kap. 18 utlänningslagen (UtlL) och dess rättsliga konstruktion

Transkript

1

2 2 (11) Det räcker inte att förvaltningsmyndigheterna handlar opartiskt, omsorgsfullt och korrekt i formell juridisk mening. De måste också i övrigt se till att den enskilde kan ta till vara sin rätt (prop. 1985/86:80 s. 13). Myndigheternas serviceplikt regleras i 4 FL. Det finns ingen allmän regel i FL om hur utredningsansvaret fördelas mellan myndigheten och den enskilde. Om det inte framgår något annat av en specialförfattning gäller officialprincipen (eller undersökningsprincipen) inom förvaltningsrätten. Officialprincipen innebär att myndigheten ska se till att ett ärende blir så utrett som dess beskaffenhet kräver (jfr 8 första stycket förvaltningsprocesslagen ). Det anses allmänt att myndighetens utredningsplikt sträcker sig längre när det är myndigheten som tar initiativet till ett ingripande mot en enskild än när det är en enskild sökande som anhängiggör ett ärende (se Hellners/Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 3 uppl., s. 81 f). Frågan om det är myndigheten eller den enskilde som bör skaffa en behövlig komplettering ska även bedömas med ledning av den allmänna regeln i 7 FL om snabb och enkel handläggning - den som har bäst förutsättningar att ta fram aktuell utredning ska också göra det. Förvaltningslagen saknar regler om översättning av inkomna handlingar. Lagstiftningen bygger på den underförstådda förutsättningen att svenska språket ska användas av myndigheterna (Hellners/Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 3 uppl., s. 110). Detta kommer också till uttryck i 10 språklagen (2009:600), där det framgår att språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet är svenska. Av förarbetena till den äldre förvaltningslagen framgår att någon slentrianmässig översättning av inkommande handlingar på ett främmande språk inte borde förekomma och att hänsyn ska tas till ärendets beskaffenhet, karaktären av det material som lämnas in, kostnader för översättning m.m. (prop. 1971:30 s. 382). Av detta kan den slutsatsen dras att myndigheten måste få sådan information om innehållet i handlingarna att det är möjligt att bedöma vilket ärende som avses och om materialets karaktär är sådant att översättning bör göras kap. 18 utlänningslagen (UtlL) och dess rättsliga konstruktion 12:18 UtlL är tillämplig när det finns ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning som fortfarande är verkställbart. Migrationsverket, eller efter överlämnande, polisen, är verkställande myndighet. Verket får bevilja uppehållstillstånd om det finns ett sådant hinder mot verkställighet som anges i 12:18 UtlL. Bestämmelsen i 12:18 UtlL innebär att Migrationsverket ska göra en fortlöpande ex officio-prövning av om det finns hinder mot verkställighet. Något särskilt ärende, utöver det pågående verkställighetsärendet, anhängiggörs varken genom ansökan eller på annat sätt.

3 3 (11) Det finns därför inte heller något egentligt partsförhållande vid handläggningen av frågor om verkställighetshinder. Det är alltså inte fråga om ett ansökningsärende med den fördelning av bevisbörda och utredningsskyldighet som då gäller Därmed handlar det inte heller om ett extraordinärt rättsmedel. Även sådana är ansökningsärenden. Däremot kan man använda begreppet extraordinärt prövningsförfarande (jfr Wikrén/Sandesjö, Utlänningslagen med kommentarer, 10 uppl., s. 635). Detta tydliggör att lagakraftvunna avgöranden kan komma att upphöra att gälla efter en sådan prövning, att det inte krävs någon ansökan eller annat åberopande samt att det ändå kan ligga i myndigheternas intresse att prövningen sker. Inom ramen för detta extraordinära prövningsförfarande ska Migrationsverket kontrollera och bedöma nya omständigheter som kommit fram och som kan utgöra verkställighetshinder. Migrationsverket ska självmant och fortlöpande se till att verkställigheter inte sker i strid med 12 kap. 1-3 UtlL eller att det sker verkställigheter som skulle ge ett orimligt resultat. I sådana fall ger 12:18 UtlL Migrationsverket en möjlighet att bevilja uppehållstillstånd. Sådan möjlighet ges även för det fall det finns praktiska eller medicinska verkställighetshinder. Hindren kan utgöras både av omständigheter som det ligger i utlänningens intresse att föra fram och omständigheter som det ligger i den verkställande myndighetens intresse att få prövade. Dessa intressen kan också sammanfalla :18 UtlL och dess förhållande till prövningen i grundärenden Bortsett från hinder enligt 12:1-3 UtlL tar 12:18 UtlL inte främst sikte på sådana omständigheter som är föremål för prövning i ärenden om uppehållstillstånd i normalprocessen. 12:18 UtlL tar istället främst sikte på sådana omständigheter som i praktiken omöjliggör en verkställighet eller som medför att en verkställighet skulle ge ett orimligt resultat. Vid bedömningen av vad som är ett orimligt resultat är det självfallet så, att sådana omständigheter som enligt praxis inte är att anse som synnerligen eller särskilt ömmande vid en prövning enligt 5:6 UtlL aldrig i sig kan göra en verkställighet orimlig. Inte heller kan en anknytning, som enligt praxis inte kan ge ett uppehållstillstånd efter inresan, i sig göra att en verkställighet skulle anses ge ett orimligt resultat. För detta krävs ytterligare omständigheter. En sökande vars grundansökan ska prövas enligt lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (den tillfälliga lagen) får endast beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 utlänningslagen om det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa utlänningen.

4 4 (11) Den tillfälliga lagen innebär inte i sig någon förändring av de materiella förutsättningarna för att bevilja uppehållstillstånd enligt 12 kap. 18 första stycket 3 utlänningslagen (men däremot för längden av ett beviljat tillstånd, se 15 den tillfälliga lagen samt information sist i detta dokument). Beträffande en sökande som fått sin grundansökan prövad enligt den tillfälliga lagen kommer dock utrymmet för att bevilja uppehållstillstånd med stöd av 12 kap. 18 första stycket 3 utlänningslagen att påverkas indirekt, eftersom det då krävs att det har kommit fram nya omständigheter. 1.4 Kontrollåtgärder och utredningsinsatser Migrationsverkets ansvar för att se till att verkställighet inte genomförs i strid med 12:18 UtlL innefattar att vidta de kontroll- och utredningsinsatser som behövs. Eftersom prövning enligt 12:18 UtlL varken utgör något ansökningsärende eller ärende om myndighetsingripande mot enskild bör allmänna regler om myndigheters utredningsansvar tillämpas. Generellt gäller officialprincipen och innebörden av den, se avsnitt 2.1 ovan. Utifrån den serviceplikt som framgår av förvaltningslagen ska den enskilde ges råd och vägledning rörande sådan utredning som den enskilde själv ska ta fram. Den enskilde ansvarar normalt för att ta fram nödvändig utredning om individuella omständigheter. Myndighetens skyldighet att ge vägledning innefattar att inte få den enskilde att tro att han eller hon måste ta fram utredning som inte har betydelse för prövningen. Migrationsverket ansvarar normalt för att ha kunskap om allmänna politiska och rättsliga förhållanden i aktuellt land. Den svåra frågan är att avgöra i vilka fall Migrationsverket måste utreda vidare eller be den enskilde att komma in med ytterligare underlag. För att verket ska vara skyldigt att vidta mer omfattande kontroll- och utredningsinsatser måste ett påstående ha viss tyngd, vara av sådant slag som avses i 12:18 UtlL och vara tillräckligt underbyggt. 2. Rättslig bedömning 2.1 Inledande kontrollåtgärder och utredningsinsatser Regleringen i förvaltningslagen och språklagen innebär att det inte kan krävas att Migrationsverket i varje läge låter översätta inkomna handlingar. För att verket ska göra det måste det på annat sätt framgå att anmälan gäller en ny omständighet och att denna är av sådan karaktär som avses i 12:18 UtlL. Först då finns det skäl att översätta handlingar som syftar till att visa att påståendet är tillräckligt underbyggt. Motsvarande gäller för äkthetsgranskningar och liknande åtgärder.

5 5 (11) Den som har gett in handlingen ska underrättas om denna handläggningsordning i enlighet med serviceregeln i 4 FL. En sådan underrättelse skrivs på svenska. Det kan naturligtvis finnas fall där det, mot bakgrund av vad som tidigare har framkommit i verkställighetsärendet, ändå finns skäl att vidta översättnings- eller granskningsåtgärd. Det kan också ligga i verkets intresse att låta översätta en handling om det kan antas ha betydelse för de faktiska möjligheterna att genomföra en verkställighet. Praktiska skäl kan alltså ge anledning till att översätta inkomna handlingar i högre utsträckning än vad som följer av förvaltningslagens serviceregel. Närmare vägledning om översättning av handlingar i verkställighetsärenden finns i Handboken i migrationsärenden, avsnittet om verkställighetshinder. 2.2 Handläggningsfrågor Ett verkställighetsärende pågår så länge det finns ett verkställbart beslut om utvisning eller avvisning. Något särskilt ärende om hinder mot verkställighet, utöver det pågående verkställighetsärendet, anhängiggörs varken genom ansökan eller på annat sätt. Normalt avslutas ärendet antingen genom att utlänningen självmant lämnar Sverige eller att Migrationsverket eller polismyndigheten verkställer avlägsnandebeslutet. Något formellt slutligt beslut finns inte i verkställighetsärendet. Ett verkställighetsärende kan också avslutas genom ett beslut om permanent uppehållstillstånd. Då upphör avlägsnandebeslutet att gälla (se 12:22 st 3 UtlL). Migrationsverkets ansvar enligt 12:18 UtlL upphör inte även om verkställigheten har överlämnats till polismyndighet med stöd av 12 kap. 14 fjärde stycket UtlL. Detta framgår av 12 kap. 17 UtlL och av att 12:18 UtlL endast riktas till Migrationsverket. Se även JO Migrationsverket ska alltså självmant och fortlöpande bedöma om det finns hinder mot verkställighet enligt 12:18 UtlL oberoende av om det fortfarande är upp till utlänningen själv att lämna landet, eller om verket eller polismyndigheten ansvarar för verkställigheten. Migrationsverkets bedömning dokumenteras i beslut. Endast information och påpekanden från någon annan än utlänningen eller dennes ombud ska dock inte föranleda något beslut. Förvaltningslagens bestämmelser om kommunicering av handlingar gäller endast i förhållande till part och då inför slutligt beslut. Bedömningar enligt 12:18 UtlL görs utan att något partsförhållande finns och utan att det är fråga är om slutligt beslut. Någon egentlig kommunikationsskyldighet enligt förvaltningslagen finns därför inte. Frågan om den sökande ska få ta del av och ges tillfälle att bemöta information innan Migrationsverket fattar beslut får istället avgöras utifrån förvaltningslagens regler om service och utredningsansvar.

6 6 (11) Om sökanden bör få ta del av och ges tillfälle att bemöta information före beslut beror därför på vilka slags omständigheter som är aktuella i det enskilda fallet. Av förvaltningslagens servicebestämmelser följer att myndigheten ska ge återkoppling i form av brevsvar eller på annat sätt oavsett vem som lämnar information eller gör påpekanden i ett ärende. Detta gäller givetvis även i verkställighetsärenden enligt utlänningslagen och även i förhållande till utlänningen själv. När Migrationsverket lämnar underrättelser och besked till Polismyndigheten enligt 12 kap 17 UtlL ska underrättelserna och beskeden vara praktiskt och tydligt utformade. Vi ska alltid skriva en särskild underrättelse adresserad direkt till polisen, även när vi gör en bedömning enligt 12 kap. 18 UtlL som adresseras till den sökande. 2.3 Hinder enligt p. 1 - verkställighetshinder p.g.a. skyddsskäl Punkt 1 i 12:18 UtlL gäller absoluta verkställighetshinder i den meningen att verkställighet aldrig får ske i strid med 12:1-3 UtlL. Det kan handla om en mer generell ändring av det politiska läget i hemlandet eller dit verkställighet annars ska ske som Migrationsverket har kännedom om. Det kan också handla om ny landinformation i något specifikt avseende. Utifrån de tidigare åberopade omständigheterna ska en bedömning göras av de nya risker som kan ha uppkommit utifrån den nya informationen. Migrationsverket har ingen skyldighet att aktivt söka efter ärenden som kan påverkas av ett nytt läge eller ny information, men ibland kan det finnas processekonomiska skäl att ändå göra det. Så kan det vara om det nya läget påverkar ett större antal verkställighetsärenden rörande det aktuella landet. Det kan t.ex. vara fråga om att situationen i ett land har försämrats allvarligt till följd av en väpnad konflikt. I annat fall görs granskningen löpande, antingen genom att saken påtalas i det enskilda ärendet eller ytterst när en verkställighet aktualiseras i det enskilda fallet. När det gäller fråga om hinder enligt 12:1-3 UtlL gäller en särskild prövningsordning. Verket får bevilja uppehållstillstånd enligt 12:18 UtlL om det har kommit fram nya omständigheter som innebär sådant hinder. Enligt 12:19 UtlL ska verket bevilja ny prövning om sådant hinder gjorts antagligt. I de fall där det är klarlagt utan ytterligare utredning att det finns skyddsbehov är det alltså möjligt att bevilja uppehållstillstånd med stöd av 12:18 UtlL. Skyddsbehovet kan ha blivit klarlagt genom Migrationsverkets kunskap om ändrade politiska förhållanden eller genom bevisning om nya individuella omständigheter som har tillförts ärendet av utlänningen själv eller någon annan. Är det inte helt klarlagt att det finns ett skyddsbehov, och det finns en ansökan, aktualiseras istället 12:19 UtlL. Under den tid som den tillfälliga lagen gäller kommer en avvikande prövningsordning att tillämpas när det har kommit fram nya

7 7 (11) omständigheter som innebär att det finns ett hinder mot verkställighet enligt 12 kap. 2 utlänningslagen (dvs att sökanden är flykting). Se SR 39/2016 Rättsligt ställningstagande angående prövningsordningen enligt 12 kap utlänningslagen beträffande flyktingar under den tid som tillfälliga lagen gäller. Det är Migrationsverket som ska se till att relevant information och kunskap finns om allmänna politiska och rättsliga förhållanden i aktuellt land. Nya individuella omständigheter måste dock alltid framföras av någon annan än verket, oftast utlänningen själv. Ofta blir det då fråga om en begäran om ny prövning enligt 12:19 UtlL. I sammanhanget påminns om att praktiska verkställighetshinder och omständigheter rörande sökandens hälsotillstånd i vissa fall kan vara hänförliga till skyddsbehov (se MIG 2011:26 och MIG 2015:9). 2.4 Hinder enligt p. 2 ovillighet hos mottagarlandet Punkt 2 i 12:18 UtlL gäller verkställighetshinder på grund av att det finns anledning att anta att det avsedda mottagarlandet inte kommer att vara villigt att ta emot utlänningen. I förarbetena (prop. 2004/05:170 s. 299) nämns som exempel att utlänningens hemland har förklarat att man inte kommer att ta emot honom och fortsatta kontakter i frågan bedöms verkningslösa. För att Migrationsverket ska kunna konstatera att det finns verkställighetshinder enligt denna bestämmelse måste det vara styrkt att det finns nya omständigheter som medför ett konkret hinder. Vilka överväganden som ska göras i dessa fall framgår av SR 25/2016, Rättsligt ställningstagande om praktiska verkställighetshinder. Av nämnda rättsliga ställningstagande framgår också vilka skyldigheter Migrationsverket har vad gäller service, utredning och kommunikation när praktiska verkställighetshinder aktualiseras. 2.5 Hinder enligt p. 3 första ledet medicinska verkställighetshinder Punkt 3 i 12:18 UtlL tar i första ledet upp medicinska hinder mot att verkställa ett utvisnings- eller avvisningsbeslut. Av förarbetena framgår att med uttrycket medicinskt hinder avses att utlänningen blivit så svårt sjuk att det inte går att genomföra en verkställighet, samt att det inte är sjukdomens svårighetsgrad som ska bedömas utan frågan om det aktuella sjukdomstillståndet utgör ett hinder mot verkställighet i det enskilda fallet (prop. 2004/05:170 s. 226). Denna beskrivning tydliggör att det handlar om sådana sjukdomsfall som faktiskt och praktiskt omöjliggör en verkställighet. Det är Migrationsverket som ska pröva om det går att genomföra en verkställighet. Det är allvaret i

8 8 (11) de omständigheter som har kommit fram som avgör om det behövs ytterligare utredning för att Migrationsverket ska kunna ta ställning till om en verkställighet kan genomföras. Utlänningens egna påståenden om medicinska hinder ska normalt vara underbyggda av läkarintyg utformade i enlighet med Socialstyrelsens riktlinjer (jfr MIG 2007:15). Även här gäller förvaltningslagens serviceregler som ålägger myndigheten att lämna råd och vägledning. Om det finns brister i ett läkarintyg som innehåller uppgifter som skulle kunna innebära att medicinskt hinder finns, ska utlänningen informeras om att intyget bör kompletteras samt på vilket sätt. Vid svårigheter att bedöma den medicinska dokumentationen kan förtroendeläkare anlitas. När det gäller mycket svårt sjuka personer blir myndighetens ansvar större, och det är främst i sådana fall det kan finnas medicinska hinder. I dessa fall får Migrationsverket ofta information om läget på annat sätt än genom utlänningen själv. Här är det kanske inte den enskilde som har bäst information om sin medicinska status, och han eller hon är kanske inte heller kapabel att ta fram någon utredning. Det ligger även i myndighetens eget intresse att en noggrann utredning görs så att inte resurskrävande verkställighetsåtgärder vidtas och det sedan visar sig vara omöjligt att genomföra verkställigheten på grund av medicinska hinder. Vid sådana svåra sjukdomstillstånd kan det vara lämpligt att uppdra åt en förtroendeläkare att ta fram nödvändig utredning. 2.6 Hinder enligt p. 3 andra ledet verkställighetshinder av annan särskild anledning Punkt 3 i 12:18 UtlL tar i andra ledet upp annan särskild anledning att beslutet inte bör verkställas. Av förarbetena framgår att det ska vara fråga om nya omständigheter som gör att en verkställighet i det enskilda fallet framstår som orimlig (prop. 2004/05:170 s. 226). Ett fall då uppehållstillstånd kan beviljas med stöd av denna bestämmelse är då en enskilds hälsotillstånd utan att medicinskt hinder föreligger är så dåligt att det, ensamt eller sammantaget med övriga omständigheter, medför att en verkställighet framstår som orimlig. Även eventuella familjemedlemmar kan då beviljas uppehållstilstånd på grund av annan särskild anledning med hänsyn till principen om familjens enhet. Samma krav på läkarintyg gäller som vid medicinska hinder. Även vad gäller Migrationsverkets utredningsansvar hänvisas till vad som sägs ovan rörande medicinska hinder. Enligt förarbetena kan annan särskild anledning till att en verkställighet inte bör genomföras aktualiseras även då det är fråga om barn som inte kan tas om hand på lämpligt sätt sedan föräldrarna avlidit (se prop. 2004/05:170 s. 226). Det handlar här om udda fall där det är svårt att säga något generellt

9 9 (11) om när och i vilken omfattning kontroll- och utredningsinsatser ska göras. När barn berörs är dock myndighetens serviceskyldighet större än annars. Även ensamkommande barn kan beviljas uppehållstillstånd med stöd av denna bestämmelse om barnet inte kan tas emot av en familjemedlem, en utsedd förmyndare eller en mottagningsenhet väl lämpad för att ta hand om barn (jfr 12:3 a UtlL). Migrationsverkets serviceskyldighet och utredningsansvar i dessa fall framgår av dels SR 26/2016, Rättsligt ställningstagande angående verkställighet av beslut som rör ensamkommande barn, dels SR 25/2016, Rättsligt ställningstagande om praktiska verkställighetshinder. Av 12:18 fjärde stycket UtlL framgår att vid bedömningen av om det finns annan särskild anledning att ett avlägsnandebeslut inte bör verkställas ska konsekvenserna för ett barn av att skiljas från sin förälder särskilt beaktas, om det står klart att uppehållstillstånd på grund av stark anknytning till Sverige enligt särskilt angivna bestämmelser skulle ha beviljats om prövningen gjorts före inresan i Sverige. Under den tid som den tillfälliga lagen gäller begränsas möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning, se 6-10 den tillfälliga lagen. När det gäller sistnämnda fall är utgångspunkten att Migrationsverket ansvarar för utredningen om handläggningstid, och att den enskilde ansvarar för utredningen rörande sina personliga omständigheter (se prop. 2009/10:137 s. 22, där det anges att regeringen utgår från att de enskilda i flertalet fall kommer att lägga fram den utredning som de önskar tillföra ärendet). Även om utgångspunkten är att den enskilde ansvarar för utredningen om sina personliga omständigheter gäller serviceregeln i 4 FL. Det innebär att det i vissa fall kan vara lämpligt att upplysa den enskilde om möjligheten att komplettera sin utredning innan beslut fattas. Av SR 05/2016, Rättsligt ställningstagande angående kraven på klarlagd identitet och pass i ärenden om uppehållstillstånd, framgår att Migrationsverket inte är skyldigt att erbjuda DNA-analys i samband med en anmälan om verkställighetshinder. I de fall bevislättnad vad gäller identiteten kan bli aktuellt bör dock verket upplysa sökanden om betydelsen av en DNA-analys. 2.7 Särskild bestämmelse rörande barn Av 12:18 tredje stycket UtlL framgår att barn får beviljas permanent eller tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av medicinskt hinder eller annan särskild anledning även om de omständigheter som kommer fram inte har

10 10 (11) samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer. Under den tid som den tillfälliga lagen gäller ska som huvudregel endast tidsbegränsade uppehållstillstånd beviljas vid hinder mot verkställighet enligt 12 kap. 18 första stycket utlänningslagen. Mer information finns sist i detta dokument. Av förarbetena (prop. 2013/14:216 s. 28) framgår att det här kan vara fråga om att ett barns föräldrar har drabbats av sådana psykiska problem att de inte kan sörja för barnet utan stöd av släktingar som befinner sig i Sverige och tillräckligt stöd från släktingar, myndigheter eller organisationer inte finns att tillgå i hemlandet. Vidare nämns barn som har omhändertagits av sociala myndigheter och vars föräldrar, t.ex. på grund av bristande föräldraförmåga, inte har medverkat i planeringen för barnet. Ett sådant barn kan beviljas uppehållstillstånd om de nya omständigheterna innebär att barnet vid ett återvändande riskerar att hamna i en svår situation i hemlandet i avsaknad av lämpligt omhändertagande av släktingar eller mottagningsenheter. En annan omständighet som nämns är att ett barn lider av ett allvarligt sjukdomstillstånd som uppkommit eller förvärrats efter ett beslut om avvisning eller utvisning, och det är oklart om barnet kan få tillgång till vård i hemlandet. När barn berörs är Migrationsverkets utredningsansvar större än annars. Beträffande medicinsk utredning gäller vad som ovan sagts angående medicinskt hinder. Om ett barn är omhändertaget enligt LVU (lagen med särslikda bestämmelser om vård av unga) eller placerat enligt socialtjänstlagen bör Migrationsverket hämta in domen om omhändertagande eller yttrande från socialtjänsten. Migrationsverket ansvarar också för att utreda möjligheterna till omhändertagande i hemlandet. Under den tid som den tillfälliga lagen gäller, ska som huvudregel endast tidsbegränsade uppehållstillstånd beviljas vid hinder mot verkställighet enligt 12 kap. 18 första stycket utlänningslagen. Detta beror på att det under samma tid som huvudregel endast kommer att beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd i grundärenden. Lagstiftaren fann det då olämpligt att det skulle kunna beviljas permanent uppehållstillstånd i verkställighetsstadiet. Därför ska enligt 15 den tillfälliga lagen ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 12 kap. 18 första stycket utlänningslagen vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. Om ett nytt uppehållstillstånd beviljas ska, som huvudregel, även det nya tillståndet vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. Detta gäller i normalfallet även för barn. Beträffande barn finns det dock en möjlighet att bevilja permanent uppehållstillstånd i verkställighetsstadiet med stöd av 18 den tillfälliga

11 11 (11) lagen. Det ska då vid en samlad bedömning av barnets situation finnas sådana synnerligen ömmande omständigheter relaterat till ett varaktigt nedsatt hälsotillstånd hos barnet att det absolut krävs att han eller hon beviljas ett permanent uppehållstillstånd. Enligt förarbetena bör situationen då vara sådan att det är just permanent uppehållstillstånd som är nödvändigt. Det kan vara fråga om fall där barnet lider av trauma eller tortyrskador eller har varit utsatt för människohandel, och där ett tidsbegränsat uppehållstillstånd utgör hinder för effektiv vård och rehabilitering (prop. 2015/16:174 s. 62 f). Bestämmelsen i 18 utgör inte någon självständig grund för uppehållstilstånd utan möjliggör endast att permanent istället för tidsbegränsat uppehållstilstånd kan beviljas i vissa situationer. Enligt den tillfälliga lagen ska vidare vuxna som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder kunna beviljas ett permanent uppehållstillstånd när det tidsbegränsade uppehållstillståndet har löpt ut. Det krävs då att bl.a. vissa villkor gällande försörjning är uppfyllda, se 17 den tillfälliga lagen. Vägledning för vilken utredning som ska krävas i dessa fall kan hämtas i de styrdokument som används vid grundprövning. Detta rättsliga ställningstagande har beslutats av undertecknad rättschef efter föredragning av rättsliga experten. Ställningstagandet ersätter RCI 09/2010, som härmed upphävs. Rättschef