det måste ses som en stor framgång för regeringen och främst för regeringschefen Donald Tsang personligen att det blev en överenskommelse. Ett misslyckande hade lett till en lame duck -situation för en regering som brottas med rekordlåga opinionssiffror. Nu kan Donald Tsang använde sina två sista år till att försöka klara av några av de politiska frågor av mer traditionellt slag som fortfarande ligger olösta införande av en allmän sjukförsäkring, genomförande av konkurrenslagstiftning och en lag om minimilöner och en mer effektiv kamp mot luftföroreningarna. Samtidigt har processen illustrerat att i de avgörande frågorna är det Peking och inte Hongkong-regeringen som bestämmer. Bilderna från förhandlingarna mellan representanter för Democratic Party och representanter för det kinesiska förbindelsekontoret med lokala regeringsföreträdare på ett iögonfallande sätt frånvarande sände en tydlig signal om att Pekings inblandning i Hongkongs angelägenheter inte bara gäller utrikes- och försvarspolitik. Farhågor om att förbindelsekontoret mer och mer får karaktären av en andra regering för Hongkong vädras nu på ledarsidor och i politiska tal.

4 4(5) För den demokratiska oppositionen blir situationen problematisk. Klyftan mellan de moderata krafterna i Democratic Party och de två andra partierna framstår just nu som mycket stor med utväxlande av många hårda ord och förolämpningar. Samtidigt som man fortfarande har ett gemensamt slutmål ett fullt ut demokratiskt styrt Hongkong är skillnaderna i synen på taktiken för att nå detta mycket stora. Det traditionella samarbetet mellan partierna i de flesta frågor kommer att bli svårt för en tid framåt. Även inom de tre demokratiska partierna kan effekterna av det som skett bli betydande. En av de sju LegCo-ledamöterna från Democratic Party deklarerade efter omröstningen att han lämnar sitt parti (och troligen går in i LSD) och anfadern till den demokratiska rörelsen i Hongkong, Martin Lee, säger att han också överväger att gå ur det parti han en gång var med och grundade. Partiets ordförande, Albert Ho, har fått mycket beröm från regeringssidan för sin vilja att ta ansvar men kallats förrädare av de radikala krafterna på den demokratiska sidan. De senare kommer dock ha svårigheter att få genomslag för sina attacker mot Ho, eftersom denne har utomordentligt starka credentials på MR-området, bland annat genom sitt ordförandeskap i Chinese Human Rights Lawyers Concern Group som stöder förföljda kinesiska MR-advokater. Democratic Party kommer säkerligen att akta sig under de närmaste månaderna för att bli ihjälkramade av regeringen. Det är känt att Donald Tsang gärna skulle vilja plocka in några demokrater i sin regering men detta har Albert Ho nu på nytt avvisat. Civic Party, vars ledande personer alla är ytterst vältaliga men ibland något verklighetsfrånvända jurister, riskerar att hamna i den politiska öknen efter att ha lierat sig med det radikala LSD. Möjligen räddas man av den formidabla uppvisning som dess ledare Audrey Eu gjorde i en TV-sänd debatt med regeringschefen Donald Tsang i mitten av juni. Mötet mellan den folkvalda politikern Eu och den duglige byråkraten Tsang slutade med knock out-seger för den förstnämnda. Den legitimitet som denna debattseger gav (direktsända debatter av detta slag är mycket ovanliga här), kan nog Civic Party behöva under den närmaste tiden. League of Social Democrats befinner sig redan i den politiska öknen och har inget emot att fortsätta där. Dess ledamöter framträder numera mest som ett

5 5(5) slags sämre stå upp-komiker och pumpar ut ett populistiskt budskap blandat med allehanda upptåg. Det finns en del tecken som tyder på att partiets radikalisering så småningom kan ta sig uttryck i någon form av självständighetskrav för Hongkong, något som i ett slag skulle spetsa till den politiska situationen här. Donald Tsang kallar numera LSD för anarkister även offentligt. Innebär omröstningen att Hongkong tar ytterligare steg mot ett mer demokratiskt styrelseskick? Ja, det måste man nog säga. Antalet direktvalda ledamöter i parlamentet kommer att bli större och de elektorer som 2012 skall utse ny regeringschef blir 50 procent fler. Samtidigt innebär de nu antagna reformerna ingen garanti för att allmän och lika rösträtt kommer att genomföras 2017 för valet av regeringschef och 2020 för LegCo-valet. Huvudkravet från den demokratiska oppositionen - att steg skall tas redan 2012 mot en fullständig avveckling av de korporativa funktionella valkretsarna kan knappast sägas ha blivit tillgodosett. Vad som nu sker är att målramen relativt snabbt flyttas till valen Det finns tydliga indikationer både från regeringen i Hongkong och den i Peking att man egentligen inte heller då vill avveckla detta system som uppenbart strider mot principen om varje rösts lika värde. Att det blev en uppgörelse bidrar ändå till en stunds politisk arbetsro i ett läge där Hongkong behöver ägna mer kraft åt att stärka sin konkurrenskraft mot omvärlden och skapa ett samhälle där fler kan få del av det växande välståndet. Att en klar majoritet av Hongkongs befolkning stöder uppgörelsen visas redan av en rad opinionsundersökningar. Men lika klart är att en majoritet av Hongkongs invånare inte låter sig nöjas förrän det som kallas Asia s World City styrs efter internationellt accepterade demokratiska principer. Och dit är det minst tio år. DANIELSSON