Förorenade områden i Gävleborgs län. Regionalt program

Transkript

1 Förorenade områden i Gävleborgs län Regionalt program

2 Omslagsfoto: Överhärde Skrot. Foto länsstyrelsen.

3 Innehållsförteckning INLEDNING... 3 MÅL OCH STYRNING... 3 MILJÖKVALITETSMÅL... 4 Miljömålsstyrd tillsyn... 4 Regionalt åtgärdsprogram för att nå miljömålen... 4 VATTENFÖRVALTNING... 4 REGLERINGSBREV... 5 ANSVAR OCH FINANSIERING... 5 AKTÖRER... 5 NATURVÅRDSVERKET, LÄNSSTYRELSE, KOMMUN OCH DOMSTOL... 5 VERKSAMHETSUTÖVARE OCH FASTIGHETSÄGARE... 6 ANDRA SOM JOBBAR AKTIVT MED FÖRORENADE OMRÅDEN... 6 METOD... 7 INFORMATION OM POTENTIELLT FÖRORENADE OMRÅDEN... 8 VÄGLEDNINGSMATERIAL... 8 INVENTERING... 8 UTREDNINGAR OCH UNDERSÖKNINGAR... 9 Ansvarsutredning... 9 AVHJÄLPANDEÅTGÄRDER... 9 REGIONALA FÖRUTSÄTTNINGAR GEOLOGI OCH HYDROLOGI INDUSTRIHISTORIA MILJÖ- OCH HÄLSORISKER FÖRKNIPPADE MED FÖRORENADE OMRÅDEN FÖRORENADE OMRÅDEN I GÄVLEBORGS LÄN ARBETSINSATS SOM KRÄVS FÖR ATT NÅ GENERATIONSMÅLET PRIORITERAT ARBETE I GÄVLEBORGS LÄN ÅR INVENTERING UNDERSÖKNINGAR OCH UTREDNINGAR ÅTGÄRDER MILJÖRISKOMRÅDEN OCH ANDRA MARKANVÄNDNINGSRESTRIKTIONER TILLSYNSVÄGLEDNING INFORMATION OCH SAMVERKAN BILAGOR: Bilaga 1 Schematisk bild över arbetets upplägg (19)

4 Inledning Ett förorenat område är en plats där det finns tungmetaller eller andra ämnen i sådana halter eller mängder att de innebär en risk för människors hälsa eller för miljön. Det kan vara mark, vatten, sediment eller byggnader som förorenats av olika typer av mänsklig aktivitet, allt ifrån historiska utsläpp från större industrier till läckande farmartankar. Föroreningar kan finnas kvar i vår omgivning lång tid efter att de först hamnar i miljön. Om inget görs kan de långsamt spridas ut i vårt dricksvatten och våra vattendrag eller påverka vår möjlighet att bo i och använda vissa områden. Direktkontakt med föroreningar eller konsumtion av vatten och mat som innehåller föroreningar kan skada vår hälsa. Föroreningar kan också hota den biologiska mångfalden genom att påverka växter och djurs livsmiljö negativt. Figur 1: Golvgrus med kromsalt, Iggesund Hårdkrom. Foto Länsstyrelsen. För att kunna skapa en hälsosam miljö till kommande generationer måste vi ta hand om föroreningsskadade områden. Detta arbete sker stegvis, där första steget går ut på att lokalisera var det kan finnas förorenade områden och sista steget innebär att sådana områden åtgärdas. Totalt har potentiellt förorenade platser lokaliserats i landet, varav ca återfinns i Gävleborgs län. Det återstår mycket arbetet med att undersöka och eventuellt åtgärda dessa områden. Arbetet är både tidskrävande och kostsamt och därför kommer avhjälpandeåtgärder i första hand endast genomföras vid de allvarligast förorenade områdena. Det är många av samhällets aktörer som berörs av arbetet, däribland myndigheter, verksamhetsutövare, fastighetsägare, exploatörer, konsulter och entreprenörer. Mål och styrning Det övergripande målet för Sveriges miljöpolitik är att vi till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Denna målsättning ska vara vägledande för miljöarbetet på alla nivåer i samhället och som riktmärke finns 16 nationella miljökvalitetsmål. 3 (19)

5 Miljökvalitetsmål Arbetet med förorenade områden påverkas direkt av miljömålet Giftfri miljö. Miljökvalitetsmålet, Giftfri miljö Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna. För varje miljökvalitetsmål har regeringen beslutat om ett antal preciseringar i syfte att bedöma möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen. En av preciseringarna lyder: - Förorenade områden ska vara åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön. Förorenade områden hotar människors hälsa och miljön på flera sätt. Det handlar om vårt dricksvatten, vår mat, vår boendemiljö och djurs och växters livsmiljö. Arbetet styrs därför också av andra miljömål, framförallt Grundvatten av god kvalitet, God bebyggd miljö, Levande sjöar och vattendrag och Ett rikt växt och djurliv. Miljömålsstyrd tillsyn Centrala myndigheter med ansvar för tillsynsvägledning har enats om ett antal principer som stöd för prioriteringen av den operativa tillsynen. Här framgår bl.a. att tillsynen ska vara miljömålsstyrd och att de operativa tillsynsmyndigheterna ska samverka. Regionalt åtgärdsprogram för att nå miljömålen Gävleborgs län har också tagit fram ett regionalt åtgärdsprogram för miljömålen Följande åtgärder anknyter till arbetet med förorenade områden: - Dialogsamverkan avrinningsområde. I ett pilotprojekt ska minst ett avrinningsområde ses över genom dialogsamverkan. - Förorenade småbåtshamnar. Kartlägga och identifiera förekomsten av miljögifter i länets småbåtshamnar. - Strategi för dioxin. Kunskapssammanställning om utbredningen av dioxin i länet och utformning av en strategi för åtgärder. - Tillsyn och tillsynsvägledning. Tillsyn och tillsynsvägledning ska tillämpas och utvecklas för att bidra till att nå miljömålen. Vattenförvaltning Vägledande för arbetet med förorenade områden är också ramdirektivet för vatten, med det övergripande målet att alla vatten ska ha god status och att vattenkvaliteten inte får försämras. Gävleborgs län tillhör Bottenhavets vattendistrikt. Förorenade områden omfattas av åtgärd 10 i vattendistriktets åtgärdsprogram för år : - Länsstyrelserna ska i sitt arbete med bidragsansökningar och tillsyn av förorenade områden fortsätta prioritera områden med påverkan på vattenförekomster där det behövs förebyggande eller förbättrande åtgärder för att se till att miljökvalitetsnormerna för vatten kan följas. 4 (19)

6 Regleringsbrev Regeringen beslutar, utöver de generella regelverken om ekonomisk styrning och myndigheternas befogenheter och skyldigheter, om förutsättningarna för den enskilda myndighetens verksamhet. Det sker genom förordningar och i årliga regleringsbrev. I regleringsbrevet för budgetåret 2017 lyfter regeringen utöver tillsyn och tillsynsvägledning enligt miljöbalken och miljömålsarbetet också arbetet med sanering inför byggande av bostäder som en viktig uppgift. Länsstyrelserna har fått i uppdrag att redovisa arbetet med att identifiera förorenade områden som är lämpliga att sanera för byggande av bostäder. Av redovisningen ska bl.a. framgå hur länsstyrelsen informerat om möjligheten till bidrag. Ansvar och finansiering Grundprincipen är att den som orsakat en föroreningsskada (verksamhetsutövaren) har ansvar för att avhjälpa skadan. Med verksamhetsutövare menas den som bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som förorenat mark, vatten eller byggnader. Ansvaret finns kvar tills skadan eller olägenheten upphört. Om det saknas en ansvarig verksamhetsutövare kan fastighetsägaren ha ett ansvar för föroreningsskadan, men bara om fastigheten förvärvats efter den 31 december Det är tillsynsmyndigheten som utreder vem eller vilka som är ansvariga och bedömer hur omfattande ansvaret är. Saknas juridiskt ansvarig för en föroreningsskada kan undersökning och avhjälpandeåtgärder i vissa fall utföras med statliga bidrag. Från år 2016 finns även möjlighet att söka bidrag för sanering av förorenade områden inför bostadsbyggnation. Anslaget ska underlätta bostadsbyggande på områden som är förorenade och syftar till att bidra till ökat bostadsbyggande. Regler för statsbidrag finns i förordningen (2004:100) om avhjälpande av föroreningsskador och statsbidrag för sådant avhjälpande. Vissa verksamhetsutövare ska också upprätta en statusrapport. I samband med att verksamheten upphör ska verksamhetsutövaren sedan återställa området till det skick det hade enligt statusrapporten. Denna skyldighet fråntar inte verksamhetsutövaren ansvaret att i skälig omfattning utföra ytterligare åtgärder om kvarvarande föroreningar innebär en risk för människor eller för miljön. Aktörer Föroreningarna som finns i vår omgivning kan påverka oss alla eftersom det finns risk för att de sprids till vårt dricksvatten och våra vattendrag eller begränsar vår möjlighet att bo i och använda vissa områden. Arbetet med att ta hand om dessa områden involverar också många aktörer i samhället från myndigheter till verksamhetsutövare och privatpersoner. Naturvårdsverket, länsstyrelse, kommun och domstol Naturvårdsverket har ansvaret för att samordna, prioritera och följa upp arbetet med föroreningsskadade områden på central nivå. Naturvårdsverket administrerar också de statliga bidragen för förorenade områden. 5 (19)

7 Länsstyrelsen har det regionala ansvaret för planering, prioritering, operativ tillsyn, vägledning, bidragsadministration och rapportering av arbetet med föroreningsskadade områden. Kommunerna bedriver operativ tillsyn över föroreningsskadade områden. En kommun kan också låta utföra egna undersökningar och åtgärder eller agera huvudman för bidragsfinansierade åtgärder. Dessutom är föroreningar en viktig fråga i kommunens arbete med detalj- och översiktsplaner. Utöver länsstyrelser och kommuner finns det ytterligare en myndighet, Försvarsinspektören för hälsa och miljö, som ansvarar för tillsyn över förorenade områden. Inspektörens tillsynsansvar omfattar endast Försvarsmaktens verksamheter. Överklagade beslut som rör förorenade områden hanteras av länsstyrelserna, Mark- och miljödomstolarna och Mark- och miljööverdomstolen. Verksamhetsutövare och fastighetsägare Verksamhetsutövare och fastighetsägare genomför undersökningar och åtgärder av förorenade områden efter beslut från tillsynsmyndigheten. Företag och fastighetsägare kan också själva ta initiativ till utredning av förorenade områden. Det är ganska vanligt inför försäljning av fastigheter, verksamheter eller bolag. Frågan brukar även diskuteras med tillsynsmyndigheten vid schakt, ombyggnad eller förändrad markanvändning. Då kan det även vara exploatören som väcker frågan. Kostnader för att åtgärda ett förorenat område kan också tas upp som en miljöskuld i företagens årsredovisning. Statliga organisationer som Trafikverket, Försvarsmakten, Statens fastighetsverk och Luftfartsverket arbetar med att identifiera, utreda och vid behov åtgärda de förorenade områden som uppstått p.g.a. deras verksamheter. Andra som jobbar aktivt med förorenade områden Sveriges geologiska undersökning (SGU) inventerar och är huvudman för utredningar och åtgärder vid områden som kan ha förorenats av nedlagda statliga organisationer. De kan också ge vägledning i frågor som rör huvudmannaskap till kommuner som tar på sig den uppgiften. Statens Geotekniska Institut (SGI) arbetar med teknikutveckling, kunskapsuppbyggnad och forskning kring förorenade områden. Länsstyrelsen och kommunerna kan i enskilda ärenden få begränsad rådgivning av SGI, korttidsstödet. SPI Miljösaneringsfond AB (SPIMFAB), bildades av oljebolagen 1997 med syftet att identifiera, undersöka och vid behov sanera nedlagda bensinstationer. År 2014 blev SPIMFAB klar med undersökningar och åtgärder vid ca f.d. bensinstationer. Entreprenörer, konsulter, laboratorier, transportörer och mottagare av förorenade massor är alla involverade i undersökningar eller åtgärder. Det finns flera som arrangerar utbildningar och föreläsningar om förorenade områden däribland många universitet och högskolor. Nätverket Renare mark är ett nationellt 6 (19)

8 forum för erfarenhetsutbyte mellan myndigheter och företag. Nätverket arrangerar möten, seminarier och workshops kring aktuella efterbehandlingsfrågor. Metod Arbetet med förorenade områden sker stegvis för att resurserna ska kunna inriktas mot de områden som är allvarligast förorenade och som utgör största hotet mot människors hälsa och miljön. Alla platser där någon form av miljö- och hälsofarlig verksamhet bedrivits identifieras och lokaliseras. Figur 2: Geografisk fördelning av potentiellt förorenade områden i riskklass 1 och 2, Gävleborgs län. Även om alla föroreningsskadade områden inte kommer att bli åtgärdade skapas en samlad kunskap om på vilka platser det är viktigt att vara försiktig vid schakt och förändrad markanvändning. 7 (19)

9 Information om potentiellt förorenade områden Informationen om potentiellt förorenade områden samlas i en länsstyrelsegemensam databas, EBH-stödet. Informationen utgör ett mycket värdefullt prioriteringsunderlag för det fortsatta arbetet med förorenade områden inklusive myndigheternas tillsyn (lokalt, regionalt och nationellt), men kan även vara till nytta vid exempelvis grävarbeten, fastighetsöverlåtelser och samhällsplanering. Kravet på att tillhandahålla miljöinformation finns bland annat i Århuskonventionen och i EU:s INSPIRE-direktiv. Information om arbetet med förorenade områden finns på länsstyrelsens hemsida samt på ebhportalen.se. Via hemsidan går det också att ta del av en allmänt tillgänglig karta över förorenade områden. Mer detaljerade information om specifika områden lämnas ut på begäran. Målgrupp för informationen är bl.a. kommuner, allmänhet, konsulter, verksamhetsutövare, fastighetsmäklare och fastighetsköpare. Vägledningsmaterial Naturvårdsverket har tagit fram ett vägledningsmaterial som omfattar hela kedjan av arbetsmoment från inventering och undersökningar till åtgärder. Materialet består av flera rapporter som tydligt speglar arbetets komplexitet. Även hanteringen av det statliga bidraget finns beskriven i några av Naturvårdsverkets rapporter, Nationell plan för fördelning av statliga bidrag för efterbehandling (rapport 6617) och Kvalitetsmanual för användning och hantering av bidrag till efterbehandling och sanering. Inventering De områden där det bedrivits verksamhet inom en bransch som man av erfarenhet vet kan ha orsakat förorening inventeras och riskklassas. Inventering innebär insamling av historisk information om vilka verksamheter som bedrivits på platsen, vilka kemikalier som använts och hur avfall och kemikalier förvarades. Uppgifterna samlas in från en rad olika källor, t.ex. myndighetsarkiv, äldre kartor, gamla telefonkataloger, anställda på företaget och hembygdsföreningar. Baserat på den information som samlats in under inventeringen görs en sammanvägd bedömning av vilken risk föroreningarna innebär för människor och miljö. Området placeras i någon av fyra klasser: - Mycket stor risk (riskklass 1) - Stor risk (riskklass 2) - Måttlig risk (riskklass 3) - Ingen/liten risk (riskklass 4) Inventering och riskklassning sker enligt en metodik framtagen av Naturvårdsverket, MIFO (metodik för inventering av förorenade områden). Det skapar förutsättningar för en likartad bedömning av alla områden oavsett vilken verksamhet som bedrivits på platsen och vem som genomför inventeringen. Fram till år 2013 finansierades inventeringsarbetet i huvudsak av det statliga bidraget. Inventeringen utfördes då ofta bransch- eller områdesvis. Därefter har inventering framförallt genomförts via tillsyn, i den kommunala planeringen eller på initiativ av 8 (19)

10 verksamhetsutövare eller fastighetsägare, vilket innebär att den i större omfattning idag är inriktad mot enstaka områden. Områden där risken bedöms som måttlig eller liten (riskklass 3 och 4) prioriteras normalt inte för vidare undersökningar eller åtgärder. Det kan ändå bli aktuellt med undersökningar om det framkommer nya uppgifter eller om markanvändningen på området förändras. Utredningar och undersökningar Undersökningar sker normalt stegvis. Första steget utgörs ofta av en översiktlig undersökning för att ta reda på om ett område är förorenat. Om det visar sig att misstanken stämmer utvidgas undersökningen för att ta reda hur omfattande föroreningsproblemet är (utbredning, halt och mängd). Undersökningarna innebär provtagning av jord, grundvatten, ytvatten, sediment, inomhusluft och/eller byggnadsmaterial. Proverna analyseras på laboratorium eller i fält. Även andra frågor utreds t.ex. områdets geologi och grundvattnets strömningsriktning. Resultatet från undersökningarna utvärderas och används som underlag för att bedöma vilken risk föroreningarna innebär. Riskbedömningen fördjupas i takt med att undersökningarna utökas och blir mer detaljerade. Nu utreds även vilka åtgärder som krävs för att minska riskerna till en acceptabel nivå och vilken teknik som är lämpligast och mest kostnadseffektiv. Kostnaden för nödvändiga åtgärder uppskattas. Utredningarnas och undersökningarnas omfattning och inriktning bör diskuteras med tillsynsmyndigheten innan arbetet påbörjas. Ansvarsutredning Inför första undersökningen görs en enklare utredning av ansvaret för att avhjälpa föroreningssituationen. Den kommuniceras skriftligt med verksamhetsutövare och fastighetsägare och diskuteras vid ett efterföljande möte, där också lämplig omfattning av en eventuell undersökning tas upp. Efter utförda undersökningar görs en fördjupad ansvarsutredning inriktad mot åtgärd. Vid behov revideras ansvarsutredningen utifrån de nya uppgifter som kompletterande undersökningar bidrar med. Avhjälpandeåtgärder Det praktiska genomförandet av avhjälpandeåtgärder har många likheter med markoch anläggningsarbeten. En viktig skillnad är att det trots undersökningar inte är ovanligt med avvikelser och det är därför viktigt att ha beredskap för det oväntade. Den vanligaste åtgärden innebär att gräva upp och transportera bort förorenade massor till en deponi eller behandlingsanläggning. Olja och andra organiska ämnen behandlas biologiskt genom kompostering. Föroreningar, både metaller och organiska ämnen, kan också koncentreras till en mindre mängd jord genom jordtvätt. Vissa förorenade massor kan behandlas på plats (in-situ) utan uppgrävning genom t.ex. vakuumventilation. Det finns alltså många olika åtgärdslösningar och vilken som är lämpligast beror på vilken typ av föroreningar det handlar om och förutsättningarna på den aktuella platsen. 9 (19)

11 Avhjälpande av föroreningsskador är en resurskrävande och komplex verksamhet. Uppföljning och erfarenhetsåterföring är därför centralt för att kunna ta vara på den kunskap som byggs upp och den utveckling som sker inom området. Figur 3: PH-höjande kemikalier vid en in-situ åtgärd, Gävle Galvan. Foto Länsstyrelsen. Avhjälpandeåtgärder måste anmälas till tillsynsmyndigheten. För vissa åtgärder krävs tillstånd enligt miljöbalken. Regionala förutsättningar Landskapen Gästrikland och Hälsingland (större delen) utgör tillsammans Gävleborgs län. Här bor ca människor fördelat på tio kommuner. Länet är km 2 till ytan, vilket motsvarar ca 4 % av Sveriges totala yta. Geologi och hydrologi Gästrikland är till största delen ett slättland som bryts av mindre höjdsträckningar, medan landskapsbilden i Hälsingland präglas av bergkullterräng. Länets topografi karakteriseras av en låglänt kustzon och en betydligt mer kuperad terräng i inlandet. Nivåskillnaden är betydande, från Bottenhavet stiger marknivån till 711 meter över havet vid Stora Korpmäkis krön i Orsa Finnmarker. Kustzonen är bred i söder men smalnar av mot norr och här återfinns bitvis tjocka postglaciala avlagringar i form av lera och silt som är vanligt under högsta kustlinjen. Berggrunden består främst av urberg och de dominerande bergarterna är gnejsgranit, granit, kvartsit, samt vissa sedimentgnejser. Den innehåller även i mindre omfattning yngre bergarter såsom dalaporfyr, sandsten och dellenit, som sätter sin prägel på mineralsammansättningen i 10 (19)

12 länets moräner genom att bidra till en generellt sur markmiljö. Delar av berggrunden i länet är också uranhaltig. Landskapsbilden präglas av de stora vattendrag som genomkorsar länet. De mest framträdande är Ljusnan, Voxnan och Dalälven. Isälvsavlagringar såsom rullstensåsar och isälvsdeltan är ett vanligt förekommande inslag i landskapet. Moränen är den jordart som till följd av sin utbredning har störst betydelse för länets markförhållanden. Industrihistoria Industriutvecklingen i Gävleborgs län har till stor del formats av tillgången på skogsråvara. När den tidiga industrialiseringen tog fart i mitten av 1800-talet fanns det nära kopplingar mellan de nya industrierna och det bondeägda jord- och skogsbruket. Det föll sig naturligt att lokalisera industrierna till vattendragen, eftersom vatten under den här tiden utgjorde den huvudsakliga kraftkällan för drift av maskiner och transportleden för material. Gävleborg utmärkte sig tidigt som ett stål- och skogslän och än idag dominerar den tunga basindustrin med massafabriker och stålverk. Ett flertal andra branscher såsom sågverk, träimpregnering, boardtillverkning, tegelbruk, kättingfabriker etc. förstärker bilden av skogs- och stålindustrisektorernas dominans. Övrigt (10%) Avfallssektor (15%) Metallindustri (36%) Trafiksektor (9%) Skogsindustri (15%) Kemiindustri (15%) Figur 4: Identifierade förorenade områden fördelat på industrisektor. En tredje sektor som historiskt sett haft stor betydelse är gruvindustrin. Gruvorna har framförallt funnits i västra Gästrikland och många av dem har försörjt de äldre järnbruken genom brytning av järnmalm. Idag finns endast en gruva i drift i länet. Miljö- och hälsorisker förknippade med förorenade områden Ökad miljömedvetenhet och skärpta miljökrav innebär att industrins utsläpp av kemiska ämnen till mark, luft och vatten idag minskat. Den ökade medvetenheten har också lett till att miljö- och hälsoriskerna kopplade till förorenade områden uppmärksammats. Det är framförallt verksamhet vid tidigare industrier som är orsaken till att flera områden idag måste betraktas som förorenade. Många av dessa verksamheter saknade helt eller delvis rening av sina utsläpp och spred stora mängder föroreningar till närmaste vatten. Eftersom det sällan fanns skyddsåtgärder hamnade spill från kemikaliehantering direkt 11 (19)

13 på marken. Avfall, som vi idag anser är farliga, användes ibland för utfyllnad eller placerades på en närliggande tipp. Därför finns det nu många områden där mark, vatten, byggnader eller sediment är förorenade av metaller och andra ämnen. Figur 5: Det går sällan att se på ett område om det är förorenat, Norrsundet. Foto Länsstyrelsen. Föroreningarna kan finnas kvar under lång tid och långsamt spridas i miljön. Känsliga naturområden kan påverkas och människor kan exponeras för föroreningarna, t.ex. via ångor, hudkontakt eller intag av dricksvatten och livsmedel. Det är därför mycket viktigt att ta reda på var dessa områden finns och vilken risk de utgör för människors hälsa och miljön. Informationen är också av stor betydelse i samhällsplanering och exploatering eftersom det finns intresse för att utveckla och återanvända industrimark. Förorenade områden i Gävleborgs län Närmare potentiellt förorenade områden har identifierats i länet. Siffran inkluderar inte alla platser där Försvarsmakten haft verksamhet och information om ytterligare några områdens existens kommer sannolikt att dyka upp även i framtiden. Antalet potentiellt förorenade områden i länet bedöms därför vara något underskattat, men siffran ger ändå en rimlig beskrivning av förhållandena i länet. Kunskapen om länets potentiellt förorenade områden är långt ifrån fullständig. Ett mindre antal är konstaterat förorenade medan det för de flesta endast finns en misstanke om förorening. Hittills har drygt 820 potentiellt förorenade områden i länet inventerats och riskklassats, se figur 6. Inventeringen visar att de mest omfattande problemen inte nödvändigtvis är kopplade till branscher som gett upphov till störst antal områden. Ett exempel är gruvindustrin där ca 200 områden identifierats, men där inventeringen visar att endast sex av dessa utgör en större risk för människors hälsa eller miljön. Anledningen till detta är att de flesta gruvor i länet varit mindre gruvor med brytning av järnmalm, som i regel innehåller mindre tungmetaller och är mindre läckagebenägen än sulfidmalm. I 12 (19)

14 länet har istället tillverkningen av sågade trävaror, massa, papper, järn och stål stått för ett betydande bidrag till dagens föroreningssituation. Figur 6: Inventerade områden i Gävleborgs län fördelade på riskklass. Föroreningar vid sågverk är i första hand förknippad med olika former av träskyddsbehandling. För att skydda det sågade virket mot blånadssvamp under lagring användes bl.a. klorfenolpreparat. Ett mer långvarigt skydd mot röta uppnåddes genom impregnering med kreosot (stenkolstjära) och metallsalter. Kolning och tillverkning av trätjära har också skett i anslutning till en del sågverk. Halterna av tungmetaller, PAH (ämne i bl.a. stenkolstjära) och klororganiska föreningar är ofta förhöjda i anslutning till dessa områden. Branschtypiska föroreningar vid järn- och stålverk är olika tungmetaller, arsenik, PAH, kvicksilver och dioxin. Metallerna och arseniken kommer från den malm som vidareförädlats till tackjärn (masugnar) och stångjärn (hammare) samt från användningen av legeringsmetaller, främst krom och nickel. Skrotbaserad ståltillverkning har medfört utsläpp av kvicksilver. En förutsättning för produktionen var tillgången på stora mängder energi i form av trä-, stenkol och eldningsolja som medfört förhöjda halter av PAH. Betning av stål kan dessutom ge upphov till cyanidförorening i mark. Massa- och pappersbruken har genom användningen av stora mängder processvatten medfört utsläpp av föroreningar till recipient. På de platser där kemiska preparat använts för att förhindra algtillväxt i avloppsledningar kan sedimenten innehålla höga halter kvicksilver och där klorgasblekning har utnyttjats påträffas förhöjda halter klororganiska ämnen. Framställning av massa enligt sulfitmetoden gav upphov till stora mängder av en restprodukt kallad kisaska (rostad svavelkis). Askan som till största delen består av järnoxid har under kortare perioder återanvänts för järnframställning. Stora mängder har dock antingen använts som fyllnadsmassor, för ogräsbekämpning eller lagts på tipp i närheten av industriområdet. Eftersom kisaskan utöver järn innehåller höga halter tungmetaller är dessa upplag en stor källa till spridning av bl.a. koppar, zink och bly. 13 (19)

15 Det finns höga halter dioxin i strömming längs länets kust. I flera undersökningar har de högsta halterna, som överskrider EU:s gränsvärde för dioxin i livsmedel, påträffas utmed södra Bottenhavets kustområde. Det är inte omöjligt att förorenade områden kan bidra till problemet med dioxin i fisk. Där virke blånadsskyddades på sågverken hittas idag dioxin, på grund av att klorfenolpreparaten var förorenade med dioxin. Blekning av pappersmassa har lett till utsläpp av olika typer av klorföreningar till sediment. Provtagning inom projektet Fiberbankar i Norrland (FIN) visar också att halter av organiska miljöföroreningar och metaller i bottensediment i anslutning till pappers- och träindustrier i flera fall är höga. Övervakningen av miljötillståndet i länet visar dessutom att metallhalterna i kustnära sediment är hög. Gävle fjärdar är det kustområde som är mest belastat av metaller, med höga halter kvicksilver, bly och kadmium i Yttre fjärden och höga zink- och kopparhalter i Inre fjärdens sediment. Naturvårdsverkets redovisning av kontroll och övervakning av högfluorerade ämnen (PFAS) i yt- och grundvatten visar att dessa har fått stor spridning i miljön (rapport 6709). Detta gäller även Gävleborgs län där det finns flera platser där miljökvalitetsnormen för ytvatten överskrids med 1-10 eller mer än 10 gånger. Högsta halterna har detekterats i anslutning till förorenade områden. Vi kan även komma i kontakt med föroreningar när före detta industribyggnader omvandlas till bostäder. Före detta kemtvättar utgör exempel på detta eftersom sådana vanligen bedrevs i mindre anläggningar inom tätorter och eftersom klorerade lösningsmedel från verksamheten kan finnas kvar i byggnader och mark under lång tid och på så sätt påverka t ex inomhusluften. Arbetsinsats som krävs för att nå generationsmålet Problemet med förorenade områden ska vara avhjälpt inom en generation. För snabbast och störst effekt inriktas arbetet med undersökningar, utredningar och åtgärder i första hand mot de områden där risken för miljön och människors hälsa bedöms vara störst (riskklass 1 och 2). Trots denna grundläggande prioritering kommer arbetet att bli resurskrävande, både ekonomiskt och personellt. Det ställer krav på goda kunskaper och engagemang hos alla aktörer inom området, men även på teknisk utveckling samt tillgång till entreprenörer. Tabell 1: Nödvändig arbetsinsats för att nå Giftfri miljö till år 2050, beskrivet som antal områden. Arbetsmoment Totalt Kvarstår Arbetstakt per år Identifiera/lokalisera Enstaka Förekommen anledning Inventera/riskklassa Utreda/undersöka Åtgärda Frågor om föroreningar aktualiseras även vid andra platser än de som är allvarligast förorenade. Det kan ske vid exploatering, fastighetsförvärv, nedläggning av industriell verksamhet eller förändrad markanvändning (kommunal planering). 14 (19)

16 Prioriterat arbete i Gävleborgs län år I länet arbetar såväl länsstyrelsen som länets kommuner med att, utöver inkommande ärenden, även lägga fokus på de områden som innebär stor risk för människa och miljö. Kort information om de områden som innebär störst risk finns i länets lista över prioriterade områden (30-listan). Därutöver är bl.a. avhjälpande inför bostadsbyggande, PFAS och information kring fördelningen av tillsynsansvaret också aktuellt under programperioden. Inventering Merparten av länets potentiellt förorenade områden är identifierade. Det finns därför ett begränsat behov av att fortsätta att systematiskt identifiera områden. En bransch där identifieringsarbetet kvarstår är småbåtshamnarna, något som pekats ut som en åtgärd i länets miljömålsarbete. Får länsstyrelsen in uppgifter om tidigare okända områden kommer kunskapen såklart att tas tillvara och föras in i databasen över potentiellt förorenade områden. Hittills har drygt 820 potentiellt förorenade områden inventerats och riskklassats i länet. Länsstyrelsen bedömer att omfattningen på det kvarstående inventeringsarbetet är av ungefär motsvarande omfattning som det som redan utförts ( områden). I syfte att skapa förutsättningar för ett utökat systematiskt inventeringsarbete ska minst tre projekt inriktade mot inventering genomföras under de närmaste åren. Planerade inventeringsprojekt: - Identifiering av potentiella förorenade småbåtshamnar i länet. Särskilda miljömålsmedel kommer att sökas för att finansiera arbetet. - Inventering av två geografiska områden (vattenskydds- respektive industriområde). Sker lämpligen med hjälp av en student som projekt- eller examensarbete. Tidigare erfarenhet har visat att inventering av ett geografiskt avgränsat område passar som projekt- eller examensarbete. Det är ett effektivt sätt att inventera flera förorenade områden och bedöms därför kunna vara ett värdefullt komplement till inventering via tillsyn och planering. För att nå framgång krävs engagemang från såväl länsstyrelsen (handledning i inventeringsmetodik) som den lokala tillsynsmyndigheten, kommunen, (information om verksamheter och kontakter). Undersökningar och utredningar Undersökningar och utredningar kommer att fortsätta på flera av länets prioriterade områden. I flera fall kommer mer fördjupade undersökningar och utredningar att genomföras, men även ett antal översiktliga undersökningar planeras. Det är viktigt att fler områden blir undersökta för att behovet av åtgärder ska kunna avgöras och arbetet som helhet inte ska bromsas upp. Prioriterade undersökningar och utredningar: - Områden prioriterade för undersökningar och utredningar (inklusive ansvarsutredningar) redovisas i bilaga (19)

17 Utöver prioriterade utredningar bedömer länsstyrelsen att det under programperioden kan vara aktuellt med omkring sex statusrapporter. Bedömningen utgår från antagna BAT-slutsatser som innebär att tre verksamheter är skyliga att lämna in statusrapporter och att det kan bli aktuell med statusrapportering i ett antal tillståndsprövningar. Länsstyrelsen har hittills tagit emot tre statusrapporter och diskuterat statusrapportering i samband med tre tillståndsprövningar. Figur 7: Sedimentprovtagning. Foto Länsstyrelsen. Vid behov efterfrågas inventering eller undersökningar vid tillsyn, prövning eller anmälan av miljöfarliga verksamheter och vattenverksamhet. Det kan leda till krav på avhjälpandeåtgärder eller särskilda försiktighetsmått. Frågan väcks också i samband med nedläggning och avveckling av verksamheter. Åtgärder Vid flera av länets förorenade områden är verksamhetsutövarens och fastighetsägarens ansvar för att genomföra och bekosta avhjälpandeåtgärder begränsat. För att kunna genomföra nödvändiga åtgärder behövs därför både statliga bidrag och en huvudman som ansvarar för att genomföra saneringen vid dessa områden. Förutsättningarna för att agera huvudman skiljer sig mellan kommunerna, men ett antal kommuner har varit eller kommer att vara huvudman för åtgärder vid något av länets mest prioriterade områden. Exempel på åtgärd där ansvaret är begränsat: Vid f.d. Iggesund Hårdkrom bedrevs hårdförkromning mellan 1960 och Verksamheten har gett upphov till förorening av mark, byggnader och grundvatten. Den dominerande föroreningen är sexvärt krom. Ansvaret för avhjälpande är drygt 85 %. Utförandet av avhjälpandeåtgärden har, med anledning av storleken på ansvaret, delats upp mellan en privat och en kommunal huvudman. Båda entreprenaderna har en gemensam styrgrupp. 16 (19)

18 Prioriterade åtgärder: - Det pågår eller finns planer på att under de närmaste åren genomföra avhjälpandeåtgärder vid flera av länets prioriterade områden, se bilaga 1. Länsstyrelsen räknar också med att ett antal avhjälpandeåtgärder kommer att initieras av behovet av att bygga bostäder. Det är bara vid ett område i länet som möjligheterna att nyttja bidraget utreds närmare för närvarande. Naturvårdsverkets och länsstyrelsens informationsinsatser under 2017 kan dock leda till att alternativet blir aktuellt för flera områden. Länsstyrelsen har genom dialog aktivt arbetat för ökad kunskap och kontroll över föroreningssituationen vid pågående verksamheter. Det har bl.a. mynnat ut i att vid stålverken hanterar bolagen, i överenskommen omfattning, frågan om föroreningsskador inom ramen för egenkontrollen. Dessa överenskommelser har formaliserats genom masshanteringsplaner. Dialog kring fördelarna med ett liknande arbetssätt kommer att fortsätta med flera verksamhetsutövare. Miljöriskområden och andra markanvändningsrestriktioner Om ett mark- eller vattenområde är så allvarligt förorenat att det med hänsyn till riskerna för människors hälsa och miljön är nödvändigt att föreskriva om begränsningar i markanvändningen och andra försiktighetsmått ska länsstyrelsen förklara området som miljöriskområde (10 kapitlet miljöbalken). Det finns i dag inget miljöriskområde i länet och inte heller några planer på att ta beslut om något sådant område. Information om restriktioner kopplade till nödvändiga eller genomförda avhjälpandeåtgärder kan också föras in i fastighetsregistret. Planerat arbete avseende restriktioner: - Möjligheterna att genom inskrivning i fastighetsregistret skydda genomförda åtgärder vid Bergviks sulfits kisaskedeponi ska utredas. Tillsynsvägledning Tillsynsvägledning ska, i likhet med den operativa tillsynen, bidra till att miljöbalkens mål om en hållbar utveckling nås. Den syftar till att främja, förstärka och utveckla arbetet med den operativa tillsynen. Dessutom utgör den ett viktigt verktyg för att skapa förutsättningar för likartade arbetssätt och bedömningar. Tillsynsvägledningen sker i form av stöd, råd, samordning, uppföljning och utvärdering av den operativa tillsynen. Länsstyrelsen har ansvaret för tillsynsvägledning på regional nivå. Samlad information om tillsynsvägledningen enligt miljöbalken finns i länsstyrelsens treåriga plan för tillsynsvägledning, som går att ladda ned från länsstyrelsens hemsida. Länsstyrelserna har tagit fram en gemensam miniminivå för tillsynsvägledning avseende förorenade områden. Miniminivån anger vad kommunerna bör kunna förvänta sig från länsstyrelsen i form av tillsynsvägledning avseende förorenade områden inom en treårsperiod. Miniminivån motsvarar en nivå som det bedömts vara realistiskt att 17 (19)

19 uppfylla i ett kortare perspektiv. Tanken är att tillsynsvägledning på sikt ska utvecklas mot en mer ambitiös önskvärd nivå. Länsstyrelsens insatser enligt miniminivån omfattar: - Vägledning i enskilda ärenden genom kontakter via telefon, e-post eller annan skriftväxling samt personliga möten. - Överlämna information om kommunernas tillsynsobjekt, med fokus på prioriterade områden (riskklass 1 och 2). - Erbjuda grundutbildning i tillsyn och arbetsprocess rörande förorenade områden. - Erbjuda grundutbildning i MIFO-metodiken inklusive information om EBH-stödet. - Utföra riktade informationsinsatser om tillsynsmyndighetens roll i samband med uppstart av bidragsprojekt (enskilda ärenden). Tillsynsvägledning i form av gemensamma nationella checklistor, mallar, vägledningsmaterial och liknande kommer att också att publiceras på ebhportalen.se. Information och samverkan En viktig del i arbetet mot miljömålet Giftfri miljö är att det finns kvalitetssäkrad och aktuell information tillgänglig. Länsstyrelsens databas över potentiellt förorenade områden kräver kontinuerligt arbete med uppdatering och kvalitetssäkring. För att informationen i databasen ska uppnå önskad kvalitet och för att databasen ska kunna användas på ett så effektivt sätt som möjligt i det regionala och nationella arbetet med förorenade områden behöver dock extra insatser göras. År 2014 påbörjade länsstyrelsen en strukturerad genomgång och kvalitetssäkring av databasen, som det kommer ta flera år att slutföra. Idag är 20 % av områdena i databasen kvalitetssäkrade däribland samtliga områden utgör mycket stor eller stor risk för människors hälsa eller miljön (riskklass 1 och 2). Planerad omfattning av kvalitetssäkring: - Vid utgången av år 2020 ska samtliga inventerade och riskklassade förorenade områden i EBH-stödet vara kvalitetssäkrade. Informationen om förorenade områden är efterfrågad såväl internt (samhällsplanering) som externt (konsulter, fastighetsägare m.fl.). Länsstyrelsen ägnar därför en hel del tid åt att lämna ut allmänna handlingar. Samverkan sker mellan länets kommuner och länsstyrelsen vid gemensamma projekt och i enskilda ärenden. Flera av länets kommuner deltar aktivt, vid möten och genom yttranden, i arbetet med förorenade områden där länsstyrelsen bedriver tillsyn. Det innebär att kommunen är informerad om vad som händer i ärendet, vilket är positivt eftersom närboende och intresserad allmänhet i många fall vänder sig med frågor till den lokala myndigheten. Dessutom innebär det att kommunen redan är insatt i problematiken om det blir aktuellt att senare förändra markanvändningen inom området. Länsstyrelsen får också möjlighet att ta del av kommunernas lokalkännedom och kommunen får kunskap om länsstyrelsens tillsynsarbete. 18 (19)

20 Länsstyrelsen och kommunerna samarbetar också med Försvarsmakten och Försvarsinspektören för hälsa och miljö i enskilda ärenden där Försvarsinspektören för hälsa och miljö och länsstyrelsen eller kommunen båda har tillsynen över samma förorenade område. Ett exempel på detta är f.d. Helsinge Airport (F15). Exempel på samarbete/samverkan i ett enskilt ärende: Verksamheterna vid f.d. Norrsundets Bruk och Kopparfors sågverk har gett upphov till föroreningar. Länsstyrelsen har tillsynen över föroreningar som härstammar från bruket och kommunen över föroreningar från sågen. För att underlätta och tydliggöra tillsynen över föroreningarna i sedimenten, som kommer från båda verksamheterna, har kommunen och länsstyrelsen kommit överens om att länsstyrelsen hanterar denna tillsyn. Kommunen utgör här en viktig diskussionspart och remissinstans. Sedimenten vid Norrsundet var ett av de områden som ingick i FIN-projektet. Fortsatta undersökningar och utredningar pågår i såväl nationell som verksamhetsutövarens regi. Länsstyrelsen har tillsammans med 36 andra myndigheter och forskningsinstitutioner undertecknat en avsiktsförklaring kring utökat samarbete i syfte att öka kunskapen och minskar riskerna kring PFAS. Länsstyrelsen ska inom detta samarbete bl.a. bidra med kunskap kring förorenade områden. Samverkan sker också via olika nätverk som exempelvis Miljösamverkan Sverige (MSS) och Nätverket Renare mark, genom utbyte av kunskap och information via portaler på webben samt vid regionala och nationella träffar. 19 (19)

21 Prioriterat arbete i länet perioden Listan innehåller en schematisk beskrivning av det planerade arbetet rörande förorenade områden i länet. Planeringen är kopplad till såväl specifika områden som till grupper av områden. De enskilda områdenas idnr är en unik identifierare kopplat till länets databas över förorenade områden (EBH stödet). Den senare delen av tidsperioden innehåller större osäkerhet i planeringen, eftersom den bygger på arbete som ska genomföras åren innan. Områden i fet stil återfinns även på länets 30 lista. Områden i kursiv stil är kopplade till bostadsanslaget. Inventering (MIFO fas 1) Kommun Gävle Gävle Strand, Alderholmen "Hucken" (idnr ) BILAGA 1 Ansvarsutredning Översiktlig undersökning (MIFO fas 2, första undersökning, riskbedömning) Hudiksvall Skjutbanor Inventering via tillsyn Inventering via tillsyn Inventering via tillsyn Nordanstig Skjutbanor Inventering via tillsyn Inventering via tillsyn Inventering via tillsyn Sandviken Skarvaren avfallsupplag (idnr ) Söderhamn Industriområde Brädgården (bl.a. idnr ) Industriområde Granskär (bl.a. idnr ) Länet Fibersediment, FIN (idnr , , , Identifiering småbåtshamnar Inventering inom ett vattenskyddsområde Inventering inom ett industriområde , ) Bollnäs Kilafors Kol (idnr ) Holmo sågverk (idnr ) Vallsta ångsåg (idnr ) Gävle Kopparfors sågverk (idnr ) Gävle Strand Etapp 3 (idnr ) Åsbyggeby sågverk (idnr ) Överhärde skrot (idnr ) Norrsundet sediment (idnr ) Hudiksvall Håstaholmen (idnr ) Ljusdal Östernäs sågverk (idnr ) Nordanstig Stocka sågverk (idnr ) Ströms Bruk (idnr ) Ockelbo Ovanåker Frankssons såg (idnr ) Alfta ångsåg (idnr ) Alfta ångsåg (idnr ) Silfors sågverk (idnr ) Sandviken Hammarby sulfit (idnr ) Hammarby sulfit kisaksedeponi (idnr ) Söderhamn Bergviks sulfit (idnr ) Ljusne sågverk (idnr ) Bollnäs Två kommunala deponier Fem skjutbanor i vattenskyddsområde Holmo sågverk (idnr ) Gävle Ovako Forsbacka (idnr ) Överhärde skrot (idnr ) Ljusdal Sediment Nyhamn, Gävle Strand Etapp 3 (idnr ) SJ:s centralförråd, Norrtull (idnr ) F.d Gävle Gasverk (idnr ) Åsbyggeby sågverk (idnr ) Preem Noremon, dieselcistern (idnr ) Färila avfallsupplag (idnr ) R.S. bilskrot (idnr ) Järvsö Kyrkbytippen (idnr ) Tevetippen (idnr ) Skansentippen (idnr ) Los avfallsupplag (idnr ) Järvsö industriområdesdeponi (idnr ) Sjöbotippen (idnr ) Ovanåker Silfors sågverk (idnr ) Sandviken Sandvik (idnr , , ) Sandvik (idnr , , ) Sandvik (idnr , , ) Sandvik (idnr , , ) ARV, Vattensorken 4 (165272) Söderhamn Ljusne sågverk (idnr )

22 Prioriterat arbete i länet perioden Listan innehåller en schematisk beskrivning av det planerade arbetet rörande förorenade områden i länet. Planeringen är kopplad till såväl specifika områden som till grupper av områden. De enskilda områdenas idnr är en unik identifierare kopplat till länets databas över förorenade områden (EBH stödet). Den senare delen av tidsperioden innehåller större osäkerhet i planeringen, eftersom den bygger på arbete som ska genomföras åren innan. Områden i fet stil återfinns även på länets 30 lista. Områden i kursiv stil är kopplade till bostadsanslaget. Huvudstudie (fördjupad riskbedömning, åtgärdsutredning, riskvärdering) Åtgärd Kommun Bollnäs Järnvägsområdet, SJ området (idnr ) Kilafors Kol (idnr ) Kilafors Kol (idnr ) Gävle Kopparfors sågverk (idnr ) Forsbacka Bruk (idnr ) Forsbacka Bruk (idnr ) Spikfabriken (idnr ) Mackmyra sulfit (idnr , , ) Mackmyra sulfit (idnr , , ) Norrsundet sediment (idnr ) Norrsundet sediment (idnr ) Godisfabriken (idnr ) Avan deponi (idnr ) Hofors Robertsholmssågen (idnr ) Hudiksvall Hudiksvalls sjukhus Hudiksvalls sjukhus Skjutbanor Skjutbanor Nordanstig Skjutbanor Skjutbanor Bergsjö deponi (idnr ) Ljusdal Enåsengruvan (idnr ) Östernäs sågverk (idnr ) Ovanåker Alfta ångsåg (idnr ) Silfors sågverk (idnr ) Sandviken Sandvik (idnr , , ) Sandvik (idnr , , ) Sandvik (idnr , , ) Sandvik (idnr , , ) Hammarby sulfit (idnr ) Hammarby sulfit (idnr ) Gävle Gävle Strand, Alderholmen (idnr ) Gävle Strand, Alderholmen (idnr ) Gävle Strand, Alderholmen (idnr ) Mackmyra sulfit (idnr , , ) Runstenen (idnr ) Åbyfors f.d. deponi (idnr ) Åbyfors f.d. deponi (idnr ) Hemköpstomten (idnr ) Kopparfors sågverk (idnr ) Kopparfors sågverk (idnr ) Åsbyggeby sågverk (idnr ) Åsbyggeby sågverk (idnr ) Gävle Galvan (164662) Godisfabriken (idnr ) Oljebergrum Gävle Hamn (idnr ) Spikfabriken (idnr ) Hofors Robertsholmssågen (idnr ) Robertsholmssågen (idnr ) Hudiksvall Iggesund Hårdkrom (idnr ) Iggesund Hårdkrom (idnr ) Iggesund Hårdkrom (idnr ) Iggesund Hårdkrom (idnr ) Håstaholmen (idnr ) Håstaholmen (idnr ) Håstaholmen (idnr ) Iggesundstippen 1 (idnr ) Aven Forsa (idnr ) Aven Forsa (idnr ) Hudiksvalls sjukhus Hudiksvalls sjukhus Skjutbana Finnicka VVO (idnr ) Kattvikskajen Kattvikskajen Kattvikskajen Delsbo deponi (idnr ) Delsbo deponi (idnr ) Iggesundstippen 2 (idnr ) Oljebergrum Hudiksvall (Idnr ) Glysis deponi (idnr ) Ljusdal Preem Färila (idnr ) Östernäs sågverk (idnr ) Östernäs sågverk (idnr ) Enåsengruvan (idnr ) Lappmyran avfallsanläggning (idnr ) Nordanstig Bergsjö deponi (idnr ) Hassela deponi (idnr ) Stocka sågverk (idnr ) Ströms Bruk (idnr ) Ockelbo Frankssons såg (idnr ) Frankssons såg (idnr ) Ovanåker Alfta ångsåg (idnr ) Sandviken Sandvik (idnr , , ) Sandvik (idnr , , ) Sandvik (idnr , , ) Sandvik (idnr , , ) OK, Smörsoppen 1 (idnr ) Hammarby sulfit kisaksedeponi (idnr ) Hammarby sulfit kisaksedeponi (idnr ) BILAGA 1

23

24 Borgmästarplan, Gävle, lansstyrelsen.se/gavleborg