Rädda havet med hajen Kaj. En saga om skräpet i våra hav

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Rädda havet med hajen Kaj. En saga om skräpet i våra hav"

Carina Larsson
för 5 år sedan
Visningar:

1 Rädda havet med hajen Kaj En saga om skräpet i våra hav

2 Materialet har tagits fram inom ramen för projektet; Strömmar av plast, och finansieras av Havs- och vattenmyndigheten. Håll Sverige Rent Version 2, september 2016 Författare: Ann-Christin Björnfot, Håll Sverige Rent Illustrationer: Fia Sjögren 2

3 Rädda havet med hajen Kaj En saga om skräpet i våra hav I DET STORA HAVET, långt ner i djupet, bodde en liten pigghaj. Den lilla hajen hette Kaj och han var en mycket duktig simmare. Han kunde simma ifrån alla sina kompisar lätt som en plätt. Han njöt av att kunna röra sig så smidigt och känna det kalla vattnet som forsade runt omkring hans kropp när han simmade fram i raketfart. Kaj hade flera kompisar som också bodde i havet. Kräftis var en havskräfta och de var ute och simmade tillsammans varje dag. En dag när de var ute på en simtur så träffade de Sammi, en annan av Kajs kompisar. Sammi var en fisk, en storspigg. Sammi frågade Kaj och Kräftis om de ville simma med henne och leta efter hennes bror Tammi. Han är försvunnen, sa Sammi sorgset. Men jag hörde den gamla eremitkräftan prata om att den elaka marulken tagit Tammi och håller honom fången i ett gammalt skeppsvrak som ligger på havets botten. Vraket har legat där så länge att det blivit helt täckt av alger och är nu ett hem för många fiskar. Där har marulken också sitt hem. Jag tror att marulken tänker äta upp Tammi! Kan ni hjälpa mig att hitta och befria Tammi? frågade Sammi med bedjande ögon. 3

Kaj var en haj som tyckte om äventyr, men han var också lite försiktig. Men att leta efter Tammi som var fången hos marulken känns både viktigt och modigt, tänkte Kaj. Vi gör det! utropade han.

4 Kaj var en haj som tyckte om äventyr, men han var också lite försiktig. Men att leta efter Tammi som var fången hos marulken känns både viktigt och modigt, tänkte Kaj. Vi gör det! utropade han. Vi befriar Tammi! Tack snälla ni, sa Sammi och gjorde en liten piruett i vattnet av lycka. Sagt och gjort. Kaj, Kräftis och Sammi började sin farofyllda färd mot skeppsvraket. När de simmat en stund hörde de ett ynkligt pip. De tittade sig omkring. Först såg de ingenting. Men sedan såg de en valunge, en liten tumlare, som fastnat i ett nät som drev omkring i vattnet. Hjälp, hjälp, gnällde valen och sprattlade förtvivlat för att komma loss. Våra vänner simmade fram till nätet. Med ett kraftfullt hugg bet Kaj sönder nätet och Sammi och Kräftis rev och slet i nätet. Så befriade de den lilla valungen som tacksamt tumlade runt dem och gav dem varsin kram. Kaj undrade var nätet kom ifrån, han hade aldrig sett ett sådant förr. Det är nog människorna som använt nätet när de fiskat, förklarade Kräftis, som ju visste en hel del om människor och nät och sådant. Nätet har säkert fastnat i något på botten och människorna har tappat det. Ett sådant nät kallas för spökgarn eftersom det fortfarande ligger i havet och fångar fiskar och andra djur, som valungen. Den lilla valen ville simma upp till ytan för att andas lite luft och våra vänner simmade med. Valar behöver få luft i sina lungor, för de kan inte andas i vattnet som fiskarna gör med sina gälar. 4

5 Valungen var glad över att ha blivit befriad och hoppade högt över vattenytan. Tack för hjälpen och hejdå, ropade valungen glatt och simmade sedan lyckligt hem till sin familj. Då plötsligt krockade Kaj med en flaska som flöt på vattnet. Aj, ropade han och gned med ena fenan på huvudet. Han hade fått en bula som ömmade och gjorde ont. När han tittade ut över vattenytan så såg han mängder av skräp som låg och guppade. Det var förpackningar av olika slag, flera plastpåsar, papper, en sko och till och med en gammal trasig badring. Ja det var så många saker, så han kunde inte räkna dem alla. Förskräckt dök han ned under vattenytan igen. Titta, sa Kräftis och pekade nedåt. Där, på havets botten, låg fler saker som inte hörde hemma i havet. Kaj såg en cykel, däck, burkar och mängder med glasflaskor. Han såg också ytterligare ett nät och en fisk som trasslat in sig i det och som var död. Kaj blev så ledsen när han tittade på fisken. Varför skräpar människorna ner i vårt hem havet? klagade Kaj. Jag vill inte ha så många konstiga saker här. 5

6 Nej, svarade Kräftis. Vi vill ha rent och fint här där vi bor. Vi vill inte krocka med flaskor och trassla in oss i nät. Hur kan vi få människorna att sluta skräpa ner i havet? Kaj bara suckade och vännerna fortsatte sin färd mot skeppsvraket. Då kände Sammi att hon var hungrig. Nu är det nog dags för ett mellanmål, sa hon till sina kompisar. Jag är sugen på lite plankton! Vad är plankton? frågade Kaj. Jo det är mycket små kräftdjur och alger som driver omkring i havet och många djur äter dem, svarade Kräftis. Jo titta där! Där fanns små, småbitar, men de såg inte riktigt ut som plankton. Men Sammi var hungrig och skulle precis äta upp de småbitarna när Kräftis ropade: Nej! Ät dem inte! Det är små plastbitar, inte plankton. Va? svarade Sammi. Varifrån kommer plastbitarna och varför ser de ut som plankton? Människorna kastar plasten och så går den sönder i mindre och mindre bitar. Ibland tror djuren att det är plankton och äter dem, men då får de magen full av plast och blir sjuka. Men varför kastar människorna plasten i vattnet? undrade Sammi förbryllat. De slänger plasten uppe på land och så blåser plasten ut i vattnet. De kanske inte orkar slänga sin plastpåse eller vad det nu är, i en soptunna eller lämna in den till återvinningen, svarade Kräftis. Kaj funderar ett tag sedan mumlade han: Så det är plasten från land som blåser ut i havet och i vattnet går plasten sönder i mindre och mindre bitar. Och sedan äter många djur de små, små plastbitarna som mat istället för plankton. Någon borde säga till människorna att sluta skräpa ner, både på land och i havet, muttrade Kaj irriterat. Våra vänner hittade i alla fall lite plankton till slut som Sammi mumsade på tills hon blev mätt. Med förnyade krafter simmade våra vänner återigen mot skeppsvraket. 6

Där är det sjunkna skeppet! ropade Kaj. Snart ska vi rädda Tammi! På långt håll såg de att skeppet var täckt av alger och havstulpaner och fiskar simmade ut och in genom alla dörr- och fönsterhål.

7 Där är det sjunkna skeppet! ropade Kaj. Snart ska vi rädda Tammi! På långt håll såg de att skeppet var täckt av alger och havstulpaner och fiskar simmade ut och in genom alla dörr- och fönsterhål. De skymtade en stor marulk som såg så läskig ut att Kaj nästan ångrade att han följt med Sammi och Kräftis på detta ruskiga äventyr. Marulken simmade in genom en fönsterglugg och de tre kompisarna simmade efter fram till gluggen och kikade in. Därinne såg de Tammi, inlåst i en bur! Marulken hade lagt sig för att sova intill buren. Våra vänner kunde se en nyckel i en kedja runt en av marulkens fenor. Vi måste befria honom, viskade Sammi. Är ni med? Jag vågar egentligen inte, men vi måste, viskade Kaj modigt. Kräftis, Sammi och Kaj simmade så tyst de kunde in genom fönstergluggen och fram till buren. Tammi blev så glad när han såg de tre vännerna. 7

8 Försiktigt, försiktigt började Kaj lossa kedjan runt marulkens fena och lyckades få tag i nyckeln. Nu kunde Sammi låsa upp buren och Tammi simmade försiktigt ut. Som tur var märkte marulken ingenting utan fortsatte bara snarka högljutt. Skönt! De simmade ut genom gluggen igen och begav sig hemåt. Tammi var jätteglad och tyckte att de varit så modiga som befriat honom från marulken och den trånga buren. Jag ska bjuda er på ett fint kalas så fort vi kommer hem, lovade Tammi. Och så blev det, Tammi bjöd på kalas och mycket godsaker blev det. Han serverade plankton och en jättefin algtårta som våra vänner tyckte så mycket om. 8

9 När hajen Kaj sen skulle sova mätt av alla godsaker från kalaset tänkte han på sitt spännande äventyr. Han var så glad över att Tammi var hemma igen men han blev bekymrad när han tänkte på allt skräp som de stött på. Kaj undrade varför människorna kastade så mycket skräp, både i havet och på land. Förstod inte människorna att alla fiskar och andra djur kunde göra illa sig på allt skräp? Och tror människorna att det är nyttigt att äta plast? Men, så plötsligt fick Kaj en snilleblixt! Jag ska skriva en saga, tänkte han. För tänk om någon vuxen någonstans i Sverige, läser sagan för barnen. Och tänk då om barnen vill vara med och kämpa för att få haven fina och skräpfria igen. Kanske genom att berätta att skräp hör hemma i soptunnor och inte på marken eller i havet. Tänk Kaj log lite sömnigt. Sedan somnade han och han drömde om ett rent och fint hav där allt skräp var insamlat och alla barn sa: Vi vill ha skräpfria hav! 9

10 Ett material från Håll Sverige Rent om skräpet i våra hav för förskola, förskoleklass och lågstadiet. Skräpet finns överallt i staden, i naturen och i havet. Håll Sverige Rent arbetar för att förebygga och motverka nedskräpningen. Vi samlar kunskap, driver opinion och tar fram konkreta verktyg och lösningar för att stoppa skräpet. Håll Sverige Rent är en ideell obunden stiftelse. Vi har 90-konto och är därmed en del av Svensk insamlingskontroll. Materialet har tagits fram med stöd av

Relevanta dokument

Rädda havet med hajen Kaj. En saga om skräpet i våra hav

Rädda havet med hajen Kaj. En saga om skräpet i våra hav Rädda havet med hajen Kaj En saga om skräpet i våra hav Materialet har tagits fram inom ramen för projektet; Strömmar av plast Steg II och finansieras av Havs- och vattenmyndigheten. Stiftelsen Håll Sverige