Riksdagens. bankfullmäktipes. berättelse. för 1985

Transkript

1 Riksdagens bankfullmäktipes berättelse för 1985 Helsingfors 1986

2 1986 rd. nr 4 RIKSDAGENS BANKFULLMÄKTIGES BERÄTTELSE FÖR 1985 TILL R IK S D A G E N S B A N K U T S K O T T H E L S IN G F O R S 1986

3 IN N E H A L L Sid. Finlands Banks verksamhet... 3 Den ekonomiska utvecklingen Världsekonomin och Finlands exportmarknader... Den ekonomiska politiken i Finland... 3 Efterfrågan och u tb u d e t... Sysselsättningen... 4 Prisutvecklingen... Betalningsbalansen... 5 Finlands Banks penningpolitik... Den allmänna linjen i penningpolitiken... 5 De penningpolitiska åtgärderna... 6 De särskilda finansieringsarrangemangen... 7 Finlands Banks valutapolitik... 8 Den internationella valuta- och finansieringsm arknaden... 8 Den inhemska valutamarknaden samt valutapolitiken... Valutakurspolitiken... 9 De utländsla kapitaltransaktionerna och terminsmarknaden De valutapolitiska åtgärderna och ändringarna av valutabestämmelserna Arrangemangen med de länder som Finland har betalningsavtal m e d Finlands Banks balansräkning och resultaträkning U tlandet Finansinstituten Den offentliga sektorn ISSN H elsingfors Statens tryckericentra] Sid. Företagen Utelöpande sedlar och m y n t Finlands Banks nettobalans Bokslutsbalansen Sedelutgivningsbalansen Resultaträkningen Ärenden handlagda av bankfullmäktige...20 Revisionen Granskningen av lånerörelsen och valutahandeln Inventeringen och inspektionen av avdelningskontoren...20 Längmanska fonderna Överföring av E. J. Längmans fonder från riksdagen och Finlands Bank till Finska Kulturfonden...20 Fonden för Finlands självständighets jubileumsår 1967 (SITRA)...21 Räntesänkningar Ändringar i pensions- och familjepensionsstadgorna för Finlands Bank...22 Försäljning av en fastighet och köp av tre fastigheter...22 Uppförande av en kontorsbyggnad iför Finlands Bank i Rovaniemi...23 Aktieköp och -teckningar...23 D irektionen Kontrollanterna vid avdelningskontoren Bankfullmäktige...25 Revisorer...25 Den ekonomiska utvecklingen 1985 Den ekonomiska utvecklingen var 1985 alltjämt relativt balanserad. Volymen av varu- och tjänsteexporten växte endast obetydligt, då i synnerhet skogsindustrins export på grund av den rådande konjunkturfasen började försvagas under året. Tack vare uppgången i den inhemska efterfrågan hölls bruttonationalproduktens tillväxt dock kring 3 % redan för fjärde året i följd. Mot slutet av året saktade totalproduktionens tillväxt betydligt av till följd av avmattningen i exporten. Antalet sysselsatta steg med omkring en procent, men då arbetskraftsandelen tilltog, ökade arbetslösheten något. Utrikeshandelspriserna vände under året nedåt, vilket avgjort bidrog till att bromsa konsumentprisernas stegringstakt till 5 % för hela året. Också de inhemska kostnaderna steg långsammare än tidigare. Arbetskraftskostnaderna gick däremot fortfarande upp snabbare i Finland än i konkurrentländerna. I syfte att dämpa inflationen upprätthölls en relativt stram ekonomisk-politisk linje x Finlands Banks verksamhet Världsekonomin och Finlands exportmarknader Produktionsökningen avtog allmänt I Förenta staterna dämpades produktionstillväxten av en av den starka dollarn försvagad priskonkurrenskraft. Dollarkursen började dock sjunka efter toppnivån i början av Trots den gynnsamma exportutvecklingen var den inhemska efterfrågan i Europa fortsatt svag, vilket bromsade tillväxten i totalproduktionen. Arbetslösheten förblev också hög. Importvolymen för Finlands viktigaste exportländer ökade 1985 med i genomsnitt c. 6 %. Inflationstakten fortfor att sakta av i de västliga industriländerna, vilket förklarades av nedgången i importpriserna på råvaror och den efterfrågedämpande ekonomiska politiken. Arbetskraftskostnadernas stegring förblev långsam och företagens lönsamhet ökade. Den internationella räntenivån sjönk ungefär lika mycket som inflationen. Realräntorna var fortsättningsvis höga. Den ekonomiska politiken i Finland Det ekonomiska läget i Finland var vid ingången av 1985 relativt gott. Den redan sedan några år jämförelsevis snabba och balanserade tillväxten väntades fortsätta. Det allvarligaste hotet mot detta tillfredsställande läge ansågs allmänt ligga i inflationen, som alltjämt var snabbare än ökningen i konkurrentländernas prisnivå. Detta befarades äventyra Finlands konkurrenskraft på längre sikt och det centrala målet för den inhemska ekonomiska politiken var därför allt fortfarande att få ned inflationen till åtminstone samma nivå som i konkurrentländerna. Inom finanspolitiken ansåg man att det förutom att bekämpa inflationen också var viktigt att stärka statshushållningens finansieringsställning före nästa recession. Finanspolitiken var därför hela året efterfrågebegränsande, om än i mindre grad än året innan. Den strama finanspolitiken tog sig bl. a. uttryck i en höjning av skattegraden. Nettoskattegraden steg delvis av tekniska orsaker i samband med reformen av utkomstskyddet för arbetslösa med omkring en procentenhet till drygt 23 %. Statens nettofinansieringsbehov krympte och utgjorde knappt en procent av bruttonationalprodukten. Statsskulden i relation till bruttonationalprodukten minskade något och var 14 %. Också inom penningpolitiken följdes en fortsatt stram linje i inflationsdämpande syfte. Trots att såväl grundräntan som framför allt dagsräntan under årets lopp sänktes, förblev den reala räntenivån på grund av avmattningen i inflationen fortfarande hög. Den rätt stora skillnaden mellan dagslåneräntan och grundräntan reducerades. Åtgärder mot en successiv liberalisering av finansieringsmarknaden vidtogs ånyo regleringen av medelräntan på bankernas utlåning lindrades

4 4 5 och den övre gränsen för utlåningsräntorna slopades vid årets slut. Efterfrågan och utbudet Volymen av varu- och tjänsteexporten växte 1985 med endast 1/2 %. Varuexporten till väst minskade beroende på den allt långsammare marknadstillväxten och den försvagade konkurrenskraften. En bidragande orsak var också att exceptionellt många exportleveranser för den tunga metallindustrin hade infallit under Östexporten växte däremot i snabb takt, då det underskott som under de två föregående åren uppstått i den bilaterala handeln gav ökade exportmöjligheter. Inom tjänsteexporten sjönk såväl projektexport- som fraktinkomsterna. U n derskottet i turistbalansen fördjupades. Till följd av nedgången i dollarns värde försämrades i synnerhet skogsindustrins exportmöjligheter. Exportvolymen ökade inte alls inom trävaruindustrin, och tillväxten i exporten av pappersindustriprodukter avtog också märkbart. Exportpriserna på skogsindustriprodukter, framför allt på sågvaror och cellulosa, föll markant under Detta återspeglade för sin del den nedåtgående trenden för världsmarknadspriserna på råvaror. Skogsindustrins lönsamhet försvagades, vilket påskyndade branschrationaliseringen. Genom att exporttillväxten stagnerade var det den inhemska efterfrågan som i allt högre grad bar upp produktionen och sysselsättningen. Volymen av de fasta investeringarna ökade med omkring 3 %. En granskning enligt kapitalvarutyp ger vid handen att investeringarna i maskiner och utrustning avsevärt tilltog. Byggnadsinvesteringarnas volym minskade däremot en aning. I synnerhet bostadsinvesteringarna gick under senare hälften av året betydligt tillbaka. Den vikande efterfrågan på bostäder kom till synes i att uppgången i bostadspriserna avstannade. Volymen av hela industrins fasta investeringar växte 1985 med knappt 15 %. Tillväxten var kraftig inom alla huvudbranscher till följd av den rätt höga kapacitetsutnyttjandegraden och den gynnsamma inkomstutvecklingen. Också inom skogsindustrin fortfor investeringsuppgången. Lagerkvoten, dvs. lagerstocken satt i relation till produktionen, fortsatte sin trendmässiga nedgång under påverkan av den höga realräntan. Försvagningen i efterfrågan orsakade dock en icke avsedd lageruppbyggnad bl. a. inom skogsindustrin. Reallönerna steg i rätt snabb takt, men den stramare nettoskattegraden begränsade i någon mån ökningen i hushållens disponibla inkomster. Konsumtionsbenägenheten gick upp en aning och volymen av den privata konsumtionen ökade i samma takt som året innan, dvs. med c. 3 %. Liksom under de närmast föregående åren grundade sig konsumtionstillväxten framför allt på inköpen av varaktiga konsumtionsvaror. I synnerhet bilar såldes i stort antal. Uppgången i realräntan och dämpningen i inflationsförväntningarna stimulerade det finansiella sparandet. Tillväxten i den offentliga efterfrågan var 1985 något snabbare än föregående år. Volymen av statens konsumtionsutgifter ökade bl.a. på grund av försvarsmaktens materielanskaffning. Också kommunernas konsumtionsutgifter steg i raskare takt än totalefterfrågan. Kommunernas investeringar tilltog för sin del relativt snabbt som följd av den starka finansieringsställningen. Totalproduktionens volym gick 1985 upp med knappt 3 % tillväxten var således balanserad för fjärde året i följd. Mest ökade produktionen inom metallindustrin och servicenäringarna. Produktionsökningen saktade betydligt av under andra halvåret. En särskilt markant nedgång skedde mot slutet av året inom skogsbruket, där avverkningen under början av året varit exceptionellt stor. Inom skogsindustrin sjönk produktionsvolymen redan i början av året. För året som helhet blev skogsindustriproduktionen drygt en procent mindre än Också byggnadsverksamheten minskade avsevärt under årets lopp; dess volym blev ungefär lika stor som året innan. Importvolymen tilltog 1985 med närmare 6 %, vilket återspeglade strukturförändringen i den inhemska efterfrågan. Till ökningen bidrog den snabba tillväxten i investeringarna i maskiner och utrustning samt den livliga verksamheten inom de industribranscher som använde importerade råvaror. Konsumtionsefterfrågans uppgång riktade sig i huvudsak också mot produktgrupper med hög importandel. Detta ledde till att i synnerhet volymen av västimporten steg. Östimporten föll däremot tillbaka. Sysselsättningen Antalet sysselsatta ökade 1985 med personer eller en procent. Tillväxten koncentrerades till servicenäringarna, där de sysselsatta var fler än ett år tidigare. Trots att de arbetsintensiva branscherna stod för en snabbare ökning än genomsnittet, gick sysselsättningen inom hela industrin en aning ned. Inom byggnadsverksamheten samt jord- och skogsbruket fortsatte sysselsättningen att minska. Utbudet av arbetskraft steg med drygt en procent och arbetslösheten ökade något. O m kring arbetslösa betydde att det relativa arbetslöshetstalet steg till 6.3 %. Ökningen i arbetskraftsutbudet orsakades av det relativa arbetskraftstalets uppgång och den fortsatta återflyttningen till Finland. Prisutvecklingen Utrikeshandelspriserna vände i början av 1985 nedåt och fortsatte att sjunka under hela senare delen av året. Vid slutet av 1985 var export- och importpriserna drygt 3 % lägre än ett år tidigare. Den inhemska inflationen saktade också av och konsumentprisindex blev i genomsnitt knappt 6 % högre än föregående år. Konsumentpriserna steg under året med 5 % och härigenom nåddes det inflationsmål som regeringen uppställt. Det var främst nedgången i utrikeshandelspriserna som bromsade konsumentprisernas stegring och mot slutet av året gick konsumentprisindex upp i en årstakt av endast drygt en procent. Uppgången i förtjänstnivån mattades däremot rätt obetydligt. Avtalshöjningarna följde det gällande tvååriga inkomstavtalet och löneglidningarna blev i det närmaste lika stora som under de närmast föregående åren. Den genomsnittliga förtjänstnivån för samtliga löntagare steg med c. 8 %. Mätt med konsumentpriserna var inflationsskillnaden mellan Finland och OECD-länderna ännu vid slutet av 1985 nästan en procentenhet. Mätt med arbetskraftskostnaderna var skillnaden dock betydligt större, vilket avsevärt försvagade Finlands priskonkurrenskraft. Bytesförhållandet blev så gott som oförändrat. Det något försämrade bytesförhållandet i västhandeln kompenserades av östhandelns bytesförhållande, som förbättrades genom nedgången i importpriserna på olja. Betalningsbalansen Det överskott som uppstod i handelsbalansen i början av 1985 krympte mot slutet av året. För hela året gav västhandeln ett överskott på endast 1.4 mrd mk mot 8 mrd mk året innan. Östexporten expanderade markant och balansen för handeln med bundna valutor övergick i ett överskott på 1.2 mrd mk. Balansen för hela varuhandeln visade därmed ett överskott på 2.6 mrd mk. överskottet i tjänstebalansen krympte ytterligare till 1.7 mrd mk. Kapitalavkastningens och transfereringarnas underskott blev en aning mindre då såväl dollarkursen som räntefallet reducerade de utländska skuldskötselkostnaderna. Allt som allt gav bytesbalansen ett underskott på 4 mrd mk. Bytesbalansen för bundna valutor befann sig i jämvikt. Den långfristiga kapitalimporten var i början av året rätt riklig för att under andra halvåret mattas av betydligt. Den privata sektorn importerade långfristigt kapital till ett nettobelopp av 6.6 mrd mk och staten till ett nettobelopp av 1.4 mrd mk. Företagens direkta kortfristiga kapitalimport minskade med c. 5 mrd mk netto. Via bankerna skaffade företagen sig kortfristiga u t ländska krediter till ett nettobelopp av knappt 2 mrd mk. Finlands Banks terminsposition sjönk snabbare än företagens terminsfordringar; bankerna importerade 3 mrd mk för att täcka terminsköp. Valutareservens utveckling var under 1985 relativt balanserad. Den konvertibla valutareserven växte enligt Finlands Banks balansräkning med 3.5 mrd mk till 22.4 mrd mk. Finlands Bank hade samtidigt terminsköpskontrakt för 9 mrd mk, vilket var 11 mrd mk mindre än vid föregående årsskifte. Den bundna utländska nettoskulden uppgick vid årets utgång till 0.3 mrd mk. Vinlands Banks penningpolitik Den allmänna linjen i penningpolitiken Det främsta målet för penningpolitiken under de senaste åren har varit att bestående sänka inflationstakten till samma nivå som i konkurrentländerna och att utveckla finansieringsmarknaden framför allt genom att successivt lindra ränteregleringen. Av de penningpolitiska medlen har härvid ränte- och i synnerhet dagsräntepolitiken kommit att spela en allt mer framträdande roll. Den penningpolitiska linjen präglades 1985 av att räntorna stegvis sänktes allteftersom inflationen minskade. Mot slutet av året anpassades politiken försiktigt till förhållanden med avtagande tillväxt. Dagsräntan sänktes under årets lopp 11 gånger med sammanlagt c. 3 procentenheter. Grundräntan skars ned med 1/2 procentenhet den 1 februari. I december fattades beslut om att grundräntan skulle sänkas ytterligare med 1/2 procentenhet vid början av Tack vare lindringen av ränteregleringen och avmattningen i inflationen förbättrades jämvik-

5 6 7 ten på finansieringsmarknaden. Sedan ett och ett halvt år tillbaka har det system med dubbla räntor som uppstod då man strävade att bromsa konjunkturuppgången och inflationstakten avsevärt kunnat lindras (se s. 21). Skillnaden mellan marknadsräntan och de administrativa räntorna krympte och finanscirkulationen, som dragit fördel av denna skillnad, var inte längre lika lönande som tidigare. För de flesta banker höll sig medelräntan på utlåningen hela året under det föreskrivna räntetaket. Medelräntan på utlåningen var vid slutet av året knappt 10 1/2 % och medelräntan på nya krediter c %. Kännetecknande för utvecklingen på finansieringsmarknaden var att bankernas utlåning i mark hela året växte i snabb takt. Också depositionsutvecklingen var synnerligen livlig. Den kraftiga uppgången i utlåningen i mark kunde till en del tillskrivas strukturförändringen på finansieringsmarknaden. Kreditgivningen utanför ränteregleringen (masskuldebrevskrediter, valutakrediter, krediter förmedlade via finansieringsbolag osv.) hade under tidigare år starkt ökat. Genom lindringen av ränteregleringen utjämnades tillväxtskillnaderna mellan de olika formerna av kreditgivning. Krediterna användes dessutom alltjämt i stor omfattning till anskaffning av finansobjekt i stället för till realinvesteringar. De talrika företagsköpen bidrog för sin del till att höja inlånings- och utlåningssiffrorna. Beaktansvärt var att läget på bostadsmarknaden trots den snabba kreditexpansionen var rätt lugnt. Läget på finansieringsmarknaden kan bedömas också utgående från i vilken utsträckning bankerna använde kortfristig skuld för att upprätthålla sin likviditet. Bankernas position i detta avseende kan dock inte längre mätas med enbart centralbanksskulden. Deras penningmarknadsskuld till allmänheten måste också tas i betraktande. Denna består av specialinlåningen och den kortfristiga markskuld som uppstår närmast på grundvalen av de terminskontrakt i valuta som ingås med företagen. Under 1985 minskade företagssektorns försäljning av terminsvaluta, vilket påtagligt reducerade denna kortfristiga markskuld. Bankernas centralbanksposition försvagades likväl. Dagslånens belopp växte något och det marktillgodohavande som bankerna har genom terminsköpskontrakten med Finlands Bank föll kännbart. Läget på finansieringsmarknaden förändrades inte i väsentlig grad 1985, om man granskar det genom att räkna samman affärsbankernas och Postbankens penningmarknadsskuld till allmänheten med deras centralbanksposition. Med räntorna som måttstock kan man säga att penningpolitiken var stram i synnerhet under början av året. Räntenivån var internationellt sett hög, vilket på våren också kom till synes i att benägenheten till kapitalimport var stor. Genom dagsräntepolitiken sänktes marknadspengarnas räntenivå i små steg. Mot slutet av året sjönk dagsräntan mera än inflationstakten, vilket ledde till att den reala dagsräntan och den reala räntan på marknadspengarna gick ned. Från hösten började också räntorna på nya bankkrediter falla. De penningpolitiska åtgärderna Nedan granskas de under 1985 genomförda och beslutade penningpolitiska åtgärderna närmast i kronologisk ordning. Det viktigaste räntepolitiska medlet bestod som året innan i dagsräntan. Finlands Bank fortsatte vid början av året längs samma försiktiga linje som tidigare. Dagsräntan sänktes i januari i två omgångar från 14.8 till 14.2 %. I februari skars dagsräntan ned till 14.0 % och grundräntan från 9 1/2 till 9 %. Som följd av ändringen av grundräntan sjönk räntorna på bankernas skattefria depositionskonton och gamla krediter i allmänhet med 0.5 procentenheter. Mot slutet av våren hölls dagsräntan i det närmaste oförändrad. På sommaren och framför allt under hösten sänktes dagsräntan däremot allt I II III IV V VI VII VIII IX X XI XII 1985 som allt sju gånger med sammanlagt omkring två procentenheter till 11.7 %. I december fattades beslut om att grundräntan skulle sänkas från 9 0 till 8.5 % den 1 januari Räntorna på gamla lån och penninginstitutens skattefria depositionskonton förutsattes i allmänhet sjunka med 0.5 procentenheter. I september gav Finlands Bank penninginstituten nya direktiv om personliga krediter, som till sina viktigaste delar dock var i det närmaste oförändrade. Enligt de nya direktiven krävdes fortfarande en självfinansierad andel på 25 % vid finansiering av den första bostaden. Vid finansiering av bostadsbyte skulle förhandssparandets andel vara minst en tredjedel. För andra större personliga krediter krävdes ett större förhandssparande än för bostadskrediter. Samtidigt slopades rekommendationerna om små personliga krediter. Kassareservskyldigheten bibehölls oförändrad från slutet av april 1984 till slutet av november I december beslöt direktionen att sänka kassareservskyldigheten från 5.6 till 5-3 % av kassareservbasen för december och till 5.0 % av januari månads kassareservbas. Förutom besluten att sänka grundräntan och kassareservskyldigheten fattade Finlands Bank i december också beslut om att lindra ränteregleringen och att vid årsskiftet övergå till ett system med två olika räntor på dagsmarknaden. Under åren följde regleringen av utlåningsräntorna ett system där bankerna tilläts överföra en del av kostnaderna för sin inlåning på marknadsvillkor till utlåningsräntorna. Det nya beslutet förenklade vid början av 1986 ränteregleringen så, att den maximala räntan på bankernas utlåning i regel blev lika med grundräntan /4 procentenheter. Dessutom slopades den övre gränsen för bankernas utlåningsränta. Samtidigt förutsattes att räntorna på bostadskrediter inte skulle stiga i förhållande till grundräntan. Finlands Bank ändrade vid ingången av 1986 räntesystemet på dagsmarknaden genom att för dagsdepositioner börja betala en lägre ränta än den som debiterades för dagslån. Differentieringen av dagsdepositions- och dagslåneräntan syftade framför allt till att utveckla marknaden med korta pengar mellan bankerna. De särskilda fmansieringsarrangemangen Finlands Banks andel av de särskilda finansieringsarrangemangens kreditbestånd minskade något och utgjorde vid årets slut Mmk. Genom finansieringsarrangemanget för inhemska leveranser (KTR-krediter) skall de finländska företagen vid leveranser av kapitalvaror på den inhemska marknaden garanteras lika goda finansiella konkurrensvillkor som de utländska tillverkarna. Finlands Bank, affärsbankerna och Postbanken deltar i arrangemanget. Villkoren för arrangemanget ändrades inte under året. Finlands Banks andel av den kreditfinansierade delen av köpeskillingen var 30 % och den ränta som debiterades kredittagarna var lika med Finlands Banks grundränta plus en procentenhet. KTR-krediter reserverades till ett belopp av Mmk, varav maskiner till skogsindustrin stod för 32 % och fartyg för 20 %. Vid årets slut var kreditreserveringar på Mmk i kraft, dvs. 34 % mindre än ett år tidigare. Dragningarna av KTR-krediter uppgick till Mmk, vilket var 198 Mmk mera än Hela kreditbeståndet växte jämfört med föregående år med 643 Mmk till Mmk. Härav utgjorde Finlands Banks finansieringsandel Mmk. Finansieringsarrangemanget med kortfristiga exportkrediter är avsett för finansiering av sådana högst 24 månaders exportkrediter som beviljats i samband med export som skall betalas i konvertibel valuta. Maximibeloppet av de kortfristiga exportkrediter som Finlands Bank beviljar fastställdes vid 1985 års början till i medeltal 20 Mmk per år och företag. Den ränta som debiterades exportörerna var från början av 1985 oberoende av betalningstiden lika med Finlands Banks grundränta plus 0.25 procentenheter. Kreditbeståndet för finansieringsarrangemanget med kortfristiga exportkrediter minskade med 22 % och uppgick vid årets slut till 901 Mmk inkl. 42 Mmk i exportfactoringkrediter till finansieringsbolag. Av hela kreditbeståndet representerade verkstadsindustrin 43 %, metallindustrin 6 % och textil-, beklädnads- och läderindustrin 14 %. Finansieringen utnyttjades vid årets utgång av 634 företag. Med nyexportkrediter finansieras det behov av driftskapital under tillverkningstiden som beror på småindustrins och den medelstora industrins export. De finansierande bankerna debiterade för nyexportkrediterna en ränta som låg 0.75 procentenheter under Finlands Banks grundränta. Kreditbeståndet för finansieringsarrangemanget med nyexportkrediter växte med 67 Mmk eller 10 % jämfört med året innan och uppgick vid årsskiftet till 742 Mmk. Metall- och verkstadsindustrins andel av kreditbeståndet utgjorde 36 %, textil-, beklädnads- och läderindustrins 27 % och pälsdjursfarmernas 13 %. Nyexportkrediter

6 8 utnyttjades vid årets slut av företag, av vilka var pälsdjursfarmer. Finlands Banks valutapolitik Den internationella valuta- och finansieringsmarknaden Kursfluktuationerna på den internationella valutamarknaden var 1985 alltjämt kraftiga. 1 januari mars fortsatte dollarns långvariga uppgång i förhållande till övriga valutor. En delorsak härtill var räntenivåns stegring i Förenta staterna. I februari intervenerade en del centralbanker i syfte att sänka dollarkursen, men effekten blev tillfällig. Under de tre sista kvartalen försvagades dollarn avsevärt till följd av bl.a. osäkerheten om den amerikanska penningpolitiken och de omfattande centralbanksinterventionerna av de s.k. G 5-länderna på hösten. På den internationella valuta- och penningmarknaden ökade osäkerheten genom att de mest skuldsatta u-länderna fortlöpande måste omförhandla sina skulder. Den långsammare ekonomiska tillväxten och den lättare penningpolitiken ledde till att räntenivån i Förenta staterna sjönk betydligt sedan året innan. På grund av bl.a. de ekonomisk-politiska åtgärderna varierade räntorna emellertid ansenligt under årets lopp. I januari februari steg räntorna, då penningpolitiken stramades åt. I mars juni sjönk de däremot, vilket kunde tillskrivas de försämrade ekonomiska utsikterna och den lättade penningpolitiken. Under andra halvåret stabiliserades räntorna på en något högre nivå än i juni. I Storbritannien bidrog förväntningarna om oljeprissänkningar och de utdragna tvisterna på arbetsmarknaden till att försvaga pundet. Räntenivån gick under en kort tidsperiod i början av året upp med c. fyra procentenheter, då centralbanken försökte bryta det fortsatta fallet i pundkursen. Resultatet blev en förstärkning av pundet och en lättnad i penningpolitiken. Då förväntningarna om en sänkning av oljepriset blev kraftigare, försvagades pundet m ot slutet av året ånyo gentemot andra valutor än dollarn. Den japanska yenen steg fr.o.m. september i förhållande till andra viktiga valutor. Utvecklingen förklarades av den japanska centralbankens omfattande interventioner och den därtill hörande åtstramningen av penningpolitiken. Förtroendet för D-marken ökade och den västtyska räntan (angiven som tre månaders eurodepositionsränta) gick ned med omkring en procentenhet; vid slutet av året utgjorde den c. 4.5%. Utvecklingen betingades bl.a. av bromsningen av inflationstakten, den fortsatta återhållsamheten i finanspolitiken och svagheten hos vissa andra viktiga valutor. Även om de internationella räntorna allmänt sjönk, förblev realräntorna höga beroende på att inflationen samtidigt avtog. T.ex. i Förenta staterna uppgick de kortfristiga realräntorna till i genomsnitt 5% under året och i Förbundsrepubliken Tyskland till knappa 4%. Kurserna inom det europeiska valutasystemet (EMS) justerades den 22 juli till följd av den italienska lirans försvagning. Lirans medelkurs skrevs ned med 6%, medan de övriga medlemsländernas medelkurser skrevs upp med 2%. Under andra halvåret förekom tidvis spekulationer om en ny justering av EMS-kurserna, men någon sådan företogs inte. Aktiviteten på den internationella finansieringsmarknaden var livlig hela året och t.ex. ränte- och valutaswapkontrakt utnyttjades i mycket större utsträckning än tidigare. Räntenivåns fall ökade upplåningen på såväl euromarknaden som de nationella kapitalmarknaderna. Tyngdpunkten låg dock på euromarknaden, där obligationsemissionerna och kortfristiga kreditarrangemang av typen skuldsedellån i hög grad ökade. Beloppet av sedvanliga eurokrediter var däremot mindre än året innan. Krediternas totalsumma på den internationella finansieringsmarknaden steg i fjol enligt uppskattning till drygt 250 mrd dollar. Obligationsemissionerna stod för 160 mrd dollar, som till största delen var eurobondlån. De utländska emissionerna på de viktigaste nationella kapitalmarknaderna höll sig som helhet taget på samma nivå som Utlänningars tillträde till dessa marknader underlättades i många länder, tydligast dock i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Emissionsbeloppet för obligationer med rörlig ränta var alltjämt stort i synnerhet på eurobondmarknaden. Av krediterna på den internationella marknaden gick merparten alltjämt till industriländerna. I-ländernas låntagning bestod främst av värdepapperskrediter, medan u-länderna i huvudsak upptog banklån. Också i fjol utgjordes upplåningen till stor del av konvertering av gamla lån, som härigenom fick fördelaktigare villkor. Den inhemska valutamarknaden samt valutapolitiken För den inhemska valutamarknaden var 1985 ett relativt lugnt år. Förtroendet för den finska marken förblev gott. Variationsområdet för Finlands Banks valutaindex var detsamma hela året. Kapitaltransaktionernas struktur förändrades dock märkbart. Kapitalimporten via Helsingfors Fondbörs växte under början av året särskilt kraftigt, och Finlands Bank blev på sommaren tvungen att tills vidare förbjuda försäljningen av masskuldebrev till valutautlänningar via fondbörsen. På terminsmarknaden skedde en nettokapitalimport. Finlands Banks konvertibla valutareserv fluktuerade något under året men översteg vid årsslutet en aning nivån i början av året. Däremot minskade bankens terminsköp av valutor och beloppet av dess terminskontrakt vände klart nedåt. Valutakurspolitiken Finlands Banks valutaindex låg hela året under m ittpunkten för sitt variationsområde. Liksom under tidigare år höll Finlands Bank valutaindextalet inom mycket snäva gränser. Sedan början av juni har banken dock i viss mån låtit marknadsläget påverka de dagliga noteringarna av valutaindexet. Denna obetydliga, närmast tekniska förändring minskade Finlands Banks behov att delta på valutamarknaden. Vikterna i formeln för beräkning av valutaindex justerades fem gånger under året i enlighet med omstruktureringen av Finlands utrikeshandel. Ehuru markens värde enligt det officiella valutaindexet förblev stabilt, varierade det en hel del mätt med ett betalningsvägt index och med MERM-indexet.1 Detta berodde framför allt på att dollarns vikt i dessa index är större än i det officiella valutaindexet. 1 Vikterna i det betalningsvägda indexet består av faktureringsvalutornas andelar inom utrikeshandeln. MERM -vikterna baserar sig på Internationella valutafondens utrikeshandelsm odell, i vilken inte endast de bilaterala handelsflödena u tan även t.ex. konkurrensen m ed tredje land beaktas. Valutornas avista säljkurser vid slutet av 1984 och 1985, mk V aluta New Y ork U S D M ontreal CAD London... GBP D ublin... IEP Stockholm...SEK Oslo NOK K öpenham n...dkk Reykjavik......ISK Frankfurt a. M......DEM Amsterdam...NLG Bryssel...BEC BEL Zurich...CHF P aris......frf R o m......itl Wien...ATS Lissabon......PTE M adrid...esb Tokyo...JPY Moskva, clearing......s U R Per enhet, resten per 100 enheter. 1 Kommersiell kurs. J Finansiell kurs x 9

7 10 De inbördes kursfluktuationerna på den internationella valutamarknaden återspeglades direkt i markkurserna för de valutor som noteras av Finlands Bank. US-dolIarns säljkurs sjönk under året med c. 17 %, medan säljkursen för D-marken steg med 6 % och för det brittiska pundet med 2.5 %. Den svenska kronans kurs gick under hela året ned i jämn takt, allt som allt med c. 2 %. Sovjetrubeln försvagades med c. 5 % i förhållande till marken. Terminskurserna sjönk på grund av att räntedifferensen mellan Finland och andra länder krympte. Medan terminskursen för dollarn ännu i början av året översteg avistakursen med c. 5.5 % i årstakt, var skillnaden i slutet av året endast 2.7 %. De utländska kapitaltransaktionerna och terminsmarknaden Det redan 1984 rikliga inflödet av utländskt kapital fortfor i synnerhet under början av året. Då tilltog framför allt försäljningen av masskuldebrev till utlandet. Mot slutet av året härrörde kapitalimporten i första hand från tillväxten i bankernas utländska skuld. I motsats till året förut reducerades terminsmarknadens volym i fjol. Den långfristiga utländska upplåningen uppgick 1985 till 13.0 mrd mk eller omkring en miljard mindre än föregående år. De förmånliga kreditvillkoren på den internationella kapitalmarknaden och den goda tillgången på lånekapital gynnade alltjämt en konvertering av lånen. Främst staten omvandlade mera än tidigare sina lån till nya med fördelaktigare villkor. Utvecklingen på marknaden kom också till synes i villkoren för den finländska upplåningen i utlandet: räntekostnaderna sjönk och den genomsnittliga kredittiden var ännu lång. De stora amorteringarna medförde att den långfristiga nettoupplåningen reducerades från 6.5 mrd mk 1984 till 4.8 mrd mk Nettoinflödet av långfristigt kapital uppgick 1985 till 8.0 mrd mk, vilket var ungefär en och en halv miljard mera än året innan. Nettoinflödet av lånekapital blev c. 5.5 mrd mk eller en och en halv miljard mindre än Härav var statens andel (inkl. medlemsandelar) 1.4 mrd mk, bankernas 2.3 mrd mk och företagens och övriga finansinstituts c. 1.7 mrd mk. Det lyfta beloppet av långfristiga exportkrediter till utlandet, vilka räknas till nettoflödet av lånekapital, uppgick till c. 0.5 mrd mk eller betydligt mindre än förra årets 3.3 mrd mk. Nedgången berodde i hög grad på att fartygsoch andra varuleveranser inte var lika stora som ett år tidigare. Också de internationella strävandena att skära ned stödet i form av exportkrediter sänkte kreditbeloppet. Villkoren för finansieringslån med fast och med rörlig ränta Lån m ed fast ränta Lån med rörlig ränta M edelränta G enom snittlig Genom snittlig G enom snittlig b etaln in g stid räntem arginal b etaln in g stid % år % år Kapitalflöde 1985 Mmk A Nettoinflöde av långfristigt k a p ita l K rediter Direktinvesteringar Portföljinvesteringar Emissioner i utlan det Placeringar via Helsingfors Fondbörs M edlemsandelar B Nettoinflöde av kortfristigt kapital Företag Banker (exkl. term instäckning) Bankernas terminstäckning Summa (A + B ) Att så litet privat lånekapital importerades orsakades delvis av att portföljinvesteringarna växte framför allt genom den rikliga försäljningen till utlandet av masskuldebrev i mark emitterade i Finland. Medan försäljningen under hela 1984 hade utgjort 1.0 mrd mk, nådde den redan under första halvåret 1985 en så hög nivå som 4.5 mrd mk. Denna finansieringskanal fortsatte att öka i omfång tack vare markens stabila externa värde och den goda avkastningen för placerarna, ända tills Finlands Bank i slutet av juni bl. a. av penningpolitiska skäl förbjöd försäljningen av masskuldebrev i mark till utlandet. Anskaffningen av utländskt riskkapital genom riktade aktieemissioner i utlandet upphörde så gott som helt efter de senaste årens livliga försäljningar. Emissionsutbudet dämpades bl. a. av maximigränsen på 20 % för utlandsägandet i företagen. Också efterfrågan på aktier var svag, vilket instabiliteten i aktiekurserna för sin del medverkade till. Alltsedan 1983 har de finländska utlandsinvesteringarna i form av eget kapital ökat sin andel av den långfristiga utländska bruttofordran. Den viktigaste anledningen härtill har varit företagens fortsatta internationalisering. Nettobeloppet av direktinvesteringar i utlandet uppgick 1985 till över 2 mrd mk. Utländska företags direktinvesteringar i Finland belöpte sig till 0.4 mrd mk netto. Nettoinflödet av kortfristigt kapital 1984 övergick 1985 i ett nettoutflöde på grund av att räntedifferensen mellan Finland och andra länder krympte under året. Företagens kortfristiga u t ländska nettoskulder minskade med 5.1 mrd mk. Valutabankernas kapitalimport utvecklades på samma sätt som året innan. Bankernas kortfristiga utländska nettoskuld ökade under året som helhet med 4.8 mrd mk. Ökningen föranleddes delvis av att finansieringen av exportfordringar växte bl.a. för att kassareservskyldighet vid början av året hade införts för företagens motsvarande direkta upplåning i utlandet. Bankernas köp av terminsvaluta från företagen och utlandet minskade under året från 23.5 till 16 mrd mk. Då beloppet av Finlands Banks köpkontrakt emellertid gick ned betydligt mera, upptog bankerna ett större belopp utländska krediter än föregående år för att täcka de kursrisker som uppstod genom terminskontrakten. Avistatäckningens belopp tilltog i synnerhet i början av året och under årets sista månader. Den konvertibla valutareserven steg enligt Finlands Banks balansräkning med 3.5 mrd mk till 22.4 mrd mk. Reserven av bundna valutor förändrades inte just alls och varierade under årets lopp från 0.5 till 0.3 m rd mk. Värdet av valutabankernas terminsförsäljningskontrakt med Finlands Bank reducerades under året med c. 11 mrd mk. Finlands långfristiga utländska nettoskuld uppgick vid slutet av 1985 till 58.0 mrd mk. Tack vare bytesbalansens jämna utveckling minskade utgifterna för skötseln av den utländska nettoskulden i förhållande till bytesbalansens inkomster till 12.3 %. Finlands hela utländska nettoskuld var 53.5 mrd mk, dvs % av bruttonationalprodukten till marknadspris. Finlands utländska skuld vid slutet av Mmk Långfristig bruttoskuld Långfristig bruttofordran Långfristig nettoskuld Kortfristig bruttofordran Kortfristig nettoskuld eller nettofordran Summa utländsk n ettosku ld i % av BNP till m arknadspris Saldona för den långfristiga skulden och fordran har beräknats enligt kurserna på saldodagen. 2 Preliminär uppgift. 3 Inkl. Finlands Banks valutareserv. 11

8 12 13 De valutapolitiska åtgärderna och ändringarna av valutabestämmelserna De ändringar av valutabestämmelserna som Finlands Bank företog syftade snarast till att modernisera och förenkla valutaregleringen. Under 1985 justerades bestämmelserna om bl. a. försäljning av masskuldebrev till utlandet, bankernas valutaposition och terminsmarknaden. Dessutom utfärdade banken direktiv om optionsoch futureskontrakt. I slutet av året fattades beslut om de nya och något liberalare valutabestämmelser som trädde i kraft den 1 januari I februari förbjöd Finlands Bank valutabankerna att finansiera inhemska krediter i utländsk valuta med valuta som skaffats som täckning för terminskontrakt eller med valutadepositioner från andra banker. Härigenom skulle en ansvällning av den inhemska kreditgivning som var förbunden med valutarisker förhindras. I mars fick valutabankerna rätt att förmedla valutaoptioner samt valuta- och räntefutures till valutainlänningar för att förbättra företagens möjligheter att skydda sig mot valutarisker. Rätten gällde dock inte optioner i mark. Samtidigt beviljades valutabankerna tillstånd att ställa valutautlänningar garantier för andra valutautlänningar. Vidare slopades kravet på Finlands Banks tillstånd för dividender från direktinvesteringar även formellt. I juni förbjöd Finlands Bank tills vidare försäljningen av masskuldebrev noterade på Helsingfors Fondbörs till valutautlänningar, eftersom denna i januari juni 1985 hade ökat markant. Syftet var bl. a. att även i fortsättningen effektivt kunna reglera inflödet av långfristigt kapital och trygga förutsättningarna för penningpolitiken. Vid början av juli uppställdes nya limiter för de olika bankernas valutapositioner gentemot finska mark. Härvid beaktades i möjligaste mån den kraftiga tillväxten i bankernas utrikesoperationer och de viktigaste handelsvalutornas kursutveckling. Den 1 september trädde nya, preciserade direktiv om terminsmarknaden i kraft. I motsats till tidigare beslöt Finlands Bank att som kommersiell bakgrund för terminsaffärer även godkänna företagens valutapositioner. Sättet för beräkning av nettopositionen skulle särskilt godkännas av Finlands Bank. Liksom tidigare kunde företagen terminera endast för att minska sin valutarisk. I december fattades beslut om en totalrevidering av valutabestämmelserna. Revideringen trädde i kraft den 1 januari 1986 och skulle framför allt göra bestämmelserna klarare. Den innebar emellertid inte någon väsentlig förändring av valutaregleringen. Aven om bestämmelserna på vissa punkter lindrades, förblev största delen av kapitaltransaktionerna alltjämt beroende av Finlands Banks tillstånd. Vid revideringen bibehölls valutaregleringssystemets tre nivåer, nämligen valutalagen, statsrådets beslut samt Finlands Banks beslut och bestämmelser. Riksdagen ger genom valutalagen statsrådet befogenhet att besluta om att Finlands Banks valutaregleringsfullmakter tas i bruk, varefter Finlands Bank utfärdar behövliga detaljerade bestämmelser och genomför regleringen i praktiken. Den nya valutalagen och de bestämmelser som utfärdas med stöd av denna gäller till utgången av De viktigaste förändringarna i de nya bestämmelserna bestod i att systemet med övertidsavgifter för importen avskaffades och att portföljinvesteringarna i utlandet i någon mån liberaliserades. Andra justeringar var att maximibeloppet av den valuta som kan beviljas för köp av en fritidsbostad i utlandet höjdes, att stadgandena om betalningar till och från länder som Finland har betalningsavtal med preciserades, att köp av resevaluta underlättades, att fondkommissionärernas rättigheter utvidgades och att Finlands Banks tillstånd inte längre behövs för rena riskförsäkringar. Arrangemangen med de länder som Finland har betalningsavtal med Finland hade vid slutet av 1985 clearingbaserade avtal med Sovjetunionen, Bulgarien och Tyska demokratiska republiken. Finland och Bulgarien började den 1 april 1985 använda finska mark som clearingvaluta och ändrade samtidigt kreditlimiten för clearingkontot från 3 milj. US-dollar till 25 milj. finska mark. Clearingvalutan mellan Finland och Tyska demokratiska republiken är fortfarande finska mark och mellan Finland och Sovjetunionen rubel. Under 1985 fortsatte experimentet med konvertibla US-dollar inom handeln mellan Finland och Polen, och i december kom man överens om att också finska mark kan användas som betalningsvaluta under Finland och Tjeckoslovakien enades i augusti 1985 om att experimentet med konvertibla valutor räknat från början av 1986 automatiskt skulle förlängas med tre år i taget, om inte annat senare bestäms. Clearingav- talen med Polen och Tjeckoslovakien är formellt alltjämt i kraft. Clearingavtalet mellan Finland och Ungern upphävdes den 31 januari Övergången till betalningar i konvertibla valutor orsakades av Ungerns inträde i Internationella valutafonden, vilket förutsatte att det bilaterala betalningsarrangemanget avvecklades. I november undertecknade Finlands Bank och Sovjetunionens Utrikeshandelsbank ett avtal om betalningsredovisning och bokföring som anslöt sig till avtalet mellan Finland och Sovjetunionen om års varuutbyte och betalningar. Betalningsläget mellan Finland och Sovjetunionen förblev rätt balanserat Vid årets början hade Finland en 95 milj. rubel eller c. 700 Mmk stor skuld på clearingkontot med Sovjetunionen. Vid slutet av året uppgick Finlands skuld till 75 milj. rubel eller c. 540 Mmk trots att den bilaterala bytesbalansen uppvisade ett överskott på 2.2 mrd mk för Finland. Att kontosaldot höll sig i det närmaste oförändrat förklarades främst av att betalningarna för fartygsexporten var betydligt mindre än värdet av fartygsleveranserna. Kring halvårsskiftet sjönk Finlands clearingskuld tillfälligt närmast beroende på att importen av råolja var ringa under början av året och att betalningarna för fartygsexporten till stor del inföll i maj juli. Finlands Banks balansräkning och resultaträkning Utlandet Finlands Banks konvertibla valutareserv växte 1985 med Mmk till Mmk. Guldreserven ökade till följd av guldköp med 349 Mmk. Däremot minskade de särskilda dragningsrätterna med 5 Mmk och reservtranchen i Internationella valutafonden med 84 Mmk. De konvertibla valutorna, som också omfattar utländska masskuldebrev, gick upp med Mmk netto till Mmk. Sitt lägsta värde, c. 15 mrd mk, nådde de konvertibla valutorna i början av året och sitt högsta, c. 19 mrd mk, i m itten av november. Den bundna valutareserven visade utom alldeles i början av året och under sommarmånaderna ett underskott. Underskottet var störst eller 773 Mmk i mars. Det största överskottet, 352 Mmk, uppstod i juni. Underskottet krympte under året med 52 Mmk så att det vid årsslutet uppgick till 285 Mmk. Finlands Banks övriga utländska fordringar och skulder bestod endast av posterna i Internationella valutafonden. Markandelen i valutafonden, som ingår i fordringarna, sjönk närmast på grund av kursändringar med 190 Mmk till Mmk. Av skulderna minskade Internationella valutafondens markkonton i huvudsak beroende på kursändringar med 190 Mmk och de tilldelade särskilda dragningsrätterna enbart till följd av kursändringar med 68 Mmk. Vid årets utgång var det sammanlagda beloppet av dessa skulder Mmk. Markandelen och markkontona beräknas på grundvalen av kursen för SDR enligt praxis i Internationella valutafonden. Finlands Banks utländska nettotillgodohavanden steg med Mmk, då de utländska fordringarna ökade med Mmk och de utländska skulderna minskade med 491 Mmk. Vid slutet av året uppgick de utländska nettotillgodohavandena till Mmk. Finansinstituten Affärsbankernas hela centralbanksfinansiering minskade under året med 289 Mmk. Den uppgick vid årets början till Mmk, varav dagslånen stod för Mmk och checkkrediterna för 490 Mmk. Praxis i fråga om bankernas checkräkningar ändrades vid början av december så, att checkräkningssaldona automatiskt började överföras till dagslåne- eller dagsdepositionskontona. Därefter har affärsbankernas hela centralbanksfinansiering varit lika med summan av deras dagslån. Dagslånen på Finlands Banks dagsmarknad utgjorde vid årets slut Mmk och dagsdepositionerna Mmk. Dagslånens belopp var 201 Mmk större än ett år tidigare och dagsdepositionernas Mmk mindre. Skillnaden mellan dagslånen och dagsdepositionerna vid årsskiftet, Mmk, tillhandahölls av Finlands Bank. Under första halvåret översteg bankernas dagsdepositioner tidvis dagslånen. Depositionsöverskottet mottogs av Finlands Bank. Penninginstitutens kassareservdepositioner växte under året med Mmk. Uppgången berodde uteslutande på att depositionsbasen växte. Under årets lopp steg affärsbankernas (exkl. ACA och SCAB) andel av kassareservdepositionerna från 42 till 43 %, medan andelsbankernas (inkl. ACA) andel förblev vid 21 % och sparbankernas (inkl. SCAB) vid 25 %. Vid årets slut uppgick kassareservdepositionerna i Finlands Bank till sammanlagt Mmk. Av detta

9 14 belopp stod affärsbankerna (exkl. ACA och SCAB) för Mmk, andelsbankerna (inkl. ACA) för Mmk, sparbankerna (inkl. SCAB) för Mmk och Postbanken för Mmk. Bland de övriga posterna sjönk finansinstitutens kapitalimportdepositioner med 106 Mmk till 639 Mmk. Kontantmedelskrediterna, med vilka Finlands Bank finansierar penninginstitutens innehav av sedel- och myntkassor, uppgick vid årsslutet till Mmk. Detta var 362 Mmk mera än för ett år sedan. Av kontantmedelskrediterna svarade affärsbankerna (exkl. ACA och SCAB) för 583 Mmk, andelsbankerna (inkl. ACA) för 403 Mmk, sparbankerna (inkl. SCAB) för 602 Mmk och Postbanken (inkl. postanstalterna) för 337 Mmk. Finlands Banks innehav av sådana masskuldebrev som finansinstituten emitterat ökade med 66 Mmk till Mmk. Utöver fordringarna och skulderna har finansinstituten en del ansvarsförbindelser gentemot Finlands Bank som uppkom m it i samband med olika finansieringsarrangemang. Sådana är export- och nyexportväxlarna: de innehas av Finlands Bank, men bankerna bär ansvaret för dem. I Finlands Banks balansräkning står dessa växlar tillsammans för posten exportfinansiering bland fordringarna på företag. De belöpte sig vid årets slut till Mmk. Till ansvarsförbindelserna hör också de garantier bankerna lämnat för KTR-krediterna. Vid slutet av året utgjorde garantierna Mmk. Den offentliga sektorn Finlands Banks fordringar på den offentliga sektorn minskade med 928 Mmk till Mmk. Under årets lopp betalade staten tillbaka hela det skuldebrevslån på Mmk som Finlands Bank hade beviljat staten i slutet av Finlands Banks innehav av statens masskuldebrev sjönk med 6 Mmk. Statens metallmyntsansvar växte med 85 Mmk. Dess motpost i balansräkningen är utelöpande metallmynt. Skulderna till den offentliga sektorn gick upp med 23 Mmk till Mmk. Medlen på statens depositionskonto steg med 100 Mmk. De exportdepositioner som staten uppburit av företagen och som vid början av året uppgick till 76 Mmk återbetalades i enlighet med ett statsrådsbeslut, för sågvaruexport i juni och för cellulosaexport i november. Företagen Finlands Banks fordringar på företag sjönk med 167 Mmk till Mmk. Exportfinansieringen, som omfattar kortfristiga exportkrediter och nyexportkrediter, minskade med 185 Mmk. De kortfristiga exportkrediterna gick ned med 252 Mmk, medan nyexportkrediterna gick upp med 68 Mmk. Finansieringen av inhemska leveranser växte med 64 Mmk. Kreditbeståndet för dessa tre särskilda finansieringsarrangemang belöpte sig vid årets slut till sammanlagt Mmk. Dessutom innehade banken växlar i anslutning till exportfactoringfinansieringen till ett värde av 42 Mmk. I balansräkningen har dessa införts bland de övriga fordringarna på finansinstitut. Finlands Banks innehav av masskuldebrev emitterade av företagen föll med 33 Mmk till 81 Mmk. övriga fordringar på företag sjönk med 13 Mmk. Av skulderna till företag växte investeringsoch fartygsanskaffningsdepositionerna med Mmk eller 81 % till Mmk. Investeringsdepositionerna uppgick till Mmk och fartygsinvesteringsdepositionerna till 23 Mmk. Till uppgången i investeringsdepositionerna, Mmk, bidrog ändringarna i depositionsvillkoren året innan, dvs. närmast höjningen av räntan och reserveringarnas maximibelopp, samt företagens allmänt goda inkomstutveckling. Företagens kapitalimportdepositioner sjönk med 244 Mmk till 424 Mmk. Sedan början av 1985 har i kapitalimportdepositionerna också ingått de kassareservdepositioner som företagen gjort på basis av sin kortfristiga upplåning i utländska banker. Dessa depositioner uppgick vid årsskiftet till 253 Mmk. Finlands Banks nettoutlåning till företagen sjönk med Mmk eller 80 % för att vid slutet av året uppgå till 412 Mmk. Utelöpande sedlar och mynt Beloppet av utelöpande sedlar och mynt ökade med 630 Mmk eller 8.5 % till Mmk. Härav svarade sedelstocken för Mmk och mynten för 768 Mmk. Dessutom ingår i balansposten övriga skulder sedlar i den gamla myntenheten till ett värde av 9 Mmk. Finlands Banks nettobalans Som sammandrag av den tidigare genomgången av balansposternas utveckling presenteras nedan nettobalansen enligt huvudsektorer. N ettobalansposterna Mmk Förändring Utländska nettotillgodohavanden Nettotillgodohavanden hos fö re ta g = Summa nettotillgodohavanden Nettoskuld till finansinstitut Nettoskuld till den offentliga sektorn Utelöpande sedlar och m y n t Eget kapital, värderegleringskonto och övriga balansposter, n e tto = Summa nettoskulder och eget kapital Ökningen i nettobalansposterna blev 1985 rätt obetydlig, vilket återspeglar den stabila ekonomiska utvecklingen. Finansinstitutens nettotillgodohavande hos Finlands Bank växte allt som allt med 184 Mmk till Mmk. Bokslutsbalansen I det följande återges en förteckning över Finlands Banks aktieinnehav och bankens bokslutsbalans vid utgången av 1984 och Värdet av bankens fastigheter, inventarier, aktier och andelar har i enlighet med reglementet inte aktiverats i balansräkningen, utan har i resultaträkningen helt avskrivits allteftersom det uppstått kostnader för dem. Finlands Bank äger bankfastigheter i Helsingfors och de städer där bankens avdelningskontor är belägna. I Vanda stad är den industrifastighet där Finlands Banks Aktier och andelar nominellt värde, mk sedeltryckeri finns i bankens ägo. Finlands Bank innehar även aktiemajoriteten i Mortgage Bank of Finland Ltd och Tervakoski Oy. Om dessa och sedeltryckeriet publiceras separata verksamhetsberättelser. Dessutom är banken delägare i bl. a. Industrialiseringsfonden Ab och en del industriföretag. Också Fonden för Finlands självständighets jubileumsår 1967 (SITRA) ägs av Finlands Bank. Bankens eget kapital exkl. räkenskapsårets resultat uppgick enligt bokslutet till Mmk, vilket var 126 Mmk mera än ett år tidigare. Av balansomslutningen representerade det egna kapitalet 14.3 %. Totalbeloppet av de garantier banken beviljat var vid slutet av året 329 Mmk eller 138 Mmk mindre än vid 1984 års utgång. Terminsköpskontrakten, samtliga i konvertibel valuta, minskade med Mmk till Mmk Industriaktier , , Aktier i specialkreditinstitut , , Bostadsaktier , ,24 Fastighetsaktier , , Övriga aktier och a n d elar , , Summa , ,24 15