fått stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt. Hans relation till tv har däremot sällan uppmärksammats. Följande text tecknar

Transkript

1 fått stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt. Hans relation till tv har däremot sällan uppmärksammats. Följande text tecknar sammanhanget kring Troells första möte med televisionen och Filmavdelningen, samt återger hans egna svar på våra frågor beträffande tiden som amatörfilmare och Lennart Ehrenborgs samarbete med frilansfilmare. Intervjun med Jan Troell gjordes per telefon i maj hade televisionen sitt genombrott i Sverige och inom loppet av sju år sjönk publiksiffrorna på biograferna från 80 miljoner till 63 miljoner. 1 Kortfilmen som tidigare hade haft en given funktion som förfilm till spelfilmen försvann från biograferna till den nya distributionskanal som televisionen ställde till förfogande. 2 Många artiklar i den här boken ger exempel på hur Lennart Ehrenborg som chef för Filmavdelningen kom att verka som talangscout och inspiratör för en ny generation av frilansfilmare. Som Wahlberg skriver i föregående avsnitt var Ehrenborg särskilt mån om att ge plats åt unga filmare utan tidigare erfarenheter som ville arbeta med film. Vid den här tiden arbetade Jan Troell som lärare på Sorgenfriskolan i Malmö och hade nyligen införskaffat en 8mm-kamera. De

2 falska, eller hvi suckar det tungt uti kvarnen (1957) var en spelfilm på 20 minuter om några smugglare i en kvarn. Efter det att filmen var färdig skickade Troell in ett manus med uppförstorade bilder till en manustävling på tv. Så här beskriver Troell själv sin första kontakt med tv: Jag träffade honom inte personligen förrän långt senare utan min första kontakt med Ehrenborg skedde över telefon. När jag väl mötte honom personligen uppfattade jag honom som vital och stark. Vid ett tillfälle skickade jag in ett manus som byggde på en uppsats som en pojke i min fjärdeklass hade skrivit De falska. För att kunna leverera bilder till manuset kopierade jag stillbilder ur filmen. Där gjorde jag faktiskt filmen först och skrev manus sen. Jag fick inget pris men den hade gjort ett visst intryck på Ehrenborg. 3 Jon Dunås har visat att Troells första filmer förebådar vissa stildrag som utmärker bildspråket och arbetet med ljudet i de senare filmerna. Trots den enkla utrustningen, eller kanske tack vare amatörfilmarens totala kontroll över produktionen, finns en kontinuitet i bildspråket som går tillbaka till de allra första övningarna. 4 Med Sommarhamn (1958) vann Troell förstapris i en familjefilmstävling som hade utlysts i amatörfilmtidskriften Filmteknik. Motiveringen löd: En charmfull film med stämningsskapande verkan, framställd med stor teknisk skicklighet och utpräglat bildsinne. 5 Stad (1958) var en berättelse om en pojkes sökande efter en försvunnen sköldpadda och det var denna kortfilm som låg till grund för Troells första möte med televisionen. 6 Filmen visades i tv i slutet av maj 1960: Det är lite oklart för mig precis när det sker, men det började i Malmö med Lasse Holmqvist. Jag hade lånat en 16mm kamera och spelat in en liten historia om en försvunnen sköldpadda. Lasse Holmqvist fick av en händelse se filmen och ville att den skulle visas. Det var första steget in. Nästa film, nu är jag inte riktigt säker på ordningen, tillkom efter en förfrågan från Malmö och Gösta Åhlén som då var chef för tv i Malmö. Åhlén ville att jag skulle göra film baserad på en skånsk diktare och då valde jag Nyårsafton på den skånska slätten av Albert Ulrik Bååth. Den visades sedan på nyårsafton

3 Lasse Holmqvist var en tv-personlighet, verksam i Malmö, som på och 60-talen hörde till dem som trots ogynnsamma tekniska förutsättningar reste runt, framförallt i Skåne, och gjorde filmade folklivsskildringar i radiomännen Olof Forséns och Lars Madséns efterföljd. Mer känd är han dock för underhållningsprogrammet och porträttshowen Här är ditt liv ( ). Hans tidigare program aktualiserar emellertid övergången från radio till tv och de genrer som följde med och anpassades till det nya mediet, i det här fallet porträttintervjun. Det svenska mediesamhället genomgick stora förändringar under 1960-talet. Under femtio- och tidigt sextiotal var det självklart att etermedierna inte fick användas som en kanal för personliga åsikter, annat än i opartisk och balanserad form. Likaså skulle obehagligheter och chockerande förhållanden endast omnämnas i abstrakta former och inte visas upp eller beskrivas. Dessa tabun började under sextiotalet lösas upp och tv kunde därmed närma sig dessa på ett lite öppnare sätt. Generellt sett genomgick svensk television en stor förändring några år in på sextiotalet genom perspektivskjutningen från det okontroversiella och familjevänliga till det mer provocerande. På många håll i presssen sågs den provokativa utvecklingen som ett utslag av mediernas självständighet, men den väckte också stort motstånd. Ett exempel på detta är Troells film Trakom (1963/64) som utifrån ett humanitärt tema behandlar fattigdom och sjukdom i Algeriet. Filmen var en beställning från Rädda Barnen som hade startat ett slags massbehandling av ögonsjukdomen Trakom i landet, vilket också pressen fokuserade på. Troell uppmärksammades som fotograf men filmen sågs framförallt som Rädda Barnens. 8 En intressant parallell mellan Holmqvist och Troell är själva övergången från ett medium till ett annat. Som poängteras längre fram var Troell mer intresserad av biograffilm och såg snarast tv som en möjlig inkörsport till en karriär som långfilmsregissör. Bakom Lennart Ehrenborgs idé att använda frilansande filmare fanns just en produktionspolitisk tanke om att tv-mediet skulle vara en alternativ visningskontext och präglas av mångfald. Produktionen byggde på att filmaren presenterade sin idé för Ehrenborg som antingen förkastade eller godkände: Jag ville naturligtvis få in en fot i televisionen, men hellre att mina filmer skulle visas på bioduken. Den gamla kvarnen (1963)

4 blåstes upp till 35mm tack vare Artfilm och visades som förfilm till Vilgot Sjömans film Klänningen (1964). Den filmen blev faktiskt min biljett in till långfilmen. Bengt Forslund och Ingmar Bergman hade sett den i något sammanhang och tog kontakt med mig. Det var filmen Sommartåg (1961) som ledde till min första kontakt med Lennart Ehrenborg. Jag fick ett kontrakt och en kopia av filmen och tv fick rättigheterna i alla tider. Ljudläggningen gjordes på tv och jag minns att jag tyckte det var fantastiskt att få en kopia med optiskt ljud. Här aktualiseras den tekniska utveckling som skedde vid den här tiden. Den nya rörligheten i samspelet mellan kamera och ljud skapade en möjlighet att både filma och visa långa och obrutna men ändå visuellt omväxlande bilder. Parallellt med den här utvecklingen växte det samtidigt fram en motrörelse som ville ta avstånd från pålagt ljud; en tendens att helt avstå från orden och enbart förlita sig till bildens dokumenterande kraft. Detta tycks falla tillbaka på en önskan om att renodla televisionens kapacitet som bildmedium och därigenom söka ta ett steg bort från övertalning och suggestion. 9 Troells tidiga filmer är snarare betraktelser av miljöer och människor än berättelser med en tydlig dramaturgi och karaktärsgestaltning. Dialogen är i det närmsta obefintlig och berättarröst används sällan. Det här fria berättandet tycks ha givit Troell ett stort utrymme för olika stilexperiment. Detta visar också hur han alltid sett bilden som viktigare än berättandet. Eller snarare, berättandet föds genom kamerarörelser och montagets associativa bildväxlingar. Stämningar och intryck förmedlas effektivt genom subjektiva blickriktningar, och relationen mellan miljöljud och bild är ibland realistisk, ibland abstrakt eller fantasifullt visar. Som Lars-Lennart Forsberg visar i sin artikel var den tekniska utvecklingen under 1960-talet avgörande för såväl tv-filmen som dokumentärfilmens estetik i stort. Vid sidan av Eclair-kameran och det synkrona ljudet medförde till exempel zoomtekniken att Troell kunde utforska en ny optisk rörlighet. Parallellt med dessa innovationer pågick också utvecklingen av de svartvita filmernas kvalité i riktning mot större ljuskänslighet, något som ledde fram till möjligheten att utan annan belysning än den befintliga göra filmupptagningar. Jan Troell är känd för sitt poetiska bildspråk, för sitt starka närbildsberättande, och för att visa fram det som syns och känns. Nya

5 projekt börjar ofta med en bild och Troell gör ofta uttalanden i stil med att det var Mobergs beskrivning av en blå docka under vattnet i en brunn som ledde till inspelningen av Utvandrarna. För Troell är varje bild fylld med detaljer, och just det kan vara en orsak till att han fått kritik för att vara långsam. Själv menar han dock att överflödet, tempot och de snabba klippen gör att varje bild får mindre betydelse. 10 Det märks att Troell är influerad av Sucksdorffs tendens att leka med fiktion och fakta. Detta har också uttryckts av honom själv: Min metod är att göra spelfilm som dokumentär och dokumentär som spelfilm. 11 Filmavdelningen och dess frilansare följde och diskuterade också den internationella utvecklingen inom dokumentärfilmen. Ehrenborg var den som såg till att många nyckelfilmer importerades och visades i svensk television. Vid den här tiden är det framför allt Karel Reisz och Lindsay Anderson som bär fram den så kallade free cinema. Påverkningarna från free cinema spred sig snabbt bland Ehrenborgs frilansfilmare och kom att verka stimulerande på produktionen. I Troells tv-filmer är influensen tydligast i representationen av specifika miljöer, men här leder avsaknaden av berättarröst och experimenterandet vid klippbordet till en poetisk lek med ljud och bild som i lika hög grad skulle kunna karaktäriseras som novellfilm. I Båten och Sommartåg, som båda visades på tv 1962, förvandlas två realistiska miljöer på ett slående vis till intensiva upplevelser av tid och rum. Båten gestaltar en Köpenhamnsfärjas sista resa till skroten i Ystad. Kamerans utforskande av detaljer möter ljudets suggestiva förmedling av maskinrummets dunkande, i kombination med det imaginära ljudet från tidigare resor då matsalen var fylld med sorl och skramlande porslin. Dessa minnen av ljud har uppmärksammats av Dunås som ett återkommande tema i flera av Troells tidiga filmer, och de eftersynkroniserade ljuden framstår som en praktisk nödvändighet som har utvecklats till en estetisk dygd. 12 Resultatet blir på en gång vemodigt och humoristiskt, ödsligheten ombord fångas effektivt i bilden från matsalen med den ensamma flugan som surrar omkring och till slut tar en promenad på fönstret mellan kameran och havsutsikten.

6 Även i Sommartåg är tekniken och maskinerna i fokus, men här kontrasteras gestaltningen av det framrusande tåget mot naturen genom en liten pojkes nyfikna blick. Filmen förmedlar hans upplevelse av tågresan och landskapet utanför tågfönstret. Sommartåg är ett ljud- och bildmontage på temat sommarlandskap och sommarlov, där kontrasteffekter mellan fågelkvitter, tystnad, ljudet från räls och tågvissla blir ett ledmotiv i den rytmiska klippningen från subjektiva intryck av utsikten, medpassagerarna och konduktören, till stilla betraktelser av sommarlandskapet. Jan Troell och Bo Widerberg gjorde 1961 kortfilmen Pojken och draken om Arild som fyller sex år: Det var Lasse Holmqvist som sammanförde mig och Bo Widerberg. Bo skrev manus och tog hand om personregin och jag skötte kameran, kamerainställningar och klippningen av filmen. Vi arbetade väldigt tätt tillsammans, vi hade faktiskt ett väldigt bra samarbete. När jag satt och klippte filmen minns jag att Bo var med och att han blev fascinerad över klipparbetet. På den tiden var varenda kortfilm en händelse eftersom det ännu bara fanns en tv-kanal, men jag minns att en Göteborgsrecensent avslutade sin helt nedgörande recension om mig och Widerberg med att skriva här har man hotat med att komma tillbaka. All kritik kring tv-filmen Pojken och draken var dock inte negativ. Tidningarna var överlag positiva. Bland annat sågs den som ett sensationellt arbetsprov som inte liknade något annat, och det var framförallt bilden och bildintrycken som uppmärksammades. Även ljudeffekter och dialog nämdes, men då som sparsmakade och fungerande som stöd för bilden. I omnämnandet av filmen ligger mycket av fokus på Bo Widerberg. Han ses som upphovsman medan Troell är kameramannen och redigeraren. 13 Därmed kan man återigen skapa en koppling till hur bilden är central för Troell, och därtill kan tilläggas att detta direkt återanknyter till Free Cinema och dess övertygelse att bilden talar medan ljud förstärker och kommenterar.

7 Troells tidiga filmproduktion för tv är ett exempel på frilansfilmarens autonomi i förhållande till programinnehåll och filmiskt utförande under Lennart Ehrenborgs chefsskap. Det är också en bekräftelse på televisionens plats i svensk filmhistoria, och om filmkonstens plats i det tidiga tv-utbudet. Vetskapen om Troell som hyllad auteur påverkar förstås hur vi ser på hans tidigaste filmer och man lockas ofrånkomligen att spåra hans signatur i bildspråk och kameraarbete i de allra första försöken. Men faktum är att redan de första tv-filmerna hyllades med få undantag av kritikerna i dagspressen och i samband med att Troells långfilm Här har du ditt liv hade premiär 1966 sändes alla hans tv-filmer i repris. Även om Troell endast hade en sporadisk kontakt med Lennart Ehrenborg gav samarbetet med Filmavdelningen ett konstnärligt och tekniskt stöd och en frihet som tillät Troell att utforska filmens expressiva möjligheter som poesi i ljud och bild.