Göteborgs universitets yttrande över betänkandet Självständiga lärosäten (SOU 2008:104).

Transkript

1 Rektor REMISSVAR 1 / Dnr G11 699/09 Regeringskansliet Utbildningsdepartementet Stockholm Göteborgs universitets yttrande över betänkandet Självständiga lärosäten (SOU 2008:104). Inledning Göteborgs universitet har anmodats att yttra sig över betänkandet Självständiga lärosäten (SOU 2008:104). Efter en kort sammanfattning inleds universitetets yttrande med några principiella utgångspunkter samt övergripande synpunkter på betänkandet. Därefter fokuseras de områden Göteborgs universitet uppfattar som mest problematiska med nuvarande myndighetsform och reglering. Detta avsnitt följer i stort betänkandets förslag i kapitel 6. Yttrandet avslutas med en samlad analys samt ett alternativt förslag till betänkandets förslag om en ny offentligrättslig verksamhetsform för universitet och högskolor. Sammanfattning Göteborgs universitet delar betänkandets utgångspunkt att högre utbildning och forskning har en central roll för såväl samhällets som enskilda individers utveckling och välstånd. Det är därför viktigt att universitet och högskolor ges reella förutsättningar till ett ökat självstyre för att konkurrenskraftigt kunna verka och utvecklas i en globaliserad och föränderlig värld. Göteborgs universitet delar också betänkandets slutsats att det krävs förändringar av lärosätenas formella status som förvaltningsmyndigheter för att garantera en reell förstärkning av deras självstyre. Som betänkandet också väl belyser finns ett antal områden där dagens detaljstyrning och myndighetsform innebär begränsningar för lärosätenas verksamhetsutveckling. Göteborgs universitet ställer sig däremot tveksamt till utredningens förslag till ny offentligrättslig verksamhetsform självständiga lärosäten. Universitetet menar att Rektor Vasaparken, Box 100, SE Göteborg , (fax)

2 2 / 10 en övergång till den föreslagna verksamhetsformen skulle få så omfattande effekter att konsekvenserna inte fullt ut kan överblickas. Göteborgs universitet förordar istället att universitet och högskolor upphör som förvaltningsmyndigheter men kvarstår inom staten som en specifik typ av myndighet. På detta sätt kan universitet och högskolor definieras samt ges en lagstiftning och styrning som betonar och speglar lärosätenas specifika verksamhet samtidigt som lärosätena fortsatt utgör en del av staten. Då en förändrad verksamhetsform kräver ändringar i regeringsformen uppmanar Göteborgs universitet regeringen att skyndsamt bereda frågan. Principiella utgångspunkter Sverige är en i många avseenden internationellt framstående kunskapsnation. Universitet och högskolor ses som centrala samhällsaktörer där utbildning och forskning bidrar till såväl personlig som samhällelig utveckling och välstånd. Denna position behöver vidareutvecklas för att Sverige ska behålla sin starka internationella ställning. En grundförutsättning för det starka förtroende som finns för universitet och högskolor är att verksamheten så långt som möjligt kan bedrivas oberoende av politiska, ideologiska och ekonomiska särintressen. Denna ståndpunkt, vilken bland annat formuleras i de europeiska universitetens Magna Charta 1988 och i Sveriges universitets- och högskoleförbunds Manifest från 2006, är utgångspunkt för Göteborgs universitets ställningstagande till betänkandets förslag. Göteborgs universitet förordar att lärosätena ges ökad autonomi inom en rad områden. Den nuvarande modellen med universitet och högskolor som förvaltningsmyndigheter ger inte lärosätena det handlingsutrymme som krävs för att Sverige som kunskapsnation ska kunna utvecklas i samma takt som sker i omvärlden. Göteborgs universitetet ser också med oro på andra utredningar och förslag som förutskickar en än starkare styrning av de statliga förvaltningsmyndigheterna. Samtidigt vill Göteborgs universitet betona att autonomidiskussionen inte kan reduceras till en fråga om institutionell tillhörighet eller organisatorisk form. Ett villkor för en reell utveckling av nationell forskning och utbildning är att det skapas förutsättningar för den enskilda studenten, läraren, forskaren och lärosätesledningen att kunna verka inom ramen för den utökade institutionella autonomin. Utan exempelvis rimliga ekonomiska villkor blir frågan om organisatorisk autonomi i bästa fall en symbolfråga. Behovet av att se frågan om autonomi i ett bredare sammanhang lyfts också fram i den så kallade Lissabondeklarationen där regeringarna uppmanas att öka lärosätenas akademiska, finansiella, organisatoriska och personalpolitiska autonomi. Detta ses som en förutsättning för att Europa ska kunna utvecklas till en världsledande kunskapsregion.

3 3 / 10 Övergripande synpunkter på utredningen Mot ovan nämnda bakgrund konstaterar Göteborgs universitet med stor tillfredsställelse att utredningen, med sin genomlysning av dagens situation och genom sina ställningstaganden, på ett tydligt sätt betonar behovet av en genomgripande förändring av det nationella systemet för högre utbildning och forskning. Även om tyngdpunkten ligger på lärosätenas institutionella status vill utredningen genom sitt breda anslag också stärka lärosätenas akademiska, finansiella och personalpolitiska autonomi. Göteborgs universitet anser att betänkandet på ett stringent sätt ger en god bakgrundsbeskrivning och en intressant omvärldsanalys. Vidare anser universitetet att betänkandet lyfter fram de huvudsakliga problem som finns inom nuvarande system. Göteborgs universitet delar också betänkandets slutsats att det krävs förändringar av lärosätenas formella status och handlingsutrymme för att garantera en reell förstärkning av deras självstyre. Detta ökade självstyre ska utnyttjas för att lärosätena ska kunna utforma sin egen organisation, fastlägga sina egna utvecklingsstrategier och utarbeta egna arbetsordningar, allt under förutsättning att de minimikrav som betänkandet anger, uppfylls. Efter en kort analys av alternativa och möjliga verksamhetsformer dras i betänkandet slutsatsen att lärosätena om en reell autonomi ska åstadkommas varken kan inrymmas i statsapparaten eller i en privaträttslig verksamhetsform. Istället föreslås en ny offentligrättslig verksamhetsform självständiga lärosäten. Här menar Göteborgs universitet att det finns ett problem med betänkandets förslag. Med en ny verksamhetsform uppstår en stor mängd effekter vars konsekvenser inte fullt ut kan överblickas. Utredaren menar själv att betänkandet är att betrakta som ett ramförslag vars konkreta innehåll och regelverk kräver fortsatt utredningsarbete alternativt måste behandlas lokalt eller genom samordnande arbete av lärosätena. Förutom svårigheten att överblicka alla konsekvenser kommer förslaget, i det fall det realiseras, att innebära ett betydande merarbete för såväl departement och myndigheter som de enskilda lärosätena. Här finns Göteborgs universitets andra huvudinvändning mot förslaget. Istället för att lösa de konkreta problem som kan identifieras med dagens verksamhetsform innebär förslaget med självständiga lärosäten så mycket konsekvensarbete att grundproblemen riskerar att skymmas. Denna problematik återkommer också i själva utredningen. Förutom förslag för att konkret lösa olika problem ägnas stora delar av betänkandets förslagsdel åt att kompensera för den nya verksamhetsformen. Det gäller bland annat frågor som rör studenternas rättssäkerhet samt en rad personal-, pensions-, revisions-, skatte-, sekretess-, offentlighets- och ekonomifrågor. Ifrågasättandet av utredningens förslag om en ny offentligrättslig verksamhetsform accentueras ytterligare genom att utredningen, på ett för Göteborgs universitet rimligt sätt, föreslår att de självständiga lärosätena fortsatt kommer att: - vara specifikt reglerade i form av en ny lagstiftning, - vara huvudsakligen offentligt finansierade,

4 4 / 10 - stå under tillsyn av bland annat JO, JK, Högskoleverket och Riksrevisionen, - ha styrelser utsedda av regeringen, - verka för att garantera studenternas rättssäkerhet, - ha att rätta sig efter grundlagarnas bestämmelser om vad som gäller för utförande av offentliga uppgifter. Slutsatsen är att den nya verksamhetsformen tenderar att bli symbolisk. Även om symboliska handlingar kan utgöra en stark drivkraft för förändring, menar Göteborgs universitet sammanfattningsvis att betänkandets förslag i praktiken utgör en lång och osäker omväg för att uppnå de positiva effekter som såväl utredaren som Göteborgs universitet menar behövs. Mot denna bakgrund ställer sig Göteborgs universitet frågan om det inte finns andra sätt att uppnå den ökade autonomi som eftersträvas. I det avslutande avsnittet i detta yttrande föreslås därför en alternativ modell till den som förs fram i betänkandet. Den centrala frågan är dock: Vilka är de reella problem som behöver lösas med en ökad grad av autonomi? Reella problemområden I det följande listas de prioriterade problemområden som Göteborgs universitet har identifierat. I stort följs betänkandets disposition och i de fall det är relevant kommenteras utredningens förslag specifikt. 6.3 Lärosätenas interna organisation De nationella lärosätena är till omfattning, innehåll och verksamhetsinriktning olika. Utifrån sina specifika behov bör varje lärosäte få utforma sin egen organisation utöver att det vid varje lärosäte, som utredningen föreslår, ska finnas en styrelse, en rektor och minst ett kollegialt organ. Göteborgs universitet stöder således utredningens förslag på denna punkt. Förslaget kan innebära att ansvarsfördelningen mellan styrelse, rektor och fakultetsnämnder blir tydligare. Universitetet finner också att förslaget om hur ledamöter i styrelsen samt rektor ska utses är rimligt. Förslaget att de externa ledamöterna utses på förslag av en kollegialt vald valberedning kan ytterligare stärka ledamöternas förankring i organisationen. Göteborg universitet ställer sig dock kritiskt till begreppet valberedning eftersom detta indikerar att förslag till externa ledamöter ska ske genom val inom lärosätet. Istället bör begreppet nomineringskommitté användas eftersom universitet utgår från att formerna för hur kandidaterna ska tas fram bestäms av lärosätet. Det framstår som naturligt att lärosätet självt väljer formerna för hur ledamöter i det eller de kollegiala organen utses. Dagens system innebär att stora grupper av anställda inom lärosätet (exempelvis adjunkter och teknisk/administrativ personal) saknar rösträtt och därigenom står utan inflytande när det gäller vilka som ska leda och företräda organisationen. Detta är otidsenligt och innebär på sikt att den kollegiala tanken försvagas. I de kollegiala organen, som beslutar om utbildningens och forskningens innehåll och kvalitet, är det dock naturligt att vetenskapligt eller konstnärligt kompetenta lärare utgör en majoritet av ledamöterna.

5 5 / 10 Ett exempel på hur fel nuvarande regelverk slår är kravet på svenskt medborgarskap för rektor och ledamöter i styrelser för statliga universitet och högskolor. Detta står i direkt motsättning till målet att svenska lärosäten ska stärka det internationella samarbetet och verka för ökad mångfald. För att säkra studenternas inflytande och garantera en likartad valberedningsprocedur föreslår Göteborgs universitet, till skillnad från utredningen, en central reglering om att studentkårerna fortsatt ska vara den aktör som ansvarar för att utse studeranderepresentanter till styrelse och till ett eller flera kollegiala organ. 6.4 Studentreglerade frågor Studenternas inflytande, rättssäkerhet och legitima intresse av att få relevant och rättvisande information inför olika studieval är en absolut förutsättning för en kvalitativ utveckling av utbildningsverksamheten. Även om betänkandet genom olika åtgärder avser att säkra studenternas position anser Göteborgs universitet att det finns en risk att studentens rättssäkerhet vid ett frigörande från staten kan försvagas och deras inflytande minska. Dagens behörighets- och urvalsregler syftar till att skapa transparens och rättssäkerhet för studenten. Problemet är att dagens regelverk har blivit så komplext att det saknas överskådlighet för såväl studenter som lärosäten. Göteborgs universitet stöder utredningens förslag att det fortsatt ska finnas en nationellt reglerad examensordning jämte föreskrifter om grundläggande behörighet. I likhet med utredningen menar universitetet att lokalt beslutade urvalsregler och regler för den särskilda behörigheten kan utgöra ett incitament för ökad profilering och för att ge nya studentgrupper tillträde till högre utbildning. Samtidigt måste tillträdesreglerna vara tydliga, överblickbara och rättssäkra samt underlätta för studenternas rörlighet nationellt och internationellt. Universitetet menar att behovet av nationell samordning med fördel kan utvecklas genom samarbete mellan lärosätena. 6.5 Personalrelaterade frågor Dagens reglering av rekryterings- och anställningsförfarandet för högre läraranställningar innebär i många fall orimligt långa processer, vilket försvårar planering och utveckling av en ändamålsenlig personalpolitik. I en tid där ökad mobilitet och flexibilitet eftersträvas behövs en reformering inom området. Nuvarande regelverk har den goda intentionen att främja ett objektivt och rättssäkert anställningsförfarande. I praktiken får dock systemet stora negativa konsekvenser för såväl lärosätet som den enskilda sökanden. Detta får till följd att statliga universitet och högskolor ofta har begränsade möjligheter att rekrytera kvalificerade internationella lärare/forskare. Den främsta orsaken till detta är nuvarande detaljreglering av processen för urval och tillsättning av sökande till högre lärartjänster. Sakkunnigförfarandet bör användas som ett av flera verktyg i en aktiv rekryteringsordning (intervjuförfarande, referenstagning, särskilt sammansatta rekryteringskommittéer för vissa typer av anställningar etc.).

6 6 / 10 För att öka svenska lärosätens attraktions- och konkurrenskraft bör det dessutom vara möjligt att kalla kvalificerade internationella lärare/forskare till anställningar som professorer, genom att tillämpa ett smidigare anställningsförfarande. Göteborgs universitet menar att det enskilda lärosätet är bäst lämpat att fastställa behörighetskrav och bedömningsgrunder som ska gälla för en viss anställning. Det ligger i lärosätets eget intresse att rekrytera de bästa lärarna och forskarna och ett tummande på denna princip kommer ovillkorligen att slå tillbaka på lärosätet. Av kvalitetssäkringsskäl är det dock viktigt att befattningen som professor även fortsättningsvis är fastställd som den främsta läraranställningen. Invändningen mot en lokalt beslutad befattningsstruktur och rekryteringsprocess är att det krävs nationell samordning för att främja transparens och ökad rörlighet samt för att säkra en viss kvalitetsnivå. Göteborgs universitet delar denna invändning, men menar att ett lokalt beslutat system dels kommer att vara självreglerande, dels kommer att inbjuda till samordning mellan lärosätena. För detta talar erfarenheten från andra länder som inte har nationellt beslutade befattningssystem. Idag har forskningsråden möjlighet att anställa personer vid lärosätet, vilket innebär otydligheter och ett intrång i arbetsgivarrollen. Forskningsråden bör i framtiden enbart kunna besluta om finansiering av vissa anställningar. Betänkandet föreslår vidare att rätten att överklaga tillsättningar ska avskaffas. Överklaganderätten är viktig som ett medel för att skapa en rättssäker anställningsprocess. Nuvarande ordning utgör dock ytterligare en osäkerhet i rekryteringsprocessen och innebär i många fall att anställningen fördröjs, till nackdel för samtliga inblandande. Göteborgs universitet vill betona att en eventuell fortsatt möjlighet att överklaga tillsättningar behöver kombineras med en betydligt enklare och snabbare rutin. Om möjligt bör överklaganderätten i så fall enbart gälla formerna för anställningsprocessen och inte bedömningen av de sökandes meriter Långsiktiga villkor för planering och ekonomi Lärosätena styrs idag av specifik lagstiftning tillsammans med ett omfattande regleringsbrev. Därutöver regleras lärosätenas verksamhet av lagar av mer allmän karaktär som främst rör myndigheter. Göteborgs universitet menar att den verksamhetsspecifika styrningen i många fall kommer i konflikt med den allmänna lagstiftningen (se exempelvis nedan under rubriken Samverkansfrågor). Ett annat problem med nuvarande styrning är att dagens budgetsystem inte skapar de bästa förutsättningarna för en kvalitativ utveckling, eftersom utbildning och forskning kräver långsiktiga planeringshorisonter. I likhet med betänkandet och ett flertal andra utredningar som lämnat förslag till framtida finansieringssystem för utbildning och forskning, förordar Göteborg universitet längre planeringsperioder än dagens ettåriga budgetprocess. Det finns också ett behov att i större utsträckning kunna fondera medel mellan år och att långsiktigt bygga upp en disponibel kapitalbas som grund för större investeringar och andra typer av strategiska satsningar.

7 7 / Utvärdering av kvalitet Göteborgs universitet stöder betänkandets förslag att respektive lärosäte ska välja vilka kvalitets- och utvärderingssystem som ska tillämpas, medan Högskoleverket får till uppgift att utvärdera resultatet av kvalitetsarbetet. För att ytterligare renodla Högskoleverkets roll anser Göteborgs universitet att det är principiellt viktigt att regeringen fortsättningsvis fattar beslut om indragning av examensrättigheter. 6.8 Samverkansfrågor Det kanske mest uppenbara problemet för lärosätenas verksamhet inom ramen för nuvarande regelverk är de begränsningar som finns när det gäller formaliserad och avtalsbaserad samverkan med externa parter. Det regelverk som lärosätena har att verka under som myndigheter omöjliggör i praktiken djupare samverkan med såväl parter inom högskolevärlden som med andra aktörer, nationellt och internationellt. Det gäller allt ifrån gemensamma examina till formell medverkan och ägande i olika externa organ samt forskningsprojekt i samverkan. Att lärosäten som myndigheter inte kan agera som egen juridisk person i avtal eller ingå i organisatorisk samverkan med andra lärosäten, står i direkt konflikt med målet att universitet och högskolor ska verka internationellt och fördjupa sitt lokala, regionala och nationella samverkansarbete. Statsmakternas ambitioner att lärosätena ska stärka sin roll i innovationssystemet utgör ytterligare ett exempel på motstridiga mål i de fall dessa ambitioner inte kombineras med reella möjligheter för lärosätena att verka i linje med målen. En annan konsekvens av nuvarande system är de begränsningar som finns när det gäller att ta emot donationer och gåvor, att få äga och hantera fast och lös egendom eller att få ta avgifter som är lämpliga. Sammantaget innebär nuvarande regelverk att lärosätena begränsas i sina möjligheter att inta en aktiv roll i samhällslivet och att verka i formaliserad samverkan med andra lärosäten. Göteborgs universitet menar att svenska statliga lärosäten i dessa avseenden har en konkurrensnackdel i förhållande till andra lärosäten, nationellt och internationellt. En ökad rörelsefrihet kommer att vara en nödvändighet för att exempelvis skapa slagkraftiga allianser inom forskning och utbildning och för att kunna konkurrera om studenter i det fall studieavgifter skulle bli verklighet. Göteborgs universitet delar således betänkandets slutsatser att nationella lärosäten måste få ökade möjligheter att agera som egen juridisk person, för att kunna verka i linje med statsmakternas mål med samverkan och för att Sverige fortsatt ska vara en konkurrenskraftig kunskapsnation. Slutsats och ett alternativt förslag Ovan har beskrivits ett antal områden där Göteborgs universitet är överens med utredningen om behovet av en ökad grad av autonomi för svenska universitet och högskolor. Utredningens förslag om en ny offentligrättslig verksamhetsform självständiga lärosäten innebär i teorin en radikal utökning av lärosätenas auto-

8 8 / 10 nomi. Avsikten är att statsmakternas styrning av lärosätena främst ska ske genom en ny högskolelag och genom avtal. Detta skulle förvisso innebära en renodling och förenkling av nuvarande styrning. Förutom den kritik mot en ny offentligrättslig verksamhetsform som anfördes i inledningen av detta yttrande, ställer sig dock Göteborgs universitet tveksamt till avtalsskrivning som det bästa medlet att lösa dagens problem. Verkliga avtal baseras på två jämbördiga parter. Så länge forskning och högre utbildning främst finansieras genom statliga anslag finns det inga reella förutsättningar för ett lärosäte att neka till att teckna avtal med staten. Med en sådan obalans mellan parterna finns det inga garantier för att avtalen inte blir lika styrande och detaljreglerande som dagens regleringsbrev och regelverk i övrigt. Med dessa invändningar mot utredningens förslag är Göteborgs universitet tveksamt till att helt skilja lärosätena från staten. Med staten som huvudsaklig finansiär och yttersta huvudman för verksamheten är det rimligt att flertalet lärosäten kvarstår i statsapparaten. Den statliga tillhörigheten är en viktig och demokratisk markering att utbildning och forskning utgör ett centralt medel för samhällsutveckling och för individens rätt till högre utbildning. Finns det då andra lösningar som tillgodoser kravet på ökad autonomi med en fortsatt statlig tillhörighet? Göteborgs universitet anser att autonomiutredningen i sin analys av möjliga verksamhetsformer alltför snabbt överger tanken på att finna nödvändiga lösningar på de identifierade problemen inom ramen för det nuvarande institutionella systemet, så att universitet och högskolor fortsatt kan ingå i staten som myndigheter. En central fråga är huruvida universitet och högskolor kan kvarstå som förvaltningsmyndigheter och att nuvarande problem löses genom en reformering av högskolelag och högskoleförordning. Göteborgs universitet har två huvudinvändningar mot en sådan lösning. För det första är det generella lagar och förordningar för statliga förvaltningsmyndigheter som är mest bekymmersamma inte högskolelagstiftningen. Den andra invändningen utgår från de förslag som framförs i Förvaltningskommitténs slutbetänkande Att styra och ställa förslag till en effektivare statsförvaltning (SOU 2008:118). Här föreslås en renodling och uppstramning av myndigheternas verksamhet. Det är uppenbart att universitet och högskolor, med sin relativt begränsade myndighetsutövning, inte kan kvarstå som förvaltningsmyndigheter i det fall förslagen i detta betänkande genomförs. På uppdrag av Sveriges universitets- och högskoleförbund har Regeringsrättens ordförande Sten Heckscher utfört ett utredningsuppdrag gällande huruvida nuvarande problem för lärosätena kan lösas inom ramen för fortsatt myndighetstillhörighet. Heckschers utredning visar att flexibiliteten i nuvarande struktur är betydligt större än vad autonomiutredningen utgår från när den lägger fram sina förslag, och att det finns stora möjligheter att öka lärosätenas autonomi inom ramen för existerande verksamhetsformer. De förslag Heckscher presenterar synes kunna lösa de problem som identifierats och vägen dit är sannolikt snabbare, effektivare och innebär mindre osäkerhet för svenska lärosäten och deras relation till den övriga statsapparaten än genom autonomiutredningens förslag. De resurser

9 9 / 10 som berörda parter skulle behöva lägga på en omfattande omvandlingsprocess kan istället koncentreras på kärnverksamheterna utbildning, forskning och samverkan med det omgivande samhället. Heckschers förslag utgår från att riksdagen i regeringsformen markerar lärosätenas särställning bland myndigheterna och att man därefter reviderar högskolelagen med hänsyn till den brist på autonomi som föreligger idag. Heckscher menar att högskolelag och annan relevant lagstiftning kan anpassas för att tillgodose framförda krav när det gäller ledning och styrning, personalfrågor, antagnings- och andra studentfrågor samt samverkansfrågor och ekonomiska villkor som förutsätter att lärosätena utgör egna juridiska personer. Som en konsekvens av en sådan revidering kan, enligt Heckscher, stora delar av högskoleförordningen utgå. Så långt det i nuläget går att bedöma, delar Göteborgs universitet denna uppfattning. Att de svenska lärosätena inte utnyttjar de frihetsgrader som finns i dagens system är inte ett hållbart argument mot att ta initiativ till en förändrad styrning av lärosätena. Att flexibiliteten inte utnyttjas fullt ut beror snarast på att högskolesektorn idag utsätts för olika, och ofta dåligt samordnade, styrimpulser samt en generell statlig styrfilosofi för myndigheterna som premierar likriktning. En ökad grad av autonomi, utan de avtal mellan staten och respektive lärosäte som autonomiutredningen föreslår, kommer sannolikt att delvis kompenseras med överenskommelser inom en rad områden mellan lärosätena. Fördelen är att sådana överenskommelser utgår från aktiva val, med utgångspunkt i de förutsättningar och de behov som identifieras inom sektorn. Göteborgs universitet förordar ett regelverk som innebär att universitet och högskolor lyfts bort som förvaltningsmyndigheter men kvarstår inom staten som en specifik typ av myndighet. På detta sätt kan universitet och högskolor definieras och ges en lagstiftning och styrning som betonar och speglar lärosätenas särart samtidigt som de fortsatt utgör en del av staten. Sten Heckscher pekar i sin utredning bland annat på statens ansvarstagande och styrkan för lärosätena i att utgöra en del av staten, jämfört med en situation där staten har att avtalsvägen förhålla sig till ett stort antal självständiga enheter. Ett förslag som i allt väsentligt liknar Heckschers minskar graden av osäkerhet i förändringsarbetet liksom i resultatet av detta. Bland annat därför uppfattar Göteborgs universitet att förslaget har stora möjligheter till en bred, såväl politisk som akademisk förankring och samsyn, vilket bör vara ett grundvillkor för en större reform. Sammanfattningsvis anser Göteborgs universitet att Sten Heckschers förslag presenterar effektiva och snabbt genomförbara lösningar på merparten av de problem som både universitetet och autonomiutredningen identifierat. Göteborgs universitet förordar att regeringen skyndsamt bereder ärendet med Heckschers förslag som utgångspunkt.

10 10 / 10 Yttrandets beredning Göteborgs universitets yttrande över betänkandet Självständiga lärosäten har, efter remissbehandling i organisationen, utarbetats av en arbetsgrupp under ledning av universitetets förvaltningschef. Yttrandet har dessutom behandlats i rektors ledningsråd. Universitetsstyrelsen har behandlat ärendet vid sitt sammanträde den 6 maj och uppdragit åt rektor att avge universitetets yttrande. Pam Fredman P-O Rehnquist