Praktiska fiskeförsök med garn, utrustade med tumlarskrämmor. Jacob Hagberg Fiskeriverkets Kustlaboratorium Box Öregrund

Transkript

1 Praktiska fiskeförsök med garn, utrustade med tumlarskrämmor Jacob Hagberg Fiskeriverkets Kustlaboratorium Box Öregrund

2

3 Praktiska fiskeförsök med garn, utrustade med tumlarskrämmor Jacob Hagberg Fiskeriverkets Kustlaboratorium Box Öregrund FISKERIVERKET Dnr: Kustlaboratoriet - 1 -

4 Innehåll Tumlarskrämmorna. 3 Informationsmötet i Kristianstad 3 Tidigare studier och tester 5 Fyra typer av pingers 5 Grimgarnsförsök 6 Sammanfattning av resultat från andra studier 7 Driftskostnader för pingers 7 Svenska försök 8 Montering 8 Sättning 9 Halning 10 Garnredare 10 Garnrensare 10 Kommande svenska försök 10 Sammanfattning 10 Referenser 11 Bilaga

5 Bifångster av valar i fiskeredskap har identifierats som det allvarligaste hotet mot flera valarter, däribland tumlaren (Phocoena phocoena) som finns i svenska vatten. En metod för att minska bifångsterna är användningen av tumlarskrämmare s k pingers. EU har därför stiftat en förordning som syftar till att minska bifångsterna av småvalar bl a genom användningen av pingers på garn. Här redovisas resultaten av en studie som genomförts under januari 2006 för att undersöka hur pingersanvändningen kommer att påverka det praktiska handhavandet av garn på svenska båtar. Med anledning av att EU:s förordning 812/2004 trädde i kraft , har länsstyrelsen i Skåne län uppdragit åt Fiskeriverket att genomföra en studie för att underlätta omställningen för näringen. Studiens huvudsyfte har varit att i samarbete med fiskarna identifiera de problem som användningen av pingers eventuellt ger upphov till samt testa möjliga tekniska lösningar som passar de berörda fiskarenas fiskemetoder. Förordningen innebär i korthet att: 1. Så kallade pingers skall användas av båtar från 12 m och uppåt vid fiske med bottenstående garn, insnärjningsgarn och drivgarn i vissa delar av södra Östersjön från (figur 1). 2. I Skagerrak och Kattegatt skall båtar från 12 m ha pingers på bottengarn och insnärjningsgarn med en maskstorlek från 220 mm eller som är kortare än 400 m (1/8 31/10). 3. Fem procent av totala fiskeansträngningen av båtar från 15 m och uppåt som fiskar med pelagiska trålar i ICES-område IV, IIIa, b, c och d (i d nord 59, endast juni till september) skall övervakas med oberoende observatörer från för att beräkna bifångsten av småvalar. 4. Fem procent av totala fiskeansträngningen av båtar från 15 m och uppåt som fiskar med bottengarn och insnärjningsgarn med minst 80 mm maska i IIIb, IIIc och IIId skall övervakas med oberoende observatörer från för att beräkna bifångsten av småvalar. 5. Användningen av drivgarn successivt skall minska för att förbjudas från Tumlarskrämmorna. Det finns idag två grundtyper av pingers (digitala och analoga) som skiljer sig åt med avseende på utsänd frekvens och signalstyrka. De digitala pingers som produceras för närvarande kan placeras med längre intervall på garnen jämfört med de analoga. Tumlarskrämmorna skall placeras på övertelnen med en i var ände av garnlänken och däremellan med högst 200 (digitala) respektive 100 (analoga) meters lucka. De pingerstyper som för närvarande är kommersiellt tillgängliga skiljer sig mycket när det gäller t ex hanterbarhet, livslängd, driftskostnader och hållbarhet (se nedan). Specifikationer för fyra av dessa redovisas i bilaga 1. Informationsmötet i Kristianstad Den 30 september hölls ett möte vid Länsstyrelsen i Skåne län, Kristianstad med berörda fiskare från Skåne och Blekinge samt representanter från berörda myndigheter. Man informerade om syftet och innebörden av EU-förordningen samt diskuterade vilka konsekvenser förordningen får för berörda fiskare. Ett antal praktiska problem som eventuellt skulle kunna uppstå vid hanteringen av pingersförsedda redskap identifierades. Dessa har fungerat som utgångspunkt för denna studie och listas nedan. 1. Vid fiske med garn i Skåne och Blekinge sätts ofta garnen genom ett rör som leder garnen över hytten och ut över aktern. Röret är ofta riktat snett nedåt mot garnbingen och ofta försett med någon form av tratt i den förliga öppningen (figur 2). Farten då garnen sätts ligger ofta kring sex knop. Om en pinger hakar upp sig på kanten av tratten/ingångsöppningen och lossnar skulle den kunna utgöra en stor säkerhetsrisk

6 Figur 1. Områden där båtar >12m måste ha tumlarskrämmare på vissa redskap. ICES-områden markerade med romerska siffror. Figur 2. Exempel på sättrör på båt med hytten i aktern. Garnen sätts från garnbingen framför hytten, genom röret över hytten och ut över aktern

7 2. Tumlarskrämmornas vikt ligger mellan 230 och 410 g. Vid användning av garn med mycket stora maskor skulle man kunna tänka sig att en pinger ramlar genom duken på underliggande garn och vid sättning drar med sig en större mängd garn som då kan fastna i sättröret. 3. En del av fisket sker med garn som har slät överteln, s k flytlina. Detta betyder att en pinger inte på samma sätt smälter in i konstruktionen eftersom garnen inte är försedda med flöten. Om hanteringen är mycket specialicerad på garn utan flöten kan pingers utgöra ett problem. Ett exempel på detta är en speciell typ av garnrensare som förekommer i Öresund och ner till Trelleborg. Rensaren består av ett antal grövre vajrar som är uppspända i en ram. Garnet sätts genom vajrarna i 5 6 knop och skakas och skrapas på så sätt rent. 4. En annan farhåga som framfördes var att pingerförsedda garn inte skulle gå att dra igenom en viss typ av garnrensare som används i flera hamnar. Rensaren består av armar med öglor som rör sig upp och ner. Garnet dras samtidigt genom öglorna och skakas på så sätt rent. 5. Man diskuterade också om tumlarskrämmorna kan passera garnredaren (vanligen Bebb-nik). Denna används för att dela på över och undertelnarna när det blivit överslag i garnen. Den används också av många fiskare till att rensa garnen från tång. Tidigare studier och tester Två nyligen utkomna rapporter presenterar resultat från omfattande praktiska försök med fyra nu kommersiellt tillgängliga tumlarskrämmor, en irländsk studie (Anon, 2005a) och en brittisk (Anon, 2005b). Skrämmornas praktiska hanterbarhet, samt i viss mån deras batterilivslängd och fysiska hållbarhet vid praktiskt fiske har undersökts. I båda studierna har man främst använt bottenstående garn men mindre studier med insnärjningsgarn och grimgarn har också genomförts. Nedan redovisas en sammanfattning av de resultat de kommit fram till. Fyra typer av pingers Fumunda (figur 3d) Fumunda ansågs vara lättast att montera på garnen (Anon, 2005a; 2005b). Detta berodde på att de är kraftigt avsmalnande mot ändarna och dessutom har en genomföring i spetsen så att de kan surras mycket hårt mot övertelnen. Detta förhindrar att de hakar fast och minskar risken för att skrämmorna faller igenom garnduken. Fumunda fungerade dessutom smidigt i däcksmaskiner såsom garndragaren och garnredaren. Den var även följsam vid sättning och orsakade inte mer trassel än vid normalt fiske vilket berodde både på att den är liten, lätt (230 g i luft) och har en väl avsmalnande form. Pingern var också motståndskraftig mot slitage och fysiska skador. En dansk opublicerad test (Krog, pers. komm.) visade att den hade störst draghållfasthet av de fyra testade skrämmorna. Anon (2005a) fann dock att batterifjädern var för svag vilket resulterade i att 3 av 15 pingers inte fungerade efter 28 sättningar. Detta har producenten nu åtgärdat och fjädern är bytt till en starkare. Anon (2005b) fann också att batteriet höll mindre än 6 månader. Detta visade sig bero på en signalförstärkare som inkorporerats i pingern för att få en större räckvidd. Tillverkaren har meddelat att signalförstärkaren har tagits bort ur nästa modell för att förbättra batteriets livslängd. Preliminära tester av den senaste modellen visar att batteriets livslängd är 19 månader räknat på att pingern är igång kontinuerligt. En saltvattenskontakt som stänger av pingern när den inte ligger i vatten hjälper föga eftersom det är tillräckligt fuktigt i garnen för att den skall fortsätta att sända. Batteriet kan bytas vilket sänker driftskostnaden betydligt men bytena måste ske i ett torrt utrymme eftersom ingen fukt får komma in i pingern vilket medför extraarbete. Figur 3. Fyra typer av tumlarskrämmare. a. Savewave; b. Airmar; c. AQUAmark 100; d. Fumunda. Anon (2005a)

8 Fumunda är en 10 KHz pinger och kan alltså höras av människor. Det betyder att när båten ligger vid kaj och det är tyst kan ljudet vara störande. Det innebär emellertid också att det är lätt att kontrollera om de fungerar eller ej och ingen extra utrustning behövs för detta. Äldre personer kan dock ha svårt att höra även 10 KHz pingers. AQUAmark 100 (figur 3c) AQUAmark är betydligt tyngre (410 g i luft) och lite bredare än Fumunda vilket medför att den är svårare att få igenom garnredaren. Den uppfattades också som svårare att montera på garnen eftersom den är bredare och därmed svårare att binda helt intill övertelnen. När övertelnen sedan sträcks så tenderar fastsättningen att lossna efterhand. Det finns heller inte någon genomföring i spetsarna vilket gör att spetsen kan haka fast beroende på hur fastsättningen görs (se nedan under svenska försök). Tyngden uppfattades också som en säkerhetsrisk på vissa båtar. AQUAmark verkar sammantaget vara lika slagtålig som Fumunda. 1 av 15 pingers fungerade inte efter 14 sättningar med bottenstående garn och 6 pingers av 13 efter 17 sättningar med insnärjningsgarn (Anon, 2005a). Detta berodde på ett fel i gjutningen vilket ledde till att vatten läckte in i elektroniken. Detta är nu åtgärdat av tillverkaren. Batteriets livslängd är satt till 1,5 2 år. Batterierna kan inte bytas ut på denna pinger utan hela pingern måste bytas vilket höjer driftskostnaden. Alla försök som gjorts talar för att batteriets livslängd är betydligt över 12 månader men ännu har inga försök gjorts under så lång tid så att tiden 1,5 2 år har kunnat verifieras. En fördel är att de kan sitta med 200 m avstånd från varandra vilket minskar kostnaden. Airmar (figur 3b) Denna pinger lider av samma monterings- och säkerhetsproblem som AQUAmark pingern eftersom den är förhållandevis trubbig och tung (408 g i luft). Den hade också lätt att lossna av samma anledning som AQUAmark pingern. Fördelen är att man kan byta batterier på den men den skall precis som Fumunda sitta på 100 m avstånd från varandra vilket gör att det krävs fler pingers än för AQUAmark. Alla 15 Airmar som testades fungerade efter 14 sättningar. Batterierna hade dock skadats och efter ytterliggare användning fungerade de inte. Dessa problem har inte lösts i dagsläget. Opublicerade danska draghållfasthetsförsök visade också att denna pinger var den svagaste och den bröts lätt sönder i infästningen (Krog, pers. komm.). Savewave (figur 3a) Denna pinger var mycket svår att använda praktiskt p g a sin form. Den fastnade lätt både i garndragare och garnredare. Den gick också sönder lätt. Alla Savewave pingers slutade fungera under försöken. Grimgarnsförsök På grund av de stora maskorna i grimgarn kan man misstänka att det finns risk att pingers faller ner genom maskorna och trasslar in sig. I Anon (2005a) presenteras resultat från fiskeförsök med grimgarn försedda med pingers. I första försöket monterade man pingers utan flöten. Grimgarn har inga flöten på övertelnen utan förlitar sig på övertelnens egen flytkraft och på lyftet som skapas av vattenrörelser. Pingers utan egen flytkraft (gäller alla testade pingers) kommer därmed att falla ner på botten och lägga sig i redskapet och man får därför beteckna denna metod som olämplig. Utan att skilja på olika pingertyper såg man att totalt 34% av skrämmorna var intrasslade vilket inkluderar både sättning och halning. Denna siffra kunde minskas till 17% genom att montera dem som i figur 4. Denna montering är för övrigt mycket lik det montage som använts i de svenska försöken (se nedan). Figur 4. Fumunda pinger monterad med ett flöte på var sida och nätstrumpa runt för att minska risken för att tumlarskrämmaren faller genom maskor. Anon (2005a)

9 Sammanfattning av resultat från andra studier Sammantaget visade försöken att Fumunda var den pinger som lättast smälte in i garnens konstruktion och som fungerade bäst i maskinerna på däck. Detta berodde på att den är liten, lätt och spolformad. En annan fördel är att man kan byta batterierna själv. Förutsatt att tillverkaren nu åtgärdat de problem som påvisats med batterimontage och livslängd, tillhör denna pinger de bästa av de testade. AQUAmark är på det hela taget en mycket robust pinger med en lång livslängd. Nackdelen är att den är tung, att den inte har fastsättningsmöjligheter i spetsen vilket gör att den är svårare att få helt intill övertelnen, samt att man inte kan byta batterierna. De andra två pingertyperna, Airmar och Savewave har fortfarande brister som inte är lösta och kan inte rekommenderas i dagsläget. När det gäller grimgarnsförsöken hade man betydligt större problem med att pingers trasslade in sig men man bör nämna att även ordinarie flöten trasslade in sig i högre grad i dessa garn. Driftskostnader för pingers Driftskostnaderna för de olika tumlarskrämmorna har utvärderats av Anon (2005a). I tabell 1 visas en omarbetad version av beräknade driftskostnader från Anon (2005a) för de två pingertyperna. De revideringar som gjorts är att priserna har justerats till aktuella priser samt att batterilivslängden justerats. Av tabellen framgår att driftskostnaderna varierar avsevärt. Antalet gånger som skrämmorna behöver servas (bytas ut helt respektive byta batterier) skiljer sig inte mycket men eftersom batteribyten måste göras i ett torrt utrymme för att inte få in fukt i elektroniken kommer detta att innebära en del arbete på Fumunda. Vi har också antagit att 10% av skrämmorna slutar fungera per år. Detta är en gissning för att ge en uppfattning om den ekonomiska effekten av detta. Det ger, som framgår av tabellen en större kostnad för Fumunda men den är ändå, totalt sett den billigaste. AQUAmarks frekvens är så hög att det mänskliga örat inte hör den. Det får till följd att det krävs särskilda instrument för att kontrollera om pingern fortfarande fungerar medan Fumunda kan höras direkt. Även arbetskostnaderna skiljer sig alltså mellan olika pingers. För en utförligare beskrivning av arbetskostnader se Anon. 2005a och 2005b. Tabell 1. Driftskostnader för pingers till 20 km garn under 5 år för två typer av pingers. Omarbetad efter Anon (2005a). AQUAmark 100 Fumunda batteriets hållbarhet (månader) 24* 19* utbytbara batterier nej ja antal pingers per 20km inköpspris per styck (kr) 765** 437** (inkl batteri) beräknad batterikostnad (kr) ej relevant 5** kostnad antal antag 10% kostnad antal antag 10% kostnad slutet av år nr: (kr) monteringar defekta per år (kr) monteringar defekta per år första inköp år , , , ,1 0 0 total kostnad (kr) & antal pingers/batteribyten , , medelårskostnad (kr) * Livslängd enligt tillverkare. ** Priset baserat på förhandlat pris med mängdrabatt

10 Svenska försök Våra försök har i första hand undersökt de möjliga praktiska problem som framkom på mötet i Kristianstad i september På grund av tidsbrist har våra försök inskränkt sig till diskussioner med fiskare och mycket enkla försök där endast det praktiska handhavande av garn med pingers har testats. Resultaten från de brittiska och irländska försöken ledde till att vi uteslöt Airmar och Savewave ur de svenska försöken. Den nuvarande studien har därmed gjorts med AQUAmark och Fumunda. Fyra olika båtar har provat tumlarskrämmorna. En har använt en äldre variant av AQUAmark i flera års tid, två har provat den senaste AQUAmark pingern och en båt har provat Fumunda pingern. Tre båtar var omkring 12 m medan den fjärde c:a 20 m. Montering AQUAmark pingern har monterats på flera olika sätt. Dels genom att skarva i den i övertelnen och låta den bli en integrerad den av övertelnen (figur 5a c). Eller genom att hänga på dem längs övertelnen (figur 5d och 6). Eftersom AQUAmark väger drygt 4 hg i luft behöver den monteras med extra flöten. Dessa fungerar då samtidigt som stötdämpare och minskar förmodligen slitaget på pingern. Genom att sätta flötena nära pingern minskar man samtidigt risken för att pingern skall falla igenom garnmaskor när garnen ligger i bingen eftersom flöten och pinger tillsammans bildar en styvare enhet (figur 5b d). En båt testade varianterna i figur 5a c. Eftersom pingrarna måste sättas tillsammans med flöten fungerade inte variant 5a särskilt bra i vattnet. Variant 5c som är inlindad i finmaskigt nät fungerade inte heller särskilt bra eftersom nätet som lindats runt var grövre och styvare än garnduken och därför fastnade i duken när den låg i bingen. Variant 5b med flöten på var sin sida om pingern fungerade dock utan några problem. Montering enligt 5a c där pingern skarvas i övertelnen har fördelen att ändarna på skrämmorna kommer i linje med övertelnen vilket minskar risken för att de skall haka fast. En nackdel kan dock vara att hela draget i garnen läggs på pingern. På båtar med större kraft i garndragaren finns risken att pingern går av. Anon (2005a) rapporterar att man vid två tillfällen (en Fumunda Figur 5. Olika typer av pingermontage som testats. A) AQUAmark utan flöten. B) AQUAmark med flöten på var sida. Genom att montera flötena nära pingern får man både skydd för pingern vid sättning och minskar risken att pingern faller genom duken. C) I detta fall har pinger och flöten även lindats med finmaskigt nät för att ytterliggare minska risken för att de fastnar i garnet. D) En variant med pinger och ett flöte, inlindat i finmaskigt nät, som använts under flera år i Kattegatt. Figur 6. Fumunda pinger monterad direkt på övertelnen i en garnskarv. Foto Richard Caslake

11 och en Savewave) sett detta hända. Krogs (pers. komm.) tester visade dock att Fumunda var den starkaste av de fyra pingertyperna och AQUAmark den näst starkaste. Tumlarskrämmorna i figur 5a c skarvades i övertelnen vid garnskarvarna med flöten och allt. Två båtar provade istället att montera pingern (AQUAmark respektive Fumunda) längs övertelnen enligt figur 6 och en tredje båt monterade varianten i figur 5d längs övertelnen. Man vill då få den så tätt intill övertelnen som möjligt för att minska risken att den hakar fast. Sättning Svenska fiskare framförde vid mötet i Kristianstad oro över att tumlarskrämmorna kommer att kunna fastna på sättrörets kant när man sätter garnen. Detta skulle kunna leda till att pingern lossnar och då kan skada besättningen. Tre båtar har nu provat att sätta garn med pingers monterade i hastigheter mellan 4 och 6,5 knop. Garnet sattes genom ett rör över hytten (hytten akterut) (figur 2), alternativt ett rör som hänger över bingarna (hytten i fören) (figur 7) och ut över aktern. Besättningarna har inte sett några tendenser till att pingers är på väg att fastna eller lossna och deras bedömning är att det inte är ett problem. Man har också försökt provocera fram att de skall fastna genom att slänga med pingern innan den går in i röret utan att detta orsakat några problem. På en fjärde båt med ett annorlunda sättsystem (figur 8) leder dock tyngden på AQUAmark pingern till en säkerhetsrisk. Garnet leds till aktern genom ett sättrör längs med sidan av båten. Därefter kommer garnet ut ur röret och går fritt i luften till ett rör monterat på mitten av akterrelingen där garnet går ut ur båten. Mellan de två rören står en person och försöker reda ut garnet när det kommer dubbelt genom röret. Denna person står därför i skottlinjen om garnet skulle fastna precis när en pinger befinner sig i röret för om personen. Detta löstes dock genom att man istället för AQUAmark monterade Fumunda pingers som bara väger hälften så mycket. De har nu fiskat med Fumunda pingers monterade och inte stött på några problem vid hanteringen av dessa. En annan fråga som diskuterades var om skrämmorna kunde falla igenom maskorna på garnet när de låg i garnbingen och sedan dra med sig en stor mängd garn vid sättning. Vi har hitintills monterat pingers på torskgarn och piggvarsgarn ( mm maska). Tumlarkrämmorna har varit monterade som i figur 5 och 6, i skarven mellan garnen. Till piggvarsgarnen användes montaget i figur 5d. Man har inte sett några tendenser till att de fallit genom maskor eller dragit med sig garn vid sättning. På någon båt har man också varit avsiktligt oförsiktig och lagt garnet i bingen som om där inte satt några pingers utan att pingers fastnat i duken. Ett redskap som det fortfarande råder osäkerhet om är grimgarn. De används för närvarande i mycket liten utsträckning i det svenska fiske som berörs av pingersförordningen men man kan Figur 7. Sättrör på båt med hytten i fören. Figur 8. Delat sättrör på en 20 meters garnbåt. Garnet leds akter ut genom sättröret och kommer ut vid galonduken. Sedan löper garnet fritt till det korta röret på akterrelingen och därefter ut i sjön (åt höger i bilden)

12 misstänka att det i dessa garn är av större vikt att pingers sätts i anslutning till flöten för att få en styvare överteln runt pingern så att den inte faller genom maskor. Halning I försöken har vi använt Netop dragare vid halningen av AQUAmark medan Fumunda halades med en djuphavsdragare. Tumlarskrämmorna utgjorde inget hinder i något av fallen. Garnredare AQUAmark har även körts genom garnredare (Bebb-nik). Det fungerade i stort sett utan problem. Pingern fick ibland hjälpas igenom genom att man drog lite extra i garnet men det upplevdes inte som ett problem. Garnrensare Garnrensare som till exempel typen med metallöglor som skakar garnen när de dras igenom öglorna, har inte provats på garn med pingers monterade. De fiskare som provat skrämmorna har dock ansett att de inte bör utgöra något större problem och att man kan undvika att köra med öglorna direkt på pingern. Det finns däremot en annan variant av garnrensare som består av ca 5 grova vajrar, spända i en ram (figur 9). När garnen skall rensas träs de mellan vajrarna innan garnet sätts ut och man sätter Figur 9. Garnrensare med vajrar. Garnet träs först upp och ner mellan vajrarna och sätts sedan i sex knops fart genom rensaren. På så sätt skakas och skrapas tången ur garnen. sedan garnet genom vajerrensaren i ca 6 knops fart. Det är inte möjligt att få igenom en pinger genom rensaren med den nuvarande konstruktionen. Vajerrensaren används idag i Öresund och Trelleborg av några få båtar (3 5 enligt de uppgifter vi har). I dessa områden har man stora problem med tång som fastnar i garnen och dessa båtar använder vajerrensaren flera gånger i veckan. En lösning på detta skulle vara att ha pingers med flöten på en kort tafs ungefär som på figur 5b, med en karbinhake. Vid sättning skulle man då kunna kroka på dem på övertelnen efter vajerrensaren. Detta kräver dock att man stannar upp när en pinger skall sättas fast och är svårt att utföra på båtar med en mans besättning. Kommande svenska försök Fiskeriverket planerar att genomföra tre forskningsprojekt med anledning av förordningen. Ett skall undersöka ljudutbredningen från tumlarskrämmare. Det andra skall studera utbredningen av tumlare längs Blekinges och Skånes sydkust med hjälp av hydrofoner. Det tredje skall undersöka om sälar kan lära sig att använda tumlarskrämmor för att lokalisera redskap. Sammanfattning Skepparna på de båtar som nu provat pingers är överens om att det rent praktiskt fungerar bra att ha pingers på redskapen. Ett undantag är dock båtar som använder vajerrensare, på vilka användningen av pingers kommer att påverka deras sättmetoder. Eftersom alla båtar är mer eller mindre unika i sin däckslayout kommer de praktiska lösningarna att få varieras på olika båtar. Vi har dock använt redskap med pingers på de vanligaste typerna av däckslayout och funnit att det i de flesta fall fungerar bra, utan att medföra något extraarbete i det praktiska fisket. Den övriga hanteringen av pingers såsom montering, kontroll och ersättning av defekta pingers innebär dock självklart extraarbete. Anon (2005a) och (2005b) rapporterar båda om intrasslingsproblem vid fiske med grimgarn. För Sveriges del bör detta inte vara något problem eftersom huvuddelen av det svenska grimgarnsfisket sker från båtar under 12 m vilka inte omfattas av förordningen

13 Referenser Anon. 2005a. R. Cosgrove, D. Browne and S. Robson. Assessment of Acoustic Deterrent Devices in Irish Gill Net and Tangle Net Fisheries. Board of lascaigh Mhara (BIM), Irish Sea Fisheries Board, Marine Technical Report : Project 05MT07. rfccastletownbere@bim.ie Anon. 2005b. Trial of acoustic deterrents ( porpoise pingers ) for prevention of porpoise (Phocoena phocoena) bycatch. Phase 2 and 3 Endurance and Tangle net Trial. Seafish Technology Implementation Department. B. Lart, Sea fish Industry Authority, St Andrews Dock, Hull, HU3 4QE W_Lart@Seafish.co.uk Krog, C. ck@krogconsult.dk

14 Bilaga 1. Specifikationer för fyra nu kommersiellt tillgängliga tumlarskrämmor (Anon, 2005a). Tillverkare Airmar Aquatec Fumunda Savewave Websida Modell Airmar AQUAmark 100 Fumunda (FMDP-2000) Savewave (Dolphin Saver High Impact System) Reduktion av bifångst bifångst bifångst predation i redskap Konstruktionsmässiga och praktiska parametrar Kostnad (?) 46 82* 47* 60 Dimensioner 156x53 164x58 152x46 202x67x42 (längd x diameter, mm) Vikt i luft (g) Max. djup Monterings-detaljer 3-vägs hål Genomgående 3-vägs hål Genomgående i varje ände hål i var ände i varje ände hål i var ände Rekommenderat max avstånd mellan pingers (m) Hörbar för människor Ja Nej Ja Nej Material Plastlegering Urethane Co-polymer HIPS Styrosun Strömförsörjning Batteri typ och 1 D-Cell 1 ingjuten D-Cell 1 lithium 1 ingjuten 9v enhet antal alkalisk alkalisk Batterilivstid (månader) > <3 Utbytbart batteri Ja Nej Ja Nej Batteri byte Av användare 20% rabatt på Av användare 20% rabatt på ersättnings enhet ersättnings enhet Vatten kontakt Nej Ja Ja Ja Signal karaktärer Tonal/Bred band Tonal Bred band/tonal Tonal Bred band Styrka 132 ± 4dB ± 4dB 155 (db re 1m) Frekvens (khz) Puls varaktighet (ms) Pulsintervall (s)