Hur olika kategorier av blinda och synsvaga kan få en optimal navigering vid ett navigeringsstöd anpassat för dem CHARLES FLORMAN LINDEBERG

Transkript

1 Hur olika kategorier av blinda och synsvaga kan få en optimal navigering vid ett navigeringsstöd anpassat för dem CHARLES FLORMAN LINDEBERG Examensarbete Stockholm, Sverige 2012

2 Hur olika kategorier av blinda och synsvaga kan få en optimal navigering vid ett navigeringsstöd anpassat för dem CHARLES FLORMAN LINDEBERG DH224X, Examensarbete i människa-datorinteraktion om 30 högskolepoäng vid Programmet för medieteknik 300 högskolepoäng Kungliga Tekniska Högskolan år 2012 Handledare på CSC var Elina Eriksson Examinator var Olle Bälter TRITA-CSC-E 2012:081 ISRN-KTH/CSC/E--12/081--SE ISSN Kungliga tekniska högskolan Skolan för datavetenskap och kommunikation KTH CSC Stockholm URL:

3 Hur kan olika kategorier av blinda och synsvaga får en optimal navigering vid ett navigeringsstöd anpassat för dem Sammanfattning För många synskadade är det ett stort problem att kunna navigera och undvika hinder. Detta göra att många undviker att ge sig ut och gå själva, speciellt dit man är osäker på vägen. Syftet med examensarbetet har varit att komma med rekommendationer för hur man kan förbättra ett system som hjälper olika kategorier av synskadade att navigera på bästa sätt. Fokus låg på att skapa ruttprofiler som ska ta fram rutter och även på att ta reda på vilken information som är viktigt för användarna att få höra när de navigerar. Det har gjorts både kvalitativa och kvantitativa studier. Jag har genomfört en enkät, traditionella och kontextuella intervjuer med synskadade och intervjuer med experter. Resultatet visade att synskadade har stora skillnader i sina förutsättningar och därför bör systemet göras flexibelt så att det passar olika typer av användare i olika situationer. Det finns vissa områden som generellt sett är svårare att gå på och det är bullriga och okända gator, detta bör ett system för synskadade ta hänsyn till. Det togs fram två ruttprofiler och tre informationsprofiler som ska passa olika typer av användare i olika typer av situationer. En ruttprofil som kallas kortaste vägen och en som kallas enklaste vägen. Informationsprofilerna går från lite till mycket information. Användarna bör kunna växla mellan de olika informationsprofilerna under pågående navigering därför att användarnas förutsättningar kan förändras under pågående navigering.

4

5 How different categories of visually impaired can get optimal navigation help from a navigation aid designed for them Abstract For many visually impaired, it is a problem to navigate and avoid obstacles. The result of this is that many avoid going out to walk, especially if they aren t sure about the way. The purpose of this thesis was to come up with recommendations on how one can improve a system that helps different categories of blind people to navigate. Focus of the thesis was to create route profiles and to find out which information is important for the users to hear while navigating. Both qualitative and quantitative studies have been made. I have done one survey, both traditional and contextual interviews with visually impaired and interviews with experts. The results show that the visually impaired have very different needs and abilities when it comes to navigating. This means that the navigation system has to be flexible and suit different types of users in different kinds of situations. There are certain areas that generally are more difficult to walk in, for example noisy streets and unknown streets. The system should therefore take this into consideration when planning routes. Two different route profiles and three different information profiles were created. These route profiles were created to fit different kinds of users in different kinds of situations. One route profile is called the shortest route and the other is called the easiest route. The information profiles go from a little information to a lot of information. The users should be able to change between the different information profiles during on-going navigations since the users needs can change quickly.

6

7 1. INLEDNING Bakgrund Syfte Problemformulering Avgränsningar Definitionslista e-adept Ruttplanering Kartor Positionering METOD Tillvägagångssätt Litteraturstudie Intervjuer Analys av intervjuer Intervjuer med personalen på Astando Intervjuer med användare Intervjuer med experter Kontextuella intervjuer Enkät Spridning av enkäten Metoddiskussion BAKGRUND OCH TEORI Olika behov Synskadade i Sverige Att navigera som synsvag/blind Navigering med vit käpp Navigering med ledarhund De blinda och synskadades närområde De blinda och synsvagas fjärrområde Synrester Inga synrester Blind tidigt eller sent i livet Navigera i känd miljö och okänd miljö RELATERAD UTVECKLING OCH FORSKNING Trekker Breeze

8 5. RESULTAT Intervjuer med blinda och synsvaga Respondenternas synnedsättning Skiljer sig förmågan att navigera sig åt vid olika tillfällen Respondenternas upplevda mål med en produkt som denna Audiell information som behövs för att kunna navigera på bästa sätt De problem som dyker upp vid navigering Hur ser en bra rutt ut för respondenterna Vad är bra med den nuvarande produkten Vad är dåligt med den nuvarande produkten Intervjuer med experter Hur olika användare skiljer sig i sin navigering De problem som dyker upp vid navigering Hur en bra rutt ser ut Hur man kan hjälpa användarna vid navigering Vilken audiell information är viktig att få reda på vid navigering Kontextuella intervjuer Enkätresultat Vad är problematiskt vid navigering Vilka miljöfaktorer påverkar förmågan att navigera Viktig information Vad påverkar synresterna ANALYS Användarna Vad påverkar förmågan att navigera Buller Människor Kända och okända områden Övergångsställen Raka rutter Cyklar Synrester Information som presenteras REKOMMENDATIONER Problematisk kvantifiering Övergripande rekommendationer Rekommendationer ruttprofiler Ruttprofil 1 (Kortaste vägen) Ruttprofil 2 (Enklaste vägen) Viktningen i de olika ruttningsprofilerna Rekommendationer informationslägen Informationsläge 1 (Lite information) Informationsläge 2 (Medel information)... 39

9 Informationsläge 3 (Mycket information) Vad som ska presenteras i de olika lägena Omvärldsbeskrivning SLUTSATSER Vilken information är intressant att få höra vid navigering för olika kategorier av blinda och synsvaga? Hur planeras en rutt mellan två punkter så att den är optimal för olika kategorier av blinda och synsvaga? Rekommendationer för fortsatt arbete KÄLLOR BILAGOR Bilaga 1 Intervjuguider Bilaga 2 Annonser i taltidningar Bilaga 3 Annonsering på e-adepts hemsida Bilaga 4 - Enkät... 50

10

11 1. Inledning I det här kapitlet beskrivs bakgrund, syfte och problemformuleringarna för arbetet Bakgrund Astando har utvecklat ett navigeringsstöd som är anpassat för blinda och synsvaga som heter e-adept. Den här navigeringslösningen är framtagen i ett nära samarbete med målgruppen för att ta hänsyn till deras speciella behov. Det unika hos e-adept är att systemet kan vara betydligt mer exakt än vanliga navigeringslösningar eftersom den baserar ruttberäkningen på flera faktorer, såsom gång- och cykelvägar, uteserveringar, trappor, bänkar och övergångsställen. All denna information finns lagrad i en databas som ägs av Stockholms stad. Dessutom finns en speciell positioneringsenhet framtagen för produkten för att kunna bestämma den synsvaga/blinda personens position mer exakt. E-Adept är sedan slutet av 2011 i bruk hos en utvald grupp blinda som fungerar som en testgrupp Syfte En mycket central del i e-adept är tekniken som tillåter att användarna får bästa tänkbara rutt mellan A och B utifrån dennes förutsättningar. Mitt uppdrag var att göra utvärderingar av e-adept och användarna, för att sedan komma med rekommendationer för hur produkten kan förbättras. Detta grundar sig i att användarnas behov skiljer sig mycket åt, vissa har enbart käpp, andra har ledarhund och sedan finns det synsvaga som har ledsyn och då klarar sig hyfsat med exempelvis kikare. För att göra den här ruttplaneringen så ska olika kategorier av användare identifieras, dessutom ska förslag till ruttplaneringar för dessa grupper av användare tas fram. Det vill säga, att identifiera företeelser som bör tas med i ruttberäkningen och bestämma hur högt dessa företeelser ska viktas. Den information som användaren ska få höra ska också undersökas, olika kategorier av synskadade har olika behov av information. En person med ledarhund behöver till exempel mindre information om omgivningen eftersom hunden hjälper till med detta Problemformulering Med detta examensarbete vill jag få besvarat: Hur kan olika kategorier av blinda och synsvaga få en optimal navigering med ett navigeringsstöd anpassat för dem? För att svara på detta har jag delat upp den i två mindre frågor: Vilken information angående omgivningen är intressant att få höra vid navigering för olika kategorier av blinda och synsvaga? Hur planeras en rutt mellan två punkter så att den är optimal för olika kategorier av blinda och synsvaga och deras behov? 1

12 1.4. Avgränsningar Dessa delar var inte en del av projektet: Att undersöka övrig interaktion med systemet. Att undersöka hur e-adept fungerar för andra användare än blinda och synsvaga Att undersöka och utveckla gränssnitt Att undersöka eller utveckla övriga funktioner/tekniker som systemet har eller kan ha Definitionslista PTS VINNOVAs program för IKT Blind Synsvag Synskadad Ledsyn Företeelser Svartskrift Talsyntes Post och telestyrelsen Vinnova främjar tillväxt genom att finansiera forskning, IKT är deras projekt för finansiering av banbrytande lösningar. Innebär att man kan använda synen Man har synrester som kan användas till viss del En gemensam benämning för blinda och synsvaga Att man kan använda synen som ett hjälpmedel när man navigerar Används i det här projektet för att benämna objekt som de synskadade kan stöta på när de navigerar, kan vara övergångsställen och liknande Syftar på svart bläck, den skrift som seende använder sig av Artificiellt tal som läser upp text 1.6. e-adept e-adept är ett projekt som huvudsakligen är finansierat av PTS, Trafikkontoret Stockholms stad, Vägverket, Banverket, Malmö stad och VINNOVAs program för IKT. Det är utvecklat av Astando och syftet är att framförallt hjälpa synskadade att navigera men även äldre och personer med funktionsnedsättning. Verktyget är inte tänkt att vara den blinda eller synsvaga användarens primära verktyg, det primära verktyget är fortfarande käppen eller hunden. Tanken är att e-adept ska vara ett sekundärt hjälpmedel som ska fungera som ett stöd när man navigerar på egen hand. För att kunna använda systemet installerar användaren en mobilklient som heter TeDuco på sin symbianmobil. I de långtidstester som gjorts har man fått möjlighet att låna en Nokia C5 av Astando. Telefonen ansluter i sin tur till positioneringsutrustningen via Bluetooth. TeDuco ansluter till en ruttplaneringsserver som beräknar en rutt åt användaren och sänder ruttinformationen till mobilen. Rutten laddas ned till mobilen genom att användaren anger en startadress och en slutadress. Informationen om rutten lagras inte på telefonen utan laddas ned från servern vid varje tillfälle som man planerar en ny rutt. Detta görs för att rutten alltid ska planeras efter den senaste och mest uppdaterade informationen som finns i databasen. Det som 2

13 kan lagras på mobilen är favoritadresser, det vill säga adresser som användaren kan komma åt för att göra en ruttplanering. Systemet kommunicerar med användaren med hjälp av vibrationer och en talsyntes. Talsyntesen fungerar likt en GPS för bilar, den berättar instruktioner för användaren, som att man ska svänga, korsa en gata eller liknande. Mobilen kan också kommunicera att man har fel riktning genom vibrationer. Mobilen börjar vibrera om man går åt fel håll och den kommer att fortsätta med det tills man är vänd åt rätt håll. Har man till exempel kommit till en korsning där man ska svänga 90 grader åt vänster så kommer den att vibrera tills man står riktad åt rätt håll. (Lindholm & Dawidson, 2011) Ruttplanering När användaren väljer en start- och slutadress så skickas informationen till ruttplaneringsservern. Finns det alternativ till att åka kollektivtrafik kommer det att presenteras ett ruttalternativ med och ett utan kollektivtrafik. Väljer man en rutt med kollektivtrafik kommer man att guidas till bussen eller dylikt och sedan från hållplatsen till slutdestinationen. De rutter som planeras för användaren beräknas enligt en profil som Astando har utvecklat. Profilens mål är att guida användaren längs en enkel väg som innehåller få problem för användaren. Detta görs genom att olika företeelser, det vill säga faktorer på rutten som till exempel övergångsställen, uteserveringar och liknande, viktas med ett värde. Den rutt som får den totala lägsta viktning är den som presenteras för användaren. (Lindholm &, Dawidson 2011) Kartor De kartor som används av e-adept är utvecklade av Astando själva och de innehåller betydligt mer information än vad digitala kartor normalt innehåller. Kartan som används av e-adept innehåller bland annat information om trottoarer, cykelbanor, uteserveringar, övergångsställen, vägarbeten, bänkar och trappor. Vägnätets databas uppdateras och sköts av kommunerna själva, detta leder till att informationen i databasen bör uppdateras så fort någon förändring sker, som till exempel vägarbeten. Då de kartor som används är väldigt exakta kan användaren guidas mer exakt tillexempel längs trottoarer och över övergångsställen, detta är inte möjligt med andra navigeringslösningar. (Lindholm & Dawidson, 2011) Positionering e-adept använder sig av en separat positioneringsdosa som kopplas via Bluetooth till telefonen. Positioneringsdosan använder sig av flera faktorer för att bestämma användarens position och dessa är digital kompass, stegräknare, GPS och tröghetsnavigering. När användaren navigerar är det främst steglängden tillsammans med kompassen som används för att bestämma positionen. Detta gör att man inte är beroende av GPS-signalen för navigering. På grund av detta är det viktigt att inte förändra sin steglängd för mycket under navigering då den är individuellt anpassad och styr din position. Denna enhet ger en mycket mer exakt positionering än de positioneringsenheter som används kommersiellt idag och den fungerar dessutom i stadsmiljöer där husen annars kan skapa en stor felmarginal i 3

14 positionen om GPS används. För att kompassen på positioneringsenheten ska fungera väl har användaren enheten, med hjälp av ett skärp, fäst på mitten av ländryggen. (Lindholm & Dawidson, 2011) 2. Metod Detta kapitel går igenom vilka metoder som användes för att besvara problemformuleringen, dessutom presenteras en motivering med för- och nackdelar av dessa val Tillvägagångssätt Metoderna som valdes var både kvalitativa och kvantitativa. Den kvalitativa delen bestod av en litteraturstudie, intervjuer och kontextuella intervjuer. Syftet med de kvalitativa metoderna var att få en mer nyanserad och detaljrik bild av de problem som de blinda och synsvaga har när de navigerar. Med hjälp av de kvalitativa metoderna kan man få fram sådan information som användarna själva kanske inte tänker på när de besvarar till exempel en enkät och dessutom skapas ett större djup i informationen. Den kvantitativa metoden består av en enkät, syftet med enkäten är att få en kvantifierad och statistisk informationsbas. Dessutom kan enkäten visa på ett statistiskt samband mellan olika typer av användare och deras behov. Enkäten gjordes mot slutet av projektets gång så att frågorna kunde baseras på det som kom fram i de tidigare metoderna. Valet av metoder gjordes speciellt för att de är av varierande karaktär och därför kan leda till en triangulering, detta är fördelaktigt då resultaten blir tillförlitligare och resultaten från de olika metoderna kan jämföras och på så sätt kan kontrolleras. (Cohen et al., 2000) 2.2. Litteraturstudie Litteraturstudien genomfördes till stor del med hjälp av KTH:s databaser, Stockholm Stadsbibliotek och Google Scholar. Den litteratur som använts är främst relaterat till navigering och orientering som blind och synsvaga, de problem som dyker upp och faktorer som påverkar ens förmåga att navigera. Dessutom gås liknande tekniska lösningar igenom för att få en förståelse av området. De metoder som användes i arbetet omfattas också av litteraturstudien Intervjuer Intervjuerna har främst gjorts med synsvaga och blinda, både de som redan använt det existerande systemet och de som är tänkta att använda det. Målet med intervjuerna har varit att ha personer med varierande bakgrund, olika infallsvinklar och behov av produkten. Detta för att få en omfattande bild av navigering för blinda och synsvaga. Intervjuerna gav också en bra grund till att utveckla enkäten genom att identifiera sådant som kan undersökas vidare i enkäten. 4

15 Samtliga intervjuer som genomfördes var semistrukturerade. De genomfördes med hjälp av en intervjuguide som bestämde vilka generella teman som skulle gås igenom. De intervjuguider som användes finns i Bilaga 1 på sidan 47. Att använda en semistrukturerad metod lämpar sig väl när man vill ha möjlighet att ställa följdfrågor men samtidigt vill ha en övergripande struktur. Denna metod var nödvändig då jag inte är en expert på hur det är att vara blind eller synsvag, jag behövde därför ha möjlighet att följa upp med nya frågor. När man använder en semistrukturerad metod ger det en bra grund att utgå från, samtidigt kan man ställa följdfrågor om sådana skulle dyka upp under intervjuerna. Detta ger möjlighet att fråga för att få en djupare förståelse för de områden som är intressanta för arbetet. (Rogers et al., 2007) Under intervjuerna antecknades svaren för hand för att sedan renskrivas på dator så fort som det fanns möjlighet. Renskrivningen gjordes aldrig senare än ett par timmar från att intervjun gjordes. Anledningen till att det inte spelades in under intervjun och sedan transkriberades är det gjordes många intervjuer och det skulle vara mycket tidskrävande att transkribera och analysera så många timmar med material Analys av intervjuer Det material som har samlats ihop under intervjuerna reducerades ner och sammanställdes innehållsligt i de olika kategorierna som fanns i intervjuguiden vid intervjun. Detta för att sedan enkelt kunna sammanställa de kvalitativa data som fanns, för att skapa en översikt av svaren och för att kunna hitta mönster inom de olika frågorna. Att dela in i kategorier är en systematisk och pålitlig metod men det tar tid. (Rogers et al., 2007) Intervjuer med personalen på Astando Personalen på Astando har genom hela projektet varit tillgängliga för diskussion av idéer och tankar. De är erfarna både när det gäller e-adept och användarna så de har varit ett bra stöd i arbetet. Strukturen på dessa möten kan liknas vid öppna intervjuer och deras erfarenheter har varit en bra grund för de undersökningar som har gjorts. De har dock aldrig pratat om vad e- Adepts använder för företeelser eller viktningar idag. Detta beror på att min undersökning ska vara oberoende av hur e-adepts ruttplanering fungerar idag Intervjuer med användare Användarna har genom hela arbetet varit de viktigaste när det kommer till insamling av den information som krävdes för att komma fram till resultatet. En viktig del av detta samarbete med användarna var intervjuerna då det gav en bra och djup förståelse för hur det är att navigera som blind och synsvag. Informationen användes för att förstå hur olika typer av personer navigerar, vad som är enkelt, problematiskt och vilken information som är viktig att få höra. Intervjuerna gjordes med både existerande och potentiella användare. Intervjuer med användarna är bra därför att de belyser deras erfarenheter, 5

16 problem, hur de använder och utnyttjar produkten och andra viktiga faktorer som kan vara svåra att få svar på utan att träffa användarna själva. (Cooper et al., 2007) De användarna som använt e-adept fick möjlighet att reflektera kring det positiva och negativa med den existerande produkten. Detta gjordes för att se vad som kan förbättras och vad som redan fungerar bra. I övrigt var frågorna koncentrerade kring navigering och användarens funktionsnedsättning. För att se den intervjuguide som användes se Bilaga 1 på sidan Intervjuer med experter Personalen på syncentraler har lång erfarenhet att jobba med habilitering och rehabilitering tillsammans med synsvaga och blinda. De utbildar bland annat i käppteknik, navigering och teknikanvändning för folk med olika nivåer av synnedsättning. Därför har de en bred erfarenhet av olika typer av användare och deras behov. Experternas kunskap kan hjälpa till att snabbt hitta problem och lösningar som finns när det kommer till navigering. Nackdelen med experter är att det kan ha ett ganska skevt perspektiv ibland. De har ofta många idéer om hur man ska designa men ofta är det mest värdefulla att ta reda på hur man kan hjälpa användarna och inte direkta designförslag. (Cooper et al., 2007) Därför användes experterna inte för att komma med direkta utvecklingsförslag utan för att hjälpa till att identifiera vad som är problematiskt och hur olika användare skiljer sig åt. För att se den intervjuguide som användes se Bilaga 1 på sidan Kontextuella intervjuer För de flesta är det omöjligt att i detalj veta hur man själv beter sig, speciellt när man inte längre befinner sig i den kontext där man normalt utför den aktivitet man vill undersöka. Dessutom påverkas människor av det faktumet att de vill framstå i bättre dager vid intervjuer. Det är också svårt för användare att veta exakt vad de gör och hur de gör det. Detta gör att data som kommer från intervjuer utanför den riktiga kontexten ibland kan bli missvisande. Vid kontextuella intervjuer så observerar man själv användaren vilket leder till att man kan observera sådant som användaren själv kanske inte tänker på vid till exempel icke kontextuella intervjuer. (Cooper et al., 2007) De kontextuella intervjuerna har gjorts med blinda och synsvaga i ett sammanhang då de navigerar med e-adept. Detta för att se vilka problem som dyker upp vid navigering. Resultaten från de kontextuella intervjuerna användes för att skapa en förståelse för navigering och för att framställa den enkät som skapades Enkät En enkät valdes som en av metoderna därför att den kan bekräfta eller dementera den information som kommer fram i de mer kvalitativa metoderna. Den valdes också som metod därför att det statistiska underlaget lämpar sig väl för den kvantifierade digitala ruttplaneringen som togs fram. 6

17 Dessutom är enkäter relativt lätta att analysera och man kan hitta samband mellan olika typer av blinda och synsvaga och de behov som dessa har. (Cohen et al., 2000; Rogers et al., 2007) Målet med enkäten var att hitta vilka företeelser längs ens rutt som är problematiska för synskadade när de navigerar. Vidare undersöktes hur stora problem dessa företeelser är och vilken information blinda/synsvaga är intresserad av att höra vid navigering. Enkäten var semistrukturerad, det blandades både öppna och strukturerade frågor. De öppna frågorna var nödvändiga för att kunna beskriva mer komplexa frågor så som synnedsättning, medan de strukturerade frågorna som är möjliga att analysera statistiskt. Frågorna försökte formuleras så att de inte skulle vara ledande. Alla strukturerade frågor var graderade på en skala från 1-5 där användarna fick instämma eller ta avstånd från olika påståenden. Det var enbart ytteralternativen som beskrevs i verbal form. Ett exempel på det: 1 betyder inte alls och 5 betyder mycket stort problem. (Ejlertsson, 2005) Enkäten som genomfördes skapades med hjälp av Formulär i Google Docs. På grund av att målgruppen, blinda och synsvaga, kan ha problem med hemsidor gjordes flera tester av enkäten innan den publicerades. Användare med olika typer av synnedsättningar och hjälpmedel så som punktskriftsdisplay, talsyntes och förstoringsprogram fick testa enkäten. Testet gjordes dels för att se att frågorna var välformulerade men framförallt för att se att det gick bra att genomföra den. Alla som genomförde testet av enkäten kunde besvara den utan större problem. Därför publicerades den efter några mindre förändringar. Enkäten finns i sin helhet i Bilaga 4 på sidan Spridning av enkäten Enkäten distribuerades på olika sätt, i taltidningar för blinda som heter På tal och Stockholm och Länsnytt, på e-adepts hemsida, på SRF-Stockholms hemsida och som ett e-post utskick som gick ut till ungefär synskadade. Exakt vilken distribueringsmetod som gjorde att de olika respondenterna hittade till enkäten är svårt att svara på men totalt besvarades den av 71 personer. På tal om Stockholm är en tidning som kommer ut varje vecka och skickas ut på CD till ungefär 700 synskadade i Stockholms kommun, dessutom lyssnar ungefär 100 personer online. Enkäten annonserades i På tal om Stockholm nummer 12 år 2012, det var i samband med en 7 minuter lång artikel om e- Adept där reportern avannonserade med en uppmaning att svara på enkäten. I Länsnytt nummer 12 år 2012 lästes en 35 sekunder lång annons upp för enkäten, man uppmanades att besvara enkäten och på så sätt hjälpa till med utvecklingen. Tyvärr kunde jag inte få besked om hur många personer som lyssnar på den här tidningen men den är större än föregående tidning. I bägge tidningarna gavs även mitt telefonnummer ut, detta var för de som inte har tillgång till dator eller för de som tyckte att det var svårt att svara på enkäten. 7

18 Den länk som publicerades på samtliga platser gick till e-adepts hemsida ( användarna kunde därifrån klicka sig direkt vidare till enkäten. Att gå via e-adepts hemsida och inte direkt till enkäten gjordes av framförallt två anledningar. Första anledningen är att det inte fanns tillgång till en kort och bra adress som kan leda användarna direkt till enkäten. Dessutom visar det faktum att man gick via e-adepts officiella sida att enkäten är på uppdrag av e-adept själva, förhoppningen med det var att ge ett seriöst intryck. Tyvärr innebär det dock att de måste ta omvägen genom en annan sida för att komma till enkäten. Annonserna finns i kapitel 10.2 och 10.3 på sidan 48, det finns även en transkribering av annonserna som gjordes i taltidningarna. På grund av bristande svar på enkäten efter annonseringarna i tidningarna ändrades utformningen och distribueringsmetoden efter ett tag. Den första förändringen var att det lottades ut ett pris på 500 kr på Ticnet bland de som besvarade och lämnade kontaktuppgifter. Enkäten kortades även ned genom att ta bort de sista 6 frågorna, detta gjordes för att den skulle gå snabbare att besvara. När detta var gjort mailades enkäten ut till ungefär 1300 synsvaga och blinda personer i Sverige tack vare en kontakt på Stockholms Syncentral. Att säga exakt hur många respondenter som besvarade enkäten via mailutskicket går inte att svara på, därför att de fortfarande kunde besvara enkäten via de andra kanalerna, men det är med stor sannolikhet en majoritet av respondenterna Metoddiskussion Personerna som användes för de olika intervjuerna var inte helt slumpmässigt utvalda utan ofta handlade det om ett bekvämlighetsurval. Många av de som valdes ut var kontakter jag fick via Astando, övriga som intervjuades var kontakters kontakter. Detta urval baseras alltså på personer som var enkla att få tag på och därför kan det vara svårt att generalisera resultaten. Hur det påverkar resultaten är svårt att säga. För att motverka denna effekt användes flera olika metoder för att kunna utföra en triangulering av resultaten. (Cohen et al., 2000) Det sig att det var svårt att göra kontextuella intervjuer med användarna då det visade sig att det inte gick att prata under navigering med e-adept. Det fanns risk att användarna tappade koncentrationen om de pratade när de navigerade och därför så blev det oftast observationer som följdes upp av diskussioner om det fanns möjlighet. Detta är tyvärr inte optimalt då möjligheten att ställa frågor kontinuerligt används för att tydliggöra sådant som man observerar. (Cooper et al., 2007) När man tittar på statistiken från enkäten ser man att urvalet inte är helt representativt för synskadade i Sverige. Det finns flera exempel på detta, till exempel att det fanns 30 % hundförare bland respondenterna. Denna siffra är betydligt högre än genomsnittet i Sverige. Det finns enbart 300 hundförare i Sverige, detta är en liten minoritet av alla synsvaga och blinda. Vidare ser 8

19 man att 49 % har synrester, detta är något som inte heller stämmer överens med genomsnittet för Sverige. Synskadades riksförbund säger själva att en majoritet har synrester. Det kan tänkas att de som prenumererar på ljudtidningar och är med på mailinglistor helt enkelt har grövre synnedsättningar än genomsnittet. De som har mindre synnedsättningar kan ofta läsa vanlig text och har därför inte ser samma behov av ljudtidningar. Det är också omöjligt att säga vad svarsfrekvensen på enkäten var, det är dock säkert att det var en liten minoritet av de som fick höra om enkäten som besvarade den. Problemet med enkäter är att det inte går att säga om de som inte svarade på enkäten skulle ha svarat på samma sätt som de som har svarat på den. (Cohen et al., 2000) Exakt vad det innebär för statistiken att urvalet inte är representativt är svårt att säga. Men eftersom statistiken inte kan anses helt representativt kommer den inte att heller användas som något som är helt säkerställt utan snarare som något som kan användas som en vägledning i analysen. Det skulle ha varit värdefullt att använda sig av fler iterationer i arbetet, där de lösningar som tas fram testas tillsammans med användarna. Till exempel så skulle kontextuella intervjuer och observationer kunna utföras för att testa lösningar. Detta skulle kunna testas genom att implementera dem i e-adept för att se hur de fungerar i praktiken. Denna typ av tester behövs för att kunna avgöra att användbarheten av produkten är bra. (Cooper et al., 2007) Detta var något som det inte fanns utrymme för i studien, men det rekommenderas att lösningarna som presenteras testas tillsammans med användarna. 9

20 3. Bakgrund och teori I det här kapitlet gås det igenom hur det är att vara blind/synsvag med ett fokus på de delar som rör navigering och mobilitet. Detta för att ge en förståelse för möjligheter och problem som en synskada innebär Olika behov Det finns ingen blind eller synsvag som är den andra lik. Allas behov och förutsättningar skiljer sig mycket åt, även om man anses ha en mycket snarlik symptombild är det inte säkert att man har samma förmågor eller behov. Det finns exempel på personer som har lika långt gången glaukom men där den ena personen läser text, reser utan käpp och inte ser sig själv som blind medan andra läser punktskrift och är beroende av käpp. (L. Corn & J. Koenig, 1996) 3.2. Synskadade i Sverige I Sverige finns det enligt de Synskadades Riksförbund (SRF) över synskadade. Av dessa är ca bekräftade då de är registrerade vid Sveriges syncentraler. Antalet synskadade i Sverige varierar dock beroende på hur man mäter och var informationen kommer ifrån. Hjälpmedelsinstitutet säger att är synskadade och av dem är gravt synskadade och blinda. Majoriteten av de synskadade har användbara synrester vilket gör att de till exempel kan läsa tryckta texter när den är tillräckligt stor, de kan även använda synen som ett hjälpmedel vid navigering. Vad SRF definierar en synskadad som är en person som har svårt att läsa eller som har svårt att orientera sig med hjälp av synen. De flesta kan svagt skönja färger och föremål eller ser med starkt begränsat synfält. Andra har svårigheter när det är mörkt eller starkt solsken. (Vem är synskadad, 2009) Synskador är mycket vanligare hos äldre personer, vid telefonintervjuer utförda av SCB 2005 var 80 % av de synskadade i pensionsåldern, 3 % av dem var barn. (Brunell, 2009) 3.3. Att navigera som synsvag/blind När seende personer navigerar uppfattas omedelbara hinder, det vill säga hinder som man kan upptäcka med synen. Dessutom så har seende en uppfattning om vad som finns bortom det man ser, tack vare erfarenheter. Den här informationen tar man till sig man utan att ens tänka på det, dessutom uppdateras position, hastighet och acceleration automatiskt. För blinda och synsvaga är allt detta betydligt svårare då de saknar mycket av den information som seende har. De får inte samma information från visuella riktmärken, de får inte heller lika bra uppfattning om riktning och hastighet. (Bradley & Dunlop, 2005) Att navigera som synskadad kan därför upplevas mycket svårt, speciellt då många städer inte är anpassade för den synskadades behov. Vissa synsvaga och blinda ger sig ut på egen hand medan andra är mycket beroende av hjälp från andra. En resa på egen hand 10

21 kan innebära många svårigheter så som att undvika hinder på trottoaren, korsa gator, hitta rätt busshållplats med mera. (Hersh & Johnson, 2008) Som nämnt tidigare så kan olika personers förmåga att navigera på egen hand varierar väldigt. Det är många faktorer som påverkar den blinda/synsvagas förmåga, så som synrester, hjälpmedel, när man blev synskadad, hållning, balans, kroppsuppfattning, intelligens, hörsel och personlighet. Dessa är faktorer kan skilja sig mycket åt mellan olika individer och det gör att ingen synsvag/blind är den andra lik i sin förmåga att navigera och sitt sätt att navigera på. (Lovie-Kitchin et al., 1996) Med högre ålder blir det också svårare att navigera då ens kognitiva förmågor ofta försämras när man blir äldre. Detta gör att behovet av stöd vid navigering ofta ökar med åldern. (Ross & Blasch, 2002) Är man helt blind får man förlita sig helt på andra sinnen än sin syn, och då är det hörseln och käppen de viktigaste hjälpmedlen som man har vid navigering. För den som har synrester så blir förutsättningarna annorlunda då man kan använda visuella riktmärken för att navigera. (Vem är synskadad, 2009) Navigering med vit käpp Den vita käppen är det absolut vanligaste hjälpmedlet vid navigering för synsvaga och blinda, den är ett mycket viktigt instrument för väldigt många. Dels fungerar käppen som en signal till seende att man ska visa extra hänsyn. Av den anledningen så är käppen alltid vit då det har blivit en mycket tydlig signal till andra personer. (Léevesque, 2005) Dessutom används den vita käppen för att navigera både taktilt och audiellt. Taktilt kan man hitta hinder inom närområdet, hinder kan vara föremål så som lyktstolpar, cyklar och övrigt som kan stå i vägen. Med hjälp av käppen kan man också upptäcka avsatser så som trottoarkanter, nedåtgående trappor och lutningar. Detta görs genom Hoover-tekniken där man svänger käppen i en pendelrörelse från sida till sida medan man går.(den vita käppen, 2011) Käppen gör det också enkelt att följa till exempel husväggar och trottoarkanter så att man vet att man går rakt. Audiellt kan man höra vilket underlag man rör sig på genom att slå käppen i marken. Den vita käppen hjälper dock inte till att hitta hinder som är överhängande så som grenar, därför utgör överhängande föremål en extra stor fara för synskadade. (Léevesque, 2005) Navigering med ledarhund För att få en ledarhund i Sverige krävs det bland annat att man är så pass synskadad att man saknar ledsyn, man ska också använda vit käpp vid navigering och vara över 18. I nuläget finns det ungefär 300 ledarhundar i Sverige, alla dessa ägs av Synskadades riksförbund. (Gordér, 2011) En ledarhund är tränad att förhindra föraren från att gå in i hinder längs vägen och den ska också markera om man kommit fram till en trottoarkant eller trappa. Väl framme vid trottoarkanten ger man ledarhunden ett kommando så som höger, vänster och rakt fram. Detta kommando gör att 11

22 ledarhunden kan fortsätta leda sin förare i rätt riktning. En ledarhund kan också dresseras för att kunna markera till exempel dörrhandtag, obevakade övergångsställen och knappar vid bevakade övergångsställen. Riktning och väg bestämmer föraren själv, men hunden kan lära sig kända sträckor även om det är viktigt att föraren själv också kan vägen. (Gordér, 2011) De blinda och synskadades närområde Med närområdet menas det område närmast den synskadade. Detta område innefattar det område som kan nås med händer och den vita käppen. Eftersom detta är det område som den synskadade kan undersöka och röra vid så kallas det även det haptiska området (Haptic space). (Ungar, 2000) När den synsvaga eller blinda undersöker sitt närområde kan det handla om att lära sig olika positioner som olika föremål har på till exempel ett köksbord. När det kommer till navigering för den synskadade är det viktigt att kunna hålla en riktning, att kunna hålla en specifik position på till exempel trottoaren och att undvika hinder i ens väg så att man inte utsätts för fara. Det kan även handla om att identifiera företeelser i omgivningen som till exempel övergångsställen, underlag och andra faktorer som är viktiga vid navigering för den blinda och synsvaga. För den som är helt blind görs detta enbart med hjälp av haptisk information från framförallt käppen. Denna haptiska information i närområdet är också mycket viktigt för den som har synrester då företeelser som tillexempel trottoarkanter kan vara svåra att upptäcka med hjälp av synen. (Ungar, 2000) De blinda och synsvagas fjärrområde Fjärrområdet är det område som är utanför det som den synskadade kan röra vid med händer och vita käppen. Detta är det geografiska område som den synskadade rör sig i och det är nödvändigt att förstå hur det ser ut för att man ska kunna navigera på ett bra sätt på egen hand. Det kan handla om hur vägen från bussen till hemmet ser ut och hur man bäst navigerar längst den sträckan. När man navigerar ensam i ett större geografiskt område är det viktigt att kunna identifiera sin egen position i det området. Det vill säga vart man befinner sig på den rutt man planerar att ta, denna information är viktig för att kunna navigera sig fram till målet. (Hersh & Johnson, 2008) Många blinda tycker att navigeringen i fjärrområdet är det svåraste och viktigaste. Det svåraste är ofta att veta hur man som blind eller synsvaga ska ta sig till den destination man vill ta sig till. (Léevesque, 2005) Synrester De flesta som är synskadade har, som tidigare nämnts, användbara synrester, det kan handla om att man kan urskilja färger, figurer eller att man har ett mycket begränsat synfält. (Vem är synskadad, 2009) Något som de flesta med synrester har problem med är deras djupseende, det vill säga att de har svårt att upptäcka avståndet till ett föremål. Detta kan försvåra när det kommer till att undvika hinder i sin väg. (L. Corn & J. Koenig, 1996) Att ha synrester kan vara en stor hjälp vid navigeringen, men vad synresterna innebär och hur stor hjälp man har av synen är olika för alla. Jag kommer 12

23 kortfattat att gå igenom de vanligaste synnedsättningarna och vad de innebär för synen. Bara för att man har dessa sjukdomar betyder det inte att man räknas som blind/synsvag, men de är vanliga orsaker till att man eventuellt blir det. (SRF, 2012) Alla dessa sjukdomar har olika symptom och det gör också att förutsättningarna skiljer sig mycket beroende på vilken sjukdom man har. (Webbredaktionen, 2012) Diabetessynskada: Vanligast är att man får tillfälligt suddig syn på grund av blodsockernivåerna. Men man kan också få fläckvis blindhet, det vill säga svarta fläckar i sitt synfält. I värsta fall kan man bli helt blind. Katarakt (Grå starr): Synen blir grumlig, i svåra fall kan man se att linsen är grumlig med blotta ögat. Detta är vanligt när man blir äldre, men kan även orsakas av mediciner, diabetes och skador. Det går i många fall att operera ögat. Glaukom (Grön starr): Leder till att man får ett smalare synfält, ungefär som att man kollar genom en tunnel eller ett rör. Glaukom orsakas av ett övertryck i ögat som man i sin tur inte vet vad det beror på. Makuladegeneration: En mycket vanlig sjukdom bland äldre, det är en progressiv sjukdom som gör att man tappar syn i det område där man ser med fokus (gula fläcken). Retinis pigmentosa Är egentligen ett samlingsnamn på ett 100-tal näthinnesjukdomar som är ärftliga. Detta är den vanligaste orsaken till grav synskada när man fortfarande är i yrkesverksam ålder. Symptomen skiljer sig mellan de olika sjukdomarna. Nätehinneavlossning Näthinnan lossnar från sitt underlag och kräver operation. Kan i regel botas men kan också leda till blindhet på det öga som drabbas. Exempel på problem som kan uppstå när man är synskadad och navigerar (L. Corn & J. Koenig 1996): Solen reflekteras i trafiksignalerna så att man inte kan bedöma om det är grönt eller inte, eller att gatuskyltar reflekterar ljus så att man inte kan se dem. Kanten mellan trottoarkant och gatan smälter samman på grund av dålig kontrastskillnad. Detta leder till att man inte vet vart trottoaren går. Samma problem uppstår vid nedåtgående trappor. Snabba förändringar i ljusnivå, till exempel om man kommer utifrån och går in gör att ögonen inte hinner anpassa sig och det blir mycket svårt att se. Mycket bilar gör att man inte hinner uppfatta vad som händer i omgivningen och man får ångest för att korsa gatan. En person med synrester kan uppleva förändringar i sin syn från dag till dag, det vill säga att man kan se bättre eller sämre beroende på dagsformen. Detta är bland annat vanligt vid synskador som är diabetesrelaterade. Synen kan 13

24 även påverkas av andra faktorer till exempel den aktivitet man för närvarande utför, om man är utmattad, om man är stressad eller om man tar en medicin som kan påverka synen. (L. Corn & J., Koenig 1996) Dessa faktorer gör att samma person kan ha en mycket varierande syn från dag till dag, eller till och med från timme till timme. Andra yttre faktorer som påverkar hur mycket användning man har av sina synrester är ljus, blir det mörkt eller skymning kan det till exempel vara så att man i princip inte har någon användning av sina synrester. Motljus och reflektioner är också sådana faktorer som ofta påverkar synskadades synförmåga mycket negativt. Vidare är rörigheten i miljön en viktig faktor som påverkar hur stor användning man har av sina synrester. Är det mycket som händer, till exempel många människor i rörelse, eller är omgivningen rörig med många detaljer så är det ofta svårare att navigera. (L. Corn & J., Koenig 1996) Har man synrester kan man använda sig av visuella riktmärken som kan användas för att lättare navigera sig fram. Men även om man har synrester kan det ibland vara bättre att inte använda visuella riktmärken vid navigering, det varierar beroende på person och tillfälle. De tekniker som kan vara bra att använda är att man försöker se något som är enkelt för just den specifika personen. Det kan handla om något som har en hög kontrast så som en skylt eller en linje som tillexempel husets brytning mot trottoarkanten eller ett buskage. Har man gått en väg tidigare är det lättare att hitta bra riktmärken då man vet vad man ska leta efter. (L. Corn & J. Koenig, 1996) Inga synrester Är man helt blind måste man lära sig navigera helt utan visuella riktmärken. Därför läggs mer fokus på att använda sina andra sinnen till att hitta användbara riktmärken som till exempel hörsel och känsel, men även lukt och temperaturförändringar kan också användas. (Hersh & Johnson, 2008) De flesta riktmärken som används för att bestämma sin position är sådana som man kan känna, det vill säga riktmärken som man har inom sitt närområde. Det kan handla om att man känner upphöjningar, nedsänkningar, buskar, väggar eller förändringar i texturen på marken. Alla dessa är faktorer som man kan lära sig att känna igen när man går speciella rutter. Hörselsinnet kan också användas till mycket när det kommer till navigering, till exempel att höra om man är i en korsning eller att man kan identifiera en specifik plats med hjälp av miljöljudet. Vana personer kan till exempel höra att man är i en korsning genom att höra att ekot från husväggarna försvinner och genom att lyssna på trafikljudet. Lukter kan också användas som riktmärken, till exempel om man passerar en restaurang, fiskbutik eller ett bageri. (Hersh & Johnson, 2008) För att en helt blind person ska lära sig att gå en väg på helt egen hand krävs det väldigt många riktmärken likt de som nämndes ovan. Ibland använder de blinda fler riktmärken på en gång för att bekräfta sin position. Blinda 14

25 personer behöver betydligt fler riktmärken än vad en seende person skull behöva och de skiljer sig mycket från de riktmärken som seende använder. Sådana riktmärken som adresser och specifika butiker tillexempel är inte alls lika viktiga för en blind. (Hersh & Johnson, 2008) Blind tidigt eller sent i livet De som har haft syn och förlorat den har en annan rumsuppfattning än de som föddes blinda, detta gör att deras förmågor och metoder att navigera kan skilja sig från varandra. Prestationsförmågan när det kommer till rumsuppfattning hos de som har sett är ofta mycket närmare de seendes än hos de som föddes blinda. Detta beror troligen på att de som föds seende utvecklar en förmåga för rumsuppfattning som de som föds blinda inte utvecklar på samma sätt. (Léevesque, 2005) Navigera i känd miljö och okänd miljö Det gör en väldigt stor skillnad för den blinda/synsvaga om det är ett känt eller okänt område som man vistas och navigerar i. En undersökning där 30 synskadade personer fick svara på en enkät om när det var svårt/lätt att navigera så svarade de att det var lättast att röra sig hemma, på jobbet och på bekanta områden. Alla dessa tre är områden som man känner till bra. Det som de synskadade tyckte var svårast på denna lista av 35 alternativ var att gå i okända områden, att gå på natten, att gå i områden med starkt motljus. (Bibby et al., 2007) I en annan undersökning där det gjordes 20 intervjuer med synskadade och blinda beskriver de hur det är optimalt att gå en rutt som de känner till. Misstagen, stressen och förvirringen minskar när de går rutter som de gått tidigare. De säger att misstag fortfarande händer men att det är mer ovanligt. Det händer också att miljön förändras i välkända områden, vid till exempel vägarbeten och det kan vara jobbigt. I samma undersökning säger de också att det krävs mycket förberedelser för att gå en helt ny rutt. Vissa gör det endast om de känner sig väldigt modiga, andra kan göra det om de får bra information om riktmärken och väg från en vän. De flesta säger att de föredrar att använda sig av transport i dessa fall. (Quiñones et al., 2011) 15

26 4. Relaterad utveckling och forskning Mycket forskning har gjorts kring hjälpmedel för blinda och synsvaga och tekniken utvecklas ständigt. Det finns många aspekter som är viktiga för synskadade så som läsning, punktskrift, ljudböcker, talsynteser, lampor, datorer och telefoner. Den tekniska utvecklingen inom dessa områden har gjort stor skillnad för tillgängligheten för blinda och synsvaga. När det kommer till utvecklingen inom navigering har det inte gjorts lika stora framsteg, hunden och den vita käppen är utan tvekan de viktigaste hjälpmedlen och det ser inte ut att förändras den närmaste tiden. Det har kommit en del utrustning som ska hjälpa till ytterligare med navigering i närområdet. Exempel på detta är vita käppar med en inbyggd ekolokalisering och dessutom virtuella käppar som enbart använder ekolokalisering för att identifiera hinder. Dessa hjälper till att känna av hinder som är i vägen och varnar användaren med vibrationer så att man kan undvika dem.(quiñones, et al. 2011) När det kommer till navigering i fjärrområdet har det utvecklats mycket med GPS:er och olika lösningar kring detta. Den möjlighet som GPS:en skapar är att synskadade kan få hjälp att få identifiera sin egen position och dessutom information om vilken väg man ska ta för att komma till sitt mål. Det har utvecklats många olika tekniska lösningar över åren. De flesta projekten har inte gått mycket längre än prototypstadie.(hersh & Johnson, 2008) Det mest framgångsrika GPS-hjälpmedlet är troligen Trekker Breeze som presenteras nedan Trekker Breeze 2.0 Trekker Breeze är likt e-adept en talande GPS som är anpassad för synskadade. Till skillnad från e-adept är Trekker Breeze en helt separat enhet som hjälper till att guida användaren från punkt A till punkt B, du kan också få reda på intressepunkter som kaféer och matbutiker som finns i närheten av dig med hjälp av ett knapptryck. Du kan dessutom skapa en egen rutt genom att du går en rutt så att Trekker Breeze kan logga den. Medan du går en rutt kan du spela in dina egna intressepunkter med hjälp av röstinspelning. Ett exempel på detta kan vara att du befinner dig vid en specifik butik du gillar eller känner till. Dessa intressepunkter kommer att spelas upp när du passerar den specifika butiken igen. Den kan också skapa en egen rutt åt dig genom att du anger den adress du ska till. Den karta som Trekker Breeze använder för navigering är Navtechs kartor för bilvägar och positionen är helt GPS-baserad. (Humanware, 2012) 16