Per Lindström (KD) reserverar sig till förmån för det egna tilläggsyrkandet.

Transkript

1 Kommunstyrelsen Utdrag ur protokoll Policy för huvudmannaskap för allmän platsmark KS-2014/365 Beslut Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige besluta att anta policy för huvudmannaskap för Knivsta kommun. Reservation Per Lindström (KD) reserverar sig till förmån för det egna tilläggsyrkandet. Yrkande Per Lindström (KD) yrkar att punkt 5 i förslaget till policy ska lyda: När enskild väg på enskild huvudmans initiativ får kommunalt huvudmannaskap ska kostnader för lantmäteriförrättning och anläggningsförbättrande åtgärder bekostas av den enskilde exploatören och/eller berörda vägsamfälligheter. Niclas Uggla yrkar att punkt åtta i checklistan i bilaga B stryks. Ordföranden bifaller detta yrkande och benämner sedan detta för det reviderade ordförandeförslaget. Lennart Lundberg (KN.NU) yrkar att punkt 6 i checklistan i bilaga B ska ändras och få tillägget (kommunalt huvudmannaskap) i den vänstra spalten och (enskilt huvudmannaskap) i den högra spalten. Claes Litsner (S) yrkar återremiss. Anders Eskhult (C) yrkar att kommunstyrelsen ska besluta enligt ordförandeförslaget. Proposition Ordföranden ställer först Claes Litsners yrkande om återremiss mot avslag och finner att kommunstyrelsen avser att avgöra ärendet idag. Efter detta ställer ordföranden det reviderade ordförandeförslaget mot Per Lindströms ändringsyrkande och finner att kommunstyrelsen beslutar enligt ordförandeförslaget. Därefter ställer ordföranden det reviderade ordförandeförslaget, som även är Niclas Ugglas yrkande, mot Lennart Lundbergs ändringsyrkande och finner att kommunstyrelsen bifaller ordförandeförslaget. Slutligen ställer ordföranden det reviderade ordförandeförslaget mot avslag och finner att kommunstyrelsen beslutar att anta ordförandeförslaget.

2 Kommunstyrelsen Utdrag ur protokoll Ärende Ojusterat protokollsutdrag från planutskottet, 45, , tjänsteskrivelse , policy , bilaga A, utredning , bilaga B, checklista, bilaga C, flödesschema, och bilaga D, gatukostnadsutredning med karta har varit utsända.

3 Sida 1 av 1 Handläggare Tjänsteskrivelse Diarienummer Martin Gunnarsson Datum KS-2014/365 Ylva Lindqvist Kommunstyrelsen Policy för huvudmannaskap för allmän platsmark KS-2014/365 Förslag till beslut Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige besluta: att anta policy för huvudmannaskap för Knivsta kommun. Sammanfattning För att kunna avgöra vilken typ av huvudmannaskap för allmän platsmark som är bäst lämpad i ett detaljplanelagt område behöver Knivsta kommun en policy för hur frågan om huvudmannaskapsform ska hanteras. Bakgrund Knivsta kommun växer och flera nya områden för bebyggelse planeras i olika delar av kommunen. Detta medför att kommunen behöver upprätta riktlinjer för hur olika detaljplaneområden ska skötas och underhållas, det vill säga vem som ska vara ansvarig huvudman för den infrastruktur som finns eller kommer att byggas i detaljplanområdet. Till handlingen finns en utredning (bilaga A) som sammanfattar vad huvudmannaskap är och hur huvudmannaskapsfrågan har behandlats tidigare. En checklista för olika bedömningskriterier har upprättats utifrån innehållet i bilaga A och finns i bilaga B. För att få en översikt över var i huvudmannaskapsprocessen checklistan ska appliceras (det vill säga var checklistan kommer att tillämpas) se bilaga C (flödesschema). I bilaga D redovisas kommunens förslag till gatukostnadsutredning. Ekonomisk konsekvensanalys En väg med kommunalt huvudmannaskap har en årlig kostnad för drift och underhåll på 20 kronor per kvadratmeter, vilket motsvarar 90 kronor per längdmeter vid en 4,5 meter bred väg. Med bakgrund av detta så krävs att driftmedel avsätts till driftbudgeten i samma omfattning som ovan angetts då väg med kommunalt väghållarskap inrättas. Eventuella kostnader som tillkommer för lantmäteriförrättning i samband med upplösning av en vägsamfällighet från enskilt till kommunalt huvudmannaskap ska bekostas av vägföreningen. Lena Fransson kommunchef Lennart Zetterlund T.f. teknisk chef

4 Sida 1 av 1 Handläggare Diarienummer Martin Gunnarsson Ylva Lindqvist Datum KS-2014/ Huvudmannaskapspolicy för Knivsta kommun En policy för prövning av huvudmannaskapsform för allmän platsmark i detaljplaneområden är av stor vikt för att kunna uppnå en enhetlig och konsekvent hantering av frågan. STRATEGISK INRIKTNING Huvudregeln är att kommunen alltid ska vara huvudman för allmän plats i detaljplaneområden om inte särskilda skäl finns I detaljplaneprocessen ska kommunens checklista för huvudmannaskap av allmän platsmark alltid följas för att pröva om särskilda skäl för enskilt huvudmannaskap finns Prövningen av lämplig huvudmannaskapsform sker i detaljplaneprocessen Beslut som innebär att en väg ska ha kommunalt huvudmannaskap förutsätter att erforderliga medel för drift- och underhållskostnader avsätts till kommunens driftsbudget När enskild väg får kommunalt huvudmannaskap ska kostnader för lantmäteriförrättning och anläggningsförbättrande åtgärder bekostas av den enskilde exploatören och/eller berörda vägsamfälligheter. Enskild väg som erhåller driftsbidrag ska hållas öppen för allmän motortrafik MÅL Målet med huvudmannaskapspolicyn är att kommunen ska uppnå en enhetlig hantering och prövning av huvudmannaskapsfrågan för allmän platsmark i kommunens detaljplanearbete. RESULTAT Genom att fastsälla en policy som kräver att varje område granskas på likvärdigt sätt finns stora möjligheter att målet nås. Detta sker genom att använda en för ändamålet upprättad checklista (se bilaga B). Prövning av lämplig huvudmannaskapsform sker i detaljplaneprocessen. Alla beslut om kommunalt huvudmannaskap som innebär ökade kostnader för drift- och underhåll finansieras genom att motsvarande medel avsätts till kommunens driftsbudget. Lena Fransson kommunchef Lennart Zetterlund T.f. teknisk chef

5 Datum Dnr KS-2014/365 Bilaga A: Rapport tillhörande huvudmannaskapspolicy för Knivsta kommun 1. INLEDNING 1.1 Varför denna rapport? Knivsta kommun växer och flera nya områden för bebyggelse planeras i olika delar av kommunen. Detta medför att kommunen behöver upprätta riktlinjer för hur olika detaljplaneområden ska skötas och underhållas, det vill säga vem som ska vara ansvarig huvudman för den infrastruktur som finns eller kommer att byggas i detaljplanområdet. Denna rapport är en förklarande bilaga till ett policydokument för prövning av huvudmannaskap, diarienummer KS-2014/365. I kapitel 1 redovisas grundbulten i det som avgör frågan om huvudmannaskap, alltså det lagstöd som finns i 4 kap i Plan- och Bygglagen. Därefter följer olika definitioner som är viktiga att förstå för vidare läsning av denna rapport. I kapitel 2 presenteras hur Norrköpings kommun har tacklat frågan om huvudmannaskap. Efter det följer sammanfattning av en dom om huvudmannaskap från Mark- och miljööverdomstolen. I kapitel 3 presenteras de olika alternativen för huvudmannaskap och dess för- och nackdelar. Huvudalternativen är kommunalt huvudmannaskap för väg och allmänt intresse eller enskilt huvudmannaskap för väg av ej allmänt intresse. Det finns ett antal ytterligare former av huvudmannaskap som används undantagsvis och som presenteras i styckena Kapitel 4 sammanfattar rapporten och de två medföljande bilagorna; en checklista över hur frågan om huvudmannaskap prövas samt en överblick över de vanligaste formerna av huvudmannaskap. 1.2 Vad säger lagen? I nya PBL 2010:900 behandlas frågan om huvudmannaskap ibland annat 4 kap. 7 7 Kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Kommunen får dock, om det finns särskilda skäl för det, i detaljplanen bestämma att kommunen inte ska vara huvudman för en eller flera allmänna platser. Detta innebär att kommunen som huvudregel är huvudman för allmänna platser, men om det finns särskilda skäl kan någon annan än kommunen vara huvudman. Ett särskilt skäl kan till exempel vara att ett område är avsett för fritidsbebyggelse, industri eller för att uppnå en

6 enhetlig förvaltning vid ny eller kompletterande detaljplaneläggning i ett område där det redan finns enskilt huvudmannaskap sedan tidigare. Enligt PBL 6 kap 21 ska kommunen svara för underhållet av gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för. Detta gäller även om detaljplanen upphävs. Utöver Plan- och Bygglagen finns fler lagar som är relevanta i arbetet med huvudmannaskapsfrågan, till exempel Fastighetsbildningslagen, Anläggningslagen, Exproprieringslagen samt Lagen om förvaltning av samfälligheter. 1.3 Definitioner Nedan redovisas olika definitioner av de facktermer som används i policydokumentet. Huvudmannaskap Kommunalt huvudmannaskap Ett kommunalt huvudmannaskap innebär att kommunen ansvarar för drift- och underhållsåtgärder för en allmän plats. Enskilt huvudmannaskap (Trafikverket) Ett enskilt huvudmannaskap innebär att det är en privat aktör som ansvarar för finansiering samt utförande av anläggnings-, investerings- samt drift- och underhållsåtgärder för ett område. Ett enskilt huvudmannaskap kräver i regel att det finns en eller flera samfällighetsförening/ar för fastigheterna i detaljplaneområdet som kan ta på sig ansvaret för de allmänna platserna enligt lagen om förvaltning av samfälligheter. Enskilt huvudmannaskap kan också ske genom en frivillig överenskommelse eller genom en ensam väghållare om vägen går genom en enda fastighet och därmed inte berör flera olika fastighetsägare. Det finns olika typer av bidrag att söka för enskild väg: -Årligt driftbidrag som normalt utreds vart 5:e år -Särskilt driftbidrag -Bidrag för mindre förbättringsåtgärder -Bidrag för beläggningsåtgärder - Investeringsbidrag som kan finnas ingående i regionala länsplaner (Länstransportplanen LTP, som i Uppsala län fastställs av Regionförbundet). - Kommunalt driftsbidrag (sådant finns i Knivsta kommun idag). Motortrafik kan medföra stort slitage på en enskild väg, därför kan huvudmannen bestämma om trafik med motorfordon ska förbjudas på vägen. Detta gäller om vägsamfälligheten inte har kommunalt eller statligt bidrag för att sköta vägens drift och underhåll. Den enskilde vägens huvudman beslutar om begränsningar, men beslutet kan påverka statsbidraget. Enskilda vägar med stads- eller kommunbidrag måste i regel hållas öppna för allmän motortrafik. Om markägaren bestämmer sig för att ett förbud ska detta skyltas med vägmärke, eller med en bom över vägen. Skälet för att vägens huvudman kan stänga av vägen är att vederbörande hon inte ska behöva betala underhåll av vägen på grund av slitage från utomstående trafik. Vägens huvudman kan dock inte förbjuda någon att gå, cykla eller rida på vägen. (10 kap 10 trafikförordningen 1998:1276 och naturvardverket.se ->allemansratten->det-har-galler->enskild-vag )

7 Enskilt och allmänt intresse Kortfattat står det följande i Plan- och Bygglagen vad allmänt intresse innebär. Detta är relevant eftersom hänsyn ska tas till både allmänna och enskilda intressen. De enskilda intressena är inte specificerade i lagen utan de uppkommer först när någon enskild blir berörd av kommunens planläggning eller lovbeslut. För att värna om det allmänna intresset ska hänsyn tas till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter. En estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse ska främjas och en placering av bebyggelse ska ge god helhetsinverkan. (Plan- och Bygglag 2 kap) Allmän plats Användning av allmän plats Allmän plats i en detaljplan är en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område avses i plan- och bygglagen som ett område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov. En allmän plats får inte mer än tillfälligtvis upplåtas för enskild verksamhet. Användningen av de allmänna platserna ska redovisas i detaljplanen om kommunen är huvudman. Ägande och ansvar Är huvudmannaskapet kommunalt har kommunen rätt att lösa in marken för allmän platsmark. Vid nyexploatering är exploatören skyldig att överlåta allmän platsmark utan ersättning om länsstyrelsen har beslutat om det. Kommunen har skyldighet att lösa in marken om markägaren begär det och ansvarar för att dessa områden iordningställs efterhand som detaljplanen byggs ut. Det är också kommunen som ansvarar för den skötsel och det underhåll som krävs i områden med kommunalt huvudmannaskap. (boverket.se -> detaljplanering->planbestämmelser- >användning av allmän plats ) Kvartersmark Kvartersmark är mark som enligt en detaljplan inte ska vara allmän plats- eller vattenområde. Exempel på användning av kvartersmark är bostäder, vård, skola, industri, handel m.m. I en detaljplan ska det framgå vilken användning som är tillåten inom all kvartersmark. (boverket.se -> detaljplanering -> kvartersmark ) Gemensamhetsanläggning Kommunen kan i detaljplanen bestämma vilka områden som ska vara markreservat för gemensamhetsanläggningar. Ett markreservat för en gemensamhetsanläggning innebär att marken inte får bebyggas eller disponeras på ett sådant sätt att det hindrar att en gemensamhetsanläggning lokaliseras dit. Detta innebär dock ingen garanti för att en gemensamhetsanläggning verkligen inrättas och inte heller att en gemensamhetsanläggning lokaliseras till just det reserverade utrymmet. (boverket.se->detaljplanering->planbestämmelser- >gemensamhetsanläggning ) Ersättning och inlösen Vid nyexploatering kan kommunen genom att ansöka till länsstyrelsen kräva att exploatörerna avstår mark för att anlägga vägar i det aktuella detaljplaneområdet. Görs en detaljplan i ett befintligt bostadsområde är kommunen ersättningsskyldig om vägar anläggs på kvartersmark. Kommunen måste ansöka om en lantmäteriförrättning. Lantmäteriet

8 gör då en utredning som visar hur mycket som ska betalas och hur ersättningen ska fördelas mellan fastighetsägarna om ingen annan överenskommelse finns. Ersättning kan till exempel erhållas om väganläggningen bidrar till ett minskat marknadsvärde för fastigheten/erna där vägen anläggs. (boverket.se -> allmänt -> ersättning och inlösen och lantmäteriet Uppsala) Gatukostnader Kommunen får besluta att de som äger fastigheter inom en detaljplan med kommunalt huvudmannaskap ska betala kostnaderna för att anlägga eller förbättra gator eller andra allmänna platser. Ersättning kan däremot inte tas ut för underhåll och drift. (boverket.se- >detaljplanering-> genomförande->gatukostnader ) Enligt en utredning som regeringen har tagit fram i frågan om gatukostnader är det viktigt att ta fram en metod som ser till att olika fastighetsägare behandlas lika; att inte vissa får stå för en oproportionerligt hög kostnad medan andra kommer billigt undan. Målet bör vara att hitta ett kostnadsuttag som utformas så att det inte överstiger den ekonomiska nytta som en fastighetsägare kan tillgodogöra sig till följd av kommunen planläggning och att hitta en lämplig tidpunkt för uttag av kostnader. Kostnaderna ska fördelas på ett skäligt och rättvist sätt i samband med att fastighetsägaren får direkt nytta av den, det vill säga att de utnyttjar tillkomsten av nya byggrätter. Nyttan kan också anknytas till den trafik som alstras av fastighetens användning, till närhet till centrum, hushöjden, antal lägenheter eller taxeringsvärden, tomtareal eller gatulängden utmed tomten. (Regeringens utredning Finansiering av gator och allmänna platser) Byggnadsplan och stadsplan I den gamla Bygglagen (BL) fanns olika områden kategoriserade som byggnadsplan eller stadsplan. Sedan 1987 års Plan- och bygglag upptogs områden med byggnadsplan som ett detaljplaneområde med enskilt huvudmannaskap, och områden med stadsplan som ett detaljplaneområde med kommunalt huvudmannaskap.

9 2. Exempel på hur frågan om huvudmannaskap har behandlats tidigare 2.1 Bakgrundsfakta Det finns några få exempel på hur olika kommuner ser på frågan om huvudmannaskap enligt nya plan- och bygglagen. I detta kapitel redovisas ett exempel från Norrköping samt en dom i Miljööverdomstolen gällande avgörandet av huvudmannaskapsfrågan. Det finns flera rapporter och uppsatser om detta ämne bland landets högskolor och universitet. Slutsatsen i merparten av dessa rapporter är att det är mycket ovanligt att kommunen kan hävda särskilda skäl för enskilt huvudmannaskap som leder till att kommunen kan avsäga sig sitt huvudmannaskap för en plats i ett detaljplaneområde. 2.2 Exempel från Norrköping (Källa: Norrköping kommun) I Norrköpings kommun har stadsbyggnadskontoret kartlagt vilka konsekvenser olika former av huvudmannaskap kan få. Några av de viktigaste slutsatserna från rapporten är att detaljplaner med kommunalt huvudmannaskap för allmän plats inte ska antas om det saknas medel för drift och underhåll för det tillkommande området. Det finns ingen exakt definition på vad som ska vara en allmän plats, utan lagtexten syftar till platsens funktion snarare än dess kategori. För att kunna avgöra om en plats är av allmänt intresse ställer kommunen en enkel kontrollfråga; är det acceptabelt att området hägnas in och förses med låsbar grind som bara vissa har nyckel till? Med detta som bakgrund kommer Norrköpings kommun att se över vilka principer som ska råda vid kommunalt övertagande av ett huvudmannaskap som tidigare varit enskilt. Kommunalt övertagande av en enskild väg Att ta över en enskild anläggning kan ta lång tid eftersom man bland annat måste ändra rådande detaljplan för området. För att ta över ett huvudmannaskap av enskild väg kan kommunen kräva att vägen uppfyller en viss standard. Detta är viktigt eftersom kommunen annars kan bli skyldig att ta över varje enskild väg i hela kommunen, vilket inte är rimligt. Principer för vilken minimumstandard som bör finnas på den väg som ska tas över av kommunen samt hur processen ska gå till bör därför fattas. Sammanfattningsvis läggs vid övertagande av enskild väg stor vikt vid att medel för kommande drift- och underhåll ska finnas, att platsens funktion är viktigare än dess kategori eller specifikation, samt att det måste finnas en minimumnivå på vilken standard en väg ska ha för att kunna uppgå till kommunalt huvudmannaskap. 2.3 Dom i mark- och miljööverdomstolen: Skölsta, Uppsala (Dom Mark- och Miljööverdomstolen, Skölsta, Mål nr p ) Mark- och miljööverdomstolen prövade ett rättsfall angående huvudmannaskap år Fallet gällde samhället Skölsta utanför Uppsala, som ligger cirka 4 km utanför Uppsala centrum. Uppsala kommun gjorde en detaljplan för området som överklagades till Mark- och Miljööverdomstolen för att kommunen ville avsäga sig huvudmannaskapet. En sammanfattning av domen följer nedan.

10 Skölstas vägar drivs av en vägförening genom enskilt huvudmannaskap. Det är ett område som har omfattats av en byggnadsplan med främst fritidsbebyggelse, men som gradvis har utvecklats mot permanentboende. Planförslaget innebär en tredubbling av nuvarande storlek, en helt ny stadsdel med bostäder med offentlig och kommersiell service. Området som har utgjort ett renodlat fritidshusområde är en liten del av det tilltänkta området Skölsta. Enskilda sammanslutningar ska fortsätta vara huvudman för allmän platsmark och sköta dess drift och underhåll, men kommunen avser vara underliggande markägare. Det finns från tidigare år en byggnadsplan över området. Skölsta består främst av fritidsbebyggelse, har tidigare skötts av enskilt huvudmannaskap, vägar och allmänna platser tjänar huvudsakligen dem som bor i området och kommunen har aldrig varit huvudman. Kommunen vill genom planen uppnå en enhetlig förvaltning av ett större område. Detta anser kommunen anser vara särskilda skäl som talar för enskilt huvudmannaskap. Huvudregeln från kap 4 och 6 kap 26 PBL säger att kommunen ska vara huvudman för allmänna platser inom områden för detaljplan om det inte finns särskilda skäl till annat. Områdets karaktär har betydelse för bedömningen av frågan om huvudmannaskapet ska vara allmänt eller enskilt. Exempel på särskilda skäl är att en tidigare byggnadsplan finns för ett område och att de särskilda skälen ska gälla främst i områden med fritidsbebyggelse. Enskilt huvudmannaskap för allmänna platser i detaljplan har accepterats även för bostadsområden avsedda för permanentboende om det finns enskilt huvudmannaskap sedan tidigare. En enhetlig förvaltning av ett större område framhålls som en omständighet som talar för enskilt huvudmannaskap. Mark- och Miljööverdomstolen gör följande bedömning: Kommunen är villig att hjälpa till med utbyggnaden av de allmänna platserna, vilket kan utgöra ett skäl för ett undantag. Kommunen uppger att de avser vara underliggande markägare till de allmänna platserna medan ansvaret för drift och underhåll ska åvila på enskilda sammanslutningar, vilket Markoch Miljööverdomstolen anser talar emot ett undantag från huvudregeln. Sammantaget anser inte Mark- och Miljööverdomstolen att godtagbara skäl för att göra avsteg från huvudregeln att det är kommunen som har ansvaret för allmän platsmark finns i det här fallet. Fallet bekräftar en tydlig bild av att det är relativt svårt att hävda enskilt huvudmannaskap i ett detaljplaneområde.

11 3. DE OLIKA VALMÖJLIGHETERNA Flödesschemat i bilaga C beskriver de vanligaste alternativen som kommunen har att välja på när frågan om huvudmannaskap avgörs. De två huvudalternativen är de som presenteras i stycke 3.1 och 3.2. Stycke beskriver ianspråktagande av mark som görs i undantagsfall. Det är dock viktigt att känna till att de valmöjligheterna finns. 3.1 Kommunalt huvudmannaskap för väg av allmänt intresse Detta gäller detaljplanering för ett område där vägen är av allmänt intresse och vägen bidrar till ökad tillgänglighet, till exempel om det blir en genomfart, väg till badplats eller ett naturområde som allmänheten ska ha tillgång till. Detta kan bidra till ökat trafikflöde och högre exploatering i området. Det är svårt att motivera att en samfällighet i detaljplaneområdet ska vara huvudman för väg med kommunal standard som är av stort allmänt intresse. Kommunen tar ut gatukostnader enligt taxa. Exploatören betalar kostnader direkt när vägen är färdig och ytterligare kostnad när de får bygglov. Vissa fastighetsägare anser sig inte ha nytta av planen, till exempel att de inte har planer på att stycka av sin tomt även om planen tillåter det, eller om detaljplanen inte alls medger avstyckning. Dessa fastighetsägare bör betala gatukostnader först när de får nytta av planen, det vill säga i bygglovsskedet eller när de styckar av tomter. Fördelar Det är betydligt mindre risk för att planen överklagas, speciellt om man redan i planbeskedet anger vilket huvudmannaskap det blir så att exploatörerna har full vetskap om kostnaderna för vägen och utredningar som krävs i samband med vägbygge. De har då en chans att dra tillbaks ansökan om de inser att de inte har möjlighet eller vill stå för kostnaderna för en ny väg. Kommunen kan styra vägens utbyggnad och hur den ska dras. Det ökar tillgängligheten i kommunen och vägen kan användas för att bygga ihop områden, öka framkomligheten till attraktiva naturområden och badplatser. Vägföreningen slipper kostnader för väggbygge, drift och underhåll och är därmed mer positivt inställd till detaljplanen. På det här sättet ställer man inte grannar mot varandra eller skapar osämja dem emellan. Nackdelar Kommunen får stå för drift och underhåll, vilket innebär en betydande kostnad. Administrativa kostnader uppstår för att ändra huvudmannaskapet från enskilt till kommunalt genom lantmäteriförrättning.

12 3.2 Enskilt huvudmannaskap för väg av ej allmänt intresse Fastighetsägarna i ett detaljplaneområde bör vara huvudman där vägen inte bedöms vara av allmänt intresse. Detta gäller en väg som inte används nämnvärt av allmänheten. En sådan väg kan behöva förbättras p.g.a. sophämtning, utrymning, framkomlighet med mera. Exploatörer och/eller vägsamfällighet får då vara ansvariga för anläggning av ny väg, drift och underhåll. En enskild väg utan driftsbidrag kan stängas av för allmän motortrafik om berörd vägmyndighet (kommunen eller Trafikverket) godkänner detta. En avstängning kan markeras med speciell skyltning eller i vissa fall med en vägbom. (Lantmäteriet Uppsala) Det ska mycket till för att kommunen ska kunna säga nej till detta och om detta ändå sker ska ett nej kunna motiveras. (naturvårdverket) Fördelar Kommunen slipper kostnader för drift och underhåll Exploatörer/vägsamfällighet känner sig delaktiga och får större möjlighet att styra hur området blir. De har möjlighet att stänga av vägen. Nackdelar Kommunen kan styra mindre över utformning och vägen och blir med stor sannolikhet av lägre standard De som inte anser sig ha nytta av vägen kan motsätta sig de kostnader som en ny väg innebär och det finns större risk för överklagande av detaljplanen.

13 3.3 Markreservat ett alternativt sätt att ta kvartersmark i anspråk (Källa boverket.se -> detaljplanering -> markreservat ) Ett sätt att ta kvartersmark i anspråk för väganläggningar, gång- och cykeltrafik och vägtunnlar är att skapa ett markreservat för allmännyttig gång-, cykel- och körtrafik och vägtunnlar. Enligt Plan- och bygglag (2010:900), 4 kap ska dessa typer av markreservat endast användas för kompletterande anläggningar, varför detta nämns här som ett förfaringssätt som göras undantagsvis. På kvartersmark kan kommunen ange markreservat för allmänna ändamål, vilket innebär en inskränkning i användningen av kvartersmarken. Markreservat bör bara användas om det på ett rimligt sätt kan kombineras med den huvudsakliga användningen. Det gäller dessa anläggningar: Trafik- och väganläggningar (x- z- och y-områden) x = Marken ska vara tillgänglig för allmännyttig gång- och cykeltrafik z = Marken ska vara tillgänglig för allmännyttig körtrafik t = Marken ska vara tillgänglig för allmännyttig vägtrafiktunnel Illustrationen till vänster visar hur det ser ut när kommunen lägger ut markreservat på kvartersmark Planbestämmelsen för markreservat i sig ger ingen rätt att använda området för avsett ändamål utan det är huvudman för anläggningen som måste ta initiativ till nyttjande av det. Avser markreservatet en allmän trafikanläggning är den som ska vara huvudman för anläggningen skyldig att förvärva nyttjanderätt eller annan särskild rätt som krävs för ändamålet.. Detta kan antingen göras civilrättsligt genom avtal eller genom lantmäteri, annan myndighet eller genom domstol. Observera att det inte är lämpligt att lägga ut större anläggningar som markreservat på kvartersmark utan de bör lokaliseras till allmän plats, som till exempel GC-väg eller lokalgata. Viktigt att notera är att det inte går att kombinera bestämmelserna z och x med en gemensamhetsanläggning (g). Det går alltså inte att i en detaljplan ange att anläggningen skulle vara både en gemensamhetsanläggning och tillgänglig för allmänheten eftersom det inte finns något lagstöd som möjliggör sådana kombinationer av bestämmelser. Resultatet av detta är att endast kommunen kan vara huvudman för anläggningar på x-, z- och t- områden. Kommunen ska alltså se till att det skapas en rättighet att använda markreservatet och det är kommunen som är inlösenskyldig för den särskilda rättigheten om fastighetsägaren begär det. KVARTERS- MARK MARKRESERVAT x, z och t KOMMUNAL SKATTER KOMMUNALT, DEL AV KOMMUNENS DRIFTBUGDET VÄG ÖPPEN FÖR ALLMÄNHETEN

14 Valet mellan x och z på kvartersmark eller lägga GC-väg eller l-gata på allmän platsmark är dels storleken på anläggningen och den administrativa kostnaden för exploatören. På x och z handlar det om en kompletterande anläggningar med både enskild och allmän nytta, medan större anläggningar ska göras om till allmän platsmark. Det är en betydande skillnaden i administrativa kostnader för lantmäteriets arbete i de två fallen; att göra ett servitut i form av ett x- eller z-område kostar mindre eftersom det inte krävs fältarbete med markering av gränspunkter än att genomföra en normal lantmäteriförrättning, vilket det är frågan om när man konverterar kvartersmark till allmän plats. 3.4 Tredimensionell fastighetsbildning Ett av de ursprungliga motiven bakom den lagreglering som gav upphov till x-, z- och t- områden var att möjliggöra allmän användning av kvartersmark när det allmänna utrymmesbehovet avsåg till exempel en passage i bottenplanet genom ett kvarter som var bebyggt ovanför. En sådan separering kunde inte göras på annat sätt än genom rättighetsbildning, eftersom det tidigare inte var möjligt att bilda tredimensionella fastigheter. Med de möjligheter som idag finns med tredimensionell fastighetsindelning är det emellertid fullt möjligt att i stället för ett x-område lägga ett utrymme i bottenplanet som allmän plats. För att en sådan planlösning ska vara lämplig måste dock den avsedda tredimensionella fastighetsbildningen vara lämplig enligt de särskilda lämplighetsvillkoren för 3D i fastighetsbildningslagen. (boverket.se->detaljplanering->planbestämmelser->egenskapsbestämmelser->markreservat ) 3.5 Delat huvudmannaskap I den nya Plan- och bygglagen från 2011 finns möjlighet att ha olika former av huvudmannaskap inom en och samma detaljplan. Detta kan vara en fördel om två detaljplanelagda områden med olika huvudmannaskapsformer ska slås ihop i en ny detaljplan, eller om en detaljplan innehåller vissa lokalgator som inte ska omfattas av kommunalt huvudmannaskap. Delat huvudmannaskap används ännu i mycket liten utsträckning i Sverige.

15 4. SAMMANFATTNING: HUR PRÖVAS HUVUDMANNASKAP I KNIVSTA KOMMUN? Schemat över huvudmannaskap i bilaga C ger en bild över de olika alternativen för huvudmannaskap som finns att tillgå. Förutom undantaget markreservat på kvartersmark som redovisas i stycke 3.3 står valet mellan kommunalt eller enskilt huvudmannaskap på allmän platsmark. Bedömningen mellan enskild eller kommunalt huvudmannaskap görs med hjälp av checklistan som redovisas i bilaga B, se nedan. Bilaga C Bilaga B Utgångspunkten är att kommunen ska vara huvudman för allmänna platser inom detaljplaneområden. Kommunen kan om det finns särskilda skäl frånsäga sig huvudmannaskap. De olika faktorerna som prövas i checklistan är faktorer som genom lagstöd, domar samt historisk praxis har varit vanliga vid prövning för huvudmannaskap (se kapitel 2). Nedan sammanfattas resultatet av denna rapport.

16 Kommunalt huvudmannaskap Görs bedömningen - som huvudregeln säger att kommunen ska vara huvudman för vägar i ett detaljplanelagt område står exploatören för anläggningskostnader för vägen på oexploaterad mark och vid redan bebyggda områden åläggs kostnaderna på vägsamfälligheten. Vägen ska uppnå en kommunal standard. Kommunen står för driften av vägen och vägen är öppen för allmänheten. Notera att kommunen kan vara fastighetsägare i ett detaljplaneområde och därmed vara del av den eller de vägsamfälligheter som finns i området. Enskilt huvudmannaskap Görs bedömningen utifrån checklistan att särskilda skäl finns för att motivera enskilt huvudmannaskap kan kommunen inte kräva att vägen ska vara av kommunal standard, men vilken standard som krävs är inte fastställt ännu. Även i detta fall står exploatören för kostnaderna för väganläggning vid nyexploatering och vägsamfälligheten vid redan bebyggda områden. Skillnaden är att vägsamfälligheten själv bestämmer hur kostnaden ska fördelas. Konsekvens, tillgänglighet och ekonomi Vägar som alltid ska vara öppna för allmänheten är vägar med kommunalt huvudmannaskap och vägar med enskilt huvudmannaskap som får någon form av offentligt driftsbidrag. Ett område eller gata med enskilt huvudmannaskap utan driftsbidrag kan stängas av för allmän motortrafik om berörd vägmyndighet samtycker till detta. En väg med kommunalt huvudmannaskap har en årlig kostnad för drift och underhåll på 20 kronor per kvadratmeter, vilket motsvarar 90 kronor per längdmeter vid en 4,5 meter bred väg. Med bakgrund av detta så krävs att driftmedel avsätts till driftbudgeten i samma omfattning som ovan angetts då väg med kommunalt väghållarskap inrättas. Exempel på kvarstående frågeställningar Denna policy är ämnad att svara på frågan hur man prövar vilken huvudmannaskapsform som är mest lämplig i ett detaljplaneområde. Hur den praktiska tillämpningen kan komma att se ut när huvudmannaskapet är fastställt är en fråga som återstår att besvara. Exempel frågeställningar hur anläggningen av väg går till vid enskilt huvudmannaskap. Vilken standard krävs? Vid vilken tidpunkt ska vägen anläggas? Vilka krav kan kommunen ställa på vägsamfälligheten vad gäller vägar med enskilt huvudmannaskap? En annan fråga att utreda vidare är hur gatukostnader kommer att tas ut. Kommunen gjorde ett förslag på fördelning för gatukostnader som bifogas (bilaga D).

17 Bilaga B, checklista för prövning av huvudmannaskapsform. KS 2014/365 De olika faktorer som prövas i checklistan är faktorer som genom lagstöd, domar samt historisk praxis varit vanliga vid prövning av huvudmannaskapsform i detaljplanelagda områden. Se bilaga A tillhörande denna handling. För att göra en analys av vilken huvudmannaskapsform som är bäst lämpad ska varje detaljplaneområde granskas utifrån nedanstående checklista med olika parametrar som påverkar möjligheterna för kommunalt respektive enskilt huvudmannaskap. Skäl som talar för ett kommunalt huvudmannaskap Områden med huvudsakligen permanentboende Skäl som talar för ett enskilt huvudmannaskap Områden med huvudsakligen fritids- och småhusboende Kommunen äger den allmänna platsen i detaljplaneområdet De allmänna platserna i detaljplaneområdet har överlåtits till vägsamfällighet i området Områden som tidigare innefattats av stadsplan Områden som tidigare innefattats av byggnadsplan Ett område där kommunen ansvarat för drift och underhåll under längre tid Ett område där enskilda sammanslutningar har ansvarat för drift och underhåll under längre tid Område med mycket nyexploatering som ger området en annan karaktär än tidigare (exempelvis om nyexploateringen ger mer än dubbelt antal fastigheter eller invånare än vad som redan finns runt vägen sedan tidigare) Områdets karaktär bevaras, den ursprungliga fastighetsindelningen ligger till stora delar kvar samt att vägarnas karaktär eller standard inte förändras i någon större omfattning (Om nyexploateringen ger mindre än dubbelt antal fastigheter eller invånare än vad som redan finns runt vägen sedan tidigare)

18 För att bibehålla eller åstadkomma en enhetlig förvaltning i ett område För att bibehålla eller åstadkomma en enhetlig förvaltning i ett område Vägar och allmänna platser är av allmänt intresse och/eller leder till sådana (till exempel badplats, naturområde, skola etc.) Vägar och allmänna platser tjänar huvudsakligen dem som bor i området Områdets regionala ÅDT (Årsdygnstrafik) kraftigt beräknas överstiga lokalt ÅDT för befintliga fastigheter utmed vägen * Områdets regionala ÅDT (Årsdygnstrafik) endast marginellt beräknas överstiga lokalt ÅDT för befintliga fastigheter utmed vägen * Vid områden med återvändsgränd är det mindre sannolikt att regionalt ÅDT (Årsdygnstrafik) kommer överstiga lokalt ÅDT. Detta medför att det finns skäl till enskilt huvudmannaskap om området inte har någon destination av allmänt intresse. Med regional trafik avses genomfartstrafik, och med lokal trafik avses trafik som har sin start- eller slutpunkt i området. När varje fall prövats i checklistan kan ett resultat erhållas och en lämplighetsbedömning göras av ansvariga detaljplanhandläggare.

19 Bilaga C ALLMÄN PLATSMARK Typ av mark inom detaljplan Detta flödesschema gäller huvudmannaskap på allmän platsmark. I Områdes- och gatutyper Genomfarts-, infarts-, huvud- och bussgator får som regel kommunalt huvudmannaskap. GENOMFART, INFART, HUVUDGATA, BUSSGATA LOKALGATA, GÅNGFARTSOMRÅDE, GÅGATA, GCM-VÄG Lokalgator, gångfartsområde, gågata eller GCM-väg kan ha antingen kommunalt eller enskilt huvudmannaskap. HUVUDREGEL I dessa områden bör kommunens checklista med kriterier för olika typer av huvudmannaskap tillämpas på varje enskilt fall för pröva lämpligheten i olika former av huvudmannaskap. KOMMUNAL ENSKILD Huvudmannaskap- Checklista För att göra en analys av vilken huvudmannaskapsform som är bäst lämpad ska varje detaljplaneområde granskas utifrån en checklista med olika parametrar som påverkar möjligheterna för kommunalt respektive enskilt huvudmannaskap. EXPLOATÖR GATUKOSTN. SAMFÄLLIGHET/ MARKÄGAE Anläggningskostnader Ett kommunalt huvudmannaskap kan finansieras via exploatör eller gatukostnader. Ett enskilt huvudmannaskap kan finansieras via samfällighet. KOMMUNALT, DEL AV KOMMUNENS DRIFTBUGDET SAMFÄLLIGHET MED BIDRAG SAMFÄLLIGHET UTAN BIDRAG Drift- och underhållskostnader (DoU) Medel för DoU i ett område eller gata med kommunalt huvudmannaskap kommer från delar av kommunens driftsbudget. Medel för DoU i ett område eller gata med enskilt huvudmannaskap kommer från en samfällighet eller markägare. Samfälligheten eller markägarna kan söka kommunalt och/eller statligt driftsbidrag för DoU. Konsekvens och tillgänglighet Ett område eller gata med kommunalt huvudmannaskap är alltid öppet för allmän trafik. VÄG ÖPPEN FÖR ALLMÄNHETEN VÄG ÖPPEN FÖR ALLMÄNHETEN VÄGEN KAN STÄNGAS AV FÖR ALLMÄN MOTORTRAFIK Ett område eller gata med enskilt huvudmannaskap med driftsbidrag är alltid öppen för allmän trafik Ett område eller gata med enskilt huvudmannaskap utan driftsbidrag kan stängas av för allmän motortrafik om berörd vägmyndighet samtycker till detta.