NÅGOT OM INSAMLINGSMETODIKEN VID MARKFAUNAUNDERSÖKNINGAR

Transkript

1 NÅGOT OM NSAMLNGSMETODKEN VD MARKFAUNAUNDERSÖKNNGAR OBER DE ENSAMMLUNGSMETHODK BE UNTERSUCHUNGEN DER BODENFAUNA AV KARL:::HERMAN FORSSLUND MEDDELANDEN. FRÅN STATENS SKOGSFORSKNNGSNSTTUT BAND 37 Nr 7 Cenrrarr., Esscte, Stckhm

2 K ar -Herman Frssund Någt m insamingsmetdiken vid markfauna undersökningar Vid undersökningar över markens djuriv ha under de senaste 25 åren autmatiskt verkande insamingsapparater i str utsträckning kmmit ti användning. Från början vr dessa ej avsedda ti kvantitativ insaming av djurbeståndet i vissa prv utan endast att användas sm ett bekvämt hjäpmede att på ett tidsbesparande sätt få fram smärre djur ur ika sags substrat, såsm mssa, förna, humus etc., viket at vanigen först såades. Härvid uppdagades anade mängder djur, ch detta edde ti tanken att man på detta sätt skue kunna faststäa de ika djurfrmernas individanta, viket skue vara av den största vikt att känna för förståe:::en av djurens betydese för markprcesserna. Fera ika typer av dessa apparater ha knstruerats ch beskrivits (itteraturhänvisningar se FRssLUND 1943 s. 74 ff.; GHLAROV 1941, THORSON 1946 s. 28). Men egendmigt ng har denna metd så gtt sm atid gdtagits utan kritisk prövning av dess effektivitet. Mig veterigt har endast en gång en jämförande undersökning mean ika apparaturer utförts, viket skedde på statens skgsfrskningsinstitut i början av 1930-taet (TRÄGÅRDH ch FRssLUND 1932). Härvid framkm b. a. det viktiga resutatet, att den fta kritiskt använda ampmetden är dugig för prv från djupare markskikt eer skuggiga kaer, medan den är nödvändig för prv från starkt expnerade ägen. Men även denna undersökning hade sin svaghet, då även sm jämföresebas användes apparatbehandade prv. För att få en riktig bid av det verkiga djurantaet bör man naturigtvis försöka faststäa detta i behandade prv eer genm att räkna antaet kvarvarande,_ döda djur i de behandade prven. Den senare möjigheten miste dck avskrivas des emedan det ej kan avgöras m djuren dött under ehandingen eer före densamma, des emedan många frmer trka ihp tii igenkännighet ch därför ej kunna återfinnas. Och den förstnämnda möjig-. M edde. från Statens skgsfrskningsinstitut. Band 3 7: 7.

3 2 KARL-HERMAN FORSSLUND heten har ansetts stöta på så stra praktiska svårigheter, att ingen hittis har veat ge sig i kast med den. Prbemet m apparaturens effektivitet är dck av så str betydese för markfaunafrskningen, att jag ansett det nödvändigt att åtminstne göra ett försök att få mera karhet i frågan än man ännu har. En viss detaj i tidigare insamingsresutat har gjrt detta behv särskit starkt. Ungfrmerna av vissa kvaster ha nämigen genmgående varit så naturigt få, att fertaet av dem måste ha råkat ut för en katastrf, ch denna kan inte gärna bestå i annat än att djuren trkat ihjä i prven under behandingen. Enda sättet att få karhet i m så har varit faet synes mig vara att genm direkt undersökning av behandade prv faststäa det verkiga djurantaet. En dyik undersökning har därför utförts. samband därmed har även gjrts en jämförese mean ika prvstrekar. Man kan förutsätta, att ju större prven är, dest fera djur trka ihjä innan de hinna ut ch dest sämre bir atså insamingsresutatet. Dessutm ge atför stra prv så stra djurmängder, att de icke kunna bearbetas kvantitativt inm rimig tid; Man br därför försöka finna en prvstrek, sm är så iten sm möjigt samtidigt sm den ger en representativ bid av faunans sammansättning på de ika kaerna. Givetvis får nian räkna med att denna minimistrek icke är densamma för aa marktyper. Det insamade djurmateriaet har bestämts av mig sjäv med undantag av cemberna (hppstjärtarna), vika bestämts av fi. dr HuG ÅGREN, Nckeby. Jag vi här framföra mitt tack ti dktr ÅGREN för hans arbete. Undersökningsmråde Undersökningen har varit föragd ti en av de tidigare behandade kaerna, nämigen Nymyrtjäen på Svartbergets försökspark, Degerfrs scken, Västerbtten (FRssLUND 1943, k. V). Beståndet, sm ej är rört sedan 1925, utgöres av tämigen vä suten granskg av Vaccinium-typ med insprängd ta, björk, asp, säg ch rönn. Dess medeåder är nu ca 170 år. Fätskiktet dmineras av båbär ch ingn, vika uppträda rikigtymnigt. På prvstäena antecknades dessutm enstaka Linnaea, M eampyrum sp., Deschampsia fexusa (prv 3-4 spridd) samt Luzua pisa. Bttenskiktet består av täckande mssr; här överväger H ycmium spendens ( = priferum) i växande grad bandad med Peurzium Schreberi (=H. parietinum), Pyfriehum cmmune, Dicranum-arter ch Ptiium crista castrensis. Msstäckets tjckek är 4-8 cm. Enigt tidigare anayser spear avfa från övträden en str r i faförnan på denna ka. Det har faststäts ti drygt 6 % av trrvikten, men dess ande trde variera. Resten kmmer huvudsakigen från barrträden ch

4 METODKEN VD MARKFAUNAUNDERsöKNNGAR 3 består ti största deen av granbarr. - Humustypen är fibrös mår. På prvstäena har ingen skarp gräns varit utbidad mean F- ch H-skikten, varför de behandats tisammans. Humusagrets djup växar mean 3,s ch 5 cm. Prvens trrvymvikt (tab. ) är föga växande, i synnerhet visar den gd Tabe. Markprvens trrvymvikt ch vattenhat. Gram per crt13 Trckenvumengewicht und Wassergehat der Bdenprben. Gramm pr cm3 Prv Pr be A B z A z B 13 A 13 B 14 A 14 B s A s B :::- Trrvymvikt.. 0,073, g, 105, 102,83 0,082,8r, g g,.gs 0,093, g Trckenvumengewicht. :::=:: 0,12710,13910,12510,27310,17710,16810,22910,23510,12610,1531 0,175 överensstämmese inm de ika prvparen. Dess gränsvärden är,73 ch, rs ch medetaet,g, viket tyder på rätt str uckerhet hs humustäcket. Vattenhaten är mera jämn (tab. ), ehuru även här överensstämmesen är gd inm prvparen utm i ett fa. Prv 2 B innehåer mer än dubbet så mycket vatten sm 2 A; sannikt berr detta åtminstne devis på att humusen i det förra prvet var mera mvandad ch därför mera vattenkvarhåande än i det senare, ch i någn mån kanske ckså det förhåandet bidrar, att 2 B innehö avsevärt fera djur. Vid detta tifäe utfördes inga ph-bestämningar. Tidigare bestämningar ha givit värden på 4,1-5,3 för F-skiktet, 3,8-4 för H-skiktet. Metdik Vid de undersökningar över markfauna, sm hittis pubicerats, ha prven i amänhet varit atför stra, ch man kan utan tvive påstå, att förustprcenten fta varit mycket hög (jfr FRSSLUND 943 s. 74 ff.). Detta berr naturigtvis inte bara på prvstreken utan ckså på andra brister i tekniken, såsm för hög temperatur i apparaterna, för svag förstring vid tivaratagandet av djuren etc. Även vid statens skgsfrskningsinstitut tgs under den första tidens markfaunastudier atför stra prv, ca S cri3 Vid de undersökningar, sm förf. utfört i Västerbtten (FRssLUND 943), minskades prven ti ca OO cm3 för humusagret (endast detta ager beröres här), men även dessa prv gåv så stra djurmängder att bearbetningen bev mycket tidsödande. Det framstd därför sm ett önskemå att minska prvstreken ytterigare. Då det inte på förhand kunde avgöras, m mindre prv skue bi tiräckigt representativa med hänsyn ti det insamade djurbeståndet, måste en * Medde. från Statens skgs frskningsinstitut. Band 37:7.

5 4 KARL-HERMAN FORSSLUND jämförande undersökning göras. Denna utfördes des med samma prvstrek (r cm3) ch med samma sag av trattapparater sm tidigare, des med endast 24 cm3 stra prv (för att vymen ättare skue kunna bestämmas exakt vades ett med 3 jämnt debart ta) ch med apparater av en nyknstruerad typ. Dessa senare bestå av enka becktrattar, 5 cm höga, 2 cm i övre ch r cm i nedre diameter, vika paceras i hå i trästäningar. Dessa senare är 6 cm höga ch bestå av ett 54 X 14 cm strt överstycke med pats för tre trattar i varje samt ett stycke vid varje krtända, viket är fäst vid överstycket med gångjärn ch kan fäas in då apparaterna inte användas. Stäningen stabiiseras av en östagbar masnitskiva vid ena ångsidan. Ovanpå trattarna paceras så med en diam. av r cm, viande mt trattkanten med 3 st. nabbar. Under trattpipen sättes sm vanigt en gasskå med 70 % akh. Prven ha fått sjävtrka i rumstemperatur. Vid prvtagningen har ett sammanhängande stycke humus tagits hem ti abratriet ch där deats upp i ett stycke på r cm3 för en större tratt, r stycke på 24 cm3 för en mindre tratt samt r-2 stycken på r cm3, vika sistnämnda agts i spritskåar för direkt undersökning under preparermikrskp vid i amänhet 50 X förstring. Prv r-4 ha tagits genm hea humusagret, ch härvid har av de r cm3 stra prven ett uttagits ur prvets övre ch ett ur dess nedre de. Prv 5 är taget endast ur humusagrets övre de ti ett djup av r cm; här har endast ett r cm3 strt prv tagits. De ika prvstrekarna betecknas nedan på föjande sätt: A= r cm3, B = 24 cm3, Cr = r cm3 från prvets övre de, C2 =r cm3 från prvets nedre de. De nedan redvisade prven är endast 5 st. för var ch en av de två större prvtyperna ch 9 st. för den minsta. Detta anta kan synas atför itet ch det trde knappast räcka för en fut tifredsstäande statistisk bearbetning. Dck anser jag att resutaten av denna ia undersökning visa en så kar tendens, att jag redan nu vi fästa uppmärksamheten vid saken, då insamingstekniken är av avgörande betydese för markfaunafrskningen. Kvantitativa jämföreser mean de ika prven ndividanta (abundans). tabe 2 ämnas en översikt av individantaet i de ika prvtyperna, mräknat ti antaet exempar per cm3. Endast eddjuren ha tagits med, då övriga djur endast rent tifäigt kmma fram i apparater, sm bygga på uttrkningsprincipen. A-prven är faunan rik med,g-rg,7, i medeta 5 ex. per cm3 Sm vanigt i dyik mark utgöra acarider (kvaster) ch cember (hppstjärtar) huvudparten av denna de av faunan, övriga eddjur (spindar, badöss, arver av skabaggar ch tvåvingar) kmma endast upp ti några få prcent av individantaet. Acariderna överväga starkt över cemberna,

6 METODKEN VD MARKFAUNAUNDERsöKNNGAR 5 Tab. 2. ndividanta per cm3 i de ika prvtyperna. ndividuenzah pr cm3 der verschiedenen Prbetypen. Prvtyp Prbetyp A B c c 2 c Max.,Med., Min.[:kMax.,Med., Min., Max.[Med.[ Min.j[Max.[ Med.[ Min.Med. Ttasumma. Gamasider... Trmbidiier. Tjckhudade ribatider. Dickhäu tig e Orihatiden 9,7 S,,g as) 28,4 20,y 5,3 35, ,6 sr S sb,j, 0,7 0,3 52,, 0,3 3 2,2 2 0,6 7,2 2, J,2 Z,g 3,9 S,g 30 20, ,5 2,8 2,2, 55,! 4,2 2,5, 62, ,3 Tunnhudade ribatider. 5, 3,r 2,2 6,6 6,4 S,r 2,4 27, z5,5 Diinnhäutige Oribatiden Cember.. Övr. eddjur. Ubrige Giedertiere 0,6 4,0 0,3 2,4 23,5 6,2 4,6 O, 2,3 0,7 0,4 2,r 26,9 37,r S,g , : ;:: 2 8,g 4 2,2 de utgöra ca 71 (62-80) % mt cembernas 27 (r6-37) %- tabeen ha ribatiderna (hrnkvastren) uppdeats i tjckhudade ch tunnhudade, emedan dessa båda kategrier tydigt reagera ika mt växingar i uftfuktigheten, viket är av största betydese i detta sammanhang. Den förstnämnda kategrien utgörs av fubidade exempar, ti den senare ha förts aa ungfrmer samt ex. tihörande säktena Paaeacarus ch Brachychthnius; dessutm ha av praktiska skä två arter tihörande gruppen Acaridiae inräknats här. De tunnhudade ribatiderna överväga över de tjckhudade med endast drygt r ex. per cm3. B-prven ha här ifrågavarande djurfrmer massförekmst i 3 av de 5 prven, ch i de 2 återstående är faunan rik. Medetaet uppvisar föjaktigen ckså massförekmst ch överstiger A-prvens med nära 6 ex. per cm3. Med undantag av de i amänhet iviga gamasiderna, vika håit sig knstanta, visa maximi- ch medetaen för aa övriga grupper högre bepp än hs A-prven. Detsamma gäer minimitaen utm i ett par fa, men skinaden är där så betydig att den utan tvive kan hänföras ti den naturiga variatinen. Acariderna ha här en större reativ abundans än i A-prven, de utgöra ca 77 (72-82) % av hea individantaet. Detta berr främst på en stark ökning av de små, ömtåiga trmbidiiderna men även av de tunnhudade ribatiderna. Ti föjd härav har cembernas prcentuea ande minskat, den är ca 22 (14-27) %, ehuru även denna grupp ökat i absut anta. Också

7 6 KARL-HERMAN FORSSLUND de tjckhudade ribatiderna ch övriga eddjur uppvisa ökning, ehuru i mindre grad. Markfaunans sammansättning ch individanta kan växa från fäck ti fäck inm rätt vida gränser (se FRssLUND 1943 s. 147 ff.). Detta är het naturigt, då ju marken sjäv as inte är hmgen utan visar större eer mindre skinader från fäck ti fäck även inm begränsade mråden, berende på fera faktrer såsm den vanjrdiska vegetatinen ch därmed förnans beskaffenhet ch dennas samt sjusets ch nederbördens fördening på marken, humustäckets ch minerajrdens genmsäppighet för vatten, markens utning m. m. Av str betydese för djurivet är ckså markens svampfra, sm kan vara mycket mväxande. Man kan atså inte vänta, att prv på markfaunan ska vara het överensstämmande ens då de tagits nära inti varandra. Det större individantaet i B-prven är dck så genmgående, att man trts prvens ringa anta inte kan anse det ber på tifäiga växingar i.;ubstratet. Särskit betydesefut är att ökningen främst gäer små frmer, sm är mycket känsiga för uttrkning. Ti str de är ckså dessa djur tröga i sina röreser, ch den enda förkaringen ti det ägre antaet i de större prven måste därför vara, att djuren där inte i ika str utsträckning sm i de mindre hinna ut ur substratet innan uttrkningen gått så ångt att de trka ihjä. Het andra siffrr uppvisa C-prven. tab. 3 redvisas ttasumman djur för aa prv. Det framgår därav att individantaet i samtiga fa utm ett igger över A- ch B-prvens maximital Det C-prv, sm innehö endast 15 ex., var mycket trrt (den exakta fuktighetshaten kunde vid prvtagningen tyvärr inte faststäas), varför fertaet djur utan tvive vandrat ut därifrån ti en ämpigare pats i mgivningen. Härigenm bir medetaet för aa C-prv någt ägre än det brde ha varit vid nrma fuktighet hs aa prv, Tab. 3 Ttaa individantaet eddjur per cm3 Die ttae ndividuenzah der Arthrpden pr cm3 Prv nr Prbe N:r Prvtyp A...!4,6 Prbetyp A 2 3 4,g 14, 14,6 )) B ,5 28,4 15,3 22,9 )) C >) C )) C med... 6,s ,7 22,

8 METODKEN VD MARKFAUNAUNDERsöKNNGAR 7 men det är ändå så högt sm 58,3 ex., mer än dubbet så högt sm det rikaste trattprvets ttasumma. A-prvens medeta utgör endast ca 1/ 4, B-prvens drygt 1/ 3 av C-prvens. Detta kan ckså uttryckas så, att den ttaa förustprcenten hs A-prven är ca 74 %, hs B-prven ca 64 % C-prven är det prcentuea förhåandet mean acarider ch c('mber ungefär detsamma sm i A- ch B-prven, dck är de förras ande någt mindre, i medeta 66,9 (62,9-72,4) % ch de senare någt större, i medeta 29,9 (22,4-34,7) %. -Siffrrna för de ika smärre grupperna uppvisa dck stra skinader (tab. 2). Så innehåa A-prven genmsnittigt drygt häften så många gamasicer ch tjckhudade ribatider sm C-prven, av trmbidiider knappt 1 / 3 ch av cember knappt 1 / 4; av tunnhudade ribatider ha endast 6,6% ch av övriga eddjur 2,3 % kmmit med. B-pr\Te:Q. är gamasiderna ungefär ika många sm i A-prven, trmbidiiderna ha ökat ti drygt s % av C-prvens anta, de tjckhudade ribatiderna ti drygt 6, de tunnhudade ti 27, cemberna ti 26,9 ch övriga eddjur ti 5,9 %. -Förhåandet mean tjck- ch tunnhudade ribatider är i C-prven ett het annat än i trattprven (tab. 2). C-prven är de tunnhudade mer än 4 gånger individrikare än de tjckhudade, i trattprven högst ca 2 gånger. C-prvens siffrr giva naturigtvis den riktigare biden av verkigheten. Sm van nämnts ha C-prven tagits från humustäckets övre, C2-prven från dess nedre de. De förra ha i aa prv utm ett högre individanta än. de senare (tab. 3), viket överensstämmer med det tidigare påvisade förhåandet, att F-skiktet i amänhet har ett rikare djuriv än H-skiktet (FRSSJ;.UND 943 s. 62). Detta gäer aa djurgrupper. De ika djurfrmernas vym. Det är atså tydigt, att vissa djurgrupper vid behandingen med trattapparater ha drabbats av större föruster med hänsyn ti individantaet än andra. Antaet individ säger dck ingenting m de ika djurfrmernas beskaffenhet, ch det är därför av värde att ckså ha ett annat mått påfaunan. Denna synpunkt har redan tidigare uppmärksammats av ett par författare. Så har BRNEBUSCH (930) bestämt vikten av djuren i sitt materia. Denna bestämning har utförts med evande exempar, en metd sm dck knappast kan ge tiräckigt exakta värden. De äkta markdjuren förra nämigen vatten genm avdunstning reativt hastigt då de tagas upp i uften. Om man t. ex. betraktar ett hrnkvaster, sm tagits direkt ur humustäcket, under mikrskp, ser man att en uftbåsa mycket snart bidas under bakkrppens (hystersmas) drsaa framkant ch undan för undan utvidgas tis den fyer praktiskt taget hea krppen ch djuret avider. Detta går ika hastigt hs ika arter. Jag har ännu inte utfört några egentiga försök över detta prbem men kan nämna et.t par iakttageser. Några hrnkvaster ades i gasskåar i ett rum, där uftfuktigheten under

9 8 KARL-HERMAN FORSSLUND försökstiden var 65-77% ch temperaturen +6-2 C. Av 3 ex. Oppia neerandica Oud. dg ett efter 3 timmar, 2 efter 6 timmar, 5 ex. Ceratzetes thienemanni Wim. dg efter 5-Yz timmar. Båda dessa arter tihöra humusagret, föjande förekmma huvudsakigen i s-skiktet. ex. Chambates schiitzi Oud. evde i 4 dygn, 3 ex. Achipteria punctatum Nie. i 6 dygn ch ex. Peps sp. ikaså i 6 dygn. 7 ex. av Phauppia cnfrmis Ber., viken art huvudsakigen ever band avar ch mssr på trädstammar, kippr. dy. ch får betraktas sm utprägat xerfi, förvarades i en öppen gasskå med trra avar i ett bningsrum ch vr ännu efter 6 dygn fut aktiva. AGRELL (94 s. 07) anför några siffrr över vissa cembarters resistens i en uftfuktighet av %. Det framgår härav, att en de i humusagret vaniga arter endast uthärda några få minuter, ägst 3-4. ULRCH (933) har i stäet för vikten använt djurens vym, viket enigt min uppfattning är vida ämpigare. Hans bestämningar av denna får man dck beteckna sm vä apprximativa. Han skriver härm (s. 290): >>Diese Grössen habe ich durch zahreiche Messungen mit dem Objektmikrmeter ermittet und daraus das Körpervumen in der Weise errechnet, dass ich die anggestreckten Tiere as Zyinder betrachtete, deren entsprechende mittere Grundfäche (hne Extremitäten gemessen) mit der Länge mutipiziert wurde, während diemehrrunden und kugeigen Tiere (z. B. manche Miben) as Eipside behandet sind.>> Att utföra absut exakta vymbestämningar av aa djur i prven skue givetvis vara ett atför vidyftigt arbete, men någt nggrannare bestämningar än ULRiCHs trde man kunna genmföra utan för mycket besvär ch tidsspian. Sjäv har jag förfarit på föjand sätt. Djurmateriaet har uppdeats i ika frmgrupper, exempar fedurtgefär samma krppsfrm ha atså förts ti samma grupp. nm varje gr,pp har ett exempar uttagits ch uppmätts ti sina ika dear med tihjäp av en kuarmikrmeter. Med edning av de därvid erhåna måtten har sedan en starkt förstrad mde utförts av mdeera ch vymen av denna har sedan bestämts genm nedsänkning i vatten i ett mätgas. På detta sätt får man mt varandra svarande ängd- ch vymmått för varje frmgrupp. Med tihjäp av dessa kan man sedan räkna ut vymen hs V övriga exempar, sedan man mätt deras ängd, enigt frmen t 3 123= v 2, där V ch Z beteckna vym ch ängd hs mdeen, v2 ch 2 vym ch ängd hs det exempar, sm ska vym bestämmas.- Sm typer för de frmgrupper, sm ansetts nödvändiga i detta fa, ha vats: Erignidae, fuv., Pergamasus appnicus Träg., Parazercn radiatus Ber., Nanhermannia nana Nie., Nentkrus humica Frss., Oppia neerandica Oud., Carabdes abyrinthicus Mich., Scheribates cnfundatus Sen., Achipteria itaicum Oud., Phthiracarus bresetsus Jac., stama sp., Megathrax minimus Wi.,

10 METODKEN VD MARKFAUNAUNDERsöKNNGAR 9 Tab. 4 Djurbeståndets vym i mm3 i de ika prvtyperna. Das Vumen des Tierbestandes in mm der verschiedenen Prbetypen. A B c % Med.- % Med.- Max. Med. Min. av C vym Max. Med. Min. av C vym Max. Med. Min. Med. per ex. Med. per ex. Med.- vym per ex. Ttasumma. 0,079 0,069 0,063 55,6 0,0044 O, 3 O,86 0,053 69, ,zz6 0,Z4 0,054 Gamasider... O, O, g 0,007 OO, 0,0105 O, O,6 0,002 66,7,rg, z 0,009, Trmbidiider 0,007, s 0,004 45,6,rs 0,007 O,6,6 54,5 O, ,021 O, O 0,004 Oribatider... 0,024 O,O9 0,014 4,J 0,0030 0,023,19 0,014 4,3 0,0023,78 0,046 0,022 Cember.,zB,zg O, OO 48,7 0,0033 0,022 O,z , 0,003,65 0,039 0,015 Övr.eddjur.,3r,z8,7 66,7 O, 1659,67 0,028 0,007 OJ,7,ggz,76 0,027, Ubrige Giedertiere 0,0024 0,0045 O:,g 0._ ,0029,r65 Staphyinidae, arv, Cantharidae, arv, Cecidmyidae, arv. Det säger sig sjävt, att även de på detta sätt beräknade vymerna måste bi mycket ungefäriga. Tab. 4 ger en sammanstäning av de utförda vymbestämningarna, vika inskränka sig ti prven 3-5. På två undantag när igga även i detta avseende C-prvens värden över A- ch B-prvens, dck as ej ika mycket sm när det gäer individantaen. Den genmsnittiga förustprcenten igger här atid under 6, för ttasummrna är den för A-prven ca 44, för B prven ca 30 %- nm de ika djurgrupperna är den iband mindre för A än för B, trts A-prvens genmgående ägre individantal Orsaken bärti ch ti C-prvens minskade överägsenhet framgår av den kumn i tabeen, sm anger medevym per djur,par. Denna vym stiger med ökad prvstrek (med undantag av gamasiderna i B). Hs trmbidiider ch ribatider är den nästan dubbet så str i A sm i C, hs gamasicer betydigt mer än dubbet ch hs >>övriga eddjun> hea ti gånger större. Hs cemberna däremt är skinaden betydig. B-prven inta en meanstäning. Förkaringen härti måste vara att det i främsta rummet är de små djurfrmerna sm gå under vid behandingen med trattapparater ch därför bi starkt underrepresenterade i dithörande prv. Men även en annan mständighet måste spea in, nämigen att man får med ett större anta stra djur ju större prven är. Detta är ju sjävkart. Ju större djuren är, dest större >>ivsrum>> behöva de ch dest mindre bi utsikterna att påträffa dem i de små prven (jfr GHLAROV 944). Kvaitativa jämföreser mean de ika prven Det har van framhåits, att prven måste vara så stra att deras djurbestånd ger en representativ bid av markfaunans sammansättning på den

11 10 KARL-HERMAN FORSSLUND undersökta kaen. första hand måste man stäa det kravet, att karaktärs arterna ska förekmma i nrmaa prprtiner. nnan jag går in på en jämförese mean de ika prven ch prvtyperna vi jag i största krthet definiera några termer, sm kmma att a,nvändas i det föjande. En arts knstans inm ett mråde anges med ett ta, sm uttrycker i hur str prcentsats av de undersökta prven arten är påträffad. Med hänsyn ti knstansen brukar man indea de ifrågavarande rganismerna i ika grupper. Oika indeningar ha förekmmit härvidag. nm zgien har. den indening kmmit ti användning, sm uppstäts av BROCKMANN ]EROSCH (1907). Denna mfattar föjande knstansgrader: knstanta arter, vika förekmma i mer än 50 %, accessriska arter i % ch accidentea arter i mindre än 25% av de undersökta prven. - ndividantaet eer abundansen anges med abundansta, vika beteckna antaet exempar per cm3 av substratet (jfr FRssLUND 1943 s. 87). För de smärre eddjuren från markskikten har jag uppstät föjande abundansgrupper:. Abundansta <,r F örekrst enstaka. >i O,-0,2 >) sparsam. >) 0,3-0,7 >i tarik V. )) 0,8-2,5 >> rikig J >i > 2,5 >) ymmg v.. 1 massförekmst Sm dminerande arter räknas de ti abundansgrupperna -V hörande arterna. Karaktärsarter för kaen är de dminerande arter, sm är knstanta. - nm djurscigien räknas i amänhet mera med dminansen än med abundansen. Dminanstaet uttrycker hur många prcent en arts individanta utgör av prvets ttaa individantal Även i detta fa har en gruppindening företagits (PALMGREN 1930, KROGERUS 1932): dminanter utgöra mer än 5 %, infuenter 5-2% ch recedenter mindre än 2 % av ttasumman. Härm skriver RENKONEN (1938 s. 197): >>Es sind zweifes recht zweckmässige Begriffe, ihre Grenzen sind aber in casu zu definieren.>> Sm framgår av hans materia kan detta betraktesesätt vara ändamåsenigt (se även RENKONEN 1944 s. 70), men för mina prv är van angivna gränser vä ämpade. För prv från ett så jämföresevis enhetigt substrat sm humusagret anser jag dck abundansen eer den absuta dminansen säga mer m djurbeståndens natur än den reativa. Gäer det däremt jämföreser mean t. ex. markskikten ch fät- ch trädskikten kan man naturigtvis endast använda reativa dminanssiffrr. Vid efterföjande kvaitativa jämföreser kmma endast grupperna gamasider, ribatider (ink. Sch'J!)iebea sp. ch ännu en ti gruppen Acaridiae hörande art) ch cember att beaktas. Trmbidiiderna ha tyvärr ej kunnat

12 METODKEN VD MARKFAUNAUNDERsöKNNGAR bi artbestämda. Övriga djur bestå huvudsakigen av arver ch andra ungfrmer, sm ännu är kända. Även band ribatiderna finnas måriga arter, vikas ungdmsstadier ej kunna identifieras, varför man i dessa fa endast kan ta hänsyn ti de fubidade djuren. ArtantaL Av vannämnda grupper ha sammanagt 68 arter påträffats, därav 52 acarider ch r6 cember, av vika 35 resp. 12 är gemensamma för A- ch B-prven. A-prven innehåa 28,8 (21-37) acarid- ch g, (7-12) eiernbarter per prv, B-prven rg,s (14-23) resp. 7,6 (6-n). Av båda grupperna har A :p,s (28-47) ch B 27,4 (21-34) arter per prv, A har atså i medeta 10,4 eer 27,5 % arter mera än B. Detta är ju med hänsyn ti prvens ringa anta en rätt str övervikt för A. Men granskar man de arter, sm finnas endast i den ena prvtypen, finner man att de sakna a betydese för karaktärisering av faunan. A finnas r6 acarider ch 2 cember, sm saknas i B. Av dessa är aa accidentea ch enstaka utm en (Ebrachychthnius sexntatus Jac.), sm även den uppträder enstaka men har knstanstaet 6. Endast i B uppträda 2 acarider ch 2 cember, vika ikaedes är accidentea ch enstaka med undantag av en sparsamt uppträdande cemb. Det ägre artantaet i B-prven måste dck betraktas sm en viss underägsenhet, då det ger intryck av en artfattigare fauna än den sm verkigen finns. Det faer av sig sjävt att de cm3 stra C-prven är adees tiräckiga för en kvaitativ bedömning. de från humusagrets översta de tagna erprven ha påträffats sammanagt 28 arter; i medeta finnas 12, z (g-r6) arter per prv. Mtsvarande siffrr för de från humusagrets nedersta de härstammande Cz-prven är sammanagt r8 arter ch 8, (4-12) per prv. Detta innebär, att Cr-prven innehåa 67,7% arter mindre än A ch 55,5 % mindre än B, Cz-prven 78,8 % mindre än A ch 70,8% mindre än B. Knstans ch abundans (absut dminans). Av de 68 acaridch eiernbarterna ha 22 samma knstans i A sm i B. För 38 arter är knstansen i A större än i B. Dck är övervikten för A avsevärd endast för 6 arter, vika aa är enstaka-sparsamma, för aa övriga är denna övervikt endast -2 prv. 62 arter eer gr,z % av samtiga kunna därför sägas ha samma eer nästan samma knstans i båda prvtyperna. Beträffande abundansen tihöra s arter de två ägsta grupperna i samtiga prv, de uppträda atså enstaka-sparsamt ch är adrig dminerande. Hs fertaet av dessa är ckså knstansen åg. 28 st. är accidentea eer accessriska i båda prvtyperna A ch B, 17 st. i endera av dessa. Det förtjänar framhåas, att vissa av de senare ha r % knstans i A-prven, nämigen: Suctbeba sarekensis Frss. (ib4), S. subcrnigera Frss. (i B z) ch Chambates schiitzi Oud. (i B 40). Återstående 5 arter är knstanta i båda prvtyperna med föjande knstansta: Brachychthnius perpusius Ber. r-r, B.

13 12 KARL-HERMAN FORSSLUND piuiferus Frss. 6-8, Oppia transameata Wim. 6-6, Scheribates cnfundatus Sen. 8-6, Paranura sexpunctata Axes. 6:...t). De uppträda atså fta i den skgstyp, det här är fråga m, men spea genm sin åga abundans ingen större r. Största intresset i detta sammanhang ha de arter, sm är dminerande i åtminstne någt prv. De är ti antaet r8 (se tab. 5). Knstansen är genmgående hög (endast två arter är i den ena prvtypen accidentea) ch i strt sett nära överensstämmande i båda prvtyperna. 12 av de r8 arterna ha samma knstansta i A ch B, 4 har någt högre i A än i B ch 2 någt högre i B än i A. Man kan därför anse, att de mindre B-prven ämpa sig i det närmaste ika vä sm de större A-prven när det gäer faststäande av knstansen för de dminerande arterna. Abundansen är betydigt mera växande. Vissa arter kmma endast i ett eer ett par prv upp i abundansgrupp (V eigaia kchi Träg., Digamaseus bisetus Ber., Trachytes minima Träg., Nanhermannia nana Nie., Micranurida pygmaea Börn., M egaathrax minimus Wi.) eer betydigt högre (Brachychchthnius fugatus Jac.). Deras genmsnittiga abundansta stanna därför inm grupperna ch. A v denna anedning synes det mig riktigast att stryka dem sm dminerande arter, även m de böra timätas en viss betydese på grund av sina höga knstanstal De genmsnittiga abundanstaen är i strt sett nära överensstämmande i mt varandra svarande A- ch B prv. - Ännu en art, TuUbergia krausbaueri Börn., tihör genmsnittigt abundansgrupp, ehuru den uppnår grupp i ett A- ch tre B-prv. B-prven visa i genmsnitt en svag övervikt över A men A har högre knstans. Återstående arter kunna indeas i två kategrier. Den första av dessa har i jämförese med den andra en mera svag ch jämn förekmst. Hit höra föjande 5 arter: Pseudanurphrus bincuatus Ksen;, knstant ch tarik i A, accessrisk ch enstaka i B. Tectcepheus veatus Mich., S % knstans, sparsam i A, tarik i B; i de enskida prven är abundansen ytterst växande, från befintighet ti stark massförekmst, viket är typiskt för arten. Parazercn radiatus Ber., r% knstans, sparsam i A, tarik i B, men abundanstaen igga mycket nära varandra. Schwiebea sp., r %knstans, sparsam i A, tarik i B. Paaeacarus hystricinus Träg., r % knstans, tarik med åga ch nära överensstämmande abundansta i A ch B. För dessa arter är knstansen atså på ett undantag när densamma i A ch B, men de festa ha högre abundans i B än i A. De ti den andra kategrien hörande arterna utgöra den kaa faunans verkiga kärntrupp. De är ckså 5 ti antaet: Brachychthnius simpex Frss., Oppia neerandica Oud., Wiemia anphthama Börn., Onychiurus affinis Ågren ch stma minr Schäff. Aa ha r % knstans i både A ch B ch uppträda sm dminerande arter i samtiga prv. Genmsnittigt ha i A-

14 2 C Cr Cr c.... C C C C Medeta Mitte A B.... c.... Dminans, Medeta % <.:> c.0: <:::..,. - Abundans, Prv nr Prbe Nr A A O, 3 A...., 4 A ,2 5 A.... H B T 0,2, 0,3 C..... Tab. S De viktigaste djurarternas abundans, dminans ch knstans. Die Abundanz, Dminanz und Knstanz der wichtigsten Tierarten. "' "' ;; "' 0,6 0,2 0,2 O,,O.. _ <.:> c ;; "' -.. <::: "'"" d;" 0,4 0,2 0,4 O, 0,2 0,3 0,2, s <:::...,!i:..,. <.:> "''""!i: 0,3 O, <:::.c "' <.:> (/) ""' 0,4 0,2 O, 0,3 O, 0,2 0,9, s 0,4 0, <:..., <:: <:!, 3 0,2 O, 0, ,. <.:> :;!.,. ",_ "'.. -"' <:! r:.""' "'- ;;:: <:!'"" """" ""'"' <->- -\'>... "' <..> "' <.:> <:..-. <::: <.:>.,. :;! ->.., ->..- 0 ;g ""';; "' "' ->..- c "' 13 "' h <: ;;:: ;;::..s:: :=.. "' <: ;; <: <..>-- a..,. <:....,. "' t "'.c.c "' h...0:..: ;;!- :;! "' ;; c "' :;! ;:<>. ;;:: <: ;;:: -8 C,::; ;;:: c..,. -!i: 0,3 0,4, 3 0,3 0,4 0,9,!, 0,4 O 0,4 0,8 O, O 0,6 0,4,, 3,8 O, 1,6 0,3, 0,2 1,6, 0,4 2,4 O, 0, 0,2 0,4,3 0,,7 1,8, 0,6 O,, 8,S, 5, 4 O, 2, 5 1,4 C,4, z, 3, z, 7, s, 7, s 0,7 0,5 O,r 2,1 O 1,5 O 2,4 O O, O,, 7, 5, 9, 3, 9, 3, 5, 2 O, 1,6 3,0 2,2 0,8,+,s 2,7 0,4, 2 2, 8, 8, 3, 6, 5, 8, 3, 2 2, 3, O O O O O O 6 O O 2 O O O O 4 O O 14 3 O O 2 2 O 5. O O 12 2 O 9 3 O 4 O 6 O O O, 01 O, 71 0, , O 91 0, , 21 O, 3 31,rg,r,g,s 0,47,rz,gz 0,56 0,33 0,44 O, 1,33 0,78 1,22 ''r O 5 O O 2 O O O O 3 O 3 O O O O 5O O O O O O O O 4 O 0,65 1,40 2,44 O, 41 0,25 0,22 1,46 1,77 2,67 O, 211 0, 461 O,J 1,091 0,201 0,331 0,65,B 1,rz 1 1,281 0,231,6 1 0,44 1,33 O 5,22 1,89 0,33 Mi:e,,,,,,,,,,,,,,,.,,, 1,61 0,61 1,91, 2,31 4, 0,91 9,81 0,81 3, 0,5, ,31 2,.41 10,81 0,8 B , 7, 5, 6 0,3 2, 2, 6, 2 6, 9, 2 8, 3 3, 3 3, 6, 5 6,, 2, 3 7, 9, 9 ', 59, 6 5 7,0, 12, 15, "' _, tt1 >-3 v H i"1 tt1 z < H v >- z z v tt1?:1 (f : i"1 z H z c;j >?:! K:n s..., OO 80 OO B... 8 r r c = abundansgrupp (förekmst enstaka). Abundanzgruppe (Vrkmmeu vereinzetj. 8 OO 8 w OO 60 OO OO OO OO OO OO OO OO OO s6 40 OO 6 OO. 78 OO OO OO OO S 8 44 w

15 14 KARL-HERMAN FORSSLUND prven 3 arter massförekmst medan z är tarika, i B-prven ha aa massförekmst. Aa abundansta i B igga högre än mtsvarande i A. tab. 5 är ckså siffrr över den genmsnittiga reativa dminansen införda. Det framgår av dessa att dminanterna representeras av de arter, sm ha abundansta över,, medan infuenterna ungefär mtsvara de tarikt förekmmande arterna. Om man rdnar de individrikaste arterna efter abundansta, får man föjande istr: Prvtyp A B stama minr... 1,59 ppia neerandica 1,77 Oppia neerandica Onychiurus affinis s tm a minr , 6 5 Brach. simpex..... Brachychthnius simpex...,65 Onych. affinis ,28 Wiemia anphthama Paaeacarus hystricinus.... 0,33 Pseudanurphrus bincuatus 0,33 Wi. anphthama...,8 Tectcepheus veatus ,65 Schwiebea sp (Parazercn radiatus... 0,25) Pa. hystricinus ,32 c Parazercn radiatus ,3 Abundans- ta Abundansta Abundansta Knstansta stama minr 7,0.OO Gny ch. affinis. 5,2 78 ppia neerandica... 2,7 Sg Brach. simpex. 2,4 67 Tubergia krausbaueri... 1,9 44 Schwiebea sp. 1,3 67 Wi. anphthama.... 1,3 56 P a. : hystricinus.!,2 44 stagna xystei...., 33 M egaathrax minimus,o 44 Veigaia kchi. 0,6 56 Paraz. radiatus 0,4 44 På första ch andra pats kmma atså samma arter i prvtyperna A ch B (angaende C se nedan) fast i mvänd rdning, ch detsamma gäer tredje ch fjärde pats. På femte pats kmmer samma art i både A ch B.

16 METODKEN VD MARKFAUNAUNDERsöKNNGAR 15 Sammanfattningsvis kan sägas, att överensstämmesen mean A- ch B-prven med hänsyn ti de ika djurarternas knstans ch abundans är så str sm man rimigtvis kan begära av ett materia av denna beskaffenhet. Härav föjer att de mindre B-prven få anses vara jämbördiga med de större A-prven i dessa hänseenden ch atså ge en ika representativ bid av faunans sammansättning sm dessa. Beträffande abundansen ge de t.. m. bättre resutat. Sm van framhåits kan man inte räkna med att grunda en undersökning av detta sag enbart på så små prv sm C-prven, då atför många av de större djurfrmerna bi utesutna. Det är dck av intresse att närmare granska vad dessa prv här innehåit. Acarid- ch cembarterna är 31 st. ch finnas aa ckså i A- ch B-prven. Av dessa 31 arter förekmma 20 i endast 1-3 av de 9 C-prven, ch i amänhet uppträda de enstaka. Övriga ha högre abundans ch knstans (se tab. 5), ch särskit intressant är att finna, att de fyra i A- ch B-prven mest dminerande arterna även här inta de fyra främsta patserna, m än rdningsföjden emean dem är en annan. Först kmma de två cemberna, sedan de två ribatiderna. Här är dck att märka att abundanstaet för Oppia neerandica anger endast fubidade exempar; m dess ungdmsstadier kunde medräknas trde abundansen bi åtminstne tre gånger större, varigenm arten skue kmma på första pats. Knstansen är hög, i ett fa, stama minr, r %. Denna art finns atså i aa prv berende av deras strek. Av övriga 8 arter tihöra 5 de dminerande i A ch B eer bara i B. Den genmsnittiga abundansen är betydigt högre, fta fera gånger, än i A ch B. En mycket str avgång av exempar måste därför ha skett under behandingen med trattapparater, ch utan tvive berr denna på att djuren trka ihjä. Detta bestyrks av de siffrr, sm AGRELL (1941 s. 107) ämnar över vissa arters resistens mt uttrkning. Av här förekmmande arter höra stama minr ch Tubergia krausbaueri ti de av AGRELL prövade % reativ uftfuktighet ch temperatur dör den förra efter 5-9 min., den senare efter 5-7 min. En Onychiurus affinis närstående art, O. absni Börn., har en resistenstid av 5-6 min. De är atså erhört känsiga för uttrkning ch det förefaer därför het naturigt, att många exempar inte hinna ut ur substratet innan uttrkningen överskridit den kritiska punkten. Det förefaer ckså kart, att uttrkningen inte sker ikfrmigt genm hea prvet. Humusen innehåer ju b. a. förnaeement i ika stadier av förmutning ch tarika svampmyce, vika kunna vara kncentrerade ti täta hpar. nuti dessa hittar man fta smådjur av skida sag, i mycehpar, kvistar, barr, knppar, grässtrån, msstjäkar etc. Ofta trde dessa eement trka ut ångsammare än den övriga humusen, ch när fuktighetsgraden i dem sjunkit så ågt att de innesutna djuren emigrera, möta dessa en fuktighet sm är

17 16 KARL-HERMAN FORSSLUND så åg att vidare framträngande förhindras ch djuren dö. Detta är ju bara ett tankeexperiment, men förppet förefaer mig trigt. Denna granskning synes mig kart visa, att t.. m. dessa ytterst små prv är tiräckiga för att ge en uppfattning m de individrikaste arternas förekmst. Beträffande dessas abundans ge de en jämförigt mera: verkighetstrgen bid än de med trattapparat behandade prven. Knstanstaen bi däremt i amänhet för åga, varför en annan gruppindening än den vaniga bir nödvändig för denna prvstrek Hur denna ämpigen bör utfrmas kan dck inte avgöras med edning av föreiggande materia, ej heer hur många prv man minst bör ha från varje prvyta. Sutigen kunna dessa prv, sm van framhåits, ej ge en tiräckigt fyig bid av faunans kvaitativa sammansättning. Tratten sm fekäa En fekäa, sm hittis icke beaktats inm markfaunafrskningen, är det förhåandet, att en de av de djur sm ämna substratet ch faa ned genm sået stanna kvar på trattens insida ch såunda adrig kmma ned i spritskåen under trattpipen. För att få en uppfattning m i hur str utsträckning detta sker har förfarits på föjande sätt. Seda:n djuren sutat kmma ut ur prven ha nya spritskåar satts under trattarna, varpå dessas insida försiktigt ch nggrant spats med en hönspenna, från övre kanten ned genm pipen. Därvid hamnade atid en större eer mindre mängd djur i skåarna, samtiga döda ch mer eer mindre hptrkade (tab. 6). Av tabeen framgår, att ika djurgrupper i mycket växande grad stannat kvar i tratten. A v gamasiderna, sm i amänhet är iviga ch reativt stra djur (se ta b. 4), ha aa exempar passerat trattarna. Tjckhudade ribatider ch >>Övriga Tab. 6. trattarna kvarstannade djur i % av de ika gruppernas ttasummr. Die in den Trichtern verbiebenen Tiere, in Przenten der Gesamtzahen der verschiedenen Gruppen ausgedriickt. Prv nr Prbe N:r A B M !Med. Gamasider... Trmbidiider... 12,5 17, ,4 r, 5 20,9 8, ,4 27,4 S,g J4,5 Tjckhudade ribatider. 0,9 0,6 2,3, B 0,7, 2,2 0,4 Dickhäutige Oribatiden Tunnhudade ribatider ,7 32,2 28, , , Diinnhäutige Oribatiden Cemba...!8,7 1,6 6,6!O, 2,3 7,8, 5 0,3 0,7, B 0,7 Övriga eddjur.... 1,7 0,3 Ubrige Giedertiere Ttasummr , 9 18,6 10,8 12,8 14,311 7, ,8 6,9 5,0 5.9

18 METODKEN VD MARKFAU.'jAUNDERSÖKNNGAR 17 eddjun> ha endast i mycket ringa utsträckning bivit kvar, ch cemberna, vika i ikhet med gamasiderna vanigen röra sig snabbt, ha ckså ti största deen kmmit ned i skåarna. A v de små trmbidiierna ch tunnhudade ribatiderna har däremt en avsevärd de stannat kvar, i A-prven 1 / av de förra ch 1/ 3 av de senare, i B-prven en mindre de. Ttasummrna visa en markant skinad mean A- ch B-prven. A ha i medeta 14,3% bivit kvar, i B endast 5,9 %-Även i detta avseende är atså de mindre B-prven överägsna de större A-prven. Utdrivningstid Förppet av djurens utvandring ur substratet har inte studerats i detaj vid detta tifäe. De stra dragen gestata sig på föjande sätt. Under behandingstiden avästes temperatur ch reativ uftfuktighet i abratriet tre gånger dagigen, ungefär k. g, 12 ch 15. Temperaturen växade därvid mean 15,3 ch 18,4, fuktigheten mean 52,8 ch 68 % Endast vid två aväsningar var fuktigheten under 6 %, nämigen 56 resp. 52,8%- Då trattarna spades först efter det att djuren sutat kmma fram ur prven, avse efterföjande siffrr endast de djur, sm hamnat direkt i spritskåarna. De större A-prven vr kara efter 3 dygn; under tredje dygnet utvandrade 0,3-29,9% av faunan. De mindre B-prven bev däremt färdigvittjade på 2 dygn; 0,7-12,6% av faunankmmhär fram under andra dygnet. Endast i ett fa kmm 5 st. Tectcepheus-nymfer under tredje dygnet. Hur de ika djurgrupperna reagerade har intet direkt intresse i detta sammanhang, men det kan nämnas att i B-prven aa cember utvandrade redan under första dygnet (utm det stra anta, sm trkade ihjä i prven!), ikaså aa gamasicer ch trmbidiider med undantag av ett prv för vardera gruppen. De tröga ribatiderna hö sig kvar ängst.

19 18 KARL-HERMAN FORSSLUND sutrd Trts att de här behandade prven är reativt få anser jag att de kart visa att man inte kan ita enbart ti trattapparatmetden, när det gäer kvantitativ insaming av markens smärre eddjur. Lösningen av insamingsprbemet trde bi att man får arbeta med en kmbinatin av ika metder, ämpade des efter de ika djurfrmernas individstrek, des efter deras sätt att reagera mt förändringar i mijöförhåandena. Detta är så mycket nödvändigare sm man ju måste ta hänsyn även ti andra djur än eddjuren. Preiminärt kan föjande schema uppstäas: L För större djur (daggmaskar, musker, eddjur överstigande en ängd av ca -2 mm) tagas prv på försagsvis Yz m 2 yta, vika pckas igenm för hand eer först såas då substratet ämpar sig härför. 2. För större ch mera tjckhudade kvaster ch smärre insekter (med undantag av cember) tagas ca 20 cm3 stra prv, vika behandas med trattapparater med eer utan eektrisk ampa brende på substratets ch kaens natur. 3. För övriga smådjur måste metder användas, vika icke bygga på uttrkning. Hur man härvid ska förfara är det ännu för tidigt att yttra sig m, den eer de ämpigaste metderna måste utarbetas på experimente väg. Man kan tänka sig utdrivning av djuren med någn specie vätska eer gas. nnan detta prbem är öst kan markfaunafrskningen inte kmma vidare.

20 METODKEN VD \iarkfaunau.: mersöknngar 19 Litteratur AGRELL, Zur Ökgie der Cemben. Untersuchungen im schwedischen Lappand. - Opus. Ent. Supp.. BRNEBUSCH, C. H The fauna f frest si. - Köpenhamn. BRCKMANN-]EROSCH, H Die Fra des Puschav und ihre Pfanzengeseschaften. - Die Pfanzenges. d. Schweizerapen.. Leipzig. FRSSLUND, K. H. (1943) 1944 studier över det ägre djurivet i nrdsvensk skgsmark. (Studien iiber die: Tierwet des nrdschwedischen Wadbdens.) - MeddeL St. Skgsförsöksanst. 34: r. 945 Sammanfattande översikt över vid markfaunaundersökningar i Västerbtten påträffade djurfrrrier. (Zusammenfassende Ubersicht iiber bei Wadbdenfaunauntersuchungen in Västerbtten (Nrdschweden) angetrherre Tiere.) - MeddeL St. Skgsförsöksanstat. 34: 5 GHLAROV, M. S Methden zur quantitativen Aufnahme der Bdenfauna. - Pedgy nr Crreatin between size and number f si animas. - C. R. (Dhady) Ac. Sci. URSS. XL: 6. KROGERUS, R Uber die Ökgie und Verbreitung der Arthrpden der Triebsandgebiete an den Kusten Finnands. - Acta Z!. Fenn. 12. PALMGREN, P Quantitative Untersuchungen iiber die Vagefauna in den Wädern Siidfinnands. - Acta Z!. Fenn. 7 RENKONEN, O Statistisch-ökgische Untersuchungen iiber die terrestrische Käfe+wet der finutsehen Bruchmre. - Ann. Z. Sc. Z. - Bt. Fenn. Vanam. 6. r Die Carabiden- und Staphyinidenbestände eines Seeufers in SW-Finnand. Ein Beitrag zur Therie der statistischen nsektensynökgie.- Ann. En t. Fenn. r. THORSON, G Technique and future wrk in arctic anima ecgy. - MeddeL Grn. 144: 4 ULRCH, A. T Die Macrfauna der \Yadstreu. - Mitt. Frstwirtsch. Frstwiss.

21 20 KARL-HERMAN FORSSLUND Z usammenfassung Uber die Einsammungsmethdik bei Untersuchungen der Bdenfauna Während der etzten etwa 25 Jahre sind autmatische Einsammungsapparate bei quantitativen Untersuchungen iiber Bdenfauna in grssem Umfang benutzt wrden. Die Effektivität dieser Apparate ist jedch nie näher untersucht wrden. Diese Frage ist aber sehr wichtig, und Verf. hat daher einen Versuch gemacht, dartiber einigermassen zur Karheit zu kmmen. Geichzeitig wurde ein Vergeich zwischen zwei verschiedenen Prbegrässen gemacht. Untersuchungsgebiet. Versuchspark Svartberget, Kirchsp. Degerfrs, Prv. Västerbtten in Nrdschweden. Ziemich gut geschssener Fichtenwad mit eingesprengten Kiefern und Laubbäumen. n der F edschich t dminieren Vaccinium myrfius und V. vitis idaea. Die Bdenschicht besteht aus deckenden Msen, in erster Linie Hycmium spendens. Der Humustyp ist fibräser Mr ( = Rhhumus), die Tiefe der Humusdecke ist 3,5-5 cm, ph za 4-5,3 in der F-Schicht, 3,8-4 in der H-Schicht. Methdik. Aus einem Humusstuck wurden Prben drei verschiedener Grässen ausgeschnitten: r) r cm3 (unten A-Prben genannt), z) 24 cm3 (B-Prben), 3) r cm3 (C-Prben). A-Prben wurden mit grässeren, B-Prben mit keineren Trichterapparaten behandet. Die C-Prben wurden direkt in Gastäpfe mit Akh iiberfiihrt und ihr Tierbestand mit Hife eines Präpariermikrskps herausgenmmen. Vn A- und B-Prben wurden je 5 Stiick untersucht, vn C-Prben je 5 Stiick aus dem abersten Tei der Humusdecke (C r-prben) und 4 Stiick aus ihrem untersten Tei (C z-prben). Quantitativer Vergeich der Pr ben. Eine Ubersicht iiber die Abundanz der Tiere in den verschiedenen Prbetypen wirdin Tab. 2 gegeben. N ur die Arthrpden sind beriicksichtigt wrden. Die Oribatiden sind in dick- und diinnhäutige aufgeteit: zu den ersteren sind magines, zu den etzteren ae Jungfrmen swie Ex. vn den Gattungen Paaeacarus und Brachychthnius und auch zwei Arten der Acaridiae gerechnet. Die Fauna dera-prben umfasst im Mitte rs Ex. pr cm3 Die Acariden maehen etwa 7 %, die Cemben 27 % aus. Die diinnhäutigen Oribatiden iberwiegen iiber die dickhäntigen mit nur gut r Ex. pr cm3 Die B-pr ben enthaten im Mitte etwa 6 Ex. pr cm3 mehras die A-Prben. Die Acariden weisen die grässte Zunahme auf, was vr aem darauf beruht, dass keine Trmbidiiden und diinnhäutige Oribatiden in grässeren Mengen vrkmmen. n den C-Prben (Tab. 3) sind die ndividuenzahen bis auf eine Prbe grässer as die Maximazahen der A- und B-Prben. m Mitte kmmen hier 58,3 Ex. pr cm3 vr. Die Mittezah der A-prben ist nur etwa 1/ 4, der B-Prben etwa 1 / 3 vn der C-Prben, was auch s ausgedriickt werden kann, dass das Verustprzent dera-prben 74, derb-prben 64 ist. Die Cemben, die diinnhäutigen Oribatiden und die >>iibrigen Arthrpdem haben die grässten Veruste eritten.

22 :METODKEN YD MARKFAUNAUNDERsöKNNGAR 21 Das Verhätnis zwischen diinn- und dickhäntigen Oribatiden ist in den C-Prben ungefähr : 4, in den Trichterprben : hächstens 2.. Um ein anderes Mass fiir den Tierbestand as die ndividuenzah zu erhaten, wurde ein Versuch gemacht, das Vumen der Tiere zu- berechnen (wegen des schneuen Austrcknens der Bdentiere ist es weniger.geeignet, das Gewicht -festzusteen). Zuerst wurde das Tiermateria in verschiedene Kärperfrmengruppen aufgeteit. nnerhab jeder Gruppe wurde ein Ex. mit Hife eines Okuannikrmeters.in verschiedenen Richtungen gemessen. Auf Basis.der dabei erhatenen Masse wurde dann ein stark vergrässertes Mde aus Mdeiertn gemacht, dessen Vumen durch Versenkung in Wasser in einem Messgas bestimmt wurde. Nachdem man die Länge der iibrigen Ex. gemessen hat, kann ihr Vumen gemäss der V n'!-chstehenden Frme bestimmt. werden: = v 2, w v und das... - J.. Vhimeri und die Länge des Mdes, v 2 und z däs V umen und die Länge des dem Vumen nach zubestimmenden Exempares bezeichneri. - Die Frmengrupperitypen dieses Materias sind auf S. 8 ang.egeberi. Die Vumbestimmungen sind in Tab. 4 wiedergegeben. Das durchschnittiche Verustprzent der A- und B-Prben ist hier vie keiner, was seine Erkärung in der Spate iiber das Mittevaumen der Tierexempare erhät. Dieses Vumen steigt mit zunehmender Prbegrässe. Darans diirfte hervrgehen, dass vr aem die keinen Tierirmen bei der Behandung mit TriChterapparaten zugrunde gehen und daher in den diesbeziigichen Prben stark unterrepräsentiert werden. Daneben ist es sebstverständich vn Bedeutung, dass die grässeren Prben mehr grsse Tiere as die keineren enthaten kännen. Quaitativer Vergeich der Prben. Wegen Schwierigkeiten der Bestimmung kännen nur die Gamasiden, Oribatiden (ink. 2 Acaridiae-Arten) und Cemben vergiechen werden. Vn diesen Gruppen sind 68 Arten angetrhen wrden, vn denen 47 Arten den Prbetypen A und B gemeinsam sind. Die A Prben enthaten im Mitte 37,8, dieb-prben 27,4 Arten pr Prbe. Die Arten, dienurin einer der Prbetypen vrkmmen, treten jedch akzidente und vereinzeit auf und spieen daher keine Re fiir die Charakterisierung der Fauna. - Die C-Prben sind sebstverständich zu kein fiir eine quaitative Beurteiung. Die Cr-Prben haben im Mitte 2, z, die Cz-Prben 8 Arten pr Pr be. Fiir 22 Arten ist die Knstanz diesebe in den A- und den B-Prben. Die iibrigen Arten sind meistens etwas knstanter in A as in B, aber gewähnich nicht vie, s dass man sagen kann, dass mehr as 90 % der Arten ungefähr diesebe Knstanz in den beiden Prbetypen haben. s Arten gehären in sämtichen Prben den zwei niecrigsten Abundanzgruppen an, sie kmmen as vereinzeit bis spädich vr und sind niemas dminierend. Die iibrigen sind dminierend in wenigstens einer der einigen Prben (T ab. 5). Vn besnderem nteresse sind fgende 5 Arten: Brachychthnius simpex Frss., ppia neerandica Ond., Wiemia anphthama Bärn., Onychiurus affinis Ågren und stama minr Schäff. Sie sind die individuenreichsten Arten mit % Knstanz swh in A as in B und sind dminierend in sämtichen Prben (siehe S. q). Ans dem Gesagten diirfte hervrgehen, dass die keineren B-Prben ein ebens gutes Bid vn der Zusammensetzung der Fauna geben wie die grässeren A-Pr ben. Betreffs der Abundanz geben sie sgar ein besseres Resutat. Auch in een keinen C-Prben nehmen die in den A- und B-Prben incivicnen- 2. M edde. från Statens skgsfrskningsinstitut. Band 37: 7.

23 22 KARL-HERMAN. FORSSLUND. reichsten Arten die ersten Pätze ein. Hier ist jedch zu bemerken, dass die Abun-. danzzah der O. neerandica nur erwachsene ndividuen umfasst;.mit den jetzt unbestimmbaren Nymphen ist die Art sicher die individuenreichste. Die Abundanz ist hier vie höher as in A und B. Zweifes beruht dies darauf, dass sehr viee Tiere beim Austrcknen der Prben in den Trichterapparaten getötet. werden. Die Resistenz der meisten Bdentiere gegen niedrige Luftfeuchtigkeit durfte schr gering sein (vg. z. R AGRELL S. 107). Der Trichter as Feherquee. Nicht ae Tiere, die.durch das Sieb faen; gearrgen in die Spiritusschae. Ziemich viee beiben an der nnenseite des Trichters sitzen. Dies git vr aem vn den. Trmbidiiden und den dunnhäutigen Oribatiden (Tab.. 6). Man :kann diese z,.b; durch vrsichtiges Fegen mit einer Huhnerfeder in die Schae bringen. Ausesezeit. DieA-Prben waren nach 3 Tagen, dieb-prben nach 2 Tagen ausgeesen. Die Temperatur war während der Versuc).szeit 15,3--:-18, die reative Luftfeuchtigkeit 52,8-68 %. Schusswrt. Es dur:fte kar sein, dass man bei Bc1enfaunauntersuchungen mit Hife der Trichterapparate keine zuverässigen quantitativen Resutate erhät. Diese Methde muss durch andere-methden, die sich nicht auf das Austrcknungsprinzip grunden, ergänzt wefden, um s mehr s man auch andere Tiere (\Vurmer, Rtatrien u. a.) as die Giedertiere berucksichtigen muss. Weche Methden hierbei die geeignetsten sind, muss eperimente untersucht werden,