KONSEKVENSUTREDNING - Jordbruksverkets föreskrifter om seminverksamhet med hästdjur

Transkript

1 1(13) Dnr: /14 KONSEKVENSUTREDNING - Jordbruksverkets föreskrifter om seminverksamhet med hästdjur A Allmänt 1 Beskrivning av problemet och vad vi vill uppnå Jordbruksverkets föreskrifter om seminverksamhet med hästdjur uppdaterades senast Efter den revideringen framfördes en del kritik från delar av hästnäringen som ansåg att revideringen gjorde att det blev dyrare och krångligare för stoägarna att få sina ston dräktiga. Det som har lyfts fram som ett problem i synnerhet är att de nu gällande föreskrifterna anger att stoet ska undersökas av den ansvariga veterinären inför varje seminering. Delar av branschen har ansett att detta är ett stort problem medan det för andra har varit en självklarhet att det är så man arbetar. Ett av de stora problemen har varit att det är svårt att få tag på en ansvarig veterinär för en seminverksamhet, vilket har lett till svårigheter för de uppfödare som endast har ett fåtal ston att bedriva egen seminverksamhet. De har istället varit hänvisade till att åka till de större anläggningarna för seminering vilket medför fler resor, något som i sin tur kan leda till djurskyddsproblem och en ökad smittorisk. Vi vill med den här revideringen av föreskrifterna öppna upp för att den ansvariga veterinären ska få ta ett större ansvar i verksamheten och kunna göra bedömningar utifrån varje enskilt fall avseende hur omfattande och hur frekventa undersökningarna av stona behöver vara. Detta dock under förutsättning att veterinären i sitt arbete fortfarande ska kunna se till att smittspridning förebyggs, att djurskyddet säkerställs och att antalet semineringar per sto optimeras. Seminstationer samlar i samband med betäckning hästar med olika hälsostatus innan de skickas tillbaks till sina ursprungliga anläggningar. Det är inte ovanligt att även föl följer med stoet till seminstationen, vilket innebär en uppenbar risk för spridning av smitta mellan hästar, inte minst under hanteringen av hästarna utöver själva seminverksamheten. I samband härmed finns inte bara risker för spridning av typiska hästsjukdomar utan också av zoonoser, bland annat salmonella och MRSA, vilka vi vet finns hos hästar och vilka kan sprida sig till människor. Vi har också noterat en ökad antibiotikaresistensutveckling och i seminverksamheten används idag en hel del antibiotika i olika led. Vi tycker därför att det är viktigt att i de nya föreskrifterna understryka att varje läkemedelsbehandling ska vara väl motiverad och underbyggd. På samma sätt är det också viktigt att hänvisa till andra regelverk som omfattar seminstationerna direkt eller indirekt.

2 Dnr: /14 2(13) 2 Specifika förändringar i de nya föreskrifterna Vi har i konsekvensutredningen valt att särskilt ta upp de paragrafer som vi gjort större förändringar i. 1 kap. Allmänna bestämmelser Definitioner 1 samlingsperiod: perioden från och med första provtagningstillfället till och med maximalt ett år framåt i tiden under vilken hingsten är tillgänglig för spermasamling och under vilken hingstens status avseende smitta som kan spridas med sperma inte förändras. Den tidigare lydelsen av samlingsperiod gav utrymme för att hingsten skulle kunna få en ändrad smittstatus mellan provtagning och start för samling för säsongen, vilket i sin tur leder till att provtagningen blir irrelevant. Den här skrivningen gör provtagningen mer tillförlitlig. Övriga bestämmelser som påverkar seminverksamhet med hästar 2 Övriga bestämmelser som påverkar seminverksamhet med hästar finns i ( ) 4. Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:41) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård, 5. Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:42) om läkemedel och läkemedelsanvändning, 6. Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2013:14) om förebyggande och särskilda åtgärder avseende hygien m.m. för att förhindra spridning av zoonoser och andra smittämnen. Vi har lagt till dessa tre föreskrifter eftersom vi anser att de har påverkan på seminverksamheten, främst vad gäller hygien och smittskydd, journalföring och läkemedelsanvändning, och då inte minst med tanke på resistensutvecklingen avseende antibiotika. Det används en hel del antibiotika inom seminverksamheten, både i förebyggande syfte (till exempel spädningsvätska) och i behandlingssyfte. Det är viktigt att försöka minimera användningen så mycket det går och att det alltid görs en väl avvägd bedömning i varje enskilt fall om man väljer att sätta in antibiotika.

3 Dnr: /14 3(13) Tillstånd och godkännande 3 Den som vill bli anordnare för seminverksamhet ska ansöka om tillstånd för detta hos Jordbruksverket. Ansökan ska göras på blankett enligt bilaga A, som tillhandahålls av Jordbruksverket 1. Vi har här tagit bort den tidigare formuleringen i paragrafen om att vi kunde ställa krav på rapportering. Blanketten bifogas som en bilaga. 4 För att få tillstånd för seminverksamhet krävs att minst en ansvarig veterinär är kopplad till verksamheten. Vi har tydliggjort att det är fullt möjligt och ha flera ansvariga veterinärer på en station. 5 En anordnare som inte följer de bestämmelser som anges i dessa föreskrifter eller de villkor som har meddelats i samband med tillståndsgivningen kan få sitt tillstånd för seminverksamhet återkallat av Jordbruksverket. Jordbruksverket kan avslå en ansökan om tillstånd för den som vid upprepade tillfällen inte har följt de bestämmelser som anges i dessa föreskrifter. Vi har flyttat upp första stycket i den här nya paragrafen från övriga bestämmelser och lagt till en möjlighet att kunna neka anordnare ett nytt tillstånd om de misskött sig upprepade gånger. Ansvarig veterinär 7 Ansvarig veterinär är den veterinär som är utsedd av en anordnare och godkänd av Jordbruksverket och som skriftligen har förbundit sig att fortlöpande utföra de veterinära uppgifter som följer av denna författning. Den ansvariga veterinären ska fortlöpande kontrollera den seminverksamhet som bedrivs av anordnaren. Veterinären ska omedelbart påpeka brister i seminverksamheten för anordnaren. Den ansvariga veterinären ansvarar för att smittspridning förebyggs, att djurskyddet säkerställs och att antalet semineringar per sto optimeras. Det här är en helt ny paragraf där vi har flyttat ut ansvarig veterinär från definitionerna och lagt som en paragraf istället. Vi har även förtydligat ansvarig veterinärs ansvar. När vi nu har tagit bort skrivningen om att det ska göras en gynekologisk hälsoundersökning inför varje seminering tycker vi ändå att det är viktigt att betona att antalet semineringar inte ska öka markant. 1 Blanketten (D 19) finns på Jordbruksverkets hemsida (

4 Dnr: /14 4(13) Det finns en del risker som kan uppkomma om antalet undersökningar skulle minska i samband med seminering. En risk är att man seminerar oftare och vid fel tillfälle. Det finns belägg för att semineringar efter ovulation hos stoet ökar risken för endometriter och embryoresorption, vilket kan innebära en djurskyddsrisk. Dessutom ökar kostnaderna för stoägaren om man inte får stoet dräktigt på första brunsten. Gallston, det vill säga ston som inte blivit dräktiga, som man ska fodra över vintern ger inga som helst inkomster. Hingsthållare har uttryckt oro över att det kommer att bli större efterfrågan på semin som man riskerar att inte kunna leva upp till, för att man inte får stona dräktiga på grund av för få undersökningar. Detta kommer att leda till en ökad belastning på hingstarna och att sperman från de mest populära hingstarna troligen inte kommer att räcka till. Å andra sidan finns det också risker med att rektalisera hästar, vilket görs vid en gynekologisk undersökning. Tarmruptur är en mycket allvarlig komplikation. Därför anser vi att det är relevant ur en djurskyddsaspekt att möjliggöra för veterinären att göra en bedömning i varje enskilt fall och väga riskerna för och emot vad gäller sina valda undersökningar. Vad gäller kravet på att förebygga smittspridning inbegriper det bland annat att veterinären ska säkerställa att hingstarna är provtagna enligt bestämmelserna, att djurflöden och rutiner är genomgångna så att man identifierar eventuella smittrisker och uppmärksammar dessa i arbetet. Veterinären ska vidta lämpliga hygien- och smittskyddsåtgärder för att förhindra smittspridning mellan djur samt mellan djur och människor. Veterinärer som arbetar inom seminverksamhet ska iaktta de hygienregler för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård som finns i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2013:14) om förebyggande och särskilda åtgärder avseende hygien m.m. för att förhindra spridning av zoonoser och andra smittämnen (saknr K112). Utbildning 12 Den som har inhämtat relevant kompetens på annat sätt än genom en av Jordbruksverkets godkänd utbildning kan efter godkännande av Jordbruksverket få behörighet som motsvarar de som anges i 9 och 10. Det finns en del veterinärer som har utbildat sig utomlands och som också har arbetat med seminverksamhet i andra länder som ansöker om att få bli ansvariga veterinärer. Den tidigare formuleringen var inte tydlig och försvårade vårt arbete eftersom vi inte klart kunde se under vilken paragraf ett eventuellt godkännande föll under. Om den sökandes samlade kompetens är minst likvärdig med den som man tillgodoser sig här i Sverige genom en av Jordbruksverket godkänd utbildning ska kan man även kunna bli godkänd enligt det nya förslaget. Hygien och smittskydd 15 Läkemedel ska användas med återhållsamhet och bara när det finns behov av det. Vid val och dosering av antibiotika ska den ansvariga veterinären beakta risken för uppkomst av resistens.

5 Dnr: /14 5(13) Det här är en ny paragraf där vi betonar hur viktigt det är att minimera användningen av antibiotika. Företrädare för näringen har själva tagit upp att de är bekymrade över att det används en hel del antibiotika i seminverksamheten och att det görs mycket av tradition och ett för säkerhets skull-tänkande. Det finns också en hel del veterinärer som har utbildat sig och jobbat i andra länder där man har en annan syn på antibiotikaanvändningen än vad vi har i Sverige. 2 kap. Villkor för hingst som används i seminverksamhet 3 En hingst som ska användas i seminverksamhet ska i ett inledande skede av samlingsperioden provtas för Contagious Equine Metritis (CEM), Ekvin Virusarterit (EVA) och Ekvin infektiös anemi (EIA) enligt 4 6. Här har vi lagt till provtagning för EIA, som är en allvarlig sjukdom både för individen och populationen, som förekommer över hela världen och som kan smitta via blodkontakt. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) anser att det är rimligt att det tas prov på de svenska semin- och avelshingstarna årligen inför varje avelssäsong. I den brittiska branschpolicyn Horserace betting levy board (HBLB) codes of practice 2014", rekommenderas att ston och hingstar som används i aveln ska provtas årligen. Ett Coggins-test kostar 435 kr exkl. moms enligt SVA:s prislista Ett ELISA-test för EIA kan erbjudas om det godkänns som test och skulle troligen bli billigare än vad ett Coggins-test är idag. Även vissa uppfödare har önskat ett krav på provtagning för EIA. Frågan om provtagning för EIA togs upp på ett samrådsmöte som Jordbruksverket höll den 26 september 2014 och där representanter från näringen var närvarande. På mötet var det ingen som opponerade sig mot förslaget om den utökade provtagningen. Vi har också likriktat vårt förslag om provtagning med de krav som finns i kommissionens förordning (EU) nr 176/2010 av den 2 mars 2010 om ändring av bilaga D till rådets direktiv 92/65/EEG vad gäller seminstationer och spermastationer, embryosamlings- och embryoproduktionsgrupper samt villkor för donatordjur i form av hästdjur, får och getter och för hantering av sperma, ägg och embryon från dessa arter 2, och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 846/2014 av den 4 augusti 2014 om ändring av bilaga D till rådets direktiv 92/65/EEG vad gäller villkoren för donatordjur i form av hästdjur 3. Vi har också ändrat skrivningen i paragrafen så att provtagningarna ska tas i inledningen av samlingsperioden. Resultatet från provtagningarna ska dock vara klart innan samling för seminering får ske. Tidigare hade vi en tidsangivelse om när proverna skulle tas i förhållande till samlingsstart. Det tillsammans med den tidigare lydelsen av samlingsperiod gav utrymme för att hingsten skulle kunna åka iväg på evenemang eller till miljöer mellan provtagning och start för samling för säsongen, där han skulle riskera att bli smittad och provtagningen skulle därmed invagga i en falsk säkerhet. 2 EUT L 52, , s. 14, (Celex 32010R0176). 3 EUT L 232, , s. 5 9, (Celex 32014R0846).

6 Dnr: /14 6(13) 4 Prover för CEM ska tas från hingstens penisskaft, urinrörets mynning och fossa uretralis. Om hingsten ska användas som spermagivare för färsk sperma ska den provtas en gång med negativt resultat. Om sperma från hingsten ska frysas ska hingsten provtas två gånger med minst sju dagars intervall mellan provtagningarna. Proverna ska utvisa negativt resultat. Här har vi ändrat tidsintervallet mellan provtagningarna som ska göras om sperman fryses för att likrikta våra bestämmelser med EU:s regler. Ändringen innebär ingen skillnad annat än att det ökar flexibiliteten för hingsthållaren. Vi har också tagit bort kravet på att sperman ska provtas för att likrikta med EU:s krav i den senaste förordningsändringen ((EU) nr 846/2014). Detta medför en minskad kostnad för hingsthållaren. 5 När det gäller EVA ska det utföras en serologisk undersökning på hingsten. Om hingsten visar positiv antikroppstiter ska den provtas för förekomst av EVA-virus i sperman. Färsk eller kyld sperma med förekomst av EVA-virus får användas i seminverksamhet under förutsättning att anordnaren senast i samband med beställning upplyser mottagaren och stoägaren om att EVA-virus förekommer i sperman. EVApositiv sperma får inte frysas för användning i seminverksamhet. Här har vi försökt att förtydliga vem användaren är samt att det är viktigt att informationen om att sperma med förekomst av EVA-virus görs tillgänglig för mottagande station och stoägare i god tid. Det har också framförts önskemål från representanter från näringen om att man inte ska få frysa in EVA-positiv sperma dels eftersom det finns risk för att EVA-stammarna muterar, dels eftersom vi i dagsläget inte heller vet hur ston som semineras kommer att hantera viruset immunologiskt om ett tiotal år. Det är inte mer än några enstaka hingstar som är s.k. shedders idag, det vill säga hingstar som utsöndrar virus i sperman, så ett förbud skulle endast påverka ett fåtal hingsthållare. Det är inte heller tillåtet enligt EU-lagstiftningen att handla med EVApositiv sperma över nationsgränserna. På Jordbruksverkets samrådsmöte den 26 september 2014 med företrädare för näringen representerade, var det ingen som opponerade sig mot förslaget att införa ett förbud mot att frysa EVA-positiv sperma, utan många ställde sig positiva till förslaget. 6 Testning för EIA ska göras med ett agar-gel-immunodiffusionstest (Coggins-test) eller ett Elisa-test. Provet ska utvisa negativt resultat för att sperma från hingsten ska få användas i seminverksamhet. Här har vi lagt till ett förslag om att införa provtagning på EIA, se motiveringen till 2 kap 3. 7 Vid övergång från naturlig betäckning till seminverksamhet under pågående säsong ska det förflyta minst 30 dagar från det att hingsten senast betäckte naturligt till dess att den utnyttjas för seminverksamhet. Prover ska tas i enlighet med 4 6 tidi-

7 Dnr: /14 7(13) gast 14 dagar efter den sista naturliga betäckningen. Under samma period ska det också tas ett allmänbakteriologiskt prov på hingstens sperma. ( ) I paragrafens första stycke har vi lagt till en bestämmelse om att det ska ha gått minst 14 dagar från det att hingsten har slutat betäcka innan man kan börja provta. Risken med att provta direkt efter avslutad naturlig betäckning är att man kan missa en eventuell ny infektion eftersom antikroppar ännu inte har hunnit bildas. 3 kap. Samling och behandling av sperma 1 All personal som är verksam inom seminverksamhet ska följa de grundläggande kraven på journalföring och bevarande av journaler som finns i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:41) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård. Anordnaren ansvarar för att journaler förs om inget annat anges. Paragrafen har lagts till för att förtydliga att det redan finns bestämmelser om journalföring och bevarande av journaler i annan lagstiftning och för att minska risken för att olika regelverk säger emot varandra. Vi har utökat tillämpningsområdet så att bestämmelserna avseende journalföring och bevarande av journaler även gäller all personal som arbetar inom seminverksamheten, och inte bara djurhälsopersonal. Anordnaren är ansvarig för sin verksamhet och att bestämmelserna följs, därför förtydligar vi här att det är upp till anordnaren att se till att journaler förs i de fall det inte är specificerat vem som ska föra dem. 2 Vid varje spermasamlingstillfälle ska det föras en spermasamlingsjournal. Utöver kraven i 1 ska journalen innehålla uppgifter om 1. platsen för spermasamling, 2. spermans volym, motilitet, koncentration och eventuellt avvikande morfologi, 3. datumet för spermasamlingen och behandlingen av sperma, 4. antalet samlade spermadoser, och 5. spädningsvätska och eventuell tillsats av antibiotika. Här har vi tagit bort sådant som redan finns reglerat i andra föreskrifter. 4 kap. Distribution och lagring av sperma 2 Sperma som ska distribueras eller säljas ska åtföljas av en transportjournal. Journalen ska innehålla uppgifter om 1. hingstens identitet, 2. tidpunkten för samling och eventuell spädning, 3. eventuell antibiotikatillsats, 4. om sperman är kyld eller fryst, och 5. rekommenderad förvaringstemperatur om sperman inte är fryst.

8 Dnr: /14 8(13) Vi har här tagit bort de krav på uppgifter som inte ska anges enligt EU:s bestämmelser om handel med sperma mellan EU-länder, det vill säga spermans motilitet, koncentration, mängd spermier per dos och användning av spädningsvätska. Att ha strängare nationella regler skulle i praktiken innebära att sperma som förs in lagligt i Sverige och sedan distribueras vidare inom Sverige, blir olaglig om journalen inte innehåller de punkter som vi tidigare har lagstiftat om och som således gick utöver EU:s krav. I det här fallet kan vi inte se att vi kan motivera ett sådant nationellt krav. 5 kap. Seminering 3 Inför seminering ska den ansvariga veterinären bedöma stoets gynekologiska hälsotillstånd i den omfattning som krävs för att uppfylla 1 kap. 7 sista stycket. Här lägger vi mer ansvar på den ansvariga veterinären att göra bedömningar i varje enskilt fall om hur omfattande och frekventa undersökningarna måste vara. Faktorer som kan påverka beslutet är bland annat stoets temperament som i sin tur kan påverka riskerna med rektalisering, stoets tidigare dräktighetshistorik, ålder och ras, val av sperma, tillgång till provhingst, kompetens hos djurhållare/seminassistent med mera. I veterinärens bedömning av stoets gynekologiska hälsotillstånd kan och brukar också en bedömning av stoets brunststatus ingå. Brunststatus kan bedömas på olika sätt; genom palpation av äggstockar och livmoder, undersökning av yttre könsorgan och eventuellt spekulumundersökning, koll med hingst med mera. Det är upp till varje ansvarig veterinär att bedöma hur han eller hon vill säkerställa att seminering endast sker på friska ston, att antalet semineringar optimeras, att smittspridning förebyggs och att djurskyddet säkerställs. 4 Om någon annan än den ansvariga veterinären utför semineringen ska varje seminering ske i samråd med den ansvariga veterinären. Den ansvariga veterinären är den som ansvarar för att smittspridning förebyggs, att antalet semineringar optimeras och att djurskyddet säkerställs. I de nya föreskrifterna lägger vi ett större ansvar på veterinären att göra bedömningar i varje enskilt fall och öppnar även upp för att man ska kunna ha olika undersökningsstrategier på olika ston. Beroende på hur förutsättningarna ser ut (ålder och typ av sto, djurhållarens kunskap om stoets brunststatus, tidigare dräktighetsresultat, val av sperma med mera) kan veterinären i ett fall bedöma att stoet behöver undersökas av en veterinär inför varje seminering och i ett annat fall bedöma att seminassistenten kan seminera flera gånger och sedan kontrollera om stoet fortfarande är i brunst, till exempel med provhingst. 5 Den ansvariga veterinären ska föra en undersökningsjournal för varje sto. Utöver kraven i 3 kap. 1 ska journalen innehålla uppgifter om 1. stoets gynekologiska hälsotillstånd och 2. brunststatus.

9 Dnr: /14 9(13) 6 Det ska föras en semineringsjournal för varje hingst. Utöver kraven i 3 kap. 1 ska journalen innehålla uppgifter om 1. stoets identitet, 2. datumet för semineringen och 3. vem som har utfört semineringen. När det gäller stoets och hingstens journaler har vi tagit bort de delar som redan finns reglerade i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:41) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård. 3 Beskrivning av alternativa lösningar för det man vill uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd Ett alternativ till en omarbetning av de nu gällande föreskrifterna är att låta de vara kvar som det är. Hästnäringen anser att den senaste revideringen, som utfördes 2012, gjorde att det blev dyrare och krångligare för stoägarna att få sitt sto dräktigt. Att välja att inte omarbeta föreskrifterna kan därför komma att påverka lönsamheten och konkurrenskraften för företagen i fortsatt negativ riktning. En annan lösning är att helt ta bort reglerna för seminverksamheten och bara kräva ett tillståndsförfarande enligt förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur, m.m. Det finns flera nackdelar med ett sådant alternativ. En nackdel med en sådan lösning skulle vara att sjukdomar som kan spridas med sperma skulle kunna få en snabb spridning om det inte fanns krav på provtagning för dessa sjukdomar innan en hingst används i seminverksamhet, eller att vi la ett särskilt ansvar på veterinären att säkerställa att hingstarna är provtagna enligt bestämmelserna, att djurflöden och rutiner är genomgångna så att man identifierar eventuella smittrisker och uppmärksammar dessa i arbetet. En spridning av veneriskt överförbara sjukdomar leder inte minst till stora kostnader för de som är verksamma inom hästaveln i Sverige. En spridning av exempelvis infektiös anemi i Sverige, som är en sjukdom som kan spridas via seminverksamheten, skulle vara förenat med stora kostnader för både stat och näring, både för direkta insatser och förluster och även för indirekt påverkan på handel och verksamhet med hästar. Det finns ingen behandling för EIA. Det finns även djurskyddsmässiga risker med att inte reglera verksamheten inom landet. Ett exempel på detta är seminering vid fel tidpunkt. Det finns belägg för att semineringar efter ovulation hos stoet ökar risken för endometriter och embryoresorption, vilket kan innebära en djurskyddsrisk. Dessutom ökar kostnaderna för stoägaren om man inte får stoet dräktigt. Hingsthållare har uttryckt oro över att om vi inte reglerar seminverksamheten, finns det en stor risk att det kommer att bli en för stor efterfrågan på semin från vissa hingstar, för att man inte får stona dräktiga på grund av för få undersökningar och semineringar vid fel tillfällen. Detta skulle kunna leda till en ökad belastning på hingstarna och att sperman från de mest populära hingstarna troligen inte skulle räcka till. Vi skulle alltså kunna riskera att få den motsatta effekten av vad vi vill uppnå, om vi skulle välja alternativet att inte reglera seminverksamheten. Det skulle kunna medföra så pass mycket större kostnader enligt exemplen ovan för företagen, att de inte kan få någon ekonomi i sin verksamhet och

10 Dnr: /14 10(13) därmed måste sluta. Detta skulle medföra en utarmning av vår landsbygd då flera av våra hästföretagare finns på landsbygden. Hästarna är dessutom viktiga ur ett biologiskt mångfalds sammanhang, eftersom de är viktiga betesdjur och hjälper till att hålla markerna öppna. 4 Uppgifter om vilka som berörs av regleringen Föreskrifterna riktar sig främst till stuterier med seminverksamhet, hållare av hingstar samt hästuppfödare. 5 Uppgifter om de bemyndiganden som Jordbruksverkets beslutanderätt grundar sig på Bemyndiganden för Jordbruksverket att föreskriva om seminverksamhet med hästdjur finns i 4 och 12 förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur, m.m. 6 Uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Vi tar nu bort vår möjlighet att ställa krav på rapportering till oss. Vi har även minskat kraven på vilka uppgifter som ska journalföras. Vi tar vidare bort kravet på provtagning på sperman för CEM i enlighet med EU:s krav i förordningen 846/2014. Vi inför dock ett krav på att man ska provta för EIA och i och med detta tillkommer en analyskostnad för Coggins-test på 435 kr exkl. moms per hingst samt veterinärkostnader för provtagningen. Emellertid ska även prover tas för EVA och CEM enligt tidigare reglering och eftersom provtagningen på sperman för CEM tas bort bedömer vi inte att kostnaden för provtagningen kommer att förändras nämnvärt. Vi tar också bort möjligheten att kunna frysa in EVA-positiv sperma. Detta eftersom det finns risk för att EVA-stammarna kommer att mutera och vi inte heller vet hur ston som semineras kommer att hantera viruset immunologiskt om ett tiotal år. Det är inte mer än några enstaka hingstar som är s.k. shedders idag, det vill säga som utsöndrar virus i sperman, så ett förbud skulle endast påverka ett fåtal hingsthållare. Det är inte tillåtet enligt EU-lagstiftningen att handla med EVA-positiv sperma över nationsgränserna. På Jordbruksverkets samrådsmöte den 26 september 2014, där representanter för näringen deltog, var det ingen som opponerade sig mot förslaget om att införa ett förbud mot att frysa EVA-positiv sperma. 7 Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen

11 Dnr: /14 11(13) De krav som hingstar, vars sperma ska användas för handel inom EU, måste uppfylla regleras numera i kommissionens förordning 176/2010 och 846/2014. Våra föreskrifter reglerar endast samling och behandling av sperma i Sverige för vidare användning inom Sverige. Vidare regleras seminering av ston och distribution samt lagring inom Sverige. Nämnda områden är inte reglerade av EU utan varje land kan ha sina egna regler. I vissa fall har vi försökt att likrikta de nya föreskrifterna med EU:s förordningar. 8 Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Seminverksamhet med häst är en tydligt säsongsbunden verksamhet som normalt startar i april och pågår till och med augusti. Det är därför lämpligt om föreskrifterna kan träda ikraft innan nästa seminsäsong startar (2015). I samband med beslut så kommer vi att informera våra remissinstanser, referensgruppen för hästfrågor, fackpress, samt lägga ut information på vår webbplats. B Företag 1 Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen De som berörs av föreskrifterna om seminverksamhet är främst stuterier med seminverksamhet samt hållare av avelshingstar och hästuppfödare. I dagsläget (september 2014) finns det ca 400 personer eller företag som innehar tillstånd att bedriva seminverksamhet. Det är oklart hur många av dessa som driver verksamheten som företag. Många anordnare av seminverksamhet seminerar endast egna ston. Företagen kan variera från enmansföretag som endast seminerar ett fåtal ston, till större företag som både hanterar hingstar och som även tar emot ston i större skala i sin seminverksamhet. Det finns även företag som specialiserat sig på distribution och handel med sperma. 2 Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader Vi tar bort Jordbruksverkets möjlighet till att ställa krav på rapportering. Vi bedömer dock att eftersom vi aldrig har krävt någon rapportering så blir det ingen praktisk skillnad för företagen, det blir alltså ingen förändring i administrativ börda.

12 Dnr: /14 12(13) 3 Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen Genom den föreslagna regleringen kommer det att tillkomma en analyskostnad för Coggins-test på 435 kr exkl. moms per hingst samt veterinärkostnader för provtagningen. Vi tar bort kravet på provtagning på sperma för CEM, och därför bedömer vi dock att den totala kostnaden för provtagning inte kommer att förändras nämnvärt. Vi kan vidare inte se att företagen behöver vidta några specifika åtgärder till följd av regleringen. 4 Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen Att skrivningen om krav på undersökning av stona inför varje seminering kommer att upplevas som en lättnad och förenkling för branschen utan att det ska behöva påverka djurskyddet negativt under förutsättning att övriga bestämmelser följs. Förändringen kan även komma att gynna de uppfödare som endast har ett fåtal ston och som bedriver egen seminverksamhet. 5 Beskrivning av hur regleringen i andra avseenden kan komma att påverka företagen Vi kan inte se att regleringen kan komma att påverka företagen i andra avseenden. 6 Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning De föreskriftsändringar som vi gör avseende gynekologiska hälsoundersökningar innan varje seminering kan komma att gynna de uppfödare med ett fåtal ston som bedriver egen seminverksamhet eftersom det kan innebära att de inte behöver anlita en veterinär lika ofta. C Kommuner och landsting 1 Redogörelse för om föreskrifterna kan få effekter för kommuner och landsting Vi bedömer att föreskrifterna inte kommer att få några effekter för kommuner och landsting. D Samråd

13 Dnr: /14 13(13) Förslaget till revidering av föreskrifterna har arbetats fram av en arbetsgrupp bestående av handläggare från Jordbruksverket och representanter för näringen utsedda av Hästnäringens Nationella Stiftelse, Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Veterinärförbund. Arbetsgruppen har haft tre möten och syftet med mötena har varit att identifiera problemområdena inom seminverksamheten, att komma fram till hur Jordbruksverket kan förenkla seminverksamheten med häst framöver samtidigt som djurskyddet, smittskyddet och spårbarheten upprätthålls. Vi har även bjudit in representanter för näringen till ett samrådsmöte den 26 september 2014 inför den förestående remissrundan och inhämtade där värdefulla kommentarer och synpunkter på de omarbetade föreskrifterna. Det samlade intrycket från det mötet var att näringen anser att förändringarna kommer att leda till en hel del förenklingar i den praktiska verksamheten utan att för den delen riskera ett sämre djurskydd och smittskydd eller sämre spårbarhet. E Kontaktperson Vid eventuella frågor kontaktas: Märta North, Avdelningen för djurskydd och hälsa, Enheten för häst, fjäderfä och vilt Tel: E-post: Marta.north@jordbruksverket.se