HÖGSKOLAN DALARNA JOHANNA OLSSON

Transkript

1 HÖGSKOLAN DALARNA Akademin för Industri och Samhälle Ämnesområde: Företagsekonomi JOHANNA OLSSON En sammanfattning av: STUDENTERS FYSISKA AKTIVITETSVANOR & BETYDELSEN AV STUDENTIDROTTSFÖRENINGAR Examensarbete 15 högskolepoäng, VT-10 Handledare: Rune Wigblad Examinator: Rune Wigblad

2 Fenomenet fysisk aktivitet Fysisk aktivitet är en viktig faktor för att främja både hälsa och allmänt välbefinnande hos individerna i vårt samhälle. Varje år beräknas bristen på fysisk aktivitet i världen ge upphov till 1.9 miljoner dödsfall: procent bröstcancer, tjock- och ändtarmscancer samt diabetes, och 22 procent hjärt- och kärlsjukdomar. Fysisk aktivitet definieras av World Health Organization som all kroppsrörelse som är ett resultat av skelettmuskulaturens kontraktion och som resulterar i en ökad energiförbrukning. Regelbunden fysisk aktivitet som till exempel cykling, promenader och dans ger signifikanta effekter på en individs hälsa. Skolan är en viktig arena för att nå ut till många individer i olika åldrar, och idag finns ett antal studier som påvisar att fysisk aktivitet ökar bland annat koncentrations- och inlärningsförmågan bland barn och ungdomar. Att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar ses som en viktig uppgift bland annat för att skapa ett intresse för fysisk aktivitet i tidig ålder. Ytterligare studier visar att det finns en tydlig skillnad mellan inaktiva och aktiva studenter vad gäller studieresultat, där de aktiva presterade bättre än de inaktiva. Många av de studier som finns tillgängliga angående effekterna av ökad fysisk aktivitet i skolan är riktade mot barn och ungdomar i de lägre åldrarna, och endast ett fåtal involverar studenterna vid Sveriges högskolor och universitet. Det borde vara en viktig uppgift att involvera alla målgrupper inom skolan vid planeringen av åtgärder relaterade till fysisk aktivitet. Den svenska regeringen satsar idag 500 miljoner kronor om året för att utveckla idrottens barnoch ungdomsverksamhet i ett projekt som heter Idrottslyftet. Genom Idrottslyftet går kronor varje år till Sveriges Akademiska Idrottsförbund (SAIF). Sveriges högskolor och universitet har idag 61 studentidrottsföreningar, med runt medlemmar, som verkar för att studenterna ska öka eller upprätthålla sina fysiska aktivitetsvanor samt bidra till att skapa gemenskap och föreningsanda. Ett problem för många studentidrottsföreningar idag är marknadsföringen, hur man ska arbeta för att nå ut till alla studenter och få dem att bli medvetna om föreningens aktiviteter. En ytterligare utmaning är att etablera rutiner för en smidig övergång från en styrelse till en annan, och skapa kontinuitet i verksamheten. Centralt i arbetet för att få människor att delta i fysisk aktivitet är skapandet av sociala nätverk, samt att arbeta med människors upplevda hinder för fysisk aktivitet och motion. Studier visar att den viktigaste faktorn för att sprida ett budskap är sociala nätverk. I dessa nätverk finns ofta personer som har en förmåga att influera andra individers attityder och beteende. Dessa individer kallas förändringsagenter, och kännetecknas av att de tror på en att en förändring är möjlig samtidigt som personen kan tänka sig driva igenom förändringen. Fysisk aktivitet bör marknadsföras som något som är passande för alla oavsett kroppsform, förmåga samt kapacitet, och arbetet bör ske långsiktigt med att utveckla grundkunskaperna hos individerna för att uppnå optimal framgång.

3 Syfte och tillvägagångssätt Det övergripande målet med uppsatsen har varit att försöka skapa engagemang och intresse för att vidareutveckla studentidrottsföreningarna på våra högskolor/universitet, för att dels öka den fysiska aktivitetsnivån bland studenterna och dels göra studentidrottsföreningarna mer synliga för studenterna. I uppsatsen finns inga entydiga och konkreta svar på hur målen ska uppnås, utan tanken var att resultatet av empirimaterialet skulle ligga till grund för förslag på förbättringar som studentidrottsföreningarna, högskolan/universiteten och SAIF skulle kunna tänkas vilja göra när de fått en tydligare indikation på vilka uppfattningar och åsikter studenterna har. För att kunna skapa en bild över studenternas fysiska aktivitetsvanor och en förståelse för deras uppfattning om studentidrottsföreningarna har en webbenkät skickats ut till 800 studenter på fyra olika högskolor/universitet, 200 enkäter per skola. Dessa har varit: Lunds Universitet, Umeå Universitet, Högskolan i Jönköping och Högskolan Dalarna. För att ytterligare kunna kartlägga studentidrottsföreningarnas verksamheter och högskolans/universitetets eventuella samarbete har intervjuer gjorts med respektive ordförande och skolledning. Två viktiga faktorer som läsaren bör beakta är den stora variationen i svarsfrekvensen mellan högskolorna/universiteten i förhållande till resultatets validitet, samt att uppsatsens analys har skapats endast utifrån studenternas svar på webbenkäten och de genomförda intervjuerna. Med hänsyn taget till uppsatsens omfattning anses underlaget vara otillräckligt för generaliserade slutsatser men tillräckligt för att påvisa trender i studenternas uppfattningar och studentidrottsföreningarnas verksamheter. Empiriskt resultat Webbenkäten hade en svarsfrekvens på 55.8 procent (75.3 procent kvinnor och 24.7 procent män). Totalt angav 75.6 procent av studenterna att de var fysiskt aktiva, vilket är en positiv utgångspunkt. Siffran minskade dock till 64.9 procent när studenterna fick svara på om de var regelbundet fysiskt aktiva. För att utövandet av motionsidrott ska räknas som regelbundet måste man ägna sig åt fysiskt aktivitet åtminstone 30 minuter minst 3 dagar i veckan. Majoriteten av de inaktiva studenterna, 81.3 procent, angav att de ville bli mer fysiskt aktiva inom de närmaste sex månaderna. I webbenkäten uppgavs de vanligaste hindren för regelbunden fysisk aktivitet vara tidsbrist, trötthet, stress, ingen att motionera med, vädret och att studierna tar allt fokus. Majoriteten av studenterna angav att den största motivationsfaktorn för fysisk aktivitet var att det fick dem att må bra, 91.2 procent. Uppsatsen fann även en tydlig skillnad mellan könen då ett antal av de manliga studenterna angivit att de största motivationsfaktorerna för fysisk aktivitet är att de förbättrar koncentrationsförmågan för studierna (38.1 procent), samt vänner och sociala nätverk (28.6 procent); medan ett antal av de kvinnliga studenterna angivit viktnedgång och utseendemässiga anledningar som de största motivationsfaktorerna (24.8 procent). Vänner och sociala nätverk visade sig vara de huvudsakliga inspirationskällorna för fysisk

4 aktivitet. Enligt webbenkäten har även familj och personliga tränare en positiv inverkan, och båda kan anses tillhöra en individs sociala nätverk. Enligt webbenkäten uppfattar totalt 54 procent av studenterna att studentidrottsföreningen på högskolan/universitetet är inaktiv medan 46 procent anser att föreningen är aktiv. Majoriteten av studenterna var inte aktiva i någon studentidrottsförening (91.7 procent) och den främsta anledningen till inaktivitet var tidsbrist, ingen kunskap om studentidrottsföreningen samt brist på intresse för studentidrottsföreningarna. De studenter som uppgett att de var aktiva i studentidrottsföreningen angav som huvudskäl för sitt engagemang att de var intresserade av deras aktivitetsutbud, de blivit intresserade på grund av kompisar och att intresse hade väckts genom informationsmöte. En förändringsagent är en individ, till exempel en lärare, konsulent, ordförande eller försäljare som påverkar en konsuments beteende i olika situationer. I webbenkäten fick studenterna svara på vem de ansåg vara en förändringsagent i deras omgivning. Totalt svarade 37.2 procent att en känd idrottsprofil var deras förändringsagent procent angav medlemmarna i en studentkår, 32.4 procent hade någon annan, företrädelsevis vänner eller familjemedlemmar i rollen som förändringsagent. 60 procent av studenterna som svarade ville ha information från studentidrottsföreningarna genom e-post, 51 procent ville att all information skulle finnas tillgänglig på föreningens hemsida och 45.2 procent såg helst att de fick information genom en informationstavla. Resultatet av intervjuerna visade att det fanns något slags samarbete mellan alla fyra högskolor/universitet och studentidrottsföreningarna. På de två högskolorna fanns ett indirekt samarbete med studentidrottsföreningen och på de två universiteten fanns ett direkt samarbete. Resultatet visade även att i det fall ett direkt samarbete existerade så var studentidrottsföreningen verksam i större utsträckning än i de fall då ett indirekt samband förekom. Nedan följer en separat analys av högskolan/universitetet och dess studentidrottsförening/studentidrottsföreningar. Lunds Universitet: Vid universitetet finns tre studentidrottsföreningar: Lunds Gymnastik- och Idrottsförening (LUGI), Teknologkårens Idrottsförening (Te IF) och Victoria Idrottsförening (Vic IF). Ett direkt samarbete finns mellan LUGI och universitetet, bland annat hyr LUGI ut skrivningsplatser till universitetet under tentamensperioderna samt genom universitetets motionsstiftelse Gerdahallen där LUGI bedriver en del av sin verksamhet. Det finns inget samarbete mellan universitetet och Te IF samt Vic IF eftersom de har andra samarbetspartners. Majoriteten av studenterna vid Lunds Universitet ansåg att deras studentidrottsföreningar var aktiva, och här uppgav även flest studenter att de var aktiva i studentidrottsföreningarna. Den främsta anledningen till att studenterna inte var aktiva i studentidrottsföreningarna var avsaknad av motivation, tidsbrist eller okunskap om föreningarna. De främsta förbättringarna studentidrottsföreningarna kunde göra enligt studenterna var att öka

5 marknadsföringen, öka/ändra och anpassa utbudet av aktiviteter samt skapa bättre tider för aktiviteterna. Umeå Universitet: Vid universitetet finns två studentidrottsföreningar: Idrottsklubben Studenternas i Umeå (IKSU) och Myggans Orienteringssällskap (MOS). MOS bedriver en fristående verksamhet och samarbetar inte med universitetet. IKSU har ett direkt samarbete med universitetet bland annat stödjer universitetet föreningen genom bidrag och donationer. IKSU spelar även en avgörande roll som konkurrensfaktor för universitetet och parterna har utvecklat ett mycket nära samarbete. Drygt hälften av studenterna på Umeå Universitet ansåg att deras studentidrottsföreningar var aktiva. De främsta anledningarna till inaktivitet uppgavs vara tidsbrist samt annat. Analysen av kategorin annat visade att studenterna ansåg att medlemsavgifterna var för höga. Vilket även var det mest återkommande förslaget på förbättring; sänkning av medlemsavgifterna samt införandet av ett mer flexibelt betalningssystem. Högskolan i Jönköping: Högskolan har en studentidrottsförening: Jönköpings Studenters Idrottsförening (JSIF). Samarbetet mellan de två parterna går indirekt genom studentkåren i form av att högskolan ger ekonomiskt bidrag till studentkåren, som senare vidarebefordrar en viss del till JSIF. Lokalbrist och påtryckningar från JSIF om förbättrade motionsmöjligheter i kombination med högskolans positiva inställning till fysisk aktivitet har lett till beslut om att bygga en träningsanläggning i anknytning till högskolan. Majoriteten av studenterna vid Högskolan i Jönköping ansåg att deras studentidrottsförening inte var aktiv och endast 1.4 procent var aktiva. Den främsta anledningen till inaktivitet var tidsbrist, avsaknad av motivation samt att de saknade kunskap om JSIF och dess aktivitetsutbud. Ett flertal av studenterna angav även att de bodde på annan ort. Studenterna ansåg att marknadsföringen av föreningen var den primära förbättringen som föreningen borde göra. Högskolan Dalarna: Vid högskolan finns en studentidrottsförening: Högskolans Idrottsförening Falun (HIFF). Samarbetet mellan parterna går indirekt via studentkåren genom att högskolan ger ett ekonomiskt bidrag till kåren, som vidarebefordrar detta till HIFF. Drygt hälften av studenterna på Högskolan Dalarna ansåg att HIFF var en aktiv idrottsförening. Den främsta anledningen till inaktivitet var tidsbrist, avsaknad av motivation samt att de saknade kunskap om föreningen. Studenterna ansåg att HIFF i första hand borde förbättra sin marknadsföring, utbudet av aktiviteter samt utöka informationen och visa vilka aktiviteter som erbjuds. Slutdiskussion och förslag till förbättring Det satsas redan mycket pengar på idrottsutvecklingen idag, och ett ekonomiskt stöd är en förutsättning för mer fysisk aktivitet i samhället. Under de senaste tjugo åren har kunskapen och medvetenheten om de positiva effekterna av fysisk aktivitet ökat markant i Sverige, vilket fått genomslag i alla delar av

6 samhället. Det faktum att 81.3 procent ville ändra sin livsstil och bli mer aktiva är något som studentidrottsföreningarna, SAIF och RF borde reflektera över, liksom varför majoriteten av studenterna inte är aktiva i studentidrottsföreningarna. Tidsbrist är en av de mest återkommande anledningarna till fysisk inaktivitet och författaren ställer sig även kritisk till denna anledning, då det oftast handlar om planering och prioritering - har man viljan att utöva fysisk aktivitet avsätter man också tid för det. Många aktiviteter arrangeras på kvällstider, då man kan anta att studenterna väljer att prioritera det man inte hinner med på dagtid. Dessa studenter skulle gynnas av fler aktiviteter på dagtid, vilket flera studenter har föreslagit, och som exempel på lämpliga aktiviteter har man angett löpträning i grupp och andra utomhusaktiviteter. Bristen på motivation och kunskap om studentidrottsföreningarna är även återkommande anledningar till varför studenterna inte är aktiva, att utveckla mer effektiva kommunikationsstrategier skulle ge föreningarna kunskap om vilka aktiviteter studenterna ville ha, och genom att erbjuda nya intressanta aktiviteter och marknadsföra dem till alla skulle fler studenter kunna tänkas bli motiverade. De studentidrottsföreningar som redan har en etablerad verksamhet bör granska sina verksamheter kritiskt och ha i åtanke vad det innebär att vara just en studentidrottsförening. Studentvänliga medlemsavgifter och ett utbud som passar alla individer oavsett träningsnivå bör ha en central roll i deras utvecklingsstrategier. Bedriver man en omfattande studentidrottsverksamhet skulle det även kunna tänkas att man tar på sig ansvaret för värdskapet vid turneringar mellan lärosätena, cuper och tävlingar, och arbetar för att utöka dessa aktiviteter. Studentidrottsföreningarna bör även understryka att man lär sig otroligt mycket av ideellt arbete och att ett aktivt utvecklingsarbete i en förening i många fall räknas som en merit. Ett sätt att få fler studenter att vilja vara aktiva i en föreningsstyrelse kan vara att erbjuda någon form av utmaning eller morot till dem som tar steget. Likaså skulle aktiva medlemmar få feedback på sitt arbete genom att till exempel bli utvald till "Årets medlem", om de rekryterar nya medlemmar, kommer på nya aktiviteter och så vidare. Man kan fundera vidare på vilka finansiella strukturella eller idémässiga satsningar SAIF tillsammans med RF skulle kunna göra för att stödja de enskilda studentidrottsföreningarna i deras utveckling. Några tänkbara förslag är att starta upp nya mer omfattande projekt samt arrangera föreläsningar, konferenser och workshops med studentidrottsföreningens styrelse för att skapa intresse och motivation. Det finns inga entydiga svar, men faktum kvarstår att studentidrotten är otroligt betydelsefull och central för studenternas hälsa och välbefinnande, och det borde vara en självklarhet att varje högskola och universitet i Sverige erbjöd möjlighet till organiserad och regelbunden fysisk aktivitet.

7 Studenternas förslag till förbättring Annordna fler aktiviteter och göra detta även på andra tider än den nuvarande. Erbjuda alternativa aktiviteter som yoga, fäktning, kampsporter, till lågt pris och av goda instruktörer. Även nybörjarkurser i sådant som folk vanligtvis redan kan som typ crawl eller fri dans. Bättre marknadsföring och spännande utbud, även träning dagtid. Lägre priser och tydligare information på hemsidan. Ha riktigt bra rabatter för studenter samt ha mer information på alla fackhögskolor. Poängtera att alla är välkomna och kanske skaffa aktiviteter som passar även nybörjare. Bättre marknadsföring så att man som elev vet vad som erbjuds. Börja med badminton! Sänka priset. Först och främst måste de visa upp sig på något sätt, så att det blir tydlig att de finns, var de håller hus, vad de erbjuder för aktiviteter, vem som är ledare, hur man blir medlem osv. Organisera någon form av klassturneringar. Fler aktiviteter, kanske någon bara för tjejer t.ex. innebandy. Tycker att killar ofta blir för tävlingsinriktade och tjejer vågar kanske inte heller vara med killar i lag. Anpassa lokal/ort. Tider, pris och information. Samt val av aktiviteter. Rimligt pris på medlemskap och intressanta aktiviteter, bland annat sådant man inte kan göra själv: brännboll, innebandyturneringar etc. Och även roliga arrangemang så som resor till ishotell och skidåkning, eller kajakpaddling med övernattning ute. Jobba bort kopplingarna till övrig studentverksamhet. Erbjuda riktigt bra ledare. Positiva och välkomnande ledare/tränare. Byta aktiviteter från fotboll och spökboll och basketboll och allt annat som har med boll att göra. Bra aktiviteter, nära till skolan och schemalägga dem på bra tider efter föreläsningar. Aktiviteter som gör att man faktiskt kan komma dit utan att skämmas för att man inte är pinnsmal. Marknadsföring, informera i klasserna. Erbjuda någon form av tävling/uppmaning där även de som pendlar kan vara med, så att aktiviteten kan göras på hemmaplan. Att träningslokalerna och omklädningsrummen var lite fräschare, då skulle man nog trivas bättre. Trevligare attityd. Anordna aktivitetsdagar med löpning och aerobics som man klassvis kan medverka i. Arrangera tävlingar i slutet av terminerna. Göra det enkelt, lättillgängligt och informellt att delta samt göra det till ett socialt event där idrotten inte egentligen är i fokus. Tydligare gå ut med dagar och tider när de olika aktiviteterna sker, erbjuda gratis provträningar och informera bättre att alla är välkomna. Vara peppande och stöttande när man är där. Ha regelbundna träffar/träningar inom olika idrotter. Erbjuda flertalet aktiviteter till ett lågt pris. Börja med friidrott!

8 Synas mer via marknadsföring, försöka locka personer att brinna för föreningen så att det blir attraktivt att delta. Skapa roliga, annorlunda aktiviteter, något annat än det vanliga (exempelvis korpfotboll). Hitta på nya saker! Erbjuda gruppträning med särskilda mål, så som löpning, cykel, skidor och simträning i grupp. Gärna med speciella teknikgenomgångar för att generera mera kunskap hos utövarna. Som det är nu, vet jag inte alls vad utbudet ens består av. Kan tänka mig att det säkert behövs lite alternativa tider att idrotta på. Vad jag vet om studentkårens aktiviteter i övrigt är att de flesta hamnar på kvällstid. Detta gör att man som studerande med familj och dessutom pendlar inte prioriterar att stanna kvar för att delta under kvällen. Aktiviteter där man kan ta med sig sina barn Erbjuda träning för dem som har skador, överviktiga och inte vill ställa sig i ett gym/grupp med vältränade människor. Ha flera nivåer. Starta löparklubb! Återinföra cheerleading! Mer inriktning på koordinationsidrotter som dans, afro-power, aerobics osv. Evenemang, till exempel tävlingar mellan universitet. Sätta upp tydliga mål med olika idrottsevenemang och tänka i ett lite större perspektiv. Till exempel i Usa där är det en självklarhet att man engagerar sig på något sätt i en idrottsverksamhet vid sidan om sina studier, var sig det är i själva laget eller administrationen bakom det. Skicka e-post med information om vad "studentidrottsföreningarna" är och vad det innebär att vara medlem/aktiv medlem. Erbjuda hjälp och ha tålamod med den kanske negativa respons som de får i början. Det skulle också vara lockande om det var gratis (statens allmänna hälsopolitik egentligen, det kostar ju mindre om folk är friska!) Informera vi e-post och genom broschyrer. Erbjuda roliga träningar och framförallt temadagar/kvällar där man fokuserar på något speciellt och hyr in en speciell tränare/coach. Det där lilla mervärdet.