FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

Transkript

1 Europaparlamentet Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling 2017/2116(INI) FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om en europeisk strategi för främjande av proteingrödor att uppmuntra till produktion av proteingrödor och baljväxter i det europeiska jordbruket (2017/2116(INI)) Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling Föredragande: Jean-Paul Denanot PR\ docx PE v01-00 Förenade i mångfalden

2 PR_INI INNEHÅLL Sida FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION... 3 MOTIVERING... 8 PE v /11 PR\ docx

3 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION om en europeisk strategi för främjande av proteingrödor att uppmuntra till produktion av proteingrödor och baljväxter i det europeiska jordbruket (2017/2116(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om proteinbristen i EU: vilka lösningar finns det på detta långvariga problem? 1, med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning, det så kallade samlingsförslaget, om finansiella regler för unionens allmänna budget och om tillhörande ändringar med syftet att införa en begäran till kommissionen om att senast i slutet av 2018 offentliggöra en proteinplan 2, med beaktande av Europeiska förklaringen om soja som Tyskland och Ungern lade fram vid rådets möte (jordbruk) den 12 juni 2017 och som sedan dess har undertecknats av fjorton medlemsstater 3, med beaktande av rådets beslut 93/355/EEG av den 8 juni 1993 om ingåendet av en samförståndsförklaring mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Förenta staterna inom ramen för GATT om vissa oljeväxtfrön 4, med beaktande av dokumentet Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, antaget av FN:s generalförsamling den 25 september 2015, särskilt målen för hållbar utveckling 2, 12 och 15, med beaktande av beslutet som FN:s generalförsamling fattade vid sitt 68:e möte om att officiellt utlysa år 2016 till det internationella året för baljväxter, under överinseende av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) 5, med beaktande av Europaparlamentets studie om proteingrödors roll för miljön inom den nya gemensamma jordbrukspolitiken 6, med beaktande av den utfrågning som anordnades i Europaparlamentet om att förbättra tillgången på proteingrödor i Europa, med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, 1 Antagna texter från detta sammanträde, P7_TA(2011) Yttrande över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiella regler för unionens allmänna budget och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2012/2002, (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1305/2013, (EU) nr 1306/2013, (EU) nr 1307/2013, (EU) nr 1308/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och (EU) nr 652/2014 samt Europaparlamentets och rådets beslut nr 541/2014/EU. 3 Rådets generalsekretariat (OR. en) 10055/17, Bryssel, 7 juni Svensk specialutgåva Område 3 Volym 50 s FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO): Internationella året för baljväxter: hälsosamma frön för en hållbar framtid. 6 IP/B/AGRI/IC/ (PE ). PR\ docx 3/11 PE v01-00

4 med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0000/2017), och av följande skäl: A. Det råder fortfarande ett stort underskott på vegetabiliskt protein i EU, och situationen har tyvärr inte förbättrats i någon större utsträckning trots att det under mer än femton års tid har meddelats många avsikter och tagits många initiativ på detta område. Dagens omständigheter borde få oss att agera mer kraftfullt. B. Problemet med de proteiner som används i djurfoder har alltför ofta enbart analyserats med utgångspunkt i proteinrika råvaror, tillsammans med vårt underskott på vegetabiliskt protein och problemet med att hitta råvaror som kan komplettera produktionsdjurens foder. C. Det måste ske en mer övergripande analys av proteinfrågan i Europa, i syfte att få fram så många handlingsalternativ som möjligt för att på ett effektivare sätt minska vårt beroende av vegetabiliskt protein. D. Proteiner står i centrum för sådana utmaningar som livsmedelstrygghet, miljö och klimatförändringar. Proteiner är livsnödvändiga och finns i alla livsmedel liksom i allt djurfoder. E. Kina har under de senaste åren intagit platsen som världens största importör av soja och har inrättat en verklig strategi för att säkra sina leveranser, något som i framtiden skulle kunna hota våra egna leveranser. F. Jordbrukets utveckling under de senaste femtio åren har fört med sig omfattande långväga transporter av råvaror för produktion av vegetabiliskt och animaliskt protein, något som i dag utgör ett problem för miljön och klimatet. G. Behovet av kväve för att gödsla grödor och producera vegetabiliskt protein täcks i dag i första hand av syntetiskt kvävegödsel, som är dyrt att tillverka och som förorsakar vatten- och luftföroreningar. H. Strävandena efter att uppnå större självförsörjning kräver i första hand att man inriktar sig på proteinrika grödor, men också på alla andra grödor (inklusive foderarealer och gräsbevuxen mark) som, trots att de är mindre proteinrika, odlas på stora arealer i hela EU. I. Det krävs nu en strategisk, effektiv och ambitiös proteinförsörjningsplan för att möjliggöra en hållbar utveckling av det europeiska jordbruket. För att genomföra en sådan plan måste flera av EU:s politikområden mobiliseras, i första hand den gemensamma jordbrukspolitiken. J. Politiken till stöd för forskning om proteiner bör stärkas och bedrivas på lång sikt. K. Blair House-avtalen från 1992 om proteiner är nu föråldrade och motsvarar inte längre verkligheten som den ser ut i dag. PE v /11 PR\ docx

5 1. Europaparlamentet anser att det är dags att genomföra en omfattande strategisk europeisk plan för tillhandahållande av vegetabiliskt protein som ska bygga på en hållbar utveckling av alla grödor i hela EU. En sådan kursomläggning kräver en väsentlig ändring av våra produktionssystem för att bemöta kraven från en cirkulär ekonomi och från agroekologin. 2. Europaparlamentet efterlyser införandet av en europeisk plattform som gör det möjligt att kartlägga de arealer där det odlas protein utifrån odlingskategori och belägenhet, ta fram tekniska referenser som är tillgängliga för samtliga jordbrukare, få kännedom om tillgången på europeiskt protein och inventera all forskning som sker om proteiner. 3. Europaparlamentet rekommenderar att man uppmärksammar samtliga proteinresurser, dvs. grödor som används såväl i livsmedel som i djurfoder. Planens många mål 4. Europaparlamentet anser att denna plan måste maximera produktionen av biomassa på all tillgänglig jordbruksmark genom att utveckla permanenta vegetationstäcken, av vilka en del kan användas för proteinförsörjning. 5. Europaparlamentet anser att baljväxtodlingens potential särskilt måste granskas, vad gäller såväl fröbaljväxter som foderbaljväxter, eftersom denna familj besitter flera agronomiska, ekonomiska och miljömässiga fördelar (endast växter i denna familj binder atmosfäriskt kväve). 6. Europaparlamentet rekommenderar att stöd ska utgå till sojaodling som med nya sorter nu öppnar upp för nya perspektiv, men lägger till att detta inte får överskugga intresset för andra fröproteingrödor (lupiner, bondbönor, ärter, kikärter etc.). 7. Europaparlamentet begär att förvaltningen av gräsgrödor bättre ska uppmärksammas, eftersom dessa odlas på stora arealer och därmed bidrar stort till att tillgodose behovet av proteiner i djurfoder. 8. Europaparlamentet efterlyser återinförandet av sådana grödor som lusern, klöver, esparsett och andra baljväxter i systemen för jordbruksgrödor och foder. 9. Europaparlamentet anser det vara lämpligt att utveckla regionala sektorer för produktion och bearbetning av protein genom att närma spannmålsodlare och boskapsuppfödare till varandra (leverans- och utbytesavtal), och anser det vara nödvändigt att i detta syfte stödja aktörer som är beredda att ta den risk det innebär att etablera småföretag för proteinbaserade livsmedel och foder. 10. Europaparlamentet stödjer främjandet av produktion av kvalitetsprotein utan genetiskt modifierade organismer genom en utveckling av deras spårbarhet och märkning. 11. Europaparlamentet anser att man måste stödja djurhållningsföretagens självförsörjning med foder på gårdsnivå och lokal nivå för idisslare och flermagade djur (inklusive gårdsbaserad foderproduktion). PR\ docx 5/11 PE v01-00

6 12. Europaparlamentet anser det vara önskvärt att minimera skördeförlusterna och höja näringsvärdet genom en förbättring av skörde- och lagringsvillkoren (torkning, rundbalning etc.). 13. Europaparlamentet anser att en utveckling av proteiner förutsätter växelbruk (på minst tre år) och fler sammansättningar av sorter och grödor inom sektorerna för fröproduktion (klöver/raps, rågvete/ärter etc.) och foder (gräs/baljväxter, blandsäd etc.). 14. Europaparlamentet efterlyser forskning om urvalet av nya sorter och arter, blandningen av grödor, en höjning av avkastningen, en förbättring av proteininnehållet och djurfodrens (groddar etc.) smältbarhet samt om biostimulanter. 15. Europaparlamentet rekommenderar en ökad användning av precisionsjordbruk för att finjustera användningen av kvävegödselmedel i växtodlingen liksom utfodringen av djuren, i syfte att begränsa svinnet och vissa föroreningar. 16. Europaparlamentet har för avsikt att uppmuntra inhämtandet av ny kunskap, kunskapsöverföring, grundutbildning och fortbildning samt stöd till alla former av innovation och tillämpad forskning. Planens instrument 17. Europaparlamentet anser att denna plan kräver att flera av EU:s politikområden mobiliseras och samordnas: den gemensamma jordbrukspolitiken, forskningspolitiken, grannskapspolitiken och handelspolitiken. 18. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste stödja proteinodlingen genom frivilligt kopplat stöd (som, om det inte var begränsat till grödor och regioner i svårigheter skulle kunna åstadkomma mycket mer) och miljöanpassningsstöd, men också genom stöd via den andra pelaren, bl.a. i form av miljöåtgärder inom jordbruket samt åtgärder för ekologiskt jordbruk, investeringar, kvalitet, rådgivning, utbildning liksom innovation via det europeiska innovationspartnerskapet. 19. Europaparlamentet anser det vara lämpligt att för framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken överväga kompletterande förslag för att stödja proteinodlingen, t.ex. förslagen om växelbruk på minst tre år, om inrättande av ett ekosystembaserat stöd som är mer flexibelt än miljöanpassningsstödet i syfte att främja hållbara jordbruksmetoder, om tillgängliggörande av risktagningsinstrument för personer som bedriver innovativ verksamhet och om inrättande av en underavdelning för proteiner inom landsbygdsutvecklingspolitiken. 20. Europaparlamentet efterlyser intensifierade forskningsinsatser, särskilt inom den offentligfinansierade forskningen, om svagt utvecklade proteingrödor som privata investerare är måttligt eller inte alls intresserade av. 21. Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att säkra EU:s sojaleveranser genom ett större samarbete med grannländerna, särskilt med Ukraina, som har valt Europa och som producerar soja som kan transporteras till EU via Donau. PE v /11 PR\ docx

7 22. Europaparlamentet anser att Blair House-avtalen från 1992 nu är föråldrade och riskerar att hindra den hållbara utvecklingen av proteingrödor i Europa. 23. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. PR\ docx 7/11 PE v01-00

8 MOTIVERING I. LÄGESRAPPORT Under de senaste femton åren har Europaparlamentet flera gånger uttryckt sig om proteiner och om behovet av att genomföra en EU-plan för proteiner. Dessa initiativ har tyvärr aldrig fått något positivt gensvar, och EU fortsätter att vara i beroendeställning vad gäller leveranser av vegetabiliskt protein. Dagens klimat förefaller vara mer gynnsamt för en förnyad granskning av frågan. Parlamentet, rådet och kommissionen har nu nämligen tagit upp frågan på sina dagordningar. I juni i år gjorde rådet det genom sin förklaring om soja och kommissionen har gjort det genom tillkännagivandet av ett initiativ av kommissionsledamot Hogan om en proteinstrategi för Europa. Tidigare har problemet med proteiner som används i djurfoder endast analyserats med utgångspunkt i proteinrika råvaror och vår brist på vegetabiliskt protein, som vi har försökt att avhjälpa i första hand genom import av soja. För att kunna tänka om i frågan om proteiner i Europa är det också viktigt att påminna om betydelsen av proteiner i livsmedel. Proteinproblemet är i själva verket mer komplext. Det är kärnan i två viktiga frågor som kräver ett svar i dag: frågan om tryggad livsmedelsförsörjning samt frågan om miljö och klimat. 1. Proteinet i centrum för två viktiga frågor a) Tryggad livsmedelsförsörjning Leveranserna av importerat vegetabiliskt protein behövs för att täcka produktionsdjurens behov. Den del av världsmarknaden för proteiner som är knuten till världsmarknaden för sojakraftfoder har under de senaste åren utvecklats avsevärt, vilket riskerar att i framtiden skapa spänningar eftersom vissa delar av världen har kommit att bli mycket stora konsumenter av protein, särskilt i form av köttprodukter. Sedan mer än femtio år har konsumtionen av soja skjutit i höjden i samtliga jordbruksländer, och i dag utgör denna råvara 45 procent av världsmarknaden för proteiner. I Europa har konsumtionen av soja gått från 2,42 miljoner ton 1960 till nästan 36 miljoner ton i dag. På andra håll och i synnerhet i Kina har konsumtionen nyligen bokstavligen exploderat. Kina är i dag världens största importör av soja, och importen kommer i första hand från Brasilien, som är världens största producent och exportör. Det är viktigt att noggrant uppmärksamma följande: Kina, som tar emot mer än två tredjedelar av Brasiliens produktion, har infört en strategi för att säkra sina leveranser, något som i framtiden kan hota EU:s och andra sojaköpares leveranser. I framtiden skulle EU:s kostnader för soja således kunna öka avsevärt och vi riskerar att stå helt utan eller med tillgång till bara ett fåtal leveranser. PE v /11 PR\ docx

9 b) Miljön Produktionen av vegetabiliskt protein genom användning av kväve i form av konstgödsel har också stor miljöpåverkan eftersom den (genom en kaskadeffekt) förorenar vattensystemen och i samband med framställningen av konstgödsel genererar växthusgaser. Ett mer slutet kretslopp för kväve innebär att hållbarheten i våra jordbruks- och livsmedelssystem i grunden måste omprövas. Proteinproblemet ifrågasätter utvecklingen av vårt jordbruk och vår livsmedelsmodell. I vårt livsmedelssystem räcker det inte längre att göra enkla justeringar i efterfrågan på importerade proteinrika vegetabiliska råvaror och att masstillverka kvävegödselmedel, eftersom sådana justeringar riskerar att skapa lokala obalanser och internationella spänningar. Vi måste på allvar utforma ett hållbart jordbruks- och livsmedelssystem där proteinet har sin plats, för att få största möjliga handlingsutrymme för att minska vårt beroende av vegetabiliskt protein. 2. Behovet av att uppmärksamma samtliga proteinkällor a) En proteinredovisning i obalans för djurfoder Varje år används 477 miljoner ton råvaror till djurfoder. Av dessa kommer omkring 50 procent från gårdarnas foder- och vallproduktion, medan resten härrör från jordbruksgrödor och importerade produkter. Efterfrågan på vegetabiliskt protein, exklusive foder, uppgår till ca 45 miljoner ton råprotein per år. Dessa behov tillgodoses till 60 procent av biprodukter i form av kakor och till 40 procent av odling av spannmål och oljeväxter och proteingrödor (frön). EU:s självförsörjningsgrad ligger på 38 procent för allt protein som används i djurfoder. Med endast 5 procent är denna grad särskilt låg för sojakraftfoder som står för cirka en tredjedel av EU:s proteinleveranser. b) En tillgänglig potential Strävandena efter större självförsörjning kräver i första hand att man inriktar sig på proteinrika grödor, men också att man inriktar sig på alla de grödor som visserligen är mindre proteinrika men som odlas på stora arealer i hela EU. Denna utvidgning till samtliga proteinkällor gör att alla regioner i EU kan involveras i en kollektiv process för hållbar utveckling och för en minskning av vårt proteinberoende. Utbudet av grödor och sorter i EU är mycket stort. Till att börja med har vi baljfröväxter såsom oljeväxter (raps, solros, soja) och proteingrödor (ärter, kikärter, bönor, lupiner, bondbönor). Under de senaste åren har volymerna av rapskakor ökat avsevärt till följd av utvecklingen av agrobränslen. Sojaproduktionen har förblivit måttlig, men den skulle kunna bli mer intressant tack vare bättre anpassade sorter, högre avkastning och större ekonomiskt intresse jämfört med spannmål. Den kan även bidra med ett mervärde inom livsmedelsproduktionen (mjölk, tofu). Man bör inte bortse från övriga fröbaserade grödor såsom foderärter, bondbönor, lupiner och kikärter om forskningen tar fram nya sorter och metoder för att bekämpa vissa biologiska skadegörare. Vidare har vi foderbaljväxter som ofta får mindre uppmärksamhet, men som - antingen de odlas separat eller tillsammans med andra grödor - kan spela en viktig roll för gårdarnas självförsörjning och för en förbättring av PR\ docx 9/11 PE v01-00

10 jordbruksmetoderna. Slutligen bör en förbättring av spannmålskvaliteten också beaktas i EU:s foderredovisningar. II. EN AMBITIÖS OCH BRED STRATEGISK PLAN FÖR EN HÅLLBAR UTVECKLING AV PROTEINGRÖDOR I EUROPA Flera av de av unionens politikområden som påverkar proteiner måste mobiliseras och samordnas för att stödja denna europeiska proteinplan. a) Den gemensamma jordbrukspolitiken I sin nuvarande form Det är lämpligt att ge direkt stöd till protein, via bestämmelserna i den första pelaren i syfte att göra det möjligt att genomföra proteinplanen i hela EU. För proteinproduktionen är olika former av miljöanpassning intressant, bl.a. gröddiversifiering, ekologiskt jordbruk och certifieringssystem som alla främjar former av jordbruk med växelbruk och olika växtföljd, vilket gynnar proteingrödor. Områden med ekologiskt fokus kan i begränsad utsträckning användas för proteinproduktion utan att man alltid behöver använda bekämpningsmedel. Med tanke på hur många medlemsstater som har utnyttjat det frivilliga kopplade stödet är detta det lämpligaste verktyget för utvecklingen av proteingrödor och det skulle kunna utvidgas, förutsatt att det inte begränsas till sektorer och regioner i svårigheter. Pelaren för landsbygdsutveckling erbjuder en rad stöd som gynnar utvecklingen av proteiner: miljöåtgärder i jordbruket, åtgärder för investeringar på gårdarna för produktion och bearbetning liksom åtgärder avseende kvalitet, rådgivning, utbildning, innovation och ekologiskt jordbruk. Inom ramen för en förbättring eller reform av den gemensamma jordbrukspolitiken Några justeringar av vissa befintliga verktyg kan föreslås. Vad gäller miljöanpassningsstödet skulle skyldigheten att bedriva växelbruk (på minst tre år) kunna fungera som ett bra komplement till diversifiering. Detta skulle innebära stora fördelar för jordbruket och miljön (bättre bekämpning av skadegörare, förbättring av markkvaliteten etc.), och en blandning av olika grödor skulle också kunna beaktas. Om det kopplade stödet används för att stödja proteingrödor bör kriteriet sektor och region i svårigheter inte längre tillämpas, utan stödet bör göras mer flexibelt för att underlätta utnyttjandet av tillgängliga medel. Andra bestämmelser kan också övervägas inom ramen för en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken: ett stöd från den första pelaren för ekosystemtjänster för odling av baljväxter och ett särskilt stöd för risktagande för att uppmuntra etableringen av proteinföretag på lokal nivå. Man kan också tänka sig en kombination av alla dessa jordbruksstöd med medel från Eruf. b) Forskningspolitiken EU har aldrig varit särskilt pådrivande när det gäller att bedriva långsiktig forskning för att finna lösningar för att minska vårt beroende av vegetabiliskt protein. Investeringar i PE v /11 PR\ docx

11 offentligfinansierad forskning är mycket viktiga för grödor som är svagt utvecklade och som är av måttligt eller inget intresse alls för den privata sektorn. c) Grannskapspolitiken Vissa regioner som gränsar till EU, exempelvis Ukraina, har produktionsförhållanden och ett klimat som är gynnsamma för utvecklingen av soja, som redan odlas i detta mycket jordbruksintensiva land. Det vore logiskt att bedriva ett samarbete om proteiner med detta land som är i konflikt med sin granne Ryssland och som har valt EU, eftersom vi redan importerar tonvis med spannmål från denna region som konkurrerar med våra egna producenter. d) Handelspolitiken På sextiotalet ingick Europeiska gemenskapen GATT-avtalen som gynnade en massiv import av proteingrödor från tredjeländer, särskilt från Amerika. Tack vare dessa avtal kunde dessa råvaror införas tullfritt i gemenskapen eftersom vi behövde dem. Dessa avtal togs med i Blair House-avtalen från 1992, dock utan att någon korrigering av tullsatserna vid EU:s gränser gjordes, samtidigt som EU drunknade i sina spannmålsöverskott. Samtidigt förhandlades det fram ett samförståndsavtal med USA i syfte att begränsa det stöd som Europeiska gemenskapen fick ge till sina producenter av oljeväxter och proteingrödor. Detta betänkande erbjuder möjligheten att påtala att dessa avtal numera är föråldrade och inte längre motsvarar verkligheten som den ser ut i dag, särskilt vad gäller de globala miljö- och klimatförändringsproblemen som gör det nödvändigt att ompröva våra produktions- och konsumtionsformer. PR\ docx 11/11 PE v01-00