Mentalitet och avel. sid 1

Transkript

1 Mentalitet och avel Mentalitet uppfattas och beskrivs ofta som något som är ganska svårt att förutsäga och att förutsäga en enskild individs mentalitet är ganska svårt. För att styra mentala egenskaper åt ett visst håll behöver man kunna beräkna/förutsäga resultatet av en viss kombination hundar och med stöd av den beräkningen ta ställning om en viss kombination av föräldradjur kommer ge önskat resultat att det därför är värt att göra kombinationen. Nyckeln till att styra/påverka mentala egenskaper åt ett visst håll är att beräkna ett medelvärde på en hel kull. Gör vi så kommer våra beräkningar oftast visa sig stämma väldigt bra varav vi kan välja eller välja bort en viss kombination av avelshundar och på så vis styra mentaliteten dit vi vill. Genom att påverka kulmedelvärdet kommer vi indirekt påverka individerna eftersom en majoritet av valparna hamnar runt beräknat kullmedelvärde. Generellt kommer en eller två valpar ur en kull tendera att bli ännu bättre än medlet och det är i regel den/de valparna man väljer att avla vidare på. Att avla och att avla vidare handlar om att steg för steg komma närmre målen. Ju mer koll vi har på dels vad en viss individ uppvisar och dels på vad han/hon kan tänkas bära på för egenskaper desto mer sanningsenliga blir våra beräkningar Mentalitet och avel Mentalitet uppfattas och beskrivs ofta som något som är ganska svårt att förutsäga och att förutsäga en enskild individs mentalitet är ganska svårt sid 1

2 För att styra mentala egenskaper åt ett visst håll behöver man kunna beräkna/förutsäga resultatet av en viss kombination hundar och med stöd av den beräkningen ta ställning om en viss kombination av föräldradjur kommer ge önskat resultat att det därför är värt att göra kombinationen. Nyckeln till att styra/påverka mentala egenskaper åt ett visst håll är att beräkna ett medelvärde på en hel kull. Gör vi så kommer våra beräkningar oftast visa sig stämma väldigt bra varav vi kan välja eller välja bort en viss kombination av avelshundar och på så vis styra mentaliteten dit vi vill. Genom att påverka kulmedelvärdet kommer vi indirekt påverka individerna eftersom en majoritet av valparna hamnar runt beräknat kullmedelvärde. Generellt kommer en eller två valpar ur en kull tendera att bli ännu bättre än medlet och det är i regel den/de valparna man väljer att avla vidare på. Att avla och att avla vidare handlar om att steg för steg komma närmre målen. Ju mer koll vi har på dels vad en viss individ uppvisar och dels på vad han/hon kan tänkas bära på för egenskaper desto mer sanningsenliga blir våra beräkningar. Mentala egenskaper och deras nedärvning Att med exakthet fastställa hur enstaka mentala egenskaper nedärvs är svårt av bla den anledningen att det inte är lika konkret som ex färg. Alla hundar har så gott som samma mentala egenskaper, skillnaderna ligger i styrka vilket. Det handlar oftast inte om ifall hunden har jakt-instinkter eller inte, om han/hon har rädslor eller inte, ifall han/hon har vaktinstinkt eller inte, utan snarare om i vilken styrka. sid 2

3 Alla mentala egenskaper fyller en funktion och behöver finnas där för hundens överlevnad, men både för hundens, vår och rasstandardens skull önskar vi ha dessa egenskaper i en specifik styrka. Att egenskaperna finns där mer eller mindre hos varje hund, men i olika styrkor tyder på att de mentala egenskaperna påverkas av flera genpar som stödjer varandra och förstärker eller försvagar styrkan i olika egenskaper. Dessutom påverkas olika egenskapers uttryck och andra mentala egenskaper. Vi vet att mentala egenskaper är arvbara, i annat fall skulle det inte kunna vara så stor skillnad som det är mellan olika hundtyper och raser. Vi vet också att på det sättet en viss egenskap är riktad eller specifikt kommer i uttryck i en viss släkt eller hos en viss individ är arvbart. Resursförsvar är ett bra exempel på något där vi kan hitta olika uttryck i olika släkter. Ett annat bra exempel är rädsla där vi tydligt kan se att vissa slags rädslor finns mer hos vissa raser än andra, som exempelvis rädsla för hala golv som är mycket mer framträdande hos Collien och närbesläktade raser än hos de flesta andra raser. Att beräkna kullmedelvärdet på en tänkt kull Först och främst måste man göra en bedömning av de enskilda föräldradjuret. En bedömning av vad denne kan tänkas lämna till sin avkomma. Det får man fram genom att fastställa vart hunden själv befinner sig vad gäller styrkor på olika mentala egenskaper samt vad hunden kan tänkas bära på utöver den han/hon själv visar upp. sid 3

4 För att kunna göra det behöver man någon slags system där man radar upp de egenskaperna man är intresserad av att bibehålla och/eller påverka. För varje egenskap får man göra en skala från förslagsvis 1 till 5 där 1 står för obefintlig och 5 står för mycket stark. Man kan, om man vill, precisera det ytterligare genom att beskriva varje grad utefter hur starkt man vill eller inte vill att egenskaperna ska yttra sig. Här kommer ett exempel på det: Egenskap: Vaktinstinkt 1. Vaktar aldrig, tror gott om allt och alla 2. Vaktar endast när något verkligen verkar skumt 3. Vaktar ganska mycket 4. Vaktar mycket. 5. Vaktar väldigt ofta och väldigt mycket och ofta i situationer som inte utgör något, till synes, hot. Skulle man vilja påverka uttrycket ytterligare skulle man även kunna skriva en till punkt med olika alternativ om HUR hunden gör när han/hon vaktar. sid 4

5 Att utvärdera en individ Systemet som presenteras här bygger på att intervjua personer angående deras hundar. Ett annat sätt att utvärdera hundars mentalitet är att testa dem i olika situationer, såsom MH, BPH mm. Inget system är 100%-igt, men det ger ändå något att utgå ifrån. Svagheten med MH osv är att det dels går att träna inför ett sådant test (tillvänja hunden vid liknande situationer som dyker upp vid ett sådant test, vilket visserligen är bra för individen, men i vissa fall och i viss mån förvränger bilden av hundens status som avelshund), dels att det handlar en del om dagsform och dels att det är begränsat till hundens fenotyp (även om tanken med just MH från början var att endast köra hela kullar). Svagheten med systemet att intervjua människor angående deras hundar är förstås att hundens nära kan vara partiska och också ha åsikter om hurvida hunden bör användas i avel osv. Och två människor kan tolka samma fråga olika (det gäller förstås även testledare för exempelvis MH:t, men där jobbar man för att få en enhetlig bild) Systemet med intervjuer och att kunna beräkna ett kullmedelvärde är ett bra verktyg. Det krävs en del förarbete, men sedan är det förhållandevis enkelt att genomföra. Det är definitivt värt besväret eftersom det är så användbart vad gäller att skapa sig en sannolik bild av resultatet (kullen) och därmed möjlighet att påverka/kontrollera/styra utvecklingen av de mentala egenskaperna hos hundarna i sin avel. Det första steget är att skapa sig ett underlag för de utvärderingar som ska ligga till grund för att kunna beräkna ett kullmedelvärde för olika mentala egenskaper. sid 5

6 Begreppet mentala egenskaper kan kännas ganska abstrakt. Ord so exempelvis dådkraft, mod, stress, aggressivitet och rädsla kan ibland visa sig betyda olika saker för olika människor. Därför kan det vara bra att formulera frågor om hur hunden beter sig i olika situationer. Frågor du skulle vilja ha svar på angående en potentiell avelshund. Vilka frågor du väljer beror på vad du tycker är viktigt. Här kommer 4 exempel på frågor som kan vara relevanta: A, Hur lätt tycker du att det har varit att lära hunden nya saker? 1. Väldigt lätt 2. Lätt 3. Som de flesta hundar jag mött 4. Ganska svårt 5. Svårt B, Visar hunden rädsla för fyrverkerier, smällare, buller och/eller åska? 1.Nej, hunden reagerar men blir ej orolig/rädd 2. Hunden blir orolig, men släpper det oftast snabbt 3. Ja, hunden blir rädd 4. Hunden blir verkligen rädd och oron håller i sig 5. Hunden blir väldigt ångestfylld, vi får knappt ut hunden dagarna kring nyår/hunden måste medicineras dagarna kring nyår eller så får vi resa bort till ett ställe där det inte smäller alls. sid 6

7 C, Brukar hunden visa aggressivitet gentemot andra hundar? 1. Aldrig eller mycket sällan 2. Bara om den andra hunden visar hotande signaler. 3.Det händer att hunden gör, till synes, oprovocerade utfall 4. Ja, men endast mot hundar av det egna könet 5 Ja, mot hundar av båda könen D, Vilket av följande påståenden stämmer bäst in på din hund då ni är ute och går och hunden är okopplad? 1. Hunden följer mig som en skugga 2. Hunden kan gå flera meter före eller efter mig men har alltid koll på vart jag är och kommer så fort jag ändrar riktning 3. Hunden är oftast inom synhåll men släpper mig mentalt och bryr sig inte riktigt om ifall jag ändrar riktning 4. Hunden hamnar ofta utom synhåll, men vi hittar varandra om det behövs 5. Hunden tenderar att springa iväg och gå på egen promenad, det har hänt fler än 2 gånger att hunden sprungit bort och varit borta mer än 10 minuter När du sammanställer dina frågor kommer du förmodligen fundera över vilket svar som hade varit idealiskt enligt ditt sätt att se på det. Kopiera frågorna och markera det svaret som motsvarar ditt ideal (ditt mål) för varje fråga, exempelvis så här: sid 7

8 A, Hur lätt tycker du att det har varit att lära hunden nya saker? 1.Väldigt lätt 2. Lätt 3. Som de flesta hundar jag mött 4. Ganska svårt 5. Svårt B, Visar hunden rädsla för fyrverkerier, smällare, buller och/eller åska? 1.Nej, hunden reagerar men blir ej orolig/rädd 2. Hunden blir orolig, men släpper det oftast snabbt 3. Ja, hunden blir rädd 4. Hunden blir verkligen rädd och oron håller i sig 5. Hunden blir väldigt ångestfylld, vi får knappt ut hunden dagarna kring nyår/hunden måste medicineras dagarna kring nyår eller så får vi resa bort till ett ställe där det inte smäller alls. C, Brukar hunden visa aggressivitet gentemot andra hundar? 1. Aldrig eller mycket sällan 2. Bara om den andra hunden visar hotande signaler. 3.Det händer att hunden gör, till synes, oprovocerade utfall 4. Ja, men endast mot hundar av det egna könet 5 Ja, mot hundar av båda könen sid 8

9 D, Vilket av följande påståenden stämmer bäst in på din hund då ni är ute och går och hunden är okopplad? 1. Hunden följer mig som en skugga 2. Hunden kan gå flera meter före eller efter mig men har alltid koll på vart jag är och kommer så fort jag ändrar riktning 3. Hunden är oftast inom synhåll men släpper mig mentalt och bryr sig inte riktigt om ifall jag ändrar riktning 4. Hunden hamnar ofta utom synhåll, men vi hittar varandra om det behövs 5. Hunden tenderar att springa iväg och gå på egen promenad, det har hänt fler än 2 gånger att hunden sprungit bort och varit borta mer än 10 minuter Låt oss nu säja att vi har en tik som du vill avla på och att hon på ovanstående frågor hamnar så här: A. 3 B. 1 C 2 D 2 Hon hamnar precis där vi vill ha henne i vissa frågor och i andra väldigt nära där vi vill ha henne. Summan av kardemumman blir att vi beslutar oss att hon är värd att avla på. Kommer hennes del av arvet till avkomman (den andra delen är ju hanens) bli exakt det hon själv visar upp? Nej. Det hon visar upp (det som finns i fenotypen) är en stor och viktig del av det hon kan ge sina valpar, men hon kommer också ge annat till sina valpar. Det hon visar upp är en del av det hon ger vidare, men det är inte allt. sid 9

10 Och hur kan vi uppskatta vad hon bär på förutom det hon visar upp? Jo, genom att titta på hennes syskon och låta hennes syskons medelvärde utgöra en del av vad vi kan räkna med att hon bär på. Hennes syskons medelvärde för de olika egenskaperna/frågorna ger en sannolik bild av vad hon bär på utöver det hon visar upp. Hon är även släkt med sina föräldrar, men sin farfar, morfar, mormor, morbror, farfars far, mormors mor osv, men hennes syskon ger en bild av vad som finns kvar av farfars far osv Det bästa vore alltså att förutom att utvärdera tiken själv också utvärdera hennes syskon (intervjua ägarna till hennes syskon). Låt oss säja att hon har 4 syskon och att svaren blir följande Syskon 1 A. 3 B. 2 C. 2 D. 3 Syskon 2 A. 2 B. 1 C. 2 D. 2 Syskon 3 A. 3 B. 2 C. 2 D. 3 sid 10

11 Syskon 4 A. 1 B. 1 C. 1 D. 2 Vi börjar med A och lägger ihop siffrorna för de 4 syskonen: = 9 Vi fick 9. Nu delar vi 9 med 4 eftersom det är 4 syskon och vi vill ha ett medel för dem. 9/4 = 2.25 och detta är tikens syskons medel för just den egenskapen. Hur stor påverkan kan vi anta att detta har på vad tiken lämnar ifrån sig? Ju fler syskon hon har desto mer exakt kan vi säja att det är detta hon bär på utöver det hon själv visar upp. Det statistiska utslaget säjer ju mer om verkligheten ju fler syskon hon har. Om tiken har 3 syskon eller fler så hamnar man ganska rätt om man låter deras medelvärde utgöra 50% av det man bedömer att hon lämnar ifrån sig (de andra 50% utgörs av det hon själv visar upp). Har hon färre än 3 syskon kan man räkna med att deras medel utgör ungefär 25% av vad hon lämnar ifrån sig via sitt arv (de andra 75% utgörs av det hon själv visar upp). Det går absolut ingen magisk gräns där vid 2 eller 3 syskon, men man hamnar ganska rätt om man räknar så. Och det är det vi är ute efter. Hon själv hade 3 på fråga A Hennes syskon har gemensamt 2.25 på fråga A sid 11

12 Nu lägger vi ihop hennes 3:a med syskonens medelvärde, dvs =5.25 Sedan delar vi detta på två (eftersom det hon visar upp får 50% och hennes syskons medelvärde får 50% av det vi räknar med att hon för med sig till avkomman): 5.25/2 = Det hon ger ifrån sig är sannolikt något närmre målet än vad hon själv uppvisar, men fortfarande en bit ifrån målet. Vi återkommer till hur vi kan bemöta den informationen. Likadant ska vi räkna vad gäller fråga B, C, D osv Tikens eget värde får 50% och kullsyskonens medelvärde får 50% Och likadant gör man förstås med hanen och hans syskon. Om man inte kan intervjua tikens och hanens syskon Det är inte alltid möjligt att intervjua tiken och hanens syskon och på så vis få med sig informationen från dem. Men gräv gärna efter dem och våga fråga ägarna. Det tar oftast inte mer en halvtimme att göra en sådan här intervju. Om det ej finns syskon eller syskon att få tag på är det inte mycket att göra. Då får man räkna på tikens och/eller hanens värde till 100%. Det blir inte lika träffsäkert, dvs beräkningen blir generellt mindre träffande, men det blir fortfarande så pass träffsäkert att det är värt att göra. Och i generationen efter det, om du spar en valp, lämnar en på foder eller leasar en kull på en hund som du fött upp så har du bättre tillgång till syskonen och kan redan då du lämnar dem vidare förbereda ägarna på att du vill ställa frågor (eller vad du kommer fram till är nödvändigt) när valpen vuxit upp. sid 12

13 Att göra kombinationer för att komma närmre sina mål Vi går tillbaka till den här tiken och begränsar oss för en stund till fråga A Hon hade själv en 3:a på den egenskapen och vi skulle sträva efter en 2:a. Det hon ger ifrån sig (50% från det hon själv visar upp och 50% från medelvärdet hos syskonen), blev 2,625. Det hon ger ifrån sig är alltså sannolikt något närmre målet än vad hon själv uppvisar, men fortfarande en bit ifrån målet. Vi önskar att de flesta valparna ska få en 2:a eller så nära som bara möjligt. När vi beräknar vad valparna kommer få så lägger vi ihop det vi beräknat att tiken ger ifrån sig med det hanen ger ifrån sig och delar det på 2. Vad hanen ger ifrån sig grundar vi förstås på samma sak: Hans värde + syskonens medelvärde delat på 2 (eller bara hans värde om det är omöjligt att intervjua hans syskons ägare, men då blir resultatet överlag mindre träffsäkert). Om vår hane ger ifrån sig samma värde, dvs 2, 625 så beräknas avkomman hamna på ett medel på Alltså bättre än tiken (och eventuellt bättre än hanen), med fortfarande en bit från målet. Skulle vi vilja komma ännu närmre målet så behöver vi en hane som beräknas ge ifrån sig bättre siffror en tiken. Det skulle kanske inte vara jättesvårt att hitta den hanen som drar ned kullmedelvärdet till en 2:a, men i praktiken är det svårt eftersom man då behöver ta hänsyn till helheten. Bara vad gäller mentaliteten har vi massor av egenskaper (eller delar av egenskaper) att ta hänsyn till och på det tillkommer hälsa och exteriör. sid 13

14 Att nå avelsmål handlar därför ofta om att sätta upp delmål. Skulle vi få ett kullmedelvärde på för den här egenskapen kommer någon/några valpar vara något bättre än medelvärdet och har vi tur är siffrorna för de andra egenskaperna bra eller tillräckligt bra. Har vi ännu mer tur har vi möjlighet att avla vidare på den valpen pga av vi behållit just denne, lämnat just denne på foder eller att ägaren går med på att leasa ut/låna ut hunden till oss i avel. Ibland kan det vara nödvändigt att kompromissa med vissa egenskaper. Om vi kan hålla en kompromiss av en viss egenskap på nivån minst lika bra som det föräldradjuret jag har och ändå förbättra andra egenskaper (något bättre än föräldradjuret jag har) så är det jättebra. Ofta kan man behöva koncentrera sig på några egenskaper i taget under en eller kanske två generationer för att verkligen förbättra dem och då kanske man tycker att det är värt att valparna blir sämre än föräldradjuren på vissa andra egenskaper. Det är logiskt och i vissa fall nästan oundvikligt, men man bör tänka både en och två gånger innan man gör sådana kompromisser. Låt oss säja att vi satsar på att förbättra egenskap A (med förbättra menas här att ta valparna närmre målet) och låter valparna backa (kommer längre ifrån målet än föräldradjuren) på egenskap B med tanken att ta tag i egenskap B i en senare fas i avelsarbetet. Det låter logiskt, men risken är väldigt stor att man kan behöva kompromissa med egenskap A när man måste vara extra noga med egenskap B. Blir det så går avelsarbetet, i det stora hela, inte framåt. Om vi ser på hundar runt omkring oss (om vi känner folk som föder upp hundar och har gjort det ett tag) så är det inte alltid det går framåt. Nyckeln ligger i att se helheten och orka leta efter och utvärdera många potentiella avelsdjur. sid 14

15 Satsa gärna på vissa egenskaper mer under vissa faser i avelsarbetet, men försök hålla de andra egenskaperna på nivån minst lika bra som föräldrarna eller åtminstone nästan lika bra som föräldrarna. För stora kompromisser på vissa plan leder nästan oundvikligen att man framöver behöver göra lika stora kompromisser på andra plan. Hur väl stämmer det beräknade kullmedelvärdet med verkligheten? Vi skulle behöva kanske 100 valpar för att få ett utslag som är någorlunda värt att föra statistik över och i praktiken får vi kanske 8 valpar. Trots detta så stämmer det beräknade kullmedelvärdet ofta bra eller förhållandevis bra med verkligheten. Har vi en kull på 3 valpar eller fler är det ganska ovanligt att det faktiska kullmedelvärdet, på en gradering från 1-5, hamnar mer än en halv grad åt det ena eller andra hållet. Hur nära kullmedelvärdet hamnar valparna som individer? Låt oss säja att ett kullmedelvärde för en viss egenskap beräknas till att bli 2.5 Vi får en kull på 8 valpar. Dessa växer upp och vi utvärderar dem för att dels få en bild av vad våran beräkning gav, dels få en bild av varje individs mentala fenotyp och dels få en bild av vad varje individ kan tänkas ge till sina ev avkommor (och en ganska bra bild eftersom vi här utvärderar även syskonen). I 80-90% av fallen kommer vi hamna på ett faktiskt kullmedelvärde på någonstans mellan 2 och 3. sid 15

16 Låt oss säja att det blev en superträff och vi hamnade på just 2.5. Då blir frågan HUR hamnade vi där? Var det för att några individer hamnade på en 1:a och några på en 5:a och kanske 2 i mitten? Nä, det är faktiskt väldigt sällan så. Det händer att det finns en och annan avstickare, dvs ex en hund som är extremt intresserad av föremål i en kull där alla andra är helt ointresserade eller en valp som är jättesocial med människor i en kull där alla andra är reserverade. Det finns absolut skillanader mellan individer i en kull, men vad gäller mentala egenskaper finns ofta en tydlig trend i en kull och det är faktiskt ganska ovanligt att de delas upp i grupper som går extremt åt ena eller extremt åt andra hållet. En majoritet av valparna kommer hamna ganska nära medelvärdet och detta beror till största sannolikhet på att det är flera genpar som påverkar de allra flesta mentala egenskaperna (polygen nedärvning). Det finns kanske ett genpar som säjer intresse för föremål, sedan finns det flera andra genpar som ev förhöjer och/eller specificerar det intresset och valparna i kullen kommer att få olika mycket förstärkning av den egenskapen, men det är sällan lika absolut som om hunden blir svart eller brun. sid 16