Stockholms universitets synpunkter inför den forskningspolitiska propositionen

Transkript

1 Dnr SU FV Rikard Skårfors Utbildningsledare Regeringen (Utbildningsdepartementet) Stockholms universitets synpunkter inför den forskningspolitiska propositionen Sammanfattning Behov av dubblering av statens sammantagna anslag för forskning, utbildning och innovation under den kommande 10-årsperioden Ett tydligt befordringssystem för kvalitet och jämställd rekrytering Förlängd meriteringsanställning till sex år med bibehållen sjuårsgräns Höjda basanslag för rådighet över rekryteringar och forskningsinfrastruktur Ökade fria projektmedel från Vetenskapsrådet och andra forskningsfinansiärer Stärkt samarbete mellan Vetenskapsrådet och forskningsuniversiteten kring infrastruktur genom permanentad referensgrupp och samordningsuppdrag till VR Ekonomisk isolering av ESS i enlighet med förra regeringens utfästelser Bibehållna SFO-medel även för SciLifeLab vid universiteten Motverkan av kompetensbrist inom utbildningen på forskarnivå Översyn av avgiftssystemet för tredjelandsstudenter Breddat samverkansbegrepp, ingen medelsomfördelning Medel till stärkt utbildningsvetenskaplig forskning hos Vetenskapsrådet Säkrande av bredd inom språkämnen Ökad handlingsfrihet i enlighet med SUUN:s förslag Översyn av statens ägardirektiv för Akademiska hus Riktad nationell satsning på miljövetenskap och precisionsmedicin Inledning Stockholms universitet har av regeringen inbjudits att inför den kommande forskningspolitiska propositionen inkomma med synpunkter och delge utbildningsdepartementet lärosätets forskningsstrategi, vilka prioriteringar som gjorts och hur den framtida inriktningen ser ut. Universitetet välkomnar regeringens ambition att ge den forskningspolitiska propositionen en varaktighet av tio år. Kontinuitet och förutsägbarhet från statsmakternas sida gynnar såväl forskning som högre utbildning och innovation. Stockholms universitet menar, i likhet med Stockholms universitet Besöksadress: Telefon: STOCKHOLM Universitetsvägen 12 Telefax: A-huset, Frescati E-post: rektor@su.se

2 2(8) bland andra Ingenjörsvetenskapsakademien och Karolinska institutet, att det krävs en dubblering av statens sammantagna anslag till forskning, högre utbildning och innovation under den kommande tioårsperioden för att tillgodose samhällets behov. Detta understryker ytterligare behovet av långsiktighet och av en vidareutveckling av de satsningar som gjorts inom ramen för nuvarande forskningsproposition. Inte minst forskningens infrastrukturbehov för framtiden förtjänar här att särskilt lyftas fram. År 2014 beslutade styrelsen för Stockholms universitet om centrala strategier för verksamheten till och med En nyckel i dessa strategier är universitetets sätt att leda och styra forskning, utbildning och samverkan. På forskningssidan sker detta huvudsakligen genom kontinuerlig kritisk omprövning av befintlig verksamhet, av verksamhetsmässigt motiverade omorganisationer samt genom strategiska nyrekryteringar inom utvalda områden. Rekrytering och kompetensutveckling är därför ett av de högprioriterade områdena i universitetets strategier. Särskild uppmärksamhet har ägnats frågan om karriärvägar, bland annat genom införandet av en tydlig befordringsgång, och genom en utredning, följd av ett antal konkreta åtgärder, för att komma tillrätta med missbruk av visstidsanställningar. En särskild satsning har även gjorts på kvinnliga docenters meritering samt på kvinnliga gästprofessorer, i syfte att öka andelen kvinnliga professorer. Karriärvägar och finansieringsmodeller Stockholms universitet instämmer med Kungliga Vetenskapsakademien att forskning så långt som möjligt ska vara ett meritokratiskt system där framgång avgörs av de vetenskapliga kvalifikationerna och inte av faktorer som etnicitet, kön, ålder etc. Idag tillämpas ett befordringssystem för läraranställningar vid Stockholms universitet, där en initial anställning som biträdande lektor ger rätten att prövas för befordran till universitetslektor och därefter till professor. Stockholms universitet anser att det är lärosätena, inte de externa finansiärerna, som i huvudsak ska initiera rekryteringen av lärare. Dessa ska sedan i konkurrens söka finansiering från forskningsråd och andra finansiärer. Ett viktigt komplement är KAW:s program för Wallenberg Academy Fellows, till vilket universiteten nominerar kandidater och därigenom kan göra strategiska avvägningar om framtida forskningsinriktningar. Stockholms universitet skulle gärna se att också forskningsråden, i dialog med universiteten, initierade ett mindre antal läraranställningar liknande de särskilda forskare som tidigare fanns. Universitetet tillämpar öppna, transparenta, internationella utlysningar av sina anställningar. Detta gagnar såväl kvalitet som jämställdhet och internationalisering. Dock är det av största vikt att den tidsbegränsade meriteringsanställningen som biträdande lektor, som bör följa på en postdoktorsperiod, förlängs från dagens fyra år till sex år. Den biträdande lektorn ska under sin meriteringsanställning hinna etablera sig som självständig forskare, vilket även innefattar doktorandhandledning som i regel tar fem år i anspråk, samt i förekommande fall även bygga upp en laborativ verksamhet. Vidare ska den biträdande lektorn hinna skaffa sig såväl pedagogisk erfarenhet som universitetspedagogisk utbildning, samt hinna utveckla sin samverkan med det omgivande samhället. En prövning för befordran till lektor måste i dagsläget påbörjas redan efter tre år. Detta skapar en orimlig arbetssituation och gynnar knappast jämställdheten. Eftersom underlaget vid befordran ofta kommer att vara bristfälligt efter tre år riskerar fler att få avslag med dagens system. Stockholms universitet tar långsiktigt ansvar för alla läraranställningar och kommer därför att tillämpa en försiktighetsprincip vid befordran till lektor. Det är vidare angeläget att dagens sjuårsgräns från disputation till anställning som biträdande lektor bibehålls. Skulle denna gräns sänkas i syfte att öka anställningstryggheten innebär det i praktiken en stor risk att många högkvalificerade unga forskare aldrig ges möjlighet att söka biträdande lektorat, då fönstret för en möjlig ansökan skulle bli alltför litet.

3 3(8) Läraranställningar vid Stockholms universitet är idag fullfinansierade och universitetet tar långsiktigt ansvar för dem, i syfte att göra dem attraktiva, säkra den akademiska friheten och kunna pröva och strategiskt styra vilka ämnen och forskningsinriktningar som ska prioriteras för framtiden. För att kunna bibehålla och utveckla denna modell anser Stockholms universitet att det är angeläget med en kraftfull höjning av basanslaget. Samtidigt är det av yttersta vikt att garantera en ökad andel fria projektmedel från Vetenskapsrådet och andra forskningsfinansiärer. Dessa medel har urholkats under en följd av år eftersom omfattningen inte alls följt den starka ökningen av antalet forskare. Det är även av stor vikt att värna resurserna till det europeiska forskningsrådet ERC. Wallenbergstiftelserna och Riksbankens jubileumsfond utgör här för lärosätena ytterst viktiga komplement till de statliga finansiärerna. För de rekryterade lärarna liksom för lärosätena utgör de icke öronmärkta projektmedlen en viktig resurs och ett kraftfullt incitament för kvalitet. De gör det möjligt för den fria grundforskningen, som generellt måste värnas och ges betryggande resurser att utvecklas på sina egna villkor. De ger därmed också förutsättningar för den nödvändiga högkvalitativa forskningsbredd som krävs såväl för spets som för oväntade genombrott och tillämpningar. Vetenskapliga genombrott är ofta förknippade med långa ledtider och med modet att söka nya vägar för att vinna kunskap, och det är omöjligt att förutsäga vilka forskningsrön som kan generera tillämpningar och i förlängningen omsättas till innovationer, praktisk nytta och ekonomisk tillväxt. Forskningens infrastruktur Infrastrukturernas ökande betydelse för forskningen är idag tydlig inom alla vetenskapsområden. Inte minst märks den inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga området där exempelvis stora databaser spelar en allt viktigare roll. Stockholms universitet välkomnar den goda utveckling som skett avseende styrning och utveckling av forskningsinfrastrukturer under de senaste åren, i riktning mot ökat samarbete och därmed även ett bättre nyttjande av infrastrukturerna. Särskilt välkomnas samarbetet mellan Vetenskapsrådet och universiteten genom den referensgrupp som tillsatts med företrädare för lärosätena, som spelar en viktig roll för att Vetenskapsrådet på bästa sätt ska kunna svara upp mot forskningens faktiska infrastrukturbehov. Stockholms universitet föreslår att denna referensgrupp permanentas, med ett i regleringsbrev till Vetenskapsrådet specificerat samordningsuppdrag. Universitetens större åtaganden och ansvar, jämte det ökande infrastrukturbehovet, innebär samtidigt stora utmaningar och finansieringsmässiga problem för lärosätena, vilket i sig också utgör en kraftfull motivering för höjda basanslag. Sverige har på senare tid gjort tre stora infrastrukturåtaganden, MAX IV, ESS och SciLifeLab, som kommer att ha stor betydelse för forskningens utveckling i riket. Dessa åtaganden måste förvaltas på bästa sätt. ESS har här, genom sin stora kostnad och sin begränsade förankring, en särställning. Det ankommer på universiteten att, med stöd av forskningsfinansiärerna, bygga upp forskningsbasen för ESS i landet. Samtidigt måste regeringen säkerställa att finansieringen av ESS hålls åtskild från övrig forskningsfinansiering, i annat fall kan eventuella fördyringar i ESS orsaka betydande skada för Sveriges forskning som helhet. SciLifeLab har idag två av varandra beroende komponenter, där den ena är den nationella infrastrukturen och den andra är forskningscentret som finansieras av värduniversitetens SFOmedel. Forskningscentret garanterar den flexibla vetenskapliga bas av yppersta klass som krävs för att den nationella infrastrukturen ska utvecklas i takt med, och även kunna leda, den snabba internationella teknikutvecklingen. Många av forskargrupperna leds av SciLifeLab Fellows, unga forskare som rekryteras av värduniversiteten, efter samråd med den nationella styrelsen, och bygger upp och driver sin verksamhet vid centret under sex år för att sedan flytta över till värduniversiteten. SciLifeLab får på detta sätt den starka och flexibla forskarmiljö det behöver och universiteten får möjlighet att rekrytera internationella toppkandidater från den globala

4 4(8) forskarmarknaden. Denna framgångsrika konstruktion förutsätter att beslutsrätten över SFOmedlen ligger hos värduniversiteten. Det är av stort värde att KAW nu initierat ett program för nationella SciLifeLab Fellows, så att dessa fördelar kan komma hela landet bättre till nytta. Forskningsuniversitetens roll Stockholms universitet är ett av Sveriges stora forskningsuniversitet med särskilt fokus på fri grundforskning. Forskningsuniversitetens ämnesbredd garanterar goda förutsättningar för interdisciplinär och tvärvetenskaplig forskning av hög kvalitet. Forskningsuniversiteten har idag också det huvudsakliga ansvaret för forskningens infrastrukturer, vilket också tydligt markerar ett generellt huvudansvar för forskningens utveckling. Detta är ett samhällsansvar som universiteten inte kan frånhända sig, och som har avgörande betydelse för Sveriges position som forskningsnation liksom för det svenska samhällets kunskapsförsörjning. Forskningsuniversiteten har en avgörande betydelse när det gäller att förmå attrahera de främsta internationella forskarna. För forskningens kvalitet generellt spelar dess internationalisering en nyckelroll. Stockholms universitet har exempelvis, tack vare Vetenskapsrådets satsningar på internationellt framstående forskare, kunnat rekrytera fyra sådana forskare inom fysik. Dessa toppforskare tar idag en synnerligen aktiv del i arbetet med ledning och styrning av den framtida forskningen inom sitt vetenskapsområde. Detta har potential att långsiktigt få mycket positiva effekter för hela universitetet. Även universitetets framgångar i rekryteringen av Wallenberg Academy Fellows där Stockholms universitet hittills fått 25% av samtliga beviljade Fellows varav många är internationellt rekryterade forskare är av stor betydelse för kvalitetsförsörjningen i internationell konkurrens inom forskningen. Alla Fellows tillsvidareanställs med rätt att prövas för befordran till professor när tiden är mogen. Till forskningsuniversitetens särskilda roll hör samtidigt att kunna erbjuda kritisk massa i utbildningen av nya forskargenerationer. Utbildningen på forskarnivå är en kärnfråga för sektorn rent generellt där Vetenskapsrådet varnat för framtida kompetensbrist särskilt inom humaniora och samhällsvetenskap, och där kravet på doktorandanställning eller motsvarande under hela utbildningen (som nu är fullt ut genomförd vid Stockholms universitet) riskerar att resurser i allt för stor utsträckning styrs om till postdoktorsanställningar. Det är angeläget att forskningspropositionen adresserar denna framtida utmaning. Även masterutbildningarna är av stor betydelse, och här har Stockholms universitet ett alldeles särskilt styrkeområde, med internationellt höggradigt attraktiva utbildningar. Ett avgörande problem innebar införandet av studieavgifter för tredjelandsstudenter utan motsvarande satsning på ett stipendieprogram i adekvat omfattning. För att säkerställa det internationella utbytet inom högre utbildning förordar Stockholms universitet en översyn av avgiftssystemet i syfte att stimulera global studentmobilitet. Samverkan och kunskapsförsörjning Internationell och nationell samverkan är ett högprioriterat område i Stockholms universitets strategier. Den internationella samverkan är historiskt en självklar del av akademin alltifrån dess tillkomst på medeltiden. Den fortsätter att vara en grundbult i universitetens forskningssamarbete, huvudsakligen drivet av individuella forskare som bäst vet vilka såväl internationella som nationella samarbeten som behövs. Som huvudstadsuniversitet bedriver Stockholms universitet en nationell samverkan på bred front, inte minst i relation till myndigheter och kulturinstitutioner. Universitetet har också gjort en kraftsamling på området genom inrättandet av en ny samverkansavdelning 2015, med uppdraget att såväl samordna som stödja kärnverksamhetens olika samverkansprojekt. Strategiska partnerskap har etablerats med

5 5(8) såväl privata som offentliga organisationer, i syfte att stödja och utveckla forsknings- och utbildningssamarbeten. Stockholms universitet ser samtidigt en tydlig risk att samverkansbegreppet definieras alltför snävt, med ensidigt fokus på tekniska och medicinska innovationer. Komplexiteten i universitetens samverkansuppdrag gör att det lämpar sig illa för mekaniska mätningar. Stockholms universitet vill därför avstyrka alla eventuella förslag till resursomfördelning med samverkan som grund. Som landets största utbildningsuniversitet hävdar Stockholms universitet att samverkansuppdraget allra främst fylls genom kunskapsförmedling, genom att universitetet utbildar människor för att verka på olika håll i samhället. Klart är att universitetet fyller ett stort samhällsansvar genom sina utbildningar, där inte minst yrkesutbildningarna till exempelvis journalist, jurist, lärare, psykolog eller socionom fyller en särskilt angelägen uppgift. Påpekas kan också att flera av de naturvetenskapliga utbildningarna tillgodoser samma samhällsbehov som ingenjörsutbildningarna vid de tekniska högskolorna gör. Integreringen av Lärarhögskolan i Stockholm i Stockholms universitet, den största myndighetssammanslagning som någonsin genomförts i landet, utgör ett särfall som samtidigt extra tydligt visar på universitetets samhälleliga uppdrag. Lärarutbildningarna integrerades i universitetets befintliga organisation, vilket ger unika förutsättningar för samarbete mellan universitetets lärar- och ämnesutbildningar. Satsningarna från statsmakterna på lärarutbildningarnas expansion under senare år har inte åtföljts av någon utbyggnad av utbildningsvetenskaplig och ämnesdidaktisk forskning. Liksom all högre utbildning behöver lärarutbildningarna för sin kvalitetsutveckling den vetenskapliga förankring där lärarna också är forskare. Forskningen bör vara verksamhetsnära, vilket borgar för att forskning och utbildning knyts samman. Det behövs i den forskningspolitiska propositionen en satsning på utbildningsvetenskapliga och ämnesdidaktiska forskningsmedel att söka som projektmedel inom Vetenskapsrådet. Genom att även driva och utveckla uppdrag som ULV (Utländska lärares validering), och Korta vägen (som breddar integrationen utöver lärarutbildningarnas perspektiv till att gälla alla utländska akademiker) tar Stockholms universitet också aktivt del i det samhälleliga ansvaret att skapa goda förutsättningar för de migranter som kommer till Sverige att integreras och bidra till samhällets utveckling liksom invandrargrupper gjort i alla tider. Universitetets vanliga utbildningar, där en stor del av studenterna har invandrarbakgrund, spelar här emellertid den största rollen. Stockholms universitet har gjort det strategiska valet att erbjuda studenterna en stor andel fristående kurser, till gagn såväl för breddad rekrytering som för det livslånga lärandet. Den migrationskris som skakar Europa ställer krav på våra universitet. Forskning och utbildning relaterad till transnationalitet och migration är viktig, men inte minst också språkämnena. Genom att omfördela medel till små språk hör Stockholms universitet till de lärosäten som behållit en stor bredd i språken där många skurit ner. I dagens situation är det ett nationellt ansvar att säkra en stabil grund för språkämnena vid universiteten. För att utveckla matematikkompetensen i Afrika undersöker Stockholms universitet möjligheten att finna finansiering för ett allafrikanskt centrum för matematik, PACM, i Dar es Salaam. Lovande studenter från hela regionen ska där ges en utbildning på avancerad nivå i

6 6(8) förlängningen på forskarnivå enligt Stockholms universitets regelverk, med internationellt etablerade professorer som lärare. Universitetens autonomi Statliga universitet bör ges ökad handlingsfrihet för att kunna bli så framgångsrika som möjligt och på bästa sätt kunna fullgöra sina uppgifter. En hög grad av autonomi ligger i själva universitetstanken: professionerna och kollegierna är bäst skickade att göra vetenskapliga bedömningar och kan bäst garantera lärosätenas konkurrenskraft på den globala arenan. Forskning och utbildning är odelbara och studenterna spelar en viktig roll för utbildningarnas utveckling. Det så kallade SUUN-nätverket mellan lärosäten i Stockholm-Uppsalaregionen har i en rapport, under ordförandeskap av Sten Heckscher, konstaterat att universiteten bör ges utökat mandat till sina styrelser för att kunna delta i internationella samarbeten som bedrivs genom självständiga juridiska personer. De bör även självständigt få ingå avtal, exempelvis avseende lokalförsörjning och bostadsförmedling till studenter och forskare. Vidare bör universiteten få ökade möjligheter att ta emot donationer, även i form av fast egendom; detta skulle kunna möjliggöras genom att lärosätena ges tillgång till stiftelser för ändamålet. Slutligen bör lärosätenas möjligheter stärkas för att hävda sekretess. Stockholms universitet har ett myndighetskapital som i bokslutet för 2014 omfattade 1,208 mnkr. Detta kapital, som utgör 26 % av universitetets totala omsättning på 4,643 mnkr, har, enligt en plan som presenterats för universitetsstyrelsen, införlivats i den strategiska planeringen från universitetsledningens sida för investering i forskningsinfrastrukturer (bland annat Stockholm University Brain Imaging Centre, liksom framtida medfinansiering av nationella infrastrukturer), i nya lokaler (bland annat inför nybyggnationen i Albano), i framtidens lärandemiljöer (i samband med såväl nybyggnation som renoveringar av befintliga lokaler), samt i rekryteringar. Helt i linje med argumentationen i SUUN-nätverkets rapport menar alltså Stockholms universitet att detta kapital för framtiden bör betraktas som en strategisk resurs för lärosätet givet en välförankrad plan för dess omsättning i praktiken. Ett växande problem för universiteten är kostnadsutvecklingen för lokaler där marknadshyresprincipen särskilt i huvudstaden leder till mycket stora kostnadsökningar utan någon förändring av lokalernas kvalitet. Eftersom Akademiska Hus är den helt dominerande hyresvärden och universiteten inte har några andra alternativ än att hyra de lokaler som är byggda för dem så innebär detta en okontrollerad indragning av forskningsmedel från universiteten till staten. Stockholms universitet föreslår att statens ägardirektiv för Akademiska Hus ses över. MIljövetenskap I Stockholms universitets strategi ingår att eftersträva bredd, av mycket hög kvalitet, i forskningen. Detta skapar förutsättningar för att nya spetsområden i framtiden ska kunna utvecklas ur oväntade framsteg och genom excellenta rekryteringar. Bredden möjliggörs av universitetets storlek lärosätet är störst i landet inom sina båda vetenskapsområden. Stockholms universitet har idag ett mycket stort antal spetsforskningsområden; inom det humanvetenskapliga området exempelvis politisk ekonomi samt styrning och utvärdering av offentlig verksamhet, arkeologi eller filosofi. Inom det naturvetenskapliga området återfinns några av de allra mest excellenta miljöerna inom kemi och fysik. Stockholms universitet har, med hjälp av externa finansiärer som Vetenskapsrådet, Wallenbergstiftelserna, Riksbankens jubileumsfond och Europeiska forskningsrådet, i allmänhet

7 7(8) goda möjligheter att vidareutveckla sina styrkeområden på egen hand, och att skapa nya, förutsatt att basanslaget och de fria projektmedlen inom forskningsråden utvecklas som ovan argumenterats för. Ett undantag utgör miljövetenskapen där SciLifeLab nu erbjuder en unik möjlighet för regeringen att genom en riktad nationell satsning utveckla världsledande forskning inom det nya och snabbt växande området miljögenomik. Här redogörs därför kortfattat för detta område och för universitetets miljövetenskapliga forskning. Forskning och utbildning inom miljöområdet hör till Stockholms universitets verkliga styrkor. Forskningsområdet är av central betydelse för människors välstånd, för samhällets utveckling och kanske också för civilisationens överlevnad. Området är oerhört brett vid universitetet, innefattande allt från kemiska studier av miljögifter och deras effekter på människa och natur till studier av hela jordens klimat. Problemen har självklara samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga aspekter men även humanvetenskapliga och juridiska universitetets bredd är här en stor tillgång. Området rymmer omfattande Arktisforskning, däribland uppmärksammade expeditioner med forskningsisbrytaren Oden för att förstå den avgörande inverkan denna region har för klimatutvecklingen. Det rymmer även analyser av styrning av organisationer och samhällen och dess miljökonsekvenser, studier av ekologiska och sociala system inom Stockholms resilienscentrum som efter särskild inbjudan lämnar ett eget inspel med förslaget att nuvarande finansiering via Mistra permanentas i forskningspropositionen och mycket annat. Miljöområdet är även ett av universitetets viktigaste samverkansområden där som exempel universitetets Östersjöcentrum, i samarbete med Stiftelsen BalticSea2020, ger underlag till beslutsfattare för hanteringen av det komplexa ekosystem som Östersjön och dess avrinningsområde utgör. Universitetets samarbete med Stockholm Environment Institute är ett annat gott exempel där för samhället viktiga beslutsunderlag tas fram inom miljöområdet. Uppbyggnaden av SciLifeLab som nationell facilitet för storskaliga genomanalyser har haft stor betydelse för de molekylära livsvetenskaperna, ett av Stockholms universitets allra starkaste forskningsområden. Den avancerade teknikutvecklingen vid SciLifeLab öppnar nu ett helt nytt område, miljögenomik, för miljövetenskaplig grundforskning och dess tillämpningar. Genom storskaliga analyser av arvsmassan, dess uttrycksformer och produkter, kan samverkan mellan gener och miljö studeras i såväl enskilda celler och organismer som i populationer och ekologiska samhällen och i av människan skapade livsmiljöer. Kartläggning av biodiversitet hos växter och djur på land och i hav kommer att öppna dörrar till kunskap och förståelse för miljön vi lever i, dess förutsättningar och begränsningar, samt påverka möjligheterna att hållbart utnyttja ekosystemtjänster samtidigt som vi bevarar biologisk mångfald. Miljögenomik omfattar också studier av samverkan mellan arv och miljö i komplexa ekologiska samhällen och hur dessa påverkas av förändringar i miljön, som klimatförändringar, och förbättrar förutsättningarna för effektiv miljöövervakning av ekosystem och ekosystemtjänster. SciLifeLab, tillsammans med Swetox, ger helt nya möjligheter att analysera miljögifters påverkan på människor och djur. Man kan tex följa effekterna av hormonstörande och neurotoxiska ämnen med storskaliga analyser. Genom att identifiera de biologiska processer som störs kan man koppla exponering av kemikalier till sjukdomar och funktionsnedsättningar. Snabbare analyser av effekterna av nya kemikalier på levande organismer kommer att kunna minska utsläppen av skadliga ämnen till miljön. Detta forskningsområde är på stark tillväxt internationellt och med den högklassiga ekotoxikologiska forskning som bedrivs i Sverige, bla vid Stockholms universitet, finns förutsättningar att utveckla världsledande forskning med SciLifeLab som plattform. Stockholms universitet rekryterar nu strategiskt för att realisera detta.

8 8(8) Det faktum att varje individ är unik, utifrån genetiskt arv men också vad gäller den omgivning där individen formats och lever, utnyttjas idag endast i mycket begränsad omfattning inom hälso- och sjukvården. SciLifeLab ger här unika möjligheter till utveckling av precisionsmedicinen, där strategier för sjukdomsprevention och behandling utgår från varje individs, eller grupper av individers, förväntade sjukdomsutveckling och svar på viss behandling. Inom SciLifeLab har plattformar etablerats med de kapaciteter som utgör en bas för precisionsmedicin, dessa behöver förädlas vidare. En riktad nationell satsning mot precisionsmedicin bör övervägas. Stockholms universitet lämnar med dessa synpunkter och förslag sitt bidrag till arbetet med den forskningspolitiska propositionen, i förhoppning om en fortsatt konstruktiv dialog mellan regeringen, lärosätena och forskningsfinansiärerna till gagn för en stark svensk forskning och kunskapsförsörjning för framtiden.