LANDSKAPSPLANEN FÖR ÖSTRA NYLAND BESKRIVNING

Transkript

1 LANDSKAPSPLANEN FÖR ÖSTRA NYLAND BESKRIVNING ÖSTRA NYLANDS FÖRBUND , P U B L I K A T I O N 7 2

2 Pärmbild: Sondby, Vessölandet / Seppo Mäkinen ISSN:

3 INNEHÅLL FÖRORD INLEDNING Landskapsöversikten, landskapsprogrammet och landskapsplanen Landskapsplanens uppgifter Östra Nylands tidigare regionplaner och landskapsplan Östra Nylands landskapsplan Landskapsplaneprocessen UTGÅNGSPUNKTERNA FÖR LANDSKAPSPLANEN, NULÄGET OCH UTVECKLINGSUTSIKTERNA Östra Nylands internationella ställning Region- och samhällsstruktur Alternativstudierna i planeringen Befolkning och boende Arbetsplatser och näringar Trafik Teknisk försörjning Rekreation Naturmiljön Kulturmiljön MÅLEN FÖR PLANERINGEN AV LANDSKAPET De riksomfattande målen för områdesanvändningen Landskapet Östra Nylands allmänna utvecklingsmål Målen med landskapsplanen LANDSKAPSPLANENS DIMENSIONERING OCH LÖSNINGSPRINCIPERNA Dimensionering Principerna för områdesanvändning Utvecklingsprinciperna för områdesanvändningen i Östra Nyland LANDSKAPSPLANENS INNEHÅLL Område för tätortsfunktioner Utvidgningsområde för tätortsfunktioner Område för centrumfunktioner Stor detaljhandelsenhet Område för handelsservice Byområde och byobjektbeteckning Område för service Område för arbetsplatser Framtida utvecklingszon för arbetsplatser Industri- och lagerområde Område för industriverksamhet med betydande miljökonsekvenser Industri- och lagerområde där en betydande anläggning för produktion eller lagring av farliga kemikalier finns / får placeras Rekreationsområde samt Rekreationsobjekt Område för idrottsanläggningar Område för turistanläggningar Hamnområde Småbåtshamn Specialområde Område för samhällsteknisk försörjning Område eller objekt för energiförsörjning Område för energiförsörjning, på vilket man får placera kärnkraftverk Område för avfallshantering Täktområde för stenmaterial Försvarsmaktens område

4 5.25 Område eller objekt för skjutbana Naturskyddsområde i försvarsmaktens bruk Naturskyddsområde eller objekt Fornminnesområde eller objekt Skogsbruksdominerat område Jord- och skogsbruksdominerat område med särskilt behov av att styra friluftslivet Jord- och skogsbruksdominerat område med särskilda miljövärden Konsulteringszonen i Sköldvik Konsulteringszonen i Valkom Skyddszon 1 i Sköldvik Skyddszon 2 i Sköldvik Skyddszon för kärnkraftverken Område som hör till nätverket Natura Område som är synnerligen viktigt med tanke på naturens mångfald Objekt som ingår i UNESCO:s världsarvslista Skyddszon för skjutbana Skyddszon för område för avfallshantering Område som är viktigt med tanke på kulturmiljön eller landskapsvården, riksintresse Område som är viktigt med tanke på kulturmiljön eller landskapsvården, landskapsintresse Kulturhistoriskt betydande vägsträckning Landskapsväg Grundvattenområde Gräns för landskapsplaneområdet Motorväg Ny motorväg eller annan väg som utbyggs till motorväg Riksväg eller stamväg Ändring av vägklass Regional väg eller huvudgata Ny regional väg eller huvudgata Ändring av vägklass Förbindelseväg Ny förbindelseväg eller förbindelseväg som skall förbättras i betydande grad Anslutning Planskild anslutning Ny planskild anslutning Planskild korsning utan anslutning Riktgivande vägförbindelse Behov av vägtrafikförbindelse Trafiktunnel Underjordisk bibana Ny stambana och ungefärlig läge för trafikplats Förbindelse eller sidobana Museibana Paddlingsled Fartygsled Ny fartygsled Småbåtsled Kraftledning (110 kv och 400 kv) Ny kraftledning eller kraftledning som skall förbättras betydligt (110 kv och 400 kv) Vattenledning Transportavlopp Förbindelsebehov för fjärrvärmeledning Naturgashuvudledning Förbindelsebehov för naturgasledning Riktgivande sträckning för oljehuvudledning Värdefull geologisk formation Behov av grönförbindelse Område lämpligt för produktion av vindkraft Område för riksomfattande skyddsprogram Område som utvecklas till rekreationsbruk

5 5.85 Ett område utanför områdesreserveringarna i landskapsplanen LANDSKAPSPLANEN I FÖRHÅLLANDE TILL DE RIKSOMFATTANDE MÅLEN FÖR OMRÅDESANVÄNDNINGEN OCH ÖVRIG LAGSTIFTNING Beaktande av de riksomfattande målen för områdesanvändningen i landskapsplanen Beaktande av annan lagstiftning vid landskapsplanläggningen Beaktande av landskapsplanen i beslutsfattande enligt annan lagstiftning TOLKNINGAR OCH RÄTTSVERKNINGAR AV PLANEN Förfarande vid fastställelse av landskapsplanen Den fastställda landskapsplanens rättsverkningar Landskapsplanens styrande inverkan för en mer detaljerad planläggning och annan områdesanvändning Landskapsplanens övriga inverkan som styr myndighetsverksamheten Bygginskränkning i landskapsplanen SAMMANDRAG AV LANDSKAPSPLANENS TOTALA KON-SEKVENSER Influensområde Sammantagna konsekvenser Ett sammandrag över planens konsekvenser för områdena i nätverket Natura GENOMFÖRANDE AV LANDSKAPSPLANEN, TIDSORDNING OCH UPPFÖLJNING Genomförande Tidsordning för genomförande Uppföljning SAMMANDRAG AV BESKRIVNING FÖR LANDSKAPSPLANEN Landskapsplanläggningen i Östra Nyland Innehållet i landskapsplanen för Östra Nyland Sammantagna konsekvenser LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING

6 FÖRORD I landskapsplanen riktas blickarna långt in i framtiden. I landskapsplanen skapas förutsättningar för framtidsprojekt, till och med för att bygga framtiden. Planeringen är ofta endast inriktad på några år framåt i tiden, på den treårsperiod som avses i verksamhets- och ekonomiplanerna. I landskapsplanen bör man förbereda sig på ett års tidsperspektiv. Befolkningsmålsättningarna, trafiksystemen och många områdesreserveringsbehov hinner skifta under denna tid. Landskapsplanen skall möjliggöra och främja framtidsprojekt. Landskapsplanen skall också då och då kunna revideras och uppdateras. Landskapsplanläggningen i Östra Nyland har långa traditioner. Regionplanearbetet i Östra Nyland kom igång när den dåvarande byggnadslagen trädde i kraft år Den första av de lagstadgade regionplanerna av den nya typen godkändes år De tre följande etappregionplanerna godkändes åren 1984, 1994 och Landskapsplanläggningen inleddes då den nya markanvändnings- och bygglagen trädde i kraft år Redan samma år godkändes den femte etapplanen för Östra Nyland och planen var samtidigt landskapets första landskapsplan. Östra Nyland är en del av Södra Finland som utvecklas och växer kraftigt. Viktiga trafikleder, såsom väg E18 (riksväg 7) och riksväg 6, sträcker sig genom landskapet, likaså HELIbanan som utgör en viktig trafikled när framtiden byggs i Södra Finlands kusttrakter. Väg E18 och HELI-banan bildar den trafikinfrastruktur som behövs i utvecklingskorridoren längs hela Södra Finlands kust. Under de år landskapsplanen har utarbetats har olika indikatorer gett Östra Nyland de bästa nyckeltalen vi har hela tiden toppat statistiken på riksnivå. Helhetslandskapsplanläggningen inleddes år 2002 och år 2007 färdigställdes förslaget till landskapsplan och framläggs för landskapsfullmäktige för godkännande. Kommun- och servicestrukturen i Finland står år 2007 inför en stor förändring. Landskapsplanen behövs dock framdeles, även om det skulle ske hurudana förändringar som helst i kommunstrukturen. Planeringen av den interkommunala områdesanvändningen har även i framtiden sin egen viktiga uppgift. Landskapsplanen samordnar olika behov och projekt inom stora områden och visar vägen in i framtiden. Borgå den 12 oktober 2007 Jaakko Mikkola landskapsdirektör 4

7 1. INLEDNING Östra Nyland finns i Södra Finlands län på Finska vikens kustzon inom triangeln Helsingfors-Lahtis-Kotka vid riksvägarna 6 och 7 (E18). Landskapet Östra Nyland är ett tvåspråkigt kulturområde med Finlands äldsta byggnadsbestånd och karakteristiskt för landskapet är gamla städer, ådalar, kusten, skärgården, landsbygden, herrgårdsmiljöer, talrika byar och fungerande skärgårdssamhällen. Landskapet bildas av Borgå och Lovisa ekonomiska regioner och deras tio kommuner (Askola, Lappträsk, Liljendal, Lovisa, Mörskom, Pernå, Borgå, Pukkila, Strömfors och Sibbo). Folkmängden i Östra Nyland var invånare enligt de statiska uppgifterna från och landskapets folkmängd ökar relativt taget mest i hela Finland. Borgå med sina invånare ( ) är landskapets centrum. Den svenskspråkiga befolkningens andel är ca en tredje del av befolkningen, vilket utgör ett av landskapets mest typiska särdrag. Landskapets planeringssystem 1.1 Landskapsöversikten, landskapsprogrammet och landskapsplanen I Markanvändnings- och bygglagen indelar man planeringsuppgifterna i landskapet på följande sätt: Planeringen på landskapsnivå omfattar en landskapsöversikt, en landskapsplan som styr annan områdesplanering och ett regionalt utvecklingsprogram. Vid planeringen på landskapsnivå beaktas de riksomfattande målen som samordnas med landskapets mål och de lokala målen för områdesanvändningen. I landskapsöversikten anges den utveckling som eftersträvas i landskapet. 5

8 I landskapsplanen anges principerna för områdesanvändningen och samhällsstrukturen och anges områden som är nödvändiga med tanke på landskapets utveckling. Områdesreserveringar anges endast i den mån och med den noggrannhet som behövs med tanke på de riksomfattande målen eller landskapets mål för områdesanvändningen eller för att samordna områdesanvändningen i flera kommuner än en. Till Östra Nylands förbunds centrala uppgifter hör landskapsöversikten, landskapsprogrammet och landskapsplanen. I landskapsöversikten för Östra Nyland presenteras landskapets vision Landskapsöversikten för Östra Nyland godkändes av landskapsfullmäktige Landskapsöversikten och förslaget till landskapsplan bereddes delvis samtidigt och de riktlinjer för utvecklandet som ingår i landskapsöversikten har beaktats vid beredningen av landskapsplanen. Östra Nylands landskapsprogram vilket uppgjorts enligt stadgandena i regionutvecklingslagen grundar sig på landskapsöversikten och innehåller målen för utvecklingen under de närmaste åren och de viktigaste projekthelheter. I landskapsprogrammet samlas och sammanjämkas också andra program som genomförs i landskapet. Östra Nylands landskapsprogram godkändes av landskapsfullmäktige Landskapsplanen för Östra Nyland skapar utvecklingsmöjligheter för områdesanvändningen i enlighet med de mål som ingår i landskapsöversikten och programmet. Tidsperioden för landskapsplanen sträcker sig år framåt. 1.2 Landskapsplanens uppgifter Landskapsplanen avgör områdesanvändningsfrågor med verkningar på flera kommuners område, frågor som det inte är ändamålsenligt eller ens möjligt att behandla endast i kommunplanläggningen. Behovet av landskapsplan kommer till exempel från behovet att lösa områdesanvändningsfrågor samtidigt på flera kommuners område. Stadsregionens samhällsstruktur och utvecklandet av huvudvägnätet är områdesanvändningsfrågor med verkningar på flera kommuners områden. Förutom områdesreserveringar i landskapsplanen för placeringen av stora detaljhandelsenheter förutsätts områdesreserveringar för marksubstansförsörjningen, rekreationsmöjligheter och tryggandet av unika kultur- och naturmiljöer samt lösandet av frågor i vilka kommunerna konkurrerar. Krav på landskapsplanens innehåll De krav som finns på innehållet i landskapsplanen bör beaktas då man uppgör en landskapplan. Markanvändnings- och bygglagen 28 : När planen utarbetas skall särskild vikt fästas vid: att landskapets region- och samhällsstruktur blir ändamålsenlig, att områdesanvändningen är ekologiskt hållbar, att arrangemangen för trafik och teknisk service är hållbara med tanke på miljö och ekonomi, att vatten- och marksubstanstillgångarna används på ett hållbart sätt, att verksamhetsbetingelser för näringslivet i landskapet ordnas, att landskapet, naturvärdena och kulturarvet värnas, samt att det finns tillräckligt med områden som lämpar sig för rekreation. 6

9 1.3 Östra Nylands tidigare regionplaner och landskapsplan Östra Nylands tidigare regionplaner och landskapsplan utgör utgångsmaterial och grund för den under beredning varande helhetsplanen och dess områdesreserveringar med sikte långt in i framtiden. Östra Nylands regionplan består av fyra planer som uppgjorts i etapper. Den femte planen var en etapplandskapsplan i enlighet med markanvändnings- och bygglagen. Den första regionplanen berör rekreations- och skyddsområden samt vissa jordoch skogsbruksområden. Förbundsfullmäktige godkände planen , ministeriet för inrikesärendena fastställde den och högsta förvaltningsdomstolen beslöt stå fast vid fastställelsebeslutet. Den andra etappregionplanen omfattar områden för tätorter, kommunikation och teknisk försörjning samt ändringar i regionplan Förbundsfullmäktige godkände planen Miljöministeriet fastställde planen och högsta förvaltningsdomstolen beslöt 1986 stå fast vid miljöministeriets beslut. Regionplanens tredje etapp omfattar by- och åsområden samt ändringar i och kompletteringar till de tidigare regionplanerna. Samkommunstämman godkände planen Miljöministeriet fastställde, med undantag av vissa trafikområdesreserveringar, planen Miljöministeriet fastställde regionplanen för ifrågavarande trafikområdesreserveringars del. I regionplanens fjärde etapp, vilken godkändes av samkommunstämman , ingår olika områdesreserveringar som justerar och kompletterar regionplanen. De för sitt ämnesområde mest betydande områdesreserveringarna bildar bergsområdena med riksomfattande betydelse, medan den mest betydande av de enskilda områdesreserveringarna torde vara områdesreserveringen för en oljeledning. Miljöministeriet fastställde regionplanen I planens femte etapp, landskapsplan 2000, ingår olika områdesreserveringar som justerar och kompletterar regionplanen. Behovet av dessa områdesreserveringar har framkommit i olika sammanhang. Ett flertal områdesreserveringar berör Sibbo. Den mest betydande av de enskilda områdesreserveringarna torde vara områdesreserveringen för naturgasledningen. Landskapsfullmäktige godkände planen Miljöministeriet fastställde landskapsplanen förutom områdesreserveringen för centrumfunktioner (C 4019) och reserveringen för en planskild anslutning i Sköldvik. Östra Nylands landskapsstyrelse har inlämnat ett besvär över beslutet till högsta förvaltningsdomstolen, vilket berör de områdesreserveringar som lämnats utan fastställelse. Högsta förvaltningsdomstolen beslöt stå fast vid miljöministeriets beslut. 1.4 Östra Nylands landskapsplan Östra Nylands landskapsplan är en helhetslandskapsplan, i vilken man behandlar alla viktiga markanvändningsformer och den uppfyller de krav på innehåll som finns i markanvändnings- och bygglagen. Planen tar sikte på 2030 men tidsperioden för granskningen av helheterna sträcker sig längre in i framtiden, framtill ca 2035, vilket även landskapsöversikten gjorde. 7

10 1.5 Landskapsplaneprocessen Processen för uppgörandet av Östra Nylands helhetslandskapsplan började då landskapsstyrelsen beslöt påbörja uppgörandet av helhetslandskapsplanen. Man ansåg att helhetslandskapsplanen motsvarar de mål som miljöministeriet ställer på landskapsplanläggningen samt både främjar en jämn utveckling i landskapet och intressenternas möjligheter att påverka de beslut som berör deras livsmiljö. Påbörjandet av planeringen 2002 (Helhetslandskapsplanen) Utdrag ur landskapsstyrelsens protokoll: Landskapsstyrelsen , 169 Planen för deltagande och bedömning för Östra Nylands landskapsplan har behandlats på Östra Nylands förbund och bemötandena av intressenternas åsikter har skrivits (bilaga 169/1). De utlåtanden och åsikter man erhållit om planen för deltagande och bedömning samt vid myndighetssamrådet förstärker uppfattningen att det är önskvärt för en enhetlig planering i landskapet att en helhetsplan uppgörs. Vid det myndighetssamråd som hölls på Östra Nylands förbund konstaterades att en helhetslandskapsplan för Östra Nyland är ett alternativ för landskapsplanläggningen i Östra Nyland. Landskapsplanen är en allmän plan och man har inte för avsikt att göra skalan noggrannare då man planerar en helhetsplan. På landskapsplanens landsbygdsproblematik finns det en lösning, som inte i väsentlig mån fördröjer genomförandet av landskapsplanen. En helhetsplan för Östra Nyland innebär en ändring av den nuvarande tidtabellen. Myndighetssamråden inleds genast då landskapsstyrelsens beslut blivit klart. Uppgörandet av en helhetsplan kräver dessutom tilläggsutredningar, för vilkas del tidtabellen och beaktandet av dem i verksamhetsplanerna är viktigt. Landskapsdirektörens förslag: Utlåtandena och åsikterna antecknas för kännedom. Landskapsstyrelsen godkänner landskapsdirektörens förslag som ingår i bilaga 169/1 och de ändringar i planen för deltagande och bedömning som gjorts på basis av dem, bilaga 169/2. Landskapsdirektören föreslår att man sätter som mål att en helhetsplan för Östra Nyland uppgörs och att detta beaktas i verksamhetsplanen. Beslut: Utlåtandena och åsikterna antecknades för kännedom. Landskapsstyrelsen godkände enhälligt de landskapsdirektörens förslag som ingår i bilaga 169/1 och de ändringar i planen för deltagande och bedömning som gjorts på basen av dem (bilaga 169/2). Texten Strategidelen skickas för utlåtande hösten 2002 och de utlåtanden som erhålls beaktas i planeringsprocessen i punkt 3.3 på sida 7 i bilaga 169/2 avlägsnades Utkastet till landskapsplan Arbetet för uppgörandet av landskapsplanen programmerades och nuläget samt utgångsmaterialet genomgicks. Programmet för deltagande och bedömning för landskapplanen framlades till påseende och man begärde utåtanden om det. Beredningen av utkastet till landskapsplan skedde genom ett interaktivt arbete. Speciellt stod man i växelverkan med kommunerna och de statliga myndigheterna. På lösningarna inverkade dessutom på ett centralt sätt utredningarna, uppgifterna i och resultat av utredningarna. Utkastet till landskapsplan var framlagt till påseende under tiden Den långa framläggningstiden gjorde det möjligt för myndigheterna att behandla utlåtandena på ett erforderligt sätt samt för ett stort antal intressenter att ge sina åsikter. Man fick sam- 8

11 manlagt över 250 utlåtanden och åsikter. Till några av åsikterna hade det bifogats adresser som var undertecknade av flera intressenter. Myndighetsutlåtandenas antal var ca Förslaget till landskapsplan Beredningen av förslaget till landskapsplan grundade sig på de utlåtanden och åsikter man fick om utkastet samt på nya utredningar, vilka man ansåg vara ändamålsenliga både på grund av de utlåtanden som gavs om utkastet och de underhandlingar som fördes med olika parter samt samarbetet. I responsen på utkastet till landskapsplan förorsakade speciellt HELI-banan, avfallshanteringen och konsulteringszonen enligt Seveso II-direktivet diskussion. Landskapsstyrelsen behandlade förslaget till landskapsplan under vintern och våren Man beslöt framlägga förslaget till landskapsplan till påseende under tiden Om förslaget begärde man utlåtanden av många myndigheter och andra intressenter samt ordnade interaktiva möten för allmänheten bl.a. i alla kommuner i Östra Nyland Deltagande och växelverkan som en del av planprocessen Ett av de centrala målen i markanvändnings- och bygglagen är att trygga möjligheten för dem som är intressenter i områdesanvändningsplaneringen att delta och påverka besluten, vilka kan ha en betydande inverkan på intressenternas liv och arbete. En planering som skett i växelverkan beaktar bättre de ärendehelheter som är av regional betydelse. Uppställningen av mål och beredningsskedet Vid uppställningen av mål och beredningsskedet ordnade man ett flertal myndighetssamråd samt deltog i diskussioner med organisationer och föreningar. Under den tid utkastet till landskapsplanen var framlagd till påseende ordnade man i varje kommun i Östra Nyland interaktiva möten för allmänheten under vilka man detaljerat gick igenom områdesreserverigarna och beteckningarna i utkastet till landskapsplan sam deras eventuella inverkan på intressenternas liv och arbete. Möten för allmänheten som ordnades för utkastet till landskapsplan: Askola Sibbo Liljendal Lovisa Lappträsk Mörskom Pernå Borgå Pukkila Strömfors Förslagsskedet Under den tid förslaget till landskapsplan var framlagt till påseende ordnades interaktiva möten med presentation av landskapaplanen i alla kommuner i landskapet. 9

12 Möten för allmänheten: Pukkila Borgå Strömfors Askola Liljendal Mörskom Pernå Lovisa Sibbo Lappträsk Myndighetssamråd Om förslaget till landskapsplan underhandlade man enskilt med varje kommun i landskapet samt med olika myndigheter. Förslaget till landskapsplan framlades till påseende under tiden Det myndighetssamråd som enligt markanvändnings- och bygglagen ska hållas i förslagsskedet hölls i Borgå. Övriga samarbetsparter Förslaget till landskapsplan presenterades under den tid planen var framlagd till påseende på ett flertal möten för att ge stöd till beredningen av utlåtandena och anmärkningarna. Man hade som mål att få till stånd en direkt växelverkan mellan intressenterna och planerarna. Fastställandet av planen 2008 Förslaget till landskapsplan för Östra Nyland förs till miljöministeriet för fastställelse efter att landskapsfullmäktige i Östra Nyland godkänt landskapsplanen. Miljöministeriet inhämtar utlåtanden om Östra Nylands landskapsplan av de övriga ministerierna. Östra Nylands förbund ger bemötanden till de kommunalbesvär som inlämnats till miljöministeriet och de övriga ministeriernas utlåtanden. Landskapsplanen för Östra Nyland vinner laga kraft då miljöministeriet fastställt den. Det är möjligt att besvära sig över miljöministeriets beslut till högsta förvaltningsdomstolen. Landskapsplanen träder i kraft i enlighet med vad som kungörs om fastställelsebeslutet i de kommuner som hör till landskapsplanens område så som kommunala kungörelser meddelas i dessa. Östra Nylands förbund skickar den fastställda landskapsplanen till de ministerier vilka berörs av planen, till förbunden på landskapsnivå för de områden som gränsar till planområdet, de kommuner och byggnadsövervakningsmyndigheter som hör till landskapsplanens område samt vid behov till andra myndigheter Konsekvensbedömningen som en del av planprocessen Avsikten med konsekvensbedömningen är att ge information till planerare, beslutsfattare samt intressenter om de konsekvenser genomförandet av planen för med sig, om hur betydelsefulla de är samt om möjligheterna att förmildra eventuella olägenheter. Enligt markanvändnings- och bygglagen bör planen grunda sig på tillräckliga undersökningar och utredningar för att man skall kunna bedöma konsekvenserna av genomförandet av planen. 10

13 Enligt lagen bör man bedöma de betydande direkta och indirekta konsekvenser av planen på: människornas livsmiljö jordmånen och berggrunden, vatten, luften och klimatet växt- och djurarterna, naturens mångfald och naturtillgångarna region- och samhällsstrukturen, samhälls- och energiekonomin samt trafiken stadsbilden, landskapsbilden, kulturarvet och den byggda miljön ekonomin och näringarna Då landskapsplanen var i det skedet att man uppställde mål och beredde planen bedömdes konsekvenserna av planerarna som eget sakkunnigarbete. I förslagsskedet fortsatte man med ett utvidgat sakkunnigarbete för bedömning av konsekvenserna och kompletterade dem med de utredningar som gjorts. Utredningarna behandlade både omfattande och mindre helheter såsom utredningen för kartläggning av land- och havsområden som lämpar sig för vindkraftproduktion inom kustområdena i Östra Nyland och Kymmenedalen (2005), vilken gjordes i samarbete mellan Östra Nylands förbund och Kymmenedalens förbund samt utredningen Beaktandet av riskerna för storolyckor i markanvändningsplaneringen på Sköldvik industriområde (2007). Konsekvensbedömningen kompletteras av de utlåtanden och åsikter som lämnats om utkastet till landskapsplan, genom vilka planerarna fått tillgång till de konsekvenser lösningarna i landskapsplanen har på lokal nivå och för enskilda människor. Åsikterna och utlåtandena har påverkat de lösningar som ingår i förslaget till landskapsplan. Bedömningsmaterialet som hör till de miljökonsekvensbedömningar som gjorts i landskapet enligt MKB-lagen och de som är under arbete har funnits till förfogande under beredningen av förslaget till landskapsplan Sammandrag över åsikter och utlåtanden med anledning av utkastet till landskapsplan Sammanlagt ca 260 utlåtanden och åsikter lämnades in till landskapsförbundet och till kommunerna. En del av åsikterna var adresser med listor som hade undertecknats av ett stort antal personer. Den största helheten som framfördes i enskilda åsikter behandlade den alternativa sträckningen för stambanan från Helsingfors österut (HELI-banan) i Söderkulla i Sibbo, nära motorväg E18 på dess norra sida. Linjen som hade presenterats i utkastet till landskapsplan väckte trots sin översiktliga natur ett kraftigt motstånd bland dem som äger fastigheter och mark som eventuellt skulle bli under banan. Landskapsstyrelsen konstaterade som genmäle att ifrågavarande linje inte längre i förslaget till landskapsplan anvisas med någon beteckning. Områdena för avfallshantering väckte bekymmer och motstånd bland dem som bor näraavfallshanteringsområdena. Landskapsstyrelsen beslöt dessutom anvisa på landskapsnivå två betydande avfallshanteringsområden, Mömossen och i Sköldvik, som baserade sig på miljökonsekvensbedömningen för områdena (Östra Nylands avfallsservice Ab, förfarande vid bedömning av avfallshanteringscentralens miljökonsekvenser). 11

14 Täktplatserna för jord och stenmaterial konstaterades vara bristfälligt betecknade. Endast en del av de existerande täktområdena hade betecknats och målet för områdesreserveringarna blev oklart eller otillräckligt motiverat. Dessutom ansåg man att det kan förorsaka oskälig olägenhet för näringsidkande i och med att täktverksamheten begränsas av att vissa områden inte har anvisats. En eventuell överlappning med marktäktslagen påtalades också. Landskapsstyrelsen beslöt att anvisandet av dessa områdesreserveringar skall utredas ytterligare innan de anvisas i förslaget till landskapsplan. I åsikterna togs det också upp många vägförbindelser som inte grundade sig på uppdaterade utredningar eller som var oändamålsenliga. Särskilt förlängningen av östra omfartsvägen kring Monby i Askola mot Illby i Borgå väckte motstånd bland den lokala befolkningen. Man beslöt att antingen avlägsna de oklara vägförbindelserna från förslaget till landskapsplan eller beteckna dem som riktgivande eller med beteckningen för behov av vägtrafikförbindelse. Största delen av åsikterna om utkastet till landskapsplan var uppdelade på enskilda områdesreserveringar eller på objektbeteckningar som ansågs förorsaka oskälig olägenhet för markägarna. Åsikterna berörde ofta olika jord- och skogsbruksdominerade områden och eventuella begränsningar som de kan förorsaka för idkande av jord- och skogsbruk samt för glesbygdsbetonat byggande. Skydds- och naturskyddsområden av olika grad väckte också en del motstånd. Uppmärksamhet fästes å andra sidan också vid samma frågor men ur motsatt synvinkel. I de åsikter och utlåtanden som närmast miljöorganisationerna anförde kom det fram behovet att utöka eller åtminstone bevara existerande områdesreserveringar och beteckningar som tryggar eller förbättrar skydd, naturskydd och naturens mångfald eller djurens vandringsmöjligheter. Landskapsstyrelsen beslöt att med beteckningen för behov av grönförbindelse anvisa betydande ekologiska förbindelser på landskapsnivå samt komplettera naturskyddsområdena som har grundats med stöd av lagen och i enlighet med beslut som har fattats om dem. De ämnen som har behandlats i utlåtandena var fokuserarde på var och en sektors sakkunskap. Speciellt grannlandskapsförbunden koncentrerade sig på regionstrukturella frågor och fungerande förbindelsenät. Trycken på tillväxt i huvudstadsregionen tog fram behoven att granska landskapets regionstruktur och spårtrafikförbindelsernas aktualitet som en del av det fortsatta arbetet med landskapsplanen. Områdesreserveringarna och beteckningarna i utkastet till landskapsplan baserade sig på utredningar av regionstrukturen, som särskilt behandlade axeln Helsingfors-Borgå samt utvecklingszonen Kervo-Nickby (HesPo 2004 och KeNi 2005). Städerna och kommunerna tog upp olika behov av att precisera områdesreserveringar och beteckningar som de ansåg avvika från kommunernas och städerna aktuella mål. I utlåtandena anfördes speciellt att den kommersiella servicens behov skall beaktas samt att tillräckliga områden för tätortsfunktioner reserveras i landskapsplanen. Några beteckningar eller områdesreserveringar som har föreslagits i landskapsplanen och som begränsar eller försvårar kommunernas markanvändning ansågs vara nödvändiga att tas upp till ny bedömning. Dessa var bland annat beteckningarna för naturgasledningarna, oljeledningarna och spårtrafikförbindelserna. Landskapsstyrelsen beslöt granska flera områden för tätortsfunktioner och behandlingen av olika begränsande beteckningar i förslaget till landskapsplan. 12

15 Miljöförvaltningen fäste i sina utlåtanden uppmärksamhet vid delvis bristfälligt betecknade skydds- och naturskyddsområden. Dessutom ansåg man det vara nödvändigt att granska regionstrukturen i området mellan Helsingfors och Borgå så att tillväxttrycken i huvudstadsregionen och betydande naturvärden i landskapens gränsområde, speciellt Sibbo storskogs område, bättre skall kunna sammanfogas Sammandrag över åsikter och utlåtanden med anledning av förslaget till landskapsplan Sammanlagt 164 anmärkningar lämnades in med anledning av förslaget till landskapsplan för Östra Nyland. En del av åsikterna var adresser med namnlistor som hade undertecknats av ett stort antal personer. Myndigheterna och andra sektorer gav dessutom sammanlagt 59 utlåtanden. Största delen av anmärkningarna som har inlämnats med anledning av förslaget till landskapsplan är koncentrerade till några ämnen som anmärkarna tydligt satte sig emot. Tillåtelsen att bygga ett kärnkraftverk på den del av området för energiförsörjning (EN) som hade anvisats på fastlandet på Hästholmsudden i Lovisa väckte mest oro, speciellt när kärnkraftverkets skyddszon inlemmade Valkom tätort. I anmärkningarna motsatte man sig näst mest en konsulteringszon enligt Seveso II direktivet som krävs för cisternerna för flytande bränsle i Valkom hamn och de byggbegränsningar som zonen medför. Planeringsbestämmelsen för konsulteringszonen baserade sig på en utredning som har gjorts på Sköldvikområdet. I utredningen definierades riktlinjerna för markanvändningen såväl inom konsulteringszonen som inom de egentliga skyddszonerna. Skalan och omfattningen av allvarliga konsekvenser vid en eventuell storolycka i Sköldvik är till och med enligt säkerhetsplanerna betydande. Eventuella konsekvenser av en storolycka för funktionerna i det omgivande området i Valkom är med hänsyn till de mer objektbetonade cisternerna för flytande bränsle betydligt mindre. Anvisandet av vägen Sannäs Ylike enligt en ny sträckning var ett framträdande enskilt ämne som väckte motstånd i landskapsplanens förslagsskede. Målet med beteckningen var att på ett separat planerat sätt möjliggöra en ändring av vägens sträckning, varvid riskerna som vägtrafiken förorsakar kunde minskas på det viktiga grundvattenområdet. Områdets invånare ansåg dock att den nya väglinjen splittrar deras marker och därmed försvårar deras markanvändning. Landskapsstyrelsen föreslog att landskapsfullmäktige skulle godkänna den ändrade landskapsplanen där väglinjen anvisas på den nuvarande vägens plats men med röd färg (ny eller betydligt förbättrad förbindelseväg). Beteckningen anger då att en ändring av vägens sträckning kan utredas eller möjligheten att vidta åtgärder undersökas för att skydda grundvattnet på den nuvarande väglinjen. I många anmärkningar konstaterades att stenmaterialtäkterna förorsakar olägenhet eller oskälig olägenhet i den närmaste omgivningen kring områdesreserveringarna och för fastigheterna som ligger inom själva områdesreserveringen, samt för miljövärdena. Speciellt gränserna för ett täktområde för stenmaterial i Sibbo, nära gränsen till Kervo, ville man sammanfoga bättre bl.a. med markanvändningen i Kervo stad och Vanda stad, som ligger inom landskapet Nyland. Landskapsstyrelsen föreslog att landskapsfullmäktige skall godkänna den ändrade landskapsplanen där nämnda täktområden för stenmaterial har minskats, så att de bättre beaktar markanvändningen i landskapsgränsens omedelbara närhet. För att kunna möjliggöra genomförandet av betydande täktområden för stenmaterial över landskapsgränserna och kunna trygga åtminstone delvis behovet av stenmaterial i Östra 13

16 Nyland och på andra områden som använder stenmaterial, beslöt landskapsstyrelsen till övriga delar att anvisa täktområdena för stenmaterial enligt planförslaget. En stor del av anmärkningarna mot utkastet till landskapsplan delades upp liksom i de åsikter som anfördes i utkastskedet, på enskilda områdesreserveringar eller på objektbeteckningar som ansågs förorsaka oskälig olägenhet för markägarna. Åsikterna berörde ofta olika jord- och skogsbruksdominerade områden och eventuella begränsningar som de kan förorsaka för idkande av jord- och skogsbruk samt för glesbygdsbetonat byggande. Uppmärksamhet fästes också nu vid beteckningarna för skydds- och naturskyddsområden av olika grad och man önskade antingen att en del av dem skulle avlägsnas eller att flera skulle anvisas. Speciellt i anmärkningarna som miljöorganisationerna anförde kom det också nu fram behovet att utöka eller åtminstone bevara existerande områdesreserveringar och beteckningar som tryggar eller förbättrar skydd, naturskydd och naturens mångfald eller djurens vandringsmöjligheter. Landskapsstyrelsen godkände landskapsplanen så att endast betydande grönförbindelser på landskapsnivå anvisas med beteckningen Behov av grönförbindelse samt att planen dessutom kompletteras med Sibbo storskogs naturskyddsområde, som har inrättats med stöd av lagen. De ämnen som har behandlats i utlåtandena var i regel fokuserade på var och en sektors sakkunskap. Speciellt grannlandskapsförbunden koncentrerade sig på regionstrukturella frågor och fungerande förbindelsenät. På grund av det kontinuerliga tillväxttrycket i huvudstadsregionen togs dessutom upp behovet att granska landskapets regionstruktur och att i planen anvisa olika spårtrafikformer (bl.a. metrotrafik vs. tågtrafik). I många utlåtanden fästes uppmärksamhet vid att ingen metroförbindelse, som en del av den trafikmässiga lösningen för metropolområdet, hade anvisats i landskapsplanen. Landskapsstyrelsen konstaterade att det krävs betydande tilläggsutredningar innan metron kan anvisas i landskapsplanen. Metron kan därför inte inlemmas i den pågående planprocessen, utan den tas upp i kommande landskapsplaner. De nya befolkningsprognoserna som landskapsstyrelsen har godkänt tidigare år 2007 och speciellt i Sibbo de reserveringar (centrum- och tätortsfunktioner) för samhällsstrukturen som har utvidgats efter planens utkastskede väckte både negativa och positiva åsikter. Helsingfors och Vanda ansåg dock i sina utlåtanden att de få områdena för tätorts- och centrumfunktioner som har anvisats fortfarande inte svarar på utmaningarna när det gäller metropolområdets markanvändning. Å andra sidan ansåg man att omfattningen av de områdesreserveringar som redan har anvisats i planen betydligt försvagar enhetligheten i Sibbo storskogs omfattande skogsområde och att reserveringarna baserar sig på otillräckliga utredningar och konsekvensbedömningar. Landskapsstyrelsen har i enlighet med landskapsplanens mål strävat efter att anvisa den målinriktade tillväxten främst i anslutning till den existerande samhällsstrukturen och vid fungerande trafikförbindelser, exempelvis i sydvästra och södra Sibbo samt inom Kervo Nickby-zonen. Den målinriktade tillväxten har också på annat håll i landskapet anvisats i anslutning till den existerande samhällsstrukturen. I utlåtandena togs också upp ämnen som har behandlats i anmärkningarna, exempelvis konsulteringszonen enligt Seveso II direktivet och området för energiförsörjning samt Hästholmens skyddszon (kärnkraftverkets skyddszon). Lovisa stad ansåg att Hästholmens skyddszon strider mot direktiven som Strålsäkerhetscentralen (STUK) har utfärdat samt för mycket begränsar utvecklingen av tätortsfunktionerna i Valkom. Konsulteringszonen förorsakar dessutom oskälig olägenhet för utvecklingen av Valkom. 14

17 Landskapsstyrelsen föreslog att landskapsfullmäktige skall godkänna den ändrade landskapsplanen, där placeringen av kärnkraftverk är tillåtet endast på Hästholmen. Skyddszonen blir då också mindre och sträcker sig inte längre till Valkom tätort och fyller därmed kraven enligt Stråskyddscentralens direktiv om maximal mängd invånare på ett skyddsområde. Samtidigt lindrades planeringsbestämmelsen inom konsulteringszonen som har anvisats för Valkom hamn, så att bestämmelsen motsvarar konsekvenserna av realistiska storolyckor. (utredningen pågår, färdigställs i november 2007). 15

18 2. UTGÅNGSPUNKTERNA FÖR LANDSKAPSPLANEN, NULÄ- GET OCH UTVECKLINGSUTSIKTERNA Östra Nyland har med tanke på landskapets utveckling ett utmärkt läge inom Östersjöområdet, vilket utvecklas snabbt samt inom kustzonen mellan Helsingforsregionen och S:t Petersburg. Landskapets omvärld kommer att förändras synnerligen mycket under de kommande 30 åren. Globaliseringen fortsätter, arbetets produktivitet och karaktär ändras och kompetensens betydelse blir större. De internationella riskerna ökar då ojämlikheten och växelverkan mellan olika kulturer och religioner samt hoten mot miljön ökar. Man antar att utvecklingen i Östra Nyland fortsätter att vara stabil. Utmaningar utgör den åldrande befolkningen, stärkandet av kompetensen och anpassningen till snabba förändringar som kommer utifrån. Östra Nylands förbund har som mål att nå en regionstruktur med många centrum och en jämnare befolknings- och arbetsplatsutveckling än tidigare både inom Helsingfors metropolområde och i Södra Finland. I Östra Nyland förutsätter detta att resurserna inriktas på utvecklandet av näringarna och tryggandet av deras verksamhetsförutsättningar. 2.1 Östra Nylands internationella ställning Östersjöområdet är ett av de områden i Europa som växer och utvecklas snabbast. Landskapets tjänliga verksamhetsmiljö inom Finska vikens kustzon och de förändringar som är i sikte ger näringslivet goda utvecklingsförutsättningar. 2.2 Region- och samhällsstruktur Urbaniseringen i Finland pågår ännu efter de tidigare åren med stor flyttningsrörelse på 1970-talet. Flyttningen inom landet, till de växande stadscentrumen och speciellt till Södra Finlands tillväxtcentrum, har tagit ny fart och är i dag större än befolkningens flyttning på 1970-talet. För att kunna ta emot befolkningsökningen på ett hållbart sätt bör tillväxten styras till den befintliga samhällsstrukturen och nära fungerande trafikförbindelser och goda kollektivtrafikförbindelser. Den kraftiga befolkningsökningen gör det också möjligt att utveckla konkurrenskraften i Södra Finland till en högklassig internationell nivå, när arbetskraften finns nära arbetsplatskoncentrationerna. Man förlorar dock en eventuell konkurrensfördel om samhällsstrukturen inte erbjuder hållbara lösningar för bosättning. I en spridd samhällsstruktur är resorna till arbete och restiden längre. I framtiden kommer arbetsgivarna i allt större utsträckning att etablera sig på områden där det förutom kravet att utföra arbete också erbjuds goda förutsättningar för rekreation och fritid. Södra Finland kan erbjuda ypperliga förhållanden för arbete och högklassig fritid i framtiden Östra Nylands som en del av Södra Finland Östra Nyland och tyngdpunkterna i Södra storområdet Landskapen uppdelas enligt den av EU använda NUTS II indelningen i storområden. Landskapet Östra Nyland hör till det Södra storområdet. Till Södra storområdet hör förutom Östra Nyland landskapen Egentliga Finland, Nyland, Kymmenedalen, Södra Karelen, Päijänne-Tavastland och Egentliga Tavastland. Analysen av landskapsöversikterna från år 2004 konstaterar, att utgångsläget för landskapen i Södra storområdet är mycket olika. 16

19 Gemensamt i denna mosaikliknande bild är att nästan alla landskap strävar efter att förbinda sig med huvudstadsregionen. Östra Nyland och tyngdpunkterna på riksplanet I synnerhet i landskapsöversikterna år 2001 strävar man efter att utveckla landskapens konkurrenskraft och regionala attraktionskraft. Som storområde profilerar sig Södra Finland genom att öka den redan starka och mångsidiga kompetensen, genom nätverk mellan landskapen och också genom bildandet av internationella nätverk. Inom alla storområden betonar man stärkandet av kompetensen, samarbetet och ett nätverksaktigt verksamhetssätt, utvecklande av trafikförbindelserna samt växelverkan över riksgränserna. På riksplanet profilerar sig i helhetssynen olika regionala helheter. I landskapsöversikterna framhävs stadscentra av olika storlek och olika nivå, av vilka man kan särskilja tre förtätningar av verksamheterna som är olika stora och har olika nivå. Östra Nyland hör till den starkaste av dessa nämligen Nylands och särskilt huvudstadsregionens förtätning av bosättning, näringsliv och kompetens. Denna förtätning är överlägsen i jämförelsen med alla andra. Finska vikens kustaxel, som i öster sträcker sig till städerna Kotka, Kouvola och Villmanstrand och stöder sig på närheten till S:t Petersburg, profilerar sig därtill som en egen regional helhet på grund av sina trafikförbindelser och sin starka nätverksbildning Södra Finlands regionstruktur 2035 Befolkningssiffran ökar i Södra Finland från 2000 till 2030 med sammanlagt % och arbetsplatsernas antal med %. Ökningen baserar sig på en immigration som är större än nu. Under arbetet skisserade man upp tre olika utvecklingsalternativ: de stora städernas Södra Finland, utvecklingskorridorernas Södra Finland och nätverkens Södra Finland, vilka skiljer sig från varandra beträffande centraliseringen och urbaniseringsutvecklingen. De på basis av utvecklingsalternativen bildade strategiska målen för regionen Ett enat Södra Finland påminner närmast om utvecklingskorridorernas Södra Finland. I detta utvecklingsalternativ är Södra Finland år 2030 mera än en förbindelsekorridor mellan Ryssland och västra Europa; det är ett högklassigt centrum för affärsverksamhet såväl för inhemsk som global företagsverksamhet. Landskapen i Södra Finland är särpräglade och olika. En konkurrenskraftig framtid byggs upp med hjälp av gemensamma styrkor och genom att utveckla den regionala arbetsfördelningen. År 2030 har Finland byggt upp nätverk, har samarbetsförmåga och är ett område som nyttjar sina mångsidiga starka sidor. Strukturellt bildas Södra Finland av det västra, centrala och östra samarbetsområdet, vilka kompletterar varandra. Det centrala området, till vilket Östra Nyland hör, karaktäriseras av mångsidig toppkompetens och service. Områdets undervisning och kulturutbud är betydande och där finns Finlands enda metropol. Området är en internationellt intressant kombination av toppkompetens, livligt näringsliv, natur och kultur. Områdets utmaning är att behärska Helsingforsregionens tillväxt. Det centrala området har en viktig roll som utvecklare av de internationella relationerna. Funktionella stads- och tätortsnätverk är Södra Finlands framgångsfaktorer. De stora centrumen har nätverksbindningar förutom sinsemellan, också med omgivningens mindre 17

20 centra och landsbygden. Till kärnan av nätverket hör också kompetenscentrumen, universiteten och yrkeshögskolorna. Det frivilliga samarbetet som går över kommun- och förvaltningsgränserna såväl inom privata som offentliga sektorn erbjuder bl.a. möjligheter i anslutning till serviceproduktionen Nationella utvecklingszoner och landskapets utvecklingszoner Enligt miljöministeriets publikation Konkurrenskraft, välbefinnande och ekoeffektivitet, Utvecklingsbild av regionstrukturen och områdesanvändningen i Finland (31/2006) är Östra Nyland nära anslutet till Helsingforsregionens utvecklingszon. Växelverkan med de omgivande regionerna är intensiv inom hela södra kustzonen från Helsingfors österut. Man idkar gränsöverskridande samarbete med S:t Petersburg och längre in i Ryssland, där det finns en framtida tillväxtpotential som är av stor betydelse för Finland. Målet på långsikt är att utveckla samarbetsområdet längs kusten till en växande utvecklingszon som grundar sig på en hållbar trafik och regionstruktur. Interna och över landskapsgränserna gående utvecklingskorridorer i Östra Nyland är Nordiska triangelns trafikkorridorer (Köpenhamn/Oslo-Stockholm-Helsingfors-Borgå-Lovisa- S:t Petersburg) och karelska korridoren (Helsingfors-Borgå-Kouvola-Villmanstrand- Joensuu). Helsingfors-Borgå-Lovisa -axeln och Kervo Nickby zonen inom vilken järnvägen kan utnyttjas för kollektivtrafik är utvecklingszoner för den regionstruktur som sträcker sig över landskapsgränserna. Internationella förbindelser representerar Sköldvik hamn i Borgå som är Finlands största hamn och Lovisa hamn. En betydande ny möjlighet för Östra Nylands regionstruktur är byggandet av en kustbana i öst-västlig riktning (Helibanan). En ny bana för blandad trafik skulle medföra att inverkan av tillväxten i huvudstadsregionen och S:t Petersburg skulle nå ett mycket mera vidsträckt område. Utvecklingskorridoren för väg E18 Motorväg E18 hör till Europas TEN nätverk och bildar en viktig trafikkorridor via de nordiska huvudstäderna till Ryssland. I Östra Nyland förbinder motorvägen, i öst-västlig riktning, landskapets kustkommuner till den internationella trafikkorridoren. Motorvägsförbindelsen och de möjligheter som vägen erbjuder att utveckla servicen har undersökts bl.a. i samarbetsprojektet E18 år Målet med samarbetsprojektet E18 är att utveckla trafikkorridoren E18, avsnittet Oslo-Stockholm-Helsingfors-S:t Petersburg, till en högklassig och internationellt konkurrenskraftig trafikled, där naturen och kulturvärdena såväl har beaktats som utnyttjats och trafikleden kan beskrivas som: Ett smidigt och säkert trafiksystem Ett hållbart trafiksystem som stöder region- och samhällsutvecklingen En angenäm och intressant trafikmiljö Tydliga och välfungerande informations- och servicesystem En attraktiv zon för boende, service, affärsverksamhet och turism Östra Nylands regiongrupp i samarbetsprojektet utformade utvecklingsstrategin och tyngdpunktsområdena kommunvis för områdena vid motorvägens planskilda anslutningar. I Östra Nylands målsättningar betonas affärsverksamhetens utveckling, förbättrad servicenivå, en enhetlig samhällsstruktur samt värnandet om miljön. Målet är att förbättra skyltningen och informationen för dem som reser samt att förbättra kollektivtrafikens verksamhetsförutsättningar i hela landskapet. 18

21 Följande sakhelheter nämns i samarbetsprojekten som mål för olika kommuner: Sibbo: målet är att styra stora tryck på att ändra markanvändningen genom att förenhetliga samhällsstrukturen och stöda hållbar utveckling, Borgå: näringsverksamheten och servicen bör utvecklas samt bullerbekämpningsåtgärder vidtas, Pernå: näringsverksamheten bör utvecklas och naturen bör värnas, Lovisa: näringsverksamheten och servicen bör utvecklas, Strömfors: näringsverksamheten och servicen bör utvecklas, miljön bör värnas, trafikframkomligheten och -säkerheten bör förbättras. Utvecklingskorridoren riksväg 6 Karelens utvecklingskorridor. I och med att riksväg 6 år 2004 förbättrades och byggdes om till en väg med breda körfält öppnades nya möjligheter för kommunerna vid riksvägen att utveckla näringsverksamheten och servicen. Förbättringen av riksväg 6 ger dessutom nya möjligheter att erbjuda en boendemiljö vid bra trafikförbindelser och vid kollektivtrafik. Riksvägen ombyggnad höjer trafiksäkerheten i kommunerna längs vägen Landskapets region- och samhällsstruktur Utvecklande av regionstrukturen Med avseende på konkurrenskraften, välbefinnandet och den ekologiska hållbarheten är den kritiska faktorn i flerkärnigheten sist och slutligen hur olika centra utvecklas som regioner och länkas till sina egna influensområden (Miljön i Finland 31/2006, Miljöministeriet). Regionstrukturen och de förändringar som sker i den är utgångspunkten för planeringen av verksamheter. Sådana är utvecklandet av näringslivet och förstärkandet av kompetensen. Planeringen av regionstrukturen ses som utvecklande av regionalt nätverksbundna verksamheter, som beskrivning av prognostiseringsuppgifter och planeringssystem, som beskrivning av samarbetsnätverk och trafiknät som sträcker sig över landskapsgränserna och verksamhetsförutsättningarna för näringslivet och som lokalisering av kompetenscentra och clusterverksamheter. En planenlig regionstruktur skapar förutsättningar för en balanserad utveckling av landskapets olika verksamheter. På grund av huvudstadsregionens närhet sker Östra Nylands tillväxt främst i Borgå och Sibbo. Östra Nylands förbund har som mål att uppnå en regionstuktur med flera centra både inom Helsingfors metropolområde och i Södra Finland och en jämnare befolkningsutveckling och arbetsplatsutveckling än under tidigare år. I Östra Nyland förutsätter detta att man satsar på utvecklandet av näringarna och på näringarnas verksamhetsförutsättningar speciellt i Lovisa ekonomiska region och i Borgå, som är centrum för landskapets näringsliv. Färdigställandet av Nordsjö hamn och följdverkningarna av det flyttar tyngdpunkten i huvudstadsregionens arbetsplatser österut och skapar nya arbetstillfällen och utvecklingsmöjligheter också för näringarna i Östra Nyland. Den kraftiga ekonomiska tillväxten i sydvästra Ryssland och den stora marknadspotentialen där skapar nya möjligheter för landskapets näringsverksamhet och förbättrar speciellt Lovisa ekonomiska regions ställning. På grund av att Östra Nyland har ett bra geografiska läge och är kompakt går det utmärkt att nå verksamheterna och servicen inom landskapet samt också över landskapsgränser- 19

22 na. Genom att göra samhällsstrukturen mera enhetlig, utveckla den och gör den tätare blir det lättare att nå verksamheterna i hela landskapet. Östra Nylands regionstruktur som blir tätare och mera enhetlig, formas av vidsträckta och enhetliga zoner av kulturlandskap. Zonerna som representerar landskapets identitet bildas av ådalarna samt kust- och skärgårdsområdena med sina bebyggda kulturmiljöer. Miljön bör hela tiden skötas och utvecklas för att Östra Nyland även i framtiden skulle kunna vara ett särpräglat och högklassigt boendelandskap. Klimatförändringarna ger anledning till nya utmaningar för utvecklandet av samhällena. Vilka de är känner vi ännu inte tillräckligt väl till. Utvecklande av näringarna och stärkande av kompetensen Utvecklande av näringarna och stärkande av kompetensen behandlas som ett gemensamt tema, ty de anknyter till varandra. Genom att stärka kompetensen strävar man efter att förbättra utbildningsnivån hos landskapets nuvarande och kommande arbetskraft samt öka landskapets utbud på utbildning. Ökandet av de mänskliga resurserna främjar regionens attraktionskraft och konkurrenskraft, ty till exempel utbudet på utbildningsmöjligheter lockar till regionen i synnerhet den yngre befolkningen. Särskilt den unga och utbildade arbetskraften aktiverar och gör områdets näringsliv mångsidigare. Startande av en dylik positiv utveckling förutsätter mål och strategier med anknytning till vartdera temat. Vid sidan av utbildningen är produktutvecklings- och forskningsverksamhet i en nyckelställning då man skapar konkurrenskraft för näringsverksamhet. I synnerhet de offentliga forsknings- och utvecklingsutgifterna har varit nästan obefintliga i Östra Nyland. Landskapet Östra Nylands befolkningsandel av befolkningen i hela landet är 1,8 %, men, såsom framgår av bild 17, var Östra Nylands andel av högskolornas forsknings- och utvecklingsutgifter år 2004 endast 0,1 % och 0, 0 % av den offentliga sektorns motsvarande utgifter. Även företagens forsknings- och utvecklingsutgifter räknade per capita har varit under medeltalet för hela landet. Man bör i fortsättningen fästa speciell uppmärksamhet vid lösandet av detta problem. Problemet kan lindras också genom att man samarbetar och genom nätverksbindningar till högskolorna, forskningscentralerna och andra kompetenscentra i huvudstadsregionen. Internt och externt samarbete Det regionala samarbetet har snabbt gått framåt i Finland från 1990-talet särskilt inom regionutvecklingen och näringspolitiken. För närvarande tar man i samarbetet betydande nya steg också inom kommunservicens kärnområden, d.v.s. inom social- och hälsovårdssektorn samt inom undervisningssektorn, ty det att befolkningen föråldras kommer att förorsaka stora utmaningar för kommunerna. Målet för det interna och externa samarbetet i Östra Nyland är att stärka kommunernas livskraft och en fungerande och effektiv servicestruktur samt kommunernas och landskapets identitet. Livskraften i Östra Nyland förstärks med regionalt och nätverkssamarbete över gränserna såväl i hemlandet inom metropolregionen som med andra landskap samt också internationellt framför allt inom Östersjöområdet. Det internationella samarbetet stärker Östra Nylands och dess aktörers ställning i landskapens Europa och inom Östersjöområdet. Genom närområdessamarbete kan man minska miljöriskerna i Finska viken och främja sam- 20

23 arbete med esterna och ryssarna, samarbete mellan aktörer inom utbildningen, förvaltningen och näringslivet Borgånejden Borgånejden utgör landskapets största och folkrikaste stad. Nationellt är Borgå med samtliga städer vid sydkusten en del av Södra Finlands utvecklingszon. Borgå är Östra Nylands landskapsmotor och att utveckla ett mångsidigt och starkt näringsliv och mångsidig service gagnar också landskapets andra kommuner, bl.a. i och med kortare resor till service och arbete. Ett utvecklat näringsliv stärker Borgås internationella konkurrenskraft som etableringsplats för företag och andra arbetsplatser. Östra Nyland har goda förutsättningar att utvecklas till attraktivt landskap med boende och näringsliv. Genom att förenhetliga samhällsstrukturen skapas på ett hållbart sätt ett gynnsamt utvecklingsområde för näringarna och erbjuder företagen kunnig arbetskraft samt goda möjligheter till fritidsaktiviteter. Den unika naturmiljön i Östra Nyland ger förutsättningar för en bra livsmiljö. Naturmiljön och dess status skall inte glömmas, utan den är viktigt att slå vakt om. En enhetlig samhällsstruktur minskar trafikarbetet och dämpar klimatförändringen Lovisanejden Lovisanejden utgör en egen helhet där kulturhistorian har bevarats. Lovisa stad är ett centrum nejdens näringsliv och kommersiella service. Kusten och de geologiska formerna, såsom åsar och ådalar, har inverkat på utformningen av Lovisanejdens region- och samhällsstruktur. På lång sikt har förändringarna i Lovisanejden varit små och byggandet har huvudsakligen skett nära den befintliga samhällsstrukturen eller på glesbygden. I Lovisanejden syns utvecklingen och tillväxten i Östra Nyland i form av aktiv byggnadsverksamhet och livligare trafik på de internationella trafiklederna, exempelvis på väg E18 och över Valkom hamn. Grundinfrastrukturen i Lovisanejden är mottaglig. En enhetlig samhällsstruktur stöder hållbar utveckling i Lovisanejden. Tillväxten i Kymmenedalen, på Lovisanejdens östra sida, stärker också Lovisanejden och särskilt Lovisa stad. Fungerande spårvägsförbindelser och övrigt trafiknät är en förutsättning för utvecklingen. I och med HELI-banan kunde en del av godstrafiken vid Finlands sydkust flyttas på räls. 2.3 Alternativstudierna i planeringen Östra Nylands förbund deltog i projektet Framtiden för Nyland 2035 (UTU 2035). I projektet undersöktes översiktligt alternativa framtidsscenarier långt in i framtiden. Alternativa framtidsbilder kan bedömas i den strategiska planeringen. Framtidsbilderna, som skisseras i scenariearbetet Framtiden för Nyland 2035, har beaktats i Östra Nylands landskapsöversikt och i landskapsplanens planläggningsprocess. I regionstrukturutredningen Helsingforsregionen - Borgå (HesPo) från år 2004 granskades fyra alternativa regionstrukturmodeller över landskapsgränserna. Utredningsområdet omfattade Helsingfors östra delar, en del av sydöstra Vanda, Kervo stad, Sibbo kommun och området väster om Borgå centrum. I utredningen undersöktes alternativ för att utveckla områdets samhällsstruktur effektivare. Utnyttjandet av spårtrafiken undersöktes också som en del av regionstrukturutvecklingen. I Kollektivtrafik- och markanvändningsutredningen för Kervo-Nickby-zonen (Ke-Ni 2005) fortsatte undersökningarna av utvecklingsalternativ för regionstrukturen på en mer detalje- 21

24 rad nivå än i HesPo. Kervo-Nickby-zonen granskades med strukturmodeller. I en av dem betjänade den befintliga spårtrafikförbindelsen till Sköldvik persontrafik Scenarierna och områdesanvändningen De alternativa scenarierna som ingår i Nylands framtid 2035 har beaktats vid uppställningen av målen i landskapsöversikten samt i de lösningar som ingår i landskapsplanen. Östra Nylands utvecklingsbild 2035 På utvecklingen i landskapet Östra Nyland inverkar centralt de yttre ändringsfaktorerna och de egna resurser som står till förfogande och som skapar grunden för utvecklingsverksamheten. De mest centrala interna ändringsfaktorerna är befolkningens och kompetensens utveckling samt förändringar i ålderstrukturen och den regionala differentieringen. Följande synpunkter grundar sig på ovan presenterade utvecklingsutsikter och scenarioarbete samt på en önskad framtidsbild. Externa förändringsfaktorer Den ekonomiska tillväxten är inom de närmaste åren antagligen starkast i Sydostasien. Man antar att EU integrationen fördjupas fortsättningsvis. Den arbetskrävande produktionen flyttar i allt högre grad till länder med billig arbetskraft och till närheten av marknaderna. Samarbetet och interaktionen inom Östersjöområdet ökar och nordvästra Rysslands betydelse för Östra Nylands ekonomi ökar. Utvecklingen i huvudstadsregionen inverkar på ett betydande sätt på utvecklingen i Östra Nyland. Då konkurrensen ökar kommer den regionala differentieringen att fortsätta. I Finlands koncentrerar man sig allt mera på dataintensiva och kreativa forsknings-, planerings-, utvecklings- och marknadsföringsuppgifter. Huvudstadsregionens inverkan riktar sig kraftigast till de västra delarna av Östra Nyland. Det märks som ett kraftigt tryck på markanvändningen samt befolkningstillväxt och ökad pendling. För att man skall kunna behärska tillväxttrycken krävs ett starkt grepp på planläggningen i kommunerna och produktion av service samt näringsverksamhet. Befolkningen åldras och koncentreras I Finlands koncentrerar sig befolkningen till Södra Finland samt de större centrumen och till orter i närheten av dem. Troligtvis har Östra Nyland också i framtiden ett inflyttningsöverskott, och därför förblir befolkningens åldersstruktur fortfarande relativt bra. Man beräknar att befolkningssiffran ökar framtill 2030, varefter befolkningsökningen bryts, om inte inflyttningen från utlandet växer väsentligt från den nuvarande nivån. Man beräknar att antalet över 65-åringar fördubblas till 2035, då däremot de andra åldersklassernas storlek något minskar från nuvarande. Det att befolkningen föråldras förorsakar stora kostnadstryck på produktionen av hälso- och sjukvårdstjänster och tvingar oss att söka nya sätt att producera tjänster på. Kompetensens betydelse som konkurrensfaktor kommer att poängteras. Det är troligt, att ägandet av en andra bostad blir vanligare då levnadsstandarden förbättras, varför antalet människor som firar sin fritid i Östra Nyland kommer att öka. 22

25 Den ekonomiska utvecklingen fortsätter stabil I de flesta ekonomiska prognoser antar man att den ekonomiska utvecklingen i Finland fortsätter att vara stabil. Den per invånare i Östra Nyland beräknade bruttonationalprodukten, som ligger på EU-ländernas medelnivå, minskas av den ökande pendeltrafiken till orter utanför landskapet, särskilt till huvudstadsregionen. Hushållens köpkraft, befolkningens sysselsättningsläge samt försörjningskvot är bra och man antar att de också i fortsättningen hålls stabila. Man beräknar att den regionala specialiseringen kommer att öka. Karakteristiska drag för Östra Nyland är en stark industriell tradition och interaktion med huvudstadsregionen. Östra Nylands starka sidor är nu och troligtvis också i framtiden kemisk industri, energiproduktion, elteknisk industri samt tjänster i anslutning till fritiden såsom turism. Den traditionella grafiska branschen har under de senaste åren mattats av, men median kunde bli en ersättande ny tillväxtbransch på grund av landskapets tvåspråkighet och starka kulturkapital. Ökningen av arbetsplatsernas antal kommer troligtvis att vara starkast inom servicebranschen (turism och andra fritidstjänster, vårdtjänster, hemarbeten). Antalet arbetsplatser inom förädlingen antas förbli på nuvarande nivå och man antar att antalet arbetsplatser inom primärproduktionen inte längre minskar i väsentlig grad. Det regionala samarbetet och nätverksbindningarna kommer troligtvis att bli starkare. Den offentliga ekonomin kommer att ha det svårt. Privata företag kommer i allt högre grad att producera den service som offentliga samfund nu producerar. Beställaren och producenten differentieras i serviceproduktionen. Teknologins utveckling förändrar på ett märkbart sätt arbetets och fritidens karaktär Automationen blir allmännare såväl inom den industriella produktionen som i serviceproduktionen. Arbetets produktivitet ökar, men arbetsplatsernas antal minskar inom de traditionella branscherna. Särskilt inom servicebranschen sker stora förändringar. Arbetes utförande och studiernas beroende av plats och tid minskar. Den teknologiska utvecklingen förändrar människornas vardag och fritid på ett märkbart sätt. De miljörisker som industrin förorsakar minskar. Livslängdstänkandet för produkternas del ökar och återanvändningen av avfall ökar. Betydelsen av högklassig miljö blir betonad Betydelsen av kultur- och naturvärden betonas troligtvis i fortsättningen att allt mera som attraktionsfaktor såväl i boende som i turismen. På grund av huvudstadsregionens brist på tomtmark och höga prisnivå kommer det att riktas ett stort tryck mot Östra Nyland i fråga om byggande av bostäder. En del av trycket riktas mot de glest bebyggda landsbygdsområdena. Följden blir förutom en splittring av samhällsstrukturen. Bostäder, arbetsplatser och service kommer att ligga på längre avstånd från varandra. Arbets- och ärenderesorna samt resorna till studieorten blir längre och såväl trafiken, olyckorna som miljöolägenheterna ökar. Riskerna ökar i takt med att samhället blir mera invecklat Östra Nylands näringsstruktur och läge ökar landskapets benägenhet för risker. Risker förorsakar bl.a. kemiska industrin, transporterna, energiproduktionen och livlig trafik. Landskapets utveckling kan bromsas upp till exempel av förhöjning av energipriset och den dyra byggmarken. 23

26 2.3.2 Slutledningar för uppgörandet av landskapsplanen I den interaktiva diskussion som fördes utgående från arbetet med scenarier utformade man följande beslut angående områdesanvändningen: I en ekonomi som är alltmer global främjar centralisering utvecklingen. Östra Nyland drar nytta av huvudstadsregionens dragningskraft och ger näringslivet goda utvecklingsmöjligheter. Arbetsplatsutvecklingen är kraftigast i Borgå, vars storlek och roll som landskapscentrum erbjuder möjligheter för idkande av internationellt konkurrenskraftiga näringar. Också Lovisa stad utgör ett näringscentrum för den egna ekonomiska regionen i synnerhet tack vare den service som finns, en fungerande hamn och bra trafikförbindelser. Den åldrande befolkningen och centraliseringen kräver markanvändningsplanering genom att man skapar enhetliga fungerande samhällen inom ramen för bra trafikförbindelser och ordnad vattenförsörjning. Genom en tillräcklig beredskap på befolkningstillväxt skapar man förutsättningar för att ta emot tillväxten samt att stävja oskäliga förhöjningar av priset på bostäder och tomter. Emedan landskapet är statt i tillväxt har utnyttjandet av trafikförbindelserna och kollektivtrafiken samt den spårbundna trafiken en avgörande betydelse för tryggandet av landskapets funktionsförmåga En jämn utveckling i hela landskapet städer hela landskapets livskraft. En regionstruktur med många centra skapar förutsättningar också för jord- och skogsbruksdominerade kommuner att utveckla näringarna och boendet. På basen av principerna för områdesanvändningen och arbetet med scenarier ställde man som mål för landskapsplanelösningarna att utveckla samhällsstukturen i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen genom att förtäta regionstrukturen och göra den mera enhetlig. Målet är att man utvecklar en livskraftig och enhetlig samhällsstruktur som stöder sig på kollektivtrafik. 2.4 Befolkning och boende Östra Nyland hör till de landskap som växer snabbast och enligt prognos kommer tillväxten att fortsätta när befolkningen koncentreras till Södra Finland och speciellt till huvudstadsregionen med omgivning. Ökad boenderymlighet och högre boendestandard kräver större bostadsproduktionen. I Östra Nyland ökar befolkningen kraftigast i landskapets västra delar, i Sibbo och i Borgå, men nästan hela landskapet är ett befolkningsökningsområde. Små enheter och småskalighet skapar en känsla av bekanthet och trygghet i boendet och det dagliga livet, vilket är Östra Nylands styrka. Befolkningsutvecklingen och många andra utvecklingsdrag som hänför sig till befolkningens uppehälle och hur man klarar sig är fördelaktiga i Östra Nyland jämfört med hela landet. I de kommuner i Östra Nyland som växer snabb är det en utmaning att trygga basservicen åt den växande befolkningen samtidigt som de äldre åldersklasserna växer kraftigt under de kommande decennierna. Dessutom är det en utmaning att sköta de problem som den befolkningsminskning som pågått länge medför i landskapets östra och norra delar. Med tanke på en balanserad social miljö är det viktigt att man, då man ordnar servicen och vidtar andra åtgärder, beaktar de olika befolkningsgrupperna, såsom de unga, äldre människor, barnfamiljerna, specialgrupperna samt 24

27 de som bor i tätorterna och de som bor i glesbygden. Det är synnerligen viktigt att man förhindrar en social utslagenhet Befolkning Befolkningsprognos Befolkningsökningen i Östra Nyland beräknas enligt region, med undantag av i Sibbo, där tillväxten granskas som en separat helhet. Östra Nylands förbunds befolkningsprognoser sträcker sig till år 2040, vilket är längre än den period som granskas i landskapsplanen. Enligt landskapsplanens prognos för befolkningsökning kommer Östra Nylands landskap år 2030 att ha sammanlagt invånare. I Sibbo beräknas folkmängden uppgå till och i Borgånejden till I Lovisanejden beräknas folkmängden uppgå till Porvoo sk- Borgå er Loviisan sk - Lovisa er Sipoo - Sibbo Itä-Uusimaa Östra Nyland Regionala befolkningsprognoser, landskapsstyrelsen Boende Befolkningsökningen och ändringarna i åldersstrukturen ställer såväl kvalitativa som kvantitativa krav på nyproduktion av bostäder och på reparationsverksamhet. Boendemiljön i landskapet skall erbjuda invånarna trivsamma, trygga och tillgängliga boendemöjligheter. De valda lösningarna skall främja invånarnas möjligheter att klara sig på egen hand, bl.a. när det gäller boende och den dagliga verksamheten. Arbets- och näringslivets krav ökar behoven att särskilt i de snabbast växande stadsregionerna producera fritt finansierade bostäder samt statsunderstödda hyres- och bostadsrättsbostäder. I områden där befolkningsökningen är mindre finns det inget behov av nyproduktion i större skala. I dessa områden fokuseras på utveckling, användning och underhåll av det befintliga bostadsbeståndet. År 1996 var bostädernas yta i Östra Nyland i medeltal 83,8 m2 och per invånare i medeltal 35,7 m2. År 2001 var motsvarande tal 88,1 m2 och 37,8 m2. Bostadshushållens storlek i Östra Nyland är 2,3 personer och motsvarande tal för hela landet är 2,2 personer. I Östra Nyland består 65 % av bostadshushållen av en persons eller två personers hushåll. Bostadsbeståndet i Östra Nyland är småhus- och ägobostadsdominerat. Fristående småhus (egnahemshus) utgör inemot 58 % av bostadsbeståndet ( bostäder). Rad- och kedjehusens andel är drygt 10 % och flervåningshusens andel utgör drygt 29 % av alla bostäder. I medeltal bor 69 % av bostadshushållen i ägobostad. 27 % bor i hyresbostad. 4 % bor i bostad med annan besittningsgrund (t.ex. bostadsrättsbostad, sytning etc.). Stora 25

28 skillnader förekommer kommunerna emellan. I Lovisa bor inemot 38 % i hyresbostad, i Borgå 32 %, men i Sibbo bor 16,2 % av bostadshushållen i hyresbostad. Bostadsproduktionen i Östra Nyland beror förutom på efterfrågan också på planläggningssituationen och tomtutbudet i kommunerna. Nyproduktion enligt befolkningsutvecklingen pågår i hela landskapet. Det är allt viktigare att utnyttja, underhålla och utveckla det befintliga bostadsbeståndet. Bostadsbeståndet i Östra Nyland omfattade år 2001 sammanlagt bostäder. Om man antar att 3 % av bostadsbeståndet årligen är i behov av reparationer, innebär det att bostäder skulle repareras per år. På så sätt kunde bostäder som nu inte har fast bosatta invånare tas i bostadsbruk. Antalet bostäder utan fast bosatta invånare uppgick år 2001 till sammanlagt bostäder (8,3 % av bostadsbeståndet). 2.5 Arbetsplatser och näringar Utvecklandet av näringarna är det viktigaste tyngdpunktsområdet för att landskapet Östra Nyland skall vara framgångsrikt. Tyngdpunkten inom den närmaste tiden lägger man på åtgärder som stöder näringspolitiken samt både genom Östra Nylands förbunds egna arbete och genom landskapets näringsbolag. Det finns behov av att stärka Östra Nylands näringsgas för att arbetsplatsutvecklingen i landskapet bättre skulle motsvara befolkningsutvecklingen så att arbetstagarna skulle kunna få arbete och sin utkomst i det egna landskapet på ett skäligt avstånd från sina bostäder. Östra Nylands starka näringsclustrar är kemi, energi samt elektrisk husteknik och man antar att de förstärks ytterligare. Skapande branscher såsom innehållsproduktion, personliga tjänster samt turist- och kulturtjänster är branscher som växer i landskapet. Landskapets näringstjänster bör utvecklas. De befintliga företagens verksamhetsförutsättningar bör tryggas, men man bör också få nya företag till landskapet. Också genom att lägga ut produktionen av de offentliga tjänsterna kan man skapa nya företag. Man bör främja internationaliseringen av företagen. I livsmedelsproduktionen bör man utnyttja den marknadspotential som finns i huvudstadsregionen och S:t Petersburg. 2.6 Trafik Riksväg 7 (E18) Helsingfors Borgå Kotka S:t Petersburg och riksväg 6 Forsby Kouvola Östra Finland samt stamväg 55 Borgå Mäntsälä Hyvinge Hangö bildar stommen i Östra Nylands trafiknät. Målet är att landsväg 167 också skall ändras till stamväg, eftersom den kompletterar huvudvägnätet väl och bildar en viktig förbindelse för godstrafiken mellan Lahtis ekonomiområde och hamnen i Lovisa. De underordnade region- och förbindelsevägarna kompletterar huvudvägnätet. I Östra Nyland finns två järnvägar som används för godstrafik: Kervo Sköldvik och Lovisa Lahtis. Mätt enligt godsmängden är Sköldvik hamn landets största och den betjänar industrin i Sköldvik och landets energiförsörjning. I Lovisa finns en allmän hamn och i Tolkis en industrihamn. Landskapet Östra Nyland har trafikmässigt ett mycket fördelaktigt läge. Östra Nyland har i regel mycket högklassiga nationella och internationella trafikförbindelser, men i landskapets interna vägförbindelser och i gång- och cykelvägsförbindelserna förekommer det många brister och det underordnade vägnätet är på många ställen otillfredsställande. Befolkningen, boenderymligheten och näringsverksamheten ökar snabbt framförallt i landskapets västra delar samt i Lovisa, vilket förorsakar behov att utvidga vägnätet samt att 26

29 bygga nya omfartsvägar vid tätorterna. På grund av den snabbt ökande trafiken till Ryssland kommer trafikframkomligheten och säkerheten att försämras i landskapets östra delar om det inte de närmaste åren görs nödvändiga motorvägsinvesteringar. Järnvägsnätet i landskapet är bristfälligt och betjänar inte alls persontrafiken. Ett mål är att inleda persontrafik på järnvägen mellan Kervo och Nickby så att K-tågen som kör mellan Helsingfors och Kervo skulle fortsätta från Kervo vidare till Nickby. Tågen skulle stanna i Ahjo i Kervo och i Tallmo i Sibbo. På så sätt skulle det vara möjligt att med relativt små investeringar utveckla i Helsingforsregionen en ny samhällsstruktur som stöder sig på spårtrafik. På den elektrifierade järnvägen mellan Kervo och Sköldvik måste rälerna bytas till nya som möjliggör 25 tons axeltryck. Ett höjt axeltryck skulle vara till stor nytta eftersom en stor mängd tung fjärrgodstrafik mellan Sköldvik och Ryssland trafikerar järnvägen. Grundförbättring av järnvägen mellan Lovisa och Lahtis blir aktuell i början av 2010-talet. Genomförandet av banprojektet HELI, mellan Helsingfors och S:t Petersburg, skulle inverka positiv på Södra Finlands konkurrenskraft och minska växthusgasutsläppen samt göra samhällsstrukturen enhetligare. Utrikes godstrafiken över hamnarna i Östra Nyland år 2006: Sköldvik 16,1 milj. ton Lovisa 1,05 milj ton Tolkis 0,106 milj. ton Dessutom uppgick inrikes godstrafiken i Sköldvik hamn år 2006 till 2,8 milj. ton. I Lovisa hamn är det nödvändigt att förnya och utvidga hamnkonstruktionerna. Det är aktuellt att fördjupa farleden till Tolkis med en meter. Vid Pellinge måste vinterfarleden som sträcker sig längs Finska vikens kust rätas ut. Längs Östra Nylands kust finns det rikligt med fritidsbosättning och båttrafik. Farlederna till de viktigaste båthamnarna måste muddras och förbindelsefartygsbryggorna repareras. Det finns inga flygfält i Östra Nyland. Helsingfors-Vanda internationella flygstation och Malms småplansflygfält är de närmaste flygfälten. Konsekvenserna av flygtrafiken i Östra Nyland är flygbuller, som speciellt uppstår av flygtrafiken vid Helsingfors-Vanda och Malms flygfält. Internationella flygrutter sträcker sig över Östra Nyland och från Malms flygfält görs också inom Östra Nyland skolningsflygningar för yrkespiloter. Flygbullret hörs speciellt i Sibbo och i Borgå. Flygtrafikbullret (H:fors-Vanda) framgår av en kartbilaga. I de riksomfattande målen för områdesanvändningen, som statsrådet har fattat beslut om, förutsätts att alternativa lokaliseringsplatser skall undersökas för Malms flygfält. I områdesanvändningen bör man se till att inga alternativ utesluts förrän frågan om placeringen av flygfältet är avgjord. Alternativa platser för att flytta Malms flygfält, som betjänar allmän flygtrafik, har undersökts på 1990-talet och år 2000 i Östra Nyland. Utredningarna av lokaliseringsplatsen har dock inte lett till åtgärder i Östra Nyland. Luftfartsverket gör tilläggsutredningar om lokaliseringen. Östra Nyland ligger i huvudstadsregionens omedelbara närhet, vilket i och med befolkningsökningen leder till ökad arbetspendling. I planeringen av områdesanvändningen bör 27

30 bullret från trafiklederna beaktas och funktionerna om möjligt styras tillräckligt långt från trafiklederna och olägenheterna bör minskas med tillräckligt effektiv bullerbekämpning. Enligt statsrådets riktvärden får bullernivån i bostadsområden under dagen vara högst 55 db, nattetid i gamla områden högst 50 db och nattetid i nya bostadsområden högst 45 db. Målet är att bullernivån på områden avsedda för boende, rekreation eller vistelse skall underskrida riktvärdena. Landskapets mål är ett effektivt, tryggt och jämlikt trafik- och kommunikationssystem, som stöder landskapets konkurrenskraft, attraktion och hållbar utveckling. Målen för och utvecklingen av Östra Nylands trafiksystem har behandlats detaljerat i Östra Nylands trafikstrategi, som blev färdig år I anslutning till trafikstrategin finns det också en avsiktsförklaring som sträcker sig till slutet av år Avsiktsförklaringen har man beslutat förlänga med två år. Ett utkast till trafikstrategi för Nylands och Östra Nylands områden har färdigställts Vid beredningen av trafikstrategierna och trafikområdesreserveringarna i landskapet har såväl de riksomfattande målen för områdesanvändningen som trafikmyndigheternas strategier, planer och program beaktats. Kollektivtrafikförbindelserna i Östra Nyland är fortfarande rätt så goda. Kvalitetskorridorerna med kollektivtrafik är avsnitten: Borgå - Helsingfors, Nickby - Helsingfors och i snabbturtrafiken avsnitten Kouvola - Borgå-Helsingfors och Kotka - Lovisa - Borgå - Helsingfors. En anmärkningsvärt stor del av landskapets befolkning bor inom kretsen för dessa kvalitetskorridorer med kollektivtrafik. Målen för servicenivån gällande persontransporterna i Östra Nyland har definierats i en utredning år Planen för genomförande av Östra Nylands trafikservicecentral har färdigställts år Samordningen av resor berör enligt planen i det första skedet resor som finansieras med allmänna medel. Senare kan samordningen utsträckas att beröra allmän kollektivtrafik speciellt i områden där inga andra kollektivtrafiktjänster står till buds. År 2010 blir det aktuell att genomföra planen. Östra Nylands trafiksystem beskrivs på kartbilaga Spårtrafik I Östra Nyland är spårtrafiken betydande för godstransporterna från Sköldvik hamnområde och Valkom hamn. Med undantag av ångtågsresorna mellan Borgå och Hindhår under sommarveckoskiften finns det ingen persontågtrafik i Östra Nyland. Målet i landskapsplanen är att i framtiden utnyttja spårtrafiken för persontrafik för att styra den ökade privatbilismen och den kraftigt ökade tunga trafiken från landsvägarna till järnvägarna. HELI-banan skulle förutom landskapet också gynna samhällena och näringskoncentrationerna vid sydkusten mellan Helsingfors - S:t Petersburg och Moskva. Enligt planer på kortare sikt är det möjligt att med skäliga investeringar utnyttja spårtrafikförbindelserna inom Kervo Nickbyzonen. Utnyttjandet av spårtrafiken Helsingfors-Kervo-Nickby kunde göra det möjligt att utgående från kollektivtrafiken utveckla samhällena i Sibbo på ett hållbart sätt. Utvecklingsutsikter för spårtrafiken på längre sikt Spårtrafikens utveckling på längre sikt har utretts i utredningen Etelä-Suomen raideliikennevisio 2050, som Banförvaltningscentralen har låtit utarbeta. I utredningen för avsnittet Kervo Nickby undersöktes dessutom möjligheterna att utnyttja spårtrafiken när samhällsstrukturen blir tätare och regionstrukturen effektivare. 28

31 2.6.2 Flygtrafik I Östra Nyland finns inget kommersiellt flygfält. Helsingfors-Vanda internationella flygstation, Malms flygfält för småplan, Kymmene flygfält, Karhula flygfält samt landtruppernas militärflygfält i Uttis är de närmaste flygfälten. Konsekvenserna av flygtrafiken sträcker sig till Östra Nyland i form av flygbuller, speciellt från flygtrafiken på såväl Helsingfors-Vanda som från Malms flygfält. Internationella flygrutter går över Östra Nyland och från Malms flygfält görs också inom Östra Nyland skolningsflygningar för yrkespiloter. Bullret från flygtrafiken och flygverksamheten hörs speciellt i Sibbo men också i Borgå och i Sibbo skärgård. Flygtrafikbullret (H:fors-Vanda) framgår av en kartbilaga. I de riksomfattande målen för områdesanvändningen, som statsrådet har fattat beslut om, förutsätts att alternativa lokaliseringsplatser skall undersökas för Malms flygplats. I områdesanvändningen bör man se till att inget alternativ utesluts förrän frågan om placeringen av flygfältet är avgjord. Alternativa platser för Malms flygfält, som betjänar allmän flygtrafik, har undersökts på 1990-talet och år 2000 i Östra Nyland. Utredningarna av lokaliseringsplatsen har dock inte lett till åtgärder för Östra Nylands del. En utredning som kommunikationsministeriet beställde av luftfartsverket (-förvaltningen) om alternativa lokaliseringsplatser för Malms flygfält inleddes i slutet av år Utredningen fortsatte år 2006 som en teknisk-ekonomisk utredning. Utredningen av alternativa lokaliseringsplatser för Malms flygfält fortsätter åren och i arbetet deltar sakkunniga inom områdesanvändning och markanvändning Sjötrafik Tackvare de betydande hamnarna i Östra Nyland, i Sköldvik och i Lovisa, är sjötrafiken livlig och ökar i framtiden. Farlederna förenar hamnarna med farlederna för handelssjöfart längre ut till havs. Sommar/djupfarleden och farleden till Sköldvik samt vinterfarleden och farleden till Valkom utgör betydande farleder för handelssjöfart i Östra Nyland. StomFarleden för båttrafik som huvudsakligen betjänar rekreation följer Östra Nylands kust och förenar många småbåtshamnar och rekreationsområden. 2.7 Teknisk försörjning Vattentjänster I Östra Nyland begränsar naturen samhällenas vattenanskaffning. Vattenanskaffningen baserar sig i regel på utnyttjande av grundvatten. Ytvatten används dock för att framställa konstgjort grundvatten. Landskapets östra delar är ett rapakiviområde, där grundvattnets fluoridhalt överskrider maximihalterna som ställs för dricksvatten och vattnet måste därför ledas annanstans ifrån till området. På grund av problemen med fluorid måste gemensamma vattenledningsnät byggas på ett större område än normalt. Berggrundens höga uran- och radonhalt begränsar ställvis utnyttjandet av grundvatten eller kräver specialbehandling. Bergbrunnarna är i detta hänseende särskilt problematiska. Inom Borgå stads område tas råvattnet från lokala grundvattenförekomster och dessutom tas ytvatten för framställning av konstgjort grundvatten. Tusbynejdens Vatten ansvarar för vattenanskaffningen i Sibbo. Bolaget utnyttjar lokala grundvattentillgångar och framställer 29

32 konstgjort grundvatten av vatten som tas från Päijännetunneln. På grund av höga fluoridhalter i grundvattnet i Lovisanejden har sex kommuner tillsammans genomfört ett vattenanskaffningsprojekt i Lovisanejdens Vatten Ab:s regi. Grundvatten leds från Mörskom kommun till rapakiviområdet. I Askola och Pukkila sköts vattenanskaffningen med lokala grundvattentäkter. En riklig bybosättning är typisk för Östra Nyland och omfattande distributionsnät har byggts för att trygga vattenanskaffningen. På landsbygden sköts vattenanskaffningen antingen genom att utnyttja lokala grundvattentillgångar eller genom att leda vatten från tätorternas ledningsnät. Säkerheten vid vattenanskaffning förbättras ytterligare genom att förena kommunernas vattenledningar. Ledningarna förenas mellan Borgå och Askola och senare mellan Pukkila och Mäntsälä. På lång sikt förbereds också möjligheten att leda vatten till Borgånejden, Mäntsälä och Mellersta Nyland från Hausjärvi kommun i Tavastland, där grundvatten kan framställas av vatten som tas från Päijännetunneln. Det nuvarande och planerade vattentjänstnätet i Östra Nyland framgår av kartbilaga. Vattentjänstplanerna beskrivs noggrannare i publikationerna: Utvecklingsprogram för vattentjänster (Nylands miljöcentral 2004) Uppdatering av utvecklingsprogrammet för vattentjänster (Nylands miljöcentral, Nylands förbund, Östra Nylands förbund 2006) Regional utredningsplan för Borgånejdens vattentjänster (2005) Utvecklingsplaner för kommunernas vattentjänster Trenden vid behandling av kommunalt avloppsvatten är den att små avloppsreningsverk stängs och avloppsvattnet behandlas koncentrerat i Östra Nylands stora enheter i Borgå och i Lovisa. Dessutom behandlas avloppsvattnen från tätorterna i Sibbo vid Viksbacka avloppsreningsverk i Helsingfors. Avloppsvattnen från tätorterna i Askola behandlas framdeles vid reningsverket i Borgå. Avloppsvattnen från Pukkila kyrkby kommer sannolikt att ledas till avloppsreningsverket i Mäntsälä. Vid reningsverket i Lovisa behandlas förutom avloppsvattnen från Lovisa också avloppsvatten från Strömfors kyrkby och Tessjö samt från Pernås östra delar. På landsbygden är det aktuellt att effektivera avloppsvattenbehandlingen, eftersom övergångsperioden för strängare krav på behandling av avloppsvatten från gamla byggnader i regel går ut i slutet av år I bycentrumen och på övriga tätt bebyggda landsortsområden samlas avloppsvattnet vanligen upp och behandlas i små reningsverk eller leds till tätorternas avloppsreningsverk. I glest bebyggda områden är avloppsvattenbehandling vid enskilda fastigheter eller en gemensam lösning med grannfastigheterna ett alternativ. Med hänsyn till anordnandet av vatten- och energiförsörjning samt avfallshantering, kollektivtrafik och miljöbelastning är det tillrådligt att göra landsbygdsbosättningen enhetlig genom att utnyttja befintliga eller planerade, gemensamma konstruktioner Energiförsörjning Östra Nyland är ett energilandskap, där det produceras fyra gånger mer energi än vad som förbrukas. I Östra Nyland raffineras största delen av de oljeprodukter som används i hela landet. Största delen av elektriciteten produceras vid de två kärnkraftsenheterna i Lovisa samt vid kraftverken i Sköldvik, Tolkis och Harabacka. Vid kraftverken i Sköldvik och Harabacka produceras förutom el också värme och ånga samt i Harabacka också värme. Värmekraftverk finns också i andra tätorter. På grund av den stora elproduktionen och elen 30

33 som importeras från Ryssland behövs det i landskapet många 400 kv:s högspänningsledningar som kräver mycket utrymme. Kraftverken och industrin använder också naturgas som importeras från Ryssland och en ökad användning bör beaktas i landskapsplanen. I planläggningen bör man också beakta att åtminstone en del av råoljan som transporteras sjövägen i framtiden ersätts med ledningstransporter genom att bygga en oljeledning från Ryssland till Sköldvik. I Östra Nyland är elförbrukningen per invånare större än per invånare i hela landet. Detta beror på att det finns oljeraffinaderier och kemisk industri samt småhusdominerad bosättning i landskapet. Konsumtionen av el och värme beräknas öka kraftigt i landskapet, eftersom folkmängden och boenderymligheten samt servicen ökar snabbt. Elförbrukningen ökar särskilt på grund av industriproduktionens tillväxt. Det är sannolikt att nya, stora kraftverk byggs i Östra Nyland för att trygga landets självförsörjning inom elproduktionen. Detta är skäl att beakta i landskapsplanen. Vid användning och produktion av energi bör man i ekonomiskt hänseende och av miljöskäl beakta att fossila bränslen inte i framtiden kan användas i nuvarande omfattning. Behovet av energi kan minskas bl.a. genom att inverka på människornas levnadssätt, etablering av funktioner, val av färdsätt och på effektiviteten vid användningen av energi. Fossila bränslen kan ersättas bl.a. genom att utnyttja kärn-, bio- och vindenergi samt jordvärme. Förutsättningarna är goda att utnyttja alla dessa möjligheter i Östra Nyland. I fall fattas beslut fattas om att bygga Finlands sjätte kärnkraftverksenhet bör den placeras i Lovisa, som har god beredskap att ta emot den Stenmaterialförsörjning Stenmaterialen är nödvändiga för byggande och underhåll av samhällena, men stenmaterialen är icke förnybara naturresurser. Cirka hälften av det stenmaterial som används i dag är grus och sand från åsar, men i framtiden beräknas andelen bergmaterial öka klart, eftersom transporterna av åsmaterial blir betydligt längre när materialet som finns till förfogande i åsarna uttöms. Den totala efterfrågan på stenmaterial uppgår i Östra Nyland till ca 0,6 milj. f-m3 per år. En stor efterfrågan på stenmaterial riktas dessutom från Nylands förbunds östra del till Östra Nyland. Behovet av stenmaterial inom Nylands förbund ökar före år 2030 från nuvarande 8,5 milj. f-m3 per år till 10,0 milj. f-m3. Efterfrågan beräknas i framtiden fördela sig enligt stenmaterial på följande sätt: porös sten 56 %, hård sten 6 %, grus 32 % och sand 6 %. Bristen på grus kommer att vara störst. Grus finns endast tillgängligt i begränsad mängd och transporteras från Östra Nyland till huvudstadsregionen. Enbart för behovet i Östra Nyland skulle grustillgångarna räcka till ännu i många år. Det finns tillräckligt med sand och tillgången till sand torde inte bli något problem. I Östra Nyland finns det många bergsområden och av bergen kunde framställas rikligt med porös sten. Glesbygdsbosättningen och annan markanvändning har dock spritt sig till stora områden och begränsar sålunda väsentligt möjligheten att utnyttja bergen för stenmaterialförsörjning. För att trygga stenmaterialförsörjningen och minska olägenheterna med verksamheten är det ändamålsenligt att reservera några omfattande områden för stenmaterialtäkt i landskapsplanen, så länge det på grund av den expanderande glesbygdsbosättningen ännu är möjligt. Områdena skall lämpa sig väl för ändamålet och för långtidsanvändning. En planmässig täktverksamhet under en lång tid möjliggör en långsiktig verksamhet och högklassigt skötande av mil- 31

34 jöärenden. Med tanke på ekonomin och för att minska miljöolägenheterna som trafiken förorsakar har det en väsentlig betydelse om bergen som lämpar sig för tagande av porös sten ligger nära de ställen där materialet används. När det gäller hård sten är kvaliteten en viktigare faktor än täktområdets läge. I rapakiviområdets övergångszon i Östra Nyland finns det på grund av naturförhållandena exceptionellt många hårda stenarter. Samordning av grundvattenskydd och stenmaterialförsörjning har behandlats noggrannare i Nylands miljöcentrals slutrapport i det s.k. Poski-projektet (2006) Avfallshantering Avfallshanteringen har utvecklats snabbt sedan Finland blev medlem i EU. Man har allt mer övergått från avfallsdeponering till återvinning av avfallsmaterial, vilket bl.a. förutsätter avfallssortering. Avfallsmängdens ökning har samtidigt kunnat bemästras tackvare återvinningen av avfallet. Utnyttjande av avfallets energiinnehåll och kompostering av bioavfall minskar framdeles avfallsmängden ytterligare eller åtminstone dämpar det ökningen. Kommunerna Sibbo, Borgå, Askola, Pernå, Lovisa, Liljendal och Strömfors i Östra Nyland samt Borgnäs i landskapet Nyland bildar Östra Nylands Avfallsservice Ab:s verksamhetsområde. Mörskom och Pukkila i Östra Nyland hör till Päijät-Hämeen Jätehuolto Oy:s och Lappträsk till Kymenlaakson Jäte Oy:s verksamhetsområde. Östra Nylands Avfallsservice Ab har två avfallsstationer; Domargård i Borgå och Mömossen i Sibbo. Avsikten är att slutdeponeringen av kommunalt avfall skall upphöra på Mömossens avfallsstation år 2007 och på Domargårds avfallsstation några år senare. Östra Nylands Avfallsservice Ab har på basis av en jämförelse och en miljökonsekvensbedömning av alternativa lokaliseringsplatser för en avfallsstation valt Sköldvik som lokaliseringsplats för en ny avfallsstation. Verksamheten på den nya platsen torde inledas i början av 2010-talet. Därförinnan behövs det en ny vägförbindelse från väg E18 till Sköldvik industriområde. Innan avfallsstationen byggs är det dessutom ändamålsenligt att utnyttja områdets stenmaterial, jämna avfallsfältet och schakta ner höjdnivån. På Sköldvik avfallsstations område behövs det förutom en reservering för slutdeponering också en möjlighet att bl.a. behandla byggavfall och lindrigt förorenad jord, men också bioavfall och avloppsslam. Helsingfors Vattens komposteringsanläggning i Metsäpirtti finns i närheten av Sköldvik avfallsstation. I anslutning till den planerade avfallsstationen i Sköldvik planeras också ett mångsidigt kompetenscentrum för miljöteknik, där man undersöker och utvecklar materialåtervinning. Avsikten är att fortsätta med bl.a. mottagnings- och sorteringsverksamheten vid Domargårds avfallsstation, även när slutdeponeringen av kommunalt avfall upphör. På Mömossens avfallsstation har man slutat ta emot samhällsavfall i januari Enligt Östra Nylands Avfallsservice Ab:s beräkning behövs det ca 70 ha för avfallscentralen. Behoven av områden för avfallshantering har behandlats mera ingående i publikationerna: Östra Nylands Avfallsservice Ab: Miljökonsekvensbeskrivning för avfallsstationen ( ). Nylands, Tavastlands, Östra Nylands och Päijänne-Tavastlands förbund, miljöförvaltningen, SAD samt de regionala avfallsbolagen: Avfallshanteringens områdesbehov på lång sikt (2007). 32

35 2.8 Rekreation Rekreationens betydelse har ökat i och med att arbetslivet har blivit mer krävande och befolkningen har koncentrerats till städerna och samhällsstrukturen i Södra Finland. Rekreation idkas i parker, på rekreations- och friluftsområden samt med stöd av allemansrätten på jord- och skogsbruksområden. Kusten och skärgården i Östra Nyland bildar en betydande rekreationszon i hela landskapet. Nätet med rekreationsområden enligt fastställda regionplaner och landskapsplanen har förverkligats förhållandevis bra i Östra Nyland. Det ökade behovet av rekreation förutsätter att behovet beaktas i landskapsplanen. Användningen av jord- och skogsbruksområden med stöd av allemansrätten erbjuder en begränsad möjlighet till rekreation. Rekreationsbruket ökar speciellt i Sibbo storskog, samt i andra obebyggda skogsområden med bra tillgänglighet. Havet och skärgården bildar en egen helhet som betjänar rekreation speciellt för båtfolk samt för fritidsbosatta vid kusten. Förbindelserna till havet och till skärgården bör dock tryggas även för dem som inte har båt. Föreningen Nylands friluftsområden r.f, som grundades år 1988, är en betydande sammanslutning som anskaffar och förverkligar friluftsområden. Tre av Östra Nylands 10 kommuner är medlem i föreningen. Rekreations- och friluftsområdena i Östra Nyland bildar tillsammans med jord- och skogsbruksområdena landskapets grönnät, som är ekologiskt viktigt och möjliggör djurens vandring mellan naturens kärnområden. 2.9 Naturmiljön De södra delarna av Östra Nyland hör till den hemiborealiska zonen d.v.s ekzonen och de norra delarna till den sydborealiska klimatzonen. Den hemiborealiska zonen täcker Finlands sydligaste kustområden och den södra skärgården, och den sydborealiska zonen sträcker sig till Insjöfinland och Bottniska vikens kust. Skogarna i Östra Nyland är ganska blandskogsdominerade och större enhetliga skogsområden och zoner finns i landskapets randområden samt också i skärgården. Landskapsbilden präglas sålunda både av de stora skogsområdena i landskapets norra och västliga delar, den vidsträckta odlingszon som spjälkar landskapet i mitten samt kustens och skärgårdens småskaliga och varierande landskap. Största delen av de östnyländska kommunernas nuvarande centralorter har uppstått i terränger som är betydande i lanskapshänseende. De finns i allmänhet antingen i slutet av en ås eller brytningar mellan åsar eller där de sammanstrålar med vattendrag Miljön, nuläge särdrag och problem Den synligaste inverkan på naturförhållandena och landskapet har byggandet. I skärgården är det främst utvidgningen av fritidsbosättningen och på annat håll i landskapet stora infrastrukturprojekt. I synnerhet de breda och livligt trafikerade trafiklederna hindrar naturens djur att röra sig längs sina naturliga stigar. 33

36 Ytvattnen Östra Nyland hör till sju huvudvattendragsområden, och därutöver hör en liten del av västra Sibbo till Vanda ås vattendragsområde. Landskapets vattendragsområden är små t.o.m. i Södra Finlands skala. Ett undantag utgör dock Kymmene älvs vattendragsområde vilket sträcker sig inpå Kymmenedalens sida och till omfattningen är det fjärde största i Finland. Vattendragsområden är Sibbo å, Svartså (d.v.s. Mäntsälä å), Borgå å, Illby å, Forsby å, Lovisa å, Tessjö å samt Kymmeneälvs vattendragsområde. Av dessa har Sibbo å, Illby å och Forsby ås vattenområden det största antalet sjöar. De största sjöarna är Hopom träsk och Lappträsk inom Lovisa ås och Tessjö ås vattendragsområden. De mest betydande ytvattnens, d.v.s. åarnas och de inre vikarnas, vattenkvalitet är enligt Finlands miljöcentrals uppgifter om vattenkvaliteten under åren , med några undantag, försvarlig eller dålig. Havsområdets vattenkvalitet är endast tillfredställande. Sjöarnas och åarnas dåliga tillstånd beror till stor del på den spridda belastningen från jordoch skogsbruket och glesbygdsbosättningen. Man bör dock komma ihåg att de flesta vattendragen redan på grund av jordmånsförhållandena är eutrofierade eller eutrofieringskänsliga. Grundvattnet och jordmånen I Östra Nyland finns allt som allt 151 klassificerade grundvattenområden. Av dessa klassificeras 80 som grundvattenområde som är viktigt för samhällenas vattenförsörjningen (klass I), 23 som grundvattenområde som lämpar sig för vattenförsörjning (klass II) samt 48 annat grundvattenområde (klass III). Av landskapets grundvattentillgångar är 75 % på grundvattenområden som är viktiga för samhällenas vattenanskaffning. De största grundvattentillgångarna finns i Borgå, trots att grundvattenområdenas vattenavgivning allmänt taget är mindre i Östra Nyland än t.ex. i grannlandskapen. Östra Nylands grundvattenområden finns i huvudsak på de längsgående åsarna som går i nordvästlig-sydöstlig riktning genom landskapet. Till övriga delar är Östra Nylands jordmån till största delen morän, som präglas av berg i dagen. Dessutom är lera och mjäljord allmänna jordarter på låga jordbruksmarker. På landskapets östligaste kommuners område förorsakar den rikliga förekomsten av rapakivi i berggrunden att grundvattnet innehåller så mycket fluorid att det överskrider gränserna för vad som är hälsosamt. I Östra Nylands jordmån förekommer radioaktivt radon (Rn) som räknas till ädelgaserna och bildas när uran (U) sönderfaller. Nästan en femtedel av Östra Nylands areal finns på områden där radonhaltens årsmedeltal är över 400 Bq/m3. Den genomsnittliga radonhalten i finländska bostäder är ca 120 Bq/m3. Östra Nyland, förutom Sibbo, hör till ett sådant område, d.v.s. till de kommuner inom vilka strålsäkerhetscentralen fastställt att man bör utreda arbetsplatsernas radonhalt, ifall radonhalten inte underskrider 400 Bq/m3 på grund av arbetsutrymmenas läge, strukturer eller annat skäl. Grundvattenförekomsternas vattenkvalitet hotas bl.a. av den täta bosättningen, väg- och gatunätet, trafikens stödfunktioner, industri samt marktäkt. Det fluoridproblem som finns i grundvattnet i Lovisa, Lappträsk, östra Pernå, Liljendal och Strömfors förutsätter att man ordnar och tryggar vattenförsörjningen på området på annat sätt än att använda lokalt grundvatten. De höga radonhalterna bör beaktas i samband med nybyggande och radonhalterna på arbetsplatserna bör utredas och man bör skrida till de åtgärder som behövs för att minska utsattheten för strålning. Förorenad mark är ett lokalt problem som stör markanvändningen i de flesta kommuner speciellt på gamla avstjälpningsplatser samt industrioch hamnområden. 34

37 Luft och buller Luftkvaliteten i Östra Nyland är som helhet synnerligen bra eller minst tillfredställande. I landskapet finns ett relativt litet antal industrianläggningar som är miljötillståndspliktiga, och största delen av dem finns på Sköldvik industriområde. Dessutom finns det i Borgå stad några värme- och elkraftverk. Utsläppen från vägtrafiken har i de flesta kommunerna den största inverkan på luftkvaliteten, trots att deras inverkan i allmänhet blir rätt lokala. Dessutom kan den småskaliga förbränningen av trä, som används som tilläggsvärmekälla i småhus, tidvis förorsaka höga partikelhalter speciellt på bostadsområdena och i närheten av dem. I synnerhet i närheten av huvudlederna kan vägtrafikens buller förorsaka bullerexponering, men som helhet är den ganska liten. I den västra delen av landskapet uppstår också tidvis bullerexponering på grund av flygtrafiken Naturskydd Inverkan av internationella avtal och utfästelser samt av EU:s gemensamma lagstiftning ökar i och med olika internationella mål som tryggar naturens mångfald. De omfattande områdena i nätverket Natura 2000 kompletterar i Östra Nyland de objekt som har skyddats med stöd av naturvårdslagen. Bland annat Pernåviken och Lillpernåviken ingår som helhet i nätverket. Betydelsen av de anvisade skyddsområdena som tryggar naturens mångfald betonas. Det är en utmaning att samordna naturskydd och planeringen av områdesanvändning i ett landskap där folkmängden i framtiden ökar. Landskapsplanen skall verka för att naturens mångfald bevaras i enlighet med nationella och internationella mål Kulturmiljön Östra Nyland är känt för sin kulturhistoriskt värdefulla miljö och sina gamla herrgårdsmiljöer. Speciellt i Borgå och Pernå finns det många herrgårdsmiljöer. Det finns 55 stycken värdefulla kulturmiljöer av riksintresse i Östra Nyland och tre värdefulla landskapsområden av riksintresse. Dessa tre är Borgå ådal (vilken fortsätter på Päijänne-Tavastlands sida), Pernåvikens miljö och Forsbyådal samt Kymmene älvdal (som fortsätter in på Kymmenedalens sida). I Östra Nyland finns också relativt rikligt med gammalt byggnadsbestånd, som är synnerligen väl bevarat. Bevarandet av kulturmiljön och det värdefulla byggnadsbeståndet hotas bland annat av att gamla byggnader blir tomma och därför så småningom förfaller. I Östra Nyland finns inte någon egentlig avfolkning av hela byar att skönja, utan det finns till och med tillväxttryck på byarna, vilket är kraftigast i landskapets västra delar. På byområdena vill man för det mest dock bygga bostadshus enligt modern standard och då sker för de gamla byggnadernas del en sådan utveckling som ovan beskrivits. Till utvecklingen hänför sig också en förändring i kulturmiljöerna i större utsträckning på grund av nybyggande och andra synliga förändringar i markanvändningen. Detta kan lätt leda till en allmän utarmning av landskapsbilden som sker litet i taget speciellt på sådana områden där den täta bebyggelsen i bymiljöerna håller på att ändras så att den blir öppnare. Man borde på allt sätt stöda nyanvändning och renovering av det gamla byggnadsbeståndet 35

38 Särdragen i Östra Nylands kulturmiljö De första människorna flyttade till Östra Nyland under Finlands äldsta, kända förhistoriska bosättningstid, Suomusjärvikulturens tid (ca f.kr.). I Finland finns det rikaste området från den äldre stenåldern, med drygt 170 boplatser, mellan Borgå och Pukkila. Boplatserna sträckte sig som ett några tiotals kilometer långt band längs den dåtida havsstranden. Stenåldersbostäder har också hittats väster om Mörskom kyrkby, i Sibbo ådals norra delar, längs Illbyån, i kanterna av en lerslätts i Lindkoski i Lappträsk samt i Liljendal kyrkby. Under stenåldern ( /1250 f.kr.) låg bosättningarna vid goda jaktmarker och fiskevatten, nära vattendragen som utgjorde färdvägar. I Östra Nyland ligger stenåldersbosättningarna främst i landskapets norra delar, på forntida Littorinahavets stränder (ca möh) och i sluttningarna på åsarna som sträcker sig från nordväst mot sydost. I Östra Nyland känner man till bronsåldern ( f.kr.) närmast genom gravplatsfynden. Gravfynden ligger längs den forna strand- och skärgårdszonen i hela landskapet. De stora gravkumlen som dominerade landskapet byggdes på de högsta strandbergen vid havsvikarna, som trängde in i fastlandet, eller i den inre skärgården. Under järnåldern (500 f.kr.-1150/1300 e.kr.) uppstod separata boplatskoncentrationer vid älvmynningarna längs Finlands kust. Odlingstekniken utvecklades i och med jordbruksredskapens nya egenskaper och markområdena kunde utnyttjas i allt större utsträckning. I Östra Nyland känner man till några gravfält och boplatser från den äldre järnåldern (500 f.kr.-400 e.kr.). Boplatsfynden i Böle i Munkby i Borgå, Malmsby depåfynd (gömma) i Pernå samt gravarna på Lilla Borgbacken och på Koitö i Borgå indikerar fast bosättning. Under den yngre järnåldern, från folkvandringstiden (400 e.kr.) till den historiska tidens början (1150/1300 e.kr.), var Östra Nyland enligt arkeologiska källor nästan öde. Man har gissat att befolkningen drog sig tillbaka från landskapets område till inlandets omfattande och produktiva jaktmarkerna i tideräkningens början när pälshandeln och det internationella varubytet blev livligare. Den tiden färdades i Östra Nyland veterligen endast tavastländska fångstmän. Efter andra korståget till Tavastland (1238 eller 1239), när svenska nybyggare kom till Östra Nylands kust, fick området mer fast bosättning. Svenskarnas första stora inflyttningsvåg skedde vid medlet av 1200-talet. Det var eventuellt kyrkan som ledde kolonisationsverksamheten, eftersom det var till kyrkans fördel att etablera kristendomens ställning i Finland. Uppkomsten av nya allmogehemman betydde samtidigt att kyrkans skatteintäkter ökade. Till en början befolkades kusttrakterna, åmynningarna och ådalarna, där också de bördigaste markområdena låg. Möjligheterna var goda att idka fast åkerbruk på kustområdets lerslätter som hade höjt sig ut havet och på slamstränderna som åarna hade samlat. På strandängarna växte dessutom lätt åtkomligt foder för kreaturen. Finsktalande tavastlänningar befolkade först på talen landskapets områden i norr, i gränstrakterna mellan Nyland och Tavastland. På de hårdare lermarkerna, som istiden hade utformat i landskapets norra delar, idkades troligen då svedjebruk. Stora Kustvägen, som senast på 1400-talet hade utformats mellan Åbo och Viborg, sträckte sig genom Östra Nyland och hade en viktig betydelse för rikets förvaltning. Tre gråstenskyrkor byggdes på medeltiden vid vägen i Sibbo, Borgå och Pernå. Borgå stad, 36

39 som grundades år 1380, hade under medeltiden en betydande ställning bland städerna som ansvarade för handeln i Finland. Ett medeltida gatunät kring kyrkan har bevarats. Östra Nyland befolkades som helhet före medlet av 1500-talet. Nästan alla de nuvarande byarna i landskapet existerade redan då. Byarna låg huvudsakligen vid vattendragen och nära åsarna. Tegskiftet samlade husen till täta gruppbyar. I Östra Nylands byar fanns det vanligen 3-10 hus. Vid kusten fanns det mindre byar med 1-2 hus och i inlandet större med hus. Bland annat i Ylike i Borgå och i Kimoböle i Lappträsk finns gruppbyar som har bevarat sin småskalighet och mångskiktade struktur. Den fasta bystrukturen började i och med storskiftet i medlet av 1700-talet splittras. I storskiftets långsamma förlopp försökte man sammanslå gårdarnas åkrar till större helheter och bönderna kunde flytta sin boning bort från den gamla bytomten till ägorna. Brytningstiden inom jordbruket ledde från och med början av 1870-talet till att åkerareal blev betydligt större och ängarna blev odlingsområden. På 1800-talet byggdes helt nya typer av hus i byarna, exempelvis mejerier och handelsbodar. I slutet av 1800-talet började man också bygga skolbyggnader. Inom bystrukturen bildades många småskaliga hantverks- och backstuguområden, bl.a. Adertonbacken i Borgå och Postbacken i Illby, Lunsasbacken i Liljendal kyrkby, Knabelbacken i Pockar och Mäkipääområdet i Pukkila. Förutom kyrkorna har också rikligt med äldre byggnadsbestånd bevarats i de östnyländska kyrkbyarna. I Lappträsk och Pernå kyrkbyar, som har en småskalig struktur, har särskilt många traditionella hustyper bevarats. Såväl p.g.a. byggnadsbeståndet som den framstegsvänliga åkerodlingen har herrgårdarna haft en betydande inverkan på kulturmiljöns utformning i Östra Nyland. Redan på medeltiden grundades många stora herrgårdar vid Stora Kustvägen, i Sibbo, i Borgå och i Pernå. Kungsgårdarna I Borgå Strömsberg och Gammelgård samt Stensböle gård i Borgå, som nämns redan på 1320-talet, hör till de äldsta herrgårdarna. Gårdarna på Pernåvikens västra strand och i närområdet kring Borgå stad var redan på 1500-talet betydande herrgårdskoncentrationer. Från och med 1600-talet började man också inrätta torp på herrgårdarna. Med undantag av i Pukkila grundades det på och 1800-talet nya herrgårdar i hela landskapet. I Östra Nyland bestod den äldre industrin närmast av små kvarnar, som i många socknar byggdes vid strömma ställen i åarna. Från och med 1700-talet byggdes också sågar och valkerier vid forsarna. Järntillverkningen blev från och med 1600-talet en betydande näring. I Östra Nyland tillverkades järn i Forsby (1682) och i Strömfors bruk (1698). Bruken var små självständiga samfund som också bedrev jordbruk och hade rätt att idka handel. I slutet av 1800-talet hörde industrianläggningarna i Östra Nyland till de framstegsvänligaste. Träförädlingsindustri utvecklades speciellt i Hammars och Tolkis i Borgå och i Isnäs och Forsby i Pernå. På Fagerö utanför Hammars grundades år 1870 den första ångsågen vid Finlands sydkust. Finlands femte sulfitcellulosafabrik grundades år 1893 i Tolkis. Lovisa, den ena av städerna i Östra Nyland, grundades år 1745 och hette då Degerby. Vid freden i Åbo hade riksgränsen flyttats till Kymmene älvs västra arm och avsikten var att bygga Lovisa till en fästningsstad, som en del av det stora sjöbefästningsprojektet, som Sverige hade inlett på 1740-talet. Sjöfästningen på Svartholm, som byggdes utanför Lo- 37

40 visa, ingick i planen. Staden som låg vid Stora Kustvägen blev länets nya huvudstad. En oregelbundet uppförd stadsstruktur från slutet av 1700-talet har bevarats i staden. Stadsstrukturen har bevarats väl både i Lovisa och i Borgå. Förutom Gamla staden i Borgå har också rutnätsplanen med empirebyggnaderna bevarats. Detaljplanen har ritats av C.L. Engel (1832). Esplanadparken och stenhusen kring den samt av rödtegelkyrkan dominerar Lovisa centrum. Detaljplanen har ritats av E.B Lohrman (1857). I början av 1900-talet fick Borgå och Lovisa detaljplaner som baserar sig på trädgårdsstadsideologin. Planerna innehöll spatiösa tomter och gatulinjer med kurvor. I medlet av 1900-talet byggdes i städerna s.k. frontmannahusområden, med 1½-vånings egnahemshus och köksträdgårdar. Förändringar uppstod i slutet av 1900-talet när förorter byggdes bl.a. med elementteknik. Gammelbacka i Borgå byggdes enligt Alvar Aaltos detaljplaneutkast. I början av 1900-talet förrättades storskifte i byarna på landsbygden och den täta bystrukturen blev allt glesare. Nya gårdscentrum byggdes i den närmaste omgivningen kring de gamla byarna. Bland annat Kantele by i Pukkila hör till de välbevarade områdena som utformades vid nyskiftet. Föreningshusen var i början av 1900-talet nya byggnader avsedda för offentligt bruk. Återuppbyggnadsperioden ( ) efter kriget syns förutom på stadsområdena i Borgå och Lovisa också i landsortsbyarnas centrum och på glesbygden. Gårdar med frontmannahus byggdes åt de evakuerade karelarna främst i Askola, Pukkila och Strömfors. Den östnyländska skärgården lockade redan tidigt sommargäster som idealiserade ett sunt levnadssätt. Från och med början av 1880-talet byggdes villor för sommarbruk, speciellt i Sibbo och Borgå skärgård. Såväl nyrenässansvillor från slutet av 1800-talet som jugendvillor från 1900-talets början har bevarats i skärgården. Bosättningen vid kusten och i skärgården har i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet kompletterats kraftigt med en nyare fritidsbosättning. Det existerande vägnätets äldsta delar i Östra Nyland har utformats före utgången av 1700-talet. Vägarna som förbinder byar och socknar sträcker sig fortfarande längs de gamla väglinjerna. Det ökade trafikbehovet och trafikledernas utveckling har danat landskapet allt sedan 1800-talets början. Järnvägen Borgå Kervo blev färdig på 1870-talet och förde med sig en ny hustyp i landskapets västra delar, d.v.s. en stationsbyggnad. Den andra järnvägen, som blev färdig 1901, byggdes mellan Lovisa och Lahtis. När järnvägen Lovisa Lahtis blev färdig var Valkom hamn den viktigaste exporthamnen för sågarna och virket i Päijänne-trakten. På 1900-talet investerade man i nya trafikleder. De viktigaste trafiklederna var landsvägen mellan Helsingfors och Borgå från år 1935, landsvägen mellan Borgå och Mäntsälä från år 1971, Borgå motorväg, som började byggas på 1970-talet och som senare har utbyggts, samt riksväg 6 från Forsby via Kouvola vidare till Kajana Fasta fornlämningar Förhistoriska fornlämningar är tecken på hur människan bodde och verkade förr i tiden. Fornlämningarna har utan några tilläggsåtgärder skyddats med stöd av lag om fornminnen. Lagen skyddar också tidigare okända fornlämningar omedelbart när de har konstateras. 38

41 Stenåldersbosättningen utvecklades vid kusten, främst vid älvmynningarna och det finns därför rikligt med förhistoriska fornlämningar i Östra Nyland. Stenåldersbosättningar, som utgör en stor del av de inventerade 267 objekten, finns främst i Askola, Lappträsk, Liljendal, Mörskom och Pukkila kommuner. De mest betydande fornlämningarna på det nuvarande kustområdet mellan Sibbo, Borgå, Pernå, Lovisa och Strömfors är gravkummel från bronsåldern. I Östra Nyland finns det fem betydande förhistoriska skyddshelheter av riksintresse: Sibbo kust Borgå och Illby ådalar med omgivning Liljendalområdet Lappträskområdet Asplandet i Sibbo (sammandrag 1988) Inventeringarna, som gjordes i samband med kommunernas generalplanläggning, har kompletterat förteckningen över fornminnen men ytterligare inventeringar bör göras. 39

42 3. MÅLEN FÖR PLANERINGEN AV LANDSKAPET 3.1 De riksomfattande målen för områdesanvändningen Statsrådet har utfärdat riksomfattande mål för områdesanvändningen. I de nationella målen för områdesanvändningen drar man upp linjer för områdesanvändningen i Finland, vilka sträcker sig långt in i framtiden. Målen inverkar på den kommunala planläggningen främst genom landskapsplanen. De riksomfattande målen för områdesanvändningen har grupperats enligt följande helheter: Fungerande regionstruktur man stöder en balanserad utveckling av regionstrukturen och förstärker näringslivets konkurrenskraft och landets internationella ställning genom att utnyttja befintliga strukturer man främjar en förbättring av livsmiljöns kvalitet och ett hållbart nyttjande av naturresurserna utvecklingen av regionstrukturen och områdesanvändningen bygger i första hand områdets egna starka sidor och lokalisering som en stomme för en fungerande regionstruktur utvecklas huvudstadsregionen, landskapscentrumen samt nätverket av stadsregionernas och landsbygdens centrumområden växelverkan mellan stad och landsbygd samt utvecklingen av bynätet främjas i stagnerade områden vinnlägger man sig om att ta till vara de befintliga strukturerna och få tillstånd en mångsidigare näringsverksamhet och övrig verksamhetsbas uppkomsten av utvecklingszoner som överskrider landskapsgränserna och förutsättningarna för utvecklingen av dessa zoner främjas Enhetligare samhällsstruktur och kvalitet på livsmiljön livsmiljöns ändamålsenlighet och ekonomi främjas genom att den befintliga samhällsstrukturen utnyttjas samhällstrukturen utvecklas så att tjänster och arbetsplatser blir tillgängliga för många olika slag av befolkningsgrupper stora detaljhandelsenheter skall placeras så att de stöder den nuvarande samhällsstrukturen tillräckliga områden skall reserveras med tanke på fotgängare och cyklister och nätverkens kontinuitet skall främjas 40

43 anläggningar som orsakar fara för storolyckor måste ligga på ett betryggande avstånd från bostadsområden, områden avsedda för allmänheten och områden med känslig natur områden för anläggningar för avfallsbehandling skall anvisas man avlägsnar och förebygger sådana olägenheter och risker som människans hälsa utsätts för en tillräcklig tillgång på friskt vatten av god kvalitet skall tryggas Kultur- och naturarv, rekreation i det fria och naturresurser man bidrar till att kulturmiljön och byggnadsarvet samt deras regionalt skiftande karaktär bevaras bibehållandet av ekologiska förbindelser mellan skyddsområdena främjas en hållbar användning av naturresurserna tryggas så att tillgången på naturresurser tryggas också för kommande generationer att nationellt sett betydelsefulla värden inom kulturarvet och naturarvet bevars skall säkras man skall fästa vikt vid de stenmaterialresurser som kan utnyttjas och vid förbrukningen av dem och behovet av förbrukning på lång sikt behovet av skydd för grund- och ytvattnen beaktas, liksom behoven av förbrukning bördiga och enhetliga åkrar skall inte utan skäl tas i bruk för tätortsfunktioner, inte heller skall värdefulla och vidsträckta skogsområden spjälkas upp till följd av annan områdesanvändning Fungerande förbindelsenät och energiförsörjning trafiksystemen skall planeras och utvecklas som helheter bestående av olika trafikslag som betjänar såväl bosättningen som verksamhetsbetingelserna för näringslivet särskild vikt skall fästas vid förutsättningarna för att minska trafik- och transportbehovet i första hand utvecklas de befintliga huvudtrafiklederna och nätverken behoven inom energiförsörjningen på riksnivå tryggas och möjligheterna att utnyttja förnybara energikällor gynnas samarbete mellan olika trafikslag och kollektivtrafiken skall främjas 41

44 när utbyggnaden av den spårbundna snabbtrafiken genomförs bör man se till att verksamhetsbetingelserna för närtrafiken bevaras för kust och fjällområdenas del skall anges vilka områden som bäst lämpar sig för utbyggnad av vindkraft. Vindkraftverken skall i första hand koncentreras till enheter som omfattar flera kraftverk de föreskrivna säkerhetszonerna kring kärnkraftverken skall beaktas man skall ta i beaktande dragningar av ledningar som behövs för transporten av naturgas och olja från Ryssland Specialfrågor i Helsingforsregionen man skall skapa förutsättningar för byggande av bostäder och en ändamålsenlig placering av dem liksom även för kollektivtrafiken och en god livsmiljö region och samhällsstrukturen byggs ut med hänsyn till befolkningsutvecklingen och tillväxten inriktas på att ta tillvara de möjligheter som ligger i kollektivtrafiken, särskilt spårtrafiken, samt i stads- och tätortsnätet som omger regionen beredskap för en utbyggnad av spårtrafiken och en effektivering av den skapas genom att man placerar tillräckligt med bostadsproduktion och byggandet av arbetsplatser inom dess verkningsområde den ordning i vilken områdena tas i bruk planeras så att en fungerande samhällsstrukturkan garanteras man skall säkerställa att det med tanke på invånarnas behov av rekreation finns tillräckligt omfattande och attraktiva överkommunala områden för fritidsbruk. Fritidsområdena skall bilda en sammanhängande helhet vilket kan uppnås genom att kontinuiteten i det nätverk av grönområden som sammanbinder dessa områden alternativa platser för placeringen av Malms flygplats samt Degerö oljehamn och oljelager skall undersökas Helheter av särskild betydelse som natur- och kulturmiljöer Målet berör bevarandet av Skärgårdshavet, landhöjningskusten, fjällområdena i Lappland och vattendragen kring Vuoksen som särskilt betydelsefulla helheter. Målet berör inte landskapet Östra Nyland. 3.2 Landskapet Östra Nylands allmänna utvecklingsmål I landskapsöversikt 2035 för Östra Nyland har man definierat en vision för den önskade utvecklingen i landskapet framtill år Enligt visionen har Östra Nyland en unik miljö och landskapet är en kompetent och livskraftig tvåspråkig kulturregion som värnar om sin befolknings välfärd. Landskapet är en internationell aktör inom Östersjöområdet. De riksomfattande målen är också utgångsläge för landskapets egna mål, som är: 42

45 Landskapet Östra Nyland utvecklas sålunda, att grunderna för östnylänningarnas levnad, såsom en hälsosam, trygg och mångformig miljö, förutsättningarna för utkomst och rekreation, naturtillgångarna och den bebyggda miljön sköts på ett hållbart sätt också med beaktande av kommande generationers behov. Främjas en sådan utveckling av landskapets olika delar som är balanserad och särpräglad och som grundar sig på de egna styrkorna och möjligheterna samt stärks kommunernas konkurrenskraft. Verksamhetsförutsättningarna för näringarna förbättras. Nivån på kompetensen höjs så att den motsvarar landskapets behov Förutsättningarna för ett särpräglat kulturliv förbättras och man värnar om kulturområden och arv. Målet är en behärskad befolkningsökning (behärskad ökning i tillväxtkommunerna och i övriga delar strävar man efter att hålla befolkningens antal på minst nuvarande nivå). Målet är att förenhetliga region- och samhällsstrukturen, förbättra arbetsplatssufficiensen och servicenivån, utveckla trafiksystemet samt att skapa boendemiljöer av hög kvalitet. Man utnyttjar den starka tillväxtpotentialen inom huvudstadsregionen och Östersjöområdet Regionala mål Borgå stad förstärks som attraktivt service-, närings- och kulturcentrum i landskapet. Sibbo kommuns roll förstärks som naturnära boplats av hög kvalitet och som service- och arbetsplatscentrum på regional nivå. Lovisa stads ställning som närings- och servicecentrum för sin ekonomiska region och som ett centrum för energiproduktion och logistik på riksnivå förstärks. Askola, Mörskom, Pukkila, Lappträsk, Liljendal, Pernå och Strömfors kommuner utvecklas som särpräglade landsortskommuner som har mångsidig näringsstruktur och som producerar basservice av hög kvalitet. Byarna, landsbygden och skärgården i Östra Nyland utvecklas som livskraftiga och naturnära områden, som erbjuder bra möjligheter också för rekreation under fritiden. 43

46 3.3 Målen med landskapsplanen Målet med Östra Nylands landskapsplan är en regionstruktur med många centrum. Befolknings- och arbetsplatsutvecklingen är kraftigare än den tidigare utvecklingen, men balanserad. Beredskapen för befolkningsökningen i hela landskapet är utgångspunkt i landskapsplanens markanvändning. Befolkningen ökar speciellt i landskapets västra delar, i Sibbo och i Borgå. Målet med en balanserad utveckling av regionstrukturen i Östra Nyland är att utnyttja den kontinuerliga befolkningsökningen i landskapets alla områden på ett hållbart sätt med hänsyn till goda trafikförbindelser den befintliga samhällsstrukturen. Det nya målet för befolkningsökningen i Sibbo effektiverar och utvidgar områdesreserveringarna och planbeteckningarna för boende i landskapsplanen. Genomförande av områden som ligger vid landskapets gränser förutsätter ett gränsöverskridande samarbete för att en enhetlig samhällsstruktur skall kunna bildas En fungerande regionstruktur Östra Nyland är beläget nära huvudstadsregionen, vilket för sin del leder till den betydande befolkningsökningen i landskapet. I landskapsplanen anvisas beredskap för en befolkningsökning i hela landskapet. Syftet med lösningen i landskapsplanen är att möjliggöra en balanserad fördelning av befolkningsökningens inverkan i landskapet så att befolkningsökningen är i balans. I och med områdesreserveringarna bildas relativt stora och enhetliga bostads- och arbetsplatsområden med en stor folkmängd. På områdena kan bl.a. utvecklas kommersiell service och allmän trafik. Bostads- och arbetsplatsområdena som placeras i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen och nära huvudtrafikleder stärker utvecklingen av en fungerande regionstruktur i landskapet. Livsmiljöns kvalitet tryggas genom att anvisa funktioner som försämrar livsmiljön tillräckligt långt från bosättningen eller med planbestämmelser som begränsa skadliga verkningar. Betydande kulturmiljöer av riks- eller landskapsintresse bildar särpräglade och trivsamma livsmiljöer. För att trygga livsmiljöns kvalitet främjas ett hållbart utnyttjande av naturresurserna genom att koncentrera verksamheten som utnyttjar naturresurser till områden där natur- och livsmiljön tar minst skada av verksamheten. Utvecklingen av regionstrukturen och områdesanvändningen i Östra Nyland bygger på egna styrke- och lokaliseringsfaktorer, såsom närheten till huvudstadsregionen och en samhällsstruktur i human skala. Näringslivets utveckling möjliggörs genom att utvidga och effektivera den nuvarande verksamheten samt genom att etablera näringar som kompletterar näringarna. Nätverket som huvudstadsregionen och landskapscentrumen samt tätorts- och landsortscentrumen bildar, utvecklas till stommen för regionstrukturen i Östra Nyland. Ett av målen i landskapsplanen är en samhällsstruktur som består av ett nät med många centrum. Nätverket med centrum-, tätorts- och byfunktioner bildar planlösningens mångsidiga regionstruktur. I de delar av Östra Nyland där befolkningsökningen är mindre strävar man att koncentrera byggnationen i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen. Dessutom främjas utvecklingen av de lokala näringarna, vilket möjliggör livskraftigare områden. 44

47 Utvecklingszonerna över landskapsgränserna, exempelvis E18-zonen, förstärks genom att förtäta samhällsstrukturen i zonernas närhet och genom att koncentrera arbetsplatsområdena till zonerna. Inom utvecklingszonerna finns det förutsättningar för att utnyttja och utveckla kollektivtrafik. Närheten till Helsingforsregionen och tillväxten där inverkar på Östra Nylands sida, speciellt inom utvecklingszonerna vid väg E18 och Kervo-Nickby. Utvecklingszonen vid väg E18 sträcker sig längs kusten till Kymmenedalen och vidare till Ryssland. Utvecklingszonen vid riksväg 6 sträcker sig till Östra Nylands nordöstra kommuner och till Kymmenedalen En enhetlig samhällsstruktur och livsmiljöns kvalitet Utgångspunkten för landskapsplanens lösning är att utnyttja den befintliga samhällsstrukturen genom att stöda och komplettera den. Målet främjar en fungerande och ekonomisk utveckling av landskapets städer samt inom områden med tätortsnät och byar. En balanserad utveckling på lång sikt styrs med områdesreserveringar och planbeteckningar. Grunden för områdesreserveringarna är en enhetlig samhällsstruktur i anslutning till ett befintligt eller planerat vattentjänstnät. Samhällsstrukturen som regionstrukturen med många centrum bildar i Östra Nyland förbättrar tillgängligheten till service och arbetsplatser för alla befolkningsgrupper. De stora detaljhandelsenheterna i planlösningen stöder sig inom ett område för centrumfunktioner eller i omedelbar närhet av det på den befintliga och den planerade samhällsstrukturen. I enskilda fall ligger en koncentration av stora detaljhandelsenheter, som betjänar en stor befolkning och vägtrafik, utanför samhällsstrukturen på områden som är tillgängliga och har fungerande trafikförbindelser. Gång- och cykeltrafikförbindelserna i landskapsplanen ingår i områdesreserveringarna för tätorts- och centrumfunktioner. De regionala rekreations- och cykelvägsnäten har anvisats med en riktgivande beteckning. En trygg, hälsosam och trivsam livsmiljö tryggas kring anläggningar och lager som kan förorsaka risk för en storolycka, med en konsulteringszon och till den hörande planeringsföreskrifter enligt direktivet Seveso II. För avfallshanteringen reserveras avfallsbehandlingsområden som tryggar en ändamålsenlig avfallshantering på lång sikt i landskapet. Utvecklingen av avfallshanteringen till en mångsidig miljöteknologibransch möjliggörs genom att beakta behovet av områden i framtiden. Olägenheterna för människornas hälsa avskaffas och förebyggs med skyddszoner kring skadliga funktioner, med bullerbekämpning och sanering av förorenad jord. Tillgången till en tillräcklig mängd vatten av god kvalitet tryggas genom att anvisa grundvattenområdena i landskapsplanen och hindra att skadliga funktioner etableras på grundvattenområden som är viktiga för samhällenas vattenanskaffning. 45

48 3.3.3 Kultur- och naturarv, rekreationsbruk och naturresurser Betydande byggda kulturmiljöer och värdefulla landskap av riks- och landskapsintresse anvisas i landskapsplanen för Östra Nyland. Cirka 9 % av byggnadsbeståndet i Östra Nyland har byggts före år Den gamla byggda kulturmiljön bildar en livsmiljö som är centrala att värna och beakta när den nya samhällsstrukturen planeras. Bevarandet av kulturmiljöerna främjas i landskapsplanen och deras värde som en del av en mångsidig livsmiljö tryggas. En livskraftig kulturmiljö stärker också förutsättningarna för att utveckla kulturnäringarna. Förutom den omfattande skogshelheten, Sibbo storskog, finns det också andra stora skogsområden, som bildar naturens kärnområden. Målet är att lämna de omfattande skogsområdena utanför den splittrande markanvändningen, såsom boende av mindre betydelse, trafikförbindelser och elledningslinjer. De ekologiska förbindelserna mellan de omfattande skogsområdena och skyddsområdena i landskapsplanen tryggas med en grönförbindelse. De omfattande skogs- och naturskyddsområdena tryggar framdeles att naturarvet bevaras. Utnyttjandet av naturresurserna, exempelvis stenmaterial baserar, sig på resultaten från POSKI-projektet. Målet är att reservera enhetliga områden som lämpar sig bäst för tagande av jord och stenmaterial, med beaktande av behoven på lång sikt. Grundvattenområdena har anvisats i landskapsplanen. En del av ytvattnen har skyddats på grund av deras naturvärden. Med undantag av behovet att utvidga samhällsstrukturen enligt befolkningsmålsättningen i Sibbo har man undvikit att anvisa nya områden för tätortsfunktioner på enhetliga åkerområden. Omfattande skogsområden har inte splittrats med annan markanvändning Fungerande förbindelsenät och energiförsörjning Trafiksystemet för Östra Nyland bygger på en strategisk plan på lång sikt. I planen behandlas olika färdformer, trafiknät, växelverkan mellan trafik och samhällsstruktur, trafikens miljökonsekvenser och samarbete med trafikbranschen. Trafiksystemet betjänar bosättningen och näringslivets verksamhetsförutsättningar i hela landskapet. Samarbetet olika färdformer emellan och kollektivtrafikens funktion främjas genom att samhällsstrukturen placeras nära trafikförbindelserna. Vid utvecklingen av spårtrafiken är det synnerligen viktigt att förutom en snabb internationell förbindelse dessutom trygga verksamhetsförutsättningarna för persontågstrafiken mellan stads- och tätortsnäten. Målet med lösningen i landskapsplanen, där den nuvarande samhällsstrukturen utvidgas och förenhetligas, är att trafik- och transportbehovet skall minska. Trafiknätets utveckling fokuseras på att förbättra de befintliga näten. Trafiknätet består av såväl huvudtrafiklederna som de lokala trafikförbindelserna, vilka betjänar landskapets bynät. I det underordnade vägnätet i landskapet främjas tillgängligheten mellan områdena. De riksomfattande behoven av energiförsörjning tryggas i landskapsplanen med områdesreserveringar för energiförsörjning. Möjligheterna att utveckla förnybara energikällor främjas genom att i landskapsplanen reservera lämpliga områden för utnyttjande av vindkraft i större omfattning. Områdena baserar sig på utredningen Kartläggning av land- och havs- 46

49 områden i Östra Nylands och Kymmenedalens, kusttrakter lämpliga för produktion av vindkraft (2005), som har gjorts tillsammans med Kymmenedalens förbund. Närheten till huvudstadsregionen och Nordsjö hamn inverkar också på Östra Nylands internationalisering. Internationell anknytning främjas med betydande trafikförbindelser, såsom motorväg E18 (riksväg 7) och riksväg 6 samt spårtrafikförbindelsen (HELI-banan) från Helsingfors österut. Hamnarna i Sköldvik, Tolkis och Valkom hör dessutom till de internationella förbindelserna. Varken tät bosättning eller anläggningar, som besöks av eller där det vistas en betydande mängd människor, bör placeras inom kärnkraftsverkets skyddsområde på Hästholmen i Lovisa, inte heller sådana funktioner som kan äventyra kärnkraftverkets funktion. Ledningslinjerna som behövs för fjärrtransport av gas och olja från Ryssland till Finland samt linjesträckningarna i Östra Nyland kar anvisats i landskapsplanen Specialfrågor i Helsingforsregionen Landskapsplanen skapar förutsättningar för att placera nya och expanderande områden för boende och arbetsplatser i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen, nära goda kollektivtrafikförbindelser. Utvidgningsområdena för region- och samhällsstrukturen i landskapsplanen grundar sig på kollektivtrafik och spårtrafik med beaktande av möjligheterna att utveckla den befintliga samhällsstrukturen. Utvecklingen av spårtrafiken på lång sikt förstärks med reserveringen för banan (HELIbanan) som sträcker sig från Helsingfors österut. Ett mer omfattande och effektivare utnyttjande av spårtrafiken främjas genom att centrum- och tätortsfunktionerna samt arbetsplatsfunktionerna i landskapet placeras så att de stöder sig på spårtrafikförbindelserna och utvecklingskorridorerna. Personspårtrafiken i Kervo Nickby-zonen skapar förutsättningar för en hållbar samhällsstruktur. Behovet att utvidga samhällsstrukturen på lång sikt förläggs tidsmässigt med beaktande av beredskapen när det gäller trafikförbindelser och kommunalteknik. Rekreationsbehoven, med hänsyn till befolkningsökningen och större samhällen, har beaktats med reserveringar av rekreationsområden i landskapsplanen. Jord- och skogsbruksdominerade områden fungerar med stöd av allemansrätten som omfattande rekreationsområden över landskapsgränserna. Den styrda rekreationsverksamheten ligger nära samhällsstrukturen och på dessa områden finns det behov av planmässigt styrd rekreation. Det omfattande skogsområdet, Sibbo storskog, är med stöd av allemansrätten ett rekreationsområde över landskapsgränserna. Rekreationsrutter har i ett samarbetsprojekt planerats i skogsområdet. I landskapsplanen för Östra Nyland har man inte reserverat någon alternativ plats för placerandet av en flygplats som ersätter Malms flygplats på grund av att den utredning som behandlar ärendet inte är färdig. Då utredningsarbetet gällande flygplatsen fortskrider genom ett arbete som sker i växelverkan kommer man att behandla den alternativa platsen för placerandet av Malms flygplats i Östra Nylands följande landskapsplan. Den alternativa lokaliseringsplatsen för oljehamnen och lagret i Degerö har beaktats i landskapsplanen genom en områdesreservering på industriområdet och i hamnen i Sköldvik. 47

50 4. LANDSKAPSPLANENS DIMENSIONERING OCH LÖSNINGS- PRINCIPERNA Områdesreserveringarna i landskapsplanen för Östra Nyland är förberedelser för framtiden. Landskapsplanens granskningsperiod sträcker sig till år Planens lösningar baserar sig med hänsyn till områdesanvändningen på den befintliga samhällsstrukturen, effektivare utnyttjande av den samhällstekniska försörjningen och trafiknätet samt på ökad användning av kollektivtrafik Dimensionering De fastställda regionplanerna för Östra Nyland och landskapsplanen utgör grunden och fungerar som utgångspunkt för områdesanvändningen i helhetslandskapsplanen. Dimensioneringen av landskapsplanen för Östra Nyland baserar sig på separat godkända uppskattningar om folkmängden i framtiden och på landskapsprogrammets befolkningsprognos. I Sibbo kommuns arbete med generalplanen har avvikande från landskapsprogrammet tagits upp en betydande målsatt befolkningsökning om upp till nya invånare före år Den ändrade målsättningen ingår i landskapsplanens områdesreserveringar för centrum, tätorter och byar, genom att en hållbar placering av befolkningen möjliggörs i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen. I landskapsplanen förbereds en befolkningsökning i landskapets alla kommuner genom att trygga en tillräcklig mottagningskapacitet i tätorterna och på byområdena. Ökningen enligt landskapets befolkningsprognos sker balanserat i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen enligt kommunernas mottagningsmöjligheter och landskapsplanens markanvändningsplaner på lång sikt. 4.2 Principerna för områdesanvändning Lösningen i landskapsplanen för Östra Nyland består av områden som reserveras för områdes- och samhällsbyggnad. Samhällsstrukturen är indelad i trafiknätet, nätet med grönområden och områden där inga områdesreserveringar har gjorts, d.v.s. vita områden. Områdesreserveringar och nätverk anvisas endast till den del och med den noggrannhet det är nödvändigt med hänsyn till de riksomfattande målen eller landskapets mål, eller för att samordna användningen av områden i fler än en kommun. Utnyttjandet av region- och samhällsstrukturen främjas samt tillgången och tillgängligheten till service förbättras genom att förtäta och förenhetliga den befintliga samhällsstrukturen samt genom att utvidga med stöd av den befintliga samhällsstrukturen. I och med att den befintliga samhällsstrukturen utnyttjas stöds uppkomsten av en ändamålsenlig regionstruktur och förutsättningar skapas för att utveckla näringsverksamheten. Ett fungerande trafiknät och trafiksystem för landskapet samt övriga kommunaltekniska nät tryggar samhällenas och regionstrukturens funktion och skapar förutsättningar för en hållbar utveckling av landskapet. Med tanke utvecklingen av näringslivets förutsättningar och boende föreslås i landskapsplanen stomnät för trafik och teknisk försörjning samt behoven på landskapsnivå att utveckla dem. Landskapets ställning som ett när- och kustområde vid huvudstadsregionen stärks med tillräckliga områdesreserveringar och genom att anvisa nödvändiga områden för hamnfunktioner. 48

51 Det regionala systemet med rekreations- och grönområden är en del av landskapets ekologiska nät samt ett frilufts- och rekreationsområde för invånarna. I landskapsplanen anvisas nätet av rekreations- och friluftsrutter på landskapsnivå och regional nivå samt grönförbindelser som också fungerar som ekologiska förbindelser. För att värna landskapets unika natur- och kulturmiljö anvisas i planen naturskyddsområden, betydande kulturmiljöområden och värdefulla landskapsområden samt skärgårdsoch havszoner av riks- och landskapsintresse. På de områden i landskapsplanen, där det inte har anvisats områdesreservering eller andra beteckningar, det s.k. vita området, har det inte konstaterats något betydande användningsändamål av riks- och landskapsinteresse eller av regionalt intresse. Området är huvudsakligen jord- och skogsbruksområde. På de vita områdena är mångsidigt boende, utveckling av näringar och företagsverksamhet samt byggande möjligt. Byggandet på området är glesbygdsbetonat. På området finns också fritidsbosättning, varav en del ingår i mer detaljerade stranddelgeneralplaner på kommunnivå, samt i stranddetaljplaner på områden avsedda för fritidsbosättning. Kommunen beslutar om markanvändningen på de vita områdena. Kommunen kan placera lokal verksamhet på dessa områden. Beteckningarna i landskapsplanen kan styra kommunens markanvändningsplanering, exempelvis med egenskapsbeteckningar, såsom beteckningen för kulturmiljö eller värdefull geologisk formation. Kommunen skall då beakta beteckningen som beskriver områdets egenskap, samt de planeringsbestämmelser som anges i anslutning till beteckningen. Ett projekts eller en plans regionala betydelse kan också begränsa kommunens markanvändningsplanering. Kommunen kan inte på området anvisa betydande verksamhet på regional eller på landskapsnivå utan att landskapsplanen ändras. 4.3 Utvecklingsprinciperna för områdesanvändningen i Östra Nyland Utvecklingsmålet för region- och samhällsstrukturen i landskapsplanen för Östra Nyland är att utveckla en livskraftig och enhetlig samhällsstruktur med många centrum och som stöder sig på kollektivtrafik. Långtidstrender i folkmängdsutvecklingen och förändringar i arbetet inverkar på grundlösningen i landskapsplanen för Östra Nyland. Dessa behandlades tidigare i denna beskrivning, i punkten Utvecklingstrenderna i Östra Nyland år Borgånejden Modellen i Borgånejden, med många centrum som stöder sig väl på kollektivtrafik, innebär att den befintliga samhällsstrukturen utnyttjas och utvecklas till ett nät med många centrum, tätorter och byområden. I enlighet med den målinriktade markanvändningsplaneringen på lång sikt utvidgas regionstrukturen i Borgå stad, stödd på den befintliga samhällsstrukturen och på trafikförbindelserna. Tillväxtriktningarna stöder sig på kollektivtrafikkorridorerna samt på näten i den befintliga samhällsstrukturen. Bansträckningen från Helsingfors österut och förutsättningarna att utnyttja spårtrafiken, både som person- och godstrafikförbindelse mellan Helsingfors och S:t Petersburg, har beaktats i planen som en möjlighet på lång sikt. Befolknings- 49

52 tillväxten i Borgå är ca 1 1,5 % per år och den fortsätter åtminstone ända till slutet av granskningsperioden år I Borgå byggs nya bostäder och arbetsplatser genom att komplettera och förtäta den befintliga samhällsstrukturen. Kompletteringsutbyggnad sker på Västra åstranden i Borgå, på ett område för centrumfunktioner i landskapsplanen. Speciellt byggnadsområdena som har anvisas i delgeneralplanen för centrala områden i Borgå hör till de områden för tätortsfunktioner som skapar en enhetlig samhällsstruktur. I landskapsplanen har dessutom anvisats områden för kompletteringsutbyggnad enligt målåret Områdena stöder sig på den befintliga samhällsstrukturen och på befintlig kommunalteknik. Det är ändamålsenligt att utvidga samhällsstrukturen i Borgå längs Gamla Kungsvägen, i riktning mot Hindhår. Även mot Kerko finns det förutsättningar för en enhetlig och förtätad samhällsstruktur, eftersom där finns eller har planerats kommunalteknik. De mångsidiga byområdena i Borgå erbjuder en alternativ boendeform utanför tätortsområdena. Många byar har vattentjänstsystem, vilket med tanke på miljön ger förutsättningar för ett hållbart boende. Byarna möjliggör ett glesbygdsbetonat boende utan att glesbygdsbosättningen splittrar samhällsstrukturen. Byarna utgör en central del av den byggda kulturmiljön på riks- och landskapsnivå, och deras särdrag skall beaktas i den noggrannare planeringen och när nybyggnationen anpassas till en del av kulturmiljön. Två områden med centrumfunktioner bildar samhällsstrukturen i Askola: Monby och Kyrkbyn. I Monby expanderar regionstrukturen kring tätortens kommunalteknik, väster om vägen mellan Borgå och Mäntsälä. Den befintliga bosättningen på vägens östra sida bildar ett litet område med centrumfunktioner. Efter utvidgning på lång sikt ger området tätorten möjlighet att växa. Monby är tackvare goda trafikförbindelser en fördelaktig lokaliseringsplats för arbetsplatser i Askola. Befolkningstillväxten beräknas under granskningsperioden vara ca 1,5 2 %. Området för tätortsfunktioner i Kyrkbyn-Vakkola i Askola bildar en förtätande helhet som stöder sig på den befintliga samhällsstrukturen. Områdesexploateringen och utnyttjandet av kommunaltekniken blir effektivare när flera bostäder byggs. Byarna i Askola bildar ett omfattande nät i kommunens östra delar. Byarna erbjuder mångsidiga möjligheter att placera glesbygdsbetonat boende i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen. Byarna har vattentjänstsystem eller planerade system som i framtiden minskar miljöbelastningen som boendet förorsakar. Utvecklingen av bynätet i Askola förenhetligar regionstrukturen och möjliggör utvecklingen av lokal service och skapar förutsättningar för näringslivet. Kyrkbyn-Naarkoski i Pukkila bildar kommuncentrumet och området för tätortsfunktioner. Området för tätortsfunktioner i landskapsplanen motsvarar den beräknade befolkningsökningen som enligt prognos delvis fortsätter tack vare direktbanan Kervo-Lahtis. Direktbanan möjliggör en allmän trafikförbindelse för arbetspendling bl.a. till huvudstadsregionen. Servicenivån i tätorten Kyrkbyn-Naarkoski har förbättrats i och med det nya servicehuset och den nya dagligvarubutiken i Kyrkbyn. En västerut betonad utveckling, med Torp by som tyngdpunkt, är en fördelaktig riktning med hänsyn till samhällsstrukturen i Kyrkbyns tätort. En delgeneralplan har utarbetats för området år

53 De övriga byområdena i Pukkila erbjuder en alternativ livsmiljö för glesbygdsbetonat boende. Det värdefulla landskapet och den byggda kulturmiljön av riksintressen i Borgå ådal ställer krav på den mer detaljerade planeringen. Kyrkbyn i Mörskom är kommunens enda tätort. Byända, som ligger på den södra sidan i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen, hör till området för tätortsfunktioner. Mörskom tätort kan förtätas inom ramen för planreserven, bl.a. i Palostenmäki. Den befintliga kommunaltekniken skapar goda förutsättningar för en enhetligare samhällsstruktur. Kartanonmäki, som möjliggör en förtätning av samhällsstrukturen, är ett fördelaktigt område med hänsyn till att utvidga tätortsfunktionerna samt när det gäller områdets tillgänglighet och samhällsstruktur. Ändringarna av Mörskom gård, som är kulturhistoriskt betydande, och dess närmaste omgivning möjliggör tilläggsutbyggnad utan att kulturmiljöns värde försämras. Byarna i Mörskom kommun bildar ett nät för glesbygdsbetonat boende. Nybyggnation i byarna ger möjlighet att bevara den lokala servicen och att utveckla näringarna i områdena. Byarnas kulturmiljöer är intakta helheter och tilläggsutbyggnaden skall anpassas till dem Sibbo Sibbo gränsar till huvudstadsregionen och är ett område med kraftig befolkningsökning. Samhällsstrukturen i Sibbo är koncentrerad till Nickby, Söderkulla, Tallmo och Östersundom. Samtliga nuvarande områden med samhällsstruktur förtätas och utvidgas för att kunna ta emot den målsatta befolkningstillväxten om nya invånare. En effektivering av det nuvarande trafiksystemet möjliggör den eftersträvade befolkningsökningen. Målet med regionstrukturen i Sibbo är att utnyttja den befintliga samhällsstrukturen, speciellt med tyngdpunkt på södra och sydvästra Sibbo. Den effektiverade samhällsstrukturen stöder sig på utvecklingskorridoren vid motorväg E18 och HELI-banan, samt i Tallmo- Nickby zonen på persontågtrafiken på Sköldvik hamnbana (Utredning av kollektivtrafik och markanvändning inom Kervo-Nickby zonen KE-NI 2005). Den målsatta regionstrukturen på lång sikt för tätortsfunktionerna i Söderkulla expanderar österut, söderut och norrut kring Tasträsk. Området för centrumfunktioner i Söderkulla och Nickby möjliggör en effektivare markanvändning och lokalisering av centruminriktad service. I Nickby gränsar området för centrumfunktioner till Sibbo å. Centrumfunktionerna som anvisas i Östersundom fyller servicebehoven för den målsatta befolkningsökningen Byarna i Sibbo möjliggör ett glesbygdsbetonat boende i en omgivning med betydande natur- och kulturmiljö. Kulturmiljöns särdrag skall beaktas när områdena planeras och nybyggnationen skall anpassas till miljön Lovisanejden Modellen med många centrum, som stöder sig på kollektivtrafikförbindelser, utnyttjar i Lovisanejden det befintliga nätet med centrum, tätorter och byar. Befolkningsprognosen för Lovisanejdens kommuner visar en tydlig uppgång under landskapsplanens granskningsperiod. Samhällsstrukturen i Lovisanejdens kommuner stöder sig på gamla kulturhistoriska tätorts- och bycentrum. Utvecklingskorridoren vid motorväg E18 är Lovisanejdens styrka. Förutsättningarna för att utnyttja spårtrafiken på banan från Helsingfors österut för både 51

54 person- och godstrafik mellan Helsingfors och S:t Petersburg som en del av utvecklingskorridoren, är uppenbara. Lovisa stad har en tät regionstruktur och i framtiden skall befolkningsökningen också styras till den befintliga samhällsstrukturen, så att den stöder en enhetlig samhällsstruktur och anordnandet av en effektiv kollektivtrafik. Nätet med rekreationsområden får en större betydelse när samhällsstrukturen förtätas och utvidgas. Lovisa stad har goda möjligheter att utveckla sitt nät med rekreationsområden. Lovisa stad svarar på befolkningsökningen genom att utvidga tätortsfunktionerna i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen. Lovisa stads nuvarande planreserv gör det dessutom möjligt att förtäta och förenhetliga samhällsstrukturen. Detaljplaneområdena i Forsby i Pernå tar emot en befolkningsökning. Pernå profilerar sig särskilt som en bostadskommun och utvecklar tätorts- och byområdena, med tyngdpunkten på Forsby. Utvidgningen av Forsby tätort norr om riksväg 7 ligger med hänsyn till samhällsstrukturen hållbart i anslutning till den nuvarande strukturen. Trafikförbindelserna och en bra servicenivå i den allmänna trafiken främjar områdets attraktion som ett bostadsområde. Tätorten i Pernå kyrkby och Isnäs är kulturmiljöer som erbjuder en enhetlig bostads- och livsmiljö. Servicenivån gällande butiker och kollektivtrafik är dålig i bägge tätorterna. Kyrkbyn och Isnäs erbjuder goda förutsättningar för boende i en betydande kulturmiljö. I den noggrannare planeringen skall byggnationen anpassas till kulturmiljön. Pernås särpräglade byar möjliggör boende med glesbygdskaraktär i en betydande naturoch kulturmiljö. Speciellt de norra byarna i Pernå bildar tillsammans med Lovisa stad en samhällsstrukturhelhet, där områdena kompletterar varandra och erbjuder möjligheter till en alternativ boendeform. Byarna stöder sig på serviceutbudet i och kollektivtrafiken till Lovisa stad. Kulturmiljöns särdrag skall beaktas i områdesplaneringen och nybyggnationen skall anpassas till miljön. Heikantbacken kompletterar tätorten i Liljendal kyrkby och bildar tillsammans med kyrkbyn det primära tillväxtområdet i Liljendal. Den kommersiella servicen och förvaltningen finns i kyrkbyn. Kollektivtrafikens servicenivå är god på riksväg 6, som också skapar förutsättningar för näringsverksamhet och boende i Liljendal. Byarna i Liljendal möjliggör boende med glesbygdskaraktär i en betydande natur- och kulturmiljö. Kulturmiljöns särdrag skall beaktas i områdesplaneringen och nybyggnationen skall anpassas till miljön. I Lappträsk är den kommersiella servicen, förvaltningen och skolorna belägna i Kyrkbyns tätort. Området för tätortsfunktioner och planreserven möjliggör kompletteringsutbyggnad i Lappträsk Kapellby fram till år 2030, som är landskapsplanens målår. I Porlom tätort i Lappträsk finns ett betydande skolcentrum och en arbetsplatskoncentration. Deras utveckling och kontinuitet möjliggörs även i framtiden. Byarna i Lappträsk bildar ett nät som möjliggör glesbygdsbetonat boende i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen. Kompletteringsutbyggnad av byarna stöder en enhetli- 52

55 gare samhällsstruktur och gör det möjligt att bibehålla och utveckla den nuvarande servicen samt att vidta åtgärder för att förverkliga vattentjänster. Strömfors kommuns förmåga att svara på befolkningsökningen har förbättrats tackvare att vattentjänsterna i Lovisanejden har utvecklats. Den kommersiella servicen och förvaltningen finns i Strömfors Bruk. Området för tätortsfunktioner och planreserven möjliggör kompletteringsutbyggnad i Bruket fram till år 2030, som är landskapsplanens målår. Tessjö tätort, öster om Lovisa, skapar förutsättningar för kompletteringsutbyggnad i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen. Tätortsfunktionerna i Tessjö expanderar söderut och västerut och ansluter till samhällsstrukturen i Lovisa. Helheten granskas i den gemensamma delgeneralplanen för norra delen av Lovisa Tessjö. Tessjö har ypperliga kollektivtrafikförbindelser i utvecklingskorridoren för motorväg E18 och HELI-banan. Byarna i Strömfors drar nytta av att vattentjänsterna i Lovisanejden utvecklades. Byarna möjliggör glesbygdsbetonat boende, som på lång sikt ansluts till vattentjänsterna i Lovisanejden. Tessjö och Kyrkbyn är primära tyngdpunktsområden i Strömfors. När bosättningen lokaliseras kan vattentjänsterna utnyttjas, vilket gör det möjligt att utveckla exempelvis området i Lassåker nära Abborrfors. 53

56 5. LANDSKAPSPLANENS INNEHÅLL Tätortsstrukturen och trafiknätet bildar det centrala underlaget för samhällsstrukturen i landskapsplanen för Östra Nyland. Nätet med grönområden samt skyddsområdena kompletterar området som en del av den balanserade livsmiljön. En lyckad sammanfogning av olika delområden bildar helheten i landskapsplanen. Den välbevarade och betydande byggda kulturmiljön av riksintresse utgör ett eget särdrag i Östra Nyland. Byarna i Östra Nyland bildar ett nät, som är en betydande del av kulturmiljön och central med hänsyn till att bevara kulturmiljön. Bynätet erbjuder med tanke på samhällsstrukturen och miljön en fördelaktig lokaliseringsplats för glesbygdsbetonat boende. Utvecklingen av bynätet skapar förutsättningar för att anordna vattentjänster och kollektivtrafik i områdena. Finska vikens skärgård utgör ett betydande särdrag i landskapet. Det är viktigt att skärgårdens särdrag beaktas i planeringen. Arbetsplatsområden anvisas i närheten av samhällsstrukturen, vilket ger förutsättningar för att utveckla mångsidiga arbetsplatser i landskapet. Avsikten är att arbetsplatssjälvförsörjningen skall kunna utvecklas långt in i framtiden. Stora detaljhandelsenheter, som ligger utanför områden för centrumfunktioner, har anvisats med en egen planbeteckning. Man har strävat att placera de stora enheterna fördelaktigt som en del av samhällsstrukturen med tanke på tillgängligheten för alla befolkningsgrupper. De stora detalj- och specialhandelsenheterna kompletterar utbudet på kommersiell service i Östra Nyland. Landskapsplanen för Östra Nyland styr endast planeringen av betydelse för minst regional markanvändning och samhällsstruktur (MBL 28 ). På de områden i landskapsplanen för vilka inte har anvisats områdesreserveringar eller andra beteckningar, de s.k. vita områdena, har det inte konstaterats något betydande användningsändamål på riks- eller landskapsnivå eller på regional nivå. Utgångspunkten för ett vitt område har varit att trygga olika näringar som stöder jord- och skogsbruket samt att hålla landsbygden bebodd och trivsam med beaktande av vart och ett områdes förutsättningar som inverkar på boende och arbete. Byggandet på området har landsbygdskaraktär. På området finns också fritidsbosättning, varav en del ingår i mer detaljerade stranddelgeneralplaner på kommunnivå, samt i stranddetaljplaner på områden avsedda för fritidsbosättning. Vid planering på kommunnivå begränsas friheten på de vita områdena av projektet eller av planens betydelse för området. Ett projekts eller en plans betydelse som avgörs i landskapsplanen för ett område bedöms bl.a. i sådana fall där projektet eller planen berör fler än en kommuns invånare eller betydligt ökar behovet av person- och godstransporter mellan kommunerna. Infrastrukturprojekten, såsom naturgasledningar och betydande kraftlinjer är också frågor som skall avgöras i landskapsplanen. 5.1 Område för tätortsfunktioner Med beteckningen anvisas områden för boende, service och för arbetsplatser samt andra tätortsfunktioner vilka inte förorsakar miljöstörningar. Beteckningen inkluderar tätortens interna trafikleder, friluftsleder, lättrafikleder, parker och områden för samhällsteknisk försörjning. 54

57 Planeringsbestämmelse: Förenhetligandet av samhällsstrukturen avses ske genom den mera detaljerade planeringen genom att man placerar bostäder, service, arbetsplatser och andra funktioner i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen och så att de förbättrar förutsättningarna för utvecklandet av både kollektivtrafiken och den lätta trafiken. Nybyggnationen bör anpassas till den byggda miljön. Vid planeringen av områden för tätortsfunktioner skall det ses till att användningen av tätortsområdet och byggandet inte har sådan skadlig inverkan på bergsnaturen, havsvikarnas vattenkvalitet och vattennaturen inom Natura 2000-områden som gränsar till tätorten eller ligger i närheten av den, att det betydligt försämrar de naturvärden på grund av vilkas skydd området införlivats i Natura 2000-nätverket. Den befintliga samhällsstrukturen, effektivt utnyttjande av trafiknät och kommunaltekniska nät, tillgänglighet till service och specialvillkoren som kulturmiljön ställer har varit utgångspunkten för planeringen av tätortsfunktionerna. Målet är att tillväxten skall kunna öka utan att det uppstår orimliga kostnader när samhällsstrukturen utvidgas. Områdena för tätortsfunktioner i landskapsplanen innehåller såväl nuvarande som nya utvidgningsområden. Den regionala befolkningsprognosen samt bedömningar om nödvändig bostadsyta per invånare samt områdesexploateringen har varit utgångspunkt för utvidgningen av områdesreserveringarna. Beräknad folkmängd år 2030 och antalet bostäder som behövs för den har använts som dimensioneringsgrund i landskapsplanen. Bostadsytan och områdesexploateringen varierar enligt kommun och område. Tilläggsbyggandet enligt lösningen i landskapsplanen får huvudsakligen plats enligt de fastställda regionplanerna för Östra Nyland och på områdesreserveringarna för tätortsfunktioner i landskapsplanen, antingen på områden som redan har detaljplan eller för vilka detaljplan skall utarbetas. De nya utvidgade områdena för tätortsfunktioner har anslutits till en del av den befintliga samhällsstrukturen, som områden med bostäder, service, rekreation och arbetsplatser bildar. De mest betydande utvidgningarna av tätortsfunktioner i landskapsplanen är belägna inom områdena med den kraftigaste befolkningsökningen, i Sibbo och Borgå i landskapets västra delar samt i Lovisanejden i Lovisa stad. Områdena för tätortsfunktioner omfattar byggda områden och områden som är nödvändiga för att kunna utvidga tätorten. Principerna för hållbar utveckling styr lokaliseringen av utvidgningsområdena. Tätortsområdena ansluts till den befintliga samhällsstrukturen genom att förenhetliga och förtäta byggnationen samt genom att beakta kultur- och naturmiljön. I Sibbo utvidgas områdena för tätortsfunktioner i Östersundom, Söderkulla, Nickby och Tallmo, i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen. Områdena är belägna på fördelaktiga områden med hänsyn till samhällsstrukturen, trafikförbindelserna och kommunaltekniken. Inom Tallmo Nickby-zonen bygger förtätningen och utvecklingen på en mer detaljerad utredning av regionstrukturen (Ke-Ni 2005). Enligt utredningen stöder sig utvidgningen av samhällsstrukturen på persontågtrafiken som skall utvecklas på Sköldvikbanan. I Tallmo är en ändring möjlig eftersom betydande kultur- och naturvärden ligger längre bort från centrumfunktionerna. 55

58 Alternativa regionstrukturer undersöktes för zonen Östersundom - Söderkulla i utredningen om regionstrukturerna Helsingfors regionen Borgå (HesPo 2003). Utvidgningen av tätortsfunktionerna inom denna zon stöder sig på den befintliga samhällsstrukturen samt på trafikförbindelserna som motorväg E18 och Nya Borgåvägen (rv 179) bildar. Spårtrafikförbindelsen från Helsingfors österut (HELI-banan) har dessutom anvisats i landskapsplanen. Banan utgör en nationellt betydande kollektiv- och godstrafikförbindelse mellan samhällena vid Södra Finlands kust. Utvidgningarna av tätortsfunktionerna i Borgå bygger på helheten som den befintliga samhällsstrukturen bildar. Största delen av tillväxten enligt landskapsplanen riktar sig till nuvarande detaljplaneområden eller till områden som skall detaljplaneras. Alternativa regionstrukturer undersöktes för Borgå stads västra del i utredningen om regionstrukturerna Helsingfors regionen Borgå (HesPo 2003). I delgeneralplanearbetet för Centrala områden undersöktes dessutom stadens fördelaktigaste utvidgningszoner med hänsyn till en fungerande och effektiv samhällsstruktur. Lösningen i landskapsplanen gör det möjligt att förtäta samhällsstrukturen och anvisa en utvidgningsriktning för samhällsstrukturen längs Gamla Kungsvägen i riktning mot Hindhår bytätort. Utvidgningsriktningen stöder sig på den befintliga samhällsstrukturen och på en bra tillgänglighet med kollektivtrafik. En trafikstation vid HELI-banan har anvisats i landskapsplanen, nära Mäntsälävägen, och de stora detaljhandelsenheterna i Kungsporten. I Monby och i området Kyrkbyn Vakkola i Askola har små utvidgningar av tätortsfunktionerna anvisats. Den beräknade befolkningsökningen enligt landskapsplanen har möjliggjorts genom att anvisa områden för tätortsfunktioner i planen. I området Kyrkbyn Naarkoski i Pukkila har små utvidgningar av tätortsfunktionerna anvisats i landskapsplanen. Den beräknade befolkningsmängdsökningen enligt landskapsplanen kan placeras i anslutning till samhällsstrukturen på de områden som har anvisats i planen. I Mörskom har området för tätortsfunktioner i kyrkbyn utvidgats lite. Herrgårdsbackens område har anvisats som ett nytt område för tätortsfunktioner. Herrgårdsbacken utgör en förlängning på den befintliga samhällsstrukturen, på krönet av en kulle öster om Kyrkbyn. Området är fördelaktigt med hänsyn till bostadsbyggnation. Området för tätortsfunktioner på Herrgårdsbacken anvisas på basis av Mörskom kommuns befolkningsprognos på lång sikt. Forsby i Pernå är tyngdpunktsområdet för en lokalisering enligt befolkningsprognosen. Detta har möjliggjorts genom att utvidga området för tätortsfunktioner norr om landsväg 170, nära den befintliga samhällsstrukturen. Området som är fördelaktigt med hänsyn till samhällsstrukturen och trafikförbindelserna ligger också på ett hållbart område med hänsyn till natur- och kulturmiljön. En liten utvidgning av området för tätortsfunktioner i Pernå kyrkby möjliggör också en förtätning av den befintliga samhällsstrukturen. Nästan alla funktioner i Pernå kommun ligger nära Natura 2000-områdena i Pernåviken och Lillpernåviken. Områdena som har anvisats för tätortsfunktioner i landskapsplanen försvagar sannolikt inte i betydande grad områdenas naturvärden. Området med tätortsfunktioner i Liljendal kyrkby har utvidgats på ett litet område för att möjliggöra en förtätning av den befintliga samhällsstrukturen. Området med tätortsfunktioner i Heikantbacken stöder sig på den befintliga samhällsstrukturen och är ett hållbart 56

59 område för bostadsbyggnation. Tillgängligheten till området är god och avståndet till servicen i kyrkbyn är relativt kort. Området med tätortsfunktioner i Lappträsk kyrkby har utvidgats på ett litet område för att möjliggöra placeringen av den prognostiserade befolkningsökningen i anslutning den befintliga samhällsstrukturen, nära servicen. Områdena för tätortsfunktioner i Lovisa har utvidgats på basis av befolkningsökningen som har beräknats i landskapsplanen. Utvidgningarna är huvudsakligen små preciseringar och enligt landskapsplanens framställningssätt översiktliga. Söder om Märlax har en utvidgning av ett område för tätortsfunktioner anvisats som en del av den befintliga samhällsstrukturen. Området är fördelaktigt med tanke på byggande av bostäder, tackvare goda kollektivtrafikförbindelser och den befintliga samhällsstrukturen. Konsekvenserna för natur- och kulturmiljön är sannolikt små. Områdena för tätortsfunktioner i Strömfors har utvidgats, speciellt sydväst om Tessjö tätort. Området stöder sig på planerad utvidgning av samhällsstrukturen i Märlax i Lovisa. Området för tätortsfunktioner i Tessjö ligger i ett område som inte har några särskilda kultur- och miljövärden. En större helhet av regionstrukturen har utretts i den gemensamma delgeneralplanen för norra delen av Lovisa Tessjö. I planen har fördelaktiga zoner undersökts för boende och annan byggnation. Byggnadszonerna anvisas i landskapsplanen som översiktliga områdesreserveringar, som möjliggör en förtätning av tätortsfunktionerna på lång sikt. Områdena med tätortsfunktioner drar såväl i Lovisa som i Tessjö nytta av kollektivtrafikkorridoren som HELI-banan och motorväg E18 bildar. Området för tätortsfunktioner i Strömfors kyrkby, d.v.s. Bruket, har utvidgats på små områden för att möjliggöra en förtätning av Brukets samhällsstruktur. Området för tätortsfunktioner är beläget i en betydande kulturmiljö av riksintresse och i nära service. Området gränsar dessutom delvis till Natura 2000 området vid Kymmene älvs västra arm. Områdets betydande kultur- och naturvärden skall beaktas när områdesreserveringarna i landskapsplanen planeras i den mer detaljerade planläggningen samt förverkligas. 5.2 Utvidgningsområde för tätortsfunktioner Med beteckningen anvisas de primära utvidgningsområdena för boende, service och sådana arbetsplatser samt andra tätortsfunktioner som inte förorsakar miljöstörningar. Beteckningen inkluderar tätorternas interna trafikleder, friluftsleder, lättrafikleder, parker och områden för samhällsteknisk försörjning. Planeringsbestämmelse: Förenhetligandet av samhällsstrukturen avses ske genom den mera detaljerade planeringen genom att man placerar bostäder, service, arbetsplatser och andra funktioner i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen och så att de förbättrar förutsättningarna för utvecklandet av både kollektivtrafiken och den lätta trafiken. Nybyggnationen bör anpassas till den byggda miljön. Vid planeringen av områden som anvisar utvidgningsområde för tätortsfunktioner skall det ses till att användningen av området inte har sådan skadlig inverkan på Natura 2000-områden som gränsar till tätorten eller ligger i närheten av den, att det betydligt försämrar de naturvärden på grund av vilkas skydd området införlivats i Natura 2000-nätverket. 57

60 Utgångspunkten för planeringen av områdena för tätortsfunktioner har varit den befintliga samhällsstrukturen, ett effektivt utnyttjande av trafiknätet och det kommunaltekniska nätet, servicens nåbarhet och de villkor som kulturmiljön ställer. Målet är att man kan möjliggöra tillväxt utan att förorsaka oskäliga kostnader för utvidgandet av samhällsstrukturen. Förverkligandet av områdena bör i regel ske sedan då förutsättningarna för utvidgandet av samhällsstrukturen uppfylls för vattenvårdens, trafikförbindelsernas och den offentliga trafikens del samt gällande beaktandet av miljön. 5.3 Område för centrumfunktioner Med beteckningen anvisas områden för centruminriktade service-, förvaltnings- och boendefunktioner samt för övriga verksamheter. Området inkluderar nödvändiga trafikområden och parker. I området kan placeras stora detaljhandelsenheter samt stora handelsenheter för specialvaror eller till verkningarna därmed jämförbar annan kommersiell service. I området ingår också boende. Planeringsbestämmelse: Avsikten är att man vid mera detaljerad planering av centrumfunktionerna fäster uppmärksamhet vid ett bra byggnadssätt, skapandet av en trygg livsmiljö och vid att en balanserad och särpräglad tätortsbild förverkligas och vid ordnandet av ändamålsenlig offentlig trafik. Dessutom bör förutsättningar skapas för mångsidig kommersiell service och för utvecklingen av ett trivsamt promenadbetonat centrum. Speciell uppmärksamhet skall fästas vid att bevara kulturmiljöns särdrag och byggnadshistoriska särdrag. Vid planeringen av områden för centrumfunktioner skall det ses till att användningen av centrumområdet och byggandet inte har sådan skadlig inverkan på havsvikarnas vattenkvalitet och vattennaturen inom Natura 2000-områden som gränsar till centrumet eller ligger i närheten av det, att det betydligt försämrar de naturvärden på grund av vilkas skydd området införlivats i Natura 2000-nätverket. I landskapsplanen för Östra Nyland anvisas områden för centrumfunktioner endast i städer och kommuncentrum som är betydande på landskapsnivå. På ett område för centrumfunktioner är det tillåtet att placera en detaljhandel, vars slutliga läge avgörs i den mer detaljerade planeringen. Syftet med landskapsplanen är att den som utgångspunkt möjliggör kommersiell service på ett område för centrumfunktioner. Målet stöder utvecklingen av ett tätt och enhetligt kommersiellt centrum på ett område som är lätt tillgängligt för alla befolkningsgrupper. På ett område för centrumfunktioner placeras förutom kommersiell service och förvaltning också annan service, arbetsplatser och boende mångsidigt. Boendet är effektivt med flervåningshus samt med låg och tät bebyggelse. Den betydande byggda kulturmiljön beaktas i den noggrannare planeringen. I landskapsplanen för Östra Nyland är de nuvarande centrumområdena och deras utvidgningsområden, med undantag av områdesreserveringarna i Östersundom och Tallmo i Sibbo, utgångspunkten när områden reserveras för centrumfunktioner. Centrumområdena i Östersundom och Tallmo baserar sig på en bedömning av landskapets målinriktade befolkningsmängd, vilket innebär möjlighet till en betydande folkmängdsökning. I landskapsplanen har områdesreserveringar för centrumfunktioner anvisats i Östersundom och Tallmo så att centruminriktad service som behövs för den ökande befolkningen kan placeras på området. 58

61 Området för centrumfunktioner i Nickby är Sibbo kommuns centrum, med kommunens centralförvaltning och en mångsidig service. Området för centrumfunktioner har som helhet utvidgats i landskapsplanen och utvidgningen sker speciellt söderut och norrut längs centrumområdets huvudtrafikled. Området för centrumfunktioner gränsar till Sibbo å. Området för centrumfunktioner i Nickby möjliggör mångsidig kommersiell service och etablering av arbetsplatser på området. Området för centrumfunktioner i Tallmo stöder sig på Sköldvikbanans persontågtrafik och på den befintliga samhällsstrukturen. Området för centrumfunktioner i Tallmo möjliggör mångsidig placering av arbetsplatser, service och boende i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen. Området för centrumfunktioner i Östersundom stöder sig på den befintliga samhällsstrukturen. Området är beläget vid motorväg E18, med riksomfattande betydelse, samt i kollektivtrafikens utvecklingskorridor för banan från Helsingfors österut (HELI-banan). Området för centrumfunktioner möjliggör en förtätning i Östersundom och ett mångsidigare serviceutbud, samt skapar förutsättningar för att utveckla arbetsplatser på området. På området kan också placeras stora detaljhandelsenheter. Området för centrumfunktioner i Söderkulla har på små områden utvidgats på bägge sidorna av landsväg 170. Området för centrumfunktioner gör det möjligt att förverkliga en eller flera stora detaljhandelsenheter i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen. Söderkulla stöder sig på utvecklingskorridoren för kollektivtrafik vid motorväg E18, landsväg 170 och HELI-banan. Borgå är Östra Nylands landskapscentrum. Området för centrumfunktioner i Borgå har i landskapsplanen utvidgats söder om Alexandersbågen, på Västra åstranden. Området för centrumfunktioner gör det möjligt att bygga en eller flera stora detaljhandelsenheter. Lösningen i landskapsplanen möjliggör utvecklingen av området för centrumfunktioner till en mångsidig lokaliseringsplats för centruminriktad service. Utvecklingen av ett promenadbetonat centrum gör det möjligt att i hjärtat av Borgå bilda en service- och arbetsplatskoncentration som är tillgänglig för alla befolkningsgrupper. Området för centrumfunktioner i Lovisa har i helhet utvidgats och speciellt västerut, över järnvägen Lahtis Lovisa. Området omfattar de centrala kvarteren för kommersiell service och förvaltning. Området för centrumfunktioner möjliggör en förtätning och utveckling av den befintliga samhällsstrukturen. Området gör det möjligt att förverkliga en eller flera stora detaljhandelsenheter i anslutning till den befintliga samhällsstrukturen. Syftet med lösningen i landskapsplanen är att stärka Lovisas ställning som en mångsidig arbetsplatsoch servicekoncentration så att den blir ett kommersiellt service- och förvaltningscentrum för hela Lovisanejden. Lovisa ligger inom utvecklingskorridoren för kollektivtrafik vid motorväg E18 och HELI-banan, med riksomfattande betydelse. 5.4 Stor detaljhandelsenhet Med beteckningen anvisas placeringen av stora detaljhandelsenheter vilka har en yta på över 2000 kvadratmeter våningsyta (i 114 MBL definierad stor handelsenhet) och är av åtminstone regionalt intresse utanför områden för centrumfunktioner. 59

62 Planeringsbestämmelse: Vid fastställandet av tidpunkten för byggandet av stora detaljhandelsenheter skall en balanserad utveckling av servicestrukturen i hela landskapet och i kommunerna beaktas. På det område som anvisats med beteckningen kan man placera en eller flera stora detaljhandelsenheter. Vid planeringen av enheterna bör man fästa uppmärksamhet vid bevarandet av kulturmiljön. De stora detaljhandelsenheterna som har anvisats i landskapsplanen för Östra Nyland baserar sig på Utredningen över handelns servicenät i Östra Nyland (2004), där potentiella lokaliseringsplatser och områden för handel utreddes. I landskapsplanen strävar man att placera stora detaljhandelsenheter (MBL 114 ) på mångsidiga områden för centrumfunktioner. Områdesreserveringarna för tätortsfunktioner och byområden kan innehålla en mindre handelsenhet för att områdena skall kunna bibehålla och utveckla servicen. Det är nödvändigt att anvisa stora detaljhandelsenheter på områden utanför centrumfunktionerna när det gäller en handelsenhet av regional betydelse. Med hänsyn till landskapet är det nödvändigt att minska köpkraftens utströmning från landskapet, såväl inom dagligvaruhandeln som inom specialhandeln. Servicenivån för deras vidkommande motsvarar inte det nuvarande behovet i Östra Nyland. De stora detaljhandelsenheterna har anvisats så att de stöder sig på den befintliga eller planerade samhällsstrukturen eller på fördelaktiga platser med hänsyn till trafikförbindelserna. I landskapsplanen har Kungsporten i Borgå, Östermalm i Borgå och Gammelbyområdet i Pernå betecknats som områden för helt nya stora detaljhandelsenheter. De stora detaljhandelsenheterna i Lovisa har i planen betecknats enligt nuläget. Den nya, stora detaljhandelsenheten i Valkomvägens korsning har utretts i anslutning till en noggrannare planering. Den stora enheten i Märlax är en befintlig handelsenhet. I Kungsporten i Borgå byggs för närvarande stora specialhandelsenheter som bygger på en mer detaljerad planering och beteckningen för storenheten i Pernå anger nuläget beträffande situationen inom specialhandeln. Lösningen i landskapsplanen gör det möjligt att placera en eller flera stora enheter med detalj- eller dagligvaror i Borgå och i Pernå. Stora detaljhandelsenheter har anvisats i Kungsporten i Borgå, i Pernå nära Gammelby planskilda anslutning till motorvägen, i Lovisa vid Valkomvägens korsning och i Märlax. 5.5 Område för handelsservice Med beteckning anvisas för hela landskapet och regionalt viktiga områden för handelsservicepunkter av trafikaffärnivå vilka ligger utanför samhällsstrukturen. Handelsservicens yta är under 200 kvadratmeter våningsyta. Planeringsbestämmelse: Området är reserverat för handelsservice och verksamhet som stöder den. Vid den mera detaljerade planeringen av området bör man fästa uppmärksamhet vid bevarandet av kulturmiljön och de byggnadshistoriska särdragen. Anvisandet av områden för handelsservice i landskapsplanen för Östra Nyland grundar sig på utredningen över handels servicenät i Östra Nyland (2004) där det förutom stora detaljhandelsenheter också undersöktes förutsättningar att lokalisera mindre enheter för kommersiell service. Handelsservice har i landskapsplanen anvisats vid båda E18 motorvägsanslutninarna i Söderkulla i Sibbo, vid motorvägsanslutningen i Sköldvik i Borgå, Liljendal 60

63 västra anslutning, Kabellby anslutning i Lappträsk samt Abborrfors i Strömfors. Handelsservicens yta överskrider inte för detaljhandelns del den i MBL 114 definierade stor detaljhandelsenhet. 5.6 Byområde och byobjektbeteckning Med beteckningen anvisas byar där målet för planeringen är att styra nybyggande av glesbygdskaraktär till den befintliga samhällsstrukturen. Målet är att skapa förutsättningar för bevarandet och utvecklandet av handelservice och annan service samt att ordna gemensamma vattentjänster. Planeringsbestämmelse: Genom den mera detaljerade planeringen av byarna möjliggör man boende och skapar förutsättningar för näringsverksamheten, främjar byns livskraft, utnyttjande av den befintliga infrastrukturen och ett fungerande trafiksystem samt ordnandet av gemensamma vattentjänster. Vid den mera detaljerade planeringen bör man fästa uppmärksamhet vid bevarandet av kulturmiljön. Den allmänna målsättningen i markanvändningsplaneringen är att styra glesbygdsbetonad tilläggsbyggnad till byområdena så att byggnationen stöder sig på den befintliga samhällsstrukturen och det nuvarande byggnadsbeståndet. Syftet är att trygga bevarandet av servicen och dess utveckling, möjliggöra åretrunt- och fritidsbosättning samt att anordna gemensamma vattentjänster. Avsikten är dessutom att skapa förutsättningar för mångsidiga landsbygdsnäringar och att förstärka en enhetlig landskapsbild i byarna. Bynätet i Östra Nyland anvisas i landskapsplanen med områdesreserveringar och objektbeteckningar. Byar som ligger nära stora tätorter och till vilka det i och med befolkningsökningen riktas ett stort tryck på att förtäta samhällsstrukturen anvisas med områdesreserveringar. Byar som har anvisats med objektbeteckning beskriver byarnas läge översiktligt. Byarna i Östra Nyland är också föremål för andrabostadsbetonad fritidsbosättning. Befintliga och planerade vattentjänstnät samt vägförbindelserna har beaktats när byområdena har betecknats i planen. Betydande skillnader i servicenivån kan förekomma mellan byarna som har betecknats i landskapsplanen, men förutsättningarna för att byarna skall bestå, vara bosatta och utvecklingsbara är jämlika och regionalt betydande. Ett bynät med ett tillräckligt invånarunderlag skapar förutsättningar för att utveckla ett mångsidigt näringsliv och att bibehålla servicen. Bosatta bynät främjar dessutom bevarandet av de betydande kulturmiljöerna och landskapen i Östra Nyland. Den byggda kulturmiljöns och landskapets betydelse har anvisats i landskapsplanen med egenskapsbeteckningar som anger antingen riks- eller landskapsintresse. 5.7 Område för service Med beteckning anvisas områden och objekt för offentlig service och förvaltning som är av betydelse på landskapsnivå och av regionalt intresse och vilka ligger utanför samhällstrukturen. Planeringsbestämmelse: Området har i första hand reserverats för social- och hälsovårdens behov samt för motsvarande service av offentlig natur. Vid den mera detaljerade planeringen bör man fästa uppmärksamhet vid bevarandet av kulturmiljön. 61

64 Områdena för service, som har anvisats i landskapsplanen för Östra Nyland, baserar sig på Utredningen över handelns servicenät i Östra Nyland (2004), där det förutom stora detaljhandelsenheter också undersöktes förutsättningar att lokalisera mindre enheter för kommersiell service. Beteckningen omfattar också lokaliseringen av kommersiell service i form av s.k. trafikbutiker. Sådana har anvisats i Söderkulla, nära motorvägens bägge planskilda anslutningar, vid Sköldvik motorvägsanslutning, vid Liljendal västra anslutning, vid Pockar anslutning i Lappträsk, samt vid Abborrfors planskilda anslutning. Trafikbutikens överskrider inte definitionen i MBL 114 för en stor detaljhandelsenhet när det gäller dagligvaror. Området för service omfattar också områden och objekt för förvaltning som ligger utanför området med tätortsfunktioner. Objektbeteckningen för Lappträsk skolcentrum hör till dessa beteckningar. 5.8 Område för arbetsplatser Med beteckningen anvisas för hela landskapet och regionalt viktiga och mångsidiga arbetsplatsområden som i första hand skall reserveras för kontors- och servicearbetsplatser samt kompletterande industri- och lagerfunktioner som inte förorsakar olägenheter för miljön. Planeringsbestämmelse: Vid mera detaljerad planläggning ska uppmärksamhet fästas vid ett bra byggnadssätt samt vid att en balanserad, särpräglad och trivsam arbetsmiljö förverkligas. Vid den mera detaljerade planeringen bör man fästa uppmärksamhet vid bevarandet av kulturmiljön. I landskapsplanen har de områden, som i första hand är arbetsplatsområden avskilts från områden för industriverksamhet. På dessa områden har etablerats företagsverksamhet och kommersiella koncentrationer, vilka kunderna besöker på eget initiativ. På områdena får inte placeras stora detaljhandelsenheter enligt MBL 114. Arbetsplatsområdena anvisas som separata områden i landskapsplanen. Det är nödvändigt att avskilja arbetsplatsområdet med en egen beteckning från de gamla områdesreserveringarna för industriverksamhet. Motiveringen är att beteckningen för ett industri- och lagerområde reserveras för den egentliga industriproduktionsverksamheten. Områdets användning är i så hög grad förknippad med miljöstörningar att det inte är särskilt tillrådligt för utomstående att vistas på området. Beteckningen för arbetsplatser skulle möjliggöra områdets huvudanvändning för mångsidiga kontors- och servicearbetsplatsverksamheter, där bl.a. kundbetjäningens andel skulle vara betydande. I landskapsplanen för Östra Nyland har följande arbetsplatsområden anvisats: Bastukärr i Sibbo, där en omfattande logistikkoncentration planeras Området mellan de planskilda anslutningarna i Söderkulla i Sibbo Lönnbacka i Sibbo Kungsporten i Borgå Östermalm i Borgå Västra porten i Lovisa Tessjö området Käkikoski såg som ett objekt 62

65 5.9 Framtida utvecklingszon för arbetsplatser Med beteckningen anvisas en framtida utvecklingszon för arbetsplatser på gränsen mellan Sibbo och Borgå. Planeringsbestämmelse: Avsikten är att förverkligandet av området sker genom en mera detaljerad planering. Avsikten med området är att skapa förutsättningar för ett mångsidigt utvecklande av näringslivet i framtiden. Vid mera detaljerad planering av området ska uppmärksamhet fästas vid ett bra byggnadssätt samt vid att en balanserad, särpräglad och trivsam arbetsmiljö förverkligas. Vid mera detaljerad planering bör man genom tekniska lösningar eller genom tillräckliga skyddszoner förebygga eventuella miljöolägenheter som aktörerna på området förorsakar. Vid den mera detaljerade planeringen bör man fästa uppmärksamhet vid bevarandet av kulturmiljön Industri- och lagerområde Med beteckningen anvisas sådana industri- och lagerområden jämte skyddsområden som är av nationellt och regionalt intresse. Planeringsbestämmelse: Vid driften skall eventuella miljöolägenheter vid behov förebyggas med tekniska lösningar och tillräckliga skyddsområden. Skyddsområdena ingår i områdesreserveringen och preciseras i den mera detaljerade planläggningen. Vid planeringen av områdena för industri och lager skall det ses till att användningen av industriområdet inte har sådan skadlig inverkan på havsvikarnas vattenkvalitet och vattennaturen inom Natura 2000-områden som gränsar till industriområdet eller ligger i närheten av det, att det betydligt försämrar de naturvärden på grund av vilkas skydd området införlivats i Natura 2000-nätverket. Områdena för industriverksamhet anvisades första gången i etappregionplan II år Oljeraffinaderiområdet i Sköldvik, i dåvarande Borgå landskommun, var från första början det största industriområdet med områdesbeteckning för industri. I helhetslandskapsplanen har Sköldvik industriområde anvisats med beteckningen T/kem, d.v.s. ett industriområde med betydande miljökonsekvenser. Kalkstrand i Sibbo anvisas med samma beteckning. På de återstående reserveringarna för industriområden har ett separat arbetsplatsområde anvisats med beteckning (TP) och planbeteckningens namn har ändrats till industri- och lagerområden (T). Industri- och lagerområden för näringslivets behov har anvisats i landskapsplanen för Östra Nyland. Områdena har anvisats vid goda trafikförbindelser, i anslutning till befintlig eller planerad kommunalteknik och huvudsakligen på befintliga industri- och lagerområden. Områdesreserveringarna baserar sig på den fastställda regionplanen, på diskussioner med kommunerna samt på förhandlingarna som har förts med näringslivets representanter. Helt nya industri- och lagerområden har anvisats i Norra Paipis samt utvidgningar i Bastukärr i Sibbo, på gränsen mellan Lovisa och Strömfors och på Sköldvikområdet i Borgå, 63

66 vars utvidgning stöder sig på den befintliga, tyngre industri. Industriområdenas omfattning och slutliga läge preciseras i den noggrannare planeringen. Industri- och lagerområdena i landskapsplanen för Östra Nyland är huvudsakligen redan befintliga industriområden. Det enda nya industri- och lagerområdet i Lovisa har anvisats på gränsen mellan Lovisa och Strömfors. Industri- och lagerområdet anvisas med motiveringen att naturens tolerans på området är lämpligare för verksamheter som förorsakar miljökonsekvenser. Trafikförbindelserna är dessutom goda, eftersom området ligger vid motorväg E18, nära Lovisa östra anslutning. Industri- och lagerområdet ligger inom motorvägens och övriga trafikområdens bullerzon, samt i korsningspunkten för 400 kv:s krafthuvudledningen som kommer från kärnkraftverket på Hästholmen. Området ligger med hänsyn till bullret tillräckligt långt från bosättningen på området för tätortsfunktioner i Tessjö. En mer detaljerad placering av industri- och lagerområdet samt bullerbekämpningsåtgärderna beaktas i kommunernas gemensamma delgeneralplan för de norra delarna av Lovisa Tessjö (LOTES) samt när den egentliga detaljplanen för industri- och lagerområdet utarbetas. Områdena för industrifunktioner i regionplanen har i landskapsplanen för Östra Nyland indelats i två klasser: industri- och lagerområde (T) och industri- och lagerområde där en betydande anläggning för produktion eller lagring av farliga kemikalier finns/får placeras. Industri- och lagerområden som har anvisats i landskapsplanen för Östra Nyland: Ingmans fabriker som objekt (Arla) Sköldviks norra och nordvästra områden i Borgå, ända fram till motorväg E18 I anslutning till hamnområdet i Tolkis Ölstens i Borgå Industriområdena i Askola Industriområdet i Mörskom Lappträsk som objekt Vid Liljendal östra anslutning På gränsen mellan Lovisa och Tessjö Brukets industriområde i Strömfors 5.11 Område för industriverksamhet med betydande miljökonsekvenser Med beteckningen anvisas nationellt och för landskapet viktiga områden för industriverksamheter med betydande miljökonsekvenser. Planeringsbestämmelse: Verksamheten på området avses förverkligas på basis av en mera detaljerad planering vid vilken man beaktar säkerhetskraven för området. På området tillåts industriverksamhet med betydande miljökonsekvenser, vilka passar in i helheten på området. I den mera detaljerade planeringen och vid byggandet bör man förebygga betydande miljöstörningar genom tekniska lösningar och vid behov med tillräckliga skyddsområden. Skyddsområdena ingår i områdesreserveringen och preciseras vid den mera detaljerade planläggningen. Vid planeringen av områdena för industri och lager skall det ses till att användningen av industriområdet inte har sådan skadlig inverkan på myrområdets vattenbalans och vattenkvaliteten inom Natura 2000-områden som gränsar till industriområdet 64

67 eller ligger i närheten av det, att det betydligt försämrar de naturvärden på grund av vilkas skydd området införlivats i Natura 2000-nätverket. Områden för industriverksamheter med betydande miljökonsekvenser har anvisats i landskapsplanen för Östra Nyland på områden med motsvarande, befintliga verksamheter. I områdesreserveringarna ingår en nödvändig utvidgningsmöjlighet för verksamheten. Områdena för industriverksamheter med betydande miljökonsekvenser stöder sig på befintliga och planerade nät för trafik och teknisk försörjning. Med områdesreserveringarna i landskapsplanen förbereder man sig på framtiden och att verksamheten fortsätter på dess områden. Industri- och lagerområdena anvisas översiktligt och områdesreserveringarnas omfattning och läge preciseras i den noggrannare planeringen. Områden för industriverksamheter med betydande miljökonsekvenser, som har anvisats i landskapsplanen för Östra Nyland: Norr om den nya vägförbindelsen till Sköldvik industriområde i Borgå. Områdesreserveringen är ett nytt utvidgningsområde för framtiden Industri- och lagerområde där en betydande anläggning för produktion eller lagring av farliga kemikalier finns / får placeras Med beteckningen anvisas områden där betydande anläggningar för produktion eller lagring av farliga kemikalier får placeras. Här avses huvudsakligen sådana anläggningar som omfattas av EU-direktivet om förhindrandet av storolyckor som förorsakas av farliga ämnen (det s.k. Seveso II-direktivet). Planeringsbestämmelse: Avsikten är att verksamheten på området förverkligas på basis av en mera detaljerad planering vid vilken man beaktar säkerhetskraven för området. På området tillåts inte bosättning, fritidsbosättning och inte allmänna rekreationsområden. På området tillåts inte heller möteslokaler och områden avsedda för allmänheten, skolor, vårdinrättningar eller inkvarteringsrörelser. På området tilllåts betydande anläggningar som producerar eller lagrar farliga kemikalier samt industrianläggningar som passar in i helheten. Placering av ny verksamhet till området eller betydande utvidgning får inte förorsaka en utvidgning av skyddszonerna (sv1 och sv2). Dessutom bör eventuella konsekvenser med tanke på storolyckor undersökas. De miljörisker som förorsakas av de bränslen som lagras, behandlas eller produceras på området eller andra farliga ämnen bör beaktas i den mera detaljerade planeringen av den närmaste omgivningen. Vid planeringen av område för industri- och lagerområde där en betydande anläggning för produktion eller lagring av farliga kemikalier finns / får placeras ska det ses till att användningen av industriområdet inte har sådan skadlig inverkan på myrområdets vattenbalans och vattenkvalitet, havsvikarnas vattenkvalitet och vattennaturen inom Natura 2000-områden som gränsar till industriområdet eller ligger i närheten av det, att det betydligt försämrar de naturvärden på grund av vilkas skydd området införlivats i Natura 2000-nätverket. I landskapsplanen för Östra Nyland har ett industri- och lagerområde, där en betydande anläggning för produktion eller lagring av farliga kemikalier finns/får placeras, anvisats på 65

68 det omfattande området för industrifunktioner i Sköldvik i Borgå. De petrokemiska fabrikerna har verkat på området allt sedan 1960-talet, vilket har tryggat den långa verksamheten och utvecklingen så att en internationell ställning inom industribranschen har uppnåtts. Lösningen i landskapsplanen tryggar en fortsatt verksamhet på området också i framtiden. Flyttning av funktionerna i oljehamnen i Degerö, som nämns i de riksomfattande målen för områdesanvändningen i den del som behandlar specialfrågor i Helsingforsregionen, har beaktats i områdesreserveringen för industrifunktionerna i Sköldvik, så att verksamheten eventuellt delvis lokaliseras till Sköldvikområdet. Områdesreserveringen har utvidgats i det nordöstra hörnet så att oljehamnsfunktionerna kan placeras på området. Den slutliga placeringen avgörs i den mer detaljerade planeringen. Begränsningarna som industrin ställer för bosättning och annan markanvändning har i landskapsplanen beaktats med en konsulteringszon enligt Seveso II direktivet och med en skyddszon. Zongränserna framgår av landskapsplanens karta och beskrivning. Industri- och lagerområdet i Sköldvik ligger i omedelbar närhet till de petrokemiska fabrikerna i Sköldvik, på Nestevägens nordvästra och norra sida. På området finns verksamheter som stöder den petrokemiska industrin, men som dock varken förorsakar fara eller kräver Tkem beteckning. Vistelsen för utomstående har begränsats på området. I planen har anvisats följande industri- och lagerområde, där en betydande anläggning för produktion eller lagring av farliga kemikalier finns/får placeras: Sköldvik, Borgå, områdena söder och sydväst om den nya vägförbindelsen Objektbeteckning för ett företags bränslecistern i Valkom hamn 5.13 Rekreationsområde samt Rekreationsobjekt Med beteckningen anvisas på landskapsnivå och regionalt betydande områden för fritid och naturturism samt grönområden som är viktiga för samhälls- och tätortsstrukturen. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för områdes- och objektbeteckningarna. Planeringsbestämmelse: Vid en eventuell mera detaljerad planering av området ska förutsättningarna för att bevara rekreationsbruket, områdets tillgänglighet och miljövärdena tryggas. Utgångspunkten i landskapsplanen för Östra Nyland är att bevara de rekreationsområden och objekt som bildar ett nät av rekreationsområden på landskaps- och regionnivå och som har anvisats i fastställda regionplaner och den fastställda landskapsplanen I landskapsplanen strävar man efter att anvisa nya stats-, kommun- eller privatägda markområden för rekreation, i den mån områdena med hänsyn till tillgänglighet och naturvärden lämpar sig för rekreationsbruk. I förhållande till befolkningsökningen som landskapsplanen möjliggör finns det behov att anvisa tillräckligt med mångsidiga rekreationsområden på fastlandet och på havsområdet. För de områden och objekt som i landskapsplanen anvisas för rekreation gäller bygginskränkning enligt MBL

69 5.14 Område för idrottsanläggningar Med beteckningen anvisas områden för fritid, idrott och till dem anslutande områden för turism, vilka är av intresse för hela landskapet och av regionalt intresse. Beroende på verksamhetens natur kan områdena vara förknippade med faktorer som begränsar allmän vistelse. Planeringsbestämmelse: Vid planeringen av området och vid ibruktagandet av det skall man sträva att sammanjämka områdets huvudsakliga användningsändamål med den allmänna friluftsverksamhetens behov. När verksamheter som förorsakar störningar planeras skall uppmärksamhet fästas vid att minska de störande faktorerna. Betydande idrottsområden på landskaps- och regionnivå anvisas i landskapsplanen som områden för idrottsanläggningar. Verksamheterna begränsar av säkerhetsskäl vistelse på dessa områden. De nuvarande, verksamma idrottsområdena har anvisats som område för idrottsanläggningar: Talma ski, Talma Golf, Nevas Golf, Kullo golf, Porvoo Golf, Virvik Golf, Sea Golf Område för turistanläggningar Med beteckningen anvisas områden för turistanläggningar vilka är av intresse för hela landskapet och av regionalt intresse. Turist- och semestercentra, semesterbyar, semesterhotell, campingplatser eller annan verksamhet som gagnar turismen hör till dessa områden. Planeringsbestämmelse: Vid planeringen av området ska uppmärksamhet fästas vid områdets naturvärden och kulturmiljön samt vid att bevara de byggnadshistoriska särdragen. Områdena för turistanläggningar, som har anvisats i landskapsplanen för Östra Nyland, baserar sig huvudsakligen på områdesreserveringarna i de fastställda regionplanerna. Områdesreserveringarna har kompletterats enligt den målsatta eller rådande situationen. Betydande områden för turistanläggningar anvisas på landskaps- och regionnivå i landskapsplanen. Beteckningen anger områden som lämpar sig för effektiv utveckling av turismtjänsterna över landskaps- och regiongränserna. Områdena är antingen natursköna eller med hänsyn till koncentrerad turism lämpliga områden. I landskapsplanen för Östra Nyland har följande områden anvisats för turistanläggningar: Rönnäs-Tegelbruksstranden, Pernå Tavistholmen i Lovisa (metallstranden) Haiko gård, Borgå norra delen av Lövö i Strömfors 67

70 5.16 Hamnområde Med beteckningen anvisas områden av intresse på riksnivå och landskapsnivå samt av regionalt intresse för hamn och bryggområden samt lager och terminalområden med direkt anslutning till hamnverksamheten. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för området. Planeringsbestämmelse: Vid planeringen av området och vid förverkligandet av verksamheten ska betydande miljöstörningar förhindras med tekniska lösningar och tillräckliga skyddsområden. Ifall det lagras, behandlas eller produceras flytande bränsle eller andra farliga ämnen på området skall miljöriskerna som uppstår av detta beaktas. Hamnområdena anvisades första gången i etappregionplan II år 1984, då med beteckningen område för vattentrafik. I beteckningen ingick också de mest betydande gästhamnarna. I landskapsplanen behandlas de egentliga hamnområdena för handelssjöfart och fritidshamnarna skilt. Fritidshamnarna anvisas med en egen beteckning för småbåtshamn. De största hamnområdena är oljeraffinaderiets hamn i Sköldvik och Valkom hamn i Lovisa. I Tolkis i Borgå och på Hästholmen i Lovisa har dessutom reserverats ett område för hamnfunktioner. Befintliga hamnområden med beaktande av framtida behov att utvidga områdena anvisas i landskapsplanen för Östra Nyland. Handelssjöfartens betydelse kan beräknas öka i framtiden, när hållbara sjötransporter ytterligare utvecklas och Europeiska unionens mål uppfylls (huvudvägar till sjöss). Östra Nyland har goda förutsättningar att erbjuda hamnfunktioner för ett större behov. Sköldvik hamn fortsätter som en betydande oljehamn. Hamnen i Tolkis och i Valkom kan specialisera sig på mindre transporter och hantering av specialgods. I och med förbättringsåtgärder är farlederna till samtliga hamnar konkurrenskraftiga Småbåtshamn Med beteckning anvisas småbåtshamnar och områden som ingår i nätverk för båttrafik och är av intresse på riksnivå och landskapsnivå samt av regionalt intresse. Planeringsbestämmelse: Området reserveras för småbåtstrafikens behov samt för allmän rekreation. Vid planeringen av området bör man trygga småbåtstrafikens behov, områdets nåbarhet samt miljövärdena. I landskapsplanen anvisas småbåtshamnarna med en beteckning för betydande småbåtsoch gästhamnar på landskaps- och regionnivå. I landskapsplanen anvisas också småbåtshamnar på rekreationsområdena. Småbåtshamnarna utgör en del av nätet med småbåtshamnar vid kusten. Beteckningen för småbåtshamn har intagits som en ny beteckning i landskapsplanen. En del av objekten i denna klass har i tidigare regionplaner hört till rekreationsobjekten, en del till områden för vattentrafik. Småbåtshamnarna är typiska gästhamnar eller utflyktshamnar som betjänar fritidsbåtar. 68

71 5.18 Specialområde Med beteckningen anvisas områden som har ett bestämt särskilt användningsändamål och där möjligheterna att röra sig eventuellt är begränsade. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för områdena. Specialområdena anvisades första gången i etappregionplan II år Det enda området i denna kategori var Näsebackens begravningsplats i Borgå. I landskapsplanen anvisas begravningsplatsen inte längre separat utan den ingår i det omgivandet området för tätortsfunktioner. Domargårds avfallsstationsområde anvisas som ett nytt specialområde. I landskapsplanen har man som specialområde anvisat Domargårds avfallsstation 5.19 Område för samhällsteknisk försörjning Med beteckningen anvisas anläggningar eller konstruktioner för samhällsteknisk försörjning eller energiförsörjning. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för områdena och objekten. Planeringsbestämmelse: Vid planeringen av området och vid förverkligandet av verksamheten ska betydande miljöstörningar förhindras med tekniska lösningar eller tillräckliga skyddsområden Område eller objekt för energiförsörjning Med beteckningen anvisas andra anläggningar eller konstruktioner för energiförsörjningen än kärnkraftverk. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för området. Planeringsbestämmelse: Vid planeringen av området och vid ibruktagandet av det ska betydande miljöstörningar förhindras med tekniska lösningar och tillräckliga skyddsområden. I verksamheten på området bör man beakta säkerhetskraven för området. På området får man inte placera kärnkraftverk. Områden och objekt som har anvisats för energiförsörjning i landskapsplanen betjänar energibehoven både på riks- och landskapsnivå. Landskapsplanen gör det möjligt att genomföra olika lösningar för energiproduktion. I områdesreserveringarna för energiförsörjning ingår möjligheter att utvidga de nuvarande energiverken och att lokalisera nya. Det exakta läget och omfattningen för energiverk har anvisats med områdesbeteckning eller med objektbeteckning och definieras i den mer detaljerade planeringen Område för energiförsörjning, på vilket man får placera kärnkraftverk Med beteckningen anvisas område för energiförsörjning, på vilket man får placera kärnkraftverk. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för området. Planeringsbestämmelse: Vid planeringen av området och vid ibruktagandet av det ska betydande miljöstörningar förhindras med tekniska lösningar och tillräckliga 69

72 skyddsområden. I verksamheten på området bör man beakta säkerhetskraven för området. Före området förverkligas bör utreda konsekvenserna av ibruktagandet av området för energiförsörjning och begränsningar i anslutning till en eventuell skyddszon och annan verksamhet. Området för energiförsörjning i landskapsplanen gör det möjligt att placera kärnkraftverk på Hästholmen. Det exakta läget och omfattningen för kärnkraftverken som har anvisats på ifrågavarande område för energiförsörjning definieras i den mer detaljerade planeringen Område för avfallshantering Med beteckningen anvisas anläggningar, konstruktioner och områden för mottagning, behandling och slutdeponering av avfall. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för området. Planeringsbestämmelse: På område för avfallshantering kan man slutdeponera avfall. Vid den mera detaljerade planläggningen kan på avfallshanteringsområdet anvisas företags- och industriverksamhet för återvinning, utnyttjande och förädling av avfallsråvaror. Användningen av området för avfallshantering bör planeras så att en eventuell stenbrytningsverksamhet tidsmässigt och områdesmässigt sammanjämkas med avfallshanteringsverksamheten. Två avfallsstationer anvisas i landskapsplanen; Taviskärrets område väster om Sköldvik industriområde som ett nytt objekt och Mömossen i Sibbo som redan anvisades i etappregionplan II (1984). Reserveringarna baserar sig på en miljökonsekvensbedömning år 2004 som Östra Nylands Avfallsservice Ab har låtit utarbeta för en avfallsstation på landskapsnivå. I utredningen bedömdes fem lokaliseringsalternativs lämplighet för en avfallsstation på landskapsnivå. Av de befintliga avfallsstationerna ingick Mömossens avfallsstation i Sibbo och Domargårds avfallsstation i Borgå i bedömningen. Dessutom bedömdes i etappregionplan III för Östra Nyland den s.k. Svartkärrets områdesreservering nordväst om Illby i Borgå, Taviskärrets område, som ett nytt område väster om Sköldvik raffinaderioch industriområde, samt Rökärrets område vid riksväg 7 i Pernå, nära gränsen till Borgå. Reserveringen i Svartkärret, som ingick i etappregionplan III, anvisas inte i landskapsplanen. Enligt miljökonsekvensbeskrivningen för avfallsstationen skulle lokaliseringsalternativet i Svartkärret inte ha varit uteslutet, men vid enskilda bedömningsgrunder visade sig alternativet vara problematiskt för många konsekvensers vidkommande. Svartkärrsområdet ligger dessutom vid omfattande skogsområden som lämpar sig för rekreationsbruk och utgör en del av en helhet med betydande rekreationsanvändningsvärde. Rökärrsområdet, som togs upp som en ny möjlighet i bedömningen, anvisas inte heller som avfallsstation i landskapsplanen. I bedömningen försvagades dess ställning på grund av att naturförhållandena, i likhet med Svartkärret, skulle ändra allra mest när området tas i bruk. I Rökärret finns det sålunda inte heller från tidigare sådan typ av verksamhet som skulle dra nytta exempelvis av att utveckla vägförbindelserna som krävs för avfallsstationen. Den nuvarande avfallsstationen på landskapsnivå i Domargård i Borgå anvisas i landskapsplanen som specialområde. Det är skäl att inte fortsätta avfallshanteringsfunktionerna i nuvarande omfattning på område, utan målet är att ändra det till en återvinningspunkt 70

73 för små avfallspartier och småningom helt stänga avfallsstationen. Uppföljningen av lakvattnen och miljökonsekvenserna fortsätter i Domargårdsområdet tills man kan konstatera att de har minskat i den grad att miljöverkningarna är ringa. I anslutning till avfallsstationen i Sköldvik och Mömossen kan företags- och industriverksamhet som återvinner, utnyttjar och förädlar råmaterial från avfall anvisas. Invid Sköldvik avfallsstationsområde finns möjligheter att utvidga en industriell verksamhet på området för industri- och arbetsplatsfunktioner. En framtida arbetsplatszon i omedelbar närhet till avfallsstationsområdet i Sköldvik erbjuder verksamhetsmöjligheter för ett miljökluster Täktområde för stenmaterial Med beteckningen anvisas områden för täkt av ås och stenmaterial. Täkten av ås- och stenmaterial grundar sig på bestämmelserna i marktäktslagen. Planeringsbestämmelse: (EO) När täktverksamheten på området planeras ska speciell uppmärksamhet fästas vid grundvattenskydd, iståndsättandet av området, anvisandet av tillräckliga skyddsområden till den närmaste bebyggelsen, fungerande trafikförbindelser för den tunga trafiken samt att man använder så bra tekniska och andra tillvägagångssätt som möjligt för att minska verksamhetens skadliga inverkan på miljön Lämpliga marktäktsområden, som har anvisats i landskapsplanen för tagande av ås- och bergmaterial, baserar sig på resultaten från POSKI-projektet (projektet för samordning av grundvattenskyddet och stenmaterialförsörjningen). Utgångspunkten för stenmaterialtäkterna har varit att anvisa områden som lämpar sig för stenmaterialförsörjning och som ligger lägligt med tanke på transportekonomin. Man har dessutom strävat att anvisa stora helheter och koncentrera dem till områden där de kan sammanfogas med övriga mål för områdesanvändning. Syftet med landskapsplanen är att koncentrera tagandet av stenmaterial för att uppnå en effektivare och planmässigare täktverksamhet samt att skona övriga områden från täktverksamhet. Nuvarande täktområden för ås- och stenmaterial anvisas inte i landskapsplanen. I marktäktslagen stadgas om verksamheten på de nuvarande områdena och om verksamhetens fortsättning eller lämplighet. Områdena, där det är motiverat att dessutom anvisa en speciell rekommendation om fortsatt verksamhet anvisas med en indexbeteckning. Beteckningen anger målet att återställa området antingen för skogsbruk eller att utveckla det till ett rekreationsområde eller för lämpligt rekreationsbruk Försvarsmaktens område Med beteckningen anvisas sådana områden som permanent används av försvarsmakten och till vilka allmänhetens tillträde är begränsat. Planeringsbestämmelse: Området reserveras för försvarsmakten. 71

74 När försvarsmaktens områden betecknas i landskapsplanen beaktas försvarets och gränsbevakningens behov och förutsättningarna för förvarets och gränsbevakningens verksamhet tryggas Område eller objekt för skjutbana Med beteckningen anvisas skjutbanor av intresse för landskapet eller av regionalt intresse. Planeringsbestämmelse: Vid planeringen av området bör man beakta de krav som de olika skjutgrenarna ställer på området. Vid planeringen av området och vid förverkligandet bör man förhindra betydande miljöstörningar genom tekniska lösningar och/eller tillräckliga skyddszoner. På områdena bör man fästa speciell uppmärksamhet på skyddet av grundvattnet. Vid planeringen av område för skjutbana bör man beakta områdets naturvärden och bevarandet av kulturmiljöns särdrag. Områdena som anvisas i landskapsplanen baserar sig på att bevara eller utveckla befintliga, betydande skjutbanor på landskaps- eller regionnivå. Beteckningen i landskapsplanen urskiljer inte olika skyttegrenar. Målet med landskapsplanen är att göra det möjligt att bevara betydande skjutbanor på landskapsnivå och att utveckla möjligheterna att idka hobbyer. På grund av miljöstörningarna kan verksamheter som är känsliga för störningar inte vara belägna nära skjutbanor. Möjligheterna för skjutbanornas verksamhet avgörs i den mer detaljerade planeringen och i miljötillståndsbehandlingen. I landskapsplanen har skjutbanor anvisats på områdena: Mömossen i Sibbo Askola 5.26 Naturskyddsområde i försvarsmaktens bruk Med beteckningen anges ett område i Hindsby i Sibbo som hör till naturskyddsområdet och som permanent används av försvarsmakten och till vilka allmänhetens tillträde är begränsat. Planeringsbestämmelse: Området är primärt ett naturskyddsområde på vilket man bör beakta de behov som försvarsmakten har på området Naturskyddsområde eller objekt Med beteckningen anges områden som skyddats med stöd av naturvårdslagen. Som naturskyddsområden har också anvisats andra områden vilka ingår i skyddsprogrammen samt Natura områden till den del som det i samband med besluten framförts att området skall skyddas med stöd av naturvårdslagen. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för områdena och objekten. Områden och objekt som har skyddats med stöd av naturvårdslagen har anvisats som naturskyddsområden i landskapsplanen för Östra Nyland. 72

75 5.28 Fornminnesområde eller objekt Med beteckningen SM anges de fasta fornlämningar vilka närmare framgår av bilagekarta nr 20 till planbeskrivningen och den förteckning som hör till den. Alla fornlämningar har fredats med stöd av fornminneslagen (295/1963). Skyddet berör förutom de ovan nämnda även alla andra fornlämningar som finns på området, också fornminnen som man inte ännu har funnit. Enligt 1 lagen om fornminnen må fast fornlämning icke utgrävas, överhöljas, ändras, skadas, borttagas eller på annat sätt rubbas. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för områdena och objekten. Planeringsbestämmelse: När förverkligandet av området planeras ska man beakta att där finns arkeologiska, landskapsmässiga, kulturhistoriska eller andra särskilda miljövärden som ska skyddas. Då man planerar åtgärder bör man begära utlåtande av Museiverket. Fornminnesområdena anvisades första gången i etappregionplan I år Fornminnesområdena som anvisas i landskapsplanen har samma avgränsningar. Borgbacken i Borgå, en bostadsplats och ett borgberg från järnåldern och tidig medeltid, norr om Borgå centrum och gamla stan, är det mest kända objekten. I planen anvisas dessutom Sibbesborg, ett borgberg från tidig medeltid sydväst om Söderkulla, samt fyra gravkummel från bronsåldern vid Svartsån i Drägsby. Fornlämningarna som blir utanför områdesreserveringarna i landskapsplanen, på de s.k. vita områdena, har inte anvisats separat på plankartan. I Finland har permanenta fornlämningar fredats med stöd av lag om fornminnen. Lagen fredar automatiskt, utan separata åtgärder, permanenta fornlämningar som berörs av lagen och förbjuder åtgärder som kan äventyra bevarandet av en fornlämning. Ingen åldersgräns gäller för heller permanenta fornlämningar, utan lagen berör såväl förhistoriska som historiska objekt Skogsbruksdominerat område Med beteckningen anvisas områden med intresse på landskapsnivå vilka huvudsakligen är avsedda för skogsbruk och är omfattande enhetliga skogsområden, vilka är naturens kärnområden samt betydande med tanke på det ekologiska nätverket i landskapet. På områdena förekommer förutom jord- och skogsbruk bebyggelse av glesbygdskaraktär och fritidsbebyggelse. Planeringsbestämmelse: Vid planeringen av området bör man trygga verksamhetsförutsättningarna för skogsbruket och andra landsbygdsnäringar. Man bör trygga bevarandet av området som ett enhetligt område genom att undvika splittrande markanvändning som bildar för olika djurslag betydande och bestående rörelsehinder. Skogsbruket och skogsbruksåtgärderna på området grundar sig på skogslagen. Områdesreserveringarna i landskapsplanen baserar sig på utredningen om Östra Nylands ekologiska nät och dess kärnområden i naturen. Omfattande, enhetliga skogsområden som är betydande för det ekologiska nätet har anvisats i landskapsplanen. 73

76 Sibbo storskog är ett omfattande skogsområde som inte har betecknats som jord- och skogsbruksdominerat område. Området är stort och har betydelse som en del av ett ekologiskt nät, men på grund av ett ökat rekreationstryck och det fördelaktiga läget har Sibbo storskog betecknats som jord- och skogsbruksdominerat område med särskilt behov av att styra friluftslivet. I Sibbo storskogs omfattande skogsområde finns såväl naturskyddsområden som Natura 2000-områden. Inom många av de jord- och skogsbruksdominerade områdena finns det skyddsområden, Natura 2000-områden och jord- och skogsbruksdominerade områden med särskilda miljövärden. Områdena utgör en naturlig del av omfattande skogsområden som bildar skyddszoner för mindre områden. Nödvändiga ekologiska förbindelser mellan de omfattande skogsområdena har i en utredning anvisats med beteckningen Behov av grönförbindelse. Det finns ett uppenbart behov av att samordna tagandet av stenmaterial med de omfattande skogsdominerade områdena. Landskapsplanens syfte är att trygga tagandet av stenmaterial, ett ekologiskt nät på landskapsnivå och naturens kärnområden. Specialvillkoren för tagande av stenmaterial gör att stenmaterialtäkter delvis lokaliseras till omfattande skogsområden. Målet med planlösningen är att trygga möjligheterna för bägge funktionerna. Målet med landskapsplanen är att trygga och möjliggöra verksamhetsförutsättningarna för jord- och skogsbruket. Avsikten har dessutom varit att skona jord- och skogsbruksdominerade områden från annan splittrande markanvändning. Skötseln och användningen av skogarna baserar sig på skogslagen Jord- och skogsbruksdominerat område med särskilt behov av att styra friluftslivet Med beteckningen anvisas sådana jord- och skogsbruksdominerade områden vilka utöver det huvudsakliga användningsändamålet är av intresse på landskapsnivå och av regionalt intresse ifråga om friluftslivet. Planeringsbestämmelse: Vid planeringen av området bör man trygga verksamhetsförutsättningarna för jord- och skogsbruket och andra landsbygdsnäringar. Möjligheter till friluftsliv och -funktioner ska främjas och på grund av behovet att styra friluftslivet ska byggandet av stigar eller friluftsrutter och till dem anslutande rastplatser och stödområden beaktas i planeringen av området. Friluftsfunktionerna i området ska planeras och anläggas så att jord- och skogsbruket inte åsamkas betydande olägenheter. Skogsbruket på området grundar sig på skogslagen. Målet med lösningen i landskapsplanen är att styra en mer detaljerad planering så att det ökande rekreationsbruket, som baserar sig på allemansrätten, beaktas i planeringen, när områdena ligger bra tillgängliga för en större folkmängd. 74

77 Den huvudsakliga användningen är fortsättningsvis jord- och skogsbruk. För att trygga förutsättningarna för ostörd verksamhet är det ändamålsenligt att med en detaljerad planering styra det ökade rekreationsbruket till markerade rutter. Sibbo storskogens vidsträckta skogsområde är beläget både på landskapet Östra Nylands och landskapet Nylands område och bildar en helhet som på grund av sina rekreationsoch naturvärden är av betydelse på riksnivå. Vid planeringen av området bör man beakta de speciella naturvärdena, behovet av ekologiska förbindelser och behovet av att kunna vistas i det fria. Sibbo storskogsområdet har visats på en karta som godkänts av arbetsgruppen för Sibbo storskogen II, kartan finns på sida 96 i landskapsplanens beskrivning Jord- och skogsbruksdominerat område med särskilda miljövärden Med beteckningen anges jord- och skogsbruksdominerade områden med särskilda värden som berör naturen, landskapet eller kulturlandskapet och vilka är av intresse på riksnivå och landskapsnivå samt av regionalt intresse. Planeringsbestämmelse: Vid planeringen av området ska skyddet av landskapet, kulturlandskapet och naturvärdena samt bevarandet av områdets särdrag främjas. Skogsbruket på området grundar sig på skogslagen. I landskapsplanen anvisas jord- och skogsbruksdominerade områden med särskilda naturvärden och där det finns betydande miljövärden på riks- och/eller landskapsnivå, såsom områden som ingår i åskyddsprogrammen, värdefulla geologiska formationer eller särskilda naturvärden som har anvisats i de fastställda regionplanerna, exempelvis strandvallar eller andra sällsynta naturformationer. Målet med områdesreserveringen är att jord- och skogsbruk skall kunna idkas på området. Särskild uppmärksamhet skall dock fästas vid att bevara och förbättra förutsättningarna för anvisade miljövärden Konsulteringszonen i Sköldvik Med beteckningen anvisas en konsulteringszon runt produktionsanläggningar och lagerområden där man behandlar och förvarar kemikalier. Behovet av zonen grundar sig på Seveso II direktivet. I landskapsplanen för Östra Nyland finns det anläggningar och lager som berörs av Seveso II direktivet på Sköldvik industriområde samt på hamnområdet i Valkom. Planeringsbestämmelse: Inom konsulteringszonen tillåts inte nya tätorter. På området tillåts jord- och skogsbruk. Då man planerar placerandet av verksamheter innanför zonen bör man begära utlåtande av räddningsväsendet och vid behov utlåtande av Säkerhetsteknikcentralen (TUKES). Den inre skyddszonen för Sköldvik industriområde definierades i etappregionplan II år Definitionen av zonen baserade sig på ett 1-2 kilometers kalkylerat avstånd från områdesreserveringarna för industrifunktioner. Grunderna för definitionen var de direkta mil- 75

78 jökonsekvenserna av oljeraffinaderiområdet samt risken för olyckor. Ingen nybyggnation är därför tillrådlig inom zonen. Kraven i direktivet Seveso II bringades åren 1999 och 2000 i kraft i Finlands nationella lagstiftning. Direktivet stadgar om förebyggande av risker för storolyckor med farliga kemikalier. I markanvändningsplaneringen bör man se till att tillräckligt stora avstånd reserveras på lång sikt mellan farliga anläggningar och objekt som är utsatta för fara. Sådana objekt är bl.a. skolor, samlingslokaler för allmänheten, vårdinrättningar, inkvarteringslokaler och särskilt viktiga naturområden. Miljöministeriet har år 2001 upprättat ett cirkulärbrev (dnr 3/501/2001) om hur Seveso II direktivets krav i praktiken skall beaktas bl.a. i markanvändningsplaneringen. I brevet framläggs hur konsulteringszonerna skall utsträckas vid olika anläggningar. Inom zonen skall särskild uppmärksamhet fästas vid planläggning och byggande, speciellt då syftet är att utöka den fasta bosättningen. Det är också nödvändigt att inhämta sakkunnigutlåtanden för att säkerställa säkerheten. I landskapsplanen anvisas nu istället för den inre skyddszonen för Sköldvik två konsulteringszoner, en för Sköldvik industriområde och en för Valkom hamn. Deras utsträckning har definierats på basis avstånden vid olika anläggningar enligt bilaga 2 till Miljöministeriets ovannämnda cirkulär, samt enligt utredningen år 2007 Anläggningar som medför risk för storolyckor. Konsulteringszonen för Sköldvik industriområde är två kilometer bred och för Valkom hamn 1,5 kilometer bred Konsulteringszonen i Valkom Med beteckningen anvisas en konsulteringszon runt produktionsanläggningar och lagerområden där man behandlar och förvarar kemikalier. Behovet av zonen grundar sig på Seveso II direktivet. Med beteckningen anvisas en konsulteringszon som grundar sig på Seveso II direktivet för de bränslecisterner som finns på hamnområdet i Valkom. Planeringsbestämmelse: Inom området för konsulteringszonen i Valkom i Lovisa tillåts utvecklande av tätbebyggelse, förutsatt att man då man planerar åtgärder, begär utlåtande av räddningsmyndigheten i Östra Nyland och vid behov av Säkerhetsteknikcentralen (TUKES) Skyddszon 1 i Sköldvik Med beteckningen anvisas en inre zon kring produktionsanläggningar som behandlar och lagrar farliga kemikalier samt lagerområden. Zonen grundar sig på skyddsavstånd som definieras skilt från fall till fall. Planeringsbestämmelse: Inom skyddszonen tillåts inte ny bebyggelse, och den befintliga bebyggelsen får inte kompletteras eller utvidgas. På området tillåts inte heller ny fritidsbebyggelse eller allmänna rekreationsområden. Inom zonen tillåts inte möteslokaler och områden för allmänheten, skolor, vårdinrättningar och inte inkvartering för allmänheten. På området tillåts annan industri och lagring, som passar in i helheten och som endast i ringa mån har kundbetjäning. 76

79 5.35 Skyddszon 2 i Sköldvik Med beteckningen anvisas en yttre skyddszon kring produktionsanläggningar som behandlar och lagrar farliga kemikalier. Zonen grundar sig på skyddsavstånd som definieras skilt från fall till fall. Planeringsbestämmelse: Inom skyddszonen tillåts inte ny bebyggelse, ny fritidsbebyggelse eller allmänna rekreationsområden. Inom zonen tillåts inte heller skolor, vårdinrättningar och inte inkvarteringsrörelser eller offentlig service, affärer eller samlingslokaler, i vilka det finns eller vilka besöks av en stor mängd besökare. Inom skyddszonen tillåts industri, kontor samt idkande av jord- och skogsbruk och befintlig bosättning. Den befintliga bosättningen får inte kompletteras eller utvidgas utan åtgärder som förbättrar struktursäkerheten Skyddszon för kärnkraftverken Med beteckningen anvisas en skyddszon för kärnkraftverken. Planeringsbestämmelse: Vid planeringen av verksamhet och förverkligandet av den inom skyddszonen ska man iaktta det som konstateras i Strålsäkerhetscentralens direktiv (YVL 1.10) Innan åtgärder vidtas skall myndigheterna, speciellt strålsäkerhetscentralen (STUK) beredas möjlighet att ge utlåtande. Den yttre skyddszonen för Hästholmen anvisades första gången i etappregionplan II år Definieringen av zonen baserar sig på ett 5 kilometers kalkylerat avstånd från kärnkraftverksområdet. Vid definitionen beaktades Strålsäkerhetscentralens (dåvarande Strålsäkerhetsanstalten) synpunkt. Tät bosättning, skolor, sjukhus eller i allmänhet sådana anläggningar som besöks av eller där det vistas en stor folkmängd eller anläggningar som är svåra att snabbt evakuera eller där avbrott i verksamheten skulle förorsaka samhället stor skada skall enligt definitionen undvikas. Exempelvis livsmedelsfabriker, sprängämnesfabriker, flygfält eller i allmänhet anläggningar för vilka kärnkraftverket kan ha skadliga verkningar eller anläggningar som kan äventyra en säker drift vid kärnkraftverken, bör inte placeras inom zonen. I landskapsplanen anvisas ett ca fem (5) kilometers skyddsområde. Området baserar sig på en uppskattning om eventuella lokaliseringsplatser för kärnkraftverksenheter inom områdesreserveringen för energiförsörjning på Hästholmen, på vilken man får placera kärnkraftverk (EN/y) Område som hör till nätverket Natura 2000 Med beteckningen anges områden som hör till programmet Natura 2000 enligt statsrådets beslut jämte kompletteringar av programmet. Planeringsbestämmelse: Enligt naturvårdslagen är det förbjudet att på området eller i dess närhet planera sådana åtgärder som betydligt försämrar naturvärdena enligt art- och naturdirektivet, på basis av vilka området har införlivats i Natura

80 programmet. Innan åtgärder vidtas skall miljömyndigheterna beredas möjlighet att ge utlåtande Område som är synnerligen viktigt med tanke på naturens mångfald Med beteckningen anvisas områden som med tanke på naturens mångfald är av riksintresse. Områdena är i synnerhet av betydelse för fåglarna, s.k. IBA-områden. Planeringsbestämmelse: Då man planerar åtgärder på området eller i dess närhet bör man sträva efter att beakta områdets speciella naturvärden Objekt som ingår i UNESCO:s världsarvslista Med beteckningen har man anvisat den del av Struves triangelkedja av mätpunkter som är belägen på Tornikallio i Lappträsk och år 2005 togs med i världsarvslistan som upprätthålls av FN:s kultur- och vetenskapsorganisation UNESCO. Planeringsbestämmelse: Området och dess närmaste omgivning bör planeras så att världsarvsobjektets byggnadshistoriska och kulturhistoriska värden samt landskapsvärden bevaras och förstärks. Struves s.k. triangelkedja eller meridianbåge godkändes i juli 2005 som Finlands sjätte objekt för UNESCO:s världsarvslista. Den företräder vetenskapens och teknikens historia på Världsarvslistan. Struves triangelkedja (Struve Geodetic Arc) har konstruerats och uppmätts under åren under ledning av den tyske astronomen F.G.W. Struve. Med hjälp av Struves kedja utreddes jordklotets storlek och form. Struves kedja består av mätpunkter som ligger inom tio stater (Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Ukraina och Moldova). För Finlands del ingår sex mätpunkter som är belägna i Pyttis, Lappträsk, Korpilahti, Torneå, Övertorneå och Enontekis Skyddszon för skjutbana Med beteckningen anges skyddszonerna för skjutbanor som är betydande på landskapsnivå eller regional nivå. Planeringsbestämmelse: Ett tillräckligt skyddsområde skall lämnas kring skjutbanan på grund av buller och andra miljöolägenheter. Byggnadsverksamheten på området skall basera sig på en mera detaljerad planering. I arrangemangen på området skall speciell uppmärksamhet fästas vid miljöskyddet. Lösningen i landskapsplanen gör det möjligt att bevara och utveckla skjutbanorna. Antalet användare eller antalet avfyrade skott samt mångsidiga skyttegrenar har varit kriterier för en skjutbana på landskaps- eller regionnivå. Följande områden eller objekt har anvisats för skjutbanor: Askola 78

81 Mömossens skjutbana i Sibbo Pistolskyttebanan vid Borgå motorväg 5.41 Skyddszon för område för avfallshantering Med beteckningen anges skyddszonerna för avfallshanteringsområden. Planeringsbestämmelse: Runt området för avfallshantering anvisas en ca 500 meter bred skyddszon (ej) för att förhindra de miljöolägenheter som verksamheten eventuellt förorsakar och för att trygga en ostörd verksamhet för avfallshanteringen. Vid avfallshanteringen och i de övriga arrangemangen på området skall speciell uppmärksamhet fästas vid miljöskyddet. Byggnadsverksamheten på området skall basera sig på en mera detaljerad planering Område som är viktigt med tanke på kulturmiljön eller landskapsvården, riksintresse Med beteckningen anges områden, vägar och objekt som med tanke på kulturmiljön och landskapsvården är av riksintresse. Planeringsbestämmelse: Värnandet om kulturmiljön, landskapsområdets helhet och identitet skall beaktas i den mera detaljerade planeringen av området. Områdesanvändningen skall trygga att de betydande landskaps- och kulturvärdena bevaras. Bevarandet av betydande kulturhistoriska miljöer och värdefulla landskapshelheter av riksintresse i landskapsplanen baserar sig på de riksomfattande målen för områdesanvändningen, som statsrådet har godkänt. I dem konstateras det att de riksomfattande inventeringar som myndigheterna har genomfört skall betraktas som utgångspunkt vid planering av områdesanvändningen. Betydande, byggda kulturmiljöer och värdefulla landskapsområden av riksintresse har anvisats i landskapsplanen för Östra Nyland, utgående från riksomfattande inventeringar. Kulturhistoriska miljöer av riksintresse (Miljöministeriet, Museiverket, byggnadshistoriska avdelningen, publikation 16, 1993). Utredningen täcker drygt 1700 betydande kulturhistoriska miljöer av riksintresse. De är byar på landbygden och i skärgården, trästäder, områden med arbetarbostäder, stadscentrum, bruksmiljöer, fabriker, sågar, herrgårdar, prästgårdar och kyrkor med omgivning. De östnyländska objekten i utredningen enligt kommun är: Sibbo: Sibbo kyrkby, Nickby sanatorium, Hindsby och byns kulturlandskap, Sibbovikens kulturlandskap, kulturlandskapet i Östersundom, Norra Paipis (byn och kulturlandskapet) samt kulturlandskapet på Löparö. Borgå: Kulturlandskapet Borgå å och Borgå ådal, Gamla stan i Borgå, Empire- Borgå, och stadsmiljön vid åstranden, Kullo gård och kulturlandskap, Svartsåns kulturlandskap, Hammars bostadsområde, Haiko gård och det omgivande kulturlandskapet, Tolkis industrimiljö, Pörtö skärgårdslandskap, Emsalö kulturlandskap, 79

82 hamnplatsen på Larsskär, skärgårdsbosättningen på Pellinge (Söderby och Österby), Sondby, Stensböle gård och kulturlandskap, Sannäs gård och Illby ås kulturlandskap, Ylike by och kulturlandskap samt Illby och Illby ås kulturlandskap. Askola: Borgå ås kulturlandskap samt Särkijärvi-Stigsböle kulturlandskap. Pukkila: Borgå ås kulturlandskap Mörskom: Mörskom kyrkby och Grevnäs kulturlandskap. Pernå: Kulturlandskapet på Pernåvikens västra strand, miljön vid Pernå kyrka och kulturlandskapet på Pernåvikens östra strand, Stor-Sarvlax gård och kulturmiljö, Härpe skärgårdsby, Horslök by, Isnäs industriområde, Fasarby, Forsby historiska industriområde, Forsby ås kulturlandskap samt Våtskärs skärgårdslandskap. Lovisa: Esplanadparken, och byggnadsbeståndet i centrum, Gamla stan i Lovisa (III stadsdelen), Garnisonsområdet, Degerby fästning samt Svartholm. Liljendal: Forsby ås kulturlandskap. Lappträsk: Lappträsk kyrkby och kulturlandskap, Sjökulla (Lappträsk utbildningscentral) samt Tessjöåns kulturlandskap. Strömfors: Kulla gård och Tessjöåns kulturlandskap, Marknadsbacken (historisk marknadsplats), Kungshamns historiska hamnplats, Strömfors historiska bruksområde samt Abborrfors kulturlandskap. I utredningen Värdefulla landskapsområden av riksintresse (Miljöministeriet, avdelningen för miljöskydd, betänkande 66/1992) har tre omfattande landskapshelheter i Östra Nyland anvisats: Borgå ådal, Pernåvikens miljö och Forsby ådal, samt Kymmene älvdal, till de delar som finns på Östra Nylands sida Område som är viktigt med tanke på kulturmiljön eller landskapsvården, landskapsintresse Med beteckningen anges områden, vägar och objekt som med tanke på kulturmiljön och landskapsvården är av intresse på landskapsnivå och av regionalt intresse. Planeringsbestämmelse: Värnandet om kulturmiljön, landskapsområdets helhet och identitet skall beaktas i den mera detaljerade planeringen av området. Områdesanvändningen skall trygga att betydande landskaps- och kulturvärden bevaras. Betydande byggda kulturmiljöer på landskaps- eller regionnivå har anvisats i landskaplanen enligt utredningen. De anvisade områdena är de bäst bevarade byggda kulturmiljöerna och landskapen i landskapet. 80

83 De betydande, byggda kulturmiljöerna och landskapen på landskaps- eller regionnivå som har anvisats i landskaplanen baserar sig på avgränsningarna i etappregionplan I, samt på utredningen Den byggda kulturmiljön i Östra Nyland Kulturhistoriskt betydande vägsträckning Med beteckningen anvisas den av riksomfattande betydelse varande Gamla Kungsvägens sträckning och/eller i landskapet Östra Nyland bevarade delar av den. Planeringsbestämmelse: Vid den mera detaljerade planeringen av området skall man beakta att man bör värna om de särdrag som finns i vägens närmaste omgivning samt trygga bevarandet av betydande landskaps- och kulturvärden. Vid den mera detaljerade planeringen bör man samordna Gamla Kungsvägens landskapsoch kulturvärden samt den markanvändning som anvisats i landskapsplanen. Den betydande Gamla Kungsvägen av riksintresse, d.v.s. Stora Kustvägens linje och bevarade avsnitt inom landskapet Östra Nyland, har anvisats i landskapsplanen. Gamla Kungsvägen är en historisk landsväg som ledde från Åbo till Viborg. Vägförbindelsen bildades i medlet av 1300-talet och vägen användes mest på 1700-talet. Vägen utgjorde då en del av postvägen mellan Stockholm och S:t Petersburg. Gamla Kungsvägens linje, som har anvisats i landskapsplanen som en betydande väglinje av riksintresse, baserar sig på innehållet i publikationen Värdefulla kulturhistoriska miljöer av riksintresse (Miljöministeriet, Museiverket, byggnadshistoriska avdelningen, publikation 16, 1993) Landskapsväg Med beteckningen anvisas gamla bevarade väglinjer vilka är av intresse på landskapsnivå och av regionalt intresse och vilka är en del av kulturmiljön och landskapet. Det man ser från vägen ger en bild av områdets särdrag. Planeringsbestämmelse: Vid den mera detaljerade planeringen av vägen och dess närmaste omgivning bör man lämna den utanför verksamheter som på ett betydande sätt ändrar på miljön. Vid idkandet av skogsbruk bör man sträva efter att undvika kalhuggning i den omedelbara närheten av vägen. Miljövägarnas sträckningar i landskapsplanen anger de väglinjer där vyer och landskap öppnar sig och bäst beskriver typiska kultur- och naturlandskap på vart och ett område. Miljövägarna är gamla vägar som förekommer i Konungens kartverk från 1560-talet och ansluter till det gamla vägnätet. Med beteckningen anvisas: väglinjen som sträcker sig från Myras till Hindsby genom Sibbo storskogs norra del och den norra rutten som tar av i Hindsby och ansluter till Gamla Kungsvägen, väglinjen som sträcker sig längs Borgå ås östra strand från Kerko till Vakkolaforsen i Askola, 81

84 linjen som sträcker sig från Askola kyrkby via Nalkkila till Rahikontie och ansluter nära Pukkila kommungräns till den nuvarande Mäntsälävägen, väglinjen som sträcker sig norr om Malmgård via Nedre och Övre Rikeby i Pernå och Gamla riksvägen från Malmgård till Liljendal kyrkby och via Eskilom till Rudom gård. Vägen följer Forsby ås fåra och går över järnvägen Lovisa-Lahtis i Eskilom, öster om Liljendal kyrkby Grundvattenområde Med beteckningen anges för samhällenas vattenanskaffning viktiga grundvattenområden samt grundvattenområden som lämpar sig för vattenanskaffning. Planeringsbestämmelse: Åtgärder som vidtas på området eller dess omedelbara närhet skall planeras så att de inte bestående minskar grundvattenmängden eller försämrar dess kvalitet. Grundvattenområdenas gränser i landskapsplanen baserar sig på Nylands miljöcentrals kartläggning och klassificering. Klasserna I och II i kartläggningen är viktiga för vattenanskaffning och lämpar sig för ändamålet. Grundvattenområdets klass anges inte separat i landskapsplanen. Grundvattenområden av klass III har inte anvisats i landskapsplanen, eftersom de inte lämpar sig för vattenanskaffning. Kommunernas vattenanskaffning bygger även i framtiden på grundvattenanvändning och viktiga grundvattenområden bör därför bevaras i så naturligt tillstånd som möjligt. Områdena är till karaktären sådana att de nästan utan undantag är förknippade med användningsbehov som strider mot skyddsmålsättningarna och målen att bevara området. Vägtrafik, marktäkt och placeringen av tätorter är de tydligaste exemplen på detta. När verksamheter som berör grundvattenområden planeras skall risken för att grundvattnet förorenas beaktas speciellt i den noggrannare planeringen Gräns för landskapsplaneområdet 5.48 Motorväg Med beteckningen anvisas områdets gräns. Med beteckningen anges motorvägar och motortrafikleder. Riksväg 7/E18 hör till det riksomfattande stamnätet för trafikförbindelserna. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för vägområdet. Hela det avsnitt av riksväg 7 som sträcker sig inom Östra Nyland anvisas i landskapsplanen som motorväg. Vägavsnittet utgör också en del av den internationella vägen E Ny motorväg eller annan väg som utbyggs till motorväg Med beteckningen anvisas en ny motorväg eller annan väg som utbyggs till motorväg. Detta avser det avsnitt av riksväg 7 som har breda filer från Forsby i Pernå till Lovisa och det avsnitt av riksväg 7 som går från Lovisa till landskapsgränsen i Abborrfors i Strömfors. 82

85 Planeringsbestämmelse: Motorvägens linjesträckning från Lovisa österut har anvisats i enlighet med utredningsplanen 2007 för motorvägen. I samband med utredningsplanen för motorvägen utredde Banförvaltningscentralen preliminärt en linjesträckning för HELI-banan som inte korsar motorvägen. Vid planeringen av motorvägen ska det ses till att användningen av motorvägen inte har sådan skadlig inverkan på Natura 2000-områden som gränsar till vägen eller ligger i närheten av den, att det betydligt försämrar de naturvärden på grund av vilkas skydd området införlivats i Natura 2000-nätverket Riksväg eller stamväg Med beteckningen anges riksvägar, stamvägar och till dem anslutande gator. Riksväg 6 hör till det riksomfattande stamnätet för trafiksförbindelser. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för vägområdet. Riksväg 6 anvisas i landskapsplanen som riksväg. Vägen tar av från riksväg 7 i Forsby i Pernå, tangerar Liljendal och Lappträsk kommuncentrum på den södra sidan och fortsätter efter kommungränsen mellan Lappträsk och Elimä vidare till landskapet Kymmenedalen. Stamväg 55, Borgå Mäntsälä, samt stamväg 167 Forsby Lahtis, anvisas som stamvägar i landskapsplanen Ändring av vägklass Med beteckningen anvisas ändring av vägklass. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för vägområdet Regional väg eller huvudgata Med beteckningen anvisas regionala vägar och huvudgator och till dem anslutande gator. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för vägområdet. Följande vägförbindelser anvisas som regionala vägar i landskapsplanen: Järvenpää - Borgnäs (st 146) Kervo Sköldvik, den s.k. Oljevägen (st 148) Borgnäs - Monby (st 151). I Monby har linjesträckningen norr om tätortsområdet anvisats som behov av vägförbindelse. Vägförbindelsen har ingått som riktgivande i etappregionplan III år Behovet av förbindelse baserar sig på Nylands vägdistrikts behovsutredning om vägförbindelsen Monby Illby från år Mäntsälä - Artsjö (st 162). Den norra omfartsvägen vid Mörskom kyrkby anvisas i landskapsplanen. Linjesträckningen har anvisats i etappregionplan III år 1994 och den baserar sig på Nylands vägdistrikts vägnäts- och trafiksäkerhetsplan från år Anvisandet av omfartsvägen baserar sig på behovet att dämpa genomfartstrafiken i Mörskom kyrkby. Nya Borgåvägen (st 170). Vägen är en viktig, lokal vägförbindelse längs kusten. Delar av den hör också till Kungsvägens historiska väglinje. 83

86 Lappträsk - Lovisa (st 176) samt dess förlängning Valkom - Lovisa (st 178) Ny regional väg eller huvudgata Med beteckningen anvisas nya regionala vägar och huvudgator. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för vägområdet. Planeringsbestämmelse: Vid planeringen av en ny regional väg eller huvudgata ska det ses till att användningen av vägen inte har sådan skadlig inverkan på Natura 2000-områden som gränsar till vägen eller ligger i närheten av den, att det betydligt försämrar de naturvärden på grund av vilkas skydd området införlivats i Natura 2000-nätverket. Följande nya regionala vägar eller huvudgator anvisas i landskapsplanen: En ny vägförbindelse till Sköldvik 5.54 Ändring av vägklass Med beteckningen anvisas ändring av vägklass. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för vägområdet Förbindelseväg Med beteckningen anges förbindelsevägar och till dem anslutande gator vilka förbinder områden för tätortsfunktioner och byar med vägnät av högre klass. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för vägområdet. Vägar och gator som hör till det underordnade vägnätet har anvisats som förbindelsevägar i landskapsplanen. Linjesträckningen för Borgå-Mörskom vägen baserar sig på en utredningsplan som färdigställdes år Vid Jordansböle anvisas en riktgivande reservering för omfartsväg vid byn. Reserveringen har anvisats första gången i etappregionplan III år I den tredje etappregionplanen år 1994 anvisades en omfartsväg väster om Pukkila kyrkby (förbindelseväg 1635). Linjesträckningen anvisas inte i landskapsplanen, eftersom det varken finns realistiska möjligheter eller behov av att bygga den. I planen anvisas en förbindelseväg mellan Monby och Vakkola. Linjesträckningen baserar sig på Nylands vägdistrikts behovsutredning år 1993 om vägförbindelsen Monby Illby, enligt lokaliseringsalternativ I. Vägförbindelsen har ingått som riktgivande beteckning i etappregionplan III år I Strömfors anvisas vägförbindelsen från Svenskby via Haavisto till Vastila (förbindelseväg 3531) som förbindelseväg och behov av vägtrafikförbindelse. Vägen sträcker sig delvis på Elimäki kommuns sida i landskapet Kymmenedalen. 84

87 5.56 Ny förbindelseväg eller förbindelseväg som skall förbättras i betydande grad Med beteckningen anges nya förbindelsevägar och till dem anslutande gator vilka förbinder områden för tätortsfunktioner och byar med vägnät av högre klass. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för vägområdet. Planeringsbestämmelse: Vid planeringen av en ny regional väg eller huvudgata ska det ses till att användningen av vägen inte har sådan skadlig inverkan på Natura 2000-områden som gränsar till vägen eller ligger i närheten av den, att det betydligt försämrar de naturvärden på grund av vilkas skydd området införlivats i Natura 2000-nätverket. Följande nya förbindelsevägar eller betydande förbindelsevägar som skall förbättras anvisas i landskapsplanen: Förbindelseväg 1605 Borgå Mörskom Borgå östra omfartsväg, Skärgårdsvägen Huvudgatan mellan Söderkulla västra planskilda anslutning till motorvägen och Söderkulla centrum Ändrig av en förbindelsevägsträckning och behov av grundvattenskydd ca 2 km söder om Sannäs 5.57 Anslutning Med beteckningen anvisas anslutningar Planskild anslutning Med beteckningen anvisas planskilda anslutningar. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för vägområdet Ny planskild anslutning Med beteckningen anvisas nya planskilda anslutningar. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för vägområdet. De nya planskilda anslutningarna har anvisats i landskapsplanen enligt godkända utredningsplaner för vägarna. Anslutningar har anvisats vid riksväg 6 samt på motorväg E18, där den nya vägförbindelsen till Sköldvik ansluter till motorvägen Planskild korsning utan anslutning Med beteckningen anvisas planskilda korsningar utan anslutning. 85

88 5.61 Riktgivande vägförbindelse Med beteckningen anvisas vägförbindelser vilka grundar sig på vägtrafikens förbindelsebehov och för vilkas del det finns sådan osäkerhet gällande placeringen och byggandet av vägen att det inte finns tillräckliga grunder för användning av en beteckning med en obruten linje Behov av vägtrafikförbindelse Med beteckningen anvisas nya betydande behov av vägtrafikförbindelse, för vilkas del det finns så stor osäkerhet ifråga om planeringen och/eller tidpunkten för byggandet att det inte är möjligt att anvisa vägsträckningen på översiktlig nivå eller som alternativ vägsträckning. Följande behov av vägtrafikförbindelser anvisas i landskapsplanen: Den norra omfartsvägen i Mörskom Omfartsvägen i Monby i Askola Söderkulla - Massby västra vägförbindelse i Sibbo Uträtningen av Borgå östra omfartsvägs södra ända Vägtrafikförbindelsen i Estbacka i Borgå Vägtrafikförbindelsen Gesterby Oljevägen Vägförbindelsen till Lövö 5.63 Trafiktunnel Med beteckningen anvisas Marknadsbackens tunnel vid Abborrfors i enlighet med utredningsplanen för förbättrandet av riksväg 7 (E18) till motorväg mellan Lovisa och Kotka. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för trafiktunneln. Planeringsbestämmelse: Placeringen av trafiktunneln noggrannare än i landskapsplanen och tunnelns dimensionering fastställs i den mera detaljerade planeringen Underjordisk bibana Med beteckningen anges ett tunnelavsnitt på bibanan. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för banområdet. Planeringsbestämmelse: Tunnelns placering och dimensionering har fastställts i den mera detaljerade planeringen av Nordsjö hamnbana Ny stambana och ungefärlig läge för trafikplats Med beteckningen anges på översiktlig nivå en på riksomfattande och landskapsnivå betydande och regionalt betydande stambanas sträckning och trafikplatsernas läge. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för banområdet. 86

89 Planeringsbestämmelse: Den slutliga sträckningen och dimensioneringen samt trafikplatsernas slutliga läge definieras i den mera detaljerade planeringen. Vid områdena för tätorts- och centrumfunktioner i Söderkulla har huvudbanan anvisats enligt Banförvaltningscentralens preliminära utredningsplan 1997 så att banan i centrum av tätorten går i ett schakt, på vilket det till behövliga delar är möjligt att bygga ett betonglock. I landskapsplanen anvisas järnvägen från Helsingfors österut (den s.k. HELI-banan) som stambana på översiktlig nivå. Med beteckningen bantrafikplats anvisas stationer för snabba tåg samt tätortståg. HELI-banans linjesträckning har redan första gången anvisats i etappregionplan II år Banlinjen baserar sig på Banförvaltningscentralens plan från år Banlinjen har senare vid olika tillfällen preciserats, bl.a. på Sibbo kommuns område. I landskapets östra del (från Borgå österut) är banans ursprungliga linje föråldrad, speciellt banans kurvradier, eftersom banan i framtiden bör byggas för en målsatt hastighet om 300 km/h. På grund av det spelrum som en sannolik precisering av kurvradierna kräver hade HELI-banan i utkastet till landskapsplanen anvisats inom en riktgivande zon (en s.k. infrakorridor), som gav möjligheter att precisera banlinjen enligt den målsatta hastigheten. I landskapsplanen år 2000 har HELI-banan anvisats som en underjordisk förbindelse vid Söderkulla tätort i Sibbo. I utkastet till landskapsplan anvisades en alternativ sträckning norr om trafikkorridoren för motorväg E18. Med alternativet strävade man efter en banlinje som inte begränsar markanvändningen. I utkastet till landskapsplan anvisades också för HELI-banan en alternativ, nordlig sträckning mellan Lovisa och Abborrfors i Strömfors. Linjen sträckte sig norr om Holmgårds historiska herrgårdsområde. Avsikten med detta sträckningsalternativ var att dra banan och motorväg E18 i samma terrängkorridor. Kommunikationsministeriet har år 2001 tagit ett åtgärdsbeslut, där linjesträckning I, och dess underalternativ IA i Lovisa ändan, enligt utredningsplanen år 1997, används som grund för den fortsatta planeringen. Enligt utredningsplanen som färdigställs år 2007 för motorväg E18 dras HELI-banan och motorvägen i samma terrängkorridor, norr om Holmgård. Genomförandet av HELI-banan enligt nämnda linjesträckning, norr om den som har anvisats i regionplanen, stöder bevarandet av kulturmiljön i Tessjö, möjliggör en hälsosam, trygg och trivsam boendemiljö på bostadsområdena i tätortens norra del, samt att tätortsfunktionerna kan utvidgas. Den anvisade linjen sträcker sig öster om Tessjö, mellan det geologiskt värdefulla Falkberget och sjön Pikku Särkijärvi på bergets norra sida. De bildar tillsammans ett av de största skogsområdena i Östra Nyland. Överfarten vid Kymmene älvs västra arm har anvisats enligt regionplanen. En spårtrafikförbindelse mellan Forsby och Kouvola, i anslutning till HELI-banan, har i tiden anvisats riktgivande i etappregionplan II år Linjesträckningen preciserades år 1994 i etappregionplan III, varvid linjen flyttades längre söderut vid Lappträsk kyrkby. Linjen anvisas inte i landskapsplanen, eftersom landskapets främsta mål är att främja byggandet av spårtrafikförbindelsen Helsingfors Borgå Lovisa Kotka. Med målet främjas också utvecklingen i Lovisanejden genom att stärka regionens näringsliv och kommersiella verksamhetscentrum, Lovisa stad. 87

90 I utkastet till utvecklingsstrategin, som Banförvaltningscentralen har utarbetat med namnet Etelä-Suomen rautatieliikennevisiot 2050, har man utrett järnvägstrafikförbindelserna i Södra Finland. Utredningens första skede blev färdigt år En noggrannare utredning av HELI-banan inleds år Förbindelse eller sidobana Med beteckningen anvisas en förbindelse- eller sidobana. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller på banområdet. I landskapsplanen anvisas följande banförbindelser som förbindelse- eller sidobana: Sköldvik industrijärnväg, som betjänar den petrokemiska industrin i Sköldvik Järnvägen Lahtis-Lovisa, som betjänar Valkom hamn som hamnbana och en förbindelse mellan kusten och inlandet Tolkis hamnbana Museibana Med beteckningen anvisas den gamla bevarade järnvägsbanan mellan Borgå och Andersböle, vilken har betydelse på landskapsnivå och på regional nivå och vilken är en del av kulturmiljön och landskapet. Banan används numera som museibana och betjänar turismen. Planeringsbestämmelse: Vid den mera detaljerade planeringen av området bör man värna om de särdrag omgivningen kring banan har och man bör se till att betydande landskaps- och naturvärden bevaras. Järnvägsförbindelsen Borgå Andersböle, som är betydande på landskaps- och regionnivå, har anvisats i landskapsplanen. Järnvägsförbindelsen är en gammal bevarad förbindelse som har byggts år 1874 och utgör en del av kulturmiljön och landskapet. Från banan öppnar sig vyer som betonar särdragen i området kring Svartsån-Andersböle Paddlingsled 5.69 Fartygsled 5.70 Ny fartygsled Med beteckningen anvisas paddlingsleder som är av intresse på landskapsnivå och av regionalt intresse. Med beteckningen anvisas farleder för handelssjöfart av klass I och II. Med beteckningen anvisas den planerade fartygsleden till Hästholmen. Den nya farleden till Hästholmen gör det möjligt att utveckla verksamheten vid kärnkraftverket och att sköta transporterna sjövägen. 88

91 5.71 Småbåtsled Med beteckningen anvisas en led för småbåtstrafik som är av nationell betydelse Kraftledning (110 kv och 400 kv) Med beteckningen anges ungefärliga sträckningar för 110 kv och 400 kv kraftledningar. Noggrannare sträckning definieras i den mera detaljerade planeringen. Bygginskränkning enligt MBL 33 hänför sig till beteckningen. I landskapsplanen anvisas såväl betydande 400 kv:s som 110 kv:s kraftlinjer på landskaps- eller regionnivå Ny kraftledning eller kraftledning som skall förbättras betydligt (110 kv och 400 kv) 5.74 Vattenledning Med beteckningen anges ungefärliga sträckningar för 110 kv och 400 kv kraftledningar eller ledningar som skall förbättras betydligt. Noggrannare sträckning definieras i den mera detaljerade planeringen. Bygginskränkning enligt MBL 33 hänför sig till beteckningen. Med beteckningen anvisas Lovisanejdens vatten Ab:s huvudvattenledning vilken är av intresse på landskapsnivå och av regionalt intresse. Bygginskränkning enligt MBL 33 hänför sig till beteckningen. Planeringsbestämmelse: I vattenledningens omedelbara närhet bör man vid planeringen av markanvändningen och åtgärder se till att man inte äventyrar vattenledningen eller vattenkvaliteten på något sätt Transportavlopp Med beteckningen anvisas transportavlopp. Bygginskränkning enligt MBL 33 hänför sig till beteckningen Förbindelsebehov för fjärrvärmeledning Med beteckningen anvisas förbindelsebehovet för fjärrvärmeledningen från Sköldvik till Nordsjö. Fjärrvärmeledningens exakta sträckning och byggandet av ledningen definieras i den mer detaljerade planeringen. 89

92 5.77 Naturgashuvudledning Med beteckningen anges sträckningar på översiktlig nivå för högtrycksnaturgasledningar. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för områdena. Planeringsbestämmelse: I områdesplaneringen skall bestämmelserna om skyddsavstånd till naturgasledningar beaktas. Naturgashuvudledningen, som sträcker sig genom Sibbos västra delar, anvisas i landskapsplanen enligt den byggda linjen Förbindelsebehov för naturgasledning Med beteckningen anvisas förbindelsebehovet för en naturgasledning till Sköldvik industriområde. Planeringsbestämmelse: För förbindelsen för en ny naturgasledning ska i första hand utredas möjligheten att dra gasledningen parallellt med den ledning som går från Sköldvik till ventilstationen i Mårtensby i Sibbo. Naturgasledningens sträckning och byggandet av ledningen definieras i den mer detaljerade planeringen Riktgivande sträckning för oljehuvudledning Med beteckningen anges på översiktlig nivå sträckningen för en oljehuvudledning. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för beteckningen. Planeringsbestämmelse: I områdesplaneringen ska den riktgivande sträckningen av oljehuvudledning beaktas. Oljehuvudledningen anvisades i etappregionplan III år 1994 och den anvisas också i landskapsplanen. Ledningslinjen sträcker sig från Ryssland till Sköldvik industriområde och den följer riksväg 6 och 7. Delar av linjesträckningen skall definieras noggrannare i anslutning till den mer detaljerade planeringen Värdefull geologisk formation Med beteckningen anvisas sådana geologiska formationer som är värdefulla på riks- och landskapsnivå, och är förknippade med betydande landskapliga eller geologiska (naturvetenskapliga) värden. Planeringsbestämmelse: Vid planeringen av området bör man beakta den vackra landskapsbilden, naturens betydande skönhetsvärden eller bevarandet av speciella naturförekomster och skydda naturen för omfattande skadliga verkningar. På de områden där det huvudsakliga användningsändamålet anvisats med områdesreserveringsbeteckning bestämmer ifrågavarande beteckning den primära markanvändningsformen. I den mera detaljerade planeringen skall man bedöma och samordna markanvändningen enligt användningsändamålet och de geologiska värdena. 90

93 Bergsområdena som har inventerats år 1994 och senare uppdaterats i utredningen om värdefulla bergsområden i Nyland och i Östra Nyland år 2002 har anvisats i landskapsplanen som värdefulla, geologiska formationer Behov av grönförbindelse Med beteckningen anvisas grönförbindelser vilka fungerar som en del av det ekologiska nätverket som sammanbinder naturens kärnområden. Planeringsbestämmelse: I den mera detaljerade planeringen bör man se till att grönförbindelserna bevaras och främja förverkligandet av dem så att man tryggar förutsättningarna för hjortdjuren och andra arter att röra sig mellan naturens kärnområden. Beteckningen i landskapsplanen för behov av grönförbindelse baserar sig på utredningen Itä-Uudenmaan ekologinen verkosto ja luonnonydinalue Förbindelserna mellan naturens kärnområden tryggas med en beteckning i landskapsplanen som styr den mer detaljerade planeringen så att grönförbindelsen bevaras och tryggas. Målet med landskapsplanen är att bevara nuvarande grönförbindelser. Beteckningen i landskapsplanen definierar inte förbindelsens bredd, men behovet av en grönförbindelse skall i regel göra det möjligt för hjortdjuren att vandra mellan naturens kärnområden. Beaktandet av grönförbindelsen inverkar på planeringen av trafikleder, där den ekologiska förbindelsen skall beaktas. Erfarenheter av planering och utbyggnad av grönförbindelser finns bl.a. gällande avsnittet med breda körfält på riksväg Område lämpligt för produktion av vindkraft Med beteckningen anges områden som lämpar sig för ett mera omfattande utnyttjande av vindkraft och är av intresse på riksnivå och landskapsnivå. Planeringsbestämmelse: Vindkraftsverkens placering och antal samt verksamhetsförutsättningar utreds och definieras i den mera detaljerade planeringen. Bygginskränkning enligt MBL 33 gäller för områdena. Lämpliga områden för produktion av vindkraft anvisas i landskapsplanen enligt utredningen Kartläggning av land- och havsområden i Östra Nylands och Kymmenedalens kusttrakter, lämpliga för produktion av vindkraft. Dylika områden skall beaktas i mer detaljerad planering, såsom i general- och detaljplanläggning. Det är vanligen ett energibolag som förverkligar lämpliga områden för produktion av vindkraft enligt landskapsplanen. Byggandet förutsätter en mer detaljerad plan. Miljöministeriet beslutar om det är nödvändigt att göra en miljökonsekvensbedömning av större byggnadsprojekt Område för riksomfattande skyddsprogram Med den indexbeteckning som fogas till beteckningen för områdesreservering som definierar huvudanvändningsändamålet anges de 91

94 skyddsvärden som gäller för området på grund av olika riksomfattande skyddsprogram om de inte anges med någon specialbeteckning. Beteckningen täcker följande riksomfattande skyddsprogram; riksomfattande programmet för skydd av åsar, riksomfattande programmet för skydd av fågelvatten, riksomfattande programmet för skydd av lundar, riksomfattande programmet för skydd av myrar, riksomfattande programmet för skydd av stränder samt det riksomfattande programmet för skydd av gammelskogar. Planeringsbestämmelse: Vid den mera detaljerade planeringen av områdena skall tas i beaktande att till områdena hör särskilt riksomfattande värde. Vid områdesanvändningen måste man se till att de naturvärden som ligger till grund för skyddsprogrammet inte försvagas eller förstörs på området Område som utvecklas till rekreationsbruk Med den indexbeteckning som fogas till beteckningen för områdesreservering som definierar huvudanvändningsändamålet anges den markanvändning eller verksamhet som är slutmålet efter det att det huvudsakliga användningsändamålet för området eller objektet upphört Ett område utanför områdesreserveringarna i landskapsplanen På de områden i landskapsplanen, för vilka inte har anvisats områdesreserveringar, de s.k. vita områdena, har det inte konstaterats något betydande användningsändamål på riks- eller landskapsnivå eller på regional nivå. Området är huvudsakligen ett jord- och skogsbruksområde. På vita områden är det möjligt att på ett mångsidigt sätt utveckla och bygga bosättning, näringar och företagsverksamhet. Byggandet på området har glesbygdskaraktär. På området finns också fritidsbosättning, varav en del ingår i mer detaljerade stranddelgeneralplaner på kommunnivå, samt i stranddetaljplaner på områden avsedda för fritidsbosättning. Kommunen beslutar om markanvändningen på områdena. På området kan etableras lokal verksamhet, samt marktäkt enligt marktäktslagen. Landskapsplanen styr dock verksamheter som etableras på ett vitt områden, exempelvis med beteckningar för kulturmiljö och kulturlandskap, geologiskt värdefulla formationer och gränser för grundvattenområden samt med beteckningar för ett Natura 2000-område. Kommunen skall beakta beteckningarna och bestämmelserna i landskapsplanen när beslut fattas om användningen av ett vitt område. Vid planering på kommunnivå begränsas friheten på de vita områdena av projektet eller av planens betydelse för området. Ett projekts eller en plans betydelse som avgörs i landskapsplanen för ett område bedöms bl.a. i sådana fall där projektet eller planen berör fler än en kommuns invånare eller betydligt ökar behovet av person- och godstransporter mellan kommunerna. Infrastrukturprojekten, såsom naturgasledningar och betydande kraftlinjer är också frågor som skall avgöras i landskapsplanen. Utgångspunkten för ett vitt område har varit att trygga olika näringar som stöder jord- och skogsbruket samt att hålla landsbygden bebodd och trivsam, med beaktande av vart och ett områdes förutsättningar som inverkar på boende och arbete. 92

95 På bilden visas indelningen i zoner, vilken beskriver de behov gällande åtgärder som riktar sig mot olika områden. Avgränsningen är riktgivande (arbetsgruppen för Sibbo storskogen II slutrapport) 93

96 Område a: Entydiga skyddszoner Natura 2000-områdena Skyddsområdena i Vanda generalplan 1992 Skyddsområdena i Östra Nylands region- och landskapsplan Område b. Område c: Område d: Samfundens skogar; utvecklingsbehov gällande rekreationsanvändning Områden som inte har ett stort förändringstryck i fråga om markanvändningen Område med förändringstryck: rekreationsanvändning ekologiska förbindelser byggnadstryck trafikförbindelser (HELI) näringslivet jord- och skogsbruk naturskydd Pilar: de centralal behoven gällande de ekologiska förbindelserna, bl.a. Svarta backen-östersundom Sottungsby-Håkanböle Söderkulla högplatå Kummelbergen-Rörstrand 94

97 6. LANDSKAPSPLANEN I FÖRHÅLLANDE TILL DE RIKSOM- FATTANDE MÅLEN FÖR OMRÅDESANVÄNDNINGEN OCH ÖV- RIG LAGSTIFTNING 6.1 Beaktande av de riksomfattande målen för områdesanvändningen i landskapsplanen Landskapsplanen för Östra Nyland svarar på förpliktelserna i de riksomfattande målen för områdesanvändningen enligt följande: En fungerande regionstruktur Regionstrukturen i landskapsplanen stöder sig på den befintliga samhällsstrukturen. Planen möjliggör utvecklingen av områdena utgående från deras egna styrkefaktorer, exempelvis på en mångsidig livsmiljö och på förutsättningarna, såsom ett fördelaktigt läge i Södra Finland där utveckling pågår, och i och med detta skapar en balanserad regionstruktur. Utvecklingskorridorerna, väg E18 och riksväg 6, som sträcker sig över landskapsgränserna, har beaktats i landskapsplanen och deras utvecklingsförutsättningar har tryggats. En trygg, hälsosam och trivsam livsmiljö främjas i och med en hållbar användning av naturresurserna, exempelvis genom att koncentrera tagandet av stenmaterial. Verksamheter som försämrar en bra livsmiljö anvisas på betryggande avstånd eller med tillräckliga skyddsområden. Östra Nylands regionstruktur baserar sig på en struktur med många centrum, där Borgå är det starkaste centrumet. Särpräglade byar bildar ett nätverk på landsbygden. Regionstrukturen främjar utvecklingen av växelverkan mellan städerna och landsbygden. Östra Nyland är som helhet ett landskap med tillväxt. Områden som utvecklas långsammare stöder sig liksom den övriga samhällsstrukturen på den befintliga strukturen och på ett allt mångsidigare näringsliv. En enhetligare samhällsstruktur och livsmiljöns kvalitet I landskapsplanen utnyttjar områdesreserveringarna för samhällsstrukturen den befintliga strukturen och främjar därmed en ekonomisk och fungerande livsmiljö. En regionstruktur med många centrum möjliggör tillgänglighet till service och arbetsplatser för alla befolkningsgrupper. De stora detaljhandelsenheterna ligger främst på områden för centrumfunktioner och i allmänhet vid goda trafikförbindelser, så att samhällsstrukturen kompletteras. Landskapsplanens områdesreserveringar för samhällsstrukturen möjliggör fungerande och kontinuerliga gång- och cykelvägsförbindelser över såväl kommun- som regiongränserna. Anläggningar som kan förorsaka en storolycka ligger antingen på betryggande av stånd från livsmiljön eller har anvisats med skyddszoner. Skyddszonerna för T/kem-.områdena i landskapsplanen baserar sig på utredningen enligt Seveso-direktivet. Områdena som har anvisats för avfallshantering i landskapsplanen möjliggör verksamheten på lång sikt. Områdesreserveringarna möjliggör avfallshanteringsverksamhet och övrig industriell verksamhet i anslutning till den, i enlighet med avfallshanteringens förändrade verksamhetsmiljö. 95

98 Syftet i landskapsplanen är att med tillräckliga skyddsområden förhindra skadliga konsekvenser för människornas hälsa, såsom trafikbuller och fara som uppstår vid industriell verksamhet, eller genom att beakta bullret när trafikförbindelserna planeras. I planen tryggas tillräcklig mängd vatten av god kvalitet och placeringen av verksamheter som äventyrar grundvattnets kvalitet förhindras genom att anvisa grundvattenområdena i planen. Kultur- och naturarv, rekreation och naturresurser Betydande byggda kulturmiljöer på riks- och landskapsnivå samt värdefulla landskapsområden av riksintresse har anvisats i landskapsplanen. Områdena representerar en typisk och mycket väl bevarad kulturmiljö i Östra Nyland. Bevarandet av den tryggas med landskapsplanens beteckningar. De ekologiska förbindelserna har anvisats med en beteckning Behov av grönförbindelse. De förbinder betydande kärnområden på landskaps- och regionnivå med varandra. En hållbar användning av naturresurserna främjas genom att reservera tillräckligt stora områden för att trygga stenmaterialtillgången på lång sikt. Samtidigt säkras att miljöolägenheterna endast koncentreras till några områden, vilket gör att olägenheterna bättre kan förebyggas. I landskapsplanen har grundvattenområdena anvisats med egna beteckningar som skyddar mot verksamheter som kan förorena grundvattnet. En del av ytvattnen i Östra Nyland har skyddats för att trygga naturvärdena skall kunna bevaras. Områden för samhällsstruktur anvisas inte i landskapsplanen på bra och enhetliga åkerområden. Omfattande skogsområden har inte splittrats med annan användning. Fungerande förbindelsenät och energiförsörjning Trafiksystemet i landskapsplanen bildar en helhet, där det är centralt med en fungerande kollektivtrafik. HELI-banan ingår som en väsentlig del i utvecklingskorridoren för väg E18, som betjänar boende och näringslivets verksamhetsförutsättningar. En regionstruktur med många centrum minskar behovet av trafik och transporter och genom att utveckla nuvarande trafikförbindelser förbättras trafikframkomligheten och -säkerheten. Samarbetet mellan olika färdsätt främjas dessutom i och med utvecklingskorridoren E18 och en igenomtänkt lokalisering av samhällsstrukturen. Energiförsörjningen har på lång sikt tryggats med områdesreserveringarna i landskapsplanen. Platserna för ett större utnyttjande av vindkraft har anvisats på områden som lämpar sig bäst för ändamålet. HELI-banan bör utnyttjas såväl för snabb spårtrafik som för lokaltågstrafik, så att den betjänar samhällena med en hållbar arbetspendlig. En skyddszon har anvisats kring området för energiförsörjning i Lovisa. Inom zonen är mängden fast bosättning begränsad. Som en del av energiförsörjningsnätet har nödvändiga linjesträckningsreserveringar för naturgas- och oljeledningar från Ryssland anvisats i planen. Specialfrågor i Helsingforsregionen Områdesreserveringarna för samhällsbyggnad enligt landskapsplanen tryggar en ändamålsenlig lokalisering av bostadsbyggnationen inom kollektivtrafikkorridorerna, exempelvis vid utvecklingskorridoren vid väg E18 och riksväg 6. Målet för en bra 96

99 livsmiljö eftersträvas genom att bilda enhetliga samhällen och placera skadliga verksamheter på betryggande avstånd från livsmiljön. Områdena för samhällsbyggnad i landskapsplanen ligger i anslutning till den befintliga strukturen och kollektivtrafiklederna. Förutsättningarna som HELI-banan skapar utnyttjas vid lokaliseringen av samhällen och arbetsplatser. Genom en tidsordning för samhällsstrukturen enligt landskapsplanen strävar man efter att utnyttja den nuvarande planreserven före en kraftigare utvidgning av samhällsstrukturen på områden som har en liten, eller helt saknar samhällsstruktur. Tidtabellen tryggar samhällets och trafiksystemets funktion. Nätet med rekreationsområden i landskapsplanen svarar på befolkningens behov och bildar ett nätverk över kommungränserna. Områdena är attraktiva och tillgängliga för samtliga befolkningsgrupper. I landskapsplanen har anvisats ett område i anslutning till Sköldvik industriområde och hamnen för oljehamnsfunktionerna i Degerby. Skyddsområdet som krävs för hamnen har utretts i Seveso-utredningen. En flyttning av verksamheterna vid Malms flygplats eller anvisandet av en alternativ plats ingår inte i detta skede i landskapsplanen, eftersom utredningen om flygplatsens framtid ännu pågår. 6.2 Beaktande av annan lagstiftning vid landskapsplanläggningen När landskapsplanen görs upp skall vid sidan om markanvändnings- och bygglagen också naturvårdslagen, lagen om fornminnen, lagen om förfarande vid miljökonsekvensbedömning, lagen om konsekvensbedömning av planer och program samt lagen om främjande av skärgårdens utveckling beaktas. Naturskyddsprogram och -beslut samt besluten att inrätta landskapsområden, som avses i naturvårdslagen, skall vara riktgivande när planen utarbetas. De skyddsprogram och skyddsbeslut enligt NVL 77, som statsrådet redan har godkänt, har rättslig inverkan på landskapsplanens innehåll. Naturvårdslagen innehåller specialbestämmelser om Europeiska gemenskapens nätverk Natura När en landskapsplan utarbetas, godkänns eller fastställs skall man enligt lagen se till att genomförandet av planen sannolikt inte betydligt försämrar de naturvärden för vilkas skydd området har införlivats i statsrådets nätverk Natura Vid behov skall en Natura-bedömning göras enligt NVL 65 av betydelsen av de försämrade naturvärdena. Fasta fornlämningar är skyddade enligt lagen om fornminnen. Enligt 13 lagen om fornminnen skall vid planering av ett allmänt företag eller vid planläggning i god tid utredas om projektet eller planläggningen kommer att beröra en fast fornlämning. På grund av landskapsplanens översiktliga natur kan man dock inte på landskapsplanenivå i detalj förutsäga de i planen planerade byggnadsobjektens placering i terrängen, varför 13 i lagen om fornminnen blir aktuell först i den mer detaljerade planeringen och planläggningen. Landskapsplanen skall dock förmedla information om fornminnena till den mer detaljerade planeringen. Även byggnadsskyddslagen och kyrkolagen hänför sig till värnandet om kulturmiljön. Lagen om förfarande vid miljökonsekvensbedömning innehåller en allmän skyldighet att utreda program och planer. Miljökonsekvenserna skall utredas och bedömas i tillräcklig omfattning när myndigheterna bereder sådana planer och program, vilkas genomförande 97

100 kan ha betydande miljökonsekvenser. Det blir dock aktuellt att tillämpa lagen först när planerna har preciserats utgående från landskapsplanen. Lagen om främjande av skärgårdens utveckling (skärgårdslagen) ställer upp mål för landskapsplanläggningen. Enligt lagen skall planer som avses i markanvändnings- och bygglagen beakta målen för att bevara den fasta bosättningen i skärgården. Målen skall uppnås genom att för befolkningen skapa tillräckliga möjligheter till utkomst, samfärdsel och basservice samt att skydda skärgårdens landskapsbild och natur för miljöskador. 6.3 Beaktande av landskapsplanen i beslutsfattande enligt annan lagstiftning Landskapsplanen skall beaktas när man med stöd av annan lagstiftning planerar och beslutar om ordnandet av miljöns användning på det sätt som bestäms i speciallagar. Miljöskyddslagen, lagen om allmänna vägar, lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter, marktäktslagen, skogslagen och vattenlagen är i detta avseende viktiga speciallagar. Kravet på landskapsplanen som skall beaktas i myndigheternas beslutsfattande enligt speciallagstiftningen varierar beroende på lagstiftningsområde. Det kan rent allmänt konstateras att speciallagstiftningen är av stor betydelse om dess förhållande till markanvändningsplaneringen regleras uttömmande i speciallagstiftningen. Om regleringen är vagare spelar markanvändnings- och bygglagen större roll. Enligt miljöskyddslagen regleras verksamhet som medför risk för miljöförorening med miljötillstånd. Enligt lagens bestämmelser skall bl.a. landskapsplanen beaktas vid tillståndsprövningen. Myndigheten skall även i dessa fall sträva till att främja genomförandet av landskapsplanen. De viktigaste frågorna gäller samordningen av väglagstiftningen och markanvändningsoch bygglagstiftningen. Enligt lagen om allmänna vägar skall vägplaneringen grunda sig på en plan enligt markanvändnings- och bygglagen där vägens sträckning och förhållande till den övriga områdesanvändningen har utretts. Banlinjer och energinät byggs med stöd av lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter. Statsrådet är i allmänhet den myndighet som beviljar ett inlösningstillstånd. Lantmäteribyrån kan också besluta om mindre viktiga inlösningar. I beslutsmotiveringen skall man beakta landskapsplanen och sträva till att främja plangenomförandet. Tillståndsvillkoren enligt marktäktslagen anses vara rätt så uttömmande. Landskapsplanen fungerar som stöd vid tillståndsprövning enligt marktäktslagen. Täktverksamheten får inte orsaka sådana skadliga påföljder att en vacker landskapsbild därigenom fördärvas eller att betydande skönhetsvärden hos naturen eller speciella naturförekomster förstörs eller att grundvattensituationen äventyras. Landskapsplanen fungerar som material som klarlägger områdets värden när förutsättningarna för täktverksamhet prövas. I skogslagen stadgas att lagen inte tillämpas på områden som i en plan enligt markanvändnings- och bygglagen anvisats som skyddsområde. På landskapsplanens skyddsområden uppstår således inte situationer där planering och beslutsfattande enligt skogslagen kunde försvåra genomförandet av landskapsplanen. På andra områden som berörs av 98

101 områdesreserveringar enligt landskapsplanen, exempelvis på jord- och skogsbruksområden som är av betydelse med hänsyn till miljövärdena, landskapsfaktorer eller friluftsliv, skall man vid tillståndsförfarandet och anmälning av skogsanvändning enligt skogslagen beakta landskapsplanen och sträva till att främja dess genomförande. Projekt enligt vattenlagen hör till de åtgärder, för vilka villkoren har angetts uttömmande i speciallagen. Landskapsplanen kan främjas med åtgärder enligt vattenlagen, t.ex. i samband med återuppbyggnad av vattendrag på skyddsområden. Beviljande av tillstånd för deponering av muddringsmassor på ett skyddsområde enligt landskapsplanen kan exempelvis försvåra genomförandet av landskapsplanen. 99

102 7. TOLKNINGAR OCH RÄTTSVERKNINGAR AV PLANEN 7.1 Förfarande vid fastställelse av landskapsplanen Landskapsfullmäktige godkänner landskapsplanen när förslaget har varit offentligt framlagt i minst 30 dagar och förslaget till landskapsplan har färdigställts med beaktandet av innehållet i utlåtandena och anmärkningarna samt enligt resultaten från myndighetssamrådet. De godkända landskapsplanen förs till miljöministeriet för fastställelse. Landskapsplanen lämnas helt eller delvis utan fastställelse om planen inte fyller kraven på innehåll enligt MBL 28 eller om beslutet annars är lagstridigt. I annat fall skall beslutet fastställas. Om ministeriernas ståndpunkter till fastställelsen av planen skiljer sig från varandra för miljöministeriet saken till statsrådets plenarmöte för avgörande. När landskapsplanen fastställs kan i den göras justerande rättelser eller med landskapsförbundets samtycke smärre ändringar. Angående ändringar skall de höras vars fördel eller rätt direkt berörs av ändringen. Landskapsplanens rättsverkningar träder i kraft när planen har fastställts. Landskapsförbundet skall utan dröjsmål meddela landskapsförbundets kommuner om att landskapsplanen har fastställts. 7.2 Den fastställda landskapsplanens rättsverkningar 1. Landskapsplanen skall tjäna till ledning när generalplaner och detaljplaner utarbetas och ändras samt när åtgärder vidtas för att reglera områdesanvändningen. 2. När en myndighet planerar åtgärder som gäller områdesanvändningen och beslutar om att vidta dessa åtgärder, skall den försäkra sig om att åtgärderna inte försvårar genomförandet av planen. 3. Innan bygglov beviljas för en nybyggnad bör man försäkra sig om att bygglovet inte försvårar användningen av området för den användning som har reserverats i landskapsplanen (bygginskränkning). 4. I landskapsplanen kan utfärdas bestämmelser som med beaktande av syftet med planen och de krav som ställs på dess innehåll behövs när landskapsplaneområdet planeras eller bebyggs. 5. Om något område skall skyddas på grund av landskapet, naturvärdena, den byggda miljön, kulturhistoriska värden eller andra särskilda miljövärden, kan nödvändiga bestämmelser därom utfärdas i landskapsplanen. 6. I landskapsplanen kan också utfärdas nödvändiga bestämmelser för att förebygga eller begränsa skadliga eller störande miljökonsekvenser. 7.3 Landskapsplanens styrande inverkan för en mer detaljerad planläggning och annan områdesanvändning Huvudregeln för landskapsplanläggningens styrande inverkan på kommunplanläggningen framgår av 32.1 markanvändnings- och bygglagen Landskapsplanen skall tjäna till ledning när generalplaner och detaljplaner utarbetas och ändras samt när åtgärder annars vidtas för att reglera områdesanvändningen. Ett mål för markanvändnings- och bygglagen är att klart ange vilka uppgifter olika planformer har i systemet för planering av områdesanvändningen. I landskapsplanen anges prin- 100

103 ciperna för områdesanvändningen och samhällsstrukturen och områden som är nödvändiga med tanke på landskapets utveckling anges. Områdesreserveringar anges endast i den mån och med den noggrannhet som det är nödvändigt med tanke på de riksomfattande målen eller landskapets mål för områdesanvändningen eller för att samordna områdesanvändningen i flera kommuner än en. 7.4 Landskapsplanens övriga inverkan som styr myndighetsverksamheten I markanvändnings- och bygglagen 32 2 mom. stadgas att när myndigheterna planerar åtgärder som gäller områdesanvändningen och beslutar att vidta dessa åtgärder, skall de beakta landskapsplanen, försöka främja genomförandet av planen och se till att åtgärderna inte försvårar genomförandet av planen. Med övrig myndighetsverksamhet, som berörs av landskapsplanens styrningseffekt, avses sådan planering och sådant beslutsfattande som berör annan markanvändning än den som stadgas om i markanvändnings- och bygglagen. Det avses då exempelvis lösningar som berör markanvändning enligt vattenlagen eller lagen om allmänna vägar. Denna rättsverkan riktar sig endast till myndighetsverksamhet och berör inte enskild markanvändningsplanering. Skyldigheten att beakta och främja landskapsplanen gäller alla sådana statliga och kommunala myndigheter eller affärsverk som sköter planering eller genomförande i anslutning till områdesanvändningen. Att beakta landskapsplanen betyder att man förfar på ett sätt som inte minskar möjligheterna att genomföra landskapsplanen. Att främja landskapsplanen betyder åter ett aktivare tillvägagångssätt som betjänar genomförandet av landskapsplanen. När bestämmelsen gäller kommunerna betyder den att planläggningen i första hand skall inriktas på områden som främjar ett ändamålsenligt genomförande av landskapsplanen. 7.5 Bygginskränkning i landskapsplanen Enligt markanvändnings- och bygglagen 33 1 mom. gäller på ett område som i landskapsplanen har anvisats som rekreations- och skyddsområde eller för nätverk eller områden för trafik eller teknisk försörjning inskränkning av byggandet. När planen vinner laga kraft träder bygginskränkningen automatiskt i kraft på dessa områden. Ett område med bygginskränkning kan utvidgas eller minskas med en särskild planbestämmelse. Områdesreserveringar för teknisk försörjning och trafik, som angetts med områdesbeteckningar, innefattar dock ingen bygginskränkning. Det har inte ansetts nödvändigt med bygginskränkning för att trygga förverkligandet av områden som har angetts som objekt, eftersom de delvis redan existerar, de är små till arealen eller deras exakta läge och omfattning kan fastställas först i den mer detaljerade planläggningen. På målområden där bygginskränkning gäller får lov att uppföra en byggnad inte beviljas så att genomförandet av landskapsplanen försvåras. Bygginskränkningen är emellertid villkorlig. Om förvägrande av bygglov orsakar sökanden betydande olägenhet skall tillstånd beviljas, om kommunen eller något annat offentligträttsligt samfund inte löser in området eller betalar skälig ersättning för olägenheten. På skyddsområden är det inlösnings- eller ersättningsskyldiga samfundet i allmänhet staten. En oskälig olägenhet kan i samband med landskapsplanen kan också vara annat än ett förhindrat byggprojekt. Dylika exempel kan gälla oskäligt försvårande av näringsverksamhet eller annan verksamhet samt leda till orimliga kostnader eller hindra näringsverksamheten. 101

104 På rekreations- och skyddsområden kan genomförandet av landskapsplanen försvåras på grund av byggande, även i relativt liten omfattning. Å andra sidan bör landskapsplanens övergripande natur beaktas. Vid prövning bör områdesreserveringens art och möjlighet att styra projektets placering. Om en trafikled eller en ledningslinje för teknisk försörjning har angetts med beteckning för riktgivande eller alternativ sträckning, berörs inte området av bygginskränkning. En beteckning för trafikens eller den tekniska försörjningens behov leder heller inte till bygginskränkning. Om förvägrande av bygglov orsakar sökande betydande olägenheter, skall tillstånd till byggande beviljas under ovannämnda förutsättningar. Vid bedömningen av olägenheten beaktas naturligtvis endast ett sådant bygghinder, som uttryckligen beror på landskapsplanen. Om byggandet skulle ha förhindrats, även om landskapsplanen inte vore i kraft, är det inte fråga om ett hinder som beror på landskapsplanen. Ifall områdets användningsändamål har anvisats bindande i övriga planer eller lagar som styr landskapsplanen, är landskapsplanen inte orsaken till olägenheten. Bedömningen av oskälighet för markägaren görs alltid från fall till fall baserat på helheten. Oskäligheten bedöms ofta enligt markägarens ekonomiska ställning före och efter planen. En olägenheter för markägaren på grund av landskapsplanen kan vanligen bedömas noggrant först i de mer detaljerade planerna. 102

105 8. SAMMANDRAG AV LANDSKAPSPLANENS TOTALA KON- SEKVENSER 8.1. Influensområde Landskapsplanen för Östra Nyland och dess influensområde berör hela Östra Nylands landskap. På grund av kommunplanläggningens styrande verkan har landskapsplanen rättsverkningar för Östra Nylands alla tio kommuner. Andra konsekvenser uppstår i landskapets gränsområden samt i någon mån också utanför landskapet, speciellt där områdesreserveringarna ligger fast i eller mycket nära landskapsgränsen. Trafikleder och olika ledningsförbindelser fortsätter typiskt också utanför landskapets gränser, vilket bör beaktas när områdesanvändningen planeras på dessa områden Sammantagna konsekvenser Konsekvenser för människornas levnadsförhållanden och livsmiljö Landskapsplanens konsekvenser för människornas levnadsförhållanden och livsmiljö riktas särskilt till områdena som har anvisats för tätorts- och centrumfunktioner (A, A/r, C) och i närheten av dem och till deras närbelägna rekreationsområden (V), samt till byområdena (At). Konsekvenserna av att bosättningen utvidgas riktas regionalt sett kraftigast till Sibbo kommun, till tätorterna Nickby, Söderkulla och Tallmo samt till Östersundom området. Områdena som har reserverats för boende och tätortsfunktioner utvidgas dock, åtminstone i någon mån, i alla kommuner. Med områdesreserveringarna och deras planeringsbestämmelser strävar man efter att främja bättre levnadsförhållanden och livsmiljöns kvalitet. I och med att områdena för tätorts- och centrumfunktioner utvecklas och byggs skapas också möjligheter att förverkliga service i invånarnas närmiljö. Inom områdena för tätorts- och centrumfunktioner kan också vidtas åtgärder som förbättrar livsmiljöns och närmiljöns kvalitet, exempelvis trafikregleringar som gynnar kollektivtrafik och gång- och cykeltrafik, reservering av områden för närrekreation och anläggande av parker med tillhörande service och konstruktioner. Upprätthållandet av landsbygden och de landsortsbetonade miljöerna samt bevarandet av deras livskraft stöds genom att anvisa byområden (At). Byområdena betraktas på grund av lugnet och närheten till naturen som attraktiva boendemiljöer. Handelns service (k, km, km2) utgör en central faktor när det gäller livsmiljöns kvalitet. I och med landskapsplanen kan de utvecklas och verksamheterna etableras kostnadseffektivt. Detta förbättrar den kommersiella servicens kvalitet och mångsidighet, men det kan ha skadliga konsekvenser för den regionala fördelningen av handelns service. Större enheter har ett bättre serviceutbud, men en koncentrering kan minska antalet enheter, varvid resorna till servicen blir längre och användningen av egen bil ökar. Anvisandet av områden för arbetsplatser och industri (TP, T, TT och T/kem) ger landskapets näringsliv och industri verksamhetsförutsättningar. Områdena höjer levnadsstandarden och levnadsmöjligheterna, om än verksamheterna i sig kan försämra livsmiljöns kvalitet på grund av verksamheternas miljökonsekvenser och konsekvenserna av större trafik. Områdesreserveringarna för samhällsteknisk försörjning och utnyttjandet av naturresurser (EN, EJ, EOk) innebär verksamheter som typiskt strider mot boende- och rekreationsfunkt- 103

106 ioner som ligger i deras omedelbara närmiljö. Områdesreserveringarna är dock nödvändiga stödfunktioner för boende och man har strävat att placera dem på sådana områden där de förorsakar minsta möjliga skada för levnadsförhållandena och livsmiljöns kvalitet. Inga områdesreserveringar har anvisats nära ny bosättning. Grundvattenskyddet har beaktats vid verksamheternas placering och inga verksamheter som tydligt hotar grundvattnet har anvisats på grundvattenområdena. Naturmiljövärdena och skyddsområdenas betydelse för livsmiljöns kvalitet och för trivseln har beaktats i och med att naturskyddsområdena samt olika betydande områden med hänsyn till naturförhållandena och naturmiljöerna har anvisats i landskapsplanen. Friluftsliv och rekreation bygger på rekreationsområdena som har anvisats separat i tätorternas närmiljö. De omfattande jord- och skogsbruksdominerade områdena av olika slag som har anvisats i landskapsplanen möjliggör dessutom naturupplevelser med stöd av allemansrätten. Kulturmiljöernas, landskapets och den byggda miljöns särdrag ger olika områdeshelheter en egen identitet och stöder därigenom livsmiljöernas trivsel och egenart. Genom att förutom betydande områden av riksintresse också anvisa betydande byggda miljöer och landskap på landskapsnivå, utan att förbise den byggda miljön, har man strävat efter att beakta särdragen i kulturmiljön och kulturlandskapet. Trafikens konsekvenser för levnadsförhållandena och livsmiljön är tudelade. Ett täckande trafiknät förbättrar trafikframkomligheten och därigenom vägtrafikens bränsleekonomi. Det leder å andra sidan till större trafikmängder som i sin tur förorsakar bullerolägenheter och föroreningar, särskilt inom områden med tätorts- och centrumfunktioner och i deras omedelbara närhet. Endast sådana nya väg- och järnvägsförbindelser och trafikledsprojekt som kan anses ha tydliga positiva konsekvenser för levnadsförhållandena, bl.a. med tanke på bättre trafiksäkerhet och trafikframkomlighet, har anvisats i landskapsplanens trafiknät Konsekvenser för marken och berggrunden, vattnet, luften och klimatet Landskapsplanens konsekvenser för marken, berggrunden, vattnet, luften och klimatet riktas till alla områden där expanderande områdesreserveringar har anvisats. När markområden reserveras för byggnadsändamål minskar alltid den naturliga eller orörda markarealen. Byggnadsverksamheten förorsakar också indirekta konsekvenser för berggrunden i och med ett ökat behov av stenmaterial eller direkt när berggrunden bearbetas. Byggandet har ofta också skadliga konsekvenser för vattenhushållningen och ytvattenavrinningen, vilket beror på att de ytor som vattnet inte kan tränga igenom blir större och vattnets naturliga infiltrering i marken hindras. På områdena för tätorts- och centrumfunktioner (A, A/r och C) har boendet och bostadsbyggandet samt utbyggnad av vägtrafikförbindelser direkta konsekvenser främst för marken och eventuellt också för berggrunden. Konsekvenserna av boende riktas regionalt sett kraftigast till Sibbo kommun, till tätorterna Nickby, Söderkulla och Tallmo samt till Östersundom området. Områdena som har reserverats för boende och tätortsfunktioner utvidgas dock, åtminstone i någon mån, i alla kommuner. Bosättning på områden för tätortsoch centrumfunktioner har i regel positiva konsekvenser för luftens kvalitet, eftersom det bl.a. tackvare en centraliserad energiförsörjning behövs färre värmekällor och trafikbehovet kan minimeras. 104

107 Placeringen av handelns service (k, km, km2) kan i och med ett ökat trafikarbete ha vissa negativa konsekvenser för klimatförändringen. De stora handelsenheterna möjliggör ett mångsidigare serviceutbud, men en koncentrering kan minska antalet enheter, varvid resorna till servicen blir längre och användningen av egen bil ökar. Beroende på vilka miljöskyddskrav som ställs för verksamheterna kan eventuella konsekvenser av områdena för arbetsplatser och industri (TP, T, TT och T/kem) riktas förutom till marken och berggrunden också till vattnet, luften och klimatet. Ju större de anvisade områdesreserveringarna är, desto större blir de direkta förändringarna. Inga områdesreserveringar för industriverksamheter har anvisats i närheten av ny bosättning eller existerande bosättningskoncentrationer. Grundvattenskyddet har beaktats vid verksamheternas placering och inga verksamheter som tydligt hotar grundvattnet har anvisats på grundvattenområdena. I områdesreserveringarna för samhällsteknisk försörjning och utnyttjandet av naturresurser (EN, EJ, EOk) ingår verksamheter som i och med tagande av stenmaterial direkt påverkar marken och berggrunden. Samtidigt inverkar de också på vattenhushållningen i marken och berggrunden. Anvisandet av områdesreserveringar för naturskydd och omfattande jord- och skogsbruksdominerade områden av olika slag har positiva konsekvenser för marken, berggrunden, vattnet, luften och klimatet. Trots att skogsbruk idkas på områdena bevaras de huvudsakligen som naturmiljöer av olika grad. Genom att stöda kulturmiljöernas, landskapets och den byggda miljöns särdrag inverkar man också positivt på marken, berggrunden, vattnet, luften och klimatet. Ökad vägtrafik har huvudsakligen skadliga konsekvenser för luftens kvalitet och klimatförändringen, men när trafiken löper smidigare och avstånden blir kortare på grund av nya vägförbindelser kompenseras olägenheten. Motsvarande konsekvenser av spårtrafiken är huvudsakligen positiva Konsekvenserna för växt- och djurarter, naturens mångfald och naturresurser Landskapsplanens konsekvenser för växt- och djurarterna, naturens mångfald och naturresurserna riktas till samtliga områden dit expanderande områdesreserveringar har anvisats och som möjliggör byggverksamhet av olika omfattning. Byggverksamheten minskar vanligen med några undantag de vilda växternas och djurens möjligheter att trivas. I landskapsplanen har man strävat efter att anvisa omfattande byggverksamhet till områden, där det veterligen inte finns speciella naturvärden. Tagande av stenmaterial samt skogshushållning är de tydligaste verksamheterna i anslutning till utnyttjandet av naturresurserna. De mest betydande områdesreserveringarna som tryggar växt- och djurarter, naturens mångfald och naturresurser ansluter till naturskyddet, jord- och skogsbruket, kulturmiljöerna, landskapet och den byggda miljön. I närheten av några områden som hör till nätverket Natura kan det uppstå konsekvenser för dessa områden. Genomförandet av landskapsplanen har dock på inget område konstaterats i betydande grad sannolikt försvaga Naturaområdenas naturvärden. 105

108 Trafikens konsekvenser för växt- och djurarter, naturens mångfald och naturresurser är i regel negativa. Trafiken och byggandet av trafiklederna förorsakar direkta konsekvenser för naturmiljön och för de växt- och djurarter som lever där. Detta försvagar naturens mångfald, om än vissa arter kan dra nytta av förändringarna i livsmiljön. Konsekvenserna av utsläppen från trafiken är också skadliga, likaså konsekvenserna av att trafiken förbrukar icke-förnybara naturresurser Konsekvenser för region- och samhällsstrukturen, samhälls- och energiekonomin samt för trafiken Den planerade lösningen och områdesreserveringarna i landskapsplanen stöder bra en hållbar utveckling av region- och samhällsstrukturen, samhälls- och energiekonomin samt hållbara trafiklösningar. Boende och bostadsbyggnation (A, A/r och C-områden) har mest anvisats i anslutning till den existerande samhällsstrukturen, så att de nya områdena stöder sig på det befintliga trafiknätet. Deras placering gör det också möjligt att utveckla trafiklösningarna i framtiden (bl.a. att bygga HELI-banan). Med hänsyn till region- och samhällsstrukturen är det fördelaktigt att bl.a. koncentrera tätortsfunktionerna så att därigenom bildas samhällsstrukturella helheter, där bl.a. kommunaltekniken och energiförsörjningen kan anordnas effektivt och koncentrerat med hänsyn till samhällsekonomin. En effektiv markanvändning minskar också trafikbehovet och ökar beläggningsgraden på existerande trafikleder, varvid kapitalet som har satsats på trafiklederna ger den bästa avkastningen. Lokaliseringen av handelns service (k, km, km2) kan åtminstone på kort sikt ha skadliga konsekvenser för samhällsstrukturens helhet. En koncentration av stora handelsenheter utanför den existerande samhälls- och bostadsstrukturen, kan leda till att resorna till service blir längre och användningen av egen bil ökar, vilket är skadligt med tanke på samhälls- och energiekonomin. Områdesreserveringarna för arbetsplatser och industri (TP, T, TT och T/kem) samt för samhällsteknisk försörjning och utnyttjandet av naturresurser (EN, EJ och EOk) ligger nära huvudtrafiklederna, så att de stöder sig på det befintliga trafiknätet eller på trafiknätet som utvecklas. Områdena för arbetsplatser och industri stöder varandra såväl trafikmässigt som funktionellt. Områdesreserveringarna för naturskydd och omfattande reserveringar för olika jord- och skogsbruksområden ligger fördelaktigt med tanke på samhällsstrukturen, bl.a. på områden där det med hänsyn till samhällsstrukturen skulle vara ofördelaktigt med tät bebyggelse. Områdena kan å andra sidan utgöra ett hinder för markanvändningsprojekt i framtiden. Inga direkta konsekvenser uppstår för region- och samhällsstrukturen, samhälls- och energiekonomin eller för energihushållningen och trafiken av att planen stöder kulturmiljöernas, landskapets och den byggda miljöns särdrag Konsekvenser för stadsbilden, landskapet, kulturarvet och den byggda miljön Landskapsplanens konsekvenser för stadsbilden och den byggda miljön riktas speciellt till de områden och deras närhet där det har anvisats områden för tätorts- och centrumfunktioner (A, A/r, C), områden för handelns service (k, km, km2) samt områden för arbetsplat- 106

109 ser (TP). Bland annat områdena för tätortsfunktioner kan vara kvalitativt genomförda med hänsyn till stadsbilden och landskapet och på många existerande områden håller detta redan på att förverkligas. Stadsbildens kvalitetsnivå i nya områden som skall förverkligas beror dock långt på kvalitetskraven i den detaljerade planeringen. Områden för industrifunktioner (T, TT och T/kem) samt områdesreserveringarna för samhällsteknisk försörjning och utnyttjande av naturresurser (EN, EJ och EOk) ligger vanligen utanför historiska och småskaliga stads- och tätortscentrum. Detta minskar deras skadliga konsekvenser för stads- och tätortsbilden och kan därigenom också främja bevarandet av det lokala kulturarvet och skyddet av den byggda miljön. Deras placering kan landskapsmässigt på vissa områden bilda ett nytt, synligt och störande element i landskapet, varvid kraftiga förändringar i landskapsbilden inte kan undvikas trots den detaljerade planeringens kvalitetsnivå. Områdesreserveringarna för naturskydd och omfattande reserveringar för olika jord- och skogsbruksdominerade områden stöder i regel skötsel och underhåll av stadsbilden, landskapet och den byggda miljön. De skadliga konsekvenserna av skogsbruket kan dock vara mycket betydande för landskapsbilden. Trafikens konsekvenser för stadsbilden, landskapet och den byggda miljön är ofta negativa bl.a. på grund av att det moderna vägnätet har byggts i den byggda miljön och att vägarnas skala är dåligt anpassad till landskapet. Reserveringarna för vägtrafik- och järnvägsförbindelser i landskapsplanen inverkar inte direkt vare sig på kulturarvets eller på den byggda miljöns värden. På vissa områden kan inte ens konsekvenser som ändrar landskapsbilden eller skadliga konsekvenser undvikas, då de riktas till byggda miljöhelheter som ligger nära reserveringarna Konsekvenserna för ekonomin och näringarna Konsekvenserna för ekonomin och näringslivet av områdesreserveringarna och verksamheterna som har anvisats i landskapsplanen är positiva. När invånarmängden ökar och handelns och industrins verksamhetsmöjligheter tryggas uppstår det ekonomisk aktivitet i landskapet. Reserveringen av rekreations- och skyddsområden möjliggör också frilufts- och naturupplevelser för den ökande invånarmängden i kommunerna. Genom att sköta om livsmiljöns kvalitet, dess säkerhet och sundhet skapas det möjligheter för en hållbar områdesanvändning. Medlen är bl.a. grundvattenskydd och att bygga samhällstekniken och energiförsörjningen på ett hållbart och kvalitativt sätt. Genom att anvisa nödvändiga, nya trafikförbindelser och andra trafikleder skapas möjligheter att kostnadseffektivt och hållbart utnyttja också de befintliga trafikförbindelserna. 8.3 Ett sammandrag över planens konsekvenser för områdena i nätverket Natura Bakgrund Nätverket Natura 2000 är Europeiska unionens täckande nät för viktiga områden med hänsyn till naturskydd. Målet med nätverket är att hejda minskningen av naturens mång- 107

110 fald i området. Avsikten är framförallt att skydda naturtyper som blir allt sällsyntare, arternas livsmiljöer samt områden som är viktiga för fågelfaunan. Landskapsplanen är en plan enligt naturvårdslagen (NVL) 65 och under utarbetandet av planen skall det bedömas om planen sannolikt betydligt försämrar de naturvärden för vars skydd området har införlivats i nätverket Natura I Östra Nyland finns det 22 områden som har införlivats i nätverket Natura 2000 och deras sammanlagda areal är ca hektar. Största delen av Östra Nylands Natura-områden har redan i regionplanernas olika etapper och i landskapsplanen åren anvisats som områdesreserveringar, antingen i helhet eller delvis. Natura-bedömningens förlopp i landskapsplanläggningen (Miljöministeriet; Deltagande och bedömning av konsekvenser i landskapsplanläggningen) Områden som är föremål för konsekvensgranskningen När landskapsplanen utarbetas skall konsekvenserna av plangenomförandet utredas för områdena i nätverket Natura. Områdena som kan utsättas för konsekvenser skall då identifieras och avgränsas. De allmänna konsekvenserna av landskapsplanen kan anses beröra hela landskapet, men detta gäller nödvändigtvis inte för Natura-områdena. Naturaområdenas storlek varierar mycket och särdragen i deras natur inverkar också på granskningsområdets gränser och omfattning. Fågelvattnen i åmynningarna och havsområdenas Natura-områden samt åarnas ekosystem bildar de mest omfattande granskningsområdena (områdena 3, 5, 10, 11, 13, 14 och 21 på kartan). I praktiken bildas områdena som är föremål för granskningen helt av tillrinningsområdena som till och med kan vara mycket omfattande och sträcka sig utanför Östra Nylands landskapsgränser. För Natura-områden i vilka ingår i skogsområden, myrar och insjöar är granskningsområdena på grund av topografin begränsade till mindre arealer som ofta endast omfattar den allra närmaste terrängen (områdena 1, 4, 7, 8, 9, 15, 16, 17, 18, 19 och 22 på kartan). 108

111 Områden i Östra Nylands nätverk Natura 2000 där konsekvenserna har granskats 109