Aktieägaravtal och enkla bolag

Transkript

1 J U R I D I C U M Aktieägaravtal och enkla bolag Sebastian Petersen HT 2016 JU101A, Examensarbete för juristprogrammet, 30 högskolepoäng Examinator: Kerstin Nordlöf Handledare: Karin Blad

2 Sammanfattning Ett aktieägaravtal syftar till att fördela aktiebolagsrättsliga rättigheter och skyldigheter mellan avtalsparterna på ett annat sätt än aktiebolagslagen (2005:551) föreskriver för att tillgodose avtalsparternas intressen. Om aktieägaravtal uppfyller bolagskriterierna, är det att betrakta som enkelt bolag som omfattas av bestämmelserna i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Bestämmelserna i lagen om handelsbolag och enkla bolag är huvudsakligen dispositiva, och de är företrädesvis inriktade på formen för samverkan, vilket innebär att avtalsparterna har möjlighet att avtala om en annan lösning än den som lagen föreskriver, men uppkomsten av enkelt bolag och avvecklingen av detsamma är tvingande, och om aktieägaravtal betraktas som enkelt bolag, kan aktieägaravtal omedelbart avvecklas om det föreligger viktig grund. Syftet med uppsatsen är att beskriva aktieägaravtal och systematisera bolagsrekvisiten samt analysera om aktieägaravtal uppfyller förutsättningarna för uppkomsten av enkelt bolag. Förekomsten av ett enkelt bolag förutsätter att det föreligger ett avtalsförhållande mellan två eller flera avtalsparter. Det krävs även att det finns ett för avtalsparterna gemensamt ändamål och avtalsparterna ska dessutom vara förpliktigade att bidra till förverkligandet av det gemensamma ändamålet. Förekomsten av ett avtal är avgörande för förekomsten av ett enkelt bolag, men bedömningen föranleder i allmänhet inte några mera komplicerade överväganden. Vid bedömningen av om ett aktieägaravtal uppfyller förutsättningarna för uppkomsten av ett enkelt bolag, står avtalsinnehållet i förgrunden. Uppkomsten av enkelt bolag förutsätter att det föreligger ett gemensamt ändamål mellan avtalsparterna i aktieägaravtal. Om det finns en intressegemenskap mellan avtalsparterna kring införandet av en avtalsklausul, är ett gemensamt ändamål för handen. Om det däremot föreligger motstående intressen mellan avtalsparterna kring införandet av en avtalsklausul, är ingen intressegemenskap för handen och således inget gemensamt ändamål, trots att införandet av avtalsklausulen kan vara till gemensam nytta för samtliga avtalsparter. Vid bedömningen av om ett aktieägaravtal uppfyller förutsättningarna för uppkomsten av ett enkelt bolag, ska det även föreligga en förpliktelse att verka för det gemensamma ändamålet. Avtalsparterna ska alltså bidra till det gemensamma ändamålets förverkligande. Förpliktelsen är inte särskilt långtgående, men avtalsparterna måste trots det bidra på något sätt. Vid en sammantagen bedömning, där de enskilda avtalsklausulerna betraktas som en helhet, kan det ifrågasättas, om den tidigare uppfattningen att aktieägaravtal i allmänhet utgör enkla bolag är adekvat eller om utgångspunkten ska vara att aktieägaravtal inte utgör enkla bolag. 2

3 Innehållsförteckning Sammanfattning Inledning Syfte och frågeställningar Avgränsningar Material och metod Etiska överväganden Disposition Aktieägaravtal Allmänt Den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen Den avtalsrättsliga separationsprincipen Överlåtelsebindningar Beslutsbindningar Enkla bolag Allmänt Avtal och avtalsparter Det gemensamma ändamålet Förpliktelse att verka för ändamålet Aktieägaravtal och enkla bolag Hur ska begreppet gemensamt ändamål tolkas i förhållande till aktieägaravtal? Utköps- och friköpsklausuler i förhållande till gemensamt ändamål Drag along-klausuler i förhållande till gemensamt ändamål Tag along-klausuler i förhållande till gemensamt ändamål Aktörsbindningar i förhållande till gemensamt ändamål Organbindningar i förhållande till gemensamt ändamål Aktieägaravtal i förhållande till gemensamt ändamål Hur ska förpliktelse att verka för det gemensamma ändamålet tolkas i förhållande till aktieägaravtal? Utköps- och friköpsklausuler i förhållande till förpliktelse att verka för det gemensamma ändamålet Drag along- och tag along-klausuler i förhållande till förpliktelsen att verka för det gemensamma ändamålet Aktörs- och organbindningar i förhållande till förpliktelse att verka för det gemensamma ändamålet Sammanfattande slutsatser...41 Källförteckning

4 1. Inledning Lejonet fick en gång det infallet att taga åsnan med på sin jakt. Det skickade åsnan in i skogen för att där skria så mycket i hennes förmåga stod. Genom ditt skri, sade lejonet, skall du drifva upp, och jag skall stanna här och gripa dem, som fly åt detta håll. Åsnan skriade på sitt mest afskyvärda sätt, och då lejonet blef trött på att nedgöra de många djuren, ropade det till åsnan, att hon kunde komma ut ur skogen. Gjorde jag inte min sak bra? frågade det inbilska djuret. Utmärkt bra, svarade lejonet. Hade jag icke vetat, att du endast var en åsna, så skulle äfven jag ha blifvit förskräckt. (Aesopus, Lejonet och åsnan) Det är inte alltid enkelt att avgöra, om ett avtalsförhållande utgör ett enkelt bolag eller någon annan typ av rättsförhållande. 1 Bolagsbegreppets funktion är att särskilja bolagsförhållanden från andra på avtal grundade rättsförhållanden. 2 Bolagsbegreppets konstruktion kommer att beskrivas i den följande framställningen, men det kan redan inledningsvis framhållas att beroende på hur ett avtalsförhållande betraktas går det att komma till olika slutsatser beträffande rättsförhållandets klassificering. I Aesopus fabel Lejonet och åsnan förelåg ett avtalsförhållande mellan lejonet och åsnan beträffande jakten. Om det gemensamma ändamålet bedöms vara att minska antalet djur, som betade på savannen i syfte att anskaffa föda för lejonet och möjliggöra större betesmarker för åsnan, kan det möjligen bedömas att det förelåg ett gemensamt ändamål med jakten. Det kan även konstateras att både lejonet och åsnan bidrog på olika sätt till det gemensamma ändamålets förverkligande. Bolagsförutsättningarna, sådana de framställs i doktrinen, 3 är därmed uppfyllda, och det föreligger ett enkelt bolag mellan lejonet och åsnan. Om ändamålet med jakten däremot betraktas som endast ett sätt för lejonet att skaffa föda utan någon egentlig fördel för åsnan, kan ändamålet med jakten inte bedömas som gemensamt för de båda avtalsparterna och bolagsförutsättningarna är därmed inte uppfyllda och något bolagsförhållande är inte för handen. 4 Aktieägaravtal används i stor utsträckning inom näringslivet för att reglera aktieägarnas individuella intressen i aktiebolaget samt de inbördes förhållandena mellan olika aktieägares intressen. Avsikten med användningen av aktieägaravtal är beroende av vilka intressen som aktieägarna har i aktiebolaget och av sitt aktieinnehav. 5 I allmänhet kan aktieägarens avsikt med ett aktieinnehav karakteriseras som ett vinstmaximerings- och realisationsintresse. Aktieägarens intressen med aktieinnehavet är förenade med riskerna för värdeminskning respektive risken för 1 Dotevall, Samarbete i bolag, s Nial & Hemström, Handelsbolag och enkla bolag, s Se t.ex. Nial & Hemström, Handelsbolag och enkla bolag, s. 41 ff., Sandström, Handelsbolag och enkla bolag, s. 18 ff., Dotevall, Samarbete i bolag, s. 19 ff. 4 Nial & Hemström, Handelsbolag och enkla bolag, s. 45 not Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 42 f., Jfr Lindskog, Aktieägaravtal, s

5 inlåsning. 6 Användningen av olika besluts- och överlåtelsebindningar i aktieägaravtal åstadkommer det eftersträvade skyddet för aktieägarnas intressen. 7 Om aktieägaravtalet uppfyller bolagskriterierna, är aktieägaravtalet att betrakta som ett enkelt bolag som omfattas av bestämmelserna i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag [cit. BL]. 8 Bestämmelserna avseende enkla bolag är huvudsakligen dispositiva vilket innebär att avtalsparterna har möjlighet att avtala om en annan lösning än den som lagen föreskriver. 9 Emellertid är 1 kap. 3 BL som reglerar uppkomsten av ett enkelt bolag och 2 kap. 25 BL som reglerar avvecklingen av detsamma tvingande. Om aktieägaravtal betraktas som en rättsfigur dvs. att aktieägaravtalet omfattas av lagstiftning, kan de i lag fastställda föreskrifterna komma att användas för utfyllnad av ofullständiga aktieägaravtal. 10 BL:s regler beträffande enkla bolag är företrädesvis inriktade på formen för samverkan och innehåller nästan inga bestämmelser beträffande samverkans inre förhållande. I 4 kap. 1 BL fastslås att utgångspunkten är att de rättigheter och skyldigheter som tillkommer bolagsmännen fastställs genom avtal och att lagen endast blir tillämplig vid avsaknad av avtalsreglering. Beträffande samverkans inre förhållande medför en avsaknad av avtalsreglering att bl.a. beslut enligt 4 kap. 3 BL avseende bolagets förvaltning kräver samtliga bolagsmäns samtycke, om inte bolagsmännen avtalat om en annan reglering. Om bolagsmännen avtalat om någon annan beslutsregel, ska den bolagsrättsliga likabehandlingsprincipen tillämpas vid beslutsfattandet. 11 Avtalets varaktighet måste också regleras i förhållande till 2 kap. 24 BL. Enligt 2 kap st BL kan en bolagsman när som helst begära uppsägning av avtalet, om det slutits på obestämd tid. Om avtalet däremot har slutits på bestämd tid, kan inte bolagsman begära uppsägning av avtalet innan avtalstidens utgång, om inte avtalet eller BL tillåter detta. 12 BL tillhandahåller huvudsakligen dispositiva regler, och de bolagsrättsliga normerna behandlar rättsfrågor som även kan lösas med lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område [cit. AvtL] och den allmänna avtalsrätten. I doktrinen har betydelsen av frågan om aktieägaravtal utgör en rättsfigur som omfattas av särskild lagstiftning ifrågasatts. 13 Om aktieägaravtal betraktas som enkla bolag, har BL företräde framför AvtL och allmänna avtalsrättsliga principer i enlighet med rättskälleprincipen lex specialis derogat legi generali. Frågan om ett aktieägaravtal, som har slutits på obestämd tid, ska bedömas enligt allmänna avtalsrättsliga principer med tillämpning av skäligt varsel, som medför oklara 6 Arvidsson, Aktieägaravtal, s Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s Arvidsson, Aktieägaravtal, s Sandström, Handelsbolag och enkla bolag, s Lindskog, Aktieägaravtal, s Lindskog, Aktieägaravtal, s Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s. 89 f. 13 Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 24 f. 5

6 rättsföljder i förhållande till aktieägaravtal, 14 eller i enlighet med bolagsrättsliga normer med tillämpning av sex månaders uppsägningstid, blir därmed klarlagd. Det har även framhållits att generalklausulen i 36 AvtL om oskäliga avtalsvillkor är tillämplig i samma utsträckning som 2 kap. 25 BL om likvidation med hänvisning till viktig grund, 15 men rättsföljden vid en tillämpning av generalklausulen är jämkning eller att avtalet lämnas utan avseende, medan rättsföljden vid en tillämpning av 2 kap. 25 BL medför att aktieägaravtalet upphör omedelbart. Om aktieägaravtal betraktas som enkla bolag, förbättras förutsebarheten för avtalsparterna genom att rättsföljden blir klarlagd, medan det föreligger en osäkerhet beträffande rättsföljden, om generalklausulen tillämpas. Utgångspunkten vid beslutfattande i enkelt bolag är att det föreligger enighet mellan avtalsparterna i enlighet med 4 kap. 3 BL vilket är en beslutsordning som överensstämmer med allmänna avtalsrättsliga principer. 16 Utgångspunkten är således densamma oberoende av om aktieägaravtal betraktas som enkelt bolag eller som ett avtal sui generis. Om det däremot har avtalats om en annan beslutsordning än enighet mellan avtalsparterna och aktieägaravtal betraktas som enkelt bolag, ska likabehandlingsprincipen tillämpas, och de enskilda avtalsparterna har således en röst vardera. 17 Det föreligger avtalsfrihet mellan avtalsparterna i ett aktieägaravtal, och avtalsparterna kan tillförsäkras samma beslutanderätt som följer av den bolagsrättsliga likabehandlingsprincipen, om det har avtalats om en annan beslutsordning än den som följer av allmänna avtalsrättsliga principer, men det utgör ingen fastställd rättighet, utan avtalsparternas beslutanderätt blir föremål för förhandling. I doktrinen har uppfattningen att aktieägaravtal i allmänhet uppfyller bolagskriterierna och därmed är att betrakta som enkla bolag framförts, 18 ofta utan att förutsättningarna för förekomsten av ett enkelt bolag har behandlats eller på annat sätt motiverats. Den motsatta uppfattningen, dvs. att aktieägaravtal inte utgör ett enkelt bolag, har även framförts i doktrinen. 19 Uppfattningen att aktieägaravtal inte utgör enkla bolag överensstämmer med rättsläget i Danmark och Norge där aktieägaravtal inte betraktas som en rättsfigur som omfattas av särskild författning. 20 Eftersom aktieägaravtal är vanligt förekommande i näringslivet, är frågan om avtalsformen utgör en rättsfigur som omfattas av lagen om handelsbolag och enkla bolag inte endast av rättsvetenskapligt intresse utan även av praktisk betydelse dels för de som utgör avtalsparter i aktieägaravtal, dels för de jurister som utformar aktieägaravtal. 14 Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 24, 154 ff. 16 Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s Lindskog, Aktieägaravtal, s Se t.ex. Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, s. 85., Arvidsson, Aktieägaravtal, s. 25, 61 ff., Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 45., Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s. 35., Dotevall, Samarbete i bolag, s. 113., Lindskog, Aktieägaravtal, s Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 17 ff. 20 Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s

7 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att beskriva aktieägaravtal och systematisera bolagsrekvisiten samt analysera om aktieägaravtal uppfyller förutsättningarna för uppkomsten av enkelt bolag. Syftet besvaras genom följande frågeställningar: 1. Föreligger ett gemensamt ändamål mellan avtalsparterna i ett aktieägaravtal? 2. Vilket aktivitetskrav finns på avtalsparterna i ett aktieägaravtal och tillfredsställer aktivitetskravet avtalsparternas förpliktelse att verka för det gemensamma ändamålet? 1.2 Avgränsningar Framställningen kommer inte att innehålla någon komparativ studie beträffande frågan om aktieägaravtal utgör enkla bolag. Ramberg, som i Aktieägaravtal i praktiken argumenterar för att aktieägaravtal inte utgör enkla bolag, har undersökt förhållandena i Norge och Danmark och konstaterar att aktieägaravtal i dessa länder betraktas som en egen avtalstyp som inte omfattas av någon särskild författning. 21 Framställningen kommer heller inte att innehålla någon komparativ studie beträffande bolagsbegreppets konstruktion och innehåll. Dotevall har i Samarbete i bolag redan på ett tillfredsställande sätt granskat enkla bolag ur ett komparativt perspektiv, och en ytterligare undersökning skulle inte utgöra ett bidrag till det redan rådande kunskapsläget. 1.3 Material och metod Den rättsdogmatiska metoden är inriktad på analys av rättskällematerialet för att fastställa gällande rätt i en konkret tillämpningssituation. 22 Inom rättsdogmatiken står den juridiska argumentationen i förgrunden, och ett strikt iakttagande av auktoritativt rättskällematerial förordas. 23 Rättskälleläran är dynamisk, och i den rättsvetenskapliga litteraturen föreligger olika uppfattningar om vilka rättskällor som ska betraktas som auktoritativt rättskällematerial. 24 Rättsdogmatikens syfte skulle i allmänhet kunna beskrivas som en intellektuell process varigenom en rättsregel konstrueras, med avsikt att tillämpas på ett konkret rättsligt problem. 25 En tillämpning av den rättsdogmatiska metoden i en rättsvetenskaplig framställning förutsätter transparens och ett kritiskt förhållningssätt till rättskällorna. 26 Den rättsdogmatiska argumentationen är de lege 21 Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s Kleineman, Rättsdogmatisk metod, s Kleineman, Rättsdogmatisk metod, s. 27. Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s Kleineman, Rättsdogmatisk metod, s Kleineman, Rättsdogmatisk metod, s

8 lata och inte de lege ferenda vilket medför att slutsatserna i en rättsvetenskaplig framställning blir ett uttalande om gällande rätt. 27 Syftet med uppsatsen är bl.a. att systematisera bolagsrekvisiten och analysera om aktieägaravtal uppfyller förutsättningarna för uppkomsten av enkelt bolag. Formuleringen av uppsatsens syfte och frågeställning samt det tillgängliga rättskällematerialet medför att framställningen blir argumenterande till sin karaktär. Rättskällorna och rättskälleläran kommer att tolkas och tillämpas för fastställandet av gällande rätt. Som tidigare framhållits föreligger olika uppfattningar beträffande vilket rättskällematerial som ska betraktas som rättskällor. I framställningen används företrädesvis rättskällorna lag, förarbeten, rättspraxis och doktrin. Med beaktande av ämnets karaktär, där frågan är om särskild lagstiftning ska tillämpas på ett visst rättsförhållande, tillsammans med det tillgängliga rättskällematerialet som används i framställningen, är den rättsdogmatiska metoden adekvat för besvarandet av uppsatsens syfte och frågeställning. BL utgör en primär rättskälla som ska beaktas av de rättstillämpande myndigheterna vid fastställandet av förekomsten av ett enkelt bolag. Förutsättningarna för uppkomsten av ett enkelt bolag fastslås i 1 kap. 3 BL, men lagen tillhandahåller ingen definition av bolagsbegreppet. I förarbetena till BL fastställer lagstiftaren bolagsrekvisiten, men lagstiftaren tillhandahåller inte några riktlinjer för tolkning och tillämpning av bolagsrekvisiten. 28 Förarbetena till BL utgör en sekundär rättskälla som bör beaktas vid fastställandet av förekomsten av ett enkelt bolag, men som till skillnad från BL inte är bindande för de rättstillämpande myndigheterna. Förarbetenas ålder kan påverka bedömningen av deras betydelse som rättskälla. Om de riktlinjer för tolkning och tillämpning som förordas i förarbetena har frångåtts i rättspraxis eller om en annan lösning har framhållits i doktrinen, och det föreligger konsensus mellan författarna av den rättsvetenskapliga litteraturen, kan förarbetena sakna den nödvändiga auktoritet som krävs för att betraktas som auktoritativt rättskällematerial. 29 I doktrinen har ett avskaffande av förpliktelsen att verka för det gemensamma ändamålet diskuterats, och kravet för att bolagsrekvisitet ska betraktas som tillfredsställt är inte särskilt långtgående. 30 Rättsläget har trots detta inte förändrats, och förarbetsuttalandet bör även fortsättningsvis bedömas äga giltighet. Rättspraxis används i framställningen för fastställandet av bolagsrekvisitens närmare innebörd. I hovrättsfallet RH 1990:14 fastslog hovrätten att det inte behöver föreligga någon fullständig överensstämmelse mellan de enskilda avtalsparternas intressen för förekomsten av ett gemensamt ändamål, och i rättsfallet NJA 1986 s. 402 konstaterade Högsta domstolen att ett enkelt bolag var för handen trots att det endast förelåg en mycket begränsad förpliktelse att verka för det gemensamma ändamålet. 27 Kleineman, Rättsdogmatisk metod, s Prop. 1979/80:143 s Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s. 364 f. 30 Nial & Hemström, Handelsbolag och enkla bolag, s. 53., Giertz & Hemström, Handelsbolag, s

9 Rättspraxis utgör en sekundär rättskälla som bör beaktas vid fastställandet av förekomsten av ett enkelt bolag, men rättspraxis är till skillnad från BL inte bindande för de rättstillämpande myndigheterna, men beaktas trots detta i stor utsträckning i syfte att upprätthålla en enhetlig rättstillämpning. 31 Hovrättsfallet RH 1990:14 ska särskilt framhållas i samband med behandlingen av rättspraxis som rättskälla. Högsta domstolen är sista instans bland de allmänna domstolarna i Sverige. Hovrätterna utgör till skillnad från Högsta domstolen ingen prejudikatbildande instans vilket medför att rättspraxis från hovrätterna inte har samma auktoritet som rättspraxis från Högsta domstolen. Förekomsten av skiljaktiga meningar försvagar prejudikatvärdet hos rättspraxis. Prejudikatvärdet är även beroende av om ett avgörande från de prejudikatbildande instanserna är särpräglat eller om avgörandet bekräftar en redan allmänt rådande uppfattning om gällande rätt. 32 I framställningen används rättsfallet RH 1990:14 tillsammans med bolagsrättslig doktrin för att fastställa den närmare innebörden av bolagsrekvisiten. I framställningen används den bolagsrättsliga doktrinen i stor utsträckning för fastställandet av bolagsrekvisitens närmare innebörd. Doktrinen utgör en sekundär rättskälla som får beaktas vid fastställandet av förekomsten av ett enkelt bolag, men doktrinen är inte bindande för de rättstillämpande myndigheterna. Doktrinens betydelse som rättskälla är beroende av om det föreligger konsensus beträffande gällande rätt bland författarna av den rättsvetenskapliga litteraturen samt den auktoritet som de enskilda författarna åtnjuter inom ett specifikt rättsområde. 33 Aktiebolagslagen (2005:551) [cit. ABL] utgör en primär rättskälla, men lagen tillhandahåller ingen definition av aktieägaravtal. Avtalsformen omnämns indirekt i förhållande till definitionen av moder- och dotterföretag i 1 kap. 11 ABL. Eftersom avsikten med användningen av aktieägaravtal är att frångå bestämmelser som tillhandahålls i ABL, så utgör lagen en rättskälla mot vilken aktieägaravtalets närmare karakteristik kan preciseras. Eftersom aktieägaravtal är av obligationsrättslig karaktär, är även AvtL och den allmänna avtalsrätten av betydelse för förståelsen av aktieägaravtalet. Förarbetena till ABL utgör en sekundär rättskälla som inte är bindande för de rättstillämpande myndigheterna. I förarbetena till ABL omnämns aktieägaravtal närmast i förbigående, och förarbetena tillhandahåller inte några närmare riktlinjer för tolkning och tillämpning av aktieägaravtal. 34 Rättspraxis används i framställningen för att fastställa gällande rätt beträffande den avtalsrättsliga och den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen. Utgångspunkten för den avtalsrättsliga separationsprincipen är att aktiebolagsrätten inte åstadkommer någon verkan på aktieägaravtalet och att aktieägaravtalet därmed i allmänhet betraktas 31 Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s. 385 ff. 32 Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s Prop. 2004/05:85 s. 251, 546 f., 1397 f. 9

10 som bindande mellan avtalsparterna. 35 Den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen fastslår å sin sida att avtal inte åstadkommer några aktiebolagsrättsliga verkningar under förutsättning att avtalen inte uttryckligen tillerkänns bindande verkan i lag. 36 Rättspraxis utgör en sekundär rättskälla som bör beaktas av de rättstillämpande myndigheterna. Tillgången till rättspraxis avseende aktieägaravtal är begränsad, och de tillgängliga rättsfallen är dessutom svårtolkade. Rättsfallet NJA 1972 s. 29 används i framställningen för fastställandet av gällande rätt avseende den avtalsrättsliga separationsprincipen, och rättsfallet NJA 2011 s. 429 används i framställningen för fastställandet av gällande rätt avseende den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen. Rättsfallet NJA 1972 s. 29 ska särskilt framhållas i samband med behandlingen av rättspraxis som rättskälla, eftersom rättsfallets prejudikatvärde kan ifrågasättas med beaktande av att rättsfallet avgjordes före införandet av generalklausulen i 36 AvtL. Dessutom försvagar förekomsten av skiljaktiga meningar rättsfallets prejudikatvärde. Högsta domstolens domskäl kommer att utvecklas mera utförligt i den följande framställningen, men det kan redan inledningsvis nämnas att avgörande för Högsta domstolens bedömning var en skälighetsbedömning där Högsta domstolen beaktade aktiebolagets ställning. I framställningen används doktrinen i stor utsträckning för att beskriva aktieägaravtalet som avtalsform, den avtalsrättsliga och den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen samt de besluts- och överlåtelsebindningar som aktieägaravtal i allmänhet innehåller. Doktrinen utgör en sekundär rättskälla som får beaktas av de rättstillämpande myndigheterna. Clas Bergströms och Per Samuelssons lärobok Aktiebolagets grundproblem ska särskilt framhållas här, eftersom användningen medför att företagsekonomiska teorier och begrepp införs i framställningen. I Aktiebolagets grundproblem behandlas bl.a. de intressekonflikter som kan uppstå mellan minoritets- och majoritetsaktieägarna eller mellan aktieägarkollektivet och aktiebolagets styrelse och verkställande direktör. Bergström och Samuelsson analyserar de aktiebolagsrättsliga normerna i förhållande till hur aktiebolagets aktörer agerar vid förekomsten av en intressekonflikt. 37 Bergströms och Samuelssons framställning används i uppsatsen för att beskriva intressekonflikterna och risken för att intressekonflikterna ska medföra försämrade makt- och förmögenhetsförhållanden för den grupp som har minst insyn i och inflytande över verksamheten, och deras framställning används företrädesvis i den allmänna behandlingen av aktieägaravtalet för att öka förståelsen för gällande rätt. 35 Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 54 f., Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 52., Jfr Nerep, Aktiebolagsrättslig verkan av aktieägaravtal, s. 347., Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s Bergström & Samuelsson, Aktiebolagets grundproblem, s. 17 ff. 10

11 1.4 Etiska överväganden Johan Danelius och Johannes Ericson som är författarna till artikeln Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal var även ombud för käranden i rättsfallet NJA 2011 s. 429 som analyseras i artikeln. Erik Nerep, som var ombud för svaranden i rättsfallet NJA 2011 s. 429, har i artikeln Aktiebolagsrättslig verkan av aktieägaravtal särskilt om begränsningar i rätten till tvångsinlösen analyserat frågeställningen som behandlas i rättsfallet innan det slutligen hade prövats och domslut hade avkunnats av Högsta domstolen. Niklas Arvidsson, som är författare till artikeln Högsta domstolen och den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen, har också analyserat rättsfallet och anser till skillnad från Danelius och Ericson att domen inte förändrar rättsläget beträffande den aktiebolagsrättsliga separationsprincipens innebörd. 38 I framställningen presenteras både Danelius och Ericsons respektive Arvidssons analyser av rättsfallet dels i syfte att presentera olika uppfattningar beträffande gällande rätt, dels i syfte att omintetgöra risken för att Danelius och Ericsons analys av rättsfallet skulle kunna vara färgade av deras egen medverkan i målet och att framställningen därigenom skulle presentera uppfattningar beträffande gällande rätt på ett onyanserat sätt. Däremot används inte Nereps artikel i framställningen, eftersom den skrevs innan Högsta domstolens domslut hade avkunnats. 1.5 Disposition Det andra kapitlet behandlar aktieägaravtal. Framställningen i detta kapitel undersöker framförallt de rättigheter och skyldigheter som tillkommer aktiebolagets aktörer och organ samt de bindningar och principer som i allmänhet används för att begränsa de aktiebolagsrättsliga rättigheterna. Det tredje kapitlet behandlar enkla bolag. Framställningen i detta kapitel undersöker framförallt bolagsrekvisiten sådana de framstår i rättskällorna. I det fjärde kapitlet analyseras aktieägaravtal utifrån bolagsrekvisiten, och en bedömning genomförs beträffande frågan om aktieägaravtal utgör enkla bolag. I det femte kapitlet sammanfattas den tidigare framställningen och en slutsats presenteras. 38 Arvidsson, Kommentarer med anledning av ett arbete om aktieägaravtal, s

12 2. Aktieägaravtal 2.1 Allmänt Ett aktieägaravtal syftar till att fördela aktiebolagsrättsliga rättigheter och skyldigheter mellan avtalsparterna på ett annat sätt än aktiebolagslagen föreskriver för att tillgodose avtalsparternas intressen. 39 En aktieägares enda skyldighet är enligt 2 kap st. ABL att tillskjuta kapital motsvarande aktieteckningen. Någon annan skyldighet gentemot aktiebolaget eller andra aktieägare föreligger inte enligt 1 kap. 3 ABL. Aktieägaren har förvaltningsrättigheter som omfattar rätten att delta och rösta på bolagsstämman och ekonomiska rättigheter som omfattar rätten till eventuell aktieutdelning och rätten till del i aktiebolagets förmögenhet vid en eventuell framtida likvidation. 40 Det föreligger varierande syften med användningen av ett aktieägaravtal. Vad som i allmänhet går att fastställa är förekomsten av en avsikt att genom användningen av aktieägaravtalet frångå aktiebolagslagen vilket medför att undersökningen av avtalsformen bör ske med beaktande av det aktiebolagsrättsliga ägarskyddet. 41 I 3 kap. 3 ABL fastslås att utgångspunkten är att verksamheten i ett aktiebolag bedrivs i syfte att skapa vinst till fördelning mellan aktieägarna. Om aktieägarnas syfte med verksamheten är ett annat än att skapa vinst, måste detta fastslås i bolagsordningen. Det aktiebolagsrättsliga ägarskyddet är utformat för att tillgodose aktieägarnas vinstmaximeringsintresse. Ägarskyddet är därför utformat för att motverka att aktieägare utnyttjar aktiebolaget för andra intressen än att maximera aktiebolagets vinst. Avsikten med användningen av aktieägaravtal är i allmänhet att skapa ett utökat ägarskydd eller att anpassa ägarskyddet för att tillgodose andra intressen än vinstmaximeringsintresset. Aktieägarna utövar sitt inflytande över aktiebolaget vid bolagsstämman. Enligt 7 kap. 40 ABL tillämpas majoritetsprincipen vid bolagsstämmobeslut som inte utgör val eller bolagsordningsändringar. Minoritetsskyddsreglerna i aktiebolagslagen har införts med avsikten att begränsa risken för att den aktieägare som kontrollerar en majoritet av rösterna i aktiebolaget ska missbruka sin ställning på minoritetens bekostnad. Den aktieägare som kontrollerar en majoritet av rösterna i aktiebolaget har ett bestämmande inflytande över hur aktiebolagets verksamhet ska bedrivas, och det föreligger en risk för att majoritetsaktieägaren försöker utverka förmåner från aktiebolaget eller röstar för beslut på minoritetsaktieägarnas bekostnad. 42 Det vinstsyfte med verksamheten som fastslås i 3 kap. 3 ABL tillsammans med majoritetsprincipen vid bolagsstämmobeslut som fastslås i 7 kap. 40 ABL utgör inte 39 Arvidsson, Aktieägaravtal, s. 73., Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, s Arvidsson, Aktieägaravtal, s Bergström & Samuelsson, Aktiebolagets grundproblem, s. 131 ff. 12

13 alltid ett tillräckligt skydd mot den intressekonflikt som kan uppstå mellan minoritetsoch majoritetsaktieägare. 43 Införandet av s.k. beslutsbindningar i ett aktieägaravtal kan begränsa risken för att majoritetsaktieägaren fattar beslut på minoritetsaktieägarens bekostnad genom att majoritetsaktieägarens befogenhet att fritt rösta och därigenom påverka vilket beslut som ska fattas vid bolagsstämman begränsas. Införandet av beslutsbindningen skapar därigenom ett utökat ägarskydd och minskar därmed risken som är hänförlig till den intressekonflikt som kan uppstå mellan minoritets- och majoritetsaktieägarna. I fåmansaktiebolag är aktieägarna ofta delaktiga i den löpande förvaltningen, och aktieägarna har insyn i och kan utöva inflytande över verksamheten vilket medför att risken för att enskilda aktieägare ska försöka utverka förmåner från aktiebolaget på övriga aktieägares bekostnad är små. Överlåter aktieägarna ansvaret för aktiebolagets organisation och förvaltning till en styrelse och utser styrelsen en verkställande direktör med ansvar för aktiebolagets löpande förvaltning, minskar aktieägarnas möjlighet till insyn i och inflytande över verksamheten. Ledningen för aktiebolaget har omfattande befogenheter beträffande beslut avseende aktiebolagets förvaltning, och beslutsbefogenheterna ska användas av ledningen i syfte att skapa vinst till fördelning mellan aktieägarna. Det kan uppstå intressekonflikter mellan aktieägarna och styrelsen och den verkställande direktören, särskilt i marknadsnoterade aktiebolag med ett spritt aktieägande. Den minskade insyn i aktiebolagets verksamhet, som är följden av att aktieägarna överlåtit ansvaret för bolagets förvaltning till en styrelse och en verkställande direktör, medför att det föreligger en informationsasymmetri mellan aktieägarna och ledningen, vilket kan medföra att ledningen kan försöka använda informationsövertaget till att utverka förmåner från aktiebolaget på aktieägarnas bekostnad. 44 Införandet av s.k. beslutsbindningar i ett aktieägaravtal i syfte att begränsa styrelsens eller den verkställande direktörens befogenhet i något avseende skapar ett utökat ägarskydd, vilket begränsar risken som är hänförlig till den intressekonflikt som kan uppstå mellan aktieägarna å ena sidan och aktiebolagets styrelse och verkställande direktör å andra sidan. Vid nyemissioner i aktiebolag föreligger en risk för att makt- och förmögenhetsförhållandena försämras för befintliga aktieägare. 45 Enligt huvudregeln i 13 kap. 1 ABL har befintliga aktieägare företrädesrätt vid nyemissioner. Minoritetsaktieägarna har i allmänhet sämre insyn i aktiebolagets verksamhet än majoritetsaktieägaren. Den informationsasymmetri, som föreligger mellan minoritets- och majoritetsaktieägaren, medför en risk för att majoritetsaktieägaren försöker utverka förmåner genom att utforma emissionsvillkoren på ett för majoritetsaktieägaren fördelaktigt sätt på minoritetsaktieägarnas bekostnad. En nyemission med företrädesrätt för befintliga aktieägare medför ingen förändring i befintliga aktieägares makt- och förmögenhets- 43 Bergström & Samuelsson, Aktiebolagets grundproblem, s Bergström & Samuelsson, Aktiebolagets grundproblem, s. 50 ff. 45 Bergström & Samuelsson, Aktiebolagets grundproblem, s

14 förhållanden förutsatt att befintliga aktieägare tecknar aktier i emissionen. 46 Företrädesrätten kan åsidosättas genom ett beslut om en riktad nyemission enligt 13 kap. 2 ABL. En riktad nyemission där befintliga aktieägare inte erbjuds möjligheten att teckna aktier medför däremot en förändring av maktförhållandena i aktiebolaget, och en riktad nyemission kan även, beroende på emissionsvillkoren, medföra en försämrad förmögenhetsställning för befintliga aktieägare. Företrädesrätten som utgör en del av det aktiebolagsrättsliga minoritetsskyddet avser att förhindra försämrade makt- och förmögenhetsförhållanden för minoritetsaktieägarna. 47 Införandet av s.k. beslutsbindningar i ett aktieägaravtal kan skapa ett utökat ägarskydd och begränsa risken för försämrade makt- och förmögenhetsförhållanden vid nyemissioner som är hänförlig till den intressekonflikt som kan föreligga mellan minoritets- och majoritetsaktieägarna. Vid överlåtelser av en majoritet av utestående aktier från befintliga aktieägare till tredje man föreligger en risk för inlåsning för övriga aktieägare. Enligt 22 kap. 1 ABL är reglerna om tvångsinlösen av minoritetsaktieägarnas aktier endast tillämpliga, om förvärvarens aktieinnehav uppgår till mer än 90 procent av utestående aktier. Om tredje man inte har för avsikt att förvärva övriga aktieägares aktier, föreligger en risk för att aktierna blir svårsålda och att övriga aktieägare blir inlåsta i aktiebolaget utan möjlighet att kräva minoritetsinlösen och med en begränsad insyn i och inflytande över aktiebolagets verksamhet. De i aktieägaravtal vanligt förekommande överlåtelsebindningarna används för att begränsa risken för inlåsning och värdeminskning. 48 I den följande framställningen kommer den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen behandlas i avsnitt 2.2 och den avtalsrättsliga separationsprincipen i avsnitt 2.3 där även separationsprincipernas tillämpningsomfång kommer att diskuteras. Därefter kommer överlåtelsebindningar behandlas i avsnitt 2.4 och avslutningsvis kommer beslutsbindningar att avhandlas i avsnitt Den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen Den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen fastslår att avtal inte åstadkommer några aktiebolagsrättsliga verkningar under förutsättning att avtalen inte uttryckligen tillerkänns bindande verkan i lag. 49 Detta innebär att aktieägaravtal inte är av betydelse för bedömningen av rättsenligheten hos beslut eller åtgärder inom aktiebolaget. 50 Aktieägaravtalets avtalsvillkor betraktas i enlighet med den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen i allmänhet som rättighetsbindningar. Aktieägaravtalet 46 Bergström & Samuelsson, Aktiebolagets grundproblem, s. 175 ff. 47 Bergström & Samuelsson, Aktiebolagets grundproblem, s Arvidsson, Aktieägaravtal, s. 97 f. 49 Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 52., Jfr Nerep, Aktiebolagsrättslig verkan av aktieägaravtal, s. 347., Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 53., Jfr Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s

15 får ingen direkt effekt på de aktiebolagsrättsliga rättigheter som aktieägaravtalen avser att begränsa, utan avtalsvillkoren kan närmast betraktas som obligationsrättsliga skyldigheter beträffande aktiebolagsrättsliga rättigheter vilka även fortsättningsvis förblir oförändrade. 51 Aktiebolagsrättsliga förhållanden som regleras i aktieägaravtal ska i enlighet med den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen närmast betraktas som en förpliktelse för avtalsparterna att handla i enlighet med aktieägaravtalet. 52 Rättsfallet NJA 2011 s. 429 behandlade frågan om ett avtalsvillkor beträffande en begränsning av rätten till tvångsinlösen skulle tillerkännas aktiebolagsrättslig verkan. Förutsättningarna i rättsfallet var att parterna hade avtalat om en rätt att under vissa på förhand fastställda omständigheter få förvärva samtliga aktier utom en. Efter att svaranden förvärvat samtliga aktier utom en från käranden inledde svaranden ett inlösenförfarande av kärandens kvarvarande aktie. Käranden åberopande som stöd för sin talan att svaranden i avtalet gjort ett förhandsavstående från rätten till tvångsinlösen. Högsta domstolen konstaterade att innebörden av den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen är att aktieägaravtal inte åstadkommer några aktiebolagsrättsliga verkningar och att aktieägaravtal därmed inte är bindande för aktiebolaget eller aktiebolagets organ. Högsta domstolen fastslog att aktiebolagslagen innehåller regler som endast syftar till att tillgodose aktieägarnas intressen och att den s.k. SASprincipen tillhandahåller en möjlighet för aktieägarna att frångå dessa regler, men att en avvikelse kräver att samtliga aktieägare samtycker till detta. Högsta domstolen menade att det var de aktiebolagsrättsliga reglernas utformning som skulle tillmätas betydelse för om avtal kunde få någon aktiebolagsrättslig verkan. Högsta domstolen konstaterade avslutningsvis att någon begränsning av rätten till tvångsinlösen inte kan göras i bolagsordningen och att tillerkänna ett avtalat förhandsavstående av rätten till tvångsinlösen aktiebolagsrättslig verkan skulle förfela ändamålet med bestämmelsen. Högsta domstolen fastslog att avtalsvillkor beträffande begränsningar av tvångsinlösen inte ska tillerkännas någon aktiebolagsrättslig verkan. Som tidigare framhållits innebär den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen att avtal inte åstadkommer några aktiebolagsrättsliga verkningar under förutsättning att avtalen inte uttryckligen tillerkänns bindande verkan i lag. 53 I rättsfallet NJA 2011 s. 429 behandlades frågan om innebörden av aktiebolagsrättsliga verkningar dvs. den aktiebolagsrättsliga separationsprincipens tillämpningsomfång. Högsta domstolen framförde att [l]agstiftarens avsikt synes ha varit att låta aktiebolagslagens bestämmelser avgöra huruvida avtal som berör frågor som regleras i aktiebolagslagen kan få någon aktiebolagsrättslig verkan. 54 I domskälen hänvisar Högsta domstolen 51 Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 52., Jfr Nerep, Aktiebolagsrättslig verkan av aktieägaravtal, s. 347., Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s NJA 2011 s

16 till förarbetena till ABL där lagstiftaren har fastslagit att en begränsning av rätten till tvångsinlösen inte kan införas i bolagsordningen. Högsta domstolen förefaller ha resonerat att om en begränsning inte kan införas i bolagsordningen så kan en begränsning i avtal inte få någon verkan i ett inlösenförfarande. Niklas Arvidsson framför i artikeln Högsta domstolen och den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen att separationsprincipens tillämpningsomfång endast omfattar aktiebolagets inre beslutsfattande. Arvidsson menar att ett tvångsinlösenförfarande endast berör förhållandet mellan minoritets- och majoritetsaktieägarna och inte aktiebolagets inre förhållande och att domslutet i rättsfallet NJA 2011 s. 429 endast kan stödjas på den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen under förutsättning att Högsta domstolen utvidgar separationsprincipens tillämpningsomfång. 55 Arvidsson anser istället att Högsta domstolen har tillämpat den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen analogt och menar att domslutet grundas på en ändamålstolkning av 22 kap. 1 ABL. Arvidsson framför att en ändamålstolkning är oförenlig med en direkt tillämpning av den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen, men inte vid en analog tillämpning. 56 Johan Danelius och Johannes Ericson framför i artikeln Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal att den aktiebolagsrättsliga separationsprincipens tillämpningsomfång i enlighet med domslutet i rättsfallet NJA 2011 s. 429 är beroende av vad lagstiftaren kan antas ha avsett när det gäller möjligheterna att i avtal disponera över bestämmelserna och vad en sådan dispositionsmöjlighet innebär för möjligheterna att upprätthålla bestämmelsernas syfte. 57 Danelius och Ericson konstaterar att Högsta domstolens bedömning endast avsåg frågan om ett avtalsvillkor beträffande rätten till tvångsinlösen skulle tillerkännas aktiebolagsrättslig verkan, men författarna anser att Högsta domstolens domskäl är generellt tillämpliga även utanför det tvångsinlösenförfarande som behandlades i rättsfallet. Danelius och Ericson framför avslutningsvis att det är oklart, om avtalsvillkor i aktieägaravtal hädanefter kommer att tillerkännas aktiebolagsrättsliga verkning utanför aktiebolagets inre förhållande. 58 Omfattningen av den aktiebolagsrättsliga separationsprincipens tillämpningsomfång får betraktas som oklart. Arvidssons uppfattning är att rättsläget inte har förändrats från tiden före domslutet i rättsfallet NJA 2011 s. 429 och att den aktiebolagsrättsliga separationsprincipens tillämpningsomfång även fortsättningsvis endast omfattar aktiebolagets inre beslutsfattande. Danelius och Ericsons uppfattning är däremot att rättsläget kan ha förändrats och att den aktiebolagsrättsliga separationsprincipens tillämpningsomfång måste betraktas i förhållande till de aktiebolagsrättsliga 55 Arvidsson, Högsta domstolen och den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen, s. 53 f. 56 Arvidsson, Högsta domstolen och den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen, s. 58 f. 57 Danelius & Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, s Danelius & Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, s. 867 f. 16

17 normernas ändamål och om det finns något utrymme att frångå de aktiebolagsrättsliga normerna utan att ändamålet förfelas Den avtalsrättsliga separationsprincipen Den avtalsrättsliga separationsprincipen fastslår att aktiebolagsrätten inte åstadkommer någon verkan på aktieägaravtalet vilket innebär att aktieägaravtalen i allmänhet betraktas som bindande mellan avtalsparterna. Aktieägaravtalets bindande verkan utgår ifrån de allmänna avtalsrättsliga principerna om avtalsfrihet och avtalsbundenhet. 60 Emellertid är den avtalsrättsliga separationsprincipen inte utan undantag och aktiebolagsrätten inskränker avtalsfriheten. 61 Aktiebolagsrättsliga normer kan klassificeras som fakultativa, obligatoriska eller absolut obligatoriska beroende på normernas ändamål. 62 Stefan Lindskog har framfört kritik mot begreppsbildningen. Lindskog förordar användningen av begreppsparet dispositiva och indispositiva aktiebolagsrättsliga normer istället för fakultativa och obligatoriska aktiebolagsrättsliga normer. 63 Fakultativa aktiebolagsrättsliga normer är sådana normer som omfattas av bolagsordningsfriheten. Obligatoriska aktiebolagsrättsliga normer är sådana normer som inte omfattas av bolagsordningsfriheten men som däremot omfattas av samtyckesbehörigheten. Absolut obligatoriska aktiebolagsrättsliga normer är sådana normer som inte omfattas av vare sig bolagsordningsfriheten eller samtyckesbehörigheten. Aktiebolagsrättsliga normer avseende aktieägarskyddet betraktas som fakultativa eller obligatoriska normer, medan aktiebolagsrättsliga normer avseende kapitalskyddet betraktas som absolut obligatoriska normer. 64 I doktrinen har det framförts att aktiebolagsrättsliga fakultativa och obligatoriska normer inte bör påverka aktieägaravtalet. Detta innebär att föreskrifter i aktiebolagslagen beträffande ägarskyddet inte får någon verkan på aktieägaravtalet. Däremot har det gjorts gällande att absolut obligatoriska aktiebolagsrättsliga normer utgör gränsen för avtalsfriheten och att avtalsvillkor beträffande t.ex. kapitalskyddet inte är bindande mellan avtalsparterna. Den i doktrinen framförda uppfattningen medför att samtyckesbehörigheten utgör gränsen för avtalsfriheten beträffande aktieägaravtal Danelius & Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, s Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 54 f., Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s Arvidsson, Aktieägaravtal, s Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 61 f. 63 Lindskog, Aktieägaravtal, s. 271 not Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 61 f. 65 Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 62 f., Jfr Lindskog, Aktieägaravtal, s. 278., Jfr dock Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s

18 Rättsfallet NJA 1972 s. 29 behandlar bl.a. frågan om giltigheten hos en rösträttsbindning. Förutsättningarna i rättsfallet var att käranden hade överlåtit aktier till svaranden. I överlåtelseavtalet hade det införts villkor beträffande den till aktierna tillhörande rösträtten. Innebörden av avtalsvillkoren var att käranden hade rätten att besluta om hur svaranden skulle utöva rösträtten och svaranden hade en skyldighet att rösta i enlighet med kärandens beslut. Vid bolagsstämma i aktiebolaget utövade svaranden rösträtten i strid med kärandens uttryckliga vilja. Högsta domstolen konstaterade att det måste föreligga en möjlighet för svaranden att åsidosätta sin skyldighet att rösta i enlighet med rösträttsförbehållet, om ett handlande i enlighet med rösträttsförbehållet skulle medföra en betydande risk för negativa följder för aktiebolaget. Högsta domstolen ansåg att käranden intog en framträdande position i aktiebolaget och att käranden genom sitt handlande hade försatt aktiebolaget i en oroväckande ställning. Högsta domstolen framförde att svaranden endast hade en skyldighet att rösta i enlighet med kärandens vilja, om detta hade medfört en förändring i positiv riktning beträffande bolagets ställning. Högsta domstolen fastslog att med beaktande av det som framkommit i utredningen beträffande kärandens handlande och aktiebolagets ställning så kunde inte svaranden anses ha haft en skyldighet att rösta i enlighet med rösträttsförbehållet. Den aktiebolagsrättsliga norm som rösträttsförbehållet avser att begränsa utgör inte en absolut obligatorisk aktiebolagsrättslig norm. Om den norm som rösträttsförbehållet avser att begränsa inte är en absolut obligatorisk aktiebolagsrättslig norm, ska aktieägaravtalet anses bindande mellan avtalsparterna. Under dessa förutsättningar har Högsta domstolen grundat domslutet i rättsfallet NJA 1972 s. 29 på någonting annat än den avtalsrättsliga separationsprincipen, eller så har Högsta domstolen utvidgat den avtalsrättsliga separationsprincipens tillämpningsomfång. Högsta domstolen fastslog i rättsfallet NJA 1972 s. 29 att avtalet var bindande mellan avtalsparterna och konstaterade vidare att det föreligger en möjlighet för svaranden att åsidosätta sin skyldighet enligt rösträttsförbehållet under förutsättning att ett handlande i enlighet med rösträttsförbehållet skulle påverka aktiebolaget negativt. Det finns inget stöd för denna tolkning i avtalsvillkorets ordalydelse. Högsta domstolen förefaller ha tolkat avtalet i enlighet med avtalets ändamål, nämligen att tillförsäkra att aktiebolaget bedrevs på ett sätt som säkerställde aktiebolagets ställning. Avslutningsvis konstaterade Högsta domstolen att svaranden hade en skyldighet att rösta i enlighet med kärandens vilja endast, om detta skulle medföra att aktiebolagets ställning förändrades i positiv riktning. Högsta domstolen ansåg inte detta vara fallet och fastslog i domslutet att någon sådan skyldighet inte förelåg. Högsta domstolen förefaller ha gjort en skälighetsbedömning där domstolen beaktat följderna för aktiebolaget. Jan Hellner konstaterar i artikeln Aktiebolagsrätt och avtalsrätt att avtalsvillkoren i överlåtelseavtalet stod i strid med det aktiebolagsrättsliga splittringsförbudet, men att 18

19 Högsta domstolen tolkade avtalet på ett sådant sätt att splittringsförbudet inte fick någon betydelse för avtalets giltighet. Hellner menar emellertid att splittringsförbudet påverkade bedömningen indirekt genom att de ändamål, närmare bestämt att en akties ekonomiska rättigheter och förvaltningsrättigheter inte får spridas på flera händer, fick genomslag i bedömningen. Hellner framför vidare att i rättsfallet NJA 1972 s. 29 hade svaranden ett starkt ekonomiskt intresse i bolagets verksamhet, medan den som enligt avtalet har rätt att ge honom instruktioner inte själv har något sådant intresse. 66 Hellner förefaller vilja tillskriva splittringsförbudet en viss betydelse för Högsta domstolens domslut; en uppfattning som talar för att den avtalsrättsliga separationsprincipens tillämpningsomfång inte har utvidgats. Hellner framför dock avslutningsvis att domslutet i rättsfallet NJA 1972 s. 29 talar i riktning för att den avtalsrättsliga separationsprincipen kan begränsas genom att aktiebolagets ställning kan få betydelse för den avtalsrättsliga separationsprincipens tillämpningsomfång. 67 Rättsläget beträffande den avtalsrättsliga separationsprincipens tillämpningsomfång bör därmed betraktas som oklart. Rättsfallet NJA 1972 s. 29 tydliggör att den avtalsrättsliga separationsprincipens tillämpningsomfång inte endast kan avgränsas med en uppdelning mellan fakultativa, obligatoriska och absolut obligatoriska aktiebolagsrättsliga normer, utan att även andra överväganden kan få betydelse för bedömningen av den avtalsrättsliga separationsprincipens tillämpningsomfång. 2.4 Överlåtelsebindningar Principen om aktiers fria överlåtbarhet fastslås i 4 kap. 7 ABL. I förarbetsuttalandet framhölls betydelsen av tillgång till finansiering och intresset av att underlätta för aktiebolag att attrahera riskkapitalinvesteringar. I förarbetsuttalandet framfördes även att den fria överlåtbarheten tillhandahåller en möjlighet för aktieägare att realisera en investering i överensstämmelse med aktieägarens realisationsintresse. Möjligheten att fritt överlåta och förvärva aktier medför även att den som förvärvar aktier är den som är villig att erlägga den högsta förvärvslikviden vilket innebär att den fria överlåtbarheten även tillgodoser aktieägarens vinstmaximeringsintresse. 68 Rättigheter beträffande aktieöverlåtelser är i strikt mening inte av aktiebolagsrättslig karaktär, utan kan snarare karakteriseras som obligationsrättsliga. Däremot har rättigheter beträffande aktieöverlåtelser en så stark anknytning till aktiebolagsrätten att de normalt sett brukar betraktas som aktiebolagsrättsliga rättigheter. 69 I förarbetsuttalandet framhölls att principen om aktiers fria överlåtbarhet i allmänhet betraktas som innefattad i det aktiebolagsrättsliga minoritetsskyddet. Principen om aktiers fria överlåtbarhet tillhandahåller t.ex. en minoritetsaktieägare med en rättighet 66 Hellner, Aktiebolagsrätt och avtalsrätt, s. 263 f. 67 Hellner, Aktiebolagsrätt och avtalsrätt, s. 263 f. 68 Prop. 2004/05:85, s. 249 f. 69 Arvidsson, Aktieägaravtal, s