Drag along, tag along och överlåtelsebegränsningar något om tolkning av aktieägaravtal

Transkript

1 Juridiska institutionen Vårterminen 2017 Examensarbete i civilrätt, särskilt avtalsrätt 30 högskolepoäng Drag along, tag along och överlåtelsebegränsningar något om tolkning av aktieägaravtal Drag along, tag along and transfer restrictions interpretation of shareholders agreements Författare: Christina Odengran Handledare: Professor Torbjörn Ingvarsson

2 2

3 Innehåll SAMMANFATTNING... 5 FÖRORD... 6 FÖRKORTNINGAR INLEDNING Problembakgrund Syfte och frågeställningar Metod och material Avgränsningar Disposition INTRODUKTION TILL AKTIEÄGARAVTAL Inledning Aktieägaravtalets funktion Vanligt förekommande syften Särskilt om ägarkontrollen Rättsliga utgångspunkter Aktieägaravtalets reglering Principen om avtalsfrihet Principen om avtals subjektiva begränsningar Separationsprincipen Aktieägaravtalets rättsverkningar ÖVERLÅTELSEBINDNINGAR Inledning Aktiers fria överlåtbarhet Närmare om överlåtelsebindningar Samtyckesklausuler Förköpsklausuler Hembudsklausuler Drag along- och tag along-klausuler VILKA PROBLEM KAN UPPSTÅ? Samtyckesklausul kombinerad med drag along- och tag along-klausul Förköpsklausul kombinerad med drag along- och tag along-klausul Hembudsklausul kombinerad med drag along- och tag along-klausul

4 4.4 Sammanfattning TOLKNING AV KLAUSULER I AKTIEÄGARAVTAL Övergripande om tolkning Sedvanliga avtalsrättsliga tolkningsmetoder Ordalydelsetolkning Gemensam partsavsikt Ledning från bolagsordning, dispositiv rätt eller kontraktspraxis Bolagsordningen Dispositiv rätt Kontraktspraxis Ledning från rättspraxis Bristen på rättspraxis gällande aktieägaravtal Tolkning av avtalsvillkor i rättspraxis NJA 2001 s NJA 2010 s NJA 2014 s Grant Thornton-fallet Slutsats LÖSNING AV PROBLEMATIKEN I DET AKTUELLA FALLET Inledning Förköpsklausul kombinerad med drag along-klausul Hembudsklausul kombinerad med drag along- och tag along-klausul SAMMANFATTANDE SLUTSATSER KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING RÄTTSFALLSFÖRTECKNING

5 Sammanfattning När olika typer av överlåtelsebindningar förekommer samtidigt i ett och samma aktieägaravtal, och det inte framgår av avtalet vilken klausul som ska ha företräde i en given situation, kan viss problematik uppstå vid tillämpningen av avtalet. Denna uppsats behandlar just detta problem, med fokus på tre olika överlåtelsebegränsande klausuler i kombination med så kallade drag along-klausuler och tag along-klausuler. Gemensamt för samtliga klausuler är att de påverkar på vilket sätt aktier får överlåtas. Gällande samtyckesklausulens samexistens med drag along- och tag alongklausulerna, uppstår sannolikt inga större problem. Detta eftersom en försäljning med hjälp av drag along- eller tag along-klausuler i princip alltid initieras av aktieägarmajoriteten, vilket medför att samtycke från bolaget sannolikt kommer att ges. Risken för att allvarliga tvister kommer att uppstå vid kombinationen av förköpsklausul och tag along-klausul är också liten, främst då det finns ett flertal handlingsalternativ att tillgå innan en tvist nödvändigtvis behöver uppkomma. Däremot kan en mer allvarlig problematik uppstå vid kombinationen av förköpsklausul och drag along-klausul, liksom när hembudsklausul förekommer tillsammans med en drag along- eller tag along-klausul. Dessa risksituationer konstateras kunna lösas genom tolkning av avtalsvillkoren, för att kunna utröna vilken klausul som ska äga företräde vid tillämpningen av aktieägaravtalet. Hur tolkning av just aktieägaravtal ska gå till utreds i uppsatsens femte kapitel, och det konstateras snart att varken ordalydelsen eller den gemensamma partsviljan kan användas vid tolkningen, eftersom den oklara ordalydelsen är anledningen till att tvisten uppkommit, och den gemensamma partsviljan inte kan anses existera. Utifrån en omfattande undersökning som behandlar såväl bolagsordningen och dispositiv rätt som kontraktspraxis och rättspraxis, nås slutsatsen att tolkningen får ske genom en objektiverad metod där avtalets syfte och karaktär har stor betydelse, liksom klausulernas ändamål och det sammanhang vari avtalet existerar. Slutligen tillämpas den valda tolkningsmetoden på de frågor som ligger för handen i denna uppsats, bland annat genom en ändamålstolkning och en rimlighetsbedömning. Resultatet blir att något generellt svar inte kan ges på huruvida förköpsklausulen ska äga företräde framför drag along-klausulen då det måste avgöras i varje enskilt fall, men att det följer av allmänna avtalsrättsliga principer att hembudsklausulen inte kan äga företräde framför drag along- eller tag along-klausulerna. 5

6 Förord Efter mitt livs bästa fem år och åtta månader är den sista uppsatsen äntligen skriven. Jag skulle ju bara testa juridik en termin men elva terminer och ett maxat studentliv senare är det med stolthet jag idag helt oironiskt kan referera till mig själv som Master of Laws. Att jag lyckats slutföra det jag råkade påbörja en iskall januaridag år 2012 är till stor del tack vare några särskilda personer som förtjänar att uppmärksammas: Tack mamma och pappa för allt stöd, för korrekturläsning av PM ni inte har koll på innebörden av men gärna försöker förbättra ändå, för alla gånger ni hjälpt mig att flytta och för att ni försäkrar mig om att världen inte går under för att man missar en tenta. Tack Cissi för att du är min största supporter fastän du allt som oftast befinner dig på andra sidan jorden. Tack till Juridiska föreningen i Uppsala och alla fantastiska människor jag fått äran att lära känna genom de givande, roliga och galna åren som engagerad, för vänskaper för livet, för minnen jag alltid kommer att bära med mig, och för all kärlek och glädje trots motgångar, slit och stress. Tack till min handledare Torbjörn Ingvarsson för din hjälp och din expertis och för många, långa diskussioner. Drivkraften i slutspurten var förhoppningen om att du ska tycka att min uppsats är bra på riktigt. Sist men inte minst, tack till min älskade Marcus för att du finns där för mig genom medgångar och motgångar och för att du tar dig tiden att ringa och fråga hur handledningen gick trots att du jobbar ca 800 timmar om dygnet. Tack för att du är bäst. Avslutningsvis vill jag tacka Uppsala universitet för min studietid förhoppningsvis blir denna läsning inte en total snarkfest utan jag hoppas att alla studietimmar har resulterat i lite roligare läsning än så. Tack för mig! Uppsala, den 14 juli 2017 Christina Odengran 6

7 Förkortningar A. a. s. anfört arbete, sidan A. prop. s. anförd proposition, sidan AB års Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader ABT års Allmänna bestämmelser för totalentreprenader avseende byggnads-, anläggnings- och installationsarbeten ABT års Allmänna bestämmelser för totalentreprenader avseende byggnads-, anläggnings- och installationsarbeten ABL Aktiebolagslag (2005:551) AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område BL Lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag DCFR Draft Common Frame of Reference f., ff. följande sida, följande sidor HD Högsta Domstolen KöpL Köplag (1990:931) NJA Nytt Juridiskt Arkiv PECL Principles of European Contract Law Prop. Proposition SvJT Svensk Juristtidning 7

8 8

9 1 Inledning 1.1 Problembakgrund Huvudregeln i svensk rätt är enligt 4 kap. 7 aktiebolagslagen (2005:551), nedan ABL, att aktier är fritt överlåtbara. I aktieägaravtal kan dock finnas avtalsklausuler som föreskriver skyldigheter ifråga om överlåtelse av aktier och som därmed avviker från principen om aktiers fria överlåtbarhet. 1 Dessa typer av regleringar kan ta sig uttryck på olika sätt, med den gemensamma nämnaren att de påverkar hur aktier får överlåtas. Eftersom olika klausuler har olika verkningar och den grundläggande principen om avtalsfrihet gäller mellan parterna, finns risken att ett aktieägaravtal innehåller flera olika typer av överlåtelsebindningar samtidigt, vilket kan resultera i att parternas inbördes reglering av aktieöverlåtelser blir oklar. Det uppstår klassiska avtalstolkningsproblem i en aktiebolagsrättslig kontext, vilket ger upphov till ett flertal frågetecken gällande förhållandet mellan avtalsrätten och aktiebolagsrätten två rättsområden som vanligtvis betraktas som fristående från varandra. 2 Ett avtal i en kommersiell kontext är i princip alltid produkten av förhandlingar mellan parterna. En naturlig följd blir att avtal sällan är helt koherenta, utan kan innehålla motsägelser, både inom avtalet och i förhållande till bolagsordningen. En verksam jurist skulle sannolikt hävda att man i praktiken aldrig producerar Det Perfekta Avtalet eftersom den slutliga produkten är resultatet av ett ständigt kompromissande. Att ett aktieägaravtal kan innehålla överlåtelsebegränsande klausuler i form av förköps-, samtyckes-, eller hembudsklausuler samtidigt som det innehåller drag along- och tag along-klausuler (reglering som, efter att aktieförsäljning initierats av majoriteten, medför att minoriteten antingen tvingas sälja sina aktier, eller får möjligheten att ingå med sina aktier i majoritetens försäljning) är därför inte särskilt ovanligt. Vid tidpunkten för aktieägaravtalets ingående råder ofta en övervägande enighet mellan parterna. Uppstår så småningom meningsskiljaktigheter mellan aktieägarna, på grund av att aktieägare exempelvis vill sälja sitt innehav eller på annat sätt påverka aktiebolaget, föreligger inte längre konsensus och tillämpning av aktieägaravtalet aktualiseras. 3 Skulle meningsskiljaktigheter uppstå avseende tolkningen och tillämpningen av avtalet, är det inte säkert att parterna skulle välja att inleda en rättslig process. Detta följer av de uppenbara 1 Arvidsson 2010 (1), s Arvidsson 2010 (2), s Ramberg 2006, s

10 nackdelar i form av processkostnader, badwill och tid och energi som går åt för att lösa en rättslig tvist. Faktum kvarstår dock att tvister kan uppstå, vilket kan få avsevärd effekt både för aktiebolaget och för parterna i aktieägaravtalet. Det finns därför starka incitament för att reda ut vad som gäller när klausuler i ett aktieägaravtal riskerar att hamna i konflikt med varandra, och det är just denna fråga som kommer att behandlas i detta examensarbete. 1.2 Syfte och frågeställningar Utredningen tar avstamp i förutsättningen att det finns ett gällande aktieägaravtal mellan aktieägare i ett onoterat aktiebolag. Huruvida samtliga aktieägare eller endast en del av aktieägarna är parter till avtalet saknar relevans för framställningen, eftersom de aktuella frågeställningarna uppstår oavsett mängden avtalsparter. I den situation som kommer att utredas förutsätts aktieägaravtalet innehålla en drag along-klausul eller en tag alongklausul, samtidigt som det innehåller en överlåtelsebegränsande klausul i form av en samtyckes-, förköps-, eller hembudsklausul. Syftet med framställningen är att utreda vilken effekt sådana överlåtelsebegränsande klausuler får, dels i en situation då en majoritetsägare aktiverar drag along-klausulen för att åstadkomma en helhetsförsäljning av aktierna i bolaget till en extern part, och dels i en situation då minoriteten i bolaget väljer att aktivera tag along-klausulen i samband med att majoritetsägaren avser att överlåta sina aktier till en extern part. Följande frågeställningar kommer att besvaras: Vilken problematik kan uppstå när ett aktieägaravtal innehåller en överlåtelsebegränsande klausul och samtidigt innehåller en drag along-klausul eller en tag along-klausul? Hur ska tolkning av aktieägaravtal gå till? Hur löses problematiken i det aktuella fallet? 1.3 Metod och material Den metod som främst har använts i denna uppsats är den traditionella juridiska metoden, vilken innebär att fastställa gällande rätt genom bearbetning av material från de källor som ingår i rättskälleläran. 4 Rättskälleläran består av material så som lagtext, förarbeten, prejudikat, doktrin och juridisk litteratur, men även av allmänna principer och läran om 4 Sandgren, s

11 rättskällornas inbördes hierarki. 5 I den juridiska metoden ingår också andra moment så som hantering av fakta och dess relation till rättskällorna samt andra överväganden som tillsammans utgör skrivandeprocessen. 6 Trots att rättskälleläran ligger till grund för den valda metoden, vill jag understryka att den traditionella rättskällehierarkin inte till fullo går att applicera inom det kommersiella fältet. Främst inom avtalsrätten saknas till stor del lagstöd, vilket annars är en grundläggande beståndsdel i normhierarkin. De lagar och regler som finns är inte direkt tillämpliga vad gäller avtalstolkningen, och inte heller ABL kan tillämpas trots att tolkningen rör avtal i aktiebolagsrättslig kontext. Istället har denna uppsats (utöver allmänna avtalsrättsliga principer som ju är ständigt närvarande inom den obligationsrättsliga sfären) byggt mycket på doktrinuttalanden samt på sådan praxis som, trots att den inte egentligen berört aktieägaravtal, har gått att använda i byggandet av en tolkningsmodell som är möjlig att applicera på aktieägaravtal. Det är möjligt att tvister som berör tolkning av aktieägaravtal har avgjorts genom skiljeförfarande, men på grund av bristen på offentlighet har några sådana avgöranden inte kunnat inkorporeras i denna uppsats. Vid val av doktrinuttalanden och av relevant praxis har i första hand beaktats materialets aktuella relevans samt författarens auktoritet på området. Här har främst Niklas Arvidsson med sin avhandling Aktieägaravtal samt Christina Rambergs Aktieägaravtal i praktiken varit av vikt. För att lösa de specifika frågeställningarna har mycket ledning hämtats från aktiebolagsrättsliga profiler så som Daniel Stattin och Carl Svernlöv samt Erik Sjöman. Dessa författare har främst bidragit med ett praktiskt perspektiv som varit mycket värdefullt vid diskussionen av just aktieägaravtal, eftersom avtalsrättsligt material ofta tenderar att bli mycket teoretiskt. Även Bert Lehrbergs böcker har varit till stor hjälp, bland annat vid diskussionen av vilka aktiebolagsrättsliga och avtalsrättsliga ändamål som är viktiga att ta hänsyn till vid en ändamålstolkning av aktieägaravtalet. Vidare har gjorts överväganden av vissa uttalanden gällande om de är generellt tillämpliga eller bör tillämpas i undantagsfall. Exempel på sådant övervägande är i fallet NJA 2014 s. 960 när HD:s majoritet enas om ett domslut, men det skiljaktiga justitierådet Stefan Lindskog väljer att förespråka en annan metod. Trots att Lindskogs ståndpunkt är mer relevant för just denna framställning, är avsikten inte att förkasta majoritetens domslut genom att hävda att Lindskogs ståndpunkt generellt ska anses mer relevant. Tvärtom är 5 Sandgren, s A. a. s

12 avsikten att understryka att det rör sig om ett undantagsfall som råkar passa bäst just vid tolkning av aktieägaravtal. Det tillvägagångssätt som förespråkas av Lindskog i NJA 2014 s. 960 ligger till grund för större delen av analysen. Efter att ha identifierat de problematiska situationerna och gjort en grundlig redogörelse för hur tolkning av aktieägaravtal ska gå till, löses de aktuella situationerna mot bakgrund av övrig rättspraxis och allmänna avtalsrättsliga principer och tolkningsöverväganden med hjälp av den tolkningsmodell som uttrycks i fallet. Vid avtalstolkning finns enligt min handledare Torbjörn Ingvarsson en gyllene regel: Titta på vad domstolen faktiskt gör, inte på vad de säger att de ska göra. 7 Det är just denna regel som har legat till grund för den slutliga analys som genomförs i uppsatsens sjätte och sjunde kapitel. 1.4 Avgränsningar Aktieägaravtal kan innehålla många typer av reglering, men denna framställning har avgränsats till att enbart behandla överlåtelsebindningar närmare bestämt samtyckesklausuler, förköpsklausuler, hembudsklausuler samt drag along- och tag alongklausuler. Beslutsbindningar eller andra i aktieägaravtal förekommande regleringar kommer därmed inte att behandlas. Det står klart att någon allomfattande utredning av aktieägaravtal och dess rättsverkningar inte kommer att rymmas i denna uppsats. Trots att knäckfrågan befinner sig i gränslandet mellan avtalsrätten och aktiebolagsrätten kommer framställningen att ske ur ett avtalsrättsligt perspektiv. Aktiebolagsrättsliga problem kommer i största möjliga mån att bortses ifrån. Någon utredning ur ett sakrättsligt, processrättsligt eller skatterättsligt perspektiv kommer således inte heller att göras. Svensk rätt ligger till grund för utredningen. Det är enbart aktieägaravtal ingångna inom ramen för onoterade kupongbolag som kommer att behandlas, varför all reglering som särskilt gäller börsnoterade aktiebolag eller aktiemarknaden i övrigt, kommer att bortses ifrån. Viss inspiration kommer att hämtas från internationell soft law, men någon direkt tillämpning kommer inte att ske då den inte är att se som bindande i svensk rätt. Den diskussion som kommer att föras i uppsatsen har i första hand karaktären av ett de lege lata-resonemang, då målet är att fastställa gällande rätt i några specifika situationer. 7 Citat från ett flertal seminarier, föreläsningar och handledningstillfällen under juristprogrammets gång. 12

13 En viss grad av de lege ferenda-resonemang kan dock anas, främst avseende varför det finns ett reellt behov av att fastställa gällande rätt. 1.5 Disposition Målet med dispositionen är att skapa en så pedagogisk läsupplevelse som möjligt. Grunden för framställningen läggs i kapitel 2, där aktieägaravtalet som fenomen kommer att presenteras, liksom de främsta syftena med att ingå aktieägaravtal, samt aktieägaravtalets reglering och rättsföljder. I kapitel 3 sker en mer specifik redogörelse för de olika typerna av överlåtelsebindningar som är aktuella i denna uppsats. Kapitlet inleds med de överlåtelsebegränsande klausulerna, för att därefter behandla drag along- och tag alongklausulerna. Tanken är att en läsare som är väl bevandrad i gränslandet mellan avtalsrätt och aktiebolagsrätt och som är insatt i aktieägaravtal och överlåtelsebindningar, ska kunna hoppa över de inledande kapitlen och påbörja läsningen i kapitel 4, där uppsatsens första frågeställning behandlas. I kapitel 4 sker en presentation av de olika problem som kan identifieras när de aktuella klausulerna hamnar på kollisionskurs, liksom av sådana klausulkombinationer som inte ger upphov till någon större problematik och som därmed inte kommer att utredas ytterligare. Mot bakgrund av de i kapitel 4 identifierade problemen, sker i kapitel 5 en redogörelse för hur tolkning av avtalsvillkor i just aktieägaravtal ska ske. Eftersom avtalstolkning är något av en konst, finns många olika tillvägagångssätt för tolkningsoperationen, men kapitlet syftar till att, med hjälp av såväl fakta som egna analyser och avvägningar, utarbeta en modell som är tillämplig på just aktieägaravtal. När en klar tolkningsmodell har utarbetats, kommer i kapitel 6 att fokuseras på hur de aktuella problemen ska lösas med hjälp av den valda modellen. De slutliga poängerna kommer att redogöras för översiktligt i kapitel 7, genom att återknyta till uppsatsens syfte och frågeställningar. 13

14 2 Introduktion till aktieägaravtal 2.1 Inledning Aktieägaravtal är en form av avtal som kan ingås av samtliga aktieägare eller delar av aktieägarna i ett aktiebolag för att reglera sådant som inte kan eller bör regleras i lagtext eller i bolagsordning. Det grundläggande syftet är att formalisera överenskommelser om verksamheten i bolaget eller dess organ. 8 Aktieägaravtal ingås oftast mellan ett fåtal aktieägare i ett bolag eller i bolag med begränsat antal aktieägare. 9 Detta då det är svårt att samla ett större antal aktieägare i ett gemensamt avtal samtidigt som det främst är i mindre bolag som ägarna har ett mer direkt intresse av insyn och delaktighet i bolaget. 10 Ett aktieägaravtal kan innehålla många olika typer av regleringar, men två huvudtyper av avtalsbestämmelser kan urskiljas; reglering av beslutsfattande inom bolaget samt reglering av aktieöverlåtelser. Enligt den terminologi som Arvidsson använder i sin avhandling kan dessa betecknas som beslutsbindningar och överlåtelsebindningar. 11 Medan beslutsbindningar syftar till att reglera hur aktieägarna internt ska besluta för att kontrollera bolagets verkställighetsåtgärder, syftar överlåtelsebindningarna till att kontrollera förvärv och överlåtelser av aktier i bolaget, och därmed kontrollera bolagets ägarkrets. Kansmark och Roos definierar aktieägaravtal som ett avtal varigenom alla eller vissa av aktieägarna i ett aktiebolag till komplettering av bolagsordningen reglerar utövandet av sina förvaltningsmässiga och/eller ekonomiska befogenheter samt rätten att disponera över aktierna i bolaget 12. Trots att bolagets viktigaste förehavanden ofta regleras i bolagsordningen, står det alltså klart att aktieägaravtalet kan ses som ett komplement till såväl bolagsordningen som till ABL. 2.2 Aktieägaravtalets funktion Vanligt förekommande syften Det kan finnas många olika syften med att ingå aktieägaravtal, men ett av de mest övergripande syftena är att styra effekterna av den aktiebolagsrättsliga majoritetsprincipen. Aktieägarna kan avtala på ett sätt som möjliggör kringgående av majoritetsprincipen, dels 8 Stattin & Svernlöv, s A. a. s Eklund & Stattin, s. 225 f. 11 Arvidsson 2010 (1), s Kansmark & Roos, s

15 genom att koncentrera ägarinflytande som annars är uppdelat på flera aktieägare, och dels genom att sprida ägarinflytande som annars tillhör en eller ett fåtal aktieägare. Sjöman uttrycker detta förhållande som att ett och samma avtal kan ha inslag av såväl maktspridande som maktkoncentrerande bestämmelser. 13 På ett mer konkret plan är det tydligaste exemplet på när reglering i aktieägaravtal föredras framför reglering i bolagsordning, när det inte är rättsligt möjligt att införa viss reglering i bolagsordningen, eller då de aktieägare som önskar införa en given reglering inte har makt och möjlighet att initiera en ändring eller anpassning av bolagsordningen. 14 Stattin och Svernlöv exemplifierar några typiska situationer för vilka aktieägaravtal används som styrinstrument. Dessa är reglering av frågor rörande aktiebolagets bildning, frågor rörande ägandefördelning och kapitaltillskott för ett ännu inte bildat aktiebolag i ett så kallat föraktieägaravtal, vid riskkapitalinvesteringar, vid joint ventures 15 eller när ett eller flera företag avtalar om att samverka genom ett särskilt bolag med lika fördelning av aktierna, samt bland annat vid management buy-outs 16, dvs. när bolag bildas för att förvärva ett annat bolag. 17 Sammanfattningsvis kan konstateras att aktieägarnas inbördes bestämmanderätt, reglering av kapitaltillskott, ägarförändringar samt verksamhetsutveckling är viktiga anledningar till avtalsingåendet även om de mer specifika syftena varierar för varje enskilt fall. 18 Vidare är det mer fördelaktigt att reglera frågor som aktieägarna inte vill ska utgöra offentlig kännedom i aktieägaravtal istället för i bolagsordningen, för att undgå den offentlighet som följer av registrering hos Bolagsverket. För svenska myndigheter gäller ju offentlighetsprincipen, förutsatt att de aktuella handlingarna anses som allmänna och inte är sekretessbelagda enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Typiska frågor som vanligen regleras i aktieägaravtal är enligt Stattin och Svernlöv frågor rörande ägandefördelning, och i vilken form ägandet ska ske, möjlighet till aktieöverlåtelse samt tid, pris och villkor för sådan överlåtelse, hur nya aktieägare ska behandlas och huruvida sådana ska kunna inträda som part till aktieägaravtalet, vilken typ av majoritet som krävs för vissa beslut, hur styrelse, VD och andra bolagsorgan ska utses, 13 Sjöman 2008, s. 52 f. 14 Kansmark & Roos, s Se Svernlöv 1997, s. 15 f. 16 Kansmark & Roos, s. 20 ff. 17 Stattin & Svernlöv, s. 19 f. 18 Eklund & Stattin, s

16 samt bestämmelser om vinstfördelning, kapitaltillskott och framtidsplaner för verksamheten. Slutligen brukar även sanktioner för avtalsbrott regleras Särskilt om ägarkontrollen Aktiebolagets syfte är att tillgodose aktieägarnas gemensamma intressen och därmed borde det primära syftet vara att maximera vinsten i bolaget. Arvidsson har tagit upp detta i sin avhandling och menar att vinstmaximeringsprincipen på så sätt utgör aktiebolagets beslutsprincip. 20 Arvidsson tillägger att aktiebolaget kan ha andra primära syften, om sådana regleras genom bolagsordningsbestämmelse, men menar att detta i sig inte innebär att vinstmaximeringsprincipen är satt ur spel. 21 Vinstmaximeringsprincipen går hand i hand med det aktiebolagsrättsliga ägarskyddet på så sätt att synen på aktieägarna som renodlade kapitalinvesterare gör att deras intressen enbart kan tillgodoses genom maximerad vinst hos aktiebolaget. För mindre aktiebolag kan ägandeförändringar vara förödande för bolagets ekonomi, varför det finns ett starkt behov att kunna reglera hur äganderättsövergångar ska ske. 22 Följaktligen är kontroll av ägarkretsen, vilken kan uppnås med hjälp av överlåtelsebindningar, ett av aktieägaravtalets viktigaste syften. 2.3 Rättsliga utgångspunkter Aktieägaravtalets reglering Aktieägaravtal är inte specifikt eller uttryckligen reglerade i lag. Det har diskuterats i doktrinen huruvida ett aktieägaravtal kan ses som en egen bolagsform ett enkelt bolag och därmed omfattas av lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag, nedan BL. Dotevall, Lindskog och Stattin svarar jakande på denna fråga, medan Ramberg är av motsatt åsikt. 23 Svernlöv medger att det råder delade meningar i frågan och understryker att det som ligger till grund för Rambergs argumentation är de så kallade bolagsrekvisiten, dvs. förekomsten av ett avtal, att det föreligger ett kvalificerat gemensamt ändamål och att det finns en förpliktelse att verka för detta ändamål. 24 Svernlöv menar att huruvida ett 19 Stattin & Svernlöv, s. 20 f. 20 Arvidsson 2010 (1), s A. a. s Stattin & Svernlöv, s Se Dotevall 2015 (2), s. 126, Lindskog, s. 275, Stattin 2011, s. 765 och Ramberg 2011, s Svernlöv 2011, s. 715 f. 16

17 aktieägaravtal ska utgöra ett enkelt bolag måste avgöras utifrån en bedömning av bolagsrekvisiten i varje enskilt fall. Med tanke på att samverkan i aktieägaravtal vanligen framstår som ett uttryck för ett kvalificerat gemensamt ändamål på ett sådant sätt som tydligt skiljer sig från vad som är fallet i vanliga momentana avtal, konstaterar Svernlöv att aktieägaravtal klart kan ses som ett enkelt bolag, men att den slutsatsen inte kan nås förrän det aktuella aktieägaravtalet undersökts in casu. 25 Frågan om aktieägaravtalet ska kategoriseras som ett enkelt bolag är dock inte av någon större relevans gällande just överlåtelsebindningar, eftersom den potentiellt tillämpliga lagen inte innehåller någon reglering av den nu aktuella situationen. I BL är det mestadels reglerna om avtalstid och om uppsägning som är av relevans i fråga om aktieägaravtal. 26 Någon närmare analys av aktieägaravtalet som enkelt bolag kommer därför inte att göras i denna framställning. Eftersom det således varken går att hantera de aktuella frågorna utifrån någon legaldefinition eller utifrån premissen att aktieägaravtalet utgör ett enkelt bolag, ligger det närmast till hands att behandla aktieägaravtal utifrån allmänna avtalsrättsliga principer, vilka är att se som grundsatser på avtalsrättens område. 27 Stattin och Svernlöv understryker att man av naturliga skäl 28 får ha aktiebolagsrättslig reglering i åtanke när man behandlar just denna avtalsform, sannolikt eftersom den har en nära anknytning till det aktiebolagsrättsliga området Principen om avtalsfrihet En av de mest grundläggande avtalsrättsliga principerna är den om avtalsfrihet. Avtalsfriheten innebär en rätt för aktieägare att fritt kunna sluta avtal eller inte sluta avtal med vem som helst om vad som helst. Undantag från denna frihet är principen om pactum turpe, att man inte kan sluta giltiga avtal med personer som saknar rättshandlingsförmåga samt kontraheringsplikt och därmed liknande undantag. Avtalsfriheten är heller inte helt oinskränkt vad gäller aktieägaravtal, vilket bland annat uttryckts av HD i NJA 2011 s Fallet rörde ett så kallat Joint Venture Agreement, ett samarbetsavtal mellan SMA International B.V. (SMA) och Carmeuse S.A, i vilket parternas inbördes förhållanden som aktieägare i det svenska bolaget SMA Svenska Mineral AB reglerades. Parterna ägde hälften av aktierna var och av avtalet följde att SMA 25 Svernlöv 2011, s Sjöman 2008, s Dotevall & Grönfors, s Stattin & Svernlöv, s

18 hade rätt att köpa alla aktier utom en av Carmeuse. Tvist om denna klausul uppstod och i skiljedom fastställdes att klausulen var giltig, varefter inlösen skedde. Året därpå meddelades en ny skiljedom innebärande att SMA hade rätt att tvångsinlösa Carmeuses sista aktie enligt tvångsinlösenreglerna i 22 kap. ABL. Carmeuse bestred skiljedomen i tingsrätten och yrkade på att SMAs tvångsinlösenrätt var förverkad eftersom de genom samarbetsavtalet avstått från rätten att påkalla sådant tvångsinlösensförfarande. Såväl tingsrätten som hovrätten fann att SMAs tvångsinlösenrätt kvarstod trots avståendet genom avtalet med Carmeuse. HD slog däremot fast att det aktiebolagsrättsliga minoritetsskyddet och allmänintresset av rationella ägarförhållanden i näringslivet talar för att tvångsinlösenrätten inte ska kunna inskränkas. 29 Med hänvisning till omfattande diskussion i förarbetena till ABL, menade HD att det således inte är möjligt att genom bolagsordningen föreskriva att någon tvångsinlösensrätt inte ska finnas. 30 Motiven till ABL nämner dock inget om att på motsvarande sätt inskränka tvångsinlösenrätten genom aktieägaravtal, men HD konstaterar att om detta vore möjligt skulle de syften som ligger till grund för själva regeln om tvångsinlösen att underlätta fusioner, minoritetsskyddet samt allmänintresset av rationella ägarförhållanden helt undergrävas. 31 Att genom ett aktieägaravtal på förhand avtala bort aktiebolagsrättsligt tvingande reglering befanns alltså inte vara möjligt. Den tydligaste begränsningen av avtalsfriheten är i detta sammanhang att aktieägarna enbart genom villkor i aktieägaravtalet inte kan binda bolagsorganen till att besluta på ett visst sätt i framtiden eller påverka bolagsorganens kompetens. 32 Trots att avtalsfriheten i en avtalsrättslig bemärkelse är mycket omfattande utgör alltså detta fall prejudikat för var avtalsfrihetens gränser ska dras inom det aktiebolagsrättsliga området Principen om avtals subjektiva begränsningar Den grundläggande principen om avtals subjektiva begränsningar innebär att avtalet enbart binder parterna i själva avtalet. Detta uttalades av HD i NJA 1997 s. 44, som rörde avtal mellan generalentreprenören Nessen Bygg AB och underentreprenören E.J. Svets och Smide AB om visst utförande av takarbeten inom ramen för en generalentreprenad på löpande räkning. Föreskrifterna i avtalet mellan Nessen Bygg AB och E.J. Svets och 29 Se prop. 2004/05:85 s. 437 ff. och s Se p. 14 i domskälen och a. prop. s Se p. 14 i domskälen. 32 Stattin & Svernlöv, s

19 Smide AB ansågs av HD inte gälla också i förhållandet mellan Nessen Bygg AB och beställaren. Grunden för detta uttrycktes av HD enligt följande: Den allmänna regeln i svensk rätt är att ett kontraktsförhållande binder part endast gentemot sin direkte medkontrahent, inte gentemot sin medkontrahents medkontrahent. I enlighet härmed kan i princip ansvar göras gällande endast mellan de direkta avtalsparterna i ett kontraktsrättsligt förhållande. Undantag från denna principiella inställning gäller bl a ansvar enligt viss konsumentskyddande lagstiftning. Argumentet för huvudregeln är att det befordrar klarheten i rättsförhållandena att var och en håller sig till sin medkontrahent. 33 Följaktligen kom HD till slutsatsen att ett avtal endast kan vara bindande för de aktörer som är parter till avtalet. Det innebär inte att avtalet inte kan få några som helst rättsverkningar för utomstående, men det är en huvudregel i svensk rätt att avtalsparter med bindande verkan inte kan avtala om något som innebär en förpliktelse eller är betungande för tredje man. 34 Några möjliga undantag till denna huvudregel kan inte anses föreligga. Däremot är det möjligt att ingå avtal som skapar ett berättigande eller som är gynnande för en tredje part Separationsprincipen En princip som får särskilt stor betydelse vad gäller frågan om hur aktieägaravtal ska behandlas är separationsprincipen, vilken innebär att särskilja det associationsrättsliga och det avtalsrättsliga rättsområdet och i rättstillämpningen låta dem vara opåverkade av varandra. Ramberg definierar principen som distinktionen mellan aktieägaravtalets avtalsrättsliga verkningar och de bolagsrättsliga reglerna 35. Enligt Arvidssons definition innebär den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen att avtal och andra obligationsrättsliga rättshandlingar inte medför aktiebolagsrättsliga verkningar och saknar betydelse för aktiebolagsrätten. 36 Detta får till följd att ett aktieägaravtal inte ska kunna påverka de bolagsrättsliga förhållandena om stöd för detta inte finns i ABL. Det följer också av den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen att avtal 33 Se NJA 1997 s. 44, på s. 57, HD gjorde här en direkt hänvisning till Hellner, s Adlercreutz, Gorton & Lindell-Frantz, s. 163 f. 35 Ramberg 2011, s Arvidsson 2010 (2), s

20 inte kan medföra aktiebolagsrättslig verkan, även om aktiebolaget skulle vara part till avtalet. 37 På motsvarande sätt som avtalsrättsliga element med bindande verkan inte kan ingripa i associationsrätten, torde avtalsrätten inte kunna påverkas av associationsrätten. Arvidsson menar dock att det inte är helt säkert att associationsrätten inte påverkar avtalsrätten och avtalsrättsliga bedömningar. 38 Att aktiebolagsrätten kan sakna betydelse för avtalsrätten kallas enligt Arvidsson för den avtalsrättsliga separationsprincipen. 39 Arvidsson understryker att både den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen och den avtalsrättsliga separationsprincipen enligt den traditionella synen ska hållas avgränsade från alla frågor om aktiebolagsrättens inverkan på avtalstolkning. Resultatet av att beakta den avtalsrättsliga separationsprincipen blir dock att det, utöver vad som följer av lag, inte finns några ogiltighetsnormer för avtal som hamnar på kollisionskurs med aktiebolagsrättsliga rättigheter. Med beaktande av principerna om avtalsfrihet och avtalsbundenhet kommer sådana avtal följaktligen att betraktas som bindande. 40 Med en strikt uppställd separation mellan det avtalsrättsliga och det aktiebolagsrättsliga området bör något också klargöras om aktieägaravtalets relation till bolagsordningen. Som konstaterats utgör aktieägaravtalet ett komplement till vad som regleras i lag och bolagsordning. Bolagsordningen utgör det sammanhållande styrdokumentet i aktiebolaget, då all grundläggande information om aktiebolaget ska regleras däri. 41 Enligt 3 kap. 1 ABL ska exempelvis framgå bolagets firma, orten för bolagsstyrelsens säte, verksamhetsföremålet, aktiekapitalet, antal aktier, antal styrelseledamöter, antal styrelsesuppleanter, antal revisorer, hur bolagsstämman ska sammankallas samt räkenskapsår. Vidare kan ytterligare reglering gällande aktiekapital, bolagsledning, bolagsstämma, tvistelösning och likvidation regleras i bolagsordningen om aktieägarna så önskar. Bolagsordningens innehåll följer av stiftarnas respektive aktieägarnas vilja, så länge den inte strider mot ABL eller dess grunder eller mot annan lag eller författning. 42 Lindskog menar att det faktum att det finns ett aktieägaravtal tyder på att bolagsordningen inte fullt ut tillfredsställer aktieägarnas styrningsönskemål. Om aktieägarnas alla önskemål gick att tillgodose genom bolagsordningen skulle aktieägaravtal inte behövas, men anledningen till att det likväl behövs är att det finns begränsningar för 37 Arvidsson 2010 (1), s A. a. s Arvidsson 2010 (2), s A. a. s Lehrberg 2015, s A. a. s. 27 ff. 20

21 vad som får regleras i bolagsordningen. 43 Aktieägaravtal är således ett bra verktyg ur ett flexibilitetsperspektiv, men Kansmark och Roos menar att det finns en risk för bristande överensstämmelse mellan aktieägaravtalets innehåll och bolagsordningens innehåll. Vidare kan frågan om aktieägaravtalets rättsverkningar i olika situationer vara oklar och avtalet kan därmed anses inte ha samma rättsliga genomslagskraft som bolagsordningen Aktieägaravtalets rättsverkningar Eftersom aktieägaravtalet inte regleras i lag, har dess rättsverkningar diskuterats flitigt i doktrinen. Det finns en stark uppfattning om att aktieägaravtal saknar aktiebolagsrättslig rättsverkan och därför inte kan binda bolaget, utan enbart ger upphov till en obligationsrättslig rättsverkan mellan de aktieägare som är parter till avtalet. 45 Medan bolagsordningen reglerar bolagets interna rättsförhållanden, reglerar aktieägaravtalet alltså de interna förhållandena mellan aktieägarna som civilrättsliga rättssubjekt. Det följer också av principen om avtals subjektiva begränsningar att endast de som är parter till avtalet kan vara bundna av avtalet. 46 Att aktieägaravtal inte har bolagsrättsligt bindande verkan följer av HD:s dom i NJA 1972 s. 29. Fallet rörde försäljningar av vissa aktieposter i ett bolag, varvid det uppställdes villkor om att säljaren förbehöll sig rösträtt för aktierna under sin livstid, samt att köpet skulle förfalla om köparen bröt mot detta rösträttsförbehåll. Tvist uppstod då säljaren påstod att köparen brutit mot rösträttsförbehållen och yrkade på att aktieöverlåtelsen skulle återgå. Frågorna i målet rörde giltigheten av förbehållen, förbehållens innehåll samt om någon preskription kunde anses föreligga. Högsta instans fann att förbehållen stred mot det aktiebolagsrättsliga splittringsförbudet, dvs. att aktieägares rösträtt inte får överlåtas separat, och att rösträtten inte heller får förbehållas överlåtaren medan övriga befogenheter överlåts. Det faktum att förbehållet stred mot det aktiebolagsrättsliga splittringsförbudet, ansågs dock inte hindra att förbehållet fick avtalsrättslig giltighet parterna emellan. 47 Således blev slutsatsen att överlåtaren förbehållits rätten att bestämma över hur rösträtten för aktierna skulle utövas, medan köparen förpliktats att agera utifrån vad överlåtaren bestämt. 43 Lindskog, s Kansmark & Roos, s. 16 f. 45 Se NJA 1972 s Lehrberg 2015, s. 95 f. 47 Stattin & Svernlöv, s

22 Trots att avtal inte kan få bolagsrättsligt bindande verkan, kan de alltså binda parterna obligationsrättsligt. Liksom vid vanliga avtal kan avtalsbrott resultera i vite eller skadestånd, beroende på hur parterna valt att reglera eventuella sanktionsmöjligheter, eller bli föremål för de avtalsrättsliga ogiltighetsreglerna i avtalslagen. 48 Detta är dock komplexa frågor som inte ska behandlas närmare inom ramen för denna uppsats. 48 Kansmark & Roos, s

23 3 Överlåtelsebindningar 3.1 Inledning Som konstaterats är behovet av att kontrollera ägarkretsen i bolaget en av de mest grundläggande anledningarna till ingåendet av aktieägaravtal. I detta syfte är det vanligt att aktieägaravtalet innehåller överlåtelsebindningar. I förarbetena till ABL uppmärksammas behovet av att kunna förhindra oönskade aktieöverlåtelser 49 och skyddssyftet att kunna förhindra utomstående från att få inflytande i bolaget 50. Sjöman menar emellertid att dessa formuleringar i propositionen är missvisande, och anser att propositionslydelsen att göra det möjligt för aktieägarna att förhindra oönskade förändringar i ägarkretsen 51 utgör en mer lyckad formulering av den överlåtelsebegränsande regleringens verkliga syfte. 52 Överlåtelsebindningar kan regleras i aktiebolagets bolagsordning, vari ABL:s regler tillåter tre olika typer; förköpsförbehåll, samtyckesförbehåll och hembudsförbehåll. 53 En skillnad mellan att reglera överlåtelsebindningar i aktieägaravtal och att reglera dem i bolagsordningen är att det i bolagsordningen enbart är tillåtet att reglera sådana överlåtelsebindningar som är tillåtna enligt ABL. Det följer också av ABL att en bestämmelse som exempelvis innebär en skyldighet att förvärva aktier inte kan regleras i bolagsordningen. Sådana skyldigheter är dock möjliga att reglera genom aktieägaravtal, eftersom förköpsförbehåll, samtyckesförbehåll och hembudsförbehåll som regleras i aktieägaravtal kan utformas utan att ta hänsyn till de typklausuler som framgår av 4 kap. 8 ABL, 4 kap. 18 ABL och 4 kap. 27 ABL. 54 Två andra vanliga typer av överlåtelsebindningar i aktieägaravtal är så kallade drag along- och tag along-klausuler. Tillsammans med de tidigare nämnda överlåtelsebindningarna utgör de olika typer av undantag från principen om aktiers fria överlåtbarhet. Närmare förklaring av de olika klausulerna samt deras förhållande till denna princip kommer att redogöras för i det följande. 49 Prop. 2004/05:85 s A. prop. s A. prop. s Sjöman 2013, s Arvidsson 2010 (1), s Dotevall 2015 (1), s

24 3.2 Aktiers fria överlåtbarhet En aktie är en särskild typ av rättighet, som inte är knuten till en viss person. 55 Den som köper en aktie kan inte avveckla sitt engagemang i aktiebolaget genom att återkräva sitt kapital i utbyte mot återlämnande av aktien. Kapitalet är i princip bundet till bolaget under bolagets hela livstid, och aktieägarens möjlighet att avveckla sitt engagemang består därför istället i att kunna överlåta aktien vidare. 56 Aktieägaren förfogar alltså över aktiens värde, och inte över den faktiska köpeskillingen som erlades för att förvärva aktien. Detta innebär att en aktieägare också kan dra nytta av aktiens värdestegring (samt står risken för en eventuell värdenedgång), vilket är en lockande möjlighet för både investerare och för bolaget självt som kan skapa attraktiva finansieringsmöjligheter. 57 I förarbetena till ABL har uttalats att aktierna, eftersom de kan omsättas fritt, kommer att innehas av den som sätter högst värde på aktierna och som därmed också kan förväntas vara mest effektivt drivande i verksamheten, vilket är en viktig faktor för ett blomstrande näringsliv. 58 Vidare innebär den fria överlåtbarheten att bolagets ägarkrets kan genomgå förändringar utan att den löpande verksamheten eller bolagets kapitalbestånd nödvändigtvis påverkas. Eftersom aktieägare kan ersättas av nya aktieägare och det kapital som aktierna förvärvats för förblir bundet till aktiebolaget, innebär den fria överlåtbarheten ökade möjligheter för kontinuitet i bolagets verksamhet. 59 Möjligheten att enkelt genomföra aktieöverlåtelser gör å andra sidan snarare den fria överlåtbarheten till ett undantag än en regel i mindre aktiebolag, där begränsande överlåtelsebindningar är som mest vanliga. 60 En annan viktig aspekt av den fria överlåtbarheten är att den har en minoritetsskyddande funktion eftersom en minoritetsägare som inte trivs med majoritetens styrning av aktiebolaget helt enkelt kan välja att avyttra sina aktier. 61 Detta förutsätter naturligtvis att det finns en marknad för aktierna, vilket kan vara svårt om det exempelvis rör sig om ett onoterat, familjeägt fåmansbolag. Av denna anledning finns behov att säkerställa att majoriteten de facto kan göra en så kallad exit (att sälja av hela sitt aktieinnehav och helt utträda som aktieägare) ur bolaget i verkligheten, vilket lagstiftaren bland annat försökt göra genom tvångsinlösenreglerna i 22 kap. ABL. En starkt bidragande orsak till att aktieägaravtal är vanliga i just onoterade fåmansbolag, är att reglering av 55 Prop. 2004/05:85 s Sjöman 2008, s A. a. s Prop 2004/05:85 s A. prop. s Dotevall 2015 (1), s Se prop. 2004/05:85 s. 249 f. 24

25 exitmöjligheter i bolagsordningen är begränsade till vad som är tillåtet att reglera enligt ABL. I aktieägaravtal kan parterna mer fritt avtala om hur en eventuell exit ska kunna genomföras. Det är i detta avseende som drag along- och tag along-klausuler får stor betydelse. Den fria överlåtbarheten kan sammantaget ses som en av aktiebolagsrättens grundpelare. Principen, som kodifierats i 4 kap. 7 1 st. ABL, har sitt ursprung i avtalsfriheten och kan sägas vara ett samlingsuttryck för de fyra friheterna, nämligen friheten att överlåta aktie, friheten att inte överlåta aktie, friheten att förvärva aktie samt friheten att inte förvärva aktie. 62 De överlåtelsebindningar som behandlas i denna uppsats utgör på olika sätt undantag från dessa fyra friheter. 3.3 Närmare om överlåtelsebindningar Samtyckesklausuler Samtyckesklausuler kan regleras i såväl bolagsordning som i aktieägaravtal. Innan 2005 års ABL var det endast möjligt att reglera samtyckesklausuler i aktieägaravtal. 63 Om samtyckesklausuler idag regleras i bolagsordningen, måste de följa den modell som anges i 4 kap. 9 ABL, till skillnad från om de regleras i aktieägaravtal, då klausulens lydelse är upp till parterna att bestämma. Innebörden är enligt 4 kap. 8 ABL att en eller flera aktier får överlåtas till en ny ägare endast med bolagets samtycke. Med bolaget avses övriga ägare eller beslutande bolagsorgan, vanligen bolagets styrelse. 64 Övriga bestämmelser om samtyckesklausuler finns i 4 kap ABL. Samtyckesprövningen sker innan ett potentiellt aktieförvärv genomförs och tar enbart sikte på aktieöverlåtelser och därmed inte på andra typer av aktieövergångar. En aktieägare som vill överlåta aktier som omfattas av en samtyckesklausul måste enligt 4 kap. 11 ABL anmäla detta till bolagets styrelse, varefter bolaget ska meddela beslut i frågan. Den som ansöker till bolaget om samtycke till aktieförsäljningen måste lämna uppgift om vem den avsedda förvärvaren är. 65 Detta gör samtyckesklausulen till det största ingreppet i principen om aktiers fria överlåtbarhet. 66 Övriga aktieägare i bolaget behöver dock inte i förväg ange vem eller vilka aktieägare som ska ta över den säljande aktieägarens innehav 62 Arvidsson 2010 (1), s Sjöman 2013, s Prop. 2004/05:85 s A. prop. s Dotevall 2015 (1), s

26 och därmed förhindra en oönskad överlåtelse, för det fall den tilltänkta förvärvaren inte skulle godkännas av bolaget. 67 Ett nekande beslut från bolaget innebär ett omöjliggörande av en försäljning, varför det krävs sakliga skäl för förvägran, för att den inte ska betraktas som oskälig och kunna angripas med hjälp av 36 AvtL. 68 I förarbetena anges syftet vara att förhindra en chikanös tillämpning av samtyckesförbehållet. 69 Vad som ska utgöra sakliga skäl kan med fördel klargöras redan på förhand i aktieägaravtalet. Om bolaget skulle neka samtycke, måste det framgå av beslutet vem som i stället ska förvärva aktierna, om överlåtaren begärt en sådan anvisning. Detta för att undvika att samtyckesprövningen missbrukas för att hindra aktieägare från att utträda ur bolaget. 70 Ett godkänt beslut från bolaget är giltigt i sex månader och kan enbart omfatta överlåtelse som sker till den angivna förvärvaren och på villkor som inte är mer förmånliga för förvärvaren än vad som framgått av den ansökan om samtycke som inlämnats till bolaget. 71 Följden av att en överlåtelse sker i strid med en samtyckesklausul är enligt 4 kap. 17 ABL att överlåtelsen anses ogiltig Förköpsklausuler Liksom samtyckesklausuler kan förköpsklausuler regleras i såväl bolagsordningen som i aktieägaravtal, och även dessa var enbart möjliga att reglera i aktieägaravtal innan införandet av 2005 års ABL. 73 Förköpsklausuler som regleras i bolagsordningen måste följa den modell som anges i 4 kap. 19 ABL, till skillnad från om de regleras i aktieägaravtal, då klausulens mer specifika lydelse är upp till parterna att författa. Övriga bestämmelser om förköpsklausuler finns i 4 kap ABL. Klausulen innebär att den som avser överlåta aktie måste erbjuda förköp av aktien till den eller de som i bolagsordningen eller i aktieägaravtalet angetts som förköpsberättigad, innan aktien erbjuds till en extern förvärvare. 74 Liksom vad som gäller för samtyckesklausuler, får förköpsklausulen verkan innan ett potentiellt förvärv äger rum, och den kan också enbart träffa aktieöverlåtelser och är därmed inte tillämplig på några andra typer av aktieövergångar Sjöman 2013, s Ramberg 2006, s Prop. 2004/05:85 s Sjöman 2013, s A. a. s Prop. 2004/05:85 s Sjöman 2013, s Prop. 2004/05:85 s Sjöman 2013, s. 114 f. 26

27 Det finns flera likheter med samtyckesklausulen, men en skillnad är att det måste framgå av själva förköpsklausulens lydelse vem eller vilka som är förköpsberättigade om en aktieägare vill sälja aktier. Vidare behöver överlåtaren, till skillnad mot vid samtyckesklausuler, inte avslöja vem som avses förvärva aktierna och kan därför, om de förköpsberättigade inte aktiverar sin förköpsrätt, välja att sälja sina aktier till vem som helst. 76 Förfarandet vid försäljning av aktier som omfattas av en förköpsklausul liknar det som gäller vid samtyckesklausul, då överlåtaren måste anmäla till bolagets styrelse som sedan informerar de förköpsberättigade om den förestående försäljningen. Eventuella förköpsanspråk från de förköpsberättigade måste framställas inom en viss tidsram och sker inte detta kan överlåtaren inom en tidsperiod på sex månader överlåta aktierna till vem som helst. Liksom vid samtyckesklausuler får dock inte villkoren för försäljningen vara mer förmånliga för förvärvaren än de som framställdes i det förköpserbjudande som gavs till de förköpsberättigade inför försäljningen. Följden av att en överlåtelse sker i strid med en förköpsklausul är enligt 4 kap. 26 ABL att överlåtelsen anses ogiltig Hembudsklausuler Hembudsklausuler har historiskt sett kunnat regleras i såväl aktieägaravtal som i bolagsordningen och är också den vanligast förekommande typen av överlåtelsebegränsning. 78 Till skillnad från samtyckesklausuler och förköpsklausuler, som enbart kan avse aktieöverlåtelser, kan hembudsklausuler avse vilket fång som helst. Om hembudsklausulen regleras i bolagsordningen måste den följa vad som uppställs i 4 kap. 28 ABL, men om den regleras i aktieägaravtalet kan lydelsen, liksom för ovan nämnda klausuler, vara friare. Övriga regler om hembudsklausuler finns i 4 kap ABL. En hembudsklausul syftar till att göra det möjligt för aktieägarna att förhindra oönskade förändringar i ägarkretsen. 79 Enligt 4 kap. 27 ABL riktar de sig mot den som gjort förvärvet, till förmån för aktieägare eller annan. Enligt legaldefinitionen 80 har en aktieägare eller annan som angetts som lösningsberättigad rätt att lösa en aktie som redan övergått till ny ägare. 81 Klausulen aktualiseras efter att överlåtelsen genomförts, när det redan är känt vem förvärvaren är och vad denne betalat för aktierna. Det rör sig alltså om en 76 Sjöman 2013, s A. a. s Eklund & Stattin, s Aktiebolagslag (2005:551) 27, Lexino , hämtat 10 juni Prop. 2004/05:85 s Svernlöv 2014, s