Sammanfattning av utvärderingen av projektet Aktion Livräddning. - första etappen

Transkript

1 Sammanfattning av utvärderingen av projektet Aktion Livräddning - första etappen

2 BAKGRUND Nästan varje dag begår en person självmord i Stockholms län. Det totala antalet självmord (säkra och osäkra) var 307 under år Samma år vårdades 1855 personer för ett självmordsförsök vid något av länets sjukhus. Under 2008 skrevs 89 patienter in i programmet för vård av suicidnära patienter vid Psykiatri Södra Stockholm. Samma år begick 12 av sektorns patienter självmord under eller i nära anslutning till pågående vård och anmäldes till Socialstyrelsen enligt Lex Maria. Psykisk sjukdom är den i särklass största riskfaktorn för självmordshandlingar. Det innebär att många av dem som begår självmordshandlingar har kontakt med den psykiatriska vården, det visar inte minst flera svenska undersökningar. Dessutom är det inte ovanligt att kontakterna med den psykiatriska vården sker i nära anslutning till självmordet. Den psykiatriska vården har därför en viktig roll att fylla i det självmordsförebyggande arbetet.

3 PROJEKTET AKTION LIVRÄDDNING Projektet Aktion Livräddning är ett självmordsförebyggande projekt som har initierats av och bedrivs inom Psykiatri Södra Stockholm i samarbete med NASP, Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa vid Karolinska institutet. Aktion Livräddning består av utbildning i självmordsförebyggande arbete till all vårdpersonal inom sektorn, en intensifierad lansering av sektorns vårdprogram för vård av suicidnära patienter och införandet av ett kriskort att dela ut till suicidnära patienter. Projektet har bekostats av medel från Stockholms läns landstings folkhälsoanslag samt beställarkontor. Den första etappen av projektet omfattade en halvdagsutbildning av överläkare med ett övergripande ansvar för den medicinskt/psykiatriska vården (medicinskt ansvariga), övriga läkare, vårdadministrativa chefer, specialiseringsgruppen för suicidprevention samt två heldagsutbildningar för behandlingsansvariga/case managers. Senare har även heldagsutbildningar hållits för kontaktpersoner/mentalskötare. En slutrapport är planerad till UTVÄRDERINGEN Den första etappen i projektet genomfördes under hösten 2007 och våren Enkäter sändes ut till all vårdpersonal, totalt 500, inom Psykiatri Södra Stockholm innan utbildningen startade och cirka sex månader efter avslutad utbildning. 361 personer (72%) svarade på den första enkäten. De 312 personer som svarat på den första enkäten och som fortfarande var anställda inom sektorn hösten 2008 fick en ny enkät. På den svarade 222 personer (71%). Utvärderingen grundar sig på jämförelser mellan dessa 222 personers svar vid de två enkättillfällena. Deltagarna fick också lämna omdömen om utbildningen i slutet av utbildningsdagarna.

4 RESULTAT Alla redovisade förändringar är statistiskt säkerställda. Utbildningsdagarna Utbildningens innehåll och relevans bedömdes som bra eller mycket bra vid utvärderingar direkt efter genomförd utbildning. Dagarna som helhet liksom reflektionen i tvärgrupper uppskattades särskilt. Erfaren personal 90 procent av dem som svarade på enkäterna har arbetat inom Psykiatri Södra Stockholm i fem år eller mer. Över hälften har erfarenhet av att en patient tagit sitt liv; 9 procent har varit med om fem eller fler självmord bland patienter. Flertalet ansåg att de fått stöd av sina arbetskamrater i samband med händelsen och att de kunnat använda sig av den struktur för stöd vid akuta händelser som finns inom sektorn. Ökade kunskaper 58 procent av dem som svarade på enkäterna och som deltog i utbildningen redovisar att den gav dem ökade kunskaper och 65 procent ansåg att de kunde omsätta dessa kunskaper i sitt arbete med självmordsnära patienter. De ansåg bland annat att de kunde göra en bättre bedömning och att de fått större lyhördhet för och uppmärksamhet på suicidala problem. De 35 procent som inte ansåg att de haft nytta av utbildningen hänvisade till att de har lång erfarenhet och att utbildningen därför inte tillförde någon ny kunskap. Den subjektiva uppfattningen av att ha tillräcklig utbildning för arbetet med självmordsnära patienter ökade bland den personal som deltog i utbildningen och minskade bland dem som inte deltog. Det senare kan vara en missnöjesyttring eftersom det vid tillfället för den andra enkäten inte var klart att även att övrig vårdpersonal skulle erbjudas utbildning.

5 Ökad tydlighet och trygghet samt tilltro till möjligheterna att förebygga De som deltog i utbildningen rapporterade även en ökad tydlighet och trygghet i arbetet med självmordsnära patienter. Deras syn på möjligheterna att förebygga självmord blev också positivare. Även för dem som inte deltog i utbildningen ökade tilltron till möjligheterna att förebygga självmord, vilket kan bero på den signal om vikten av att arbeta självmordsförebyggande som sektorsledningen förmedlat genom satsningen på projektet Aktion Livräddning. Ökad kunskap om vårdprogrammet Vid utbildningstillfällena informerades på nytt om sektorns vårdprogram för vård av suicidnära patienter. Detta tycks ha haft effekt eftersom jämförelser av alla som svarat oavsett om man deltagit i utbildningen eller inte visar att fler fått information om hur vårdprogrammet ska användas samt att de har nytta av programmet. Vissa rutiner mer inarbetade än andra Kännedomen om vilka av de rutiner som ingår i vårdprogrammet som används varierar. De rutiner som personalen var mest säker på att de följs inom deras enheter var att specialistläkare ska larmas om en självmordsnära patient avviker att man ska rapportera misstanke om suicidrisk till behandlingsansvarig eller patientansvarig läkare att man ska kontakta psykiatrisk specialist för bedömning av självmordsrisk.

6 De rutiner man var mest osäker på om de följs var att alla självmordsnära patienter ska ha en individuell vårdplan, att anhöriga görs delaktiga i behandlingen av självmordsnära patienter, att överlämnandet av en patient från en vårdgivare till en annan fungerar samt att självmordsnära patienter får särskild uppföljning efter utskrivning. Detta behöver dock inte betyda att dessa rutiner i praktiken inte följs, utan avspeglar snarare vilka av rutinerna som sektorsledningen varit särskilt angelägen om att införa. ÖKAD KUNSKAP OM ATT VISSA RUTINER FÖLJS Kunskapen om att vissa rutiner följs ökade emellertid i personalgruppen efter den första etappen av Aktion Livräddning. Det gäller användningen av skattningsskalor för suicidriskbedömning, att man kontaktar psykiatrisk specialist för bedömning av självmordsrisk samt att självmordsnära patienter får särskild uppföljning. information utbildning

7 SLUTSATS Sammanfattningsvis visar utvärderingen efter den första etappen av projektet Aktion Livräddning att en kort utbildning i självmordsförebyggande arbete har positiva effekter på den psykiatriska personalens syn på arbetet med självmordsnära patienter sex månader efter genomförd utbildning. Arbetet med självmordsnära patienter ställer höga krav både på organisationen och personalen. Det är därför viktigt att de bevisligt fungerande rutiner som ingår i det regionala och lokala vårdprogrammet för suicidnära patienter följs. Det är också angeläget att dessa rutiner ses över kontinuerligt och hålls levande samt att personalen ges utrymme för att reflektera över sina arbetsmetoder och sitt förhållningssätt. Personalens känsla av att ha tillräckliga kunskaper, trygghet, stöd och tilltro är central för deras möjligheter att bidra till det självmordsförebyggande arbetet. Utbildningen hade bra och relevant innehåll Kunskaperna ökade Tydligheten i arbetet ökade Tryggheten i arbetet ökade Tilltron till möjligheterna att förebygga självmordshandlingar ökade Fler ansåg att de fått information om vårdprogrammet Fler ansåg att de har nytta av vårdprogrammet Medvetenheten om att rutiner i vårdprogrammet följs ökade

8 Aktion Livräddning Hela rapporten och mer information om projektet fi nns på NASP:s hemsida Utvärderare: Inga-Lill Ramberg, NASP, Projektledare: Marie-Louise Söderberg, Psykiatri Södra Stockholm,