Samhällsbyggnadsnämnden

Transkript

1 Kallelse Mötesbok: Samhällsbyggnadsnämnden ( ) Oskarshamnssalen kl. 10:00 Samhällsbyggnadsnämnden Datum: Plats: Oskarshamnssalen Kommentar:

2 KALLELSE/UNDERRÄTTELSE Sida 1 Samhällsbyggnadsnämnden Datum Samhällsbyggnadsnämnden kallas till sammanträde Datum och tid: kl. 10:00 Plats: Oskarshamnssalen Vid förhinder kontakta: Håkan Lönnbom, tel: , e-post: hakan.lonnbom@oskarshamn.se Peter Wretlund (S) Ordförande Håkan Lönnbom Sekreterare Ledamöter Peter Wretlund (S), ordförande Frida Bergvall (S) Joakim Rylin (S) Matti Wahlström (V) Anna Lingman (MP), 2:e v ordförande Johannes Lindberg (L) Berit Sjöö (KD) Richard Karlsson (M), 1:e v ordförande Dan Bengtsson (SD) Ersättare Lars Wingerup (S) Heléne Bolling (S) Yusuf Sheekh (S) Hans Åslund (V) Kerstin Karlsson (C) Roland Johansson (L) Belinda Luong (KD) Felicia Åström (M) Andreas Bäckström (SD)

3 KALLELSE/UNDERRÄTTELSE Sida 2 Samhällsbyggnadsnämnden Datum Dagordning Ärende 1. Upprop 2. Val av justerare, förslag Richard Karlsson (M) den 25 juni kl. 13:30 3. Fastställande av dagordning 4. B Olovlig byggnation flerbostadshus, Bockara 17:1 5. Information om bygglovärende B Nybyggnad flerbostadshus, Snäckan 1 m.fl. 6. Information om bygglovärende B Nybyggnad flerbostadshus, Kristineberg 1:1 7. B Ansökan om tillbyggnad enbostadshus, byggnation av mur och plank, Emmekalv 4: B Rivning av SKY1 och PHUS15 och marklov samt nybyggnad av LLA5, Simpevarp 1:8 9. M Strandskyddsdispens för nybyggnad av bostadshus, Äshult 2:8 10. M Ansökan om strandskyddsdispens, Sörvik Elsemar 36, Sörvik 4: Remiss - Strandskydd i Kalmar län 12. Svar på utredning av belysningsprogram 13. Svar på remiss: SOU 2017:34 Ekologisk kompensation - Statens offentliga utredningar 14. Svar på remiss om utkast till handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län 15. Översiktsplan Oskarshamns kommun - inför utställning 16. Samrådsbeslut för detaljplan för Oskarshamn 3:31, Centralorten Oskarshamn 17. Uppdragsbeslut för detaljplan del av Kristineberg 1:1, förskolan

4 KALLELSE/UNDERRÄTTELSE Sida 3 Samhällsbyggnadsnämnden Datum Uppdragsbeslut för detaljplan del av Oskarshamn 3:2, förskola i Döderhult 19. Antagande av dokumenthanteringsplan för samhällsbyggnadskontoret 20. Information om samhällsbyggnadsnämndens ansvar för personuppgifter enligt GDPR 21. Budgetuppföljning för samhällsbyggnadsnämnden 2018, januari - maj 22. Information om samhällsbyggnadsnämndens budget 2019 och verksamhetsplan (VP) Återrapportering till samhällsbyggnadsnämnden 2018, juni 24. Anmälningsärenden 25. Anmälan av delegationsbeslut

5 TJÄNSTEUTLÅTANDE Sida 1 Datum Vår beteckning SBN 2018/ Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Planavdelningen Erik Hjertqvist E-post: erik.hjertqvist@oskarshamn.se Tel: Beslutsinstans Samhällsbyggnadsnämnden Svar på utredning av belysningsprogram Förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden anser att befintliga program och policys rörande belysning är tillräckliga och aktuella. Det finns fortfarande en hel del kvar att utföra inom gällande program och policys. Ska ambitionsnivån höjas krävs i första hand en större budget för belysningsåtgärder. Ärendet I Ett välfärdsbeslut för hela Oskarshamns kommun - en detaljbudget för Oskarshamns kommun (Kommunfullmäktiges beslut , 150) fick tekniska nämnden i uppdrag att tillsammans med samhällsbyggnadsnämnden utreda om och hur belysningspolicyn kan revideras för att fler områden ska kunna belysas. Utredningen skulle också kunna ta hänsyn till i vilken utsträckning ny teknik kan användas i framtiden samt om natur- och kulturmiljö kan belysas på sådant sätt att boendemiljön blir trivsam. Samhällsbyggnadskontorets bedömning Samhällsbyggnadskontoret och tekniska kontoret har uppfattat att uppdraget från kommunfullmäktige innebär att förvaltningarna ska: identifiera och inventera befintliga program och policys kopplade till belysning, samt redovisa vad som är gjort och vad som återstår göra en bedömning om vad som krävs för att fler områden ska kunna belysas En inventering och sammanställning av befintliga belysningsdokument har upprättats, se bilaga. Slutsatserna är att tekniska kontoret och samhällsbyggnadskontoret bedömer att det inte finns behov av att ta fram ytterligare ett dokument som ska vägleda kommunens arbete med belysning. De dokument och policys som finns beslutade är tillräckligt aktuella och välfungerande. Om ambitionerna rörande belysning ska höjas och belysning ska anläggas i kommunen, eller om befintliga belysningsanläggningar ska moderniseras i högre tempo än rådande, är behovet i första hand en större budget snarare än ytterligare styrdokument. Lena Saksi Samhällsbyggnadschef Erik Hjertqvist Planarkitekt

6 TJÄNSTEUTLÅTANDE Sida 2 Datum Vår beteckning SBN 2018/ Beslutsunderlag - Tjänsteutlåtande Inventering och sammanställning av belysningsdokument - Utdrag ur Ett välfärdsbeslut för hela Oskarshamns kommun - en detaljbudget för Oskarshamns kommun Aktuella punkter är nr 6 och nr 10. Skickas till Kommunstyrelsen

7 PROTOKOLL Sida 1 Samhällsbyggnadsnämndens arbetsutskott Sammanträdesdatum Dnr SBN 2018/ Svar på utredning av belysningsprogram Arbetsutskottets beslutsförslag till samhällsbyggnadsnämnden Samhällsbyggnadsnämnden anser att befintliga program och policys rörande belysning är tillräckliga och aktuella. Det finns fortfarande en hel del kvar att utföra inom gällande program och policys. Ska ambitionsnivån höjas krävs i första hand en större budget för belysningsåtgärder. Ärendet I Ett välfärdsbeslut för hela Oskarshamns kommun - en detaljbudget för Oskarshamns kommun (Kommunfullmäktiges beslut , 150) fick tekniska nämnden i uppdrag att tillsammans med samhällsbyggnadsnämnden utreda om och hur belysningspolicyn kan revideras för att fler områden ska kunna belysas. Utredningen skulle också kunna ta hänsyn till i vilken utsträckning ny teknik kan användas i framtiden samt om natur- och kulturmiljö kan belysas på sådant sätt att boendemiljön blir trivsam. Samhällsbyggnadskontorets bedömning Samhällsbyggnadskontoret och tekniska kontoret har uppfattat att uppdraget från kommunfullmäktige innebär att förvaltningarna ska: identifiera och inventera befintliga program och policys kopplade till belysning, samt redovisa vad som är gjort och vad som återstår göra en bedömning om vad som krävs för att fler områden ska kunna belysas En inventering och sammanställning av befintliga belysningsdokument har upprättats. Slutsatserna är att tekniska kontoret och samhällsbyggnadskontoret bedömer att det inte finns behov av att ta fram ytterligare ett dokument som ska vägleda kommunens arbete med belysning. De dokument och policys som finns beslutade är tillräckligt aktuella och välfungerande. Om ambitionerna rörande belysning ska höjas och belysning ska anläggas i kommunen, eller om befintliga belysningsanläggningar ska moderniseras i högre tempo än rådande, är behovet i första hand en större budget snarare än ytterligare styrdokument. Ärendets behandling Samhällsbyggnadskontoret föreslår i tjänsteutlåtande daterat att samhällsbyggnadsnämnden framför till kommunstyrelsen att den anser att befintliga program och policys rörande belysning är tillräckliga och aktuella. Det finns fortfarande en hel del kvar att utföra inom gällande program och policys. Ska ambitionsnivån höjas krävs i första hand en större budget för belysningsåtgärder. Justerarsignaturer Utdragsbestyrkande

8 PROTOKOLL Sida 2 Samhällsbyggnadsnämndens arbetsutskott Sammanträdesdatum forts. Dagens sammanträde Planarkitekt Erik Hjertqvist redogör för ärendet. Ordföranden frågar om samhällsbyggnadskontorets förslag tillstyrkes. Arbetsutskottet svarar ja. Beslutsunderlag - Tjänsteutlåtande Inventering och sammanställning av belysningsdokument - Utdrag ur Ett välfärdsbeslut för hela Oskarshamns kommun - en detaljbudget för Oskarshamns kommun Aktuella punkter är nr 6 och nr 10. Skickas till Kommunstyrelsen Justerarsignaturer Utdragsbestyrkande

9

10

11 Inventering och sammanställning av belysningsdokument april 2018 I Ett välfärdsbeslut för hela Oskarshamns kommun - en detaljbudget för Oskarshamns kommun fick Tekniska nämnden i uppdrag att tillsammans med Samhällsbyggnadsnämnden utreda om och hur belysningspolicyn kan revideras för att fler områden ska kunna belysas. Utredningen skulle också kunna ta hänsyn till i vilken utsträckning ny teknik kan användas i framtiden samt om natur- och kulturmiljö kan belysas på sådant sätt att boendemiljön blir trivsam. Vi har tolkat uppdraget som att identifiera och inventera befintliga program och policys kopplade till belysning, samt redovisa vad som är gjort och vad som återstår. Fyra huvudsakliga program/projekt/policys rörande belysning beskrivs nedan. Belysningsprogram Godkänt i kommunstyrelsen Stadsmiljöprogram Godkänt i kommunstyrelsen Belysningspolicy Reviderat i tekniska nämnden , 144T Purple Flag Projekt som genomförts huvudsakligen under 2017 genom Oskarshamns kommun och Attraktiva Oskarshamn AB. Av ovanstående är det främst belysningsprogrammet och belysningspolicyn som styr kommunens arbete med belysning. Dessa dokument vägleder i prioriteringar mellan olika platser och i utformning av belysningsanläggningar. Nedan redovisas syfte och i vilken mån respektive dokument har genomförts. Stadsmiljöprogram Syftar till att skapa en enhetlig och vacker möblering av Oskarshamns centrum genom att utse ett antal standardmöbler. Vad gäller belysning beslutades i detta program vilken armatur som ska användas i Oskarshamns stadsmiljöer. Detta har kommunen följt regelbundet vid de omfattande ombyggnationer som skett i centrum de senaste fem åren. Purple Flag Ett projekt som syftar till att få en trygg, säker och ren stad, med mångfald av aktiviteter och upplevelser. Deltagande är kommunen, Attraktiva Oskarshamn AB och ett flertal andra aktörer som finns i eller runt stadskärnan. Oskarshamn Purple Flag-certifierades hösten Inom projektet som är helt och hållet geografiskt avgränsat till stadskärnan har stadens och stadsparkens belysning varit ett av de huvudsakliga objekten. Trygghetsvandringar har anordnats liksom workshops och diskussioner i olika forum. Platser med behov av ytterligare belysning eller som av olika anledningar upplevs otrygga har identifierats. Några konkreta åtgärder har inte vidtagits ännu. Dock förs dialog med olika fastighetsägare om behovet av belysning på bland annat fasader och andra mörka miljöer.

12 Belysningsprogram Detta program täcker hela kommunen, men har ett fokus på stadsnära miljöer. Syftet är att vara ett styrdokument vad gäller funktionella och estetiska frågor rörande belysning. Det ska också vägleda kommunen rörande (då) nya tekniker som finns inom belysningsområdet. Programmet är upplagt på så sätt att det tar upp ett antal principlösningar för olika miljöer som ska kunna appliceras på liknande miljöer i hela kommunen. Det kan till exempel vara en cykelbana eller ett bostadsområde, där en exempelmiljö är hämtad någonstans ifrån Oskarshamns tätort men idén är att hela utformningen av belysningsanläggningen ska kunna användas på cykelbanor eller bostadsområden även i andra delar av kommunen. Att byta ut redan befintliga belysningsanläggningar i olika miljöer mot mer moderna och energisnålare vore önskvärt, men innebär en stor initial kostnad. Detta görs därför i relativt låg utsträckning. Dock följs programmet till stor del i samband med att nya platser eller områden byggs i vår kommun. Utöver principlösningar för olika miljöer så har ett antal specifika miljöer inom stadskärnan behandlats i programmet. Dessa har valts ut då de ansetts vara otrygga platser eller för att de med en särskild belysningsanläggning, så kallad effektbelysning, skulle kunna bli en estetisk attraktion kvällstid. Nedan redovisas alla miljöer som upptas i belysningsprogrammet och till vilken grad de uppfyllts sedan programmet godkändes Miljö Genomfört Ej genomfört Kommentar Gångfartsgator X Torg X Gågator X Bil- och cykelparkeringar X Vägleder i ombyggnationen till gångfartsgator i centrum. Köpmangatan återstår. Västra torggatan ombyggd, viss avvikelse mot programmet gjordes. Belysningsanläggningar inte utbytt på befintliga parkeringar, och vid anläggandet av gamla resecentrum gjordes avsteg från programmet. Lokalnät X Gång- och cykeltunnlar X Gång- och cykelvägar X Utförs enligt gängse normer. Övergångsställen/passager X Programmet är vägledande Fnyket & besväret X Belysningsanläggningen utbytt 2013 Stadsparken gångstråk X Kompletterande belysning har anlagts senaste åren Stadsparken entréer X Stadsparken effektbelysning X Programmet tar upp 10 utvalda objekt som bör effektbelysas för att skapa trivsel och trygghet i parken. Ingen genomförd. Stadsparken Valhallaskolan X Platsen har belysning sedan tidigare, men inte i Stadsparken temalekplats X enlighet med programmet. Bostadsområden befintliga X Bostadsområden nya X Programmet är vägledande Infarter, Döderhultsvägen X Infarter, Åsavägen X Förslag på effektbelysning Belysa bergväggar och broar längs E22:ans passage Stadens entréer genom Oskarshamn Otrygg, mörk bakgård föreslås få mer belysning Bioplan X och trädbelysning. Berget vid Skeppsbron X Belys berget och vegetationen med månljus Effektbelysning för att estetisk framhäva GC-bro Klappgränd X brokonstruktionen Träd Köpmangatan X Belysning av träden mittemot Mejeriplan. Estetisk belysning som framhåller soffan läckert Långa soffan X även kvällstid. Planeras att göras 2018.

13 Någon kostnadskalkyl för vad respektive post i belysningsprogrammet kostar att genomföra har aldrig tagits fram. Men tydligt är att det finns ett flertal specifika belysningsförslag som inte har genomförts. Belysningspolicy Tekniska kontoret har gjort en utredning gällande befintlig belysningspolicy. Vi har tittat på om det finns områden som uppfyller kraven i policyn men inte har belysning. Det visar sig att det finns ca 200 boenden som enligt den nuvarande policyn är berättigade till ca 143 nya gatubelysningar. Det vill säga att den största eventuella utökningen av gatubelysningar redan innefattas av nuvarande belysningspolicy. Investeringskostnader för att belysa dessa 143 nya gatubelysningar: kr per gatubelysning i medelkostnad innebär en total kostnad på ca kr (observera att detta inte innefattar åtgärder som tas upp i Belysningsprogrammet utan endast rör belysningspolicyn). Sammanfattning Tekniska kontoret och samhällsbyggnadskontoret bedömer att det inte finns behov av att ta fram ytterligare ett dokument som ska vägleda kommunens arbete med belysning. De dokument och policys som finns beslutade är tillräckligt aktuella och välfungerande. Om mer belysning ska anläggas i kommunen, eller om befintliga belysningsanläggningar ska moderniseras i högre tempo än rådande, är behovet i första hand en större budget snarare än ytterligare styrdokument.

14 TJÄNSTEUTLÅTANDE Sida 1 Datum Vår beteckning SBN 2018/ Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Planavdelningen Katarina Skoglycka E-post: katarina.skoglycka@oskarshamn.se Tel: Beslutsinstans Samhällsbyggnadsnämnden Svar på remiss: SOU 2017:34 Ekologisk kompensation Förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden antar samhällsbyggnadskontorets yttrande som sitt eget. Ärendet Remissen gäller utredningen Ekologisk kompensation. Åtgärder för att motverka nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, samtidigt som behovet av markexploatering tillgodoses (SOU 2017:34). Oskarshamns kommun är en av 173 remissinstanser som har bjudits in att yttra sig över utredningens betänkande. Kommunstyrelsen ger samhällsbyggnadskontoret och tekniska kontoret möjlighet att lämna yttranden senast den 30 juli Bakgrund Citat ur utredningen SOU 2017:34 sidan 16: Historiskt finns det gott om exempel på motsättningar mellan markexploatering och miljöhänsyn. Olika intressen kan upplevas stå emot varandra och ibland vara oförenliga. Ekologisk kompensation är ett sätt att balansera och överbrygga detta förhållande. Rätt utformad kan ekologisk kompensation leda till att fler bygg- och infrastrukturprojekt utformas på ett sådant sätt att samhällsekonomisk nytta av biologisk mångfald och ekosystemtjänster inte går förlorad. Utredningen har haft att beakta såväl farhågor om att krav på ekologisk kompensation skulle riskera att förhindra enskilda exploateringar, som en oro över att möjligheten till att använda ekologisk kompensation skulle leda till att fler exploateringar genomförs. Vi ser ekologisk kompensation som ett stöd för samhällsnyttiga investeringar, snarare än ett hinder. Detta genom att förlorade naturvärden ersätts. Utredningens förslag avseende ekologisk kompensation syftar till att bidra till att behovet av bygg- och infrastrukturprojekt tillgodoses, samtidigt som nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster motverkas. Begreppet ekologisk kompensation (fortsättning av citat ur SOU 2017:34 sidan 16) Med ekologisk kompensation avser utredningen gottgörelse av skada på naturmiljö som utgör allmänna intressen, såsom arter, naturtyper, ekosystemfunktioner och upplevelsevärden. Gottgörelsen kan ske genom att den som orsakat skada tillför nya värden eller säkerställer befintliga värden som annars skulle riskera att gå förlorade.

15 TJÄNSTEUTLÅTANDE Sida 2 Datum Vår beteckning SBN 2018/ Samhällsbyggnadskontorets yttrande Nedanstående slutsatser lämnas som svar på remissen: Vi instämmer i förslaget att utveckla befintlig lagstiftning genom ändringar i PBL och miljöbalken för att öka möjligheten att använda ekologisk kompensation. Vi ifrågasätter dock hur kompensation av ekologiska värden ska kunna ske genom att säkerställa befintliga värden, i sådana fall blir ändå nettoeffekten en förlust. Det är viktigt att ta i beaktande att det i praktiken kan vara oerhört svårt att använda ekologisk kompensation som ett verktyg, eftersom det finns naturvärden som inte går att ersätta. Vi instämmer i att det är nödvändigt att statliga myndigheter tar fram praktiska vägledningar och informerar om hur ekologisk kompensation ska kunna tillämpas i kommunens planering och myndighetsutövning, för att det ska kunna genomföras. Vi ser att införande av ekologisk kompensation kommer att ställa större krav på resurser i planprocessen, då det krävs mer tid och kompetens. Det är viktigt att säkerställa att den totala samhällsnyttan ökar vid införande och genomförande av ekologisk kompensation, eftersom kostnaden för exploatering kommer att öka. Regina Laine Planchef Katarina Skoglycka Energi- och klimatstrateg Beslutsunderlag Tjänsteutlåtande Ekologisk kompensation Åtgärder för att motverka nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster samtidigt som behovet av markexploatering tillgodoses, SOU 2017:34 Skickas till Kommunstyrelsen

16 PROTOKOLL Sida 1 Samhällsbyggnadsnämndens arbetsutskott Sammanträdesdatum Dnr SBN 2018/ Svar på remiss: SOU 2017:34 Ekologisk kompensation - Statens offentliga utredningar Arbetsutskottets beslutsförslag till samhällsbyggnadsnämnden Samhällsbyggnadsnämnden antar samhällsbyggnadskontorets yttrande som sitt eget. Ärendet Remissen gäller utredningen Ekologisk kompensation. Åtgärder för att motverka nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, samtidigt som behovet av markexploatering tillgodoses (SOU 2017:34). Oskarshamns kommun är en av 173 remissinstanser som har bjudits in att yttra sig över utredningens betänkande. Kommunstyrelsen ger samhällsbyggnadskontoret och tekniska kontoret möjlighet att lämna yttranden senast den 30 juli Bakgrund Citat ur utredningen SOU 2017:34 sidan 16: Historiskt finns det gott om exempel på motsättningar mellan markexploatering och miljöhänsyn. Olika intressen kan upplevas stå emot varandra och ibland vara oförenliga. Ekologisk kompensation är ett sätt att balansera och överbrygga detta förhållande. Rätt utformad kan ekologisk kompensation leda till att fler bygg- och infrastrukturprojekt utformas på ett sådant sätt att samhällsekonomisk nytta av biologisk mångfald och ekosystemtjänster inte går förlorad. Utredningen har haft att beakta såväl farhågor om att krav på ekologisk kompensation skulle riskera att förhindra enskilda exploateringar, som en oro över att möjligheten till att använda ekologisk kompensation skulle leda till att fler exploateringar genomförs. Vi ser ekologisk kompensation som ett stöd för samhällsnyttiga investeringar, snarare än ett hinder. Detta genom att förlorade naturvärden ersätts. Utredningens förslag avseende ekologisk kompensation syftar till att bidra till att behovet av bygg- och infrastrukturprojekt tillgodoses, samtidigt som nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster motverkas. Begreppet ekologisk kompensation (fortsättning av citat ur SOU 2017:34 sidan 16) Med ekologisk kompensation avser utredningen gottgörelse av skada på naturmiljö som utgör allmänna intressen, såsom arter, naturtyper, ekosystemfunktioner och upplevelsevärden. Gottgörelsen kan ske genom att den som orsakat skada tillför nya värden eller säkerställer befintliga värden som annars skulle riskera att gå förlorade. Justerarsignaturer Utdragsbestyrkande

17 PROTOKOLL Sida 2 Samhällsbyggnadsnämndens arbetsutskott Sammanträdesdatum forts. Samhällsbyggnadskontorets yttrande Nedanstående slutsatser lämnas som svar på remissen: Vi instämmer i förslaget att utveckla befintlig lagstiftning genom ändringar i PBL och miljöbalken för att öka möjligheten att använda ekologisk kompensation. Vi ifrågasätter dock hur kompensation av ekologiska värden ska kunna ske genom att säkerställa befintliga värden, i sådana fall blir ändå nettoeffekten en förlust. Det är viktigt att ta i beaktande att det i praktiken kan vara oerhört svårt att använda ekologisk kompensation som ett verktyg, eftersom det finns naturvärden som inte går att ersätta. Vi instämmer i att det är nödvändigt att statliga myndigheter tar fram praktiska vägledningar och informerar om hur ekologisk kompensation ska kunna tillämpas i kommunens planering och myndighetsutövning, för att det ska kunna genomföras. Vi ser att införande av ekologisk kompensation kommer att ställa större krav på resurser i planprocessen, då det krävs mer tid och kompetens. Det är viktigt att säkerställa att den totala samhällsnyttan ökar vid införande och genomförande av ekologisk kompensation, eftersom kostnaden för exploatering kommer att öka. Ärendets behandling Samhällsbyggnadskontoret föreslår i tjänsteutlåtande daterat att samhällsbyggnadsnämnden antar samhällsbyggnadskontorets yttrande som sitt eget. Dagens sammanträde Ordföranden frågar om samhällsbyggnadskontorets förslag tillstyrkes. Arbetsutskottet svarar ja. Beslutsunderlag - Tjänsteutlåtande Ekologisk kompensation åtgärder för att motverka nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster samtidigt som behovet av markexploatering tillgodoses, SOU 2017:34 Skickas till Kommunstyrelsen Justerarsignaturer Utdragsbestyrkande

18 From: Servicecenter Sent: den 5 april :57:58 To: Sekretariatet Cc: Subject: VB: Remiss av betänkande "Ekologisk kompensation" [2018SC19500] Från: Liisa Viinamäki <liisa.viinamaki@regeringskansliet.se> Skickat: den 5 april :55 Till: kommunen@oskarshamn.se; kommun@oxelosund.se; regiongotland@gotland.se; 'kommunen@alvsbyn.se' <kommunen@alvsbyn.se>; kommun@kommun.kiruna.se; info@nacka.se <info@nacka.se>; 'kommun@orebro.se' <kommun@orebro.se>; uppsala.kommun@uppsala.se <uppsala.kommun@uppsala.se>; kommunstyrelsen@solna.se <kommunstyrelsen@solna.se>; kommunstyrelsen@stockholm.se; norrkoping.kommun@norrkoping.se <norrkoping.kommun@norrkoping.se>; kommun@leksand.se <kommun@leksand.se>; 'stad@molndal.se' <stad@molndal.se>; huddinge@huddinge.se <huddinge@huddinge.se>; kommunstyrelsen@malmo.se <kommunstyrelsen@malmo.se>; sigtuna.kommun@sigtuna.se <sigtuna.kommun@sigtuna.se>; 'stadsledningskontoret@stadshuset.goteborg.se' <stadsledningskontoret@stadshuset.goteborg.se>; kommunstyrelsekontor@enkoping.se <kommunstyrelsekontor@enkoping.se>; helsingborg@helsingborg.se <helsingborg@helsingborg.se>; knivsta@knivsta.se; sundsvalls.kommun@sundsvall.se <sundsvalls.kommun@sundsvall.se>; post@gallivare.se; umea.kommun@umea.se <umea.kommun@umea.se>; ordbruksverket@jordbruksverket.se <jordbruksverket@jordbruksverket.se>; gavle.kommun@gavle.se <gavle.kommun@gavle.se>; kommunstyrelsen@lomma.se; jarfalla.kommun@jarfalla.se <jarfalla.kommun@jarfalla.se>; skogsstyrelsen@skogsstyrelsen.se <skogsstyrelsen@skogsstyrelsen.se>; sjofartsverket@sjofartsverket.se <sjofartsverket@sjofartsverket.se>; registrator@energimyndigheten.se <registrator@energimyndigheten.se>; halmstad.kommun@halmstad.se <halmstad.kommun@halmstad.se>; 'kontaktcenter@vasteras.se' <kontaktcenter@vasteras.se>; SGU <sgu@sgu.se>; registrator@statskontoret.se <registrator@statskontoret.se>; registrator@raa.se <registrator@raa.se>; regelradet@regelradet.se <regelradet@regelradet.se>; trafikanalys@trafa.se; trafikverket@trafikverket.se; 'registrator@slu.se' <registrator@slu.se>; sfv@sfv.se <sfv@sfv.se>; smhi@smhi.se; kansli@sametinget.se; registrator@nrm.se <registrator@nrm.se>; kundservice@vattenfall.com <kundservice@vattenfall.com>; tillvaxtverket@tillvaxtverket.se <tillvaxtverket@tillvaxtverket.se>; H-RB-Vattenmyndigheten <Vattenmyndigheten.Kalmar@lansstyrelsen.se>; kundtjanst@naturvardsverket.se <kundtjanst@naturvardsverket.se>; info@sveaskog.se <info@sveaskog.se>; vattenmyndigheten.vasternorrland@lansstyrelsen.se <vattenmyndigheten.vasternorrland@lansstyrelsen.se>; info@swedavia.se <info@swedavia.se> Ämne: Remiss av betänkande "Ekologisk kompensation" Hej! Remittering av betänkande Ekologisk kompensation Åtgärder för att motverka nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, samtidigt som behovet av markexploatering tillgodoses, SOU 2017:34, dnr M2017/01115/Nm. Remissinstanser enligt sändlista. För ytterligare information se bifogade remissmissiv. Remissvaren ska ha kommit in till Regeringskansliet (Miljö- och energidepartementet) senast den 4 oktober Svaren bör skickas, både i word- och pdfformat, med e-post till m.registrator@regeringskansliet.se Frågor under remisstiden besvaras av Martin H Larsson, martin.h.larsson@regeringskansliet.se Länk till betänkandet på regeringens hemsida: Med vänlig hälsning Liisa Viinamäki Enhetsassistent Miljö- och energidepartementet Naturmiljöenheten Stockholm liisa.viinamaki@regeringskansliet.se

19 Sida 1 av 2 Datum Ert datum Vår beteckning KS 2018/ Er beteckning Tjänsteställe/handläggare Kommunstyrelsen kansli E-post: Raili.Harrysson@oskarshamn.se Samhällsbyggnadskontoret Tekniska kontoret Remiss - Ekologisk kompensation -Åtgärder för att motverka nettoförluster Sista svarsdatum 30 juli 2018 KOMMUNSTYRELSEN KANSLI Raili Harrysson Postadress Besöksadress Box 706 Varvsgatan Oskarshamn Växel Tel Fax Hemsida Kommunens e-post adress kommunen@oskarshamn.se

20 Sida 2 av 2

21 Ekologisk kompensation Åtgärder för att motverka nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, samtidigt som behovet av markexploatering tillgodoses Utredningen omfattar 529 sidor och kan läsas på : Betänkande av Utredningen om ekologisk kompensation Stockholm 2017 SOU 2017:34

22 SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, Stockholm Ordertelefon: E-post: Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Svara på remiss hur och varför Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad ). En kort handledning för dem som ska svara på remiss. Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet Omslag: Elanders Sverige AB Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2017 ISBN ISSN X

23 TJÄNSTEUTLÅTANDE Sida 1 Datum Vår beteckning SBN 2018/ Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Planavdelningen Katarina Skoglycka E-post: katarina.skoglycka@oskarshamn.se Tel: Beslutsinstans Samhällsbyggnadsnämnden Svar på remiss om utkast till handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län Förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden antar samhällsbyggnadskontorets yttrande som sitt eget. Ärendet Remissen gäller ett utkast på rapporten Regional handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län Bakgrund, nulägesbeskrivning samt plan för insatsområden. Samhällsbyggnadskontoret har samordnat kommunens svar och inhämtat synpunkter från förvaltningarna. Alla länsstyrelser har fått i uppdrag av regeringen att ta fram regionala handlingsplaner för grön infrastruktur i sina respektive län. Arbetet har pågått sedan 2016 och ska redovisas till regeringen av länsstyrelserna senast 1 oktober Länsstyrelsen har nu öppnat för att lämna in synpunkter på utkastet. Remisstiden har förlängts och synpunkterna ska därför lämnas senast den 2 juli. Handlingsplanen ska vara ett kunskaps- och planeringsunderlag för lokalt och regionalt arbete i Kalmar län. De underlag och kartor som presenteras i handlingsplanen kommer inte att betyda några juridiska förändringar eller tillägg utifrån befintlig lagstiftning i exempelvis plan- och bygglagen och/eller miljöbalken. Länsstyrelsens förhoppning är att aktörerna i länet framöver använder underlagen för planering, prövning och prioritering av exempelvis: statliga och kommunala naturvårdsinsatser, till exempel skötsel och förvaltning av skyddade områden. hållbar mark- och vattenanvändning på både landskaps- och lokal nivå. samhällsutveckling, infrastruktur samt anmälnings- och tillståndspliktiga verksamheter. Samhällsbyggnadskontorets yttrande Nedanstående slutsatser lämnas som svar på remissen: Vi välkomnar en handlingsplan som ger tydligt och pålitligt underlag för att ta hänsyn till naturvärden och grön infrastruktur i planeringsprocesser. Underlaget och de analyser som ingår i handlingsplanen bör vara tydliga, konkreta och väl underbyggda med källhänvisningar för att kunna användas.

24 TJÄNSTEUTLÅTANDE Sida 2 Datum Vår beteckning SBN 2018/ I Oskarshamns kommun ser vi att följande naturvärden och ekosystemtjänster är extra intressanta: o Sjöar, vattendrag och kustmiljöer, inklusive våtmarker och vattenreglerande ekosystemtjänster o värden i och i anslutning till odlingsmiljöer o värden för friluftslivet (vandring, till havs>) För läsbarheten av handlingsplanen bör alla kartbilder vara skarpa och större, minst täcka en A4. Lena Saksi Samhällsbyggnadschef Katarina Skoglycka Planarkitekt Beslutsunderlag Tjänsteutlåtande Regional handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län, Utkastversion Skickas till Länsstyrelsen i Kalmar län För kännedom: Kommunstyrelsen

25 PROTOKOLL Sida 1 Samhällsbyggnadsnämndens arbetsutskott Sammanträdesdatum Dnr SBN 2018/ Svar på remiss om utkast till handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län Arbetsutskottets beslutsförslag till samhällsbyggnadsnämnden Samhällsbyggnadsnämnden antar samhällsbyggnadskontorets yttrande som sitt eget. Ärendet Remissen gäller ett utkast på rapporten Regional handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län med underrubrik Bakgrund, nulägesbeskrivning samt plan för insatsområden. Samhällsbyggnadskontoret har samordnat kommunens svar och inhämtat synpunkter från förvaltningarna. Alla länsstyrelser har fått i uppdrag av regeringen att ta fram regionala handlingsplaner för grön infrastruktur i sina respektive län. Arbetet har pågått sedan 2016 och ska redovisas till regeringen av länsstyrelserna senast 1 oktober Länsstyrelsen har nu öppnat för att lämna in synpunkter på utkastet. Remisstiden har förlängts och synpunkterna ska därför lämnas senast den 2 juli. Handlingsplanen ska vara ett kunskaps- och planeringsunderlag för lokalt och regionalt arbete i Kalmar län. De underlag och kartor som presenteras i handlingsplanen kommer inte att betyda några juridiska förändringar eller tillägg utifrån befintlig lagstiftning i exempelvis plan- och bygglagen och/eller miljöbalken. Länsstyrelsens förhoppning är att aktörerna i länet framöver använder underlagen för planering, prövning och prioritering av exempelvis: statliga och kommunala naturvårdsinsatser, till exempel skötsel och förvaltning av skyddade områden. hållbar mark- och vattenanvändning på både landskaps- och lokal nivå. samhällsutveckling, infrastruktur samt anmälnings- och tillståndspliktiga verksamheter. Samhällsbyggnadskontorets yttrande Nedanstående slutsatser lämnas som svar på remissen: Vi välkomnar en handlingsplan som ger tydligt och pålitligt underlag för att ta hänsyn till naturvärden och grön infrastruktur i planeringsprocesser. Underlaget och de analyser som ingår i handlingsplanen bör vara tydliga, konkreta och väl underbyggda med källhänvisningar för att kunna användas. Justerarsignaturer Utdragsbestyrkande

26 PROTOKOLL Sida 2 Samhällsbyggnadsnämndens arbetsutskott Sammanträdesdatum forts. I Oskarshamns kommun ser vi att följande naturvärden och ekosystemtjänster är extra intressanta: o Sjöar, vattendrag och kustmiljöer, inklusive våtmarker och vattenreglerande ekosystemtjänster o värden i och i anslutning till odlingsmiljöer o värden för friluftslivet (vandring, till havs8) För läsbarheten av handlingsplanen bör alla kartbilder vara skarpa och större, minst täcka en A4. Ärendets behandling Samhällsbyggnadskontoret föreslår i tjänsteutlåtande daterat att samhällsbyggnadsnämnden antar samhällsbyggnadskontorets yttrande som sitt eget. Dagens sammanträde Planarkitekt Katarina Skoglycka redogör för ärendet. Ordföranden frågar om samhällsbyggnadskontorets förslag tillstyrkes. Arbetsutskottet svarar ja. Beslutsunderlag - Tjänsteutlåtande Regional handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län, utkastversion Skickas till Länsstyrelsen i Kalmar län För kännedom: Kommunstyrelsen Justerarsignaturer Utdragsbestyrkande

27 From: Håkan Johansson Sent: den 30 april :30:10 To: SBK Cc: Subject: VB: Lämna synpunkter på utkast till handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län Från: Jönsson Per Markus [mailto:per-markus.jonsson@lansstyrelsen.se] Skickat: den 23 april :25 Till: Jönsson Per Markus mne: Lämna synpunkter på utkast till handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län Hej! Nu har vi på Länsstyrelsen tagit fram ett utkast till regional handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län och vi vill gärna ha era synpunkter på det. Bifogat finns ett följebrev som vi rekommenderar att ni läser först. Utkast till handlingsplan finns även på vår hemsida: Synpunkter skickar ni till kalmar@lansstyrelsen.se senast den 10 juni 2018 och märk dem med diarienummer: Med vänliga hälsningar Per Markus Jönsson Per Markus Jönsson Naturskyddsenheten, samordnare grön infrastruktur, friluftsliv och LONA Per-markus.jonsson@lansstyrelsen.se Länsstyrelsen Kalmar län, Kalmar Besöksadress: Regeringsgatan 1 Telefon: , Fax: kalmar@lansstyrelsen.se Facebook: facebook.com/lstkalmar Instagram:@lstkalmar,

28 FÖLJEBREV 1 (5) Enligt sändlista Vi vill ha dina synpunkter på utkastet till handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län Här kommer utkastet på infrastruktur i Kalmar län Bakgrund, nulägesbeskrivning samt plan för insats- Vi ser fram emot era synpunkter som vi behöver senast 10 juni Grön infrastruktur vad är det? Grön infrastruktur definieras som nätverk av natur som bidrar till fungerande livsmiljöer för växter och djur och till människors välbefinnande. Varför en handlingsplan? Handlingsplanen ska vara ett kunskaps- och planeringsunderlag för lokalt och regionalt arbete i Kalmar län. De underlag och kartor som presenteras i handlingsplanen kommer inte att betyda några juridiska förändringar eller tillägg utifrån befintlig lagstiftning i exempelvis plan- och bygglagen och/eller miljöbalken. Vår förhoppning är att aktörerna i länet framöver använder underlagen för planering, prövning och prioritering av exempelvis statliga och kommunala naturvårdsinsatser, till exempel skötsel och förvaltning av skyddade områden. hållbar mark- och vattenanvändning på både landskaps- och lokal nivå. samhällsutveckling, infrastruktur samt andra anmälnings- och tillståndspliktiga verksamheter. Startskott för fortsatt arbete Att vi nu tar fram en handlingsplan ser vi som startskottet för ett fortlöpande och mer heltäckande arbete med landskapets utmaningar. Vi vill att det fortsatta arbetet ska bedrivas i dialog med relevanta aktörer, både inom befintliga och i nya forum. Framöver behöver vi jobba vidare med analys av landskapet, förslag på prioriteringar samt att ta fram förslag på lämpliga åtgärder och hur de kan genomföras. Vi ser redan nu att det kommer att finnas ett behov av: fortlöpande uppdateringar av de digitala underlagen då de ständigt bör spegla det senaste kunskapsläget, långsiktighet i mål och strategier där det finns kopplingar till övriga befintliga ställningstaganden och åtaganden på olika nivåer samt Postadress Kalmar Telefon E-post kalmar@lansstyrelsen.se Besöksadress Regeringsgatan 1 Telefax Hemsida

29 FÖLJEBREV 2 (5) tydlighet i prioriteringar och möjlighet till insatser eftersom det bör vara tydligt för alla vad man kan göra för den gröna infrastrukturen utifrån sin egen verksamhet. Era synpunkter kan förbättra slutversionen Vissa avsnitt i utkastet är ännu inte färdigutvecklade utan vi kommer att arbeta vidare med dessa under året. Vi ser ändå fram emot synpunkter och kommentarer, gärna konstruktiva och utvecklande. För att underlätta vår sammanställning är vi tacksamma om ni 1. lämnar ett samlat yttrande från er organisation. 2. i första hand fokuserar ert yttrande till de delar som berör er verksamhet, såväl geografiskt som tematiskt. 3. beskriver hur nulägesanalysen för grön infrastruktur i Kalmar län bör förmedlas. Beskriv gärna också hur texterna och innehållet kan bli bättre. 4. ser insatsområden som vi bör ta hänsyn till i det fortsatta arbetet med grön infrastruktur i länet. Beskriv i så fall vilka och utveckla gärna ert svar. 5. berättar om ni önskar bidra med underlag (till exempel kartor, rapporter eller fakta) som kan hjälpa till att förbättra framtida arbete med länets gröna infrastruktur. Sista dag för att lämna synpunkter är den 10 juni Vi tar löpande hand om inkomna synpunkter, skicka dem gärna så snart som möjligt till kalmar@lansstyrelsen.se Varför gör vi detta? Alla länsstyrelser har fått i uppdrag av regeringen att ta fram regionala handlingsplaner för grön infrastruktur i sitt län. Arbetet har pågått sedan 2016 och ska redovisas till regeringen av länsstyrelserna senast 1 oktober Kontakt: Per Markus Jönsson, naturskyddsenheten, telefon/mobil , e-post per-markus.jonsson@lansstyrelsen.se

30 FÖLJEBREV 3 (5) Vänliga hälsningar Anna Larsson Enhetschef Naturskyddsenheten Per Markus Jönsson Samordnare grön infrastruktur

31 UTKASTVERSION Gul överstrykning är exempel på områden som Länsstyrelsen tänker utveckla innan handlingsplanen fastställs. Regional handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län Bakgrund - Nulägesbeskrivning - Plan för insatsområden

32 UTKASTVERSION Gul överstrykning är exempel på områden som Länsstyrelsen tänker utveckla innan handlingsplanen fastställs. Regional handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län ISSN Utgiven av: Ansvarig avd./enhet: Författare: Omslagsbild: Karttillstånd: Länsstyrelsen Kalmar län Naturskyddsenheten Jonas Hedin, Thomas Johansson, Tomas Järnetun, Per Markus Jönsson, Helena Lager, Lars Ljungström, Maris Paananen, Elisabet Zöttl Flygbild över Stensjö by Foto: Jan Videvik Länsstyrelsen Kalmar län Lantmäteriet

33 Förord Kompletteras senare

34

35 Innehållsförteckning Regional handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län... 1 Förord... 1 A... 2 Bakgrund till regionala handlingsplaner för grön infrastruktur Bakgrund Den regionala handlingsplanens övergripande struktur Inledning Ekosystemtjänster Vad är grön infrastruktur? Mål och huvudsyfte med handlingsplaner för grön infrastruktur Övergripande mål för det regionala arbetet med grön infrastruktur Svenska åtaganden för att uppfylla konventionen om biologisk mångfald Miljömålsarbetet Friluftsmål Regionala övergripande utmaningar och mål för arbetet med grön infrastruktur B Nulägesbeskrivning till regionala handlingsplaner för grön infrastruktur Bakgrund och läsanvisning till nulägesbeskrivningen Grunduppgifter om fysiska förutsättningar Geografiska förutsättningar Geologiska förutsättningar Meteorologiska förutsättningar och klimat Historisk markanvändning Befolkning, bebyggelse och infrastruktur Mark och vattenanvändning Formellt skydd i länet Åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper Hav i balans samt levande kust och skärgård Regionala marina miljöer Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendragsmiljöer i länet Myllrande våtmarker Våtmarkernas naturtyper i länet Våtmarkernas övergångsmiljöer Arterna i länets våtmarker Ekosystemtjänster från länets våtmarker Hot, påverkan och hinder för länets våtmarker Befintliga bevarandeinsatser för länets våtmarker Ett rikt odlingslandskap... 44

36 11.1 Odlingslandskapet i Kalmar län Gräsmarker i länet Odlad mark och åkermark Levande skogar Skogsmark i Kalmar län Ädellövmiljöer Triviallövskogar Tallskogar God bebyggd miljö Tätortsnära natur och annan bebyggelse Ett rikt växt och djurliv Artrikedom i Kalmar län Brynmiljöer i Kalmar län Ansvarsmiljöer i Kalmar län Ett förändrat klimat och Grön infrastruktur Kommande förändringar Påverkan på ekosystem Fysisk planering Prioriteringar Tidigare internationella, nationella, regionala och privata prioriteringar i länet Insatsområden Befintliga insatsområden Behov av nya insatser Prioriterade insatsområden i Kalmar län

37 REGIONAL HANDLINGSPLAN FÖR GRÖN INFRASTRUKTUR I KALMAR LÄN, UTKASTVERSION

38 2 A Bakgrund till regionala handlingsplaner för grön infrastruktur I denna del redovisas syftet med arbetet med grön infrastruktur och de kopplingar som finns till nationella och internationella mål- och åtaganden inom naturvårdsområdet. Här beskrivs även handlingsplanernas upplägg, syfte och arbetssätt vid genomförande.

39 3 1 Bakgrund Grön infrastruktur är det nätverk av natur som bidrar till fungerande livsmiljöer för växter och djur och till människors välbefinnande. Grön infrastruktur är därför grunden till att bevara fungerande ekosystem, hög biologisk mångfald och nyttor från naturen (ekosystemtjänster 1 ). Det behövs en ökad förståelse och kunskap i samhället för att bevara ekosystemen och för dess bidrag till viktiga ekosystemtjänster. Länsstyrelserna har på uppdrag av regeringen tagit fram denna regionala handlingsplan för grön infrastruktur i Kalmar län. Syftet med handlingsplanen är att ge en samlad bild av (att identifiera) landskapets olika biotoper, strukturer, element och naturområden i såväl landsom vattenmiljön inklusive i tätortsnära områden. Den ska också visa på lämpliga bevarandeinsatser som hänsyn, skydd, skötsel och restaureringsinsatser. Underlaget ska kunna utgöra grund för prövning av verksamheter och fysisk planering. Ett viktigt mål med handlingsplanen är att visa underlag som underlättar att ta ökad hänsyn till landskapsekologiska samband när olika typer av markanvändningsbeslut fattas. För att arbeta framgångsrikt med grön infrastruktur är ett gott samarbetet mellan landskapets olika aktörer en grundförutsättning och det är viktigt att involvera det civila samhället i arbetet. Handlingsplanen för grön infrastruktur är tänkt att underlätta och stödja i arbete som berör vår naturmiljö. För att långsiktigt bevara och utveckla de naturvärden som samhället är beroende av behövs ett landskapsperspektiv och en helhetssyn i vår planering av de åtgärder som påverkar naturen. I handlingsplanen ska de underlag som behövs för välgrundade beslut i landskapet ingå och den ska ge samlade bild av vår naturmiljö. Handlingsplanen ska även vara stöd för kommande anpassningar till ett förändrat klimat. Handlingsplanen för grön infrastruktur i Kalmar län består av två delar; en sammanfattande rapport och en karttjänst. Handlingsplanen kommer att utvecklas och revideras i olika omgångar allt eftersom nya underlag som har betydelse för naturmiljön tas fram och karttjänsten kommer att uppdateras löpande med bästa möjliga underlag. Där så är möjligt hänvisar handlingsplanen till andra redan framtagna rapporter, underlag och tjänster. 1

40 4 2 Den regionala handlingsplanens övergripande struktur DEL A: BAKGRUND 1. Bakgrund 2. Övergripande struktur 3. Inledning 4. Övergripande mål DEL B: NULÄGESBESKRIVNING 5. Bakgrund till nulägesbeskrivning 6. Fysiska förutsättningar 7. Befintliga bevarandeinsatser Beskrivning kvalitéer per miljömål DEL C: URVAL, PRIORITERING OCH MÅL FÖR REGIONALA INSATSOMRÅDEN 17. Bakgrund till avsnitt om mål 18. Hot- och riskscenarier 19. Övergripande utmaningar 20. Insatsområden med mål 21. Bilagor Figur 1. Handlingsplanens disposition och styckesindelning kan tillföra vid markanvändningsbeslut, samt vilka övergripande mål och syften arbetet med grön infrastruktur har. mångfald och ekosystemtjänster i länet, samt en analys av hot och utmaningar för en fungerande grön infrastruktur. i utmaningar. Övergripande insatsområden med mål föreslås för att möta de viktigaste utmaningarna ur ett grön infrastruktur-perspektiv. Som en tillkommande del planeras för en

41 5 3 Inledning Den rikedom av ekosystem, arter och gener som omger oss brukar kallas biologisk mångfald. Biologisk mångfald är ett samlingsbegrepp som omfattar all den variation mellan arter, inom arter och livsmiljöer som finns på jorden. Med biologisk mångfald menas den genetiska variationen hos individerna inom en art, variationen mellan olika arter och mellan olika naturtyper och landskap. Den biologiska mångfalden tillhandahåller naturnyttor (ekosystemtjänster) som grund för vår ekonomi. Den är vår livförsäkring som till exempel ger oss mat, dricksvatten och ren luft, skydd och medicin, mildrar naturkatastrofer, motverkar skadegörare och sjukdomar och bidrar till att reglera klimatet. Försämringar eller förluster av arter och deras livsmiljöer riskerar att innebära en förlust av den välfärd, sysselsättning och skydd som naturen ger oss, vilket innebär att vårt eget välbefinnande äventyras. Förlusterna av biologisk mångfald är därför tillsammans med klimatförändringarna det allvarligaste miljöhotet idag och de är oupplösligt förbundna med varandra. Figur 2. Planetära gränser. De gröna områdena representerar mänsklig aktivitet som ligger inom hållbara gränser och röda områdena visar på aktivitet som går utöver hållbara gränser. Förlusterna av biologisk mångfald är ett av de alvarligaste miljöhoten idag. (credit: Azote Images/Stockholm Resilience Centre) 2 2 Planetary boundaries accordning to Rockström et al och Steffen et al

42 6 Biologisk mångfald har en viktig roll att spela i arbetet med att anpassa samhället till klimatförändringarna. För att undvika förluster av biologisk mångfald är det också viktigt att förstå och vidta lämpliga anpassningsåtgärder för att minska effekterna av klimatförändring Figur 3. Flygbild över Stensjö by med Kalmarsund i bakgrunden. Foto: Jan Videvik. På flygbilden ovan kan man se flera olika natur- och kulturmiljöer som hyser biologisk mångfald och förser oss med viktiga ekosystemtjänster. Ett funktionellt geografiskt nätverk av livsmiljöer är viktiga för att de arter som lever däri ska kunna sprida sig och överleva på lång sikt. Det finns flera internationella överenskommelser och nationella mål som syftar till att bevara särskilt utsatta naturtyper och hotade arter 3. Arter försvinner idag i en takt som världen aldrig tidigare har upplevt. I EU befinner sig bara 17 % av de livsmiljöer och arter och 11 % av de viktigaste ekosystemen som skyddas enligt EU:s lagstiftning i ett gott tillstånd. Detta trots de åtgärder som vidtas för att motverka förluster av biologisk mångfald nationellt och internationellt. Förändrad markanvändning, överutnyttjande av biologisk mångfald, spridning av invasiva främmande arter, föroreningar och klimatförändringar innebär stora utmaningar. Indirekta orsaker, t.ex. befolkningstillväxt, begränsad kännedom om biologisk mångfald och det faktum att dess ekonomiska värde inte återspeglas vid beslutsfattande, inverkar också negativt på biologisk mångfald. 3 Se avsnitt Europeiska kommissionen (2015) EU-initiativ i korthet. Strategi för biologisk mångfald fram till 2020.

43 7 Exploatering, intensifierad och ändrad markanvändning samt ett förändrat klimat innebär allt större utmaningar för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Inom skogsoch odlingslandskap såväl som i hav, sjöar och vattendrag innebär förändringarna en fragmentering och förlust av ekologiska kvalitéer, som försvårar ett långsiktigt bevarande av mångfalden. Det traditionella svaret har inneburit punktinsatser för utspridda små områden i form av formella skydd, god förvaltning eller restaurering. Dessa insatser har tyvärr inte varit tillräckliga. För att bevara funktionella ekosystem på längre sikt så behöver hela landskap där det finns förutsättningar för att bevara ekologiska funktioner och kvalitéer identifieras, kommuniceras och hanteras med hänsyn och med långsiktig planering i hela samhället. En förutsättning för att grön infrastruktur ska bli det verktyg som hjälper oss att förvalta landskapet långsiktigt hållbart är att alla landskapets aktörer bidrar tillsammans. Detta kan enbart nås genom kontinuerlig öppen dialog med syfte att dra nytta av olika aktörers erfarenheter och möjligheter. 3.1 Ekosystemtjänster Ekosystemtjänster är de produkter och tjänster, direkta eller indirekta, från naturens ekosystem som bidrar till vårt välbefinnande och vår välfärd. Begreppet syftar till att visa de länkar som finns mellan ekosystemen och oss. Ekosystemen förser även oss människor med livsnödvändiga tjänster genom till exempel att rena vatten och luft, lagra kol och pollinera våra grödor. Att lyckas behålla en biologisk mångfald är avgörande för att ekosystemen ska fungera. Arternas samspel i ett ekosystem är ofta komplext. Utan många olika arter med sina funktioner är risken stor att nyttjandet av naturresurser, klimatförändringar och annan påverkan skadar ekosystemens förmåga att leverera dessa ekosystemtjänster. Biologisk mångfald har en stor betydelse för folkhälsan då många natur- och kulturmiljöer är viktiga områden för rekreation och friluftsliv. I Sverige finns en underutnyttjad potential för en marknad där rekreation och friluftsliv i naturen utgör basen både för Sveriges befolkning och för utländska turister. Se mer om ekosystemtjänster under respektive miljömål. 3.2 Vad är grön infrastruktur? Europeiska kommissionen har enats om en definition av begreppet grön infrastruktur 5 : Green Infrastructure is a strategically planned network of natural and semi-natural areas with other environmental features designed and managed to deliver a wide range of ecosystem services. It incorporates green spaces (or blue if aquatic ecosystems are concerned) and other physical features in terrestrial (including coastal) and marine areas. Green infrastructure is a tool for providing ecological, economic and social benefits through natural solutions. It helps avoid relying on cheaper, more durable alternatives. av livsmiljöer och strukturer, naturområden samt anlagda element som utformas, brukas och förvaltas på ett sätt så att biologisk mångfald bevaras och för samhället viktiga 5 European Commission (2013) Green infrastructure (GI) Enhancing Europe s Natural Capital.

44 8 tagits fram 6 : de budskap Grön infrastruktur är nätverk av natur som bidrar till fungerande livsmiljöer för växter och djur och till människors välbefinnande. Grön infrastruktur är ett begrepp som syftar till att förklara hur naturen hänger ihop genom ekologiska processer i hela landskapet. Genom att utgå från kunskap om hur den geografiska fördelningen av olika värden och hur element i landskapet påverkar viktiga processer, blir det lättare att prioritera rätt och planera effektivare. Arbetet med grön infrastruktur är därmed också en förutsättning för att Sverige ska kunna uppfylla nationella miljö- och friluftsmål och internationella löften. Arbetet med grön infrastruktur innebär ett särskilt fokus på naturvårdens rumsliga dimension och tar sin utgångspunkt i grundläggande ekologisk teori, som säger att artrikedom och storleken på lokala populationer av arter generellt sett ökar med områdens kvalitéer samt områdesstorlek, och minskar med en ökad isolering och fragmentering 789. För att individer av olika arter ska kunna förflytta och/eller sprida sig mellan lämpliga livsmiljöer behöver dessa ligga tillräckligt nära varandra. Förmåga att röra sig mellan områden beror förutom på avståndet mellan miljöerna också på kvalitén på det 6 Se Budskap om grön infrastruktur på Naturvårdsverkets hemsida. 7 Darwin, C R. (1859) On the origin of species by means of natural selection, or the preservation of favoured races in the struggle for life. London: John Murray. [1st edition] 8 MacArthur R H & Wilson E O. (1963) The Theory of Island Biogeography. Princeton University Press, New Jersey. 9 Levins (1969) Some demographic and genetic consequences of environmental heterogeneity for biological control. Bulletin of the Entomological Society of America 15:

45 9 omkringliggande landskapet, samt på förekomsten av distinkta barriärer som vägar, dammar etc. Naturvärden som identifierats och avgränsats i landskapet kallas i arbetet med grön infrastruktur för värdekärnor. Dessa är grunden för att på en större skala i landskapet förstå var det finns landskap med särskilt låga tätheter (med många isolerade marker) och landskap med särskilt höga tätheter, s.k. värdetakter. FAKTARUTA - VIKTIGA BEGREPP FÖR GRÖN INFRASTRUKTUR Värdekärna Ett naturområde som har höga naturvärden (många arter är funna eller kan för-väntas finnas med tanke på hur området ser ut) och som är särskilt viktig som bä-rare av biologisk mångfald i landskapet. Området är en viktig livsmiljö för många arter och kan ofta klassas som en naturtyp. Livsmiljö Den miljö i naturen som en art lever i och som innehåller det som arten behöver för att finna föda, skydd och uppväxtmiljö för avkomma. Många arter har sin livs-miljö i en enda, specifik naturtyp, medan andra kan leva i flera olika naturtyper. Naturtyp En viss sorts natur som karaktäriseras av de arter som lever i den och av mark-, fuktighets- och klimatförhållande. Naturtyper kan indelas grovskaligt (exempel skogar och gräsmarker) eller finskaligt (exempel tallrismosse och hällmarkstall-skog). Värdenätverk Flera värdekärnor där närheten mellan värdekärnorna gör att det finns en hög grad av ekologiskt utbyte. Det innebär att värdekärnorna ligger så nära vararandra att det kan ske ett utbyte med individer av arterna däremellan. Därigenom motverkas artutdöende och genetisk utarmning och den biologiska mångfalden kan bevaras över tid. Värdetrakt En värdetrakt är ett större landskapsavsnitt med höga ekologiska bevarandevärden. Värdetrakter har en högre täthet av nätverk, enskilda värdekärnor och andra viktiga livsmiljöer som ger förutsättningar för god spridning och överlevnad för djur- och växtliv än omgivande landskap. Trakterna fångar in mer arealer som saknar värdekärnor än nätverken, men möjligheten att stärka och binda ihop nät-verken är större inom än utanför trakterna.

46 10 Figur 4. Arters tillgång till livsmiljöer i landskapets kan beskrivas på en skala från mer eller mindre sammanhängande obrutet landskap till isolerade öar. För olika arter beror detta vanligen på förmåga och behov att förflytta sig (både spridning och hemområde) Konnektivitet Hur en arts livsmiljö är fördelad i landskapet har stor betydelse. Både den sammanlagda arealen, arealen för olika delområden, kvaliteten på livsmiljön i områdena och hur möjligheterna ser ut för arten att röra sig mellan områden (både avstånd och vilken typ av miljö det är) påverkar individers överlevnad, fortplantning och spridning. Arealen är generellt den viktigaste faktorn utan tillräckliga stora livsmiljöområden att röra sig mellan, så hjälper det inte med aldrig så bra spridningsförutsättningar mellan områdena. Den näst viktigaste faktorn är normalt kvaliteten på habitaten/livsmiljöerna.

47 11 Spridningskorridorer eller klivstenar 10 och kvaliteten på mellanliggande områden är betydligt mindre viktiga jämfört med de två förstå faktorerna, men kan ha stor betydelse i redan fragmenterade landskap, som landskap påverkade av urbanisering och areella näringar. I vissa sammanhang går det att se tydliga tröskelvärden för en fungerande konnektivitet när till exempel grova träd blir alltför glest spridda i ett landskap så försvinner de arter som är beroende av dem Figur 5. Relativ betydelse av olika faktorer för arters överlevnad Olika forskare har olika bild av hur viktigt det är att koppla ihop olika habitatöar. Vilken betydelse det har är beroende på vilken art och naturtyp man planerar för. I urbana miljöer är det ofta en icke-fråga eftersom de stora sammanhängande områdena redan är borta, och det enda sättet är att försöka använda sig av flera mindre områden. De små områdena bidrar också med viktiga ekosystemtjänster förutom att vara livsmiljöer åt djur och växter. Vissa arter som till exempel större däggdjur rör sig över stora ytor och är känsliga för barriäreffekter från vägar. 10 Är mindre ytor som är för små för att populationer ska kunna överleva en längre tid men som tillfälligt kan fungera som spridningsväg i landskapet mellan större områden.

48 12 Figur 6. I ett fragmenterat landskap har spridningskorridorer betydelse för att binda ihop områden av högre naturkvalitet. Illustration: Bo Persson, Skogsstyrelsen. Det är ändå ofta relevant att fundera på om man bör försöka binda ihop områden, eller utöka ytan för enskilda områden. Ett sätt att stärka samband kan också vara att förbättra kvaliteten på befintliga livsmiljöer till exempel genom en bättre skötsel av ängsmarker. Det är viktigt att förstå att det nästan alltid är ett sämre alternativ att dela ett större sammanhängande område, eller att bryta ett existerande samband mellan områden, än att försöka kompensera en sådan uppdelning med att nyskapa andra samband/korridorer mellan områden. Figur 7. Olika typer av habitatförlust respektive åtgärder för förbättrad konnektivitet.

49 Mål och huvudsyfte med handlingsplaner för grön infrastruktur Kunskapsunderlag om kvalitéer i landskapet Ett grundläggande argument för att arbeta med grön infrastruktur är bevarandet av växter och djur och strävan efter att bevara ekologiska funktioner och processer. Det traditionella arbetssättet med punktinsatser för att upprätthålla kvalitéer är inte tillräckligt för att säkerställa och bevara dessa funktioner. Genom att visa på var i landskapet viktiga kvalitéer och naturliga processer förekommer och har goda förutsättningar, kan arbetet i landskapet effektiviseras. Både genom ett hållbart markutnyttjande och med riktade insatser på rätt plats. KUNSKAPSUNDERLAG Förklara och beskriva BIOLOGISK MÅNGFALD I LANDSKAPET PLANERINGSUNDERLAG för PRIORITERING AV INSATSER Prioritera uppföljbara insatser och hänsyn med tydliga mål för att matcha utmaningar och pågående förändring BIOLOGISK MÅNGFALD BEVARA och UTVECKLA FUNGERANDE EKOSYSTEM och att minimera antalet HOTADE MILJÖER och HOTADE ARTER EKOSYSTEMTJÄNSTER BEVARA och UTVECKLA DE FUNKTIONER HOS EKOSYSTEMEN som SAMHÄLLET FÅR NYTTA AV Figur 8. En fungerande grön infrastruktur motsvarar den rumsliga förutsättningen för att ekosystemen ska vara livskraftiga och leverera ekosystemtjänster. Handlingsplanen för grön infrastruktur ska utformas så att den ska vara användbar som kunskaps- och planeringsunderlag för att samhället gemensamt ska kunna ta hänsyn och långsiktigt utveckla ekosystemen och deras bidrag till välfärden Ramverk för landskapsplanering av naturvårdsinsatser Det offentliga naturvårdsarbetet med exempelvis skydd, skötsel, och artinriktade åtgärder är viktigt i arbetet med grön infrastruktur. Ett viktigt syfte med den regionala handlingsplanen är att stärka landskapsperspektivet i detta arbete så att insatserna på bästa sätt bidrar till att stärka de rumsliga sambanden i landskapet Naturvårdsverkets vägledning: Grön infrastruktur och prioritering av naturvårdsinsatser.

50 Underlag för hållbar mark och vattenanvändning Hållbart brukande och åtgärder i vardagslandskapet är av avgörande betydelse för att nå målen i arbetet med grön infrastruktur. Genom framtagandet av en handlingsplan för grön infrastruktur vill Länsstyrelsen bjuda in till en bred samverkan för det fortsatta arbetet med biologisk mångfald och ekosystemtjänster genom att involvera fler aktörer. Detta bör ses som en långsiktig ambition där delaktigheten i arbetet med framtagande av regionala handlingsplaner är ett första steg 12. Länsstyrelsen ser hållbart brukande och åtgärder i vardagslandskapet som avgörande för att nå målen i arbetet med grön infrastruktur. De geografiska kunskapsunderlag som presenteras i denna plan syftar till att öka förutsättningarna för att få en gemensam värdebaserad beskrivning och målbild i landskapet. Denna beskrivning och målbild är tänkt att fungera som ett stöd för olika riktade insatser, hållbart brukande och hänsyn i landskapet. Ett viktigt mål med handlingsplanen är att visa underlag som underlättar att ta ökad hänsyn till landskapsekologiska samband när olika typer av markanvändningsbeslut tas. Exempel på användningsområden: Prioriteringsunderlag för förvaltning och vägledning för enskilda markägare - T.ex. underlag för att prioritera frivilliga avsättningar i skogsbruket Fysisk planering och tillståndsprövning Utformning av ekonomiska styrmedel och ersättningssystem Underlag för fysisk planering och prövning Grön infrastruktur som begrepp saknas idag i svensk lagstiftning. Men syftet med handlingsplanen för grön infrastruktur stämmer väl överens med de intentioner som ligger bakom flera av hänsynsparagraferna i plan- och bygglagen och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken som ska hanteras i den fysiska planeringen 13. Tillämpningen av de allmänna hänsynsreglerna (2 kap. miljöbalken) och hushållningsbestämmelserna (3-4 kap. miljöbalken) är därför central för att grön infrastruktur ska beaktas i markanvändningsbeslut. Handlingsplanen är tänkt att kunna användas i den fysiska planeringen enligt plan- och bygglagen, i infrastrukturplaneringen samt vid prövningar enligt miljöbalken. I dessa processer är miljökonsekvensbeskrivningar och miljöbedömningar viktiga verktyg för att grön infrastruktur ska beaktas vid markanvändningsbeslut. En fungerande grön infrastruktur förutsätter hänsyn till landskapets sammanhang när nya anläggningar, verksamheter och åtgärder planeras Delaktighet och gemensamt ansvar Eftersom beskrivningen utgår från naturens förutsättningar behöver landskapets aktörer samlas för att dela erfarenheter och beskriva förutsättningar och möjligheter för att gemensamt utveckla naturens potential. Delaktighet är därför ett ledord men även helt avgörande för utformning och fördelning av ansvar. Ett viktigt mål är därför att bredda engagemanget för arbetet med biologisk mångfald och ekosystemtjänster genom att involvera fler aktörer. Detta är en långsiktig ambition där delaktigheten i arbetet med framtagande av regionala handlingsplaner är ett första steg. 12 Vägledning om dialog och samverkan i arbetet med regionala handlingsplaner för grön infrastruktur Vägledning om regionala handlingsplaner för grön infrastruktur i prövning och planering. Naturvårdsverket.

51 15 Det gemensamma arbetet kan naturligtvis även leda till att målkonflikter identifieras. Dessa bör lyftas samlat och skiljaktigheter tydliggöras. I vissa fall kan incitament skapas för att vägleda i en hållbar riktning eller skapa förutsättningar för god resurshantering Långsiktighet Denna handlingsplan bör ses som ett första steg mot ökad hänsyn till landskapets sammanhang i användningen av mark och vatten. Arbetet måste bedrivas långsiktigt för att bli framgångsrikt, vilket förutsätter att handlingsplanensbeskrivningar och bakgrundsinformation hålls uppdaterade och att insatsområdena ses över regelbundet. Länsstyrelsen har för avsikt att kontinuerligt hålla de karttjänster som kopplar till handlingsplanen uppdaterade med bästa kartinformation och succesivt utöka handlingsplanen med nya analyser av naturvärden i landskapet. 4 Övergripande mål för det regionala arbetet med grön infrastruktur 4.1 Svenska åtaganden för att uppfylla konventionen om biologisk mångfald Miljöarbetet i Sverige baseras på flera konventioner, dvs. internationella överenskommelser. Den kanske viktigaste för arbetet med grön infrastruktur är konventionen om biologisk mångfald (CBD) 14 som vid FN-mötet 2010 renderade i Nagoyaprotokollet och de tjugo så kallade Aichimålen. År 2011 beslutade Europeiska kommissionen om en strategi för biologisk mångfald för att uppfylla Aichimålen, med sex strategiska mål. Mål 2 (dvs åtgärd 5-7) i strategin syftar direkt till att grön infrastruktur ska användas som strategisk ram för att fastställa prioriteringar för återställande av ekosystem på lokal, nationell och internationell nivå. Arbetet med grön infrastruktur ska enligt målet senast till år 2020 bidra till att ekosystem och ekosystemtjänster bevaras samtidigt som minst 15 % av skadade ekosystem återställs. Som svar på Nagoya- och Aichimålen samt den europeiska biodiversitetsstrategin har Sveriges riksdag antagit en strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster 15. I propositionen lyfts grön infrastruktur fram som ett ramverk för arbetet med biologisk mångfald i ett landskapsperspektiv. Arbetet med regionala handlingsplaner för grön infrastruktur utgör en viktig del i genomförandet av strategin. 4.2 Miljömålsarbetet De 16 miljömål som riksdagen beslutat ger en struktur och en gemensam plattform för det svenska miljöarbetet. Centrala myndigheter, länsstyrelser, kommuner och näringsliv har alla viktiga roller i arbetet med att genomföra åtgärder. Naturvårdsverket har det samordnade ansvaret för genomförandet. Det svenska miljömålssystemet består av ett generationsmål, 16 miljökvalitetsmål och 28 etappmål. Generationsmålet och miljökvalitetsmålen ska vara uppnått år De olika etappmålen har olika tidpunkter för måluppfyllelsen Naturvårdsverket (2010) Konventionen om biologisk mångfald och svensk naturvård. Naturvårdsverkets rapport: Regeringens proposition 2013/14:141. Svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. 16

52 Miljökvalitetsmålen Miljökvalitetsmålen beskriver det tillstånd och den kvalitet vi vill att miljön ska ha Till varje mål finns ett antal preciseringar som förtydligar vad miljökvalitetsmålet innebär. Preciseringarna är viktiga som vägledning för arbetet med miljökvalitetsmålen och vid uppföljning av om de nås. Preciseringar som kopplar till arbetet med grön infrastruktur finns under samtliga landskapsanknutna miljömål samt målet om ett rikt växt- och djurliv och miljömålet om begränsad klimatpåverkan. Grön infrastruktur har inkluderats i det breda miljömålsarbetet och utgör en viktig komponent i åtminstone nio miljökvalitetsmål. Viktiga naturtyper för dessa nio miljömål presenteras i denna handlingsplans nulägesbeskrivning och arbetet med respektive miljömål finns väl beskrivet på miljömålsportalen Friluftsmål Naturens produktion av sociala värden och funktioner för friluftsliv är en viktig ekosystemtjänst. Det övergripande målet för den nationella friluftslivspolitiken är att med allemansrätten som grund ge stöd åt människors möjligheter att vistas i natur- och kulturmiljöer och utöva friluftsliv. Regeringen har tagit fram 10 friluftsmål som tydligt visar hur viktigt friluftslivet är för hela samhällets utveckling 18. Den kartläggning av kvalitéer som görs i arbetet med grön infrastruktur ger möjligheter att bättre förstå landskapets kvalitéer för friluftsliv. Olika slags rekreation och friluftsliv ställer också särskilda krav på förutsättningarna i landskapet. Det gäller inte minst för möjligheterna till rekreation nära den egna bostaden. Denna kartläggning är tänkt att vara vägledande för offentliga insatser såsom vid placering, utformning och förvaltning av attraktiv skyddad natur för förbättrad tillgänglighet. Handlingsplanen är även tänkt att Arbetet med grön infrastruktur kan även hjälpa till att öka förståelsen för sambandet mellan naturens betydelse för folkhälsa och välfärd i planering, hållbar regional tillväxt och landsbygdsutveckling. Mot bakgrund av att grön infrastruktur också syftar till förbättringar i vardagsladskapet blir kunskap om, och förståelse för, allemansrättens möjligheter och begränsningar en viktig fråga i arbetet Mål för friluftspolitiken. Miljö- och energidepartementet. Skr. 2012/13:51.

53 Regionala övergripande utmaningar och mål för arbetet med grön infrastruktur Efter dialog med länets olika aktörer kommer de regionala övergripande utmaningarna att beskrivas här. Till läsaren: Vilka utmaningar ser du?

54 18 B Nulägesbeskrivning till regionala handlingsplaner för grön infrastruktur

55 19 5 Bakgrund och läsanvisning till nulägesbeskrivningen Nulägesbeskrivningen har som målsättning att sammanfatta de regionala förutsättningarna för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i länet, samt ge en analys av hot och utmaningar för en fungerande grön infrastruktur. I denna del ingår redovisning av bland annat geografiska områden och strukturer av särskild betydelse för olika naturvärden och ekosystemtjänster. Upplägget genomsyras av kopplingen till miljömålsarbetet. De geografiska underlagen som redovisas i denna del är tänkta att fungera både som kunskapsunderlag, och som planeringsunderlag vid prioritering av naturvårdsinsatser, vid fysisk prövning och planering eller vid hänsynstagande vid brukande av mark eller vatten. 6 Grunduppgifter om fysiska förutsättningar 6.1 Geografiska förutsättningar Fastlandsdelen är drygt 25 mil lång och 7 mil bred. Avståndet mellan Ölands norra och södra spets är 13 mil, och det är ca 2 mil tvärs över ön där den är som bredast. Länets landyta utgör ca 3% av Sveriges. Arealen hav innanför territorialgränsen är dock nära 11 % av Sveriges. Knappast någon annan del av Sverige har en kust som både geografiskt och geologiskt skiftar så i ursprung och karaktär. I norr ligger urbergsskärgården, i söder moränskärgården och däremellan finns öar uppbyggda av sandsten. Moränskärgården i södra delen av länet är flack, medan topografin i norra urbergsskärgården är betydligt större. Skärgården omfattar öar, holmar och skär. Länet har mer än 2000 sjöar om minst 1 hektar. 6.2 Geologiska förutsättningar De geologiska förutsättningarna utgör grunden för allt liv. Inte bara områdets växt- och djurliv utan i förlängningen även natur- och kulturlandskapets utveckling. I Kalmar län är detta extra tydligt i skillnaderna mellan Ölands kalkberggrund och fastlandets granitdominerade berggrund Fastlandets geologi Fastlandets berggrund domineras av graniter, miljoner år gamla. De kallas Smålands-Värmlandsgraniterna och ingår i ett vidsträckt bälte av olika sorters graniter, som sträcker sig från Blekinge i sydost upp genom Småland och Östergötland, in i Värmland och vidare upp till Norge. Graniterna är sura bergarter, varför de jordarter som bildas ifrån dem, näringsmässigt är magra. Landskapet i Kalmar län kan indelas i olika regioner. I nordost dominerar sprickdalslandskapet. Berggrunden går här ofta i dagen som nordväst-sydostliga höjdryggar med däremellan lågt liggande dalgångar fyllda av lera. Längst i väster återfinner vi de yttersta utlöparna av det småländska höglandet. I trakten av Lönneberga med höjder på runt 270 meter över havet. Mellanbygden är ett övergångsområde mellan högland och kustbygd. Berggrunden skapar här ett småbrutet landskap rikt på sjöar och våtmarker. Slättbygden längst i öster är ett flackt område parallellt med kusten. Stora delar av slättbygden har tidigare legat under havsytan, vilket ytterligare bidrar till flackheten. Sjöar och våtmarker förekommer sällan. Länets vanligaste jordart, moränen, är ett resultat av inlandsisens krossning av berggrunden. Moränen täcker ungefär 60 % av den synliga landytan. I genomsnitt är den fem meter djup

56 20 men uppvisar lokalt stora variationer, från Kalmarområdets omkring 25 meter till sprickdalslandskapets decimeterdjupa moränlager. Beroende på vilken typ av berggrund isen passerade över fick moränen olika innehåll. Berggrundstyper med mineralinnehåll som gynnar växtlighet och odling, exempelvis de mörka bergarterna, skapar en bördigare jordart än områden i anslutning till ljusa och röda bergarter. Detta avspeglar sig i landskapet genom flera odlade områden. Texten är hämtad från boken Natur i östra Småland där det går att läsa mer Ölands geologi På Öland är kalkberggrunden den viktigaste orsaken till att ön i så många avseenden skiljer sig från resten av länet. Den har gett förutsättningar för den rika floran av orkidéer och andra kalkgynnade arter, sällsynta naturtyper som sjömarker, alvar och raukområden, men även stenindustrin och ett odlingslandskap med få motsvarigheter i världen. Även Öland kan delas in i olika regioner. Längst i norr, från nordspetsen på ön till Högby i söder ligger Böda sandområde. På en del kustnära platser ser man dessa sediment tydligt i form av sandfyllda och badvänliga vikar, medan de på andra platser ligger samlade som fantasifulla och landskapsformande sanddyner. Söder om Högby ändrar landskapet karaktär. Det får här mer alvarutseende, framför allt väster om väg 136, och kallas därför Nordölands alvarområde. Öster om riksvägen ändrar återigen landskapet karaktär. På kartan ser man hur långa vikar skär in i kusten och hur uddar eller ordar som ölänningen säger, sträcker sig ut i havet. Området benämns Nordölands drumlinområde. Mellersta Öland begränsas av Köpingsvik i norr och Färjestaden i söder, med undantag av den östra och västra kustslätten, och karaktäriseras av ett tjockare moränlager. På vissa Typiskt för området är dess tunna jordtäcke. I den för övrigt flacka topografin utgörs landformerna av låga strandvallar och begränsade moränområden. Den ytliga berggrunden uppvisar sprickor och detaljer som är typiska för kalkstensområden. Väster om Stora Alvaret löper som en smal zon parallellt med Kalmarsund från Grönhögen i söder till Borgholm i norr. Jordarten består i huvudsak av leriga moräner vilket bland annat gjort området till en intensiv jordbruksbygd. Texten är hämtad från boken Natur och kultur på Öland där det går att läsa mer Meteorologiska förutsättningar och klimat Klimatet i Kalmar län är en blandning av kontinentalt och maritimt. Det som kännetecknar dessa båda typer är att det förra har varma somrar och stränga vintrar medan det senare är mer utjämnat med svala somrar och milda vintrar. Östersjön har en utjämnande inverkan, varför skillnaderna mellan sommar och vinter är störst i de västliga och högre belägna delarna av Kalmar län. Mest maritimt är klimatet på Ölands norra och södra udde. De förhärskande vindarna i södra Sverige kommer från sydväst och är genom atlantluftens och Golfströmmens inverkan milda och fuktiga. Trots detta är länet tämligen nederbördsfattigt med en årsmedelnederbörd på mm, varav ungefär en tredjedel utgör sommarnederbörden. De låga nederbördssiffrorna jämfört med exempelvis västra Sverige beror på att länet ligger i regnskugga av småländska höglandet. Tillsammans med det faktum att somrarna kan vara varma med hög avdunstning medför detta förhållande att det kan vara besvärligt med grundvattenförsörjningen. Humiditeten, d v s den mängd vatten 19 Webblänk till boken 20 Webblänk till boken

57 21 som finns kvar och kommer marken tillgodo efter att avrinning och växternas och markens avdunstning räknats bort, är låg, Texten är hämtad från böckerna Natur och Kultur på Öland och Natur i Östra Småland där det går att läsa mer Historisk markanvändning Länets kulturlandskap kan delas in i tre huvudområden: slättbygden, mellanbygden och skogsbygden. Huvuddelen av slättbygden finns på Öland och utmed Kalmarsundskusten. Den nästan helt öppna, svagt kulliga slättbygden är det största sammanhängande jordbruksområdet i Småland. Moränhöjder och åsar har stor betydelse för landskapsbilden och sjöar saknas. Slättbygden var centralbygd under förhistorisk tid och medeltid. Mellanbygden är ett övergångsområde mellan slätten och skogsbygden. Landskapet är småbrutet och rikt på sjöar och våtmarker. Utmed kusten sker en kraftig förändring av landskapet norr om Oskarshamn. Orsaken är den tilltagande andelen hällmark som gör att landskapet även naturligt innehåller trädfattiga marker, som genom betesdrift och odling blev alltmer omfattande under expansionsskedena. Mellanbygden blir allt bredare norrut i länet där den förstärks av Emådalen och får en imponerande utbredning genom Högsby och Hultsfreds kommuner. Den omfattar också stora delar av Vimmerby kommuns östra delar. Området kan huvudsakligen betecknas som förhistorisk marginalbygd och koloniserades främst under medeltiden. Från Västervik och norrut mot Östgötagränsen finns ett område med förhistorisk centralbygd. Skogsbygden finns i de inre delarna av länet. I södra länsdelen når skogsbygden nära kusten för att mot norr ha sin gräns längre västerut. Skogsbygden var förhistorisk marginalbygd och koloniserades under medeltiden. Här var odlingsmarkerna små och ofta fick man köpa säd från slätten. Bisysslor som försäljning av virke, ved, tjära, träkol och pottaska var viktiga liksom slöjd och smide. Texten är hämtad från böckerna Natur och Kultur på Öland och Natur i Östra Småland där det går att läsa mer Befolkning, bebyggelse och infrastruktur Kalmar län hade vid slutet av invånare, vilket motsvarar ca 2,4 % av Sveriges befolkning vid samma tidpunkt 23. Länets befolkning har ökat från 2010 och framåt. Trots det har samtliga kommuner i Kalmar län utom Kalmar och Mörbylånga har haft ett negativt inrikes flyttnetto under de senaste fem åren, och i många kommuner har befolkningen minskat under lång tid dessförinnan. Även länet som helhet har ett negativt inrikes flyttnetto och befolkningsökningen förklaras av inflyttning från utlandet 24. Läs mer i Regionförbundet i Kalmar län, Regional utvecklingsstrategi 2030, Nulägesanalys Kalmar län Webblänk till boken 22 Webblänk till boken 23 sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/kvartals--och-halvarsstatistik-- kommun-lan-och-riket/kvartal / 24 Regional utvecklingsstrategi 2030, Bilaga 2 Nulägesanalys Kalmar län, Regionförbundet i Kalmar län 25 Regional utvecklingsstrategi 2030, Bilaga 2 Nulägesanalys Kalmar län, Regionförbundet i Kalmar län

58 Mark och vattenanvändning Jord- och skogsbruket är viktiga näringar med nära anknytning till förädlingsföretag inom trä- och skogsindustrin samt slakterier och mejerier. Kalmar län har en mycket hög andel sysselsatta inom industrin, särskilt inom tillverkningsindustrin. Läs mer i Regionförbundet i Kalmar län, Regional utvecklingsstrategi 2030, Nulägesanalys Kalmar län Grunduppgifter om befintliga bevarandeinsatser Nedan följer en kortfattad beskrivning av insatser som görs i offentlig och privat förvaltning för att bevara en särskilt viktig ekologisk funktion, mark eller art i länet. Observera att en mer utförlig bild finns i beskrivningarna inom varje miljömål. I listan med kartunderlag för nedladdning finns en sammanställning av kartunderlag för bland annat olika typer av områdesskydd och riksintressen. Med sådana kartor kan man få en bild hur bevarandeinsatser fördelas i landskapet. Det finns många olika skyddsformer för värdefull natur i Sverige samlade i miljöbalken 27. Vanligast är naturreservat, strandskydd och fridlysning. Här finns översiktlig information om de olika skyddsformerna för natur, djur och växter. Du hittar alla skyddade områden på kartverktyget Skyddad natur 28. De olika typerna av skyddade områden (skyddsformer) 29 utgörs av: Nationalpark Naturreservat Kulturreservat Naturminne Biotopskyddsområde Djur- och växtskyddsområde (vanligen fågelskydd eller sälskydd) Strandskyddsområde Natura 2000-områden och riksintressen omfattas av ett visst skydd, eftersom man inte får fastställa planer eller ge tillstånd till åtgärder som försämrar naturvärdena i dessa. Även miljöskyddsområden och vattenskyddsområden ger ett visst skydd för natur, även om det egentliga syftet med dessa skyddsformer är andra. 7.1 Formellt skydd i länet Ett av de viktigaste instrumenten inom den offentliga naturvården är formaliserat skydd och förvaltning av värdefulla områden. I Kalmar län fanns vid 2017 års utgång 208 naturreservat Av Kalmar läns land- och vattenområden är ca hektar formellt skyddade som nationalpark, naturreservat eller naturvårdsområden. Av dessa är omkring hektar landområden. Stora delar av den skyddade arealen är, framförallt i Västerviks och 26 Regional utvecklingsstrategi 2030, Bilaga 2 Nulägesanalys Kalmar län, Regionförbundet i Kalmar län 27 Miljöbalk (1998:808) Länk till Länsstyrelsens hemsida om naturreservat 31 Länk till Länsstyrelsens hemsida om skyddad natur

59 23 Misterhults skärgårdar, vattenområden. Också antalsmässigt ligger de flesta skyddade områdena utmed kusten. Av den totala landarealen på omkring hektar är ca hektar produktiv skogsmark, det är ca 2,4 procent av länets produktiva skogsmark. Av dessa har ca hektar (1,8 %) föreskrifter som ger fullgott skydd för skogen med stöd av miljöbalken. 7.2 Åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper Åtgärdsprogrammen är del av arbetet för att klara riksdagens miljökvalitetsmål Ett rikt växt- och djurliv. Ett åtgärdsprogram är ett vägledande men inte formellt bindande dokument som bland annat presenterar en översikt av kunskaperna om den hotade arten eller naturtypen och vilka konkreta åtgärder som behövs för bevarande. Det ska i första hand tjäna som underlag för myndigheters och organisationers arbete, men kan även användas av privatpersoner. 8 Hav i balans samt levande kust och skärgård Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar 32. Havsmiljön påverkas av spridning av miljögifter och utsläpp av näringsämnen som hamnar i haven och leder till övergödning. Ekosystemen påverkas även av fiske och av att främmande arter etablerar sig i havsmiljöerna. Allt detta stör funktioner hos havens livsmiljöer och påverkar biologisk mångfald som därmed minskar havens produktion av livsmedel och andra ekosystemtjänster. Hav, kust och skärgård erbjuder goda möjligheter till rekreation och här finns ett rikt kulturarv. Dessa värden påverkas också negativt av olika mänskliga aktiviteter. Trots strandskyddet vid våra svenska vatten så påverkas skärgård och kustnära miljöer av hård exploatering, bebyggelse samt fartygs- och småbåtstrafik. Att bevara kulturarv med fyrar, sjöbodar, ängs- och betesmarker försvåras i avfolkningsbygder, medan dessa värden riskerar att skadas i områden med stor fritidsbebyggelse och omfattande turism. Ökad bebyggelse och trafik försämrar även tillgängligheten för friluftslivet. Det krävs även ett internationellt samarbete för en bättre havsmiljö. Detta sker inom bland annat EU:s havsmiljödirektiv och vattendirektiv, samt Helsingfors- och Oslo- Pariskonventionerna. 8.1 Regionala marina miljöer Vår kunskapsbrist om marina miljöer är fortfarande stor. I arbetet med grön infrastruktur har både nationella och regionala insatser för att kartlägga havets naturvärden påbörjats. Ett stort fokus läggs på grunda kustnära miljöer som präglas av en rik biologisk mångfald och viktiga ekologiska funktioner. De erbjuder livsmiljöer och spridningsvägar för växt- och djurarter som en del i en grön infrastruktur. Under 2017 genomförde länsstyrelsen i Kalmar t ex en naturvärdesbedömning av kustnära marina miljöer. Analysen grundas på de marina inventeringar som genomförts i länet de senaste 10 åren, med fokus på fisk och vegetation i grunda marina miljöer. Analysen bygger på det ramverk som nu är framtaget inom grön infrastruktur för nationell bedömning av 32 Riksdagen svenska miljömål ett gemensamt uppdrag Regeringens definition av miljömålet hav i balans samt levande kust och skärgård.

60 24 marina naturvärden (MOSAIC) 33. (Länsstyrelsens genomförda inventeringar samt resultaten från 2017 års analys av marina naturvärden finns tillgänglig via Geodataportalen). Kalmar läns kuststräcka, inklusive alla öar förutom Öland, är landets längsta och uppgår till 475 mil och knappast någon annan del av Sverige har en kust som både geografiskt och geologiskt skiftar så i ursprung och karaktär. Urbergsskärgård i norra delen, moränskärgård i söder och vidsträckta strandängar och sandstränder på Öland. Länets totala havsareal är ca hektar. Under havsytan finns fyra huvudtyper av substrat: grunda mjukbottnar, grunda hårdbottnar, djupa hårdbottnar och djupa mjukbottnar. Dessutom finns den fria vattenmassan (pelagialen). Grunda vegetationsklädda bottnar har en ovanligt rik biologisk mångfald och brukar därför betraktas som de artrikaste ekosystemen i Östersjön. Det är också till de kustnära grunda områdena som en stor del av våra mänskliga aktiviteter är koncentrerade, och de utsätts därmed för flera olika typer av belastningar Kustnära grunda miljöer Grunda kustnära miljöer (grundare än 6 meter) har högt ekologiskt värde och bidrar med flera viktiga ekosystemtjänster. Samtidigt är det mänskliga trycket på dessa miljöer högt, bland annat genom övergödning, strandexploatering, utfyllnader för att vinna mark för bebyggelse, muddring, båttrafik mm. Grunda produktiva havsmiljöer med viktiga lek- och uppväxtområden har i Östersjön nyligen klassats som starkt hotade och bevarande statusen bedöms av ArtDatabanken som otillfredsställande eller dålig 34. Flera av biotoperna (med t e x kransalger och ålgräs) visar enligt Helcoms rödlista en tendens till att minska (NT) 35. För att hejda förlusten av biologisk mångfald och den gröna infrastrukturen i landskapet kan biotopskyddsområde vara en lämplig form av förvaltning och områdesskydd. Biotopskyddsområden kan användas för att skydda särskilt skyddsvärda små mark- och vattenområden (biotoper). Syftet med att skydda sådana biotoper är att långsiktigt bevara och utveckla naturmiljöer som har särskilt stora värden för djur- och växtarter, exempelvis: Helt eller delvis avsnörda havsvikar Grunda havsvikar Ålgräsängar Strand- eller vattenmiljöer som hyser bestånd av hotade eller missgynnade arter Genom skydd av sådana biotoper förbättras förutsättningarna för bevarandet av den biologiska mångfaldens komponenter: ekosystem, arter och genetisk variation. 33 Naturvärdesbedömning av kustnära miljöer i Kalmar län förslag till marina biotopskydd och framtida förvaltning 34 Arter och naturtyper i habitatdirektivet bevarandestatus i Sverige ArtDatabanken, SLU 35 Red list of Baltic Sea underwater biotopes, habitats and biotope complexes. Helcom Baltic Sea Environment Proceedings no 138

61 25 Figur 9. Marina oskyddade värdekärnor Utsjö- och djupa marina ekosystem När det gäller de djupa marina miljöerna har vi stor kunskapsbrist, både vad gäller naturvärden och bedömning av ekosystemtjänster. De utsjöinventeringar som genomfördes på uppdrag av Naturvårdsverket (2006) visade dock på höga naturvärden på ett flertal utsjöbankar, utanför länsstyrelsernas baslinje och territorialgränsen. Utsjöbankarna består av 36 Naturvärdesbedömning av kustnära miljöer i Kalmar län förslag till marina biotopskydd och framtida förvaltning

62 26 en mosaik av grunda sandbankar och rev som gett upphov till höga naturvärden och artrikedom. Bankarna är viktiga födo- och uppväxtområden för fisk och sjöfågel och tillsammans utgör de det globalt viktigaste övervintringsområdet för alfågel. Bankarna är även mycket viktiga för Östersjöpopulationen av tumlare. Tumlaren i Östersjön är klassad som starkt hotad och uppskattningsvis finns idag endast cirka 500 individer. Norra och Södra. Dessa områden kan redan idag betraktas som refugier med en stor biologisk mångfald på grund av sitt relativt opåverkade läge. Här finns känsliga arter som inte längre finns inne vid kusten Havets övergångsmiljöer Kommer att kompletteras Arterna i länets havsmiljöer 37 I marina- och brackvattensmiljöer lever 318 av de arter som återfinns på 2015 års rödlista. Majoriteten av dessa, drygt 70 %, utgörs av ryggradslösa djur: kräftdjur, tagghudingar, armfotingar, blötdjur, koralldjur, manteldjur och ringmaskar. Förutom uppskattade hot så är ett stort hot även kunskapsbrist, där just livsmiljöerna i havet är sämre kända än många miljöer på land 38. Enligt preciseringar i miljömålsarbetet ska naturtyper och naturligt förekommande arter knutna till kust och hav ges en gynnsam bevarandestatus och tillräcklig genetisk variation. Dessutom ska naturligt förekommande fiskarter och andra havslevande arter fortleva i livskraftiga bestånd. Hotade arter ska ha återhämtat sig och livsmiljöer ha återställts i värdefulla kust- och havsvatten. Strukturellt viktiga arter i svenska kustmiljöer är t ex de arter på grunda mjuk- och hårdbottnar som utgör livsmiljö för andra organismer (s.k. biotopbildande arter). Ålgräs, blås- och sågtång samt kransalger är några av de vanliga arter som utgör viktiga skydd, födosöks- och rekryteringsplatser för en mängd marina arter, och dessa biotoper är förknippade med hög biologisk mångfald och värden. Ålgräsängar kan t ex ha stort inflytande på processer som stabilisering av sediment, näringsomsättning, upplagring av kol, filtreringskapacitet, primär- och sekundär produktivitet och som support för högre trofiska nivåer (habitat och föda) För att upprätthålla biodiversitet krävs att väsentliga livsmiljöer bevaras. En sammanställning om strukturellt viktiga arter och marina biotoper som har stor betydelse för den biologiska mångfalden längs Sveriges kuster presenteras på webbplatsen MARBIPP 39, vilken är ett resultat av forskningsprojektet MARBIPP (Marin biodiversitet, mönster och processer). På denna webbplats finns även rekommendationer för förvaltning och skötsel av våra vanligaste arter och biotoper. 37 Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer rödlistade arter i Sverige Hogfors, H. Fyhr, F. & Nyström Sandman, A. AquaBiota Water Research. (2017) Mosaic ramverk för naturvärdesbedömning i marin miljö. Version 1. Havs- och Vattenmyndighetens rapport 2017:XX 39

63 Ekosystemtjänster från länets havsmiljöer 4041 De preciserade miljömålet för kuster och hav är att viktiga ekosystemtjänster ska vara vidmakthållna. Havs-, kust- och skärgårdslandskapens värden för fritidsfiske, badliv, båtliv och annat friluftsliv ska vara värnade och bibehållna och påverkan från buller minimerad. Kustnära miljöer med karaktärsarter av makrofyter och alger, inklusive kransalger och ålgräs, har sannolikt förändrats kraftigt under de senaste årtiondena, som ett resultat av hög näringsbelastning eller fysiska förändringar talets problem med rekryteringsstörningar för abborre och gädda längs Kalmar läns kust kvarstår och det är sannolikt att förändringar i grunda kustmiljöer speglar rekryteringsproblemen för olika fiskarter. En ny analys av ekosystemtjänster i svenska hav visar att flera ekosystemtjänster i Östersjön, som t ex upprätthållande av näringsvävar och livsmiljöer, idag bedöms ha måttlig eller dålig status 42. På regionala nivå arbetar nu (2018) Länsstyrelsen i Blekinge med att utreda och analysera ekosystemtjänster för marina miljöer, vilken kommer att bli användbar även för Kalmar län Hot, påverkan och hinder för länets havsmiljöer Den nationella miljömålsbedömningen visar att havets miljöstatus inte är god 43. Ingen av Kalmar läns kustvattenförekomster har god ekologisk status 44. De marina livsmiljöerna påverkas av fragmentering, slitage, muddring, övergödning, igenväxning, konkurrerande främmande arter och klimatförändringar 45,46. En ny analys av tillståndet visar dock att den totala övergödningen i Östersjön nu ser ut att vända, tack vare långsiktiga åtgärder för att minska tillförseln av näring från land 47. Under 2018 kommer Havs- och vattenmyndigheten att ta fram en vägledning för arbete med fysisk påverkan i kustmiljöer Befintliga bevarandeinsatser för länets havsmiljöer Länsstyrelsen, kommuner, regionförbundet och ideella föreningar driver flera projekt i länet i syfte att nå ett bättre miljötillstånd. I flera projekt utvecklas och utvärderas metoder för återanvända näringsämnen från havet (t ex sediment och musslor), och dessa projekt har tydlig koppling till åtgärdsprogrammet för havsmiljön 48. Samverkan mellan olika aktörer sker även för att restaurera kustnära vikar samt genomföra fiskevårdande åtgärder. Många grunda havsmiljöer saknar idag tillräckligt skydd. För att säkerställa bevarade natur- och kulturvärden behöver vi därför arbeta mer proaktivt med planering och skydd och berörda aktörer behöver använda befintliga verktyg (Miljöbalken, PBL, Havsplanering) i större utsträckning än idag. Flera åtgärdsprogram för hotade marina naturtyper och arter i kustnära miljöer är framtagna 49 eller under produktion. Satsningar på att genomföra dessa, både nationellt och regionalt, behövs under kommande år. Under riktar Havs- och vattenmyndigheten extra medel till Länsstyrelserna för att förstärka och intensifiera arbetet 40 Naturvårdsverket (2009) Vad kan havet ge oss? Östersjön och Västerhavets ekosystemtjänster. Naturvårdsverket Rapport: Gundersen, H. Bryan, T. Chen, W. Moy, F E. Sandman, A N. Sundblad, G. Schneider, S. Andersen, J H. Langaas, S. & Walday, M G. 2017: Ecosystem Services In the Coastal Zone of the Nordic Countries. TemaNord 2016:552. Nordiska Ministerrådet, Köpenhamn, 127 p. 42 Ekosystemtjänster i svenska hav. Status och påverkansfaktorer. Havs- och vattenmyndigheten rapport 2015:12 43 God Havsmiljö, del 1. Havs- och vattenmyndigheten 44 VISS-Vattenkartan 45 June 2017 to be updated in Available at: 46 Hur mår våra marina kustmiljöer: ArtDatabanken God havsmiljö Havs- och Vattenmyndighetens rapport 2015:30 49 Åtgärdsprogram för ålgräsängar. Havs- och Vattenmyndighetens rapport 2017:24.

64 28 med marint områdesskydd. Det finns därmed goda förhoppningar om att vi i samverkan kan fördjupa och stärka arbetet med att skydda värdefulla marina miljöer de närmaste åren Största utmaningarna för länets havsmiljöer Kommer att kompletteras 9 Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion ska bevaras, samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas 50. Arbete med grön infrastruktur är en förutsättning för att nå miljömålet genom att beskriva den ekologiska situationen i vattensystemet, samt att med ekologiska processer såsom spridning beskriva förutsättningarna för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Vidare kan grön infrastruktur föreslå var insatser behövs för att restaurera värdefulla vatten och lekplatser och spridningsbarriärer. Grön infrastruktur kan även användas för att beskriva processer som bidrar till eller motverkar god vattenkvalitet och översvämningsrisk nedströms. Sjöar, småvatten och vattendrag hyser ett stort antal olika livsmiljöer och tillhandahåller en lång rad ekosystemtjänster. Bland några kan nämnas grundvattenbildning, vattenrening, fiske och ett rikt friluftsliv. Artrikedomen är större i vatten med naturliga flöden, i opåverkade stränder med omgivande svämplan, på opåverkade bottnar samt i vatten med god vattenkvalitet. Tyvärr är det inte många svenska sötvattensmiljöer som uppfyller dessa förutsättningar. De mest påtagliga utmaningarna för vattenmiljöerna är olika former av mänskliga aktiviteter såsom torrläggning, igenväxning, vattenreglering och grumling. Några positiva trender de senaste decennierna är minskad försurning och minskad näringsbelastning. I sjöar och vattendrag tydliggör grön infrastruktur vad som utgör kvalitéer för mångfalden och dess fördelning i landskapet. I arbetet identifieras och avhjälps hinder för arters spridning längs vattendrag. Att arbeta med grön infrastruktur underlättar även att identifiera områden med stor risk för översvämning och var naturen har förmåga att buffra mot denna risk. Arbetet bör även verka för att fördröja vattenavrinningen i landskapet, för att gynna naturliga reningsprocesser. 9.1 Sjöar och vattendragsmiljöer i länet Vattnet följer inte länsgränserna utan har egna gränser, de så kallade avrinningsområdena. Ett avrinningsområde är hela det landområde, inklusive sjöar, som avvattnas via ett vattendrag. Vattendraget mynnar slutligen vid kusten. Avrinningsområdet avgränsas av topografin där höjdpartier i landskapet utgör vattendelare mot andra avrinningsområden. Detta innebär att all nederbörd som faller inom avrinningsområdet rinner ut i havet i en punkt t.ex. en åmynning. I Kalmar län finns ett både huvudavrinningsområden och ett flertal mindre mellanliggande kustområden. Bland huvudavrinningsområdena finns Botorpsströmmen, Marströmmen, Virån, Alsterån, Snärjebäcken, Ljungbyån, Hagbyån och Bruatorpsån, Halltorpsån, Lyckebyån, och Öland. Hagbyån, Halltorpsån och Misterhult är exempel på kustmynnande avrinningsområden. I och 50 Riksdagen svenska miljömål ett gemensamt uppdrag Regeringens definition av miljömålet levande sjöar och vattendrag.

65 29 med att länsgränsen inte följer avrinningsområdena samarbetar vi mycket med de omkringliggande länen 51. Vad gäller nederbörden så har den sedan 1950-talet minskat i vissa delar av länet, men ökat i andra. Genom arbetet med grön infrastruktur ska vi ta höjd för framtidens klimatförändringar och värna om naturresurserna så att även framtida generationer får en god livskvalitet. Vattentillgången i Kalmar län är generellt sett relativt låg och har minskat i förhållande till 30 år tillbaka 52. Kalmars långsträckta län med en areal på km² hyser ca 2000 sjöar som är större än en hektar. De flesta av länets sjöar är näringsfattiga förkastnings- eller sprickdalssjöar belägna i norra delen i länet. Här finns också ett antal klarvattensjöar med stort siktdjup samt en väldigt sjörik kustzon, vilket är ovanligt för södra Sverige. De få sjöar som finns i södra delen av länet är i allmänhet näringsfattiga och humösa. De flesta sjöarna i länet är grunda men det finns två undantag, både Hummeln i Oskarshamns kommun och Fälgaren i Västerviks kommun är över 60 meter djupa och är särskilt intressanta med hänsyn till det lägre djurlivet. Här finns bland annat pungräka, taggmärla och vitmärla, vilka är så kallade ishavsrelikter, d v s arter som lever kvar sedan den tid sjöarna hade förbindelse med tidigare Östersjöstadier. Stora Ramm har också ett antal ishavsreliktarter och är opåverkad av reglering och annan miljöstörning vilket förstärker dess värde. Allgunnen som är länets näst största sjö på 13 km 2 är en av de största oreglerade sjöarna i Sydsverige och har flera intressanta drag. Den ligger i ett geologiskt intressant område, ett dödisområde. Sjön är rik på öar, holmar och skär och den har tre utlopp vilket är anmärkningsvärt. Naturvärdena i och runt sjön Allgunnen är mycket höga, både ur nationellt och internationellt perspektiv. Det är framför allt den låga påverkan från mänsklig verksamhet som bidragit till områdets naturvärden. Andra sjöar med särskilt höga naturvärden är sådana med en mångfald av naturmiljöer och skyddsvärda arter knutna till vattenmiljön. Förutom Allgunnen är Fälgaren, Stora Ramm, Hummeln, Illern och Stor-Brå sjöar med högt naturvärde. Bland de ornitologiskt intressanta sjöarna kan Målsjön i Oskarshamns kommun, Hulingen i Hultsfreds kommun och Krönsjöarna i Vimmerby kommun nämnas. I länet finns det många åar varav de flesta har en nordväst-sydostlig riktning, men där finns några undantag, Lyckebyån och Nättrabyån rinner i sydlig riktning och mynnar ut i Karlskrona respektive Nättraby, och Stångån är ett biflöde till Motala Ström som rinner norrut och mynnar i Östergötland. Emån är 22 mil lång och den mäktigaste av alla åar i länet. Emån avvattnar 4500 km 2, vilket är ett av de större avrinningsområdena i södra Sverige. Vattendraget binder på ett enastående sätt samman natur och kultur i mellersta delen av länet. Där finns ett magnifikt meandersystem med gamla åfåror, strandvallar och korvsjöar, några mil från mynningen delar åfåran upp sig och bildar s k kvillar som sedan flyter samman till en huvudfåra före mynningen i Em i Östersjön. Emåns fiskfauna är väldigt artrik med mer än 30 arter. Förutom mal finns nissöga, färna, vimma och asp. Den sistnämnda har i Emån sin sydligaste förekomst i Sverige. Vår största sötvattensfisk malen, finns även i Virån. Malen befinner sig i Sverige på sin yttersta nordgräns och får anses vara en relikt från värmetiden. Emån och Alsterån är de enda vattendragen utmed södra ostkusten med självreproducerande lax. Emån är världskänd för sin havsöring och sportfisket i Emån genererar därmed stora belopp till bygden. Bottenfaunan i Alsterån och vattendragen norrut har stort inslag av

66 30 sällsynta arter. En sådan art är flodpärlmusslan, som hittills bara hittats inom Emåns avrinningsområde. Inom Stångåns avrinningsområde, i anslutning till de näringsrika Krönsjöarna, finns länets stabilaste utterpopulation. Utter finns även inom Emåns, Botorpsströmmens, Viråns, Verkebäcksåns och Lyckebyåns avrinningsområden. Vattendragen är viktiga för fågellivet och speciellt för kungsfiskare och strömstare. Även här bör Emån framhållas, eftersom den har relativt rika förekomster av båda arter. Andra arter med den hänsynskrävande kungsfiskaren är Storån och Stångån. I länets södra del är vattendragen mer utsatta för försurning, och här kalkas därför de flesta vattendrag regelbundet. Fiskfaunan i dessa sjöar och vattendrag är inte lika mångformig som i länets norra del. När vattendragen når jordbruksbygderna övergår de till ett näringsrikt tillstånd på grund av tillförseln av näringsämnen från jordbruket. I flera av vattendragen går havsöring upp för att leka 53. Öland har många värdefulla vattendrag trots att många är drabbade av övergödning. Öland är väldigt flackt och lutar svagt mot öster vilket innebär att nästan alla vattendrag rinner ut på östra sidan. I och med att Öland är så flackt rinner vattnet relativt sakta, och landskapet är ansträngd. Jordbrukets, hushållens och turisternas vattenförbrukning gör att Öland har en utmaning både vad gäller vattnets kvalitet och kvantitet. För att säkerställa en så stor dricksvattenproduktion under sommarmånaderna då situationen är som mest utmanande, måste våtmarker återskapas som kan magasinera yt- och grundvatten och motverka den snabba avtappningen till havet under våren. Efter ett antal år av vattenbrist byggdes under 2017 både en vattenledning från fastlandet och ett avsaltningsverk att använda som back-up för vattenförsörjningen. Intresset för att anlägga bevattningsdammar i det av utdikningar torrlagda landskapet har också ökat. Utformningen och placeringen av bevattningsdammar kommer dock lätt i konflikt med natur- och kulturmiljövårdens intressen på Öland. Om vattenbehovet istället tillgodosågs genom att återskapa landskapshistoriskt förankrade och ekologiskt uthålliga småsjöar skulle sådana konflikter förmodligen inte behöva uppstå. Det finns flera andra landskapsekologiska funktioner som för närvarande motiverar anläggande eller återskapande av våtmarker. Deras förmåga att rena ytvatten liksom deras betydelse för den biologiska mångfalden är aktuella sådana exempel 54. Öland har ett flertal biologiskt säregna vattenmiljöer, bland annat kransalgssjöar och alvarvätar. Kransalgssjöar är kalkrika sjöar med relativt näringsfattigt och klart vatten och en vegetation som domineras av kransalger samt humösa (brunfärgade) kalkrika sjöar i anslutning till rikkärr eller källpåverkade myrar 55. Alvarvätar är temporära vattensamlingar, vilka varierar i uttorkningsgrad och omges ofta av kalkfuktängar. Alvarsjöar har bildats i större vattenhållande sänkor som är uppdämda av berggrundsryggar. Sjöarna är sällan mer än en meter djupa och kallas lokalt för mosse, mar eller träsk. Alvarsjöarna har ofta en rik förekomst av vattenväxter främst kransalger och ett flertal våtmarksfåglar häckar i eller i anslutning till alvarsjöarna Sjöarnas och vattendragens övergångsmiljöer Det finns många limniska övergångsmiljöer som är värdefulla ur ett ekosystemperspektiv och ur ett biologiskt mångfalds perspektiv. Här beskrivs några av det viktigaste miljöerna men listan är inte fullödig och kan komma att kompletteras ytterligare i ett senare skede. Ekologiskt funktionella kantzoner Området närmast ett vattendrag har stor betydelse för vattendragets ekologiska status i såväl skogs- som jordbruksmark. Kantzoner (strandskog) längs vattendrag har stor ekologisk betydelse för vattenmiljön, de påverkar bland annat vattentemperatur, erosion, ph samt 53 Natur i Östra Småland, Länsstyrelsen i Kalmar län, Webblänk 54 Natur och kultur på Öland, Länsstyrelsen i Kalmar län, Webblänk 55 Vägledning för svenska naturtyper kransalgssjöar, Naturvårdsverket 2011.

67 31 tillflödet av partiklar och näringsämnen. Det är därför viktigt att man tar särskild hänsyn i kantzonen 56. Om kantzonen är ekologiskt funktionell innebär det att den kan fungera som energikälla, livsmiljö, klimatanläggning och reningsverk för vattendraget. Hur bred en kantzon ska vara avgörs av terräng, marktyp, tillflöde och storlek på vattendraget. Zonen bör inkludera utströmningsområden och våtmarker. I vattnets närzon ska området i stort sett lämnas för fri utveckling, i anslutning till närzonen handlar det om försiktig gallring, och försiktig körning av maskiner, eller om marken utnyttjas för bete 57. En opåverkad kantzon skyddar mot igenslamning. Vidare har studier visat att tillgången på löv i vattnet ökar mängden fisk. Löven föder insekter som föder fisk 58. Målet är att utbredningen av de ekologiskt funktionella kantzonerna utefter respektive vattenområde ska kunna definieras, vara känd och redovisas i kommande kartunderlag. Svämplan och svämzoner Vid höga glöden stiger vattnet i vattendraget över fårans kant och svämmar över svämplanet som omger fåran. Svämplan är vanliga längs både små och stora vattendrag i Sverige. De innehåller våra mest produktiva och komplexa ekosystem. Samtidigt bidrar de med mycket värdefulla ekosystemtjänster och spelar en viktig roll för att dämpa höga flöden och näringstransporter i vattendragen. Genom att bevara och återskapa svämplan kan vi bättre hantera översvämningar och minska närings- och sedimenttransporter. Naturliga flödesvariationer gör att svämplanet översvämmas regelbundet vilket skapar andra värdefulla miljöer som mader, vattensamlingar och svämskogar för att nämna några. På så vis hålls även vattnet kvar i landskapet och flödet i vattendraget hålls jämnt och dämpar höga flödestoppar. Ett svämplan med naturliga översvämningar hyser några av Sveriges mest artrika och produktiva ekosystem. Övergångszonen hyser en mångfald av biotoper och artdiversiteten är mycket högre vid svämplanet jämfört med t ex omgivande skog. Framförallt finns flera specialiserade arter som är beroende av just övergångsmiljöer 59. Målet är att utbredningen av svämplan ska vara känd och redovisas i kommande kartunderlag Arterna i länets sjöar och vattendrag Flertalet av länets värdefulla arter har nämnts ovan i avsnitt 9.1. Knappt 240 sötvattensarter finns upptagna på 2015 års rödlista. Majoriteten av dessa utgörs av ryggradslösa djur, resterande fördelas på kärlväxter, mossor, alger, fiskar, fåglar och groddjur samt ett däggdjur (utter). Arterna finns i en lång rad olika biotoper, varav rinnande vatten och sjöar hyser 3/5 av arterna, medan 2/5 är knutna till olika småvatten. Kalmar fastland har 47 rödlistade arter och Öland har 48 rödlistade arter. De främsta hoten mot sötvattensarterna är torrläggning, igenväxning och vattenreglering. För att förbättra tillståndet för de arter som idag är rödlistade behövs dock fler och mer kraftfulla åtgärder vattenkraftsindustrin, jordbruket och skogsbruket 60. I arbetet med att bevara biologisk mångfald jobbar länsstyrelsen bland annat med åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper. En ÅGP-art som Kalmar länsstyrelsen har särskilt ansvar för är malen. 61. Bland de limniska ansvarsarterna i länet finns vimma och id. Dessa mörtfiskar har åtgärdsprogram där Kalmar är det ansvariga länet. Vimma klassificeras som Nära hotad och id som Livskraftig i den svenska rödlistan (ArtDatabanken 2015). Vimma är även upptagen i Bernkonventionen bilaga III. Det innebär att om arten exploateras, ska det regleras på ett sätt 56 Skogens vatten, Sveriges skogsägarföreningar, Ekologiskt funktionell kantzon, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Skogens vatten, Sveriges Skogsägarföreningar, Nolbrant, Peter m.fl. (2011) Vattendrag och svämplan helhetssyn på hydromorfologi och biologi. WWF information. 60 Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer rödlistade arter i Sverige

68 32 som garanterar att populationen inte utsätts för någon fara. Ett åtgärdsprogram för vimma och id är under framtagande för åren Programmets syfte är att sammanfatta kunskapsläget och nödvändiga insatser för att bevara arterna i Sverige. Strävan att uppnå fria vandringsvägar för laxfiskar och stormusslor gynnar i flera fall även arter som vimma och id. Ökad kunskap om utbredning, lekplatser och deras vandringsmönster är dock viktiga pusselbitar för att peka ut specifika åtgärder, även om det redan nu sannolikt finns platser där det är motiverat att åtgärda vandringshinder med fokus på vimma och id 62. Länsstyrelsen jobbar även med åtgärdsinsatser för att förbättra livsmiljöerna för stormusslorna, diverse kransalger och makrofyter, långbensgroda, större vattensalamander, flodkräfta, skräntärna och fiskgjuse. Värdefulla flodkräftpopulationer finns i Stor-Brå i Oskarshamns kommun och Lilla Hammarsjön i Hultsfreds kommun. Rikliga och storvuxna bestånd av gös finns i Yxern (Kalmar läns största sjö), och Storsjön i Västerviks kommun samt Juttern i Vimmerby kommun Ekosystemtjänster i länets sjöar och vattendrag Våra inlandsvatten förser samhället med flera viktiga ekosystemtjänster såsom dricksvatten till människor och djur, vatten för bevattning av grödor, processvatten till större industrier, rekreation, fiske, vattenrening och flödesutjämning. Att sätta ett ekonomiskt värde på ekosystemtjänster är ett sätt att synliggöra den nytta som de ger samhället. Inom det avslutade projektet en långsiktigt hållbar resurs för 63 har ekonomiska nyttor från ett antal utvalda ekosystemtjänster och samhällsnyttor knutna till Emån och Emåns avrinningsområde värderats. Genom projektet har man gjort ekonomiska beräkningar på ekosystemtjänster och samhällsnyttor knutna till vattendraget och avrinningsområdet. En summering av värdet av utvalda ekosystemtjänster och samhällsnyttor som är direkt kopplade till vattnet uppgår årligen till åtminstone 740 miljoner kronor. Det fullständiga ekonomiska värdet av såväl Emåns vatten som av de värderade tjänsterna är sannolikt mycket högre. Ett exempel är dricksvatten från yt- och grundvatten till människor och djurhållning, som skattas till 375 respektive 76 miljoner kr årligen. Ett antagande i värderingarna är att det finns vatten. Om vattentillgången är begränsad är kostnaderna och därmed vattnets värde för samhället som dricksvatten betydligt högre. Ekosystemtjänster som saknar ett marknadspris är svårare att värdera men rening av näringsämnen i våt- och sankmarker och näringsupptag i musslor skattas till mycket höga värden (> 100 miljoner kr), liksom den flödesutjämning som sker i våt- och sankmarker i samband med högflödessituationer Hot, påverkan och hinder för länets sjöar och vattendrag I länet utgör fysiska förändringar, övergödning och miljögifter de största miljöproblemen på våra ytvatten. Fysisk påverkan är det mest omfattande miljöproblemet i många områden och är där det största hindret för att följa miljökvalitetsnormerna 65. Undersökningar har visat att populationsstorlekarna av arter knutna till vattendrag, sjöar och våtmarker har minskat kraftigt på grund av de fysiska förändringarna. De mest påtagliga fysiska förändringarna i vattenmiljöerna är de som kommer av markavvattningar, sjösänkningar, flottledsrensningar, rätningar och kanaliseringar, samt vattenkraftens påverkan genom dammar, vattenreglering Emån - en långsiktigt hållbar resurs för samhälle och miljö 64 Värdering av ekosystemtjänster och samhällsintressen i Emån

69 33 och torrfåror 66. När de gäller fysisk påverkan kan ingreppen resultera i flödesförändringar, konnektivitetsförändringar och morfologiska förändringar som när man har rätat och de naturliga strukturerna i vattendragen därmed försvunnit. En väldigt stor andel av våra vattendrag är påverkade av konnektivitetsförändringar och morfologiska förändringar. Konnektivitetesförändringar innebär att vattnets transportväg har förändrats t ex genom dammar, vägtrummor och kraftverk. Konnektivitet beskriver därmed möjligheten till spridning och fria passager för djur, växter, sediment och organiskt material i uppströms och nedströms riktning, samt från vattenförekomsten till omgivande landområden 67. Ju mer naturligt ett vattensystem är desto bättre är arternas spridningsmöjligheter. Med morfologiska förändringar menas att vattnets utbredning i landskapet har förändrats, såsom rätningar, utdikningar och sjösänkningar i syfte att vinna ny mark. Rätning, kanalisering och rensning gör att näringsretentionen i vattendraget minskar. Naturliga vattendrag erbjuder en mycket mer varierad livsmiljö och hyser en större biologisk mångfald 68. I södra delen av länet har vi fortfarande problem med försurning och det pågår fortfarande en ansenlig kalkningsverksamhet i dessa områden. Sjöar och vattendrag påverkas också av skogsbruk och jordbruk. I inlandet bedrivs skogsbruk och mot kusten övergår markanvändningen till jordbruk. Inom skogsbruk bör hänsyn tas vid avverkning, gödsling, dikning, markberedning och vägbyggnad. Jordbruket står för den största delen av fosfortillförseln på ytvattenförekomster och för en betydande del av kvävetillförseln 69. Effekterna av övergödning syns tydligast i havsnära vattendrag och i Östersjön. Morfologiska ändringar är också vanligare i vattendrag närmare kusten. I övrigt är det svårt att se mönster bland miljöproblemen i statusklassningen av vattenförekomster 70. Dämmen (vandringshinder) hindrar inte bara nödvändiga vandringsvägar för vattenfauna utan förvandlar även strömmande vatten som är viktiga för vattnets syresättning till stillastående vatten. I vårt län lider vi också tidvis av vattenbrist vilket gör att vi måste jobba mycket mer med vattenuppehållande åtgärder framöver. Förekomst och föryngring av några hotade arter i länet indikerar att det lokalt finns funktionella ekosystem. Samtidigt nås inte gynnsamt bevarandetillstånd för flera områden och arter vilket innebär en risk att ekosystemtjänster inte kan upprätthållas. Arbetet med grön infrastruktur ska tillhandahålla ett viktigt verktyg för bevarande av både biologisk mångfald och ekosystemtjänster kopplade till vattenmiljöerna, samtidigt som kunskapsläget hela tiden ska förbättras. En art som riskerar att försvinna i Kalmar län är flodpärlmusslan. Trots att föryngring konstaterats vid inventering utgör vandringshinder och försämrad vattenkvalitet ett hot mot arten 71. Samtidigt saknas verktyg för att inrätta tillräckliga skydds- och kantzoner längs vattendrag för att komma tillrätta med problemet. Jord- och skogsbrukets samt övriga verksamhetsutövares hänsyn behöver stärkas för att skydda limniska miljöer 72. En annan utmaning är dammar och vattenkraftverk Restaurering av flodpärlmusselvatten, WWF

70 Befintliga bevarandeinsatser för länets sjöar och vattendrag I Kalmar län har det gjorts många våtmarker för att stärka gäddpopulationerna, både längs Kalmarsundskusten och på Öland. Genom det avslutade Emåprojektet har flera åtgärdsinsatser genomförts eller initierats i området. Lekbottnar har på senare tid anlagts vid Em, Grönskog och Jugnerholmarna (Emån), i Snärjebäcken och i ett flertal bäckar på Öland. Andra vattendrag där man gjort biotopvårdande insatser är Gamlebyån och Alsterån. På Öland görs mycket för abborre och gädda genom rovfiskeprojektet som drivs av Sportfiskarna. Det utförs en hel del åtgärder av kommuner (Västervik ligger i framkant här), sportfiskeklubbar, andra organisationer (vattenråd) och privatpersoner.. För Emåns huvudfåra och dess större biflöden har en vattendragsmodell för att bättre förstå de processer som är knutna till området tagits fram 73. På så vis kan man se de översvämningskänsliga områdena, man kan undersöka hur länge vattnet räcker vid torka, och förstå hur klimatet påverkar flöden och vattennivåer. Modellen kan fortsättningsvis användas som ett verktyg i samhällsplanering, underlag vid åtgärdsplanering och utbildning Största utmaningarna för länets sjöar och vattendrag Den i särklass största utmaningen är att vi måste förhålla oss till att landskapets värden knutna till vattenmiljöer hänger ihop inom avrinningsområden 74. Allt vatten kopplas samman genom landskapets vattenvägar, ovan och under jord. Det är inte möjligt att se till olika typer av påverkan och ingrepp enbart i det enskilda fallet, utan inverkan på den hydrologiska helheten och de processer som har med vattnets rörelse och kretslopp att göra måste också bedömas. Hydrologi är läran om vattnet på jordens landområden - dess förekomst, fördelning, egenskaper och inte minst kretslopp 75. På motsvarande sätt är det inte möjligt att hantera frågan om bevarande av naturtyper och arter knutna till sötvattensmiljöer om man begränsar sig till ett strikt objektsperspektiv. Det betyder att ett högt klassat, och kanske även skyddat, vattenområde inte givet kan behålla sina bevarandevärden om inte också de hydrologiska processerna uppströms och nedströms området fungerar. 73 Vattendragsmodell Emån 74 Ett avrinningsområde är det område från vilket vatten från regn och snö avrinner till en specifik havsbassäng, sjö eller vattendrag. 75

71 35 Figur 10. Förslag till limniska värdetrakter i Kalmar län. Kunskapen om länets vattenmiljöer och deras kvalité, utbredning och artinnehåll, behöver generellt bli bättre. Vattenmiljöernas betydelse behöver lyftas och hänsynen till områden som ständigt eller tillfälligt påverkas av vatten behöver stärkas inom pågående markanvändning samt vid planering och exploatering. Av denna anledning har (den kommande) t i

72 36 behöver veta att det finns vatten eller tillfälliga vattenflöden att ta hänsyn till. När det gäller miljöproblem är övergödning, fysiska förändringar och miljögifter de mest omfattande. I vissa delar av distriktet är också försurning ett problem. När det gäller vattendrag är det särskilt viktigt att öppna upp för fria vandringsvägar och minska den fysiska påverkan. Vidare måste vattenförsörjningen säkras och effekterna av miljögifter från både pågående och gamla utsläpp behöver minskas Myllrande våtmarker Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden 77. Våtmarker har betydelse i många sammanhang de är vad vi kallar mångfunktionella -och står för viktiga ekosystemtjänster som biologisk produktion, kollagring och klimatreglering (lokalt, regionalt och globalt), vattenhushållning, utjämning av vattenflöden och vattenrening liksom för biologisk mångfald i stort genom att ett stort antal växter och djur är beroende av olika våtmarker och deras funktioner under hela eller delar av deras livscykel. Arbete med grön infrastruktur är en förutsättning för att nå miljömålet genom att peka på var i landskapet hänsyn för att bevara våtmarkernas ekologiska processer behöver prioriteras. Grön infrastruktur kan även bidra till att tydliggöra var insatser kan göras för att optimera våtmarkers potential att producera de viktiga ekosystemtjänsterna och därmed var t.ex. restaureringsinsatser gör störst nytta. Alltför stora arealer har försvunnit eller skadats och endast en liten andel har restaurerats eller återskapats för att långsiktigt kunna bevara en mångfald av våta naturtyper. Under det senaste seklet har nästan en fjärdedel av Sveriges ursprungliga våtmarker försvunnit. Störst andel har gått förlorad i slättlandskapen i södra Sverige. Några orsaker till våtmarksproblematiken är utdikningar i skogsbruket som står för drygt hälften av Sveriges totala våtmarksförlust, och ytterligare 40 procent beror på sjösänkningar som har förvandlat våtmarker till jordbruksmark. I Sverige infördes redan 1994 ett förbud mot markavvattning i de delar av landet där flest våtmarker hade försvunnit. Förutom dessa utmaningar är även många av de resterande våtmarkerna påverkade av markavvattning och annan vattenverksamhet, skogsbruk, kvävenedfall, körskador och av att de inte längre hävdas med slåtter eller bete. Många våtmarkstyper riskerar att påverkas av klimatförändringar och etablering av främmande arter. Många riskerar även att påverkas av klimatförändringar i Kalmar län särskilt genom minskad nederbörd under en förlängd vegetationssäsong, med uttorkning och möjlig igenväxning som följd Våtmarkernas naturtyper i länet I länet finns sammanlagt runt ha våtmark, vilket utgör ungefär 3 % av länets areal. Det är betydligt mindre än i de andra Smålandslänen. Av dessa är 32 % klassade i våtmarksinventeringen. De våtmarksrikaste delarna återfinns i sydvästra delen av länet, medan kustslätten oftast är mycket våtmarksfattig. Det kan förklaras med den ringa nederbörden närmare kusten och att Riksdagen svenska miljömål ett gemensamt uppdrag Regeringens definition av miljömålet myllrande våtmarker. 78 Naturvårdsverket (2017) Ekosystemtjänstförteckning med inventering av dataunderlag för kartläggning av ekosystemtjänster och grön infrastruktur.

73 37 många våtmarker har dikats ut för odling. De få ostörda våtmarkerna är oftast mycket små I länet förekommer trots detta många av landets våtmarkstyper. I arbetet med grön infrastruktur delar vi in dessa i följande typer: extremrikkärr (kalkkärr), rikkärr, medelrikkärr, fattigkärr och mossar, och sumpskogar. Dessutom ingår såväl öppna strandängar som en egen kategori utifrån deras särskilda betydelse för fågellivet liksom fuktängar som våtmarkstyper, men dessa två naturtyper finns även under avsnittet gräsmarker (under Ett rikt odlingslandskap) Fastlandet I Smålandsdelen av länet är fattigkärr den dominerande kärrtypen. Rikkärr och medelrikkärr är ovanliga och förekommer främst i norra länet. Mader är om vintern och våren översvämmade kärrmarker utmed åar och sjöar och förekommer särskilt vid de större vattendragen. Maderna upptar en förhållandevis stor areal av våtmarkerna i Kalmar län. Maderna domineras av starr, gräs och högvuxna örter, och de utnyttjades tidigare så gott som alltid för slåtter. Den största koncentrationen av mossar (som får sitt vatten enbart från direkt nederbörd) finns i länets sydvästra del i trakterna kring Algutsboda. Det flesta är små tallmossar med skvattram. Öppna mossar med kantskog är inte ovanliga, men oftast är det bara ett centralt parti som fortfarande är öppet. När det gäller större helt öppna mossar finns bara en enda, Torstamåla fly) i Emmaboda kommun Öland Våtmarksinventeringen visar att Öland har 410 våtmarksområden med en storlek på minst två hektar. Deras sammanlagda yta är relativt liten, cirka 3,8 procent av hela landskapsarealen. De flesta öländska våtmarker är små, nästan tre fjärdedelar är mindre än tio hektar. På Öland har myrarna ofta för tunt torvlager för att få kallas torvmark i geologisk mening. Det torra klimatet och de kalkrika jordarterna på Öland innebär att miljön är ogynnsam för torvbildande vitmossor som kännetecknar mossarnas vegetation. Endast några få områden har ansamlat vitmosstorv och den vegetationen som utmärker fastlandets mossar är knappt representerad på Öland. I stort sett alla myrar på Öland är istället kärr. Beroende av markvattnets ph och halten kalciumjoner kan man urskilja en gradient från fattigkärr till rikkärr. Fattigkärr bildas där markvattnet är surt (ph <5,5) och fattigt på lösta mineralnäringsämnen. Sådana vattenkemiska förhållanden uppstår när det tillrinnande vattnet passerar genom svårvittrade och kalkfattiga jordlager, till exempel i isälvsavlagringar och urlakade sanddyner. Floran är delvis densamma som i mossar, men i fattigkärren tillkommer en rad arter. De öländska fattigkärren är som regel inte lika magra och sura som fastlandstyperna där vitmossor och lågvuxna risväxter dominerar. På Öland har vitmossorna en mer undanträngd roll och istället finns vanligen ett fältskikt med trådstarr, blåtåtel eller grenrör. Buskskiktet består ofta av väldoftande pors. I några våtmarker är vegetationen mycket varierad med typiska fattigkärrsarter i ytor som omges av rikkärrsvegetation till exempel vid Östra Bödakusten och Knisa mosse. I rikkärren är markvattnets ph högre samt rikare på kalcium och andra joner. Berggrunden och kalkrika moräner medför att kärren vanligen har svagt surt till basiskt markvatten (ph 6 8) på Öland. De surare kärrens vitmossor är här ersatta av så kallade brunmossor, till exempel skorpionmossor och skedmossor. Rikkärren är sinsemellan olika beroende på deras 79 Våtmarksinventeringen (VMI) resultat från 25 års inventeringar. 80 Myrskyddsplan för Sverige

74 38 produktionsförmåga. Lägst produktionsförmåga har kalkkärr med rörligt grundvatten. I kalkkärren är plantornas tillväxt starkt begränsad av tillgängligheten av fosfor som binds till svårlösliga kalciumföreningar. Kalkkärrens vegetation utmärks av brunmossor, axag, hirsoch nålstarr samt en lång rad karaktäristiska örter, inte minst orkidéer. Där det kalkhaltiga grundvattnet strömmar ut dominerar mossorna vegetationen. Bland dessa bör vi nämna kalkkällmossa som förekommer rikligt vid ett fåtal källor som är artrika och särskilt skyddsvärda. Ag- och högstarrkärren är mer högvuxna och produktiva rikkärr. De är förmodligen den vanligaste kärrtypen på Öland. De har bildats genom igenväxning av grunda och vanligtvis sänkta sjöar. Med tiden har de öppna vattenytorna ockuperats av höga bunkestarrtuvor eller av ag. Stora agbestånd är idag relativt ovanliga i Nordeuropa. Arten var betydligt vanligare under varmare perioder. På Öland finns stora bestånd på de forna sjöbottnarna i Amunds mosse, Djurstad träsk och Öjmossen. De igenvuxna starr- och agmyrarna är som regel artfattiga. Igenväxningen av de grunda kalkrika sjöarna tycks ha accelererat under 1900-talet. Särskilt prioriterade våtmarksmiljöer i Kalmar län: Rikkärr (7230) sa 82. Fuktängar och kalkfuktängar (6410) 85 Strandängar vid Östersjön (1630) 86 Svämvåtmarker längs vattendrag (alluviala våtmarker) (6410), (7140) 87 samt särskilt svämskog (91E0) 88 och svämädellövskog (91F0) 89 Tillfälliga våtmarker (efemära vatten); alvarvätar (inom 6280) 90 Odlingslandskapets småvatten Våtmarkernas gröna infrastruktur Våtmarkerna som är spridda i länet utgörs av flera olika typer och det som förenar är hydrologin vilket framgår av (den kommande) webbkartan "Vatten i landskapet". Mer egentliga kluster av sammanhängande våtmarkstyper förekommer egentligen endast på Öland genom; fuktängar, rikkärr och vätar på alvaren, rikkärr, sumpskogar och fuktängar i Mittlandet, rikkärr, fuktängar och havsstrandängar på sjömarkerna. På fastlandet genom; mader och svämskogar längs vattendragen samt havsstrandängar längs södra Smålandskusten. 81 Webblänk till boken 82 Webblänk till boken rikkarr.pdf 84 Åtgärdsprogram för bevarande av rikkärr /naturtyper/grasmarker/vl-6410-fuktangar.pdf /naturtyper/myrar/vl-7140-oppnamossarochkarr.pdf /naturtyper/skog/vl-91E0-svamlovskog-apr-12.pdf /naturtyper/skog/vl-91F0-svamadellovskog-maj-12.pdf /naturtyper/grasmarker/vl-6280-alvar.pdf

75 39 Figur 11. Översikt över samtliga våtmarker inklusive fuktiga gräsmarker (fuktängar) i Kalmar län. Fastlandsdelen är till stora delar förhållandevis våtmarksfattigt Våtmarkernas övergångsmiljöer Våtmarksbegreppet rymmer många miljöer som samtidigt faller in som exempelvis sötvattensmiljöer, skogar eller gräsmarker. De utgör ofta övergångsmiljöer mellan flera olika typer av natur och har som sådan regelmässigt en hög grad av variation och en stor betydelse för ekologin i alla dessa miljöer. Inom arbetet med grön infrastruktur kan ett och samma våtmarksområde anges som värdekärna i flera olika sammanhang, vilket följaktligen stärker områdets betydelse och värde. Fuktängar (Natura 2000-naturtyp 6410) som är en övergångsnaturtyp mellan våtmarker och friska gräsmarker hanteras i denna handlingsplan för grön infrastruktur såväl som våtmark

76 40 Sumpskogar (Natura 2000-naturtyp 9080, samt blöta skogar inom 9010) och skogbevuxna myrar (91D0) är trädklädda våtmarker med fauna, flora och ekosystemtjänster typiska för såväl våtmarker som skogar. De ingår både i våtmarker och i skogar i denna handlingsplan, och i vissa fall även i insatsområdet sjöar och vattendrag. En gransumpskog vid ett vattendrag kan t.ex. ingå i den värdtraktsanalys av granskogar i länet som planeras 2018 vid revidering av den regionala skogsstrategin, eller i en värdetraktsanalys av våtmarker i landskapet. Dessutom kan den ingå i en kommande analys av t.ex. svämplanens ekosystemtjänster i ett vattensystem Arterna i länets våtmarker Som tidigare nämnts är ett stort antal växter och djur beroende av olika våtmarker och deras funktioner under hela eller delar av deras livscykel 91. Många hotade eller missgynnade arter är också kopplade till dessa naturmiljöer. Några exempel på arter som är att betrakta som ansvarsarter för Kalmar län är långbensgroda och väddnätfjäril med landets starkaste förekomster på det öländska mittlandet Ekosystemtjänster från länets våtmarker Våtmarker är mycket värdefulla ur ett ekosystemtjänstperspektiv. De står för viktig biologisk produktion, kollagring och klimatreglering (lokalt, regionalt och globalt), brandreglering, vattenhushållning, utjämning av vattenflöden och vattenrening liksom för biologisk mångfald i stort genom att ett stort antal växter och djur är beroende av olika våtmarker och deras funktioner under hela eller delar av deras livscykel 92. Skydd och restaurering bidrar även till att våtmarkernas viktiga ekosystemtjänster som att värdet för friluftsliv värnas och bibehålls, samt att påverkan från buller minimeras. I det relativt sett sjö- och våtmarksfattiga delarna av östra Götaland har våtmarkerna i hela landskapet en särskilt stor betydelse för utjämning av vattenflöden. Detta gäller såväl för att dämpa höga flöden liksom för att upprätthålla högre flöden under torrperioder. I takt med förväntade klimatförändringar kommer denna tjänst att behöva komma i särskild fokus i Kalmar län. Återskapande av våtmarker ger därför stora samhällsekonomiska vinster. Också de stora mängder av kväve och fosfor som nu når Östersjön skulle kunna begränsas om åtgärder för att skapa och återfå svämplan och våtmarker i landskapet görs. Att ta hand om ökande vattenmängder från hårdgjorda ytor i tätorter är en stor utmaning både för att begränsa översvämningsrisker och minska övergödningen. Här finns möjligheter till samordning med städernas utformning av grönstruktur, vilket behöver lyftas i översikts- och detaljplanering. ekosystemtjänster som biologisk produktion, kolinlagring, vattenhushållning, vattenrening och utjämning av vattenflöden vidmakthålls, men även att våtmarkernas värde för friluftsliv värnas och bibehålls Hot, påverkan och hinder för länets våtmarker Den historiska förlusten av våtmarker har varit betydande i Kalmar län. Även bland kvarvarande våtmarker är frånvaro av hydrologisk och annan påverkan ovanlig, vilket direkt påverkar deras värde. Viktiga faktorer för negativ påverkan på länets våtmarker är bl.a. dikning/felaktig skyddsdikning, grundvattensänkning vid vägar/järnvägar och annan exploatering, 91 Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer rödlistade arter i Sverige Naturvårdsverket (2017) Ekosystemtjänstförteckning med inventering av dataunderlag för kartläggning av ekosystemtjänster och grön infrastruktur.

77 41 igenväxning/upphört bete eller slåtter, och eutrofiering. Även om markavvattning varit förbjuden i Kalmar län sedan 1994 påverkas fortfarande många våtmarker av rensningar, utfyllnader och exploateringar. Även våtmarker med höga naturvärden drabbas av negativa förändringar. Data från 2016 visar en minskning av arealen oskyddad produktiv sumpskog. Av undersökta källmiljöer har en stor andel påverkats negativt, dels av skogsbruk, och dels av ingrepp och byggnationer för vattenuttag och turism 93. Många våtmarksmiljöer riskerar även att påverkas av klimatförändringar i Kalmar län särskilt genom minskad nederbörd under en förlängd vegetationssäsong, med uttorkning och möjlig igenväxning som följd. Okunskap om skillnaden mellan skyddsdikning i skogsbruket och markavvattning kan utgöra ett problem som bidrar till att otillåten markavvattning förekommer. Den intensiva takten i avverkning av skogar innebär att våtmarker påverkas negativt, direkt från körskador eller indirekt genom avverkning utan skyddszon invid sumpskogar eller myrar varvid livsmiljöer för känsliga, fuktighetskrävande arter försvinner. Klimatförändringarna förväntas medföra kortare tjälperiod och ökad nederbörd vilket ger ökad risk för körskador. Skogsnäringen har i senare tid blivit bättre på att undvika körskador i fuktiga miljöer, bl.a. genom att nyttja moderna kartor över fuktstråk i skogslandskapet. För att minska skador och bevara våtmarkernas biologiska mångfald är det viktigt att informera om rätt hänsyn i skogsbruket och att följa upp den hänsyn som är lagstiftad genom tillsyn. Kunskap finns för att kunna genomföra åtgärder och återställande men resurserna är otillräckliga. Utvecklingen i jordbruksmark påverkas i stor utsträckning av EU:s styrning av lantbruksstödet. Ökade resurser i tillståndsarbetet krävs för att säkerställa att nyanläggning av våtmarkerna anläggs där de gör bäst nytta för ekosystemtjänster och biologisk mångfald. När det gäller bevarande och skydd av värdefulla våtmarker finns de juridiska och praktiska redskapen för att nå målen. Däremot prioriteras i första hand skog i skyddsarbetet, och våtmarker som inte har skog ger låga ersättningar. I viss omfattning finns verktyg och resurser för att återskapa våtmarker men det är svårt att engagera markägare. Det behövs ytterligare resurser samt tillgång till lämpliga områden för återskapande och restaurering. Framför allt myndigheter behöver medel till konkreta åtgärder för skydd och rådgivning samt för att följa upp åtgärder och styrmedel. Det krävs även ökade resurser för tillståndsfrågor och för att se över lagstiftningen om vattenverksamhet. I miljömålsarbetet för länet anges få åtgärder specifikt för våtmarker. Det finns ett behov av översyn av hur våtmarkerna kan uppmärksammas tydligare i det fortsatta miljömålsarbetet. 93

78 42 Figur 12. Förslag till värdetrakter för Kalmar läns våtmarker Befintliga bevarandeinsatser för länets våtmarker Våtmarksmiljöer förekommer i länets skyddade områden, men utgör endast i ett fåtal fall den huvudsakliga anledningen till att skyddet tillkommit.

79 43 I Kalmar län förekommer tre områden som Sverige åtagit sig att bevara genom att de ingår i den internationella Ramsarkonventionen; Ottenby, Östra Ölands sjömarker samt Våtmarker vid Emåns nedre lopp 94. Arbetet med områdesskydd specifikt för våtmarker har inte prioriterats under en längre period i Kalmar län. Miljömålsportalen beskriver ytterligare insatser för länets våtmarker Största utmaningarna för länets våtmarker Den i särklass största utmaningen är att vi måste förhålla oss till att landskapets värden knutna till vattenmiljöer hänger ihop inom avrinningsområden 96. Allt vatten kopplas samman genom landskapets vattenvägar, ovan och under jord. Det är inte möjligt att se till olika typer av påverkan och ingrepp enbart i det enskilda fallet, utan inverkan på den hydrologiska helheten och de processer som har med vattnets rörelse och kretslopp att göra måste också bedömas. På motsvarande sätt är det inte möjligt att hantera frågan om bevarande av naturtyper och arter knutna till sötvattensmiljöer om man begränsar sig till ett strikt objektsperspektiv. Det betyder att ett högt klassat, och kanske även skyddat, våtmarksområde inte givet kan behålla sina bevarandevärden om inte också de hydrologiska processerna uppströms och nedströms området fungerar. Den kanske största utmaningen för att bevara och stärka våtmarkerna och deras ekosystemtjänster är olika typer av hydrologiska restaureringar och i samband med detta ompröva dikningsföretag och andra vattendomar. Omprövning av domar är nödvändigt för att kunna återskapa eller nyskapa våtmarker på många platser. En annan stor utmaning är att bibehålla hävden av betes- och slåttermarker med värdefulla våtmarker och att restaurera sådana hävdpräglade miljöer. En tredje stor utmaning, där kommunerna har ansvaret, är att i översikts- och detaljplaner planera för att i tillräcklig omfattning skapa våtmarker och minska andelen hårdgjorda ytor, för att genom lokalt omhändertagande av dagvatten minska antalet översvämningar i tätorterna. För att kunna jobba effektivt med våtmarkerna behövs ett fortsatt kartläggnings-, dokumentations och analysarbete med att beskriva de olika våtmarkstypernas utbredning och deras gröna infrastruktur i länet. Främst handlar det om att sammanställa och analysera befintlig kunskap och producera kartor. Detta arbete bör planeras och påbörjas under Det finns även ett behov av analyser av potential och hinder för restaurering/återskapande i olika delar av länet för att kunna intensifiera arbetet. Kunskapen om länets våtmarksmiljöer och deras kvalité, utbredning och artinnehåll, behöver generellt bli bättre. Våtmarksinventeringen berör endast länets större våtmarker (fastlandsdelen över 10 ha 97 och på Öland 2 ha 98 ) vilket innebär att de flesta små våtmarker (ca 2/3 av den totala arealen i länet) inkluderande de artrika käll- och rikkärren 99 är dåligt kända. Men då heltäckande inventeringar knappast aldrig kommer att bli aktuella behöver samtliga våtmarksmiljöer behandlas som betydelsefulla och deras sammantaget stora värde som tidigare har beskrivits behöver viktas högre än vad som hittills varit fallet. 94 Våtmarkskonventionen (eller Ramsarkonventionen) Ett avrinningsområde är det område från vilket vatten från regn och snö avrinner till en specifik havsbassäng, sjö eller vattendrag. 97 Hellman, K Våtmarksinventeringen inom fastlandsdelen av Kalmar län. Del 1. Allmän beskrivning och katalog över särskilt värdefulla objekt. Naturvårdsverkets rapport SVN PM 1787: Hylander, K Våtmarksinventering av Öland Länsstyrelsen i Kalmar län informerar 1994(3): Åtgärdsprogram för bevarande av rikkärr.

80 44 Våtmarksmiljöernas betydelse behöver lyftas och hänsynen till områden som ständigt eller tillfälligt påverkas av vatten behöver stärkas inom pågående markanvändning samt vid fram. Kartan kan användas av alla som ett uppmärksamhetsskikt när man behöver veta att det finns vatten eller tillfälliga vattenflöden att ta hänsyn till. s Historiskt skadade eller försvunna våtmarker behöver därför restaureras i så stor utsträckning som är möjlig. I vissa fall finns dock inte förutsättningar där byggnation eller annan infrastruktur har kommit att förläggas på tidigare vattenpåverkad mark. 11 Ett rikt odlingslandskap Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks 100. Naturvärdena i dagens odlingslandskap har sitt ursprung i ett landskap där stora gräsätare och bränder var vanliga. När växtätarna försvann har naturvärdena kunnat bibehållas genom människans brukande under flera tusen år. En stor del av våra växt- och djurarter finns i slåtter- och betesmarker samt i åker- och vägrenar, åkerholmar, våtmarker och andra småbiotoper. Många av dessa miljöer har också kulturhistoriska värden eftersom de ger en bild av hur våra förfäder levde och brukade odlingslandskapet.biologisk mångfald och kulturmiljöerna är beroende av en levande landsbygd och ett fortsatt brukande av jorden, men också av hur brukandet ser ut. Bland annat är betande djur en förutsättning för artrika betesmarker. Idag är trenden att jordbruket blir allt mer specialiserat och intensivt samtidigt som andra marker inte längre brukas och många gårdar läggs ned. Båda dessa trender, intensifierat brukande och igenväxning, leder till att arter och naturtyper i odlingslandskapet minskar. Drygt hälften av Sveriges alla rödlistade arter förekommer i jordbrukslandskapet, och en tredjedel är beroende av detta landskap för sin överlevnad. Huvuddelen av odlingslandskapets värden bevaras mest effektivt genom att skapa förutsättningar för fortsatt och anpassat brukande. Områdesskydd är i första hand aktuellt i områden där det bedöms finnas ett exploateringshot, eller där skötselbehoven är av sådan karaktär att de inte kan tillgodoses genom tillgängliga stödsystem. Riktade åtgärder krävs för många arter och naturtyper vars behov inte kan tillgodoses genom befintliga stöd- och ersättningssystem. I takt med att betesmarker och slåtterängar minskat har andra gräsmarker som t.ex. vägkanter, ruderatmarker och kraftledningsgator fått en stor betydelse för många hotade arter, men de bedöms också ha stor utvecklingspotential Odlingslandskapet i Kalmar län Det agrara kulturlandskapet kan i östra Småland delas in i tre huvudområden: slättbygden, mellanbygden och skogsbygden. Huvuddelen av slättbygden finns utmed Kalmarsundskusten. Den nästan helt öppna, svagt kulliga slättbygden är det största sammanhängande jordbruksområdet i Småland. Moränhöjder och åsar har stor betydelse för landskapsbilden och sjöar saknas. Slättbygden är som bredast i Mörebygden, sju-åtta km, och sträcker sig från Blekingegränsen upp till Mönsteråstrakten. I Emådalen finns stora sammanhängande jordbruksmarker där Mörlundaslätten är den största. 100 Riksdagen svenska miljömål ett gemensamt uppdrag Regeringens definition av miljömålet ett rikt odlingslandskap. 101 Strategi för odlingslandskapet 102 FU15

81 45 Mellanbygden är ett övergångsområde mellan slätten och skogsbygden. Landskapet är småbrutet och rikt på sjöar och våtmarker. Utmed smålandskusten sker en kraftig förändring av landskapet norr om Oskarshamn. Orsaken är den tilltagande andelen hällmark som gör att landskapet även naturligt innehåller trädfattiga marker, som genom betesdrift och odling blev alltmer omfattande allteftersom jordbruket expanderat. Mellanbygden blir allt bredare norrut i länet där den förstärks av Emådalen och får en imponerande utbredning genom Högsby och Hultsfreds kommuner. Den omfattar också stora delar av Vimmerby kommuns östra delar. Skogsbygden finns i de inre delarna av länet. I södra länsdelen når skogsbygden nära kusten för att mot norr ha sin gräns längre västerut. Skogsbygden var förhistorisk marginalbygd och koloniserades under medeltiden. Här var odlingsmarkerna små och ofta fick man köpa säd från slätten. Det dominerande odlingssystemet var ensäde. Utmarken utnyttjades ibland för tillfällig odling s k svedjebruk. Bisysslor som försäljning av virke, ved, tjära, träkol och pottaska var viktiga liksom slöjd och smide. Det öländska odlingslandskapet uppstod när öns människor började bedriva aktiv boskapsskötsel för omkring år sedan. Vid tiden för Kristi födelse fanns en utvecklad byorganisation på ön med en indelning i större och mindre gärden avsedda för åker och äng. Ängen var det viktigaste markslaget eftersom tillgången på bra bete och vinterfoder var helt avgörande för en ekonomi baserad på djurhållning. Åker och äng hörde till byarnas inägor och hägnades in. Utanför inägorna låg utmarkerna där djuren fritt gick på bete. För många av Ölands byar utgjordes utmarken av alvar eller sjömarker. Växt- och djurlivet på Ölands betesmarker präglas av det torra, varma klimatet, den stora kalkrikedomen och den fluktuerande vattenhalten. Djurens kontinuerliga betande under tusentals år har bidragit till det öppna landskapet Gräsmarker i länet Med gräsmark menas en markyta som är torr eller enbart säsongsmässigt dränkt och som har mer än 30 % vegetationstäcke. Vegetationen består oftast av gräsarter men ibland även av mossor, lavar, ormbunkar och inte minst örter. Till naturtypen gräsmark räknas också igenväxande marker. Plöjd mark och mark som domineras av kultiverade örter inkluderas inte i begreppet 103. När man talar om gräsmarker skiljer man ofta mellan naturliga och kultiverade gräsmarker. De naturliga gräsmarkerna är, till skillnad från de kultiverade, ogödslade och innehåller en betydligt mer artrik och exklusiv flora och fauna. När en gräsmark gödslas gynnas några få konkurrenskraftiga växter som snabbt tränger bort andra arter. Exempel på sådana kvävegynnade arter är hundkex, hundäxing och ogräsmaskrosor Gräsmarkerna är delar av kulturlandskapet som har särskilt intresse från naturvårdssynpunkt. Nutidsmänniskan har nog svårt att föreställa sig vilken omfattning ängs- och hagmarksbruket hade från järnåldern och ännu fram till detta sekels början. I början av 1800-talet var slåtterarealen som störst i Sverige. Man räknar med att det då fanns uppemot två miljoner ha ängsmark i landet. Idag återstår endast en promille, vilket motsvara ha. Det motsvarar den areal som fanns i en enda Smålandssocken för 200 år sedan. Förhållandet mellan åker och slåtteräng var ungefär ett till åtta, d v s ängsarealen var åtta gånger större än åkerarealen. Gräsmarkerna består främst av betesmarker, men även en del slåtterängar. Det finns även andra gräsmarksmiljöer såsom vägkanter, kraftledningsgator, golfanläggningar, flygfält, övningsområden och andra spridda gräsmarker i landskapet. I odlingslandskapet kan arbetet med grön infrastruktur bidra till att stärka dialogen mellan aktörer och belysa var det är 103 Naturvårdsverket (2017) Vägledning: Grund för att definiera naturtyper i arbetet med grön infrastruktur

82 46 särskilt viktigt att bevara landskapets kvalitéer. Förutom att identifiera kvalitéernas fördelning behöver även odlingslandskapets situation belysas utifrån pågående storskaliga förändringar såsom igenväxning och fragmentering. Dessa sätts i relation till möjliga insatser för att bevara kulturspår, skyddsvärda träd och arter. Många insekter är beroende av en enda växtart, därför ger en mångfald av blommande växter i sin tur mångfald av insekter som fjärilar, vildbin och andra pollinerare, skalbaggar, steklar med flera. Förutom gräsmark som är rik på olika blommande växter så finns andra strukturer som är avgörande för många av de gräsmarksknutna arternas överlevnad, kulturhistoriska och biologiska strukturer som har formats under lång tid av människans brukande. Många tänker på kulturspår i form av stenmurar, odlingsrösen, gravfält, husgrunder. Det finns även biologiska kulturspår som hamlade träd, vidkroniga träd och betespräglade buskar som har fått sin form av ett öppet hävdat landskap. Betespräglade blommande och bärande buskar ger lä och varma miljöer för fjärilar och insekter. Gullvivefjärilen behöver till exempel buskar i öppen gräsmark så att den kan lägga sina ägg under gullvivors blad i precis lagom skugga, bara för att ge exempel på behovet av olika miljöer i landskapet. Buskar i gräsmarker är också avgörande för merparten av de gräsmarksknutna fåglarna, till exempel buskskvätta och törnskata. Buskar och bryn är många gånger en förutsättning för de mest värmekrävande arterna. Dessa två fågelarter är bra indikatorer på om livsbetingelserna för många andra fågelarter är bra. En viktig del av arbetet med grön infrastruktur för gräsmarker är att identifiera och lyfta fram landskapsavsnitt med en hög täthet av kvaliteter. Med kvaliteter menas höga naturvärden eller särskilt utsatta arter. De kartunderlag som presenteras i detta kapitel kan vara en bra grund vid dialog med berörda aktörer, om hur mål om bevarande av biologisk mångfald och ekosystemtjänster kan nås genom en kombination av hållbart brukande och formella och frivilliga insatser och åtgärder. Grunden till att få en grön infrastruktur och för att bevara en hög biologisk mångfald för gräsmarker är att det finns värdefulla livsmiljöer, så kallade värdekärnor. Se faktaruta om dessa begrepp ovan. Dessa är ytor eller gräsmarksområden med höga naturvärden. Ju större dessa är och ju högre naturvärden värdekärnorna har desto fler arter och högre mångfald kan de hysa. En större värdekärna har större möjlighet att hysa en tillräckligt stor population att individer av olika arter sprider sig till andra värdekärnor och till liknande livsmiljöer som inte riktigt har samma naturvärden som en värdekärna. Sannolikheten att arterna klarar av att överleva med en livsstark population inom värdekärnan ökar dessutom med ökad storlek och högre kvalitéer. Det är viktigt att vara rädd om stora sammanhängande värdekärnor för att motverka artförlust. Man vinner mer biologisk mångfald genom att prioritera, stärka och utöka befintliga värdekärnor framför att binda ihop med korridorer, vilket däremot är ett bra komplement. Många gräsmarksarter är dock beroende av att det finns mer än bara enstaka värdekärnor för att de ska finnas kvar långsiktigt i landskapet. Det kan röra sig om behov av att förflytta sig dagligen för att hitta föda, som till exempel vissa insekter och fåglar. Det kan även röra sig om att få ett genetiskt utbyte mellan värdekärnorna och att en population av en art kräver mer än en värdekärna för att finnas kvar över tid. Och om det sker något, till exempel några år med dåligt väder och dålig födotillgång eller sjukdomar, som slår ut alla individer av en art inom en värdekärna behöver det finnas möjlighet till spridning i landskapet för att undvika ett pågående utdöende och utarmning av biologisk mångfald. I ett landskap där det finns gott om värdekärnor, så att arterna kan förflytta sig mellan värdekärnorna, finns en grön infrastruktur. Naturen är dock inte svartvit utan ytor som har vissa naturvärden kan stötta och bidra till den gröna infrastrukturen. Exempel på det är, alternativa gräsmarksmiljöer såsom blomrika vägkanter, blommande kantzoner kring åkrar, åkerholmar, kraftledningsgator, golfanläggningar, flygfält, övningsområden och andra spridda gräsmarker i landskapet. Men utan närhet till värdekärnor har dessa ytorna ofta svårt att hålla och bevara en hög biologisk mångfald. Där värdekärnorna ligger nära varandra ökar möjligheterna för arterna att förflytta sig mellan dessa.

83 47 Kalmar län har mest naturbetesmarker i hela Sverige. Enligt Jordbruksverkets databas , hade ha betesmarker miljöersättning 2014, en minskning med ha sedan Av dessa är ha betesmarker med särskilda värden, ha alvarbete, ha skogsbete och 140 ha mosaikbete. Arealen värdefull betesmark är därmed minst ha. I länet finns hektar värdekärnor med gräsmark (figur 11a). De är fördelade på områden med storlekar som varierar från till mindre än 0,01 hektar. En stor del, ha, av gräsmarkerna har inventerats i ängs- och betesmarksinventeringen. Figur 13a och 13b Gräsmarker i södra och mellersta Sverige. Den vänstra kartan visar värdekärnorna och den högra är kompletterad med stödhabitat. Värdetrakterna har tagits fram genom att använda följande underlag: SJV Markklasser 2016 (miljöersättningar 2016) SJV Markklasser 2013 (miljöersättningar 2013) SJV Äng- och betesmarksinventering SJV Jordbruksblock 2016 Vegetationskartan Öland Inventering av svampar på sandiga marker på Öland 104 Inventering av stäppfingersvamp 105 Sandstäppsinventering Hotspots för sällsynta svampar i Ölands sandstäpper & annan sandvegetation 105 Stäppfingersvamp Ramaria roellinii på Öland 106 Inventering av sandstäpp på Öland 1995 samt förslag på skötselåtgärder. Meddelande 1996:1. Länsstyrelsen i Kalmar län

84 48 Följande parametrar har ingått i värdekärnor respektive stödhabitat: Miljöersättningar 2016 Alvarbete Betesmark med särskilda värden Eventuellt särskilda värden Fäbodbete Gräsfattiga marker Mosaikbetesmark Skogsbete Betesmark med allmänna värden Restaureringsmark Slåtteräng med allmänna värden Miljöersättningar 2013 Alvarbete Betesmark med särskilda värden Ersättningsberättigade element Fäbodbete Mosaikbetesmark Skogsbete Utvald miljö Betesmark med allmänna värden Restaureringsmark Slåtteräng med allmänna värden Jordbruksblock 2016 Ägoslag bete Ängs- och betesmarksinventeringen Bete Äng Restaurerbar Värdekärna Värdekärna Värdekärna Värdekärna Värdekärna Värdekärna Värdekärna Stödhabitat Stödhabitat Stödhabitat Värdekärna Värdekärna Värdekärna Värdekärna Värdekärna Värdekärna Värdekärna Stödhabitat Stödhabitat Stödhabitat Stödhabitat Värdekärna Värdekärna Stödhabitat Att identifiera värdekärnor är ett viktigt steg för att se både var det finns höga värden och var det finns behov av att förstärka värdena. Nästa steg är att ta fram trakter i landskapet. Trakterna kan bland annat hjälpa till när vi ska prioritera var åtgärder ska utföras. I Kalmar län har vi ännu inte tagit fram dessa trakter för gräsmarkerna. Olika nationella analyser har gjorts utifrån värdetrakter och stödhabitat som buffrats med avstånd mellan 250 och 3000 meter. Vi har i detta skede valt att inte använda dessa analyser. Ett avstånd på 250 meter mellan värdetrakter kan skapa ett nätverk om naturtypen mellan områdena är mer eller mindre öppen. Om det däremot finns till exempel en granplantering mellan värdekärnorna blir det en effektiv barriär och de två gräsmarkerna har då ingen kontakt med varandra. Vår ambition är dock att ta fram trakter och de kommer att presenteras senare. För att se var i landskapet det finns höga koncentrationer av värdekärnor har en så kallad täthetsanalys gjorts. Den är generaliserad, men ger ändå en grov bild. Skiktet med värdekärnor gjordes om till ett raster med en pixelstorlek på 10 x 10 meter. Alla pixlar som utgör värdekärnor tilldelades ett värde av 10. Beräkning av tätheten eller koncentrationsmått av värdefulla områden är en beräkning på vad som finns runt en punkt i landskapet. Analysen utgår från vad som finns i ett definierat avstånd från punkten, i vårt fall valde vi 500 m.

85 49 Analysen görs med ett verktyg som heter Focal statistics i ArcGis Verktyget summerar genomsnitt av arealen som täcks av värdekärnor inom ett specificerat avstånd. Detta görs genom ett sökfönster där man definierar dels hur det ska se ut (cirkel, rektangel etc.) och dels hur stort sökfönstret ska vara, i vårt fall 500 m radie i en cirkel. Inom denna 500 m radie räknas sedan alla värden runt pixeln som är mitt i sökfönstret, se figur Ju högre sökradie som används, desto mer generaliserat blir resultatet. Figur 14. Illustration av en del av täthetsanalysen. Programmet räknar om värdet på pixeln i mitten baserat på vad som omger pixeln i ett bestämt avstånd. Om en pixel klassats som värdekärna och omges av många pixlar med värde 0 kommer pixeln i fråga få ett lågt täthetsvärde. Om pixeln istället omges endast av pixlar som klassats som värdekärna kommer den få ett högt täthetsvärde. När programmet räknat klart en pixel flyttar den vidare till nästa intilliggande pixel och utför beräkningar igen inom det definierade avståndet tills den sista pixeln i indataskiktet är hanterad. Resultatet från analyserna blir en bild som visar höga respektive låga tätheter av värdekärnor och dess stödhabitat i landskapet och kan användas som ett verktyg för att identifiera viktiga kärnområden för gräsmarker inom länet (figur 15). 107 How Focal Statistics Works. Esri.

86 50 Figur 15. Täthetsanalys av värdekärnor med gräsmarker för södra och mellersta Sverige. 500 meters sökradie har använts. Liksom i alla andra gräsmarksanalyser sticker Öland ut, även i ett nationellt perspektiv. Det finns också höga tätheter på fastlandet till exempel runt Kalmar, runt Mönsterås, Bråbygden, längs Emån och runt Loftahammar Övergång mellan gräsmarker och andra miljöer Övergången mellan skogs- och jordbruksmark, vatten och jordbruksmark etc. har ofta en stor artrikedom. Särskilt artrika är bryn, övergången från gräsmark till buskar och träd. Det beror dels på att arter från både skogs- och jordbruksmarken kan förekomma där. Här finns också arter som är beroende av flera miljöer under sin livstid. Därtill bildar övergången en specifik miljö och vissa arter finns bara i bryn. Brynen kan också skapa gynnsamt mikroklimat genom att tillgodose både sol och lä-effekter. Ett område där det finns mest bryn i Götaland är i Mittlandet på Öland, figur 30. Detta är också ett av de områden som hyser flest rödlistade arter i Sverige, figur 25. Se vidare om brynmiljöer i avsnitt Arterna i länets gräsmarker 108 Målet för arbetet med arter bör vara att se till att gräsmarkernas erbjuder tillräckligt med livsmiljöer och spridningsvägar för vilda växt- och djurarter. I preciseringar till miljömålet ska hotade naturtyper och arter knutna till odlingslandskapet ha gynnsam bevarandestatus och tillräcklig genetisk variation, och deras naturmiljöer ska ha återhämtat sig. En översikt av rödlistade arter knutna till odlingslandskapet ges i figur 17. En stor av del av dessa finns 108 Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer rödlistade arter i Sverige 2015.

87 51 på Öland dels för att där finns speciella förutsättningar i form av berggrund och klimat men också för att där fortfarande finns en stor mängd värdekärnor, se figur 13a och b. Figur 16. De rödlistade arternas fördelning mellan ett urval av jordbrukslandskapets biotoper. Arterna som förekommer i trädbärande gräsmark hör ofta även hemma i ädellövskog (överlappet mellan kategorierna är stort). Människoskapade miljöer på land är i regel vägkanter, täkter och ruderatmarker. Pollinerande insekter Många vildbin har minskat kraftigt på grund av att landskapet har förändrats. 298 arter av vilda bin (inklusive humlor) har påträffats i Sverige. Av dessa har 226 (76 %) påträffats i Kalmar län de senaste 50 åren. Ungefär 30 % av de knappt 300 arterna är upptagna på rödlistan för hotade arter. De blomrika ängsmarkerna har minskat starkt, främst på grund av igenväxning och omvandling till åkermark och genom att många marker inte längre hävdas. En annan orsak till att ängsblommor slås ut och ersätts med gräs är gödsling och nedfallet av luftburna kväveföreningar, som till stor del kommer från biltrafiken. Även lämpliga bomiljöer som solbelyst, bar och sandig mark har minskat i takt med igenväxningen. En annan bidragande orsak till binas, och andra pollen- och nektarberoende arters, minskning är ett alltför ensidigt, tidigt och hårt bete på de kvarvarande hagmarkerna så att blomningen uteblir. Ofta hittar man vildbin och fjärilar i vägrenar där blommorna har fått stå kvar. Ytterligare en anledning är användning av bekämpningsmedel i jordbruk och tätortsmiljöer 109. Dagfjärilar I Sverige har 121 arter påträffats Kalmar län har en av landets rikaste dagfjärilsfaunor med sentida fynd av 83 arter 14 av de 33 arterna på den svenska rödlistan över hotade arter har sentida fynd i länet Dagfjärilar kräver variationsrik omgivning för att tillgodose behoven i sina olika levnadsstadier; ägg, larv, puppa och vuxen fjäril Vuxna fjärilar är beroende av stor nektarrikedom Fjärilslarven lever på en eller ett fåtal växter som är specifika för varje fjärilsart Dagfjärilar är bra indikatorer på hög biologisk mångfald 109 Projekt guldsandbi i Mark åtgärder och resultat

88 52 En stor del av vår svenska dagfjärilsfauna är knuten till traditionellt brukade ängs- och hagmarker med stor blomrikedom. Dessa miljöer har minskat kraftigt i takt med rationaliseringen av jordbruket. Bristen på bra fjärilsmiljöer och de stora avstånden mellan dem har skapat en tillbakagång hos många dagfjärilar. Figur 17. Antalet rödlistade arter som är knutna till odlingslandskapet per kilometerruta Ekosystemtjänster från länets gräsmarker Enligt preciseringar i miljömålen ska målet vara att odlingslandskapets viktiga ekosystemtjänster ska vara vidmakthållna. Dessutom ska värden för friluftslivet vara 110 Argument för mer ekosystemtjänster Naturvårdsverket rapport Roubinet E., Food webs in Agroecosystems. Implications for Biological Control of Insect Pests. Faculty of Natural Resources and Agricultural Sciences, Department of Ecology Uppsala, Doctoral Thesis, 2016:29

89 53 bibehållna och tillgängliga för människor. I odlingslandskapet är pollinering en mycket viktig ekosystemtjänst. Strukturer och sammansättning av växter, djur och insekter i gräsmarkerna ger upphov till viktiga ekosystemtjänster för livsmedelsproduktion i odlingslandskapet. Ett exempel är insekternas pollinering av grödor och bekämpning av skadeinsekter. Var tredje tugga av maten vi äter är beroende av pollinering. Många av våra grödor, frukt och bär är beroende av insektspollinering för att bilda frukter eller frön, och för grödor som olje- och baljväxter ger det större skördar. Av världens viktigaste jordbruksgrödor är hela 70 % beroende av pollinering. Hela 84 % av de 264 grödor som odlas i Europa är insektspollinerade 112. I Sverige beräknades värdet av honungsbinas pollinering år 2013 till miljoner kronor per år 113. Då är inte värdet av de vilda pollinatörerna inräknat. Honungsbin är viktiga lokalt och för vissa grödor, men vilda insekter står för en högre andel av pollineringen. Vilda bin har visat sig vara dubbelt så effektiva som honungsbin när det gäller pollinering 114. Honungsbin kan därför inte ersätta den pollinering som utförs av vilda insekter. Naturbetesmarkerna ger foder till produktion av kött och mjölk samtidigt som djuren gynnar de hävdade gräsmarkernas naturvärden. Värdefulla gräsmarksmiljöer sammanfaller också ofta med Riksintressen för kulturmiljövärden. Dyngbaggar gör ett viktigt jobb genom att de tar hand om och bidrar till nedbrytning av dynghögar tillsammans med andra insekter som också bidrar till nedbrytningen. Utan dessa skalbaggar och andra insekter som bidrar till nedbrytningen skulle dynga bara samlas på hög och täcka marken till slut. Insekter som lever i dynga är också en viktig födokälla för fåglar och fladdermöss i landskapet. Dessa bidrar i sin tur med ekosystemtjänsten skadedjursbekämpning i omgivande odlingar för matproduktion. en särskilt viktig tjänst om skadedjur blir resistenta mot bekämpningsmedel på grund av för frekvent användning Hot, påverkan och hinder för länets gräsmarker Hoten mot den ursprungliga ängs- och hagmarksfloran är främst utebliven hävd, vilket ganska snabbt låter ett fåtal konkurrensstarka växter ta över. Den fortsatta igenväxningen ger till sist så stark skugga att endast skogsarterna överlever. Andra hot är gödsling av de öppna markerna vilket snabbt ger en utarmning av floran. Kvävegynnade arter som maskros, hundkäx och nässlor konkurrerar ut den hävdgynnade floran. Kvävenedfallet från atmosfären har samma effekt. Ett fjärde hot är att avstånden mellan välhävdade och ogödslade fodermarker har ökat, vilket kan leda till att populationer av vissa arter blir för små för att på sikt kunna överleva; genutbytet blir obefintligt. Spridningskorridorer som hävdade vägkanter med mera är därför mycket viktiga inslag i landskapet Största utmaningarna för länets gräsmarker Metoderna för att förvalta gräsmarker måste anpassas så att de bevarar och utvecklar naturoch kulturvärdena. Samtidigt måste det vara möjligt att driva jordbruk på ett rationellt och konkurrenskraftigt sätt. Miljöersättningar som finansieras både nationellt och av EU bidrar exempelvis till att betesmarker sköts och att våtmarker anläggs. I Sverige har igenväxning av naturbetesmarker och ängar gjort att buskarna främst betraktats som ett problem som bekämpats med bevarandet av biologisk mångfald som ett starkt 112 UNEP UNEP Emerging Issues: Global Honey Bee Colony Disorder and Other Threats to Insect Pollinators 113 Rahbek Pedersen, T Värdet av honungsbins pollinering av grödor i Sverige. Jordbruksverket

90 54 argument. Sedan Sverige gick med i EU så har stora igenvuxna arealer röjts och återfått en god hävdstatus och kraven på att betesmarkerna ska vara i stort sett buskfria har ökat. I dagsläget är buskage större än 500 m 2 inte stödberättigad. Antingen ritas de bort eller bokstavligen röjs bort. Arealer med buskar utan hävd är inte heller någon långsiktig lösning eftersom dessa marker obönhörligt utvecklas till skog med ytterligare minskad mängd buskar i landskapet som följd. Mot denna bakgrund är det inte svårt att förstå att en stor mängd arter som är beroende av buskar och flerskiktade bryn minskar och många är idag rödlistade. Förutom att de indirekta kraven från miljöersättningarna uppfattas det ofta både som rationell skötsel oc Det har alltid funnits krav på grässvål via miljöersättningarna men från och med 2015 blev kraven hårdare vilket resulterade i att många värdefulla marker uteslöts från stöden. Det i sin tur resulterade i två möjligheter för brukarna. Antingen att flytta djuren till andra områden med igenväxning som följd eller att betesmarken öppnades upp alltför kraftigt med förödande effekt för många arter Odlad mark och åkermark Länets åkermiljöer Åkermark och odlad mark är ett exempel på en övergripande naturtyp som är kraftigt påverkad genom att marken årligen plöjs eller harvas. Huvudsyftet med åkermark är produktion av gröda för människor eller djur. Åkermarker och de småbiotoper som ligger intill eller i åkermark, som åkerrenar, rösen, holmar med mera, kan bidra till en grön infrastruktur för odlingslandskapets arter. I denna första version av handlingsplanen saknas kartunderlag och beskrivningar av hur dessa miljöer kan bidra till en grön infrastruktur, men ambitionen är att underlaget för dessa miljöer ska utvecklas i framtiden. 12 Levande skogar Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. 115 I miljömålet preciseras att skogens biologiska mångfald ska vara bevarad i samtliga naturgeografiska regioner, och arter ska ha möjlighet att sprida sig inom sina naturliga utbredningsområden. En grön infrastruktur är också en förutsättning för flera andra delar i miljömålet. Naturtyper och naturligt förekommande arter knutna till skogslandskapet ska ha gynnsam bevarandestatus och tillräcklig genetisk variation. Hotade arter ska ha återhämtat sig och livsmiljöer ska ha återställts i värdefulla skogar. Skogens ekosystemtjänster ska vidmakthållas samt skogens värden för friluftslivet värnas och behållas. Över hälften av Sveriges yta är täckt av skog 116. Av landarealen på 40,8 miljoner hektar är 28,3 miljoner ha skogsmark (69 %) och 23,6 miljoner ha klassas som produktiv skogsmark (58 %)- I Götaland utgörs 84 % av den produktiva skogsmarken av barrskog. men fragment av ädellövskog finns kvar främst i eklandskapen i östra Götaland. Skogen beskrivs vanligen utifrån vilka träd som dominerar. Skogen påverkas främst av markanvändningen och klimatet. Skogen erbjuder livsmiljöer för olika djur-, svamp- och växtarter, är en viktig källa till förnybara råvaror och är värdefull för friluftsliv och rekreation. För att bevara skogens värdefulla livsmiljöer behövs en kombination av formellt skydd, frivilliga avsättningar och generell hänsyn från skogsägare. Det finns ett stort behov av skogsmiljöer restaureras och 115 Riksdagen svenska miljömål ett gemensamt uppdrag Regeringens definition av miljömålet levande skogar. 116 Skogsdata Aktuella uppgifter om de svenska skogarna från riksskogstaxeringen. SLU

91 55 sköts på ett sätt som bevarar och utvecklar naturvärdena. Det kan t ex gälla återställning av hydrologin, öka skogarnas öppenhet, öka mångfalden av trädslag och mängden död ved. I tätortsnära skogar eller i andra skogar där många människor vistas kan anpassad förvaltning tillämpas för att göra skogen mer attraktiv och tillgänglig. Stora vidkroniga ädellövträd behöver mycket utrymme och ljus och gynnas av att stå relativt glest. Hagmarksliknande miljöer är tilltalande för rekreation och skulle med fördel utvecklas som strövområden t.ex. i Kalmar, Oskarshamn och Västervik och samtidigt gynna de stora värden som är knutna till gamla ekar som finns i och intill städerna. En viktig del av arbetet med grön infrastruktur i skogslandskapet är att identifiera och lyfta fram landskapsavsnitt med höga tätheter eller nätverk av värdefull skog eller trädbärande marker, s.k. skogliga värdekärnor. Med värdefull natur menas t.ex. nyckelbiotoper eller livsmiljöer för hotade arter. Inom värdetrakter blir det särskilt viktigt att föra en dialog med berörda aktörer om hur mål om bevarande av biologisk mångfald och ekosystemtjänster kan nås genom en kombination av hållbart brukande och formella och frivilliga avsättningar. I värdetrakter är det också särskilt viktigt att få till frivilliga avsättningar och en extra stor generell hänsyn vid brukandet av t ex skogsområden mellan värdekärnor. Här gäller den inriktning som har arbetats fram genom nationell strategi för genomförande av formellt skydd av skog (reviderad version ). Strategin bygger på en värdebaserad ansats som i korthet innebär att det är mer kostnadseffektivt att skydda befintliga värden än att låta dem gå förlorade och sedan försöka återskapa dem. Strategin fokuserar på ett värdebaserat bevarandearbete men lyfter även andra värden, som den tätortsnära naturen betydelse för friluftslivet. I strategin sammanvägs även skyddet av värdefulla skogsområden med andra miljökvalitetsmål, friluftslivets, kulturmiljövårdens, rennäringens och andra samhällsintressen Skogsmark i Kalmar län Skog definieras som trädbärande mark och nyligen huggen eller bränd mark där den dominerande vegetationen är, eller nyligen var, träd över 5 m höjd på ytor över 0,5 ha. Dessa ytor ska ha en krontäckning på över 30 procent. Naturtypen inkluderar även mark där träd odlas eller kultiveras. Här inkluderas även al- och aspkärrskog och videskogar invid vattenbryn. För tydligare definition, se vägledning om naturtyper I Kalmar län finns hektar skogsmark varav ha (94 %) anses vara produktiv skogsmark. Enligt Riksskogstaxeringen var 85 procent av skogen i Kalmar län 80 år eller yngre under perioden Skogen är en mycket viktig ekonomisk resurs och eftersom behovet av skogsråvara är stort och priserna gynnsamma sker avverkningarna nu i en snabb takt. Under 20-årsperioden registrerade Skogsstyrelsen avverkningar av hektar dvs cirka 18 procent av länets skogsmark. Sedan 1950 har ca 60 procent av Sveriges produktiva skogsmark kalavverkats och omvandlats till produktionsskogar. Därtill kommer äldre kalavverkningar. Inom 20 år kommer samma omvandling att ske för all äldre skog som finns kvar utanför skyddade områden. På den skogsmark som är miljöcertifierad enligt FSC 120 och/eller PEFC 121 ska minst 5 % av den produktiva skogsmarken avsättas för miljöhänsyn (målklass NO eller NS). Enligt nationella strategin för skydd av skog var ,4 % av den produktiva skogsmarken i sverige/regeringsuppdrag/2017/nationell-strategi-for-formellt-skydd-av-skog-reviderad docx.pdf 118 Naturvårdsverket (2017) Vägledning 2a: Grund för att definiera naturtyper i arbetet med grön infrastruktur

92 56 Kalmar län formellt skyddad och målet till 2020 är att 3 % ska vara skyddat 122. Den produktiva skogsmarksareal som sköts med naturvårdsmål kommer alltså inom den närmaste framtiden inte att överstiga 8 %. Det innebär då förstås att resterande 92 % sköts med produktionsmål men med en viss generell hänsyn. Många skogslevande arter minskar idag och är upptagna på den nationella rödlistan I Kalmar läns fastland anses 564 rödlistade arter vara bofasta i skog och siffran för Öland är 634 arter. Totalt finns 1827 rödlistade arter i Sverige där skogen anses vara den viktigaste biotopen. Anledningen till att tre av fyra rödlistade skogsarter minskar är omvandlingen av kontinuitetsskogar till produktionsskogar med kalhyggesbruk. Utformningen av skogsbruket, och särskilt trakthyggesbruket, bedöms därför vara den faktor som har starkast negativ inverkan på skogens arter. 125 Många arter är beroende av gammal skog, gamla träd och död ved. I Sverige beräknas minst arter vara beroende av död ved. I takt med att dessa livsmiljöer minskar har många arter blivit ovanliga och är idag rödlistade. Det är en av anledningarna till att begreppet Arealen gammal skog har enligt Riksskogstaxeringen län ökat från cirka hektar till cirka hektar i Kalmar län under en 25 års period. Gränsen för gammal skog i detta sammanhang är dock en generalisering och omfattar skog som är äldre än 120 år i Kalmar län. Det finns artrika skogar i denna ålder, men generellt tar det lång tid för livsmiljöer att bildas och därefter ska arterna etablera sig vilket påverkas av hur fragmenterad skogen är och hur lätt/svårt arterna har att sprida sig. Det är mycket positivt att de andelen gammal skog har ökat men har skogen varit kalavverkad har många livsmiljöer inte hunnit utvecklas ens vid en ålder av 120 år. Inom naturvården definieras gammelskogar av att de har många gamla träd och att det finns en lång kontinuitet av levande träd och död ved. Det som Riksskogstaxeringen registrerar För att en skog ska ha naturskogskaraktär krävs bland annat att det finns döda träd som är över 25 cm i diameter i brösthöjd och att inga skogliga åtgärder utförts under de senaste 25 naturskog som registrerats i Kronoberg, Kalmar och Gotlands län är under 0,5 procent och närmast försumbar. Andelen registrerad plantageskog är i dessa län 4 procent. I figur 15 visas samtliga värdekärnor, av alla skogstyper, både de som är skyddade och de som inte är skyddade sverige/regeringsuppdrag/2017/nationell-strategi-for-formellt-skydd-av-skog-reviderad docx.pdf rodlistan-2015/rodlistan_2015.pdf tillstand-och-trender/rapport_tillstand_och_trender.pdf 125 Larsson, A. (red) 2011 Tillståndet i skogen rödlistade arter i ett nordiskt perspektiv. ArtDatabanken Rapporterar 9. ArtDatabanken SLU, Uppsala

93 57 Figur 18. Värdekärnor, för samtliga skogstyper, både inom och utanför skyddade områden i Kalmar län. I denna version av handlingsplan har ädellövskog prioriterats. Dokumentet kommer att kompletteras med andra viktiga skogstyper, som triviallövskog och tallskog, under året.

94 Skogens övergångsmiljöer Myrkanter, sumpskogar Vattendrag och sjöar, översvämningsmarker Bryn mot jordbrukslandskapet 126 Kommer att kompletteras Arterna i länets skogar I Sverige finns cirka skogslevande arter. Efter en genomgång av tillståndet för drygt av dessa klassades av dem som rödlistade, och för drygt av dessa är skogen den viktigaste livsmiljön. Flest av de rödlistade skogsarterna i Sverige finns i ädellövskog, figur Figur Sveriges rödlistade skogsarter fördelade på vilka skogstyper de lever i. Ädellövskogar är viktiga för nära hälften av de rödlistade skogsarterna och barrskogar är viktiga för över en tredjedel av dem. Den mörka delen av staplarna visar antalet rödlistade skogsarter som bara finns i denna skogstyp, mellanfärgen är arter som främst finns i skogstypen, men som även nyttjar någon annan skogstyp. Den ljusaste färgen visar arter som finns i skogstypen men som har sin huvudförekomst i någon annan skogstyp. Kalmar län är mycket artrikt och här finns 896 arter som har skog som viktigaste livsmiljö. Många arter har, i Sverige, sin största förekomst i länet och en rad finns bara här. Det är flera områden som utmärker sig särskilt genom att där finns en mycket stor artdiversitet och stor andel rödlistade arter i länet. Dels är det Hornsö-Allgunnen-området mellan Nybro och Högsby som rymmer en rad olika skogstyper allt från asp-, tall-, och ekskogar till gammal ek och bok. Här finns också skogar som brunnit i sen tid och både Sveaskog och Länsstyrelsen har utfört naturvårdsbränningar i området. Eklandskap förekommer längs Kalmarkusten, i Västervik och Nybro kommuner men även på andra håll t.ex. utefter Emån. Gamla ekar är särskilt artrika och Sverige, inklusive länet, har ett internationellt ansvar för att bevara dessa miljöer som försvunnit i de flesta andra länder. På Öland är det Mittlandet, den mellersta delen av ön, som har flest rödlistade arter i Sverige, se även avsnittet om ett rikt växt- och 126 Jordbruksverket Övergångszoner mellan skogs- och jordbruksmark. Ett samverkans projekt inom miljömålsrådet Jordbruksverket. Rapport 2018: Sandström, J., Bjelke, U., Carlberg, T. & Sundberg, S Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken Rapporterar 17. ArtDatabanken, SLU. Uppsala 128 Sandström, J., Bjelke, U., Carlberg, T. & Sundberg, S Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken Rapporterar 17. ArtDatabanken, SLU. Uppsala

95 59 djurliv. Här är det olika ädellövskogar, gamla ekar och hässlen och beteshävd som är några av de avgörande faktorerna för skogsarterna. Hur länets rödlistade skogsarter är fördelade visas i figur 20. Figur 20. Antalet rödlistade arter per kilometerruta i Kalmar län som har skog som den viktigaste livsmiljön. Kartan baseras på 869 olika arter Ekosystemtjänster från länets skogar En av miljömålets preciseringar beskriver målet att vidmakthålla skogens ekosystemtjänster en annan att vidmakthålla skogens värden för friluftslivet. Exempel på ekosystemtjänster är skogsträråvaror, vilt, bär, svamp, biogeokemiska kretslopp, livsmiljöer, genetiska resurser, klimatreglering och mental och fysisk hälsa. Det är även viktigt att förklara skogens värden för olika ekosystemtjänster där mångfunktionalitet bör betonas. En av de viktigaste är friluftslivet genom allemansrätten där t.ex. barriärer bör belysas både för människa och vilt Hot, påverkan och hinder för länets skogar Historiskt har de olika skogstyperna och arterna utvecklats tillsammans med olika typer av naturliga processer som bete, brand, stormar. Översvämning, torka och insektsangrepp. Effekten av dessa störningar resulterade i en luckig, gles skog som var rik på gamla träd och död ved i alla nedbrytningsstadier av olika trädslag. Alla dessa typer av naturliga processer har i princip upphört. Vi har idag ett skogsbruk vars brukningsmetoder blivit allt mer intensiva. Det har i sin tur medfört att dominerande skogsmarksarealen består av unga

96 60 skogar. De gamla skogarna har blivit mer och mer fragmenterade. De har idag en mycket liten areal och finns oftast långt från varandra. Arealen gammal skog behöver öka och många gånger behöver kvaliteten, i form av död ved och riktigt gamla träd, öka. Det är viktigt att främst spara och återskapa gammal skog och trädbärande marker så nära befintliga värdefulla skogar som möjligt. Den pågående klimatförändringen kommer påverka skogen på ett sätt som vi ännu inte kan överblicka. De olika scenarierna som beskrivits är fler och hårdare stormar, risk för ökade insektsangrepp på planterad granskog och också en risk för en ökad mängd sjukdomar för träden 129. Temperaturökningen i sig kan leda att tillväxten påverkas både positivt och negativt för olika trädslag Befintliga bevarandeinsatser för länets skogar Av den formellt skyddade landarealen på omkring hektar i Kalmar län är cirka hektar produktiv skogsmark. Det motsvarar cirka 1,8 procent av länets produktiva skogsmark som ger fullgott skydd för skogen med stöd av miljöbalken. I länet finns även 356 olika skogliga biotopskydd med en areal på hektar. Utanför formellt skydd finns stycken med en sammanlagd areal på ha varav ha produktiv skogsmark. Utanför det formella skyddet finns även frivilligt avsatta områden som i Götaland utgörs av cirka 4 procent av skogsmarken Största utmaningarna för länets skogar Det finns ett stort behov att restaurera förutsättningar för biologisk mångfald i länets skogar. Restaureringarna bör i första hand utföras intill värdekärnor med naturlig skog och många rödlistade arter. Detta för att motverka den utdöendeskuld som uppstått när mängden livsmiljö blivit för liten. Restaurering görs bäst genom att återinföra en del av de störningar som skapat kvaliteterna. I skyddade områden kan det t ex ske med bete, naturvårdsbränning och restaurering av hydrologin. Bete kan men fördel också ske på oskyddad mark men med det regelsystem som miljöersättningarna har idag fungerar detta dåligt då miljöersättningarna i alltför stor grad styrs av hur stort fodervärdet (hur mycket gräs som produceras på marken) är. I skogar som kräver naturvårdande skötsel finns förutsättningar till både naturvård och produktion. Incitamenten för att restaurera skogar för biologisk mångfald behöver öka. Idag planteras stora arealer med gran. En anledning till det är att det på många håll finns en kraftig viltstam som går hårt åt både tallplantor och lövföryngring. Både skogsbruket och naturvården skulle vinna på om föryngringen av tall och ek kunde öka i landskapet, särskilt mot bakgrund av de stora problemen med den biologiska mångfalden, men även i förhållande till olika klimatscenarier. Lövdominerade skogar som ersätts helt med gran inträder efterhand i ett annat och artfattigare ekosystem när granen växt upp. En av de stora utmaningarna är att hitta lösningar så att både skogsbruk och arter ska få tillräckligt av den gemensamma råvaran. För att kompensera för en ökad avsättning av arealer, en ökad mängd biologiskt gamla träd och död ved i landskapet kanske vi behöver intensifiera skogsbruket i andra delar än mer. En omställning av skogsbruket till ett kontinuitetsskogsbruk på delar av skogsmarksarealen, skulle medföra positiva effekter på biologisk mångfald, ekosystemtjänster från skogen och besöksnäring. En övergripande utmaning är att anpassa skogsbrukets metoder så att de bevarar och utvecklar skogens natur- och kulturvärden och samtidigt ger markägaren goda inkomster från skogsbruket. En svårighet är att det tar lång tid innan miljöeffekterna kan mätas. Därför behövs mer kunskap om hur skogens ekosystem svarar på olika åtgärder, liksom om hur klimatförändringarna kommer att påverka skogen

97 Ädellövmiljöer Många ädellövskogar har sitt ursprung i marker som tidigare betats eller skötts med slåtter och det finns fortfarande många värdefulla betesmarker som är klädda med ädellövträd. Bete är också det bästa sättet att bevara och utveckla gamla grova ekar som är en av länets viktigaste naturtyper. Därför har vi här valt att kalla avsnittet för ädellövmiljöer istället för ädellövskog. I figur 21 visas en karta över länets värdekärnor av ädellövskogar i mörkgrön färg. Den ljusgröna färgen illustrerar den trakt som har en högre andel ädellövskog. Figur 21. Värdekärnor i Kalmar län visas i mörkgrön färg medan ljusgrön färg visar värdenätverk Beskrivning av länets ädellövsmiljöer Ädellövskogarna har tidigare haft en betydligt större utbredning och omdaningen har varit kraftig från naturskog till produktionsskog. I Sverige återstår cirka 2 procent av naturlig ädellövskog, och i Mellaneuropa, där exploateringstrycket varit ännu större, är siffran 0,2

98 62 % 130. Konkurrensen mellan trädslagen har satts ur spel då naturliga processer, såsom översvämningar drastiskt minskat, våtmarker försvunnit och bete av förhistoriens megaherbivorer, inte längre finns. Den kraftigt minskande arealen har inneburit att många arter minskat och återfinns idag på rödlistan. Vissa arter har t.o.m. försvunnit från landet. Trots de stora minskningarna finns jämfört med övriga Europa relativt mycket ädellövskog och gamla ädellövträd i Sverige som därmed har en viktig roll i bevarandet av dessa miljöer. Det finns en rad olika typer av ädellövskog och de beskrivs utifrån trädslagsammansättningen. Ibland kan de vara mer eller mindre rena bestånd av ett trädslag men ofta finns inslag av olika sorters ädellövträd. Många gånger växer ädellövträden inblandat med triviallöv eller med barrträd och bildar då inte någon ädellövskog. I dessa bestånd kan de likväl ha liknande kvaliteter som i rena bestånd och även underlätta för arter, som är beroende av ädellövträd, att sprida sig i landskapet. I täta grandominerade skogar minskar denna förutsättning då miljön ofta blir för mörk, får ett lägre ph och kallare mikroklimat som håller ett snötäcke längre än mer renodlade lövskogar. Eken är det trädslag som hyser flest rödlistade arter och har sina allra högsta värden i vår del av landet (tillsammans med Blekinges och Östergötlands eklandskap). Ekar med en diameter på mer än 1 m i brösthöjd brukar kallas för jätteekar och flera av landets grövsta ekar finns i länet. Det allra bästa sättet att långsiktigt bevara grova ekar, och i synnerhet jätteekar, är via bete av nötkreatur. Det finns en mycket lång rad ovanliga och hotade arter knutna till stora ekar. Ett av många exempel är svart guldbagge som är globalt hotad men som i Sverige har sin största förekomst i länet. Andra trädslag av särskilt intresse i vår landsända är t.ex. vresalm, lundalm, avenbok, ask och lind. Kalmar hyser även små men mycket artrika bokskogar i Hornsö ekopark och i Värnanäs Vidare finns lindbestånd i Mönsterås och Västerviks kommuner med ett flertal hotade skalbaggsarter som återfinns i åtgärdsprogrammet för skalbaggar på skogslind 133. På senare tid har även allvarliga sjukdomar såsom askskottssjukan och almsjukan slagit hårt mot länets ädellövbestånd. De olika almarna är de trädslag som drabbats hårdast och arter som är beroende av gammal alm kommer med stor sannolikhet att dö ut. Hassel räknas normalt inte som ett ädellövträd och det vanligaste är att hassel förs till buskar även om den kan bli rejält hög. Hassel finns ofta i anslutning till ädellövträd och ingår i ädellövskogarnas ekosystem. Därför förs hassel och hässlen i detta arbete till ädellövskogarna. Hässlen är marker som domineras av hassel men som i övrigt saknar eller bara har ett glest trädskikt. Hässlen finns även på andra platser i Sverige men på de öländska, kalkhaltiga, jordarna och i kombination med klimat och tidigare markanvändning gör att de hyser mängder med arter som bara finns där eller möjligen bara har något enstaka ströfynd i övrig landet. Den lilla arealen tillsammans med det geografiska läget har gjort att de länge förbisetts trots att de utgör ett internationellt intresse Ädellövsmiljöernas övergångsmiljöer Kommer att kompletteras. Se även under bryn i avsnittet om ett rikt växt och djurliv. 130 Löfgren, R. & Andersson, L. (red.) Sydsvenska lövskogar och andra lövbärande marker. Naturvårdsverket Rapport Nilsson, S. G. & Huggert, L Vedinsektsfaunan I Hornsö Allgunnenområdet I östra Småland. Länsstyrelsen i Kalmar läns meddelandeserie 2001: Arnesson, M. Johansson, T. Lindeborg, M. Knutsson, T. & Lundkvist, H Naturvärden i lövträdsmiljöer runt Värnanäs. Länsstyrelsens meddelandeserie 2007: Ehnström, B Åtgärdsprogram för skalbaggar på skogslind. Naturvårdsverket rapport 5552

99 Arterna i länets ädellövsmiljöer Ett annat sätt att visa vara värdefull ädellövskog finns är att använda sig av arter som indikatorer. För detta ändamål valdes 176 olika arter ut från olika organismgrupper, 80 av dessa pekades ut som särskilt krävande. Efter utsökning från Artportalen presenteras uppgifterna tillsammans med värdetrakterna för ädellövmiljöer, figur 22. Figur 22. Förekomsten av arter som indikerar värdefulla ädellövmiljöer. Totalt omfattas 176 olika arter i urvalet. Den rödare färgen visar arter som är extra krävande och de utgör 80 stycken av de Hot, påverkan och hinder för länets ädellövsmiljöer I många värdekärnor pågår en utdöendeskuld. Arterna kan finnas kvar men deras livsmiljöer finns inte i tillräcklig omfattning vilket får till följd att arten till slut försvinner från området. Ett exempel är de arter som bara kan leva på eller i flerhundraåriga träd. Eftersom de gamla träden minskat finns ofta ett generationsglapp där yngre generationer saknas och där de äldsta träden i den yngre generationen inte hinner bli tillräckligt gamla innan de äldsta träden att träden aktivts skadats för att tidigare försöka få fram de egenskaper som finns på gamla träd som t.ex. håligheter, blottad ved etc.

100 Största utmaningen för länets ädellövsmiljöer För att utveckla de kvaliteter som i länets ädellövsmiljöer behövs. Attraktiva och effektiva miljöstöd för bete i ädellövmiljöer. Nuvarande miljöersättningar har stora brister och exkluderar internationellt värdefulla marker. Större hänsyn till ädellövträd generellt i skogsbruket. Ökad areal ädellövskog för produktion. Det skulle gynna både industrin och naturvården men anses många gånger för dyrbart och krångligt med föryngring av t.ex. ek Triviallövskogar Kommer att kompletteras 12.4 Tallskogar Kommer att kompletteras 13 God bebyggd miljö 13.1 Tätortsnära natur och annan bebyggelse Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden ska tas till vara och utvecklas. Byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas 134. Att arbeta med grön infrastruktur är en förutsättning för att nå miljömålet genom att beskriva det tätortsnära landskapets natur för hållbar förvaltning av ekologiska funktioner och produktion av ekosystemtjänster. Det höga alternativvärdet på mark kräver tydliga planeringsunderlag. Vår bebyggda miljö ska fylla människors och samhällets behov, erbjuda bra livsmiljöer och bidra till en hållbar utveckling. Bebyggelse och hög täthet av människor påverkar miljön på många sätt, exempelvis via resor till arbete och utövande av fritidsaktiviteter. Tätort definieras av statistiska centralbyrån som bebyggelse med över 200 innevånare där avstånden mellan husen inte är mer än 200 meter. De svenska tätorterna med mer än invånare består till största delen av orter som tidigare varit städer (stads-begreppet försvann år 1971 i Sverige). I denna kategori har tätorter ofta smält samman till ett större sammanhängande s.k. tätortsregion 135 med huvudort och omkringliggande förorter. De senaste decennierna har Sveriges större tätorter fått en ökad befolkning. Städerna har brett ut sig och köpcentra har etablerats utanför stadskärnorna, vilket ökat behovet av transporter. Samtidigt sker en förtätning av städers centrala delar. Ibland har förtätningen skett genom att grönområden har bebyggts, vilket minskar möjligheterna till rekreation utomhus nära bostaden. Det finns många fördelar med att beakta grön infrastruktur i planeringen av tätorternas bebyggelse. Förutom att planering för att naturliga processer ska kunna upprätthållas och skapas som sammanhängande stråk in och genom de mest tätbebyggda områdena, så kan en väl anpassad naturplanering bidra till människors välbefinnande och välfärd genom att rena 134 Riksdagen svenska miljömål ett gemensamt uppdrag Regeringens definition av miljömålet god bebyggd miljö. 135 Nilsson, L. (2010) Folkmängden i tätortsregioner Stockholm.

101 65 luft och vatten och ge skydd mot översvämningsrisk, UV-strålning och reglera värme. I tätorter samsas många olika intressen och alternativvärdet på mark är högt. I sådana landskap är det särskilt viktigt att göra noggranna avvägningar mellan intressen, och precisera avsikter och funktioner. Grön infrastruktur bidrar med är att identifiera och precisera naturens olika funktioner som var och en kan behöva beaktas i planering och prövning Tätortens övergångsmiljöer Kommer att kompletteras Arterna i tätortsnära natur Kommer att kompletteras Ekosystemtjänster i tätortsnära natur 137 Kommer att kompletteras Hot, påverkan och hinder för tätortsnära natur Alternativvärdet av mark för bebyggelse Det tydligaste hotet för tätortsnära natur är det höga alternativvärdet av mark för bebyggelse. En orsak är på bristen på helhetssyn inom fysisk planering där både ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter beaktas, vilket medför att befintlig tätortsnära natur minskar samtidigt som det hindrar utveckling av nya områden. I andra fall kan kommunen ha en god helhetssyn men aktivt välja att frångå den på grund av möjligheten till exempelvis ökat bostadsbyggande. De samhällsekonomiska fördelarna av den tätortsnära naturens sociala värden, såsom folkhälsa, människors välbefinnande och turism, behöver vägas in i de beslut som fattas. En aspekt som även behöver framgå är de särskilda fallen där bebyggelse av tätortsnära natur i själva verket ökar till attraktivare områden. Det kan handla om ytor där naturvärdena är låga till obefintliga samtidigt som området upplevs som otillgängligt och inte bidrar till människors ökade välbefinnande. Den kommunala processen Hur den kommunala processen ser ut vid framtagande av grönstrukturplan men även förhållningssätt avseende tätortsnära natur skiljer sig åt i länet. En grönstrukturplan som inryms inom arbetet med kommunens översiktsplan får högre status än en plan som ligger vid sidan av. Uppmärksamheten från allmänheten men även det politiska intresset är ofta större vid översiktsplanearbete än vid annan planering inom kommunen, vilket gör att frågorna blir mer synliga och ställningstaganden därmed svårare att frångå. Det gör att processen för framtagandet av en grönstrukturplan kan ha en avgörande roll för hur kommunen väljer att följa ställningstaganden om tätortsnära natur i det dagliga arbetet. En annan faktor som påverkar förhållningssättet är hur frågor knutna till tätortsnära natur lyfts upp på den politiska agendan. Om till exempel en kompetensutveckling sker, samtidigt som fördelar framhävs med tätortsnära natur i samband med ärenden om utveckling av ny bebyggelse, får frågorna en annan fokus vilket kan leda till mer genomarbetade beslut. 136 Vägledning om regionala handlingsplaner för grön infrastruktur i prövning och planering. Naturvårdsverket. 137 Hanson, H. Hesslekrans, Å. Lidgren, J. Person, A. Westerberg, A. Ström Remin, M. Görlin, K. Pfeiffer, S. Svännel, J. Tillgren, J. (2016) BEST rapporten, Boverket & ekosystemtjänsterna. Får ekosystemtjänsterna tillräckligt stöd i PBL? Bojana Lukac, SBK, Malmö stad.

102 Befintliga bevarandeinsatser för länets tätortsnära natur Kommer att kompletteras Största utmaningarna för länets tätortsnära natur Lagstöd Lagstödet för att förstärka betydelsen av tätortsnära natur saknas idag. Grönstrukturplanens tyngd i samband med kommunernas fysiska planering varierar beroende på vilken efterfrågan som finns på mark för ny bebyggelse. I Kalmar län finns tydliga exempel på hur grönområden, utpekade som värdefull tätortsnära natur inom gällande grönstrukturplan, har planerats för bostadsbebyggelse. Nämnas kan att trots avsaknaden av lagstöd finns det goda exempel i landet på hur den politiska tyngden kan lyfta statusen för en grönstrukturplan och därmed verka fullt ut för att bibehålla och utveckla tätortsnära natur. Vägledning Viss vägledning för hur kommunerna kan arbeta med tätortsnära natur finns redan tillgänglig hos Naturvårdsverket 138 och hos Boverket 139. Däremot saknas synliga goda exempel på både grönstrukturplaner och välfungerande metoder för arbetssätt. 14 Ett rikt växt och djurliv Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd. 140 Biologisk mångfald definieras som variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår. Detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem. I Kalmar län finns en stor artrikedom och biologisk mångfald som är beroende av sina livsmiljöer. En mängd olika livsmiljöer återfinns i odlingslandskapet, skogen, våtmarker, vattendrag, sjöar och hav. Såväl i Sverige som i alla andra länder finns det livsmiljöer som minskar och till och med är hotade. Det resulterar i att många arter riskerar att försvinna på kort eller lång sikt. Vi nyttjar mark och vatten intensivt idag. Vi ser också en ökad efterfrågan på resurser som livsmedel, råvaror, energi och vatten. Att möta de behoven utan att överutnyttja olika ekosystem och öka pressen på olika arter är en stor utmaning. Att livsmiljöerna minskar och att landskapen blir allt mer uppdelade av vägar och bebyggelse gör det också svårare för djur och växter att sprida sig och deras livsvillkor försämras ytterligare. 138 Naturvårdsverket. (Hämtad ) 139 Bostadsnära natur. Boverket (Hämtad ) Rätt tätt. Boverket (Hämtad ) 140 Riksdagen svenska miljömål ett gemensamt uppdrag Regeringens definition av miljömålet ett rikt växt och djurliv.

103 67 Sverige har inom FN:s konvention för biologisk mångfald åtagit sig att bevara och nyttja biologisk mångfald på ett hållbart sätt. För att lyckas med det räcker det inte med årliga anslag för skydd och skötsel av naturen. Det behövs också större hänsyn och bättre planering när olika naturresurser nyttjas, för att främja en grön infrastruktur. Vi måste använda brukningsmetoder som bidrar till en rik biologisk mångfald. Att övervaka och bekämpa främmande arter och bevara den genetiska variationen hos växter och djur är också mycket viktigt. Ett av de viktigaste målen med arbetssättet grön infrastruktur är strävan efter att bevara ekologiska funktioner. Det traditionella arbetssättet med punktinsatser för att upprätthålla kvalitéer är inte tillräckligt för att säkerställa att hotade arter bevaras. Genom att känna till landskapets förutsättningar för arter och artgrupper kan naturvården effektiviseras. Både genom hållbart markutnyttjande, effektivare och bättre samhällsplanering och offentliga insatser 14.1 Artrikedom i Kalmar län Ett sätt att mäta biologisk mångfald är artrikedom, ett annat är antalet rödlistade arter. Ofta finns ett samband mellan antalet arter och antalet rödlistade arter. Detta eftersom antalet rödlistade arter ökar med den totala mängden arter, åtminstone inom respektive artgrupp. Sambandet blir tydligt när figur 23 och 24 jämförs. Figur 23. Antal samtliga arter per kvadratkilometer Figur 24. Förekomst av antal rödlistade per kvadratkilometer Kalmar län är mycket artrikt och 1956 rödlistade arter förekommer i länet. Det motsvarar 41 % av alla rödlistade arter i Sverige. Av dessa finns 5 % bara i Kalmar län d.v.s. 106 stycken. Några delar av länet sticker ut särskilt mycket, bland annat Hornsö i Nybro och Högsby kommuner. Det är framför allt vedlevande skalbaggar men också mängder med fjärilar som fortfarande finns kvar här. För många arter hyser området den största kvarvarande populationen i Sverige eller Norden och området är ett av de viktigaste i området i Västeuropa för bevarandet av hotade insekter.

104 68 I Mittlandet, på mellersta Öland mellan Borgholm och Stora alvaret, finns en lång rad exklusiva miljöer t.ex. olika typer av ädellövskog, hässlen, rikkärr och olika typer av betesmarker allt från torra och alvarliknande till kalkfuktängar. Alla miljöer finns i en mosaik både med varandra och med insprängda åkermarker vilket tillsammans bildas mängder med bryn, bild 30. Detta tillsammans med en kalkrik berggrund och gynnsamt klimat medför att mängder rödlistade och krävande arter uppträder här. Flera av dem har sin tyngdpunkt här eller finns bara här i Nordeuropa. Sammantaget finns mest rödlistade arter i Sverige (figur 25) i Mittlandet och mer än 20 procent av landets rödlistade arter har påträffats. Figur 25. Antal rödlistade arter per kvadratmil i Sverige. Analysen är gjord utifrån 2010 års rödlista 141. Den kvadratmilruta som innehåller flest arter (702 stycken) består till mer än hälften av vatten. Generellt sett är antalet rapporterade arter beroende av antalet rapportörer, d v.s. antalet personer som studerat och rapporterat arter på platsen. Det är också slående hur lika kartorna är mellan antalet arter och antalet rapportörer, figur 24 och 26. Vid en snabb blick på figur 26 framträder tätorter och vägar på fastlandet just där många rör sig. Samtidigt finns det höga värden i t.ex. Kalmars tätort bl.a. av ekar. Vägarna i sin tur är ofta belägna på åsar som är en speciell miljö för många arter, jämför även figur 24 och 26. Dessutom attraheras många 141 Gärdenfors, U. (ed.) Rödlistade arter i Sverige 2010 The 2010 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala

105 69 personer av ovanliga arter och söker efter dem ute i naturen. Ofta besöks redan kända lokaler besöks desto fler arter rapporteras. Har området rätt förutsättningar, framför allt i hur marken skötts både nu och tidigare, men även faktorer som gynnsamt klimat och berggrund etc., är förutsättningarna stora för att hitta rödlistade arter. Slutsatsen är att platser med koncentrationer av rödlistade arter verkligen har speciella förutsättningar. Studeras figur 23 och 24 blir det samtidigt uppenbart att det är många områden med inga eller få rapporter. Det betyder inte automatiskt att de har låg artrikedom och saknar rödlistade arter utan snarare att vi inte har någon kunskap om dem. Figur 26. Antal unika observatörer per kvadratkilometer Det finns många olika sätt att försöka tydliggöra var i länet vi har de högsta, kända koncentrationerna av rödlistade arter. Figur 27 visar ytterligare ett sätt. I denna analys har vi gjort en buffert på 50 meter runt alla förekomster av rödlistade arter och slagit ihop dem till ytor där de överlappar. Ytorna har färgats efter hur många av dessa arter som förekommer i dem. I kartan finns 267 områden som innehåller 20 eller fler rödlistade arter. Höjer man ribban och lägger gränsen på 50 arter eller fler handlar det om 58 områden. Några av de områden som har högst koncentrationer på fastlandet är Västervikstrakten, Fågelfors Ryngen, Vånevik Em, Strömsrum, Hornsö Allgunnen, Nybro, Kalmar och Värnanäs. Den yta som har störst koncentration av arter är 120 hektar stor och rymmer 349 rödlistade arter. Den ligger delvis i Halltorps naturreservat på Öland. Den största ytan är hela hektar stor och innefattar bland annat Dröstorps naturreservat i nordöstra hörnet av Stora alvaret. I denna yta har 148 rödlistade arter påträffats.

106 70 Figur 27. Koncentrationer av rödlistade arter i Kalmar län Arter som Kalmar län har ett extra ansvar för I används för att beskriva att de aktuella arterna har sin huvudsakliga förekomst i ett visst område. Det finns ingen fastslagen definition. Det kan därför variera och det är viktigt att man vet vilka kriterier avsändaren haft när man valt ut sina ansvarsarter. I Kalmar län är vi inte färdiga med dessa kriterier ännu, men vi har gjort ett urval utifrån förekomsten av rödlistade arter (figur 28 och 29). Figur 29 visar rödlistade arter vars enda svenska förekomster finns i Kalmar län. Det innebär att om de dör ut från länet finns de inte längre kvar i Sverige. Flera av dessa förekommer inte någon annanstans i hela Nordeuropa. Det gäller till exempel silverviol, dvärgkämpar, alvarlarvmördare, fönstervingespinnare, alvarfallbagge, större ekbock, skärrande gräshoppa, hästskoräka, alvarkronmal och skimmersvampmal. Skulle även arter som inte är rödlistade inkluderas skulle listan bli ännu längre. 666 kvadratkilometerrutor i länet innehåller minst en av dessa länsunika arter och de flesta ligger på Öland. Två rutor innehåller tio stycken länsunika arter, de ligger intill varandra vid Ekerum på Öland. En del av Naturreservatet Halltorps hage ingår i rutorna.

107 Figur 28. Antal rödlistade arter som bara förekommer i Kalmar län i Sverige 71

108 72 Figur 29. Antal rödlistade arter som endast förekommer i Kalmar län och i ytterligare två län i Sverige. Figur 29 visar kilometerrutor med höga förekomster av de rödlistade arter i Kalmar län som förekommer i högst tre län i Sverige. Det handlar om sammanlagt 501 arter. De två län som Kalmar har mest gemensamt med i detta avseende är Gotland (185 gemensamma arter) och Skåne (169 gemensamma arter). 99 arter finns bara i Kalmar och Gotlands län, 52 arter finns bara i Kalmar, Skåne och Gotlands län. Återigen är det Halltorps hage på Öland som har rekordet här finns 51 av de 501 arterna inom en kvadratkilometer.

109 Brynmiljöer i Kalmar län Figur 30. Lövbryn. Täthetsanalys av lövbryn i södra Sverige (Länsstyrelsen i Örebro län, oktober 2017). De olika färgerna i kartan visar areal potentiella 10 meter breda lövbryn inom 5x5 km. Informationen om potentiella lövbryn är hämtad från en analys av mosaikartad öppen mark som länsstyrelserna beställt från Geografiska informationsbyrån (GIB) inom arbetet med handlingsplaner för grön infrastruktur. I analysen utgörs potentiella lövbryn av 10 meter breda kanter mellan öppen mark och lövskog med träd som är mellan 7 och 30 meter höga. Underlag för öppen mark och lövskog med träd kommer från KNAS 142 arbetsmaterial. Det område som har i särklass högst täthet i Sverige ligger i södra Mittlandet på Öland (svart i kartan). Det finns en mängd olika typer av bryn. I naturvårdssammanhang kan det vara relevant att skilja på slutna och öppna bryn. Ett slutet bryn är ett gränsområde mellan skog och öppen mark där solen inte når in i skogen. I odlingslandskapet är många slutna bryn resultatet av igenväxning. De slutna brynen kan i sämsta fall bara bestå av en vertikal ridå och är då knappast att betrakta som ett bryn. I bästa fall handlar det både om en flikig och trappstegsformad övergång mellan öppen mark och skog. Detta är den traditionella typen av bryn med blommande och bärande buskar och dessutom den typ som generellt avses när man 142 Kontinuerlig naturtypskartering av skyddade områden

110 74 anger skötselrekommendationer för bryn. Sådana kontinuitetsbryn kan ha lång historia som bryn och hysa sällsynta och rödlistade arter knutna till den halvöppna miljön. Oftast rör det sig om värmekrävandearter som vill ha solljus men som har svårt att överleva i den öppna miljön eftersom klimatet blir ogynnsamt. Ett öppet bryn sträcker sig den öppna marken in i skogen. I övergångszonen finns högkroniga eller uppstammade träd som släpper in solstrålningen och den öppna markens fältskikt sträcker sig in i skogen där det gradvis avtar, samtidigt som öppenmarksfloran möts av lundvegetation. Detta är en typ av bryn som förmodligen varit mycket vanlig i det gamla kulturlandskapet där betesdjuren rört sig fritt i utmarken, och periodvis fritt även i inägojorden. I dagens landskap är miljön allt mera sällsynt då resultatet av ohävd blir slutna bryn och så småningom snårskog. Bryn är en skötselkrävande miljö som växer igen och förlorar sin varierade och halvslutna struktur om den lämnas för fri utveckling. De finaste och bäst bevarade brynen är förmodligen de som betas och finns i övergången mellan öppen betesmark och betad skog. I dessa bryn är det också lättast att bibehålla värdena eftersom betet hindrar igenväxning och att behovet av röjning minskar, även om det inte försvinner. Vid högt betestryck kan man behöva skydda unga plantor av lövträd och buskar från bete för att säkra återväxten, likaså om man vill skapa mer lövrika strukturer vid restaurering eller skapande av bryn. På landskapsnivå bedöms dock igenväxning vara ett större hot än för hårt bete Hot, påverkan och hinder för länets arter Anslagen för skydd av natur, arbete med hotade arter, skötsel och restaurering har varit höga under några år. Trots detta behöver takten öka ytterligare för att nå målen. Endast 2,9 procent av den totala landytan och 2,8 procent av den totala vattenytan i Kalmar län har 2017 ett skydd. Den skyddade landarealen omfattas både av skog men också av relativt stora arealer betesmark. Restaureringar av miljöer sker men i allt för begränsad omfattning, exempelvis som omställning till betesmark, ideellt vattenvårdsarbete, inom åtgärdsprogram för hotade arter och genom EU-finansierade Life-projekt. Stora behov finns av hydrologisk restaurering i prioriterade landskapsavsnitt. Landsbygdsprogrammet och andra styrmedel bör utformas med ett uttalat syfte att nå miljökvalitetsmålen. Förändringar i regelverken (2015) har försämrat förutsättningar för bevarande av flera hävdgynnade naturtyper i länet. Fragmenteringen och förlusten av livsmiljöer är stor både i skogs- och odlingslandskapet och därmed finns en stor utdöendeskuld. Av länets vattenförekomster bedöms samtliga kustvatten, 50 procent av sjöarna och 85 procent av vattendragen ha sämre än god ekologisk status. Nästan tre fjärdedelar av naturtyperna och hälften av arterna som omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv saknar nationellt gynnsam bevarandestatus. Kunskapen om främmande arter och deras påverkan på biologisk mångfald i länet är i många fall dåligt känd. Trots att mycket görs för att bevara och återfå rika miljöer för länets växter och djur bedöms inga av de andra gröna miljökvalitetsmålen kunna nås till Därmed bedöms det inte heller möjligt att nå Ett rikt växt- och djurliv till 2020 med i dag beslutade styrmedel. Trots omfattande insatser har utvecklingen för den biologiska mångfalden inte förbättrats och naturresurserna används inte hållbart i den utsträckning som krävs för att nå såväl nationella som internationella mål och åtaganden. Många livsmiljöer har minskat kraftigt i antal och utbredning. Den negativa trenden fortsätter och ibland har tillbakagången i areal och/eller kvalitet gått för långt. Det finns till

111 75 exempel för liten andel naturskog och för få gamla träd i landskapet. Gräsmarker hotas av nedläggning av lantbruk i skogs- och mellanbygden och en allt intensivare markanvändning. Ekonomin inom näringarna är helt avgörande och styr utvecklingen. Behovet av att restaurera och återskapa livsmiljöer är stort. Länets resurstilldelning för arbetet med Åtgärdsprogram för hotade arter uppgår till en bråkdel av vad som skulle krävas för att genomföra de åtgärder som länet berörs av. För restaurering av vattendrag, våtmarker, ängs- och betesmarker och röjning av skyddsvärda träd är medel från landsbygdsprogrammet, LONA och LOVA viktiga. De processer som är orsaken till att så många arter är rödlistade och hotade fortgår. Enligt ArtDatabanken 143 har situationen för rödlistade arter i stort inte förbättrats mellan åren 2005 och 2015.[6] Länsstyrelsens trädinventering visar stora behov av skötselåtgärder av gamla träd som nu riskerar att dö i förtid (60 procent av drygt ekar har bedömts ha åtgärdsbehov). Flera fågelarter minskar i Kalmar läns ytterskärgård [7] och på Ölands strandängar. [8] Flera vanliga arter är fortfarande på tillbakagång, (komplettera med länkar) till exempel olika fåglar i jordbrukslandskapet. Situationen är kritisk för de akut hotade fjärilarna kronärtsblåvinge och veronikanätfjäril samt för den starkt hotade ängshöken. Figur Negativa påverkansfaktorer för rödlistade arter i Sverige 144. Av alla rödlistade arter bedöms 75 % vara utsatta för stor negativ påverkan av någon känd faktor, och inkluderar man även viss negativ påverkan blir siffran 93 %. För resterande arter finns ingen känd påverkan p.g.a. av stabila populationer eller dålig kunskap. Det finns flera orsaker till minskande populationer, men mänsklig påverkan (direkt eller indirekt) dominerar stort. Två övergripande faktorer dominerar; avverkning och igenväxning. Avverkning har stor negativ påverkan på fler än arter, och inkluderar man även viss negativ påverkan från avverkning omfattas arter (figur 3128). De berörda arterna är ofta beroende av skoglig kontinuitet. De har svårt att överleva hyggesfasen och klarar inte att återetablera sig, då deras miljöer (exempelvis gamla träd eller vissa typer av grov, död ved) inte hinner

112 76 skapas i modernt brukad skog 145. Samma sak gäller också arter som är knutna till naturligt brandpåverkad skog. Igenväxning har stor negativ påverkan på drygt arter, och inkluderar man viss negativ påverkan berörs drygt arter. Igenväxning och förtätning finns i olika landskapstyper och har flera bakomliggande orsaker (figur 3128). Förändrad hävd (bete, slåtter) har resulterat i att värdefulla gräsmarker och brynmiljöer växer igen, eller att skog etablerar sig på tidigare betesmarker. Igenväxning orsakas även av kvävenedfall på och aktiv gödsling av gräsmark, skog och våtmark. Brist på störningar som brand och översvämning resulterar också i igenväxning. Andra viktiga påverkansfaktorer är fiske särskilt bottentrålning, som förstör bottensubstraten och river bort fastsittande organismer. Askskottsjukan och almsjukan leder till att arter som är Vattenreglering som skapar onaturliga vattenfluktuationer ger effekter på bl.a. strandmiljöer. Bekämpningsmedel (pesticider och herbicider) påverkar främst växter och pollinatörer i jordbrukslandskapet, medan miljögifterna har störst påverkan på limniska och marina miljöer. Förändrat klimat har bedömts ha störst påverkan i fjällmiljöer. Försurning har fortfarande en viss påverkan på en hel del arter, främst i skog. Vart sjätte år ska Sverige rapportera bevarandestatus för de arter och miljöer som ingår i EU:s Art- och habitatdirektiv 146. Den senaste rapporteringen gjordes 2013 och en sammanfattande figur från den visas i figur Den vänstra stapeln visar naturtyperna och sämst status har gräsmarkerna. Detta beror på de dramatiska förändringar som skett det senaste decenniet i samband med jordbrukets rationalisering. Gräsmarkerna har blivit alltför små och fragmenterade och kvaliteten har försämrats på grund av upphörd hävd, kvävenedfall och dåligt anpassad skötsel. Gränserna mellan olika markslag har blivit alltför skarp och den viktiga mosaiken har gått förlorad. Den högra barometern visar status för arterna i direktivet. Endast vissa artgrupper finns med på listorna, till exempel saknas steklar (där vilda bin ingår), gräshoppor, lavar, svampar, flugor och kräftdjur. Fåglarna behandlas i ett eget direktiv, Fågeldirektivet 147 och syns inte på denna barometer. Mest ogynnsam status har fjärilar, följt av landlevande skalbaggar. Om vilda bin fanns med i listorna skulle de säkerligen hamna långt nere de också. Av de tolv fjärilsarter som ingår i direktivet finns endast tre i Kalmar län. Trenden är dock den samma för många fjärilar liksom för många andra insekter som är beroende av blomrika marker. Flera av fjärilarna hör hemma i gräsmarkerna och eftersom dessa marker minskar (se ovan) är det knappast förvånande att fjärilar och andra gräsmarksarter drabbas. Positivt är dock att Öland (och Gotland) fortfarande har relativt goda förekomster av arter som väddnätfjäril och svartfläckig blåvinge. 149 Naturvårdsverket (2013) Åtgärdsprogram för sandödla, (Lacerta agilis). Naturvårdsverket rapport: Naturvårdsverket (2013) Åtgärdsprogram för sandödla, (Lacerta agilis). Naturvårdsverket rapport: 6597.

113 77 Figur Art- och naturbarometer 148. Barometrarna visar hur grupper av direktivsarter och natura-naturtyper placerar sig i förhållande till varandra, baserat på statusbedömningar Förkortningarna till vänster om staplarna motsvarar olika biogeografiska och marina regioner som används inom EU Ansvarsmiljöer i Kalmar län Sandmiljöer Med sandiga miljöer menas de torra och sandiga område som ofta har partier med bar sand. Sandmarker är en miljö som på grund av sin sporadiska utbredning i landskapet fungerar 149 Naturvårdsverket (2013) Åtgärdsprogram för sandödla, (Lacerta agilis). Naturvårdsverket rapport: Naturvårdsverket (2013) Åtgärdsprogram för sandödla, (Lacerta agilis). Naturvårdsverket rapport: Naturvårdsverket (2010) Åtgärdsprogram för bibagge (Apalus bimaculatus). Naturvårdsverket rapport: Naturvårdsverket (2017) Åtgärdsprogram för sandstäpp (Xeric sand calcareous grasslands). Naturvårdsverket rapport: Fritz, Ö. & Larsson, K. (2010) Höga naturvärden i grus- och sandtäkter i Hallands län. Länsstyrelsen i Hallands län. meddelande: 2010: Bergsten, J. (2007) Insekter i sand- och grustag, en inventering i Stockholms län Rapport 2007:21. Sandström, J., Bjelke, U., Carlberg, T. & Sundberg, S Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken Rapporterar 17. ArtDatabanken, SLU. Uppsala

114 78 som en övergångsmiljö. Sandmarker har på senare år allt tydligare framträtt som en viktig miljö att ta hänsyn till i naturvårdsarbetet. Sandiga marker är livsnödvändiga för många växter och djur som i dag hotas av utrotning. Särskilt inom grupperna skalbaggar, steklar, fjärilar och kärlväxter finns många arter som är knutna till denna miljö. På platser med öppen sand kan vilda bin och andra djur bygga sina bon, sandödlan jaga sitt byte och backsvalan häcka i rasbranterna. Sandmarker är en så kallad xeroterm miljö. Det betyder att det är torrt och att värme lagras i marken. I svenska sandmarker kan man därför hitta många värmekrävande arter som annars är vanliga i mellersta och södra Europa. Många sandmarksarter är hotade ur ett europeiskt perspektiv och man kan hitta flera av dem på sandmarkerna i Kalmar län. Blottad sand magasinerar värmen från solen och ger ett varmt och torrt lokalklimat. Många värmekrävande insekter är beroende av en hög kroppstemperatur för att matsmältningen ska fungera. För dessa är uppvärmd sand ett livsvillkor. Bar sand utnyttjas även för bobyggnad av ett stort antal marklevande djur som till exempel sandödlor och ett stort antal steklar. Det är även där konkurrenssvaga kärlväxter, mossor och svampar kan överleva. Även en rad fågelarter gynnas av öppna sandmarker såsom backsvala, mindre strandpipare, trädlärka och nattskärra. Tillgång på pollen och nektar är ett livsvillkor för vildbin, fjärilar och många andra ryggradslösa djur. Den största örtrikedomen finns i tidiga stadier av en sandmarks igenväxning, men även krypvide och ljung, som finns i lite senare stadier, är viktiga för många arter. Utan någon form av kontinuerlig hävd eller störning tar högvuxna gräs efterhand över och produktion av pollen och nektar avtar. Sälg är den viktigaste pollen- och nektarkällan på våren då få andra arter blommar. Därför är det viktigt att gynna sälg och inte röja bort den. En ovanlig och mycket intressant typ av sandig mark är sandstäpp. Naturtypen finns i Sverige bara på Öland och i östra Skåne. Det som karaktäriserar sandstäpp är kalkrika sandjordar utan humustäcke som hela tiden utsätts för någon form av störning. Störningen kan bestå i att flygsand bort- eller tillförs vilket skapar nya ytor för de specialiserade växterna och insekterna att kolonisera. Det är en miljö med flera specialiserade växter och svampar som bara återfinns i sandstäpp. Ett hot mot sandstäppen är att den omkringliggande flygsanden på många håll har planterats med tall för att förhindra sanddrift. Idag är det framförallt betesdjurens tramp som utgör störningen. Exempel på områden med sandstäpp på Öland är Gårdby sandstäpp, Åby sandbackar och Skedeås. Sandiga områden har ett mycket rikt insektsliv. Framförallt gäller det sandområden som ligger en bit från kusten, vilket ofta ger ett varmare lokalklimat. För insektsfaunan är lokalklimatet viktigt, medan sandens kalkhalt är relativt oväsentlig. Undantag är insekter knutna till bestämda värdväxter, vilka i sig kan vara kalkkrävande. De sandiga markerna har gått nästan helt förlorade, och i dag återstår endast ytterst små områden av vad som en gång var vidsträckta sandfält. Omfattande tallplantering har förvandlat större delen av sandmarkerna till trivial, likåldrig tallskog. Upphört bete har gjort att de få, resterande, öppna ytorna till största delen täcks av igenväxande gräsmarker. Det har gjort att ett stort antal insekter som är mer eller mindre knutna till sandiga marker, med bar sand, har gått starkt tillbaka. Det gäller främst steklar och skalbaggar men även andra insektsgrupper som fjärilar, skinnbaggar och flugor. I Kalmar län finns ca 420 km 2 mark på sandigt och/eller grusigt underlag (figur 31). Det är dock bara en mycket liten del av denna areal som består av mer eller mindre öppna, ogödslade gräsmarker. Drygt 700 hektar ängs- och betesmarker har inventerats inom dessa områden varav 327 hektar har klassats som torra gräsmarker (se också figur 38). Arealen blir ännu mindre om man räknar bort alla öppna marker som saknar fläckar med bar sand, men den analysen har inte kunnat göras ännu.

115 79 Figur 31. Sand- och grusförekomster i Kalmar län. Efter Jordartskartan, SGU. De naturligt störningspräglade sandmarkerna har minskat drastiskt under 1900-talet. Under samma period ökade antalet sand- och grustäkter. Trots att täkterna innebär stora ingrepp i naturen kan de utgöra viktiga ersättningshabitat för arter knutna till sandiga miljöer. Drygt 300 rödlistade arter 154 har gynnats av sandtäkter när ursprungshabitaten minskat. Steklar och skalbaggar utgör de största grupperna med närmare två tredjedelar av arterna. Södra Sverige hyser störst rikedom av dessa arter men såväl täkter som arternas mer naturliga miljöer är bristfälligt undersökta, särskilt i glest befolkade delar av landet Viktiga miljöer i länet för de sandlevande arterna är bland annat Nybroåsen, Ölands västra och östra sandområden och Bäckeboåsen. Hot, påverkan och hinder för länets sandmiljöer De största hoten mot sandmarker i dag är igenväxning på grund av att hävden upphör, igenplantering med tall och exploatering genom bebyggelse. Den viktigaste naturvårdsfrågan är att stimulera lantbrukarna till fortsatt nyttjande av de sandiga markerna. 154 Bjelke, U. & Ljungberg, H. (red.) Rödlistade arter och naturvård i sand- och grustäkter. ArtDatabanken Rapporterar 10. ArtDatabanken SLU, Uppsala

116 80 Sedan några decennier så minskar sand- och grustäkter starkt, beroende på att naturliga sandoch grusresurser behöver bevaras. Produktionen har medvetet flyttats till bergkrossanläggningar och det ges idag mycket få tillstånd för utökad verksamhet eller nya sandtäkter. Från fler än aktiva täkter på 1990-talet har antalet sjunkit till färre än Täkter som avslutas har ofta föreskrifter om att planas ut och planteras med skog, vilket gör att deras naturvärden spolieras. Att bibehålla dessa värdefulla miljöer, samtidigt som uttaget av naturgrus ska minska, kommer att bli en stor utmaning framöver. Största utmaningarna för länets sandmiljöer Det råder brist på sandiga marker med bara fläckar av sand i landskapet och det är här som vilda bin har möjlighet att gräva ut sina bon. Det är också en av anledningarna till att de minskat i så stor uträckning. Men det räcker inte med sandfläckarna för bina att överleva. De behöver föda i form av pollen och nektar och de blomrika markerna har idag blivit lika ovanliga som sandmarkerna. De blomrika markerna måste dessutom finnas nära de sandiga markerna om bina ska kunna utnyttja dem. Kommer kompletteras bland annat med problematiken kring det låga fodervärdet i sandiga marker som gör att de inte alltid kan få miljöersättningar. Vid tecknande av naturvårdsavtal värderas markerna utifrån den skogliga produktionen. Det gör att markägaren knappt får någon ersättning alls på sandiga marker Eklandskap och fristående ädellövträd Fristående träd i öppna och halvöppna landskap har en särskilt viktig funktion som bärare av mångfald och kulturarv och bör därför hanteras som prioriterade sammanhang. Träden fungerar ofta som en bro mellan olika miljöer såsom skog och odlingslandskap, samt landsbygd och tätort. Sverige har ett stort internationellt ansvar då en stor andel av Europas eklandskap finns just i sydöstra Sverige. Eklandskapet är oerhört artrikt och Kalmar län har landets mest artrika eklandskap. Särskilt berömda eklandskap finns i Halltorps hage på Öland samt i Kalmarkustens och Västerviks eklandskap med kronjuvelerna Strömsrum och Värnanäs. Mängder med rödlistade arter är beroende av dessa miljöer bl.a. de internationellt hotade arterna svart guldbagge och saffransticka Alvarmarker Alvaren på Öland täcker tillsammans ungefär 330 km 2, det vill säga drygt en fjärdedel av ön, figur 34. Stora alvaret är väldens största sammanhängande alvarområde och omfattar ca 260 km 2. Alvar liknande de öländska finns på öarna med kalkberggrund i Östersjön, främst på Gotland och de estniska öarna, men små områden finns också i Västergötland. 155 Bjelke, U. & Ljungberg, H. (red.) Rödlistade arter och naturvård i sand- och grustäkter. ArtDatabanken Rapporterar 10. ArtDatabanken SLU, Uppsala

117 81 Figur 32. Alvarmarker på Öland. Alvarmarker består av en unik mosaik av olika naturtyper som varierar med jorddjup, jordart, kornstorlek, surhetsförhållanden och vattentillgång. Tillsammans skapar dessa miljöer ett alvarlandskap. Flera av alvarmiljöerna är helt beroende av bete och buskröjning. På mer än hälften av arealen på Stora alvaret (60 procent) är jordarna så tunna att de inte kan växa igen. Det innebär att Stora alvaret aldrig täckts till mer än 40 procent av skog sedan isen drog sig tillbaka för ca år sedan.

118 82 Tabell 1. Tabellen visar en grov indelning av de viktigaste naturtyperna och deras utbredning på Ölands alvarmarker. Arealerna är i angivna hektar och uträknade från Vegetationskartan 156. Naturtyp Areal Stora alvaret ( ha) Procen t Areal alla alvar Öland ( ha) Procen t Naturliga alvarmiljöer på mycket tunna jordar Grusalvar Vätar Hällmark och karst ,4 Hävdberoende alvarmiljöer på djupare jordar Alvartorräng Kalkfuktäng Rikkärr och vatten ,6 Övriga miljöer på alvarmark Buskmark Lövskog 146 0, ,5 Barrskog 154 0, ,6 Övriga miljöer (exploaterat, ruderatmark, kultiverat m-m-) ,1 156 GSD Vegetationsdata, Lantmäteriet. Vegetationskartan för Öland (1999)

119 83 Figur 33. Procentuell andel av de viktigaste naturtyperna på öländska alvarmarker, jämförelse mellan Stora alvaret och medelvärdet för samtliga alvarmarker på Öland. Underlag från Vegetationskartan för Öland. Växt- och djurlivet på Ölands alvarmarker är särpräglat. Flera arter har hela eller större delen av sin svenska utbredning i dessa miljöer, andra förekommer bara här i hela Nordeuropa. Ytterligare några arter är endemiska, t ex alvarkronmal, ölandssolvända, ölandsmåra, alvarmalört och öländsk fjällnejlika Sjömarker och strandängar Över hälften av Sveriges strandängar finns på Öland i Kalmar län. Lokalt kallas de sjömarker och sjöängar vilket definieras som kustnära betesmarker och slåtterängar, mellan byar och åkermark och Östersjön. De är av internationellt värde och hyser en stor andel av vadarfågelfaunan i Östersjöområdet. Få andra platser i Europa har så stora och sammanhängande arealer av kontinuerligt hävdade sjömarker som Öland. I årtusenden, alltsedan de steg ur Östersjön, har de nyttjats som fodermarker, vilket tydligt avspeglas i både flora och fauna. Även utmed fastlandskusten finns strandängar med mycket höga värden. 157 After- n Sydöstra Ölands Sjömarker Natura 2000-område. Period Forslund, M. (red.) Natur och kultur på Öland. Länsstyrelsen Kalmar län.

120 84 Figur 34. Strandängar i Kalmar län. Ölands svagt åt öster sluttande topografin ger utmed östkusten upphov till en zonerad vegetation. Ytterst mot havet ligger vattenstranden som oftast är dränkt av havet. Längre inåt land tar landstranden vid som karakteriseras av salttåliga växter. Ovanför högvattennivån ligger de strandnära områdena. Även här kan vegetationen påverkas av havsvattnet genom stänk och stormvågor. På en del håll finns strandvallar eller dyner mellan sjömarken och havet, men ofta sträcker sig de betade gräsmarkerna ända ner till kusten. Högre upp i sjömarkerna kan vallar från tidigare strandlinjer ses. Dessa bidrar till variationen av torra och fuktiga marker. Små laguner i olika successionsstadier finns ofta strandnära. De flesta är idag helt avsnörda från havet och igenvuxna och har övergått i kärr och fuktängar. Tunnare jordar med alvarvegetation finns också som inslag i sjömarkerna. Här växer strandväxter och alvarväxter sida vid sida. I vissa sjömarker förekommer vegetationsfattiga fördjupningar, s.k. skonor. De bildas genom en kombination av erosion, betesdjurens tramp och tångsjok som kväver den underliggande vegetationen. De kustnära skonarna blir genom vattenavdunstningen med tiden mycket salta och endast mycket salttåliga växter som glasört och saltnarv kan överleva. Sjömarkerna har en utomordentligt stor betydelse som rastlokal för fåglar. Under hösten stannar stora mängder vadare och gäss från den ryska tundran. Sjömarkerna är även viktiga områden för häckande sjöfåglar och vadare. Häckfåglar är främst vadare, såsom de hotade arterna sydlig kärrsnäppa, brushane och rödspov, men även arter som småtärna och gravand fastställdes flera Ramsarområden (våtmarkskonventionen) på Öland. Tre av dem är sjömarker på östkusten. Ölands ostkust (mellan Gärdslösa och Valsnäs), Södviken och Sydöstra Ölands sjömarker (mellan Gräsgård och S Sandby) är tillsammans ha. Även Ottenby är ett RAMSAR-område på 1610 hektar och delar av området är naturreservat. En mycket stor del av sjömarkerna pekades ut som Natura 2000 område år Sydöstra Ölands. De ingår också i nationellt bevarandeprogram för odlingslandskapet samt

121 85 är regionalt bevarandeområde för jordbrukslandskapet. Dessutom är markerna av riksintresse för kulturmiljö, naturvård och friluftsliv. Habitat/Naturtyper De naturtyper som förekommer i sydöstra Ölands sjömarker redovisas i tabellerna nedan. Sjömarkerna och sjöängarna har en unik kontinuitet av hävd, vilket är en förutsättning för de flesta landhabitat i området. Tabell 2: Natura habitat inom Natura 2000-området Sydöstra Ölands sjömarker - 28 kilometer av sammanhängande kustnära gräsmarker. Natura 2000 habitat Areal (ha) 1110 Sublittorala sandbankar 5 040, Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten 99, Annuell vegetation på driftvallar 10, Perenn vegetation på sten och grusvallar 0, Ler- och sandsediment med glasört och andra annueller 10, *Havsstrandängar av Östersjötyp 153, Kustnära vandrande sanddyner med sandrör (vita dyner) 2130 *Kustnära permanenta sanddyner med örtvegetation (grå dyner)** 6110 *Basiska berghällar 11, Kalkgräsmarker (*viktiga orkidélokaler) 773, *Nordiskt alvar 195, Fuktängar med blåtåtel eller starr 471, Slåtterängar i låglandet 35, Rikkärr 6,0 1,1 1,3 Summa: 6 807,3 Rekommendationer för framtida skötsel För att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för gräsmarkshabitaten, och/eller att förbättra den ytterligare, krävs i första hand en fortsatt beteshävd. Det förutsätter aktiva och intresserade lantbrukare som ser värdet av den traditionella hävd som funnits i området i århundraden kanske årtusenden. Idag utgår miljöersättning för beteshävd av gräsmarkerna, dock inte för laguner, småvattnen och strandkanten utmed Östersjön. En återkommande slåtter vore önskvärt för lågvassarna i laguner, småvatten och vissa stränder. För slåtterhävd finns idag sällan intresse, eftersom miljöersättningen för slåtter kräver årlig slåtter.

122 Inlandsvatten; sjöar och vattendrag Nationellt särskilt värdefulla/värdefulla sjöar och vattendrag pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, kulturmiljö- respektive fiskesynpunkt. Numera har Havs- och vattenmyndigheten tagit över ansvaret. 159 Samtliga dessa områden ingår i utpekade värdetrakter ovan, men baserat på tillkommande underlag har vissa områden tillfogats Ädellövskog och öländska hässlen Ädellövskogarna har tidigare haft en betydligt större utbredning. I Sverige återstår ca 2 % av den tidigare arealen, och mer sydligt i Europa, där exploateringstrycket varit ännu större, handlar det om under 1 %. Sverige, och därmed även Kalmar län, har ett stort ansvar att bevara dessa miljöer. Mest framträdande av ädellövträden är eken som kan växa i en rad olika jordar och som i gynnsamma lägen kan nå imponerade dimensioner. Andra träd av särskilt intresse i länet är vresalm som i Sverige bara finns på Öland. Här finns också de största bestånden av avenbok i Sverige. Andra framträdande trädslag är lundalm, ask och lind som växer tillsammans i öländska lundar. Hassel, som inte räknas till ädellövträden, har ofta en dominans i buskskiktet. Vissa marker som domineras av hassel men saknar eller bara har ett glest trädskikt kallas för hässlen. Hässlen finns även på andra platser i Sverige men på de öländska, kalkhaltiga, jordarna och i kombination med klimat och tidigare markanvändning göra att de hyser mängder med arter som bara finns där eller möjligen bara har ströfynd i övrigt. Den lilla arealen tillsammans med det geografiska läget har gjort att de länge förbisetts trots att de utgör ett internationellt intresse Torra gräsmarker Torra gräsmarker finns framförallt där marken är väldränerad, som sandig mark eller morän. Stort ljusinsläpp större delen av dagen är också en avgörande förutsättning för blommande växter lever i denna naturtyp. Träd och buskar är viktiga, men inte i större omfattning än att det är tillräckligt ljusöppet för den mycket ljuskrävande blomsterfloran. Bäst förutsättningar för att marken ska hysa många olika blommande växter är det om något hämmar tillväxten av buskar och träd, som till exempel torka, att det är näringsfattigt och genom störning i form av till exempel bete eller slåtter. Sådana störningar gör att konkurrensstarka växter som bredbladiga gräs och högvuxna örter, till exempel hundkäx, skräppor och brännässla, inte 159 Nationellt värdefulla vatten de vatten som inom miljömålet Levande sjöar och vattendrag pekats ut som nationellt särskilt värdefulla eller nationellt värdefulla. Information om områdena finns i Naturvårdsverkets rapport 5746 Nationell strategi för restaurering av skyddsvärda vattendrag. NV Länk till metodbeskrivning Kalmar läns modell för limniska värdetrakter En enkel karta över förslag till limniska värdetrakter som bygger på nationellt värdefulla vatten*. 1. Nationellt värdefulla samt särskilt värdefulla vatten för naturvård och fiske har summerats. 2. Vattenförekomster med god status har tillfogats. 3. Utifrån tillgängliga källor och samlad expertkunskap har några ytterligare vattenområden lagts till a. viktiga öringförande vattendrag med mynningsområdesfiskeförbud 4. Dessa vattenområden har buffrats med 200 m. 5. Undantag för Ölands mittlands samt Stora Alvarets vatten som redan är helhetsområden. Buffrade områden som täcker huvuddelen av ett delavrinningsområde har ersatts av delavrinningsområdet (som alltså får ingå i värdekärnan i sin helhet).

123 87 kan ta över och konkurrera ut de småvuxna mer konkurrenssvaga, som till exempel jungfrulin, ögontröst, gullviva och kattfot. Betesdjurens tramp och andra störningar skapar jordblottor som är viktiga för konkurrenssvaga växter som bara förökar sig med frön, som bomiljöer för vildbin och steklar och som lättgrävda ytor för dyngbaggar. Betestrycket i torra gräsmarker får varken vara för hårt eller för svagt. I båda fallen missgynnas blomrikedomen i marken. Vid betessäsongens slut är det viktigt att det är avbetat för att för de konkurrenssvaga växtarterna ska kunna föröka sig och för att de inte ska hindras av förna (gammalt växtmaterial) från fjolåret som skuggar. Torra gräsmarker förekommer mest på sandigt eller grusigt underlag, vilket innebär att de ofta påträffas på åsarnas krön och sidor, samt där rullstensgrus eller sand breder ut sig till jämna fält. Mindre områden med denna vegetation förekommer också i anslutning till hällar i odlad mark, på sydsluttningar av berg och kullar eller som fragment på vägkanter, dikesrenar, åkerrenar och åkerholmar samt i skogsbryn. Dessa gräsmarker kallas också torrängar. Torra gräsmarker kännetecknas av en mångfald örter, varav åtskilliga är ettåriga. De blommar och hinner sätta frö på våren och försommaren innan torkan sätter in, t ex vårarv, nagelört, vårvicker, vårförgätmigej, backförgätmigej, åkerförgätmigej, vårveronika, fältveronika och sandmaskrosor. Andra arter är genom suckulens (vattenlagrande) eller tät behåring skyddade mot uttorkning, t ex gul fetknopp, liten fetknopp och gråfibbla. Småfingerört och gråfingerört är fleråriga med både tät hårbeklädnad och djupt rotsystem. Den iögonfallande backsippan är inte ovanlig på sandig mark i södra delen av länet, men flera förekomster har starkt decimerats p g a uppgrävning. Längre fram på sommaren blommar vitknavel, tuvknavel, backnejlika, rockentrav, sammetsdaggkåpa, backklöver, harklöver, solvända, bockrot, gulmåra, vitmåra, ärenpris, stor blåklocka, liten blåklocka, röllika, prästkrage, backlök och sandlök. Kattfot och spåtistel är två torrängsarter, som snabbt blivit sällsyntare. Vanligast bland gräsen är fårsvingel, kruståtel, rödven, luddlosta, berggröe och vårbrodd. De mest extrema torra gräsmarkerna inom området återfinns i det nederbördsfattiga kustbandet med basrikare jordar samt i de större dalgångarna, särskilt Emådalen. De har en stäppartad vegetation med sydliga och sydöstliga arter som backsmultron, brudbröd, backtimjan, axveronika, fältmalört, väddklint, ängshavre och flentimotej. De vanliga torrängarna saknar detta stora inslag av mer eller mindre kalkgynnade, vanligen kontinentala arter, som kännetecknar stäppartade torrängar. På det mycket tunna jordtäcke som finns på hällmarker uppträder en speciell typ av torr gräsmark. De nästan årliga torkperioderna gör att vegetationen helt vissnar ned och igenväxning hindras. I dessa miljöer förekommer bland annat gul fetknopp, liten fetknopp, kärleksört, mandelblomma, femfingerört, duvnäva, mjuknäva, harmynta, axveronika, grön kavelhirs, knölgröe, vårtåtel och vårbrodd. I urbergsklippornas skrevor är också bergsyra, vitknavel, vårspärgel, styvmorsviol och flockfibbla vanliga. Artsammansättningen är starkt beroende av berggrundens egenskaper. I länet finns två huvudtyper av torra gräsmarker. Det är kalkgräsmarker 161 och silikatgräsmarker 162. Kalkgräsmarkerna finns på Öland och den kalkrika marken ger en särpräglad flora. I dessa miljöer finns ofta en rik orkidéflora. Andra typiska arter i kalkgräsmarkerna är färgmåra, jordtistel, spåtistel, backsmultron, fältvedel, fältsippa, fältvädd, axveronika och svartfläckig blåvinge. Även silikatgräsmarker har höga naturvärden och de förekommer i kalkfattiga marker, främst på fastlandet. Några typiska arter i länet är 161 Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1 NV Kalkgräsmarker. Naturvårdsverket Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1 NV Silikatgräsmarker. Naturvårdsverket 2011.

124 88 liten blåklocka, backnejlika, slåttergubbe, tjärblomster, revfibbla, jungfrulin, gullviva, spindelört och bastardsvärmare. Figur 35. Torra gräsmarker som registrerats i Ängs- och betesmarksinventeringen Vi saknar fortfarande en hel del underlag om var vi har våra värdefullaste torra gräsmarker. Figur 35 visar vilka områden som klassats som torra gräsmarker i Ängs- och Betesmarksinventeringen 163. De Natura-naturtyper som valts ut är: grå dyner (2130), rissandhedar (2320), grässandhedar (2330), torra hedar (4030), enbuskmarker (5130), sandstäpp (6120), kalkgräsmarker (6210), stagg-gräsmarker (6230), silikatgräsmarker (6270), hällmarkstorräng (8240). Några alvarmiljöer har utelämnats då alvarmarkerna redovisas separat under rubriken Alvarmarker. Dessa miljöer förekommer bara på 163 Ängs- och betesmarksinventeringen, Jordbruksverket

125 89 alvaren på Öland i länet och det gäller basiska hällmarker (6110), alvar (6280) och karsthällmarker (8240). Det är inte bara i ängs- och betesmarker som det finns värdefulla gräsmarker. Fragment av dessa miljöer finns till exempel längs vägkanter, banvallar, kraftledningsgator m.m. samt på ruderatmarker, i åkerkanter och i långliggande, ogödslade trädor och på hällmarker, för att nämna några. Dessa saknas på kartan i figur Rikkärr, kalkfuktängar och mader Rikkärr Myrar, torvmarker med naturlig vegetation, upptar ungefär tre procent av Kalmar läns areal. Det är betydligt mindre än i de andra smålandslänen. De mest våtmarksrika delarna finns i sydvästra delen av länet, medan kustslätten oftast är mycket våtmarksfattig. Det kan förklaras med den ringa nederbörden närmare kusten och att många våtmarker har dikats ut för odling. De få ostörda våtmarkerna är oftast små. Myrar indelas i kärr och mossar. Kärren får större delen av sitt vatten från omgivande fastmark eller vattendrag, medan mossarna för sin vattenförsörjning är hänvisade till den nederbörd som faller på ytan. Fattigkärr är den dominerande kärrtypen i Småland. När mineraltillgången är högre, till följd av rörligt markvatten, ändrar kärren karaktär. De får en annan artsammansättning och medelrikkärr eller rikkärr bildas. Dessa är ovanliga i östra Småland där de främst förekommer i den norra delen. I dessa kärr växer karaktärsarter som kärrfräken och slåtterblomma samt mer regelbundet, hirsstarr, ängsvädd och kärrsälting. Gemensamma med fattigkärren är de ofta dominerande arterna flaskstarr och trådstarr samt sjöfräken, pors, vattenklöver, ängsull och blåtåtel. Allt från fattig- till rikkärr är näringsfattiga miljöer. Om tillrinnande vatten till myrarna är näringsrikt skapas eutrofa miljöer med helt annan artsammansättning. Dessa sumpkärr är ofta rika på höga örter och halvgräs eller bladvass och finns bl.a. utmed vattendrag, i form av mader. Rikkärren på Öland har oftast mycket lite torv, eftersom förnan som ansamlas under året i stor utsträckning oxiderar bort under sommarens torka. Detta är skälet till att tidiga beskrivningar har angett kalkfuktäng på marker som idag klassas som rikkärr. På Öland är medel- och rikkärr de helt dominerande kärrtyperna på grund av kalkberggrunden. Idag definieras dessa av ett tydligt bottenskikt av kärrmossor. Normalt domineras fältskiktet av halvgräs och inte gräs. Karaktärsarter på Öland är halvgräsen axag, ängsstarr, gräsull och örter som majviva, tätört och honungsblomster. I bottenskiktet är korvskorpionmossa Scorpidium scorpioides och späd skorpionmossa Scorpidium cossonii goda indikatorer. Rikkärren hyser en mycket speciell landmolluskfauna med sällsynta arter, som både är starkt fuktighetskrävande och starkt kalkkrävande och alltså strikt bundna till dessa miljöer. Kärr med rörligt vatten hyser oftast fler arter än de med stillastående. De allra rikaste mollusksamhällena finner man i kalkkärr med källor. Båda agkärr och bunkestarrkärr Carex elata breder ut sig på de artrikare, lågvuxna rikkärrens bekostnad vid upphörd hävd. Restaurering, där ag och bunkestarr bekämpas, är nödvändig i flera av de mest värdefulla, artrika, rikkärren på Öland, för att arter som t.ex. kärrmossor och orkidéer (t. ex. gulyxne, flugblomster och vaxnycklar) ska gynnas. 164 Forslund, M. (red.) Natur i östra Småland. Länsstyrelsen Kalmar län 165 Hylander, K Våtmarksinventering av Öland Länsstyrelsen i Kalmar län informerar 1994:3 166 Naturvårdsverket Vägledning för 7210 agkärr 167 Emåförbundets webbplats

126 90 Kalkfuktängar Kalkfuktängar är mycket vanliga på Öland, pga. det flacka och lätt översvämmade landskapet, med stora arealer betesmarker. Kalkfuktängarna har till skillnad från rikkärren (se ovan) ofta gräs och örter som dominerande i fältskiktet. Bottenskiktet är svagt utvecklas och saknas ofta helt. Karaktärsarter på Öland är älväxing, blåtåtel och ölandstok. Fuktängarna är än mer beroende av hävd än rikkärren för att inte växa igen. De omger ofta andra våtmarker och finns som inslag i både sjömarker och alvar. Vid upphörd hävd ändras artsammansättningen snabbt. Tok kommer att dominera fuktängarna på södra Öland, främst på Stora alvaret. I Mittlandet ökar inslaget av blåtåtel vid upphörd hävd. Mader Kommer att kompletteras Hot, påverkan och hinder för länets arter Anslagen för skydd av natur, arbete med hotade arter, skötsel och restaurering har varit höga under några år. Trots detta behöver takten öka ytterligare för att nå målen. Endast 2,9 procent av den totala landytan och 2,8 procent av den totala vattenytan i Kalmar län har 2017 ett skydd. Den skyddade landarealen omfattas både av skog men också av relativt stora arealer betesmark. Restaureringar av miljöer sker men i allt för begränsad omfattning, exempelvis som omställning till betesmark, ideellt vattenvårdsarbete, inom åtgärdsprogram för hotade arter och genom EU-finansierade Life-projekt. Stora behov finns av hydrologisk restaurering i prioriterade landskapsavsnitt. Landsbygdsprogrammet och andra styrmedel bör utformas med ett uttalat syfte att nå miljökvalitetsmålen. Förändringar i regelverken (2015) har försämrat förutsättningar för bevarande av flera hävdgynnade naturtyper i länet. Fragmenteringen och förlusten av livsmiljöer är stor både i skogs- och odlingslandskapet och därmed finns en stor utdöendeskuld. Av länets vattenförekomster bedöms samtliga kustvatten, 50 procent av sjöarna och 85 procent av vattendragen ha sämre än god ekologisk status. Nästan tre fjärdedelar av naturtyperna och hälften av arterna som omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv saknar nationellt gynnsam bevarandestatus. Kunskapen om främmande arter och deras påverkan på biologisk mångfald i länet är i många fall dåligt känd. Trots att mycket görs för att bevara och återfå rika miljöer för länets växter och djur bedöms inga av de andra gröna miljökvalitetsmålen kunna nås till Därmed bedöms det inte heller möjligt att nå Ett rikt växt- och djurliv till 2020 med i dag beslutade styrmedel. Trots omfattande insatser har utvecklingen för den biologiska mångfalden inte förbättrats och naturresurserna används inte hållbart i den utsträckning som krävs för att nå såväl nationella som internationella mål och åtaganden. Många livsmiljöer har minskat kraftigt i antal och utbredning. Den negativa trenden fortsätter och ibland har tillbakagången i areal och/eller kvalitet gått för långt. Det finns till exempel för liten andel naturskog och för få gamla träd i landskapet. Gräsmarker hotas av nedläggning av lantbruk i skogs- och mellanbygden och en allt intensivare markanvändning. Ekonomin inom näringarna är helt avgörande och styr utvecklingen. Behovet av att restaurera och återskapa livsmiljöer är stort. Länets resurstilldelning för arbetet med Åtgärdsprogram för hotade arter uppgår till en bråkdel av vad som skulle krävas för att genomföra de åtgärder som länet berörs av. För restaurering av vattendrag, våtmarker,

127 91 ängs- och betesmarker och röjning av skyddsvärda träd är medel från landsbygdsprogrammet, LONA och LOVA viktiga. De processer som är orsaken till att så många arter är rödlistade och hotade fortgår. Enligt ArtDatabanken 168 har situationen för rödlistade arter i stort inte förbättrats mellan åren 2005 och 2015.[6] Länsstyrelsens trädinventering visar stora behov av skötselåtgärder av gamla träd som nu riskerar att dö i förtid (60 procent av drygt ekar har bedömts ha åtgärdsbehov). Flera fågelarter minskar i Kalmar läns ytterskärgård [7] och på Ölands strandängar. [8] Flera vanliga arter är fortfarande på tillbakagång, (komplettera med länkar) till exempel olika fåglar i jordbrukslandskapet. Situationen är kritisk för de akut hotade fjärilarna kronärtsblåvinge och veronikanätfjäril samt för den starkt hotade ängshöken. Figur 36. Negativa påverkansfaktorer för rödlistade arter i Sverige 169. Av alla rödlistade arter bedöms 75 % vara utsatta för stor negativ påverkan av någon känd faktor, och inkluderar man även viss negativ påverkan blir siffran 93 %. För resterande arter finns ingen känd påverkan p.g.a. av stabila populationer eller dålig kunskap. Det finns flera orsaker till minskande populationer, men mänsklig påverkan (direkt eller indirekt) dominerar stort. Två övergripande faktorer dominerar; avverkning och igenväxning. Avverkning har stor negativ påverkan på fler än arter, och inkluderar man även viss negativ påverkan från avverkning omfattas arter (figur 36). De berörda arterna är ofta beroende av skoglig kontinuitet. De har svårt att överleva hyggesfasen och klarar inte att återetablera sig, då deras miljöer (exempelvis gamla träd eller vissa typer av grov, död ved) inte hinner skapas i modernt brukad skog 170. Samma sak gäller också arter som är knutna till naturligt brandpåverkad skog. Igenväxning har stor negativ påverkan på drygt arter, och inkluderar man viss negativ påverkan berörs drygt arter. Igenväxning och förtätning finns i olika landskapstyper och har flera bakomliggande orsaker (figur 36). Förändrad hävd (bete, slåtter) har resulterat i att värdefulla gräsmarker och 168 Gärdenfors, U. (ed.) Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU, Uppsala 169 Sandström, J., Bjelke, U., Carlberg, T. & Sundberg, S Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken Rapporterar 17. ArtDatabanken, SLU. Uppsala 170 Nordén, B., Dahlberg, A., Brandrud, T.E., Fritz, Ö., Ejrnaes, R. & Ovaskainen, O Effects of ecological continuity on species richness and composition in forests and woodlands: A review. Ecoscience 21:

128 92 brynmiljöer växer igen, eller att skog etablerar sig på tidigare betesmarker. Igenväxning orsakas även av kvävenedfall på och aktiv gödsling av gräsmark, skog och våtmark. Brist på störningar som brand och översvämning resulterar också i igenväxning. Andra viktiga påverkansfaktorer är fiske särskilt bottentrålning, som förstör bottensubstraten och river bort fastsittande organismer. Askskottsjukan och almsjukan leder till att arter som är Vattenreglering som skapar onaturliga vattenfluktuationer ger effekter på bl.a. strandmiljöer. Bekämpningsmedel (pesticider och herbicider) påverkar främst växter och pollinatörer i jordbrukslandskapet, medan miljögifterna har störst påverkan på limniska och marina miljöer. Förändrat klimat har bedömts ha störst påverkan i fjällmiljöer. Försurning har fortfarande en viss påverkan på en hel del arter, främst i skog. Vart sjätte år ska Sverige rapportera bevarandestatus för de arter och miljöer som ingår i EU:s Art- och habitatdirektiv 171. Den senaste rapporteringen gjordes 2013 och en sammanfattande figur från den visas i figur 37. Den vänstra stapeln visar naturtyperna och sämst status har gräsmarkerna. Detta beror på de dramatiska förändringar som skett det senaste decenniet i samband med jordbrukets rationalisering. Gräsmarkerna har blivit alltför små och fragmenterade och kvaliteten har försämrats på grund av upphörd hävd, kvävenedfall och dåligt anpassad skötsel. Gränserna mellan olika markslag har blivit alltför skarp och den viktiga mosaiken har gått förlorad. Den högra barometern visar status för arterna i direktivet. Endast vissa artgrupper finns med på listorna, till exempel saknas steklar (där vilda bin ingår), gräshoppor, lavar, svampar, flugor och kräftdjur. Fåglarna behandlas i ett eget direktiv, Fågeldirektivet 172 och syns inte på denna barometer. Mest ogynnsam status har fjärilar, följt av landlevande skalbaggar. Om vilda bin fanns med i listorna skulle de säkerligen hamna långt nere de också. Av de tolv fjärilsarter som ingår i direktivet finns endast tre i Kalmar län. Trenden är dock den samma för många fjärilar liksom för många andra insekter som är beroende av blomrika marker. Flera av fjärilarna hör hemma i gräsmarkerna och eftersom dessa marker minskar (se ovan) är det knappast förvånande att fjärilar och andra gräsmarksarter drabbas. Positivt är dock att Öland (och Gotland) fortfarande har relativt goda förekomster av arter som väddnätfjäril och svartfläckig blåvinge. 171 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter 172 Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar

129 93 Figur 37. Art- och naturbarometer 173. Barometrarna visar hur grupper av direktivsarter och natura-naturtyper placerar sig i förhållande till varandra, baserat på statusbedömningar Förkortningarna till vänster om staplarna motsvarar olika biogeografiska och marina regioner som används inom EU. 15 Ett förändrat klimat och Grön infrastruktur Halten av växthusgaser i atmosfären ska i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att det globala målet kan uppnås 174. Miljömålet innebär att vi bör hålla oss väl under två graders global uppvärmning till sekelskiftet och sikta mot maximalt 1,5 graders uppvärmning. Ser man på vad de olika länderna förbundit sig till när det gäller att begränsa de nationella utsläppen kommer uppvärmningen hamna på över 3,5 grader vid sekelskiftet. Ser man på hur dagens globala utsläpp och befolkningsökning ser ut kommer vi hamna på betydligt högre nivåer vid sekelskiftet. Därför är det viktigt att förhålla sig till en trolig utveckling av klimatförändringarna och planera utifrån en försiktighetsprincip. 173 Wenche Eide (red.) Arter och naturtyper i habitatdirektivet bevarandestatus i Sverige ArtDatabanken SLU, Uppsala 174 Riksdagen svenska miljömål ett gemensamt uppdrag Regeringens definition av miljömålet storslagen fjällmiljö.

130 94 Klimatförändringarna i kombination med överutnyttjning av jordens resurser förväntas leda till stora förändringar för den biologiska mångfalden och ekosystemen Kommande förändringar Stigande havsvatten och erosion När vattentemperaturen i haven ökar tar vatten större plats, så kallad termisk expansion. Detta i kombination med avsmältning av glaciärer och landisarna vid framförallt Grönland och Antarktis leder till att världshaven stiger. I Sverige motverkas det i viss mån av landhöjningen men i Kalmar län stiger havsvattnet i dagsläget ungefär dubbelt så snabbt som landhöjningen. Stigande havsvatten kommer bland annat få effekter på den biologiska mångfalden på strandängarna. Enligt SGU förväntas havsnivån stiga med omkring en meter fram till år 2100 jämfört med idag. En stigande havsnivå gör att erosionsrisken ökar Ras och skred Ett förändrat klimat förväntas leda till ökad nederbörd som oftare kommer i form av skyfall. Risken för ras och skred ökar där det finns förutsättningar i form av sand och lerjordar. I Kalmar län berör det framförallt den norra länsdelen Nederbörd Nederbörden förväntas öka under hela året med i snitt 20 % jämfört med idag. Den största ökningen förväntas ske under vintern där SMHI räknar med en 30% ökning i Kalmar län framförallt i de västra delarna av länet. I ett framtida klimat förväntas nederbörden allt oftare komma i form av regn vintertid och i form av kraftig nederbörd eller skyfall Torka I och med att nederbörden oftare kommer som kraftigt regn under vintern med avrinning som följd minskar snösmältningen i omfattning och därmed fylls inte grundvattendepåerna på i samma omfattning. Ett varmare klimat med längre vegetationsperioder och ökad avdunstning bidrar också till ökad sannolikhet för torka i framtiden Påverkan på ekosystem Flyttning klimatzoner För Sveriges del kommer de klimatförändringar som rör naturmiljö och biologisk mångfald framförallt vara en förflyttning av klimat och vegetationszoner norrut. Påverkan sker på växter och djurs reproduktion, fördelning och storlek hos populationer samt förekomst av skadeorganismer. Hotade och/eller ovanliga arter kan försvinna medan nya arter etablerar sig. Längre vegetationsperioder gör att det kan bli glapp mellan blomning och pollinering. Det kommer också bli tidsglapp mellan insektstoppar och nya fågelkullar. I ett fragmentiserat landskap minskar förutsättningarna att förflytta sig norrut i takt med att det blir varmare. Olika arter har olika svårt att förflytta sig vilket kommer leda till utslagning av vissa arter, medan andra arter kommer gynnas, vilket även kan leda till ändring av jämviktsförhållanden i ekosystem och näringskedjor Ändring av jämviktsförhållanden Det kan även uppstå differentiella effekter mellan olika nivåer i en näringskedja. Vilket innebär att en nivå kanske påverkas mer positivt eller negativt av klimatförändringar än vad en annan nivå gör. Så trots hela näringskedjan påverkas, uppstår det skillnader av hur olika arter påverkas som kan medföra oväntade effekter i näringskedjan.

131 Stränder och strandängar Stränder kommer i ett framtida reservat löpa större risk att drabbas av erosion i och med stigande havsvattennivåer. Erosionen innebär att delar av strandängarna kommer spolas bort och krympa. Många växter och djur är knutna till strandängarna både som livshabitat som för födosök och rastplats. Med krympande livsmiljöer försvinner förutsättningarna för dessa arter att finnas kvar. I vissa fall kan man skapa ersättningsområden längre upp och därmed flytta strandängarna, men för de arter som är hävdberoende och har utvecklats i samspel med andra arter under väldigt lång tid går det inte att bara flytta. Det går att skapa nya strandängar men artinnehållet kommer ta lång tid att återskapa. Med tanke på att havet förväntas stiga i en allt snabbare takt i framtiden kommer den här processen med att skapa ersättningshabitat, om än artfattigare bli allt viktigare. Vissa habitat, till exempel brink och dynmiljöer är beroende av den störning som ges av rinnande vatten eller vågor mot kustremsan. Det kan också röra sig om habitat för arter som anpassat sig till störningar Invasiva arter Arter som avsiktligt eller oavsiktligt har introducerats av människan och som orsakar problem för den inhemska biologiska mångfalden genom konkurrens om resurser, predation eller sjukdomar kallas invasiva arter. Invasiva arter sprider sig ofta snabbt och orsakar skada. Utan naturliga fiender kan de konkurrera ut naturligt förekommande arter, förändra hela ekosystem, förändrade förhållanden inom ekosystemen och bära på sjukdomar som de själva är resistenta mot, men som kan vara förödande för närbesläktade arter. Ett varmare klimat innebär att flera invasiva arter som tidigare har haft svårt att överleva ett svenskt vinterklimat oftare överlever vintrarna och etablera sig, reproducera sig och skapa livskraftiga bestånd. Vissa av de invasiva arterna är potentiella bärare av vektorburna sjukdomar bland annat flera myggsorter och arter av fästingar Odlingslandskap Förlängda växtsäsonger ger förutsättningar till ökade skördar och nya grödsorter för jordbruket. Samtidigt ökar risken för nya skadeorganismer. Förändrade nederbördsmönster ger både ökade behov av bevattning som dränering. En längre vegetationsperiod innebär att betestrycket behöver fungera under längre tidsperiod, vilket kan leda till igenväxning av många hävdberoende naturtyper. Negativa effekter till följd av klimatförändringar i både skogs och jordbruket är att risken för torka och skadeangrepp kan öka. Att skapa mer variation i from av såväl en mångfald av arter som brukningstekniker kan ur klimatanpassningssynpunkt vara en viktig åtgärd för både skogs- och jordbruket. Mer variation gör inte bara ekosystem mer motståndskraftiga utan ger också markägaren ett visst skydd genom att inte hela verksamheten drabbas om en viss art påverkas negativt av klimatförändringar Skog Stormarna förväntas inte öka i antal i ett framtida klimat, men däremot bli kraftigare. I kombination med blötare markförhållanden och minskad tjälbildning vintertid ökar riskerna för stormfällningar i skogen. Ett varmare klimat förväntas t. ex leda till att granbarkborrar kommer hinna med ytterligare en generationsväxling vilket kommer leda till än större skador på skogsbruket. Nya invasiva arter, och ökad brandrisk är två andra hot som vi ser i ett framtidsscenario.

132 Marina miljöer 175 Med varmare lufttemperatur i ett framtida klimat kommer vattentemperaturen i havet att stiga. I genomsnitt beräknas ytvattentemperaturen över hela Östersjön öka med mellan 2 och 4 grader beroende på vilken klimatmodell man använder. Samtidigt som temperaturen stiger minskar havsisen kraftigt. Den maximala geografiska isutbredningen väntas minska med mellan 50 och 80 % fram till sekelskiftet. Det innebär att den årliga issäsongen kan minska med 2 3 månader i centrala Östersjön. Det betyder att havsis på Östersjön bara kommer förekomma 1 3 månader per år. Salthalten påverkas av hur mycket sötvatten som rinner till från land. Östersjön består av två vattenlager, dels inströmmande saltrikare vatten i djupskiktet, dels utströmmande sötare vatten i ytskiktet. I ett framtida klimat kommer sötvattensinflödet från älvar och floder att öka samtidigt som vattenståndet stiger i Östersjön med minskade möjligheter för stora vattenflöden från Nordsjön. Västvindarna förväntas förskjutas norrut i framtiden. Konsekvensen av ökad västvind blir att vattenståndet stiger i Östersjön. Ökad västvind bromsar utströmmen vilket minskar inströmmen av saltare vatten. Syrets djupfördelning påverkas av ändringar i temperatur och salthalt. När det blir varmare minskar ytvattnets syreinnehåll då mer syrgas avgår från vatten till luft. Även djupvattnets syreinnehåll förväntas minska på sikt. Konsekvenser av syrefria bottnar blir att djurlivet upphör i dessa områden. De djur som har förmågan att förflytta sig flyr, de andra dör. Den syrefria miljön orsakar även att fosfat från sedimentet frigörs och förs upp till ytan som kommer cyanobakterierna tillgodo igen. Syrefria bottnar är förödande för ekosystemen generellt, då organismer får en ständigt minskande yta att leva på. I norra delen av Östersjön är produktionen av växtplankton begränsad av fosfortillgången. I norra Östersjön finns det minst 200 gånger mer kväve än fosfor, medan det i söder råder kvävebegränsning. I egentliga Östersjön som har överskott av fosfor har cyanobakterier en fördel som kan ta upp kväve direkt från luften när det är lite kväve i vattnet. Om salthalten minskar i ett framtida klimat är det möjligt att också fosforhalten i havet minskar eftersom mer syre blandas ner och fosforutsläpp från sedimenten blir mindre. Ökad sötvattentillrinning från älvar i norra Sverige av humusrikt och näringsfattigt vatten samt minskad salthalt kan leda till att ljus- och närsaltstillgången för växtplankton blir sämre. Bakterier påverkas i mindre omfattning och är mer konkurrenskraftiga vid låg närsaltstillgång vilket kommer att leda till ökad bakterieproduktion i framtiden. Eftersom bakteriebaserade näringsvävar avger koldioxid vid sin andning utan att ta upp koldioxid vid fotosyntesen kommer stora delar av Östersjön framförallt den norra delen förstärka klimatförändringarna om temperaturerna i havet höjs. En av de fiskarter som förväntas få det svårare i ett sötare Östersjön är torsken. En stor del av länets yrkesfiskare är idag inriktade på torskfiske varför torskens reträtt skulle slå hårt mot länets yrkesfiskare. En annan faktor som skulle försvåra för länets fiskare är om vindarna ökar och stormarna blir fler. Mindre fiskebåtar som använder garn eller trålar är idag inte anpassade för att brukas i hårt väder Sötvattensmiljöer Ökad temperatur i sjöar och vattendrag, en tidigare islossning och en ökad avrinning är faktorer som kommer att öka utlakningen av närsalter och humus. Missfärgade vatten, ökad övergödning och förmodligen ökad förekomst av alger och cyanobakterier leder till försämrad vattenkvalitet. Skyfall och översvämningar kan frigöra farliga ämnen som finns i förorenade områden. Risken är stor att dessa ämnen hamnar i våra vattendrag och så småningom ute i Östersjön

133 97 Klimatförändringarna beräknas innebära att vi kommer att få mer nederbörd, framför allt under vinterhalvåret men även extremväder kommer att öka som t.ex. skyfall. Det innebär att riskerna för översvämning vid sjöar och längs vattendrag kommer att öka. Översvämningar är ett naturligt inslag i ett vattendrags dynamik och svämplanen runt vattendraget fyller en viktig ekosystemfunktion både för land- och vattenmiljöerna, här sker bl.a. reningsprocesser innan nederbörden når vattendraget och vid översvämningar avsätts sediment här. Övergångszonen mellan land och vatten är ofta artrik och många av arterna är beroende av periodvisa översvämningar. Svämplanen har i stort sett förlorat sin funktion i och med exploatering och modern markanvändning, vilket medför att exploaterade områden i anslutning till vattendrag ofta drabbas av översvämningar eftersom de ligger på svämplanen. I och med klimatförändringarna är det troligt att dessa områden drabbas oftare. Ett fåtal av länets vattendrag har möjlighet att lagra vatten i reglerade sjöar, dessa kan eventuellt mildra effekterna av översvämningar om regleringen anpassas efter ökande nederbördsmängder. Generellt är kapaciteten att lagra vatten i länet låg, vilket medför andra problem under perioder med lite nederbörd. När tillgången på vatten är begränsad har även t.ex. små vattenuttag stor påverkan på flora och fauna i våra vattendrag samtidigt som jordbruk och industri är beroende av vatten för sin verksamhet. måste återskapa landskapets vattenhushållande funktioner som gått förlorade genom att se över var det finns möjlighet till att återskapa svämplan, våtmarker, naturliga åfåror samt även lokalisering av bevattningsdammar för att hantera problematiken kring översvämning och torka Fysisk planering Dagens urbanisering ställer stor press på hur städer bör planeras och utformas för att kunna möta mångfalden hos den framtida stadsbefolkningens behov och önskemål. Fenomenet urban sprawl är ett resultat på hur städer världen över expanderar och växer utåt för att möta en snabbt växande befolkning. Närliggande naturlandskap riskerar med den här trenden att tas i anspråk, vilket inte går i linje med ekologisk hållbar stadsutveckling. Istället eftersträvas förtätning med innebörden att stadens ytor och resursflöden kan planeras på ett effektivare sätt med lokala lösningar som främjar ekologiskt hållbara lösningar. I båda fallen kan konflikter uppstå avseende markanvändningen mellan olika intressen, vilket kan innebära att grönytor nedprioriteras och byggs bort. För att kunna möta ett förändrat klimat med ökad nederbörd och mer frekventa värmeböljor är det viktigt att man fortsatt planerar för grönytor i stadsmiljöer. Den största nederbördsökningen förväntas bli under vintern. Stora regnmängder ställer lätt till problem i tätbebyggda områden. Om inte dagvattensystemen kan hantera regnmängderna ansamlas de i lågpunkterna och kan orsaka stor skada på bebyggelse och infrastruktur. Genom olika typer av lågpunkt-, och markavrinningskartering går det att få fram vilka ytor som riskeras att översvämmas vid kraftiga regn. Det ger en överblick över vilka byggnader och viktiga samhällsfunktioner som är utsatta och var åtgärder måste vidtas. För att minska på översvämningsrisker i stadsmiljöer är det viktigt att anlägga olika typer av lösningar för att ta hand om översvämningsvatten utifrån platsens förutsättningar. Det finns flera sätt att fördröja vattnet i stadsmiljöer. Många av anpassningsåtgärderna handlar om att istället för att leda bort dagvattnet i slutna system, låta vattnet ta plats och bli en del av stadsmiljön. Växtlighet och grönområden blir viktiga i en öppen dagvattenhantering, vilket i sin tur kan leda till nya rekreationsområden och ökad biologisk mångfald. Olika fördröjningsåtgärder i stadsmiljön blir viktiga liksom mångfunktionella ytor. Exempel på anpassningsåtgärder är

134 98 - Gröna tak och gröna väggar, översilningsytor, svackdiken, dagvattenbiofilter dagvattendammar, multifunktionella ytor, genomsläppliga beläggningar, vegetation 176 I ett förändrat klimat förväntas det bli varmare hela året. På somrarna förväntas värmeböljor bli allt vanligare. I stadsmiljöer kan hårdgjorda svarta ytor, tillsammans med mörka byggnader leda till lokala värmeöar där temperaturen kan bli åtskilliga grader varmare än i omgivningen. Med höjda temperaturer blir träd, buskar och vegetation viktiga för att sänka temperaturer och ge skugga. Träden bidrar både med direkt skugga för människor, men även indirekt eftersom de skuggar mark och omkringliggande byggnader vilket minskar uppvärmningen. Förutom att ge skugga vid värmeböljor fyller träd och annan vegetation i stadsmiljöer många andra viktiga funktioner ex. vattenreglerande, De är viktiga för den biologiska mångfalden, rekreationsmöjligheter, bullerdämpande, renar luftföroreningar, de tar upp koldioxid och minskar därmed vår klimatpåverkan. Varje träd i en stadsmiljö tar upp cirka 65 kg koldioxid per år %a4ndrat%20klimat%20%20Kalmar%20l%c3%a4n.pdf

135 99 C Urval, prioritering och mål för regionala insatsområden Hela avsnittet kommer att färdigställas först efter dialog med samverkansparter.

136 Prioriteringar Huvudinriktningen för denna del C. är att visa på behov av insatser och åtgärder som landskapsperspektivet med grön infrastruktur gör tydliga. Det är denna del som utgör själva handlingsplanen. Planen ska göra tydligt för oss hur vi kan arbeta med olika insatser för länets gröna infrastruktur. Den ska svara på: vilka är de? Bevarande, skötsel, restaurering prioritering av åtgärder, (& var i landskapet?) hur kan man arbeta? Verktygslåda med plan för när 16.1 Tidigare internationella, nationella, regionala och privata prioriteringar i länet Följande exempel på åtaganden har betydelse för de prioriteringar som görs i handlingsplanen för grön infrastruktur i avsnitt C. Till läsaren: Del C ska helt enkelt hjälpa oss att få det landskap vi vill ha. Dela med dig av dina tankar och idéer! Internationellt 17 globala mål för hållbar utveckling till år 2030 FN har tagit fram en agenda för 2030, 17 utvecklingsmål och 169 delmål som ska balansera de ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensionerna av hållbar utveckling. När det gäller ekosystemtjänster så är följande delmål särskilt relevanta: 14.2 Till 2020 bevara, återställa och hållbart använda ekosystem på land och i sötvatten och deras ekosystemtjänster, särskilt skogar, våtmarker, berg och torra områden, i enlighet med de skyldigheter som anges i internationella överenskommelser Senast 2020 förvalta och skydda marina och kustnära ekosystem på ett hållbart sätt för att undvika betydande negativa konsekvenser, bland annat genom att stärka deras motståndskraft, samt vidta åtgärder för att återställa dem i syfte att uppnå friska och produktiva hav Senast 2020 integrera ekosystemens och den biologiska mångfaldens värden i nationella och lokala planerings- och utvecklingsprocesser, strategier för fattigdomsminskning samt räkenskaper.

137 101 Världsarv Områden beslutade enligt FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv 177. I Kalmar län har Södra Ölands odlingslandskap denna status i formen av ett kulturarv, som också har höga biologiska värden kopplade till den markanvändning som världsarvet bygger på. Ramsarkonventionen (eller våtmarkskonventionen) 180 Sverige har pekat ut och åtagit sig att bevara 66 Ramsarområden. I Kalmar län finns Ottenby, Ölands ostkust (tre delområden) och Emån (omfattar sträckan vid de nedre våtmarks- och kvillområdena uppströms Emsfors) anmälda. Helcom Marine Protected Areas (MPA) 181 Helcom är en konvention med syfte att skydda havsmiljön i Östersjön. Medlemsländerna har åtagit sig att skydda ett representativt nätverk av värdefulla kustområden och marina livsmiljöer i Östersjön genom att peka ut MPA-områden (Helcom Marine Protected Areas). I Kalmar län har Värnanäs skärgård denna status. Dessutom ansvarar Länsstyrelsen i Kalmar län för Norra Midsjöbanken som dock ligger på internationellt vatten, men inom svensk ekonomisk zon. Sverige, som en av EU:s medlemsstater, ansvarar nationellt för planering av sina mark-, kust- och havsområden för en hållbar utveckling. De gemensamma EU-strategier och direktiv som Sverige ska följa och förhålla sig till i sammanhanget och införliva i nationell lagstiftning är exempelvis: Strategi för biologisk mångfald, Strategi för att skydda Europas vattenresurser 182, Strategi för tillväxt och sysselsättning, Strategi för hållbar utveckling, Strategi för klimatanpassning, havsmiljödirektivet (Ramdirektiv om en marin strategi, 2008/56/EG), havsplaneringsdirektivet (2014/89/EU), vattendirektivet (2000/60/EG) Nationellt Natura 2000 Naturvårdsverkets Prioriterade åtgärdsprogram (PAF - Prioritised Action Framework) för åtgärder i Natura 2000-området nationell strategi för hur nå art- och habitatdirektivets övergripande mål. målsättningar i de områdesspecifika bevarandeplanerna

138 102 Förslag till nationell havsplanering 184 Nationell strategi för formellt skydd av skogsmark Myrskyddsplan för Sverige 186 Strategi för odlingslandskapets biologiska mångfald 187 (kommande) Sveaskog, Strategi för naturvård Regionalt Regional åtgärdsplan för miljökvalitetsmålen 188 Regional handlingsplan för klimatanpassning Kalmar län 189 Åtgärdsprogram för Kalmar läns kustvatten 190 Vattenförvaltningens åtgärdsprogram kopplat till Ramdirektivet för vatten. Aktuellt åtgärdsprogram beslutades av Vattendelegationen i december Förvaltningsplan , Södra Östersjöns Vattendistrikt del Åtgärdsplaner för avrinningsområden (Åtgärd 5 för länsstyrelserna i vattenförvaltningens åtgärdsprogram) visar på behoven av åtgärder per avrinningsområde. Är framtaget i dialog med vattenråden och kommuner, hittills för Öland, Bruatorpsån, Grisbäcken, Ljungbyån. Regional skogsstrategi för Småland 192 Regional handlingsplan för landsbygdsprogrammet och havs- och fiskeriprogrammet Länsstyrelsen i Kalmar län 193 Regional vattenförsörjningsplan Kalmar län Lokalt Kommunala översiktsplaner (inklusive fördjupningar och tematiska tillägg); grönstrukturplaner, naturvårdsplaner etc / egiforodlingslandskapetsbiologiskamangfald fc4d159550e9652d591a.html /Pages/default.aspx RHP 2018_beslut.pdf gional%20vattenf%c3%b6rs%c3%b6rjningsplan%20kalmar%20l%c3%a4n.pdf

139 103 Övriga kommunala strategidokument Lokala miljömålsstrategier Lokala kustvårdsplaner Privat Södra skog, Skogliga naturvärdesregioner för södra Sverige 195 Till läsaren: Komplettera gärna listan över sådana prioriteringar som redan gjorts och används i Er verksamhet S%C3%B6dra-Skogs%C3%A4garna.pdf

140 Insatsområden 17.1 Befintliga insatsområden I detta avsnitt redovisar vi mycket kort några exempel på viktiga insatser för länets gröna infrastruktur som redan sker eller har skett. Avsikten är att denna del ska kompletteras löpande. Vår ambition är också att sammanställa lättillgängligt informationsmaterial med tips och råd på enkla insatser som alla kan göra i sin egen verksamhet. marina vatten; inventering och modellering, Greppa näringen och övriga insatser mot övergödning, etc. inlandsvatten; åtgärdande av vandringshinder, återskapad hydrologi, våtmarksrestaurering, tillskapande av ekologiskt funktionella kantzoner (genom skogsbruksplanering/blå målklasser), kalkning, Greppa näringen och övriga insatser mot övergödning, kartering av limniska nyckelbiotoper etc. Jfr exempelåtgärder i VISS och åtgärdsdatabasen Åtgärder i vatten. gräsmarker; löpande skötsel, främja naturbetesdrift, naturvårdande skötsel av vägkanter och kraftledningsgator, restaurering av igenväxta marker ädellöv; frihuggning, veteranisering och övriga åtgärder för att gynna efterträdare, återskapad hydrologi, inventeringar för bättre kunskap om de skogliga värdekärnorna övriga skogstyper; naturvårdsbränning, återskapad hydrologi, insatser för diversifierat brukande samt projekt Mera tall, inventeringar för bättre kunskap om de skogliga värdekärnorna sandåtgärder; avbaning, bränning, bibäddar, bete och tramp, etablering av blommande växter 17.2 Behov av nya insatser 17.3 Prioriterade insatsområden i Kalmar län

141 Kalmar

142 TJÄNSTEUTLÅTANDE Sida 1 Datum Vår beteckning SBN 2013/ Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Planavdelningen Ingmarie Söderblom E-post: Ingmarie.Soderblom@oskarshamn.se Tel: Beslutsinstans Samhällsbyggnadsnämnden Översiktsplan Oskarshamns kommun - inför utställning Förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden godkänner förslaget till Översiktsplan Oskarshamn 2050 samt samrådsredogörelsen för vidare beslut om granskning/utställning av kommunstyrelsen. Ärendet Kommunstyrelsen beslutade , 131, dnr 2010/455, att ge samhällsbyggnadskontoret i uppdrag att arbeta fram ett förslag till ny översiktsplan för Oskarshamns kommun. Förslaget till ny översiktsplan är nu klart att ställas ut för granskning och efter granskningstiden ska eventuellt förslaget bearbetas ytterligare för att slutligen antas i kommunfullmäktige. Samhällsbyggnadskontorets bedömning Samhällsbyggnadskontoret bedömer att förslaget till Översiktsplan Oskarshamn 2050 nu är klart för att ställas ut för granskning. Lena Saksi Sanhällsbyggnadschef Ingmarie Söderblom planarkitekt Beslutsunderlag Tjänsteutlåtande Samrådsredogörelse Förslag till ny översiktsplan Oskarshamns kommun 2050 Skickas till För åtgärd: Kommunstyrelsen

143 PROTOKOLL Sida 1 Samhällsbyggnadsnämndens arbetsutskott Sammanträdesdatum Dnr SBN 2013/ Översiktsplan Oskarshamns kommun - inför utställning Arbetsutskottets beslut Arbetsutskottet hänskjuter ärendet till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde. Ärendet Kommunstyrelsen beslutade , 131, dnr 2010/455, att ge samhällsbyggnadskontoret i uppdrag att arbeta fram ett förslag till ny översiktsplan för Oskarshamns kommun. Förslaget till ny översiktsplan är nu klart att ställas ut för granskning och efter granskningstiden ska eventuellt förslaget bearbetas ytterligare för att slutligen antas i kommunfullmäktige. Samhällsbyggnadskontorets bedömning Samhällsbyggnadskontoret bedömer att förslaget till Översiktsplan Oskarshamn 2050 snart är klart för att ställas ut för granskning. Ärendets behandling Samhällsbyggnadskontoret föreslår i tjänsteutlåtande daterat att samhällsbyggnadsnämnden godkänner förslaget till Översiktsplan Oskarshamn 2050 samt samrådsredogörelsen för vidare beslut om granskning/utställning av kommunstyrelsen. Dagens sammanträde Planarkitekt Ingmarie Söderblom redogör för ärendet och för dialog med arbetsutskottet. Samrådsredogörelsen är ännu inte helt färdigställd, men beräknas vara klar inför nämndens sammanträde i 20 juni. Peter Wretlund (S) yrkar att ärendet hänskjuts till nämndens sammanträde. Ordföranden frågar om Peter Wretlunds förslag tillstyrkes. Arbetsutskottet svarar ja. Beslutsunderlag - Tjänsteutlåtande Samrådsredogörelse - Förslag till ny översiktsplan Oskarshamns kommun 2050 Skickas till Kommunstyrelsen Justerarsignaturer Utdragsbestyrkande

144 Oskarshamn kommun Förslag till översiktsplanen (ÖP) Oskarshamn kommun Rubricerat förslag har insänts till Länsstyrelsen för samråd enligt plan- och bygglagen 3 kap 9 (PBL 2010:900). Handlingarna utgörs av själva planförslaget samt en Konsekvens- och miljökonsekvensbeskrivning En översiktsplan ska enligt 3 kap 2 PBL ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. Planen ska ge vägledning för beslut om hur markoch vattenområden ska användas och hur den fysiska miljön ska användas, utvecklas och bevaras. Härutöver preciseras innehållskraven närmare i 3 kap 4 6, där det bland annat framgår att planens innebörd och konsekvenser ska tydligt framgå. Enligt 3 kap 10 PBL ska Länsstyrelsen under samrådet särskilt 1. ta till vara och samordna statens intressen, 2. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. som hänsyn bör tas till vid beslut om användningen av mark- och vattenområden, 3. verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap miljöbalken tillgodoses, att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap miljöbalken följs och att redovisningen av områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen är förenlig med 7 kap 18e första stycket miljöbalken, och 4. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt. Lag (2009:530), och 5. verka för att bebyggelse och byggnadsverk inte blir olämplig med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion. Inför detta yttrande har länsstyrelsen även inhämtat yttranden från följande statliga myndigheter: Försvarsmakten, Statens geologiska undersökningar, Statens geotekniska institut, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Kalmar läns museum samt Trafikverket. Dessa yttranden bifogas. Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del, ska detta anmärkas i planen. Den antagna översiktsplan (ÖP) skall sedan spridas till sådana myndigheter och övriga som har väsentligt intresse av ÖP och som använder den som beslutsunderlag. Granskningsyttrandet ska sedan i enlighet med bestämmelserna i 3 kap PBL redovisas tillsammans med översiktsplanen.

145 Länsstyrelsens synpunkter Länsstyrelsen är positiv till att kommunen har valt att ta fram en ny översiktsplan. Sammanfattningsvis bedömer Kommunen resonerar övergripande kring de flesta relevanta planeringsfrågor och nationella mål och inkluderar vissa generella ställningstaganden som kopplar till miljömålen vilket är bra. I övrigt tar kommunen upp ett större antal generella riktlinjer kring flertalet frågor. Däremot kan det vara svårt att avgöra vad som är kommunens visioner och riktlinjer och vad som är ställningstaganden grundade i mer regelrätt planering. Det är helt enkelt svårt att hitta egentliga avvägningar mellan det allmänna och det enskilda - det en ÖP många gånger behövs för. Kontroll enligt 3 kap 10 PBL Riksintressen Riksintresse för kommunikationer Länsstyrelsen saknar en överskådlig sammanställning av anläggningar som är av riksintresse för kommunikationer. Denna redovisas lämpligtvis på motsvarande sätt som natur- och kulturmiljö och kombineras med en karta samt kommunens ställningstagande till hur riksintressena tas till vara och beaktas i den kommunala planeringen. Riksintresset Oskarshamns hamn preciserades och avgränsades 2007 i Sjöfartsverkets regi. I allt väsentligt kvarstår de funktioner och ytor som då bedömdes utgöra riksintresset. En översyn och eventuell revidering av riksintresset kommer att behöva utföras och då i Trafikverkets regi. Tidpunkten för denna revidering är dock osäker. Riksintresset inkluderar de anslutande vägarna Åsavägen och Björngatan samt järnvägen. Järnvägen utgör riksintresse. En järnväg med hamnanknytning bör ses som en potentiell konkurrensfördel i framtiden. Länsstyrelsen anser därför att det är viktigt att inte minska dessa möjligheter genom exploateringar som försvårar utnyttjande av och utvecklingen av möjligheter till järnvägstransporter. Möjligheterna att minska tågtransporterna till hamnen genom omlastning från tåg till lastbil vid det framtida logistikcentret är dock intressant men understryker ytterligare Åsavägens betydelse. Trafikverket och Oskarshamns kommun har en pågående diskussion om en rad frågor rörande statliga vägar i kommunen. En rad positiva och ambitiösa utvecklingsprojekt pågår i och kring Oskarshamn. Flera av dessa påverkar infrastruktur och trafikflöden på ett sätt som gör de olika projekten inbördes beroende av varandra, ger förutsättningar för, eller begränsar varandra. Samtliga dessa planer medför att Åsavägen, vilken utgör riksintresse för kommunikationer, blir allt mer betydelsefull. Det är länsstyrelsens starka uppfattning att Åsavägen ska undanhållas större trafikgenererande verksamheter och fler utfarter. Mot bakgrund av Åsavägen allt större betydelse för transporter i och kring Oskarshamn bör kommunen överväga sanering av utfarter längs Åsavägen. Samtliga ovan nämnda planer och ambitioner medför även att man låser viktiga transportflöden till Södra trafikplatsen och Åsavägen för lång framtid. Likaså utgör Björngatan från norra trafikplatsen E22 till norra hamnen ett riksintresse.

146 Med anledning av dessa projekt bör kommunen genomföra en trafikstudie för att utreda trafikflöden i och kring Oskarshamn. Länsstyrelsen delar kommunens bedömning av de viktiga transportstråken. Ett flertal projekt längs E22 i hela sin sträckning ingår i Trafikverkets förslag till Nationell transportplan ( ), varav två i Kalmar län, Förbifart Bergkvara och delen Gladhammar Verkebäck. I närtid kommer även sträckorna mellan Nygård Gladhammar å E22 att byggas om till mötesfri, 2+1-väg. Med de åtgärder som föreslås i nationell transportplan byggs stora delar av flaskhalsar längs E22 från Malmö Norrköping bort. Enligt regionförbundets beslut gällande den regionala transportplanen för samma tidsperiod byggs dessutom Rv 23/34 delen Målilla Hultsfred om till samma standard. För vidare information se Trafikverkets yttrande i bilaga. Det är ett intressant grepp att kommunen tar fram underlag för den framtida utbyggnaden järnväg. Men är det från ett planeringsperspektiv så att kommunen nu också anser att detta ska komma till stånd, bör kommunen tydligt genom ÖP visa att man väljer att lyfta in en tänkbar sträckning. Denna sträckning innebär ju självklart ingen låsning till att man slutligen verkligen måste bygga just där, men man får en möjlighet att styra bort annan konkurrerande och tillkommande verksamhet så att man inte bygger bort den framtida möjligheten till ny järnvägssträckning. Sjöfartsverket rinsintresse i Oskarshamn kommun behöver lyftas fram tydligare. I kommunen finns farledsstråken 32 och 33 samt farled 447 (Simpevarp), 335 (Oskarshamn) och 333 (Mönsterås bruk) som riksintresse för kommunikation. Det saknas karta över Försvarsmakten sjöövningsområde som ligger inom kommunen. Försvarsmakten önskar också att upplysa om att riksdagen i den försvarspolitiska inriktningen för perioden beslutat att en sammanhängande planering för totalförsvaret ska återupptas. Beslutet medför att totalförsvarsplaneringen ska beaktas i samhällsplanering. Vidare har regeringen i planeringsanvisningar för det civila försvaret specificerat de myndigheter vilka har ett särskilt ansvar inför och vid höjd beredskap, enligt förordning 2015:1052, och att dessa ska återuppta planeringen för sin beredskap inom ramen för det civila försvaret. För att säkerställa att eventuella områden som pekas ut som lämpliga för etablering av vindkraft inte hamnar i konflikt med Försvarsmaktens tekniska system måste en förfrågan ställas till myndigheten. Riksintresse för kulturmiljövård Samrådsförslagets redovisning av kulturmiljövårdens riksintressen är missvisande. Länsstyrelsen anser att följande ändringar och kompletteringar ska göras. Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet ska enligt Miljöbalkens 3 kap 6 skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller

147 kulturmiljön. Detta lagkrav bör framgå även i samband med planens redovisning av kulturmiljövårdens riksintressen. För dessa finns i förslaget enbart en felaktig och förvillande formulering om att kommunen ska verka för att bevara kulturmiljöer av riksintresse genom att ta hänsyn till riksintressets syften. För såväl friluftslivets som naturvårdens riksintressen redovisas lagkravet, dock under en missvisande rubrik Rekommendationer och utan referens till lagrum. ÖP ska inte bara redovisa de olika riksintressena, utan det ska även framgå hur kommunen avser att tillgodose dem. Kommunen ska därför i ÖP ange en övergripande planeringsinriktning för respektive område av riksintresse för kulturmiljövården, samt tolka hur den utveckling som kommunen vill genomföra förhåller sig till områdenas värden. Detta för att länsstyrelsen ska kunna bedöma om kommunens avsikter är förenliga med riksintresseanspråken. De citat som inleder varje områdesbeskrivning motsvarar inte den av Riksantikvarieämbetet beslutade riksintressebeskrivningen. Motivtexterna ska redovisas i sin direkta lydelse. Det är lämpligt att redovisningen kompletteras med formuleringarna i Uttryck för riksintresset som finns för varje område. Listningen av de fysiska uttrycken för riksintresseområdets kulturmiljövärde är viktig för bedömningen av huruvida en planerad åtgärd kan komma att orsaka påtaglig skada på riksintresset och ger en vägledning hur ett område kan fortsätta utvecklas. I karta på s. 38 anges ej beslut fattat av Riksantikvarieämbetet (Raä) avseende RIK H62, Smålands stenkust. Detta riksintresse antogs genom beslut av Raä , vilket meddelades kommunen genom länsstyrelsen den Kommentaren i kartan ska därför tas bort. Natura 2000 Det bör tydliggöras vad Natura 2000-områdena som riksintresse enligt 4 kap. 1 och 8 miljöbalken innebär. Bestämmelsen är tillämplig på mark- eller vattenanvändning som planeras i eller utanför ett Natura 2000-område. Myndigheter som tillämpar 4 kap 8 miljöbalken får medge en mark- eller vattenanvändning endast om man kan konstatera att de verksamheter och åtgärder som kan förutses i planen inte på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura område. Se mer i Naturvårdsverkets handbok 2017:1, Förutsättningar för prövningar och tillsyn i Natura 2000-områden ( Övriga områdesskydd enligt miljöbalken Det är lämpligt att för tydlighetens skull införa en ny rubrik "Områdesskydd enligt miljöbalken" innan beskrivningen av de olika skyddsformer som finns och som därmed på olika sätt kan påverka planeringsförutsättningarna. Djur- och växtskyddsområde (7:12 MB) saknas i redovisningen. I Oskarshamns kommun utgörs dessa av ett större antal fågelskyddsområden samt ett sälskyddsområde (Örö Sankor).

148 Kommunen kan bilda såväl naturreservat, naturminnen, biotopskyddsområden som djur- och växtskyddsområden. Kommunen egna beslutade naturreservat saknas i förteckningen. Landskapsbildsskydd kunde före 1975 fastställas enligt 19 naturvårdslagen. Syftet med tillståndsprövningen är att bevaka att områden med höga landskapsvärden bevaras. Länsstyrelsen betraktar de gamla landskapsbildsskyddade områdena som ett fortsatt värdefullt planeringsunderlag för planering och prövning. Detta material återfinns digitalt under namnet LstH Tidigare landskapsbildsskydd (värdefull landskapsbild). Övrig lagstiftning till skydd för naturmiljön Fridlysta arter enligt Artskyddsförordningen bör omnämnas. Viss planering och vissa verksamheter som kan skada eller störa fridlysta arter kan vara förbjudna enligt dessa bestämmelser. Under vissa förutsättningar kan dispens från fridlysningsbestämmelser lämnas av länsstyrelsen. Om detta blir en aktuell fråga att ta ställning till eller inte avgörs många gånger i ett detaljplaneskede. Fiskarten mal som förekommer i Emån är skyddad enligt förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Markavvattningsförbud gäller i hela Kalmar län (11:14 MB) Samrådsskyldighet för verksamhet som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön (12:6 MB) - kan innefatta åtgärder även inom planlagt område. Miljökvalitetsnormer för vatten Av en översiktsplan ska det enligt 3 kap 5 i PBL framgå hur kommunen avser att följa gällande miljökvalitetsnormer (MKN). MKN gäller för vissa fisk- och musselvatten (SFS 2001:554), föroreningar i utomhusluft (förordning 2001:554), omgivningsbuller (SFS 2004:675) samt för yt- och grundvatten (SFS 2004:660). Kommunerna ska i sin planering och planläggning iaktta att gällande miljökvalitetsnormer (MKN) följs genom att detaljplaner, områdesbestämmelser och lovgivning inte medför att en miljökvalitetsnorm överträds. Miljökvalitetsnormer (MKN) för vatten samt dagvattenfrågor Var finns vattenlandskapet beskrivet? En karta med Oskarshamns kommuns avrinningsoch delavrinningsområden samt vattenskyddsområden (inkl. vattentäkter) hade varit en bra sammanfattning för att se vilka yt- och grundvatten som finns inom kommunen, vilken vattenkvalitet som ska uppnås senast till 2027, vilka vattenåtgärder krävs för att nå målen/normerna samt se sambanden mellan land, kust och hav. Det hade varit föredömligt om vissa delar tagits med från kommunens VA-plan i detta ÖP-förslag för att fånga, övergripande, de möjligheter och dilemman som finns inom kommunen. Exempelvis de problem som kan finnas kring ytvattentäkten Hummeln och närheten till Malghultagölen med dess övergödningsproblematik eller kring Döderhultsbäcken, vilken mynnar i Oskarshamns stads inre hamn. Hur ska man utveckla och säkra dagvattenhanteringen inom tätorter t ex Oskarshamns stad framförallt i de norra delarna där större våtmarksområden stabiliserar och hanterar skyfall osv. innan yt- och/eller dagvattnet tar sig vidare ner mot havet via Döderhultsbäcken och ut i Oskarshamns inre hamn. Det är bra att dagvattenhantering nämns på s 34 o 44 men texten hade kunnat

149 utvecklas ytterligare med tydliga ställningstaganden. Länsstyrelsen anser också att det behöver beskrivas tydligare koppling mellan land och hav där skärgården samt pågående kust- och havsplanering kunnat beskrivas ytterligare i slutet av förslaget till översiktsplan. Det hade varit intressant om kommunen nämnt något mer kring den landskapsanalys som nu pågår inom det mellankommunala havsplaneringsarbetet i länet och hur det kan komma att påverka fortsatt arbete med tilltänkt fördjupad översiktsplan. Hälsa och säkerhet Förorenad mark I översiktsplanen behöver förorenade områden hanteras genom att: Beskriva den allmänna föroreningssituationen i kommunen, med särskilt fokus på föroreningar som berörs av större förändringar av mark- och vattenanvändningen. Lokalisera kommunens potentiellt/konstaterade förorenade områden. De förorenade områdena ska stämma överens med den nationella databasen för potentiellt förorenade områden, EBH-stödet. I det fall där kommunen har lokaliserat objekt som kan vara förorenade och som inte finns med i EBH-stödet så behöver kontakt tas med Länsstyrelsen för att diskutera objektet. Formulera tydliga mål för hur förorenade områden ska tas om hand i kommunen/inom planområdet. Ange principiell information om hur förorenade områden ska hanteras i detaljplaner och bygglov. Redovisa konsekvenserna av de ställningstaganden som gjorts i översiktsplanen, i miljökonsekvensbeskrivningen. Även de ekonomiska konsekvenserna för kommunen och berörda fysiska åtgärder kan behöva redovisas. Kommunen behöver tydligare beskriva vilka potentiellt förorenade områden som finns i kommunen samt kontrollera att de stämmer överens med EBHstödet. I planen behöver det framgå en plan för samtliga förorenade områden, tydliga mål behöver formuleras. Gärna med utgångspunkt på vilken status som det potentiellt förorenade området har och eventuell riskklass. Miljökonsekvensbeskrivningen behöver tydligare beskriva konsekvenserna av de ställningstaganden som gjorts/behöver göras i översiktsplanen, se sista punkten ovan. Geoteknsiska säkerhetsfrågor De geotekniska säkerhetsfrågorna har uppmärksammats och det anges i rekommendation att vid planering och exploatering av bebyggelse i områden där det kan förekomma risk för ras och skred ska en fördjupad analys av markens beskaffenhet göras. I planbeskrivningen presenteras en karta över Risk och säkerhet där bland annat område för skredrisk samt erosion är markerade. Dock så saknas en tydlig beskrivning av underlaget samt hur kartan ska ajourhållas och uppdateras efterhand som underlag kommer fram. Kartan bör även kompletteras med erosionsförutsättningar längs kusten vid Påkallavik, vilket också ska ingå i MKB. Kopplingen mellan planen och MKB är otydlig. Exempelvis gällande Kistdalabyggden i MKB där det står planerad bebyggelse som riskerar översvämmas. För detta område föreslås bostäder utgå. Det framgår inte hur detta förslag behandlats i planen.

150 Kommunen har många öppna bergspartier och bergsbranter vilket innebär att risker för blockfall bör utredas vid bedömning av geotekniska utredningar vid planering och lov. Som tillägg till planeringsunderlag hänvisar SIG till kartvisningstjänsten, gis.swedgeo.se/rasskrederosion som hjälpmedel vid strategiska val av lämplig markanvändning. Buller Avsnittet kring buller bör kompletteras med karta som visar de verksamheter som påverkar sin omgivning mest genom buller. Även karta med de vägar och järnvägar som idag påverkar genom buller är viktig att visa då dessa påverkar utbyggnadsmöjligheten framför allt vad gäller möjligheten till förtätning. Vidare bör kommunen utveckla resonemanget att riktvärdena ska till största möjliga mån följas. Länsstyrelsen undrar vilka typer av etableringar eller verksamheter som då kan vara aktuella och varför vissa inte ska skyddas mot buller och dess effekter på hälsan. Farligt gods I planförslaget anges inte skydds- och säkerhetsavstånd för etableringar kring vägar och järnvägar. Länsstyrelsen i Stockholms län har arbetat fram riktlinjer som kan användas. Eftersom det är en regional myndighet bör det beskrivas vad riktlinjerna innebär mer konkret för Oskarshamn, i varje fall sammanfattningsvis. Alla vägar är tillåtna för transport av farligt gods, om det inte finns någon lokal trafikföreskrift som begränsar detta. Risker ska beaktas om det är sannolikt att farligt gods transporteras i närheten av ett planområde, oavsett om transportleden är rekommenderad eller inte. Det är en viktig upplysning att ha med i översiktsplanen. Klimat och risker Texten gällande översvämning behöver förtydligas. Att åtgärden ska genomföras måste framgå i gällande detaljplan samt att marken är säkerställd för genomförande ex genom äganderätt, marklov eller liknande. Åtgärden när det gäller samhällsviktiga funktioner och bostadsbebyggelse måste som senast vidtas när risken (sannolikheten) för översvämning är högst 1% utifrån gällande klimatmodeller. Se länsstyrelsens rekommendationer om kravnivåer för utrymningsvägar Vad gäller dagvatten efterlyser länsstyrelsen en strategi för dagvattenhantering. Vilka ytor, hur mycket vatten kan de magasinera, vilka ytor kan fungera som mångfunktionella ytor, var kan vattnet ledas, vilken dimensionering har dagvattenledningar och vilka delar behöver bytas ut m.m. Vid förtätning där grönområden tas i anspråk minskar städernas resiliens mot översämningar därför är det viktigt att i ett tidigt skede som i en ÖP peka ut översvämningsytor och planera för översvämning. För att planera för översvämning finns dessutom ett GIS-skikt som visar på lågpunkter med större översvämningsrisker.med tanke på den ökade nederbörden och att nederbörden förväntas bli kraftigare när den kommer bör detta skikt redovisas i en öp med en strategi för hur man beaktar det vid bebyggelse och infrastruktur

151 Rekomendationen under rubriken 2Risk för sämre dricksvattenkvalitet.bör koppla till det som skrivs angående ökad risk för saltvatteninträngning i havsnära läge och en strategi med t. ex vid behov ökad dricksvattenkontroll och alternativa reservvattentäkter. Avseende stycket om ökat behov av svala platser i bebyggelsen önskar länsstyrelsen förtydligande. Grönområden fungerar och är viktiga för svalka vid värmeböljor, ökat motstånd mot översvämning samt ur Grön infrastruktur och biologisk mångfald, dessutom viktigt med gröna stråk och gröna områden för de boendes välbefinnande. Hur tänker kommunen kring öppna dagvattenledningar, gröna tak, mångfunktionella ytor, regnträdgårdar etc? En ÖP är ett ypperligt tillfälle att ta upp dessa frågor vilket underlättar senare planläggning samt lovgivning. Bra intention att arbeta för att bevara utpekade områden i bevarandeprogrammet, men hur kommunen tänkt göra det framgår inte. Förslag ur biologisk synvinkel är att försöka bevara de hotade arterna i de utpekade områdena genom att först inventera hävdberoende arter (nulägesanalys) och vid behov säkerställa hävd alternativt skapa hävd i kärnområden, spridningsområden och spridningskorridorer. Behöver kompletteras med den kulturhistoriska dimensionen. Strandskydd Strandskyddet placeras under avsnittet "Bebyggelseutveckling". Gör gärna en hänvisning från avsnittet Natur och landskap där övriga områdesskydd beskrivs. I förslaget står att "Strandskyddets syften är dels att möjliggöra för alla att med stöd av allemansrätten nyttja strandområden för friluftsliv, dels att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet Dagens strandskyddslagstiftning försvårar möjligheten för de som bor i skärgården, för utveckling av service, boende och turism, då vi inte har möjlighet att peka ut LIS (landsbygdsutveckling i strandnära lägen) längs kusten och i skärgården." Det bör tydligare framkomma att det sista stycket är kommunens uppfattning. Med hänsyn till att bland annat miljömålet Hav i balans samt levande kust och skärgård är prioriterat för kommunen bör detta resonemang utvecklas. "Översiktsplanen visar på strategiskt viktiga punkter för skärgårdens utvecklingsmöjligheter. Se gemensamt utvecklingsprogram för kust- och skärgård i Östergötland och Småland 2030." Vilka områden är detta? Hur ska kommunen arbeta med detta utvecklingsprogram i ett planhänseende? Att kunna bygga strandnära (definitionen av strandnära betyder inte här att ha strandtomt, utan kan vara tillgång till havsutsikt, utblickar eller närhet till vattnet) är en av de förutsättningar Oskarshamns kommun har för att kunna leverera ett erbjudande av arbets- och karriärmöjligheter samt en livsmiljö som står sig i konkurrensen gentemot andra regioner i landet och utlandet. För ny bebyggelse som kommunen föreslår ska det finnas särskilda skäl för ett eventuellt upphävande av strandskyddet samt hänsyn taget till riksintressen. Länsstyrelsen önskar förtydligande av den sista mening? Mellankommunala intressen En sammanställning av mellankommunala intressen som planen alstrar bör göras samt hur kommunen avser hantera dessa.

152 Rådgivande synpunkter Naturvård Stora opåverkade områden Kartan redovisar stora opåverkade områden som bedömts utifrån ett underlagsmaterial, framtaget av länsstyrelsen i Kalmar län. Kommunen anger att stora opåverkade områden ska skyddas mot åtgärder som påtagligt påverkar områdenas karaktär. Vad är kommunens ställningstagande gällande exempelvis vindkraft och tysta områden som behandlas på sid 49? Kulturmiljövård Från 1 jan 2014 har Kulturmiljölagen fått ett nytt tidsrekvisit för när en lämning är en fornlämning, nämligen år Alla lämningar som är tillkomna före 1850 och som är varaktigt övergivna och av äldre tiders bruk är fornlämning. Sådana lämningar ska samrådas med länsstyrelsen och kan eventuellt komma att bli föremål för prövning enligt 2 kap KML. Kulturmiljö, övergripande synpunkter Länsstyrelsen ser det som positivt att bevarande och tillgängliggörande av kulturmiljöer utgör en del av samrådsförslagets inledande Vision 2050, men menar att kulturmiljöaspekten bör behandlas mer fylligt och mer integrerat med andra avsnitt i ÖP. Kommunens planer på att dels ta fram ett nytt kulturmiljöprogram, dels en naturoch kulturvårdsplan är lovvärd. Det är dock oklart, och borde framgå av ÖP, hur dessa handlingar innehållsmässigt förhåller sig till varandra, samt vilken tidplan man har för dem. De nationella kulturmiljömålen nedan, beslutade av riksdagen, är styrande för staten och vägledande för region och kommun. Målen är antagna av regionen genom länsmuseets styrelse. Skrivningarna är så formulerade att de bör kunna fungera även på kommunal nivå och presenteras i en ÖP: ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas människors delaktighet i kulturmiljöarbetet och möjlighet att förstå och ta ansvar för kulturmiljön, ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap, bildning och upplevelser, och en helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen. Kulturmiljöaspekten bör behandlas mer integrerat med andra avsnitt i ÖP. Bevarandet av historiska lämningar, byggnader, strukturer och landskapsavsnitt är inte ett självändamål, utan ett strategiskt medel för att uppnå olika syften. Bevarande kan exempelvis syfta till lärande/kunskapsförmedling, trygghet/förankring, rekreation/upplevelser, attraktiva/kvalitativa livsmiljöer, resurseffektivitet och/eller till låg miljöbelastning. Beaktat de fyra Strategier för framgång som ställs upp av

153 Oskarshamns kommun, torde bevarade kulturmiljöer som strategi för besöksnäring, resurssnålhet, hållbarhet och boendekvalitet vara av särskilt intresse. I inledningen till samrådsförslagets avsnitt Kulturmiljö,s. 35, konstateras, helt riktigt, att begreppet avser hela den av människor påverkade miljön. Kulturmiljövärden finns överallt i landskapet, både i urbana och agrara miljöer. Det faller sig därför naturligt att samla Natur, kultur och friluftsliv under gemensam rubrik, så som det görs under samrådsförslagets geografiska temaområden. Handlingen skulle troligen vinna, såväl strukturellt som innehållsmässigt, på att kulturmiljöaspekten i de inledande avsnitten behandlades på ett likartat sätt som naturmiljöaspekterna och möjligen under en gemensam huvudrubrik ex. Natur, kulturmiljö och landskap. Oskarshamn är en mycket fornlämningstät kommun med Misterhults socken som en av de mest fornlämningstäta i Sverige. Fornlämningarna utgör en viktig del av kulturmiljön och kulturlandskapet. Hanteringen av dem är i vissa fall en grundförutsättning för att nå målen med ÖP i stort men också i arbetet med enskilda detaljplaner. Fornlämningar har sitt självklara skydd genom 2 kapitlet Kulturmiljölagen. Detta förhindrar inte att kommunen själv kan arbeta för att skapa en strategi för hur fornlämningar ska skyddas i genom olika planeringsprocesser och hur man tänker ta tillvara deras potential som en resurs för alla delar av ÖP ambitioner. De speciella kulturmiljöerna, de med särskilda kvaliteter, borde ges en bredare presentation i ÖP. Besöksnäringens potential, som lyfts fram i flera avsnitt, är i hög grad beroende av hur dessa miljöer tillvaratas och utvecklas. Kommunens kulturmiljöprogram från 1993, som pekar ut 38 kulturhistoriskt värdefulla områden, kan vara en lämplig utgångspunkt. I kommunen finns idag två fornvårdsområden som staten särskilt vårdar genom det regionala fornvårdsprogrammet: Snäckedal och Näset. Fornvårdsprogrammets miljöer skall spegla länets historia och genom tillgänglighetsoch informationsinsatser vara en tillgång för regional utveckling och turism. I Oskarshamn finns fyra byggnadsminnen: Fredriksbergs herrgård, Ishults tingshus, Oskarshamns stationshus och Stenvillan i Vånevik. Byggnadsminnena omfattar i de flesta fall flera byggnader samt ett markområde. Till Stenvillan hör en trädgårdsmästarbostad, men något självständigt sådant byggnadsminne finns inte. I underrubriken Kulturmiljöer under kapitlet Bebyggelseutveckling, sidan 35, har kommunen pekat på lagskyddade miljöer som riksintressen, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen vilket är bra. Här saknas dock en rubrik om Plan- och bygglagen (PBL) där det är viktigt att det framgår att det inte enbart är dessa få särskilt utpekade miljöer och objekt som är skyddsvärda, utan att all bebyggelse med kulturhistoriska värden kräver varsamhet vid renovering. Dessa objekt eller miljöer finns överallt i kommunen, utan att i förväg vara utpekade. Då det saknas en totalinventering av bebyggelsen i kommunen, liksom ett uppdaterat kulturmiljöprogram, så har kommunen inte något underlag som markerar vilka objekt eller miljöer som har särskilda kulturhistoriska värden, förutom de redan utpekade.

154 Särskilt värdefulla byggnader och bebyggelseområden får inte förvanskas enligt Planoch bygglagen. Kravet gäller för alla sådana byggnader och områden inom kommunen. Det bör framgå av ÖP vilka strategier kommunen har för att kunna tillgodose lagkravet i planläggning och lovsammanhang. Både beträffande hur den särskilt värdefulla bebyggelsen avses att identifieras och hur den kulturhistoriska karaktären för enskilda byggnader och områden avses att värnas. I samma kapitel men i underrubriken Arkitektur och offentliga miljöer har det formulerats att nya byggnader och tillbyggnader ska..inordna sig sin omgivning även om formspråket kan vara både avvikande och nytt. vilket är positivt. Det anges också exempel på karaktärsdrag som kan tas upp. Likaså nämns det att kommunen värnar om kulturmiljöer genom..att bevara och utveckla kulturhistoriskt intressanta byggnader och miljöer. Här saknas dock en beskrivning av hur detta ska gå till väga. KLM påpekar att det tydligare bör kopplas till kulturmiljöprogrammet i Rekommendationer och Rekommenderat framtida planarbete. I flera av de andra kapitlen i planen, såsom kapitlen Strategier för framgång, Ett internationellt energicentrum, Bebyggelseutveckling, Strandskydd och Kommunikationer och transporter, bör, även om det inte direkt handlar om kulturmiljö, ett stycke kring medvetenhet om och hänsyn till kulturmiljön skrivas in. Omläggningar av vägar, förtätning av bebyggelse, förändringar av orters centrum, buller- och isoleringsåtgärder på hus, strandskydd m.m. kan påverka kulturmiljön och kulturhistorisk bebyggelse och kan därför behöva anpassas. Annars riskerar kulturmiljöer som värnas att istället förstöras. Under rubriken Temaområden bör varje område kompletteras med beaktning av kulturmiljöer och kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Ett förslag är att det i samband med framtagandet av ett nytt kulturmiljöprogram utförs inventeringar i alla berörda s.k. serviceorter (Påskallabygden, Bockarabygden, Kristdalabygden, Misterhultsbygden) samt Oskarshamns stad med omland. Alla dessa orter har kulturhistoriskt värdefulla miljöer och bebyggelse som bör omfattas av PBL förvanskningsförbud och/eller varsamhetkrav. Vid upprättande av nya detaljplaner eller områdesbestämmelser bör kulturhistoriska värden preciseras och skyddas genom q-märkning eller varsamhetsbestämmelser. Denna rekommendation bör finnas med bland Rekommendationer för varje serviceort. Under serviceorten Påskallavik 2050 och underrubriken Natur, kultur och friluftsliv går det att läsa att Delar av stenhuggararvet avses avsättas som kulturreservat. Samtidigt visar den intilliggande kartan att Oskarshamns kommun har för avsikt att exploatera det berörda området enligt en byggnadsplan från 1944 med privata tomter. Om de tilltänkta tomterna, enligt 1944 års plan, bebyggs kommer många av de kulturlämningar som idag är viktiga representanter för stenhuggararvet försvinna eller hamna inom privat område. KLM vill peka på den svårlösliga intressekonflikt som ligger i dessa två ambitioner. Kulturreservatsbildningen bör utredas innan det går att utpeka området som lämpligt för nya tomter.

155 Sidan 35: Under rubriken Kulturmiljö står det Lagen om kulturminnen mm. Denna lag benämns sedan första januari 2014 för Kulturmiljölagen. Sidan 47: I rutan för rekommendationer under rubriken Hälsa och miljö står det Bevarande, användande och utveckling av det kulturella, historiska och arkitektoniska arvet av värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer samt platser och landskap ska eftersträvas.. Denna punkt bör kompletteras med rekommendationer för framtida planarbete, t.ex. hänvisning till kulturmiljöprogrammet. Sidan 93: Under rubriken Oskarshamns stad och omland saknas underrubriken Natur, kultur och friluftsliv som finns med under alla de andra serviceorterna. För tydlighetens skulle bör denna rubrik även finnas här. Social hållbarhet En övergripande synpunkt är att förslaget i liten utsträckning behandlar området social hållbarhet. Det hade varit önskvärt med en analys av rådande situation och beskrivning av insatser som ska leda till ökade social sammanhållning i kommunen. Hur är det tänkt att översiktsplanen ska bidra till att nå jämställdhetsmålen, som redogörs som ett delmål? - En medvetenhet av könsmaktsordning påverkar hur översiktsplaneringen och hur detta kan utvecklas. - Bra med hänvisning till jämställdhetsmålet, men det behöver brytas ner till insatser. - Den statistik som hänvisas till ska vara könsuppdelad så att strukturerna synliggörs vad gäller olika förutsättningar i olika situationer för grupper av kvinnor/flickor och män/pojkar. - Genomgående används ett könsneutralt språkbruk, men man bör vara observant för att detta även kan uppfattas som könsblint och att en större variation är önskvärt. Hur kan föreslagna rekommendationer i planen leda till jämställdhet och social hållbarhet vad gäller exempelvis; - Trygghet - Säkerhet - Kollektivtrafik, cykel, tåg - Biltrafik, parkering - Närhet till skola, vård, service, miljöstationer - Belysning - Öppna platser/ytor - Mötesplatser - Bostäder för olika typer av familjekonstellationer - Självständighet - Rekreation - Folkhälsa - ANDTS - Kulturella skillnader/risk för kulturkrockar Trafik och kommunikationer

156 Länsstyrelsen efterlyser text om farligt gods transporter, vilka prioriterade vägar som finns och påverkan på andra verksamheter och begränsningar för exploatering som dessa innebär. Höga objekt På sidan 58 i översiktsplanen nämns rekommendationer gällande vad som skall remitteras till Försvarsmakten. Dock nämns inget i planen om vad som skall remitteras till LFV när det gäller civil luftfart. LFV rekommenderar kommunen att inkludera följande information gällande civil luftfart i planen: Alla detaljplaner och översiktsplaner samt tematiska tillägg, vindbruksplaner och liknande som innehåller objekt som är högre än 20 meter över markytan, eller havsnivån till sjöss eller i insjöar, skall remitteras till LFV innan objekten uppförs, oavsett placering på svenskt territorium. Objekt till sjöss eller i insjöar skall även remitteras till Kustbevakningen i Karlskrona. För ytterligare information se LFV yttrande. Vindkraftsplan Länsstyrelsen önskar förtydligande kring de utredningsområden för vindkraft som redovisas i karta. De anges som "områden som skulle kunna vara lämpliga för vindkraft" i en mening och som "lämpliga områden för vindkraftsetableringar" i en annan. Är det då områden som kommunen förespråkar som lämpliga, eller enbart områden aktuella för fortsatt analys? Det bör noteras hur dessa områden förhåller sig till stora opåverkade områden enligt 3 kap. 2 MB som redovisas på annat ställe i planen. Ekosystemtjänser (EST) Det utvecklas nu många nya verktyg för att underlätta en fungerande hantering av EST i samband med planeringen. Det mesta handlar naturligtvis om att hitta vägar för att väga in betydelsen av fungerande EST i olika planeringssteg, sprida goda exempel på hur EST har behandlats och utvecklats. Om det finns en öppning för att låta åtgärder för att stärka EST i det planlagda området genom att bredda syftet med en DP är en intressant utvecklingsfråga. Boverket skriver: "I detaljplaneläggningen finns redan idag möjlighet att bindande reglera markanvändning som har betydelse för ekosystemtjänster, till exempel områden för park och naturmark samt vattenområden, områden för dagvattenhantering, andel hårdgjord yta och krav om marklov för att fälla träd. Det finns dock en hel del oklarheter om hur ekosystemtjänster kan regleras genom detaljplan." Se även: Boverkets övriga information Utveckla ekosystemtjänster i den byggda miljön Eko-geokalkyl - Projektet ska utveckla ett GIS-baserat verktyg Eko-geokalkyl för att identifiera, dokumentera och visualisera betydelsen av ekosystemtjänster (EST) och byggkostnader vid exploatering av mark. Projektmedlemmar består av representanter från SGI, Boverket, Malmö stad, Västerås stad, Chalmers och SLU.

157 Fritid och friluftsliv På sidan 30 står att "Riksintresseområden för naturvård och friluftsliv har vid kusten i stort sett samma syfte som strandskyddet, och bör kunna anpassas till strandskyddsavgränsningen på landsidan, även på öar i skärgården." Det kräver en mer omfattande analys än detta - då strandskyddet och riksintresseanspråket till skillnad från vad kommunen skriver har olika syften samt olika juridisk tyngd. Riksintresseområden för naturvård och friluftsliv behöver trots att det ligger vid kusten inte alls enbart koppla till det mer egentliga strandnära läget. Riksintresset tar även upp aspekter som landskapsbild, geologi m.m. som inte alls är relevant för strandskyddet. Där gränsens för strandskyddet är exakt är riksintresseavgränsningen med kopplad bedömning av påtaglig skada mer flytande. Kommentaren gäller även för Gränserna för riksintressena naturvård (N2 och N31) och rörligt friluftsliv (FH02) föreslås få samma avgränsning som det nu gällande strandskyddet på landsidan, även på öar på sida 31. Gällande rekommendationen att "Bevara tätortsnära grönområden och andra natursköna skogar, särskilt i anslutning till vandringsleder. Alla i samhället ska ha tillgång till ett bra och varierat friluftsliv." Länsstyrelsen anser det bra som generellt ställningstagande, men hur avser kommunen att verka för att detta ska få genomslag? Finns eller planeras för tydligare riktlinjer för skötsel av de kommunalt ägda skogarna? I dagsläget har Oskarshamn bra tätortsnära grönområden och väldigt goda möjligheter vid bra planering att utveckla det tätortsnära friluftslivet. Bättre kartunderlag på idag använda och attraktiva friluftslivsområden efterfrågas dock. Finns inte värdena utpekade i kartmaterial är det svårt att ta hänsyn till dem. Viktigt att kommunen gör verklighet av rekommenderade framtida plan för friluftsliv och naturvård så att planerad förtätning verkligen blir en god boendemiljö och att friluftsvärdena inte försvinner på sikt. Sverige/Uppdelat-efter-omrade/Friluftsliv/kommunal-planering/ Sverige/Regeringsuppdrag/Redovisade-2016/Metod-att-kartlagga-friluftsomraden/ Boverket lyfter fram gränsvärdet 300 meter som ett gränsvärde för hur långt man är beredd att gå till ett grönområde för att använda det ofta. Naturvårdsverket lyfter fram att rimligt avstånd till rekreations- och friluftsområden anses vara 1-3 km. Sverige/Uppdelat-efter-omrade/Friluftsliv/Friluftsmalen/Attraktiv-tatortsnara-natur/ Under rubriken blandas "Rekommendationer" med "Rekommenderat framtida planarbete" Se över rubrikindelning. Miljöbalkens hushållningsbestämmelser är exempelvis en egen rubrik trots att riksintressen etc. som också har egna rubriker utgör en del av dessa hushållningsbestämmelser.

158 Det är bra att kommuninvånarnas behov av närhet till grönska tydliggörs och att särskilt värdefulla tätortsnära grönområden ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Liksom rekommendationen att ta fram en grönstrukturplan som integrerar ekosystemtjänster och behovet av anpassning till ett förändrat klimat. Serviceorterna Befolkningsstatistiken för de fyra serviceorterna behöver redovisas på ett mer överskådligt sätt. I texterna Bebyggelseutveckling samt på kartor redovisas tillgänglig mark för bostäder samt verksamheter. I de flesta fall gäller det äldre detaljplaner som inte utnyttjats eller inte bebyggts fullt ut. Eftersom det inte framgår någon efterfrågan för dessa områden undrar länsstyrelsen hur kommunen avser hantera dessa gamla planer. Det bör också beskrivas vad som byggts på orterna sedan den förra ÖP antogs. Till varje föreslaget utredningsområde bör planen beskriva vilka redan uppmärksammade utredningar samt övriga prövningar enligt annan lagstiftning som kan behövas innan exploatering. Exempelvis berör, eller kan komma att beröra, utredningsområdena i planen förekomster av arter skyddade enligt artskyddsförordningen. Detta behöver utredas närmare i fortsatt detaljplanering. Exempelvis för Påskallavil utredningsområde 1. Detta område berör delvis det område som Föreningen Våneviks gammelskog m.fl. har påpekat hyser betydande naturvärden och förekomst av flertalet fridlysta arter. Områdets allmänna lämplighet behöver närmare utredas i en eventuellt fortsatt planering. Separat artskyddsprövning kan komma att bli aktuell. Påskallavik Under serviceorten Påskallavik 2050 och underrubriken Natur, kultur och friluftsliv går det att läsa att Delar av stenhuggararvet avses avsättas som kulturreservat. Det är inte tydliggjort vilken del av området för stenhuggararvet som planeras avsättas som kulturreservat. Länsstyrelsen har under sin utredning inför eventuellt bildande av kulturreservat identifierat att området Vånevik-Näset innehåller mycket höga värden kopplat till stenhuggeriperioden från 1860-tal fram till 1950-talet. Dessa två områden berättar i sin helhet en riksintressant historia om denna period med bevarade fysiska lämningar vilket myndigheten anser håller kulturreservatsklass. Statens fortsatta utredning i området avbröts dock när det visade sig att området för naturparken söder om Stenvillan visade sig vara planerad genom en byggnadsplan från år Här ligger en intressekonflikt mellan förverkligande av byggnadsplanen och bildandet av kulturreservat då värden kopplade till Stenvillan, stenhuggeriägarnas historia och med tidens gång stenhuggeriverksamhetens påverkan på dessa värden hotas skadas eller försvinna om planen blir verklighet. Länsstyrelsens jurister meddelade också att då det finns en planbestämmelse i området kan man inte lägga en ny bestämmelse ovanpå i form av ett kulturreservat. Det står dock självklart kommunen fritt att bilda ett kommunalt kulturreservat i de delar av området där det är lämpligt.

159 Bockarabygden Det är lovvärt att kommunen planerar för en ny vägsträckning förbi Bockara, punkt 1 samt 2, med hänsyn till vattenskyddet och till boendemiljön i Bockara. Det är dock vanskligt att placera ut ett utredningsområde i förhållande till planerad vägsträckning när man inte vet läget på sträckningen. Det är inte heller utrett om en ny väg förbi Bockara är den sammantaget mest hållbara lösningen för vattenskyddet, trafiksäkerheten och boendemiljön. För att kunna ta ställning till den bästa lösningen gör Trafikverket utredningar i olika steg vilket ännu inte skett i detta fall. Om kommunen nu förordar en sådan ny vägdragning (som dock inte finns i någon statlig projektplanering) så är det ju tillåtligt. Men kommunen bör istället för att visa ett exakt läge, som inte alls är givet går att realisera eftersom sträckningen berör områden med höga värden, bara schematiskt peka ut en korridor eller ett stråk som innebär att man visar på en möjlighet och en viljeinriktning. Denna kan ändå få betydelse genom att man inte bygger bort möjligheten genom att man släpper fram annan markanvändning. Samtidigt är det en intressant diskrepans mellan MKB och planens bedömning av projektidén. Figeholm I östra delen av Figeholm vid vattnet finns ett utredningsområde för besöksnäringen. Detta område sammanfaller med detaljplan DP 0882-P190 för Figeholms fritids och konferensanläggning. Området berörs av en mängd allmänna intressen (riksintresse för friluftsliv enligt 3 och 4 kap. MB, högexploaterad kust enligt 4 kap. MB, högsta naturvärde, strandskydd, riksintresse för naturvården enligt 3 kap. MB, fornlämningar. Området ligger även inom område för klimatanpassning på grund av stigande havsnivåer. MKB påtalar flera intressen som berör Utredningsområde 1 Figeholm. Det är däremot inte möjligt utifrån beskrivningen av målen för detta område bedöma inverkan på vare sig berörda riksintressen eller övriga värden. Oskarshamn stad och omland Fördjupningen av Oskarshamn stad antogs Eftersom den översiktsplan som nu är ute på samråd vid antagande är överordnad föp Oskarshamn ska föp revideras i enlighet med de riktlinjer och ställningstaganden som finns i ÖP. Temaområde Kust, skärgård och hav Planering för havsområdet - Även om planering för havsområdet kommer att preciseras i en kommande FÖP för kust och havsområdet bör aktuell ÖP förtydligas i flera avseenden för att fungera som planeringsinstrument även för denna halva av kommunen även i detta skede. Finns möjligen underlag att hämta från gällande ÖP som fortfarande kan betraktas som aktuellt? Övrigt Eftersom förslaget till stora delar saknar avvägningar och viktning mellan enskilda som allmänna intressen uppfattas det mer som ett politiskt visionsdokument.

160 Länsstyrelsen uppmärksammar att många Rekommendationer, som uppfattas som vägledning och viljeinriktningen för efterkommande planering, tillstånd och lov, är i själva verket lagkrav enligt bland annat PBL och MB. Dessa rekommendationer kan därför inte ses som vägledning eftersom det är frågor som kommunen redan har ansvar för eller skyldighet att göra. I översiktsplanen ska kommunen redovisa grunddragen i den avsedda mark- och vattenanvändningen, hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras, vilken hänsyn som ska tas till allmänna intressen och hur man tänker tillgodose riksintressen och miljökvalitetsnormer. Översiktsplanen ska redovisa hur kommunen tänker ta hänsyn till allmänna intressen vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. De allmänna intressena anges i plan- och bygglagens andra kapitel. Riksintressen ska anges särskilt. Kravet på redovisning av de allmänna intressena innebär att kommunen preciserar vilka intressen som ska tillgodoses, var de ligger, hur de avgränsas samt avgör vilket intresse som ska gälla om det råder konflikt mellan dem (avvägning). I riktlinjer eller rekommendationer anges vilken hänsyn som ska tas, till exempel när det gäller detaljlokalisering och utformning av nya byggnader En översiktsplan ska kunna förstås och användas av många olika personer, både av professionella och av privatpersoner. Det är viktigt att översiktsplanen är begriplig och överskådlig och att det går att skilja på vad som är ställningstaganden och vad som är beslutsunderlag. Det bör tydligt framgå vad kommunfullmäktige har tagit ställning till. Kommunerna har stor frihet i sitt val av utformningen av översiktsplanen. Så länge planen innehåller det lagen kräver och dess innebörd och konsekvenser tydligt går att utläsa kan planerna se väldigt olika ut. Konsekvenserna av den föreslagna användningen ska tydligt framgå i planen. I förslaget har ett separat dokument tagits fram Konsekvensbeskrivning av översiktsplan för Oskarshamns kommun 2050, länsstyrelsen anser att den redovisningen ska ingå i huvuddokumentet och delas upp för varje delkapitel så att konsekvenserna blir tydligare. Länsstyrelsen anser att tydligare ställningstaganden gällande framför allt mark- och vattenanvändningen behöver inarbetas i förslaget för att syftet med översiktsplanen ska kunna tillgodoses. Översiktsplanen ska också redogöra för hur bygglov utanför planlagde områden ska hanteras. Ett stöd i ÖP för den typen av ärenden underlättar kommunen hantering av ärenden. Vidare bör strukturen och rubriceringen i plandokumentet rent allmänt ses över. Den är inte helt logisk i alla stycken och mycket sammanlänkad information återfinns uppsplittrad på flera olika avsnitt utan korshänvisning, vilket gör överblicken svår. Vilka som ingått i arbetsgruppen samt styrgrupp bör tydligt framgå. Det vore också intressant att veta hur kommunen arbetat under samrådet för att nå ut med information och genomförda samrådsmöten.

161 Miljökonsekvensbeskrivning Det finns preciserade krav på vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla. Samtidigt förtydligas också att innehållet ska anpassas till det som är rimligt. Det innebär att uppgifterna som ska tas in i miljökonsekvensbeskrivningen ska vara rimliga med hänsyn till bland annat planens innehåll och detaljeringsgrad och att vissa frågor kan bedömas bättre i samband med andra planer eller tillståndsprövningar. Avgränsningen av miljökonsekvensbeskrivningens innehåll ska göras i samråd med länsstyrelsen. Något avgränsningsamråd har inte genomförts inför MKB. För en miljöbedömning på översiktlig nivå är det dessutom särskilt viktigt att beskriva och bedöma de storskaliga, kumulativa och indirekta effekter som planförslag och alternativ kan ge upphov till och skälen för valda alternativ. Det är också viktigt att ta fasta på sambanden mellan olika miljöaspekter. Betydande miljöpåverkan på översiktsplanenivå handlar mycket om att se till dessa typer av förändringar och hur de kan motverkas eller mildras i kommande planering. Det är också i ljuset av den här typen av betydande miljöpåverkan som alternativ i översiktsplaneringen behöver formuleras. Den betydande miljöpåverkan som kan antas uppkomma ska avse följande aspekter: biologisk mångfald befolkning och människors hälsa djurliv och växtliv mark, vatten, luft och klimatfaktorer materiella tillgångar landskap och bebyggelse forn- och kulturlämningar och annat kulturarv. Dessutom bör det inbördes förhållandet mellan dessa aspekter beskrivas. Länsstyrelsen anser därför att MKB ska göras om så att ovan nämnda aspekter hanteras som en integrerad del av översiktsplanen. Fördjupningar, tematiska tillägg och övriga planeringsdokument Sammanställning av befintliga och planerade fördjupningar och tematiska tillägg bör finnas i ÖP. Även en tidsplan för när planerade planer och strategier ska tas fram bör framgå. Dessa planer omnämnds i planförslaget: VA-plan, antagen Vindkraftplan, antagen Rekommenderade eller planerade FÖP för kust, skärgård och hav FÖP för Oskarshamns stad 2014, aktualisering LIS-områden Landsbygdsutveckling i sjö- eller havsnära lägen långsiktig plan för lokal produktion av förnybar energi, där det tematiska tillägget för vindkraft ingår och aktualiseras

162 Klimatfrågor Klimat- och sårbarhetsanalys eller utökad risk- och sårbarhetsanalys för Oskarshamns kommun Landsbygdsstrategi Grönstrukturplan Skogsbruksplan, revidering Friluftsplan Gång- och cykelplan/strategi Tysta områden, kartläggning och strategi för det fortsatta bevarandet Energieffektivt byggande Texten bör kompleeteras med lagen (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisning som innebär att kommunen kan ställa krav. Krav kan även ske inom ramen för exploateringsavtal. Bebyggelseutveckling Texten borde utvecklas med lagen (20000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar (bostadsförsörjningslagen) och kommunens bostadsförsörjningsprogram bör tas upp. Förskola och skola Länsstyrelsen tipsar om Boverkets tema del om barn- och ungas utemiljö. Deltagande Beslut att avge detta yttrande har fattats av länsarkitekt och chef för samhällsbyggnadsenheten Pär Hansson efter föredragning av planarkitekt Ted Kransby. I ärendet har även samordnare förorenade områden Lill Ljunggren, klimatanpassningssamordnare Lars Ljungström, naturvårdshandläggare Tomas Järnetun, samordnare naturskyddsenheten Per-Markus Jönsson, byggnadsantikvarie Lotta Lamke, projektledare integration och bosättning Felix Åsa Everbrand, samt vattenplanerare Eva Hammarström deltagit. Handlingen är signerad digitalt och har därför ingen namnunderskrift. Pär Hansson Ted Kransby Bilagor: Yttrande från Försvarsmakten, Yttrande från SGU Yttrande från SGI Yttrande från Trafikverket,

163 Yttrande från LFV Yttrande från Sjöfartsverket

164 TJÄNSTEUTLÅTANDE Sida 1 Datum Vår beteckning SBN 2017/ Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Planavdelningen Katarina Skoglycka E-post: katarina.skoglycka@oskarshamn.se Tel: Beslutsinstans Samhällsbyggnadsnämnden Samrådsbeslut för detaljplan för Oskarshamn 3:31, centralorten Oskarshamn Förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden ger samhällsbyggnadskontoret i uppdrag att skicka ut detaljplan för Oskarshamn 3:31, centralorten Oskarshamn, med tillhörande handlingar för samråd. Ärendet Detaljplanen görs flexibel med syftet att möjliggöra för bostäder, centrumändamål, kontor, tillfällig vistelse och skola inom fastighet Oskarshamn 3:31. Detaljplanen möjliggör ändrad användning och utveckling av en fastighet i de centrala delarna av Oskarshamn där marken redan är ianspråktagen. Planområdet ligger i anslutning till befintlig bebyggelse, infrastruktur och kommunikationer. I gällande stadsplan från 1957 är området planlagt för kyrkligt ändamål. Svenska kyrkan har sålt fastigheten och för att möjliggöra för andra verksamheter i byggnaden behövs en ny detaljplan. Planområdet ligger intill gamla kyrkogården och stadsparken i Oskarshamns stad. Planområdets areal är ca.1800 m 2. Detaljplanen berör fastigheten Oskarshamn 3:31 som är i privat ägo. Ägaren till fastigheten står för kostnader i samband med planläggning och upprättande av detaljplanen. Detta är fastställt i planavtal. I övrigt förorsakar detaljplanen inga utgifter eller inkomster för Oskarshamns kommun. Lena Saksi Samhällsbyggnadschef Katarina Skoglycka Planarkitekt Beslutsunderlag Tjänsteutlåtande daterat Plankarta Planbeskrivning Barnchecklista Behovsbedömning Skickas till Samhällsbyggnadskontoret

165 PROTOKOLL Sida 1 Samhällsbyggnadsnämndens arbetsutskott Sammanträdesdatum Dnr SBN 2017/ Samrådsbeslut för detaljplan för Oskarshamn 3:31, centralorten Oskarshamn Arbetsutskottets beslutsförslag till samhällsbyggnadsnämnden Samhällsbyggnadsnämnden ger samhällsbyggnadskontoret i uppdrag att skicka ut detaljplan för Oskarshamn 3:31, centralorten Oskarshamn, med tillhörande handlingar för samråd. Ärendet Detaljplanen görs flexibel med syftet att möjliggöra för bostäder, centrumändamål, kontor, tillfällig vistelse och skola inom fastigheten Oskarshamn 3:31. Detaljplanen möjliggör ändrad användning och utveckling av en fastighet i de centrala delarna av Oskarshamn där marken redan är ianspråktagen. Planområdet ligger i anslutning till befintlig bebyggelse, infrastruktur och kommunikationer. I gällande stadsplan från 1957 är området planlagt för kyrkligt ändamål. Svenska kyrkan har sålt fastigheten och för att möjliggöra för andra verksamheter i byggnaden behövs en ny detaljplan. Planområdet ligger intill gamla kyrkogården och stadsparken i Oskarshamns stad. Planområdets areal är cirka 1800 m 2. Detaljplanen berör fastigheten Oskarshamn 3:31 som är i privat ägo. Ägaren till fastigheten står för kostnader i samband med planläggning och upprättande av detaljplanen. Detta är fastställt i planavtal. I övrigt förorsakar detaljplanen inga utgifter eller inkomster för Oskarshamns kommun. Ärendets behandling Samhällsbyggnadskontoret föreslår i tjänsteutlåtande daterat att samhällsbyggnadsnämnden ger samhällsbyggnadskontoret i uppdrag att skicka ut detaljplan för Oskarshamn 3:31, centralorten Oskarshamn, med tillhörande handlingar för samråd. Dagens sammanträde Ordföranden frågar om samhällsbyggnadskontorets förslag tillstyrkes. Arbetsutskottet svarar ja. Beslutsunderlag - Tjänsteutlåtande Plankarta - Planbeskrivning - Barnchecklista - Behovsbedömning Skickas till Samhällsbyggnadskontoret Justerarsignaturer Utdragsbestyrkande

166 15 PLUTO Sv Sv Södra Långgatan 4300 PLANBESTÄMMELSER Följande gäller inom områden med nedanstående beteckningar. Endast angiven användning och utformning är tillåten. Där beteckning saknas gäller bestämmelsen inom hela planområdet. Gränser Planområdesgräns Egenskapsgräns Användning av kvartersmark (PBL 4 kap 5 punkt 3) 19 BCKOS Bostäder, Centrum, Kontor, Tillfällig vistelse, Skola 3: : Hantverksgatan 18 Egenskapsbestämmelser för kvartersmark BCKOS 3:31 e1k1n1 p OSKARSHAMN 3:52 e 1 k 1 n 1 p1 0,0 Största sammanlagda byggnadsyta är 40 % av fastighetens area. (PBL 4 kap 11 punkt 1) Varsamhet ska tillämpas vid ändring, om-, till- och nybyggnad med hänsyn till befintlig byggnads karaktärsdrag vad gäller volym, proportioner, material, detaljer samt färgsättning. (PBL 4 kap 16 punkt 2) Minst 25 procent av fastighetens area ska möjliggöra för infiltration av dagvatten (PBL 4 kap 10 och 13 ) Byggnad får inte placeras närmare än 3 meter från fastighetsgräns. (PBL 4 kap 16 punkt 1) Högsta nockhöjd i meter för huvudbyggnad. Andra byggnader med kompletterande funktion får uppföras med en högsta nockhöjd på 5 meter. (PBL 4 kap 11 punkt 1 eller 16 punkt 1) Prickmark - marken får inte förses med byggnad. (PBL 4 kap 11 punkt 1 eller 16 punkt 1) 3:3 Gamla Kyrkogården Administrativa bestämmelser Genomförandetiden är 5 år från den dag planen vinner laga kraft. (PBL 4 kap 21 ) m Lr 15.5 Skala: 1:500 (A2) GRUNDKARTA till detaljplan för Oskarshamn 3:31 Södra Långgatan, Centralorten Oskarshamns kommun Koordinatsystem i plan: SWEREF Koordinatsystem i höjd: RH2000 Mätklass II Grundkartan upprättad på Samhällsbyggnadskontoret Kartavdelningen Ida Norling Kartchef 14.5 Byggnader Höjd enligt plan Egenskapsgräns Användningsgräns Utfartsförbud Gränspunkt gällande Fastighetsgräns Kvarterstraktgräns Traktgräns Gemensamhetsanläggning Vattendrag Strandlinje Järnväg Vägkant Vägkant - GCväg Vägkant - räcke Gångstig 2720 Polygonpunkt 6247 Höjdfix Staket Mur Grindstolpe Stenmur Slänt Kajkant Brygga Trappsymbol Ägoslagsgräns Lövskog Berg i dagen Hagmark Barrskog Sankmark Åkermark Ledningsrätt Officialservitut Belysningsstolpe Tele Rikskabel El Luftledning högspänning Häck Lövträd Barrträd Översiktskarta Till planen hör: Planprogram Samrådsredogörelse program Barnchecklista Detaljplan för Oskarshamn 3:31 Centralorten Oskarshamns kommun Samråd Upprättad i april 2018 Regina Laine Planchef Planbeskrivning Miljökonsekvensbeskrivning Fastighetsförteckning Samrådsredogörelse Kalmar län Reviderad Katarina Skoglycka Planarkitekt Granskningsutlåtande Gestaltningsprogram Kvalitetsprogram Illustration Beslutsdatum Instans Samråd SBN Granskning SBN Antagande SBN Laga kraft

167 S AM RÅ DS HA ND L IN G PL A NB E S K R I V N I N G Detaljplan för Oskarshamn 3:31 Centralorten, Oskarshamns kommun Upprättad av samhällsbyggnadskontoret i april 2018 Dnr SBN 2017/ Uppdragsbeslut Samrådsbeslut Granskningsbeslut Antagande Laga kraft

168 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR OSKARSHAMN 3:31 MEDVERKANDE I PLANARBETET Detaljplanen har upprättats av samhällsbyggnadskontoret i Oskarshamns kommun. Följande personer har medverkat i planarbetet: Oskarshamns kommun Katarina Skoglycka Regina Laine Håkan Johansson Frida Stenmark Mikael Strömberg Marie Lindström Planarkitekt Planchef Mark- och planingenjör Bygghandläggare Bygglovsarkitekt Miljö- och hälsoskyddsinspektör Sida 2

169 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR OSKARSHAMN 3:31 INNEHÅLL INLEDNING...4 Vad är en detaljplan? 4 Detaljplaneprocessen - standard planförfarande 4 SYFTE OCH OMFATTNING... 6 Planens syfte 6 Läge och areal 6 Markägoförhållanden 6 TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN... 7 Översiktliga planer 7 Detaljplaner 7 Strandskydd 7 Riksintressen 7 Fornlämningar 7 Behovsbedömning av miljöpåverkan 7 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR...8 Natur 8 Miljöförhållanden 8 Risk och säkerhet 9 Bebyggelseområden 10 Friytor 11 Gator och trafik 11 Teknisk försörjning 11 Sociala frågor 12 Tillgänglighet 12 Barnperspektivet 12 Planförslaget i text GENOMFÖRANDE...13 Organisatoriska frågor 13 Fastighetsrättsliga frågor och konsekvenser 13 Tekniska frågor 13 Ekonomiska frågor 14 KONSEKVENSER AV PLANENS GENOMFÖRANDE...15 Sida 3

170 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR OSKARSHAMN 3:31 INLEDNING Detaljplanen omfattar Svenska kyrkans f.d. församlingshem intill stadsparken och kyrkogården i Oskarshamn. I gällande detaljplan är området planlagt för kyrkligt ändamål. Oskarshamns församling har sålt fastigheten och nuvarande ägare önskar att detaljplanen ändras för att tillåta andra ändamål än kyrkliga. En ny detaljplan upprättas härmed för att möjliggöra för bostäder, centrumändamål, kontor, tillfällig vistelse och skola inom planområdet, som har samma gränser som fastigheten Oskarshamn 3:31. Detaljplanen består av följande handlingar: - Plankarta med bestämmelser - Planbeskrivning - Fastighetsförteckning - Behovsbedömning - Barnchecklista Plankartan med planbestämmelser är detaljplanens viktigaste handling och är det dokument av planhandlingarna som är juridiskt bindande. Planbeskrivningen (detta dokument) är till för att beskriva detaljplanens syfte och dess förutsättningar och förändringar. I planbeskrivningen ingår också beskrivningar av planens konsekvenser och hur det är tänkt att planen ska genomföras. Nedan ges en inledande beskrivning av vad en detaljplan är och hur processen för just den här detaljplanen ser ut. VAD ÄR EN DETALJPLAN? En detaljplan ska upprättas när det ska byggas nytt eller när bebyggelse ska förändras eller bevaras. Med en detaljplan reglerar kommunen användningen av mark- och vattenområden och redovisar hur gränserna mellan allmänna platser, privat kvartersmark och vattenområden ska se ut. En detaljplan medför i princip en rätt att bygga i enlighet med planen under en särskild genomförandetid, som är minst 5 år och högst 15 år. Planen är bindande vid prövning av lov. Detaljplanen reglerar även andra rättigheter och skyldigheter, inte bara mellan markägare och samhället utan också markägare emellan. Det är en kommunal angelägenhet att planlägga mark och vatten. Detta kallas ofta det kommunala planmonopolet och innebär att det är kommunerna som antar planer inom de ramar som samhället bestämt. Det kommunala planmonopolet innebär att kommunen bestämmer om planläggning ska komma till stånd eller inte. DETALJPLANEPROCESSEN - STANDARDFÖRFARANDE Processen för att upprätta en detaljplan kan ske med standard- eller utökat förfarande. Planförfarandena skiljer sig något åt, men i stora drag följer de samma mönster. I det här fallet upprättas detaljplanen med standardförfarande då förslaget anses vara förenligt med översiktplanen, inte vara av betydande intresse för allmänheten och anses inte medföra betydande miljöpåverkan. Här följer en kortare beskrivning av processen, se även figuren nedan. Samråd Under samrådet är ett första förslag till detaljplan allmänt tillgängligt under minst tre veckor. Syftet med samrådet är att hämta in synpunkter och kunskap från de som berörs av planen. Under samrådet ska länsstyrelsen, kända sakägare samt andra som har ett väsentligt intresse av planförslaget ges möjlighet att lämna synpunkter. Granskning Om inga sakägare har något att erinra mot planförslaget kan planprocessen gå över till ett så kallat begränsat förfarande och går då direkt för antagandeprövning av samhällsbyggnadsnämnden. Har däremot synpunkter på planförslaget inkommit under samrådstiden görs eventuella ändringar i planhandlingarna. Därefter görs det nya planförslaget allmänt tillgängligt för gransk- Sida 4 INLEDNING

171 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR OSKARSHAMN 3:31 ning under minst tre veckor. Under granskningen är det återigen möjligt att lämna in synpunkter på förslaget. Synpunkter som har lämnats in under samrådsskedet behöver då inte lämnas in igen, men de kan kompletteras eller ändras. Antagande och laga kraft Efter granskningen sammanställs inkomna synpunkter i ett granskningsutlåtande och eventuella ändringar görs i planhandlingarna. Detaljplanen antagandeprövas sedan av samhällsbyggnadsnämnden. Om inga överklaganden inkommer vinner detaljplanen laga kraft tre veckor efter det att protokollet från samhällsbyggnadsnämnden justerats. Sida 5 INLEDNING

172 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR OSKARSHAMN 3:31 SYFTE OCH OMFATTNING PLANENS SYFTE Syftet med detaljplanen är att möjliggöra för bostäder, centrumändamål, kontor, tillfällig vistelse och skola inom fastighet Oskarshamn 3:31. LÄGE OCH AREAL Planområdet ligger intill kyrkogården och stadsparken i Oskarshamns stad. Fastigheten Oskarshamn 3:31 är ca m 2. MARKÄGOFÖRHÅLLANDEN Fastigheten har tidigare ägts av Svenska kyrkan, Oskarshamns församling, men har nu sålts och är i privat ägo. Ortofoto, planområdets ungefärliga avgränsning inom den röda prickade cirkeln Den röda ringen visar planområdets läge i förhållande till Oskarshamns centrum och hamn Planområdets ungefärliga avgränsning inom den röda linjen Sida 6 SYFTE OCH OMFATTNING

173 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR OSKARSHAMN 3:31 TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN ÖVERSIKTLIGA PLANER I den gällande översiktsplanen (antagen ) ligger området på gränsen mellan centrum som anges som utvecklingsområde och stadsparken som anges vara fritidsområde. I den fördjupade översiktsplanen för Oskarshamns tätort, antagen 2014, anges inga särskilda riktlinjer för området. DETALJPLANER Planområdet ingår i stadsplan A 3030 från 1957 som reglerar området för kyrkligt ändamål med en byggnadshöjd på max 12 m. Mindre del av detaljplan A 4829 berörs, längs med Hantverksgatan. Anmälningsplikt råder enligt kulturminneslagen om en fornlämning påträffas inom planområdet. Om fynd görs av plats eller föremål som omfattas av fornminnesskydd ska arbetet stoppas och fyndet anmälas till Länsstyrelsen, som har att besluta om och på vilka villkor arbetet får fortgå. BEHOVSBEDÖMNING AV MILJÖPÅVERKAN Samhällsbyggnadskontoret har gjort en behovsbedömning för att undersöka om planen innebär betydande miljöpåverkan. Utifrån denna bedöms inte detaljplanens genomförande medföra betydande miljöpåverkan. Någon miljökonsekvensbeskrivning har därför inte upprättats. Se behovsbedömningen för ställningstagande och motivering. Stadsplan för Gamla kyrkogården och kvarteren Församlingshemmet och Storken (A 3030), berörd del markerat med rött. STRANDSKYDD Planområdet berörs inte av strandskydd. RIKSINTRESSEN Planområdet omfattas inte av några riksintressen. FORNLÄMNINGAR Det finns inga kända fornlämningar inom planområdet. Sida 7 TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN

174 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR OSKARSHAMN 3:31 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR NATUR Mark och vegetation Planområdet består till 75 % av hårdgjorda ytor, som utgörs av byggnad och asfalterade gångar och parkering. Resterande ytor är till största del klippt gräsmatta med några buskar och träd. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Den andel av ytan som inte är hårdgjord ska också i fortsättningen inte hårdgöras. Markbeskaffenhet och geotekniska förhållanden Enligt Sveriges geologiska undersöknings (SGU:s) jordartskarta består området av berg. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Planförslaget innebär inga förändringar gällande geotekniska förhållanden. MILJÖFÖRHÅLLANDEN Miljökvalitetsnormer Det finns tre aktuella förordningar om miljökvalitetsnormer; en för föroreningar i utomhusluft, en för vattenförekomst och en för omgivningsbuller. En detaljplan får inte medföra att en miljökvalitetsnorm överträds. Luftföroreningar Luftkvalitetsförordningen (2010:477) anger normer för ämnena kvävedioxid/kväveoxid, svaveldioxid, bly, partiklar, bensen, kolmonoxid, ozon, arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren i utomhusluft. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Miljökvalitetsnormerna för luft bedöms inte överskridas. Miljökvalitetsnormer för yt- och grundvatten EU:s vattendirektiv (Ramdirektivet för vatten) infördes i svensk lagstiftning år 2004 genom bland annat Vattenförvaltningsförordningen. Implementeringen av vattendirektivet bedrivs med hjälp av ett antal miljökvalitetsnormer (MKN) som beskriver den kvalitet eller den status en vattenförekomst ska ha uppnått vid en viss tidpunkt. Den vattenförekomst som berörs av planförslaget är Inre Oskarshamnsområdet, dit dagvattnet leds från området. Inre Oskarshamnsområdet saneras för närvarande genom att förorenade sediment muddras upp. Saneringen beräknas vara klar år Vattenförekomsten har idag måttlig ekologisk status och uppnår ej god kemisk status enligt vattenmyndighetens statusklassning. Åtgärder sker genom Oskarshamns kommuns arbete med VA-planering, som sker i fyra steg; framtagande av VA-översikt, VApolicy, VA-plan samt implementering i den kommunala budgeten och översiktsplaneringen. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Planförslaget bedöms inte påverka miljökvalitetsnormerna för vatten negativt. Dagvatten I kommunens VA-policy står det att dagvattenlösningar ska bidra till att miljökvalitetsnormerna för hav, sjöar och vattendrag kan uppnås. Dagvattensystemen ska vara utformade så att en så stor del av föroreningarna som möjligt kan avskiljas eller nedbrytas under vattnets väg till recipienten. Tillförseln av föroreningar till dagvattensystemen ska begränsas så långt som möjligt och föroreningar ska i första hand hanteras vid källan. Ett bra sätt att ta hand om dagvatten är att fördröja vattnet inom fastigheten, genom att låta det tränga ner i marken (infiltreras) på tomtens grönytor eller andra genomsläppliga ytor, exempelvis grus eller plattor med genomsläppliga skarvar. Mark som idag inte är hårdgjord bör bevaras så för att dagvattenmängden från området inte skall öka. Sida 8 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR

175 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR OSKARSHAMN 3:31 Några exempel på lösningar för lokal hantering av dagvatten är: regnträdgård, svackdike och gröna tak Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Minst 25 % av fastighetens area ska möjliggöra för infiltration av dagvatten. Buller Det är viktigt att man ur god boende- och miljösynpunkt planerar bostäderna så att riksdagens riktvärden gällande buller från trafik uppnås. Ljudnivåer från trafik regleras i förordningen (2015:216) om trafikbuller. Fr.o.m. 1 juli 2017 har regeringen beslutat om en förordningsändring som innefattar en höjning av riktvärdena för buller vid en bostadsbyggnads fasad från spår- och vägtrafik. Ändringen av riktvärden för buller innebär att för bostäder upp till 35 m 2 höjs riktvärdet för den ekvivalenta ljudnivån vid fasad från 60 dba till 65 dba. För bostäder större än 35 m2 höjs riktvärdet från 55 dba till 60 dba. Om möjligt eftersträvas lägre nivåer än vad riktvärdena anger. Planområdet påverkas av trafikbuller från gatorna Södra Långgatan och Hantverksgatan, som båda har en skyltad hastighet på 40 km/h. Kommunen mäter regelbundet trafiken på vägarna i centralorten. Mätningar år 2017 av antal fordon i snitt per dygn en medelvardag för ett helt år (ÅVDT; årsmedels-vardags-dygns-trafik) visade att Södra Långgatan trafikeras med ca 4400 fordon/dygn. Hantverksgatan trafikeras med ca 3400 fordon/dygn. Genom Boverkets metoder i skriften Hur mycket bullrar vägtrafiken? går det att översiktligt beräkna vägtrafikbuller. Genom dessa metoder beräknas den ekvivalenta ljudnivån från vägtrafik vara 59 dba till 60 dba vid den befintliga byggnadens norra fasad. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Planförslaget bedöms inte medföra att högsta rekommenderade gränsvärden gällande buller överskrids. Bulleruträkningen enligt Boverkets metod som beskrivits i skriften Hur mycket bullrar vägtrafiken? visar på 59 till 60 dba ekvivalent ljudnivå med hänsyn till hastighet, antal fordon/ dygn samt avstånd till vägmitt. Förorenad mark Det finns inga kända föroreningar inom planområdet. Det har funnits en kolpanna för uppvärmning som numera är borttagen. Nu används fjärrvärme. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Inga åtgärder vidtas gällande föroreningar. Radon Radonnivåerna i området bedöms vara mellan normalt och förhöjda enligt en översiktlig kartering av markradonpotential från 1990-talet. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Bostadsbyggnader ska uppfylla lagkrav på radonsäkerhet RISK OCH SÄKERHET Räddningstjänstens insatstid till planområdet är mindre än 10 minuter. Planområdet ligger ca. 19 meter över havet, och löper ingen risk för att påverkas av kommande högre vattenstånd i havet. Det föreligger ingen risk för skred eller erosion. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Detaljplanens genomförande bedöms inte påverka säkerheten negativt. Sida 9 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR

176 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR OSKARSHAMN 3:31 BEBYGGELSEOMRÅDEN Planområdet ligger i centrala Oskarshamn, i anslutning till Gamla kyrkogården och stadskyrkan österut, Kulturhuset med Döderhultarns plats till väster, och centrumbebyggelse norr om platsen. Befintlig byggnad inom planområdet är Svenska kyrkans före detta församlingshem med samlingslokaler och bostäder. Kyrkan flyttade sin verksamhet till andra lokaler år 2017 och sålde fastigheten. Församlingshemmet byggdes under tidigt 1940-tal. Ritningarna godkändes av byggnadsnämnden i Oskarshamn i juni 1939 och vissa invändiga detaljer godkändes Byggnaden anpassades med ramper och handikappanpassad toalett Bygglov för balkonger på den södra byggnadskroppen gavs Byggnaden upptar ca 410 m² markyta och är byggd i tre plan inklusive källare. Idag begränsas byggnadshöjden på befintlig bebyggelse inom planområdet till 12 meter, regleras i detaljplan (A 3030) som vann laga kraft år Bostäder Det finns idag lägenheter i den södra byggnadskroppen. I byggnadskroppen längs Södra Långgatan finns en större samlingslokal. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Planförslaget möjliggör för bostadsändamål samt byggnader med kompletterande funktion. Verksamheter Tidigare verksamhet har varit församlingshem, som nu har flyttat till annan lokal. Användningen ändras för att utnyttja möjligheterna med platsens centrala läge. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Planen tillåter bostäder, centrumändamål, kontor, tillfällig vistelse och skola. Byggnadskultur och gestaltning Byggnaden uppfördes i början av 1940-talet. Arkitekturen är ett exempel på nordisk klassicism, en stil som var vanlig i Norden från omkring 1910 och in på 1930-talet. Byggnaden bedöms ha ett kulturhistoriskt värde och bör hanteras med allmän varsamhet vid förändring. Byggnaden har en välarbetad tegelfasad som ska bevaras. Den har välgjorda detaljer såsom portar, tak och trappor. Byggnadskroppen längs Södra Långgatan har en välarbetad entré med portik på gaveln mot Hantverksgatan. På den här byggnadskroppen ska skyltar undvikas. Fönstrens proportioner och placering i fasaden längs med Södra Långgatan vittnar om användningen som samlingslokal för församlingen. Byggnad inom planområdet som tidigare varit församlingshem för Svenska kyrkan. Byggnaden uppfördes i början av 1940-talet, balkongerna tillkom år Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Varsamhet ska tillämpas vid ändring, om-. till-, och nybyggnad med hänsyn till befintlig byggnads karaktärsdrag vad gäller volym, proportioner, material, detaljer samt färgsättning. Sida 10 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR