NÄR ENSAM INTE ÄR STARK - Om godmanskapet för ensamkommande barn

Transkript

1 JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet NÄR ENSAM INTE ÄR STARK - Om godmanskapet för ensamkommande barn Josefine Häll Examensarbete i offentlig rätt, 30 hp Examinator: Annika Lagerqvist Veloz Roca Stockholm, Höstterminen 2017

2 ABSTRACT During the last six months of 2015, unaccompanied children applied for asylum in Sweden. 1 According to Swedish law, a custodian shall be appointed for a child who, on arrival in Sweden, is separated from both parents or from any other adult person who may be considered to have entered the parents place. Due to the large amount of children arriving without parents or other guardians during 2015, great demands were made on the Swedish system regarding custodians. At first glance, the Swedish legislation regarding custodians for unaccompanied children may appear to be clear and clearly meeting the requirements set by the European Union and other international actors such as the United Nations. On a closer look, however, the Swedish system regarding custodians for unaccompanied children is containing serious shortcomings practically, which Sweden has been given firm criticism for by the Committee on the Rights of the Child. The main purpose of this essay was to investigate to what extent unaccompanied children's right to a custodian is met by current Swedish legislation. After a review of the requirements set by the EU and the UN as well as a review of the current Swedish system, the conclusion is relatively clear. The Swedish legislation does not meet the requirements set by the European Union and the United Nations. Unaccompanied children s right to a custodian is therefore not met properly. This mostly due to the fact that the legislation on this area is far too summarized. For example, there is no clear guidance regarding when a custodian should be appointed, who can be appointed as a custodian and what tasks the assignment includes. The consequences of the current legislation is that the quality regarding custodians varies considerably, which in the long run affects those who we intend to support, the unaccompanied children. 1 Statistics from the Swedish Migration Agency.

3 SAMMANFATTNING Under det andra halvåret av 2015 sökte ensamkommande barn asyl i Sverige. 2 Enligt svensk lag ska en god man utses för det barn som vid ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe. På grund av det stora antalet barn som kom till Sverige utan föräldrar eller annan vårdnadshavare under 2015 ställdes, och ställs fortfarande, stora krav på det svenska systemet för godmanskap. Vid en första anblick kan den svenska lagstiftningen på området tyckas vara klar och tydligt uppfylla de EU- rättsliga och internationella krav som uppställs. Vid en närmare anblick tycks dock det svenska systemet rörande ensamkommande barn innehålla allvarliga brister i praktiken vilket Sverige fått bestämd kritik för från FN:s barnrättskommitté. Syftet med denna uppsats var att undersöka i vad mån ensamkommande barns rätt till en ställföreträdare tillgodoses genom nuvarande svensk lagstiftning. Efter en genomgång av de EU- rättsliga och internationella krav som uppställs samt en genomgång av det nuvarande svenska systemet är slutsatsen relativt klar. Det svenska systemet rörande godmanskap för ensamkommande barn uppfyller inte de krav EU och FN uppställer. Ensamkommande barns rätt till en ställföreträdare tillgodoses därför inte på ett tillfredsställande sätt genom nuvarande svensk lagstiftning. Att så är fallet beror främst på det faktum att lagstiftningen på området är allt för kortfattad. Till exempel saknas det tydlig vägledning kring när en god man ska utses, vem som kan utses till god man och vad som egentligen ingår i uppdraget. Konsekvenserna av den nuvarande lagstiftningen blir att kvaliteten på gode män i Sverige varierar kraftigt vilket i det långa loppet drabbar de vi avser att stötta, de ensamkommande barnen. 2 Statistik från Migrationsverket.

4 FÖRKORTNINGAR Asylprocedurdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning) Barnkonventionen FN:s konvention om barnets rättigheter, antagen den 20 november 1989 FN:s barnrättskommitté FN:s kommitté för barnets rättigheter Dublinförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat EU Europeiska unionen EU- stadgan Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2010/C 83/02) FB Föräldrabalk (1949:381) FN Förenta nationerna FL Förvaltningslag (1986:223) Lgeb Lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn LMA Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. LVU Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga Mottagandedirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd Prop. proposition SKL Sveriges Kommuner och Landsting Skyddsgrundsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som 4

5 subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning) SoL Socialtjänstlag (2001:453) UNHCR United Nations High Commissioner for Refugees, FN:s flyktingorgan (sv.) UNHCR:s riktlinjer Guidelines on Policies and Procedures in dealing with Unaccompanied Children Seeking Asylum, antagna i februari 1997 UtlL Utlänningslag (2005:716) 5

6 Innehållsförteckning ABSTRACT... 2 SAMMANFATTNING... 3 FÖRKORTNINGAR INLEDANDE AVSNITT BAKGRUND SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR DISPOSITION AVGRÄNSNINGAR METOD OCH MATERIAL RÅDANDE FORSKNINGSLÄGE MOTTAGANDET AV ENSAMKOMMANDE BARN DEFINITION AV ENSAMKOMMANDE BARN MIGRATIONSVERKETS OCH KOMMUNERNAS ÖVERGRIPANDE ANSVAR VILKEN KOMMUN ANSVARAR? SAMMANFATTNING ALLMÄNT OM STÄLLFÖRETRÄDARSKAP VÅRDNADSHAVARES RÄTTIGHETER OCH SKYLDIGHETER OM FÖRMYNDARE GOD MAN I FÖRMYNDARENS STÄLLE SAMMANFATTNING SÄRSKILT OM STÄLLFÖRETRÄDARSKAP FÖR ENSAMKOMMANDE BARN BAKGRUNDEN TILL LAG OM GOD MAN FÖR ENSAMKOMMANDE BARN NÄR EN GOD MAN SKA FÖRORDNAS VEM SOM KAN UTSES TILL GOD MAN VAD SOM INGÅR I UPPDRAGET NÄR UPPDRAGET UPPHÖR MÖJLIGHETER ATT BYTA GOD MAN TILLSYN SAMMANFATTNING GENERELLA OCH SPECIFIKA RÄTTIGHETER RÄTTEN ATT SÖKA ASYL

7 5.2 RÄTTIGHETER ENLIGT BARNKONVENTIONEN RÄTTIGHETER ENLIGT SVENSK RÄTT SAMMANFATTNING INTERNATIONELLA OCH EU- RÄTTSLIGA KRAV PÅ SVERIGE FÖRENTA NATIONERNA Flyktingkonventionen UNHCR:s riktlinjer för mottagande av asylsökande ensamkommande barn FN:s barnrättskommittés allmänna kommentar om ensamkommande barn EUROPARÅDET OCH EKMR EUROPEISKA UNIONEN Asylprocedurdirektivet Skyddsgrundsdirektivet Mottagandedirektivet Dublinförordningen EU- stadgan SAMMANFATTNING AVSLUTANDE DISKUSSION IDENTIFIERADE PROBLEM FÖRSLAG TILL FÖRÄNDRING SLUTSATSER KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING

8 1 INLEDANDE AVSNITT 1.1 Bakgrund Problemet är att det känns som man hänger i ett rep eller något. Och man vet inte om det håller eller kommer det liksom gå sönder? Och allt liksom förloras. Citatet, som är en beskrivning av asylprocessen, kommer från Maajida ett av de barn som Barnombudsmannen intervjuade inför sin årsrapport Vi lämnade allting och kom hit från Under det andra halvåret av 2015 sökte ensamkommande barn asyl i Sverige. 3 Mottagandet av dessa ställde och ställer fortfarande höga krav på alla iblandande, främst Migrationsverket och kommunerna genom socialnämnden. Barn i allmänhet och ensamkommande barn i synnerhet är särskilt utsatta i den humanitära kris som råder. Utöver det faktum att de har tvingats fly från krig och förtryck har de på vägen skiljts från sina familjer och hemmets trygghet. När ett barn kommer till Sverige utan sin eller sina föräldrar eller vårdnadshavare har denne fråntagits sin eller sina naturliga ställföreträdare varför barnets rättigheter måste tillgodoses genom någon annan. I detta läge är tanken att en god man ska träda in. FN:s kommitté för barnets rättigheter, FN:s barnrättskommitté, har i sina rekommendationer framhållit att en god man bör utses inom 24 timmar från barnets ankomst. 4 I en rapport som Barnombudsmannen lagt fram framgår dock att inget av de 450 barn som myndigheten intervjuat fått en god man vid tiden för intervjun, trots att det i vissa fall då hade gått nästan sju månader sedan barnet anlänt till Sverige. 5 FN:s barnrättskommitté uttrycker oro över det svenska systemet, främst över de fakta att gode män inte alltid har med sig tolk till samtal med ensamkommande barn samt att 3 Statistik från Migrationsverket. 4 Committee on the Rights of the Child, Concluding observations 2009 (CRC/C/SWE/4), p Barnombudsmannens rapport, Barn på flykt barn och ungas röster om mottagandet av ensamkommande, s. 9. 8

9 gode män inte har tillräcklig utbildning för uppdraget. 6 Detta är problematiskt ur flera hänseenden, vilket kommer att redogöras för nedan. Sammantaget kan dock framhållas att det är gode mäns uppdrag att tillvarata barnets intressen och att företräda barnet gentemot myndigheter och andra. Om gode män inte är tillräckligt insatta i vad som ingår i uppdraget, eller i värsta fall om god man inte utses i tid, utgör detta en kränkning av barnets rättigheter. 1.2 Syfte och frågeställningar Denna uppsats behandlar godmanskapet ur två perspektiv. Å ena sidan behandlas ensamkommande barns rätt till en ställföreträdare, å andra sidan möjligheterna för gode män att utföra sitt uppdrag på bästa sätt. Uppsatsen behandlar nationella och internationella regler och rekommendationer på området. Syftet är att undersöka i vad mån ensamkommande barns rätt till en ställföreträdare tillgodoses genom nuvarande svensk lagstiftning. Med avstamp i detta syfte utgår uppsatsen från följande frågeställningar: 1. Vad ingår i uppdraget att vara god man till ensamkommande barn? 2. Vad krävs för att bli god man till ensamkommande barn? 3. Vilka krav uppställs på det svenska systemet för godmanskap genom konventionsåtaganden och EU- rätt? 4. Är det nuvarande svenska systemet för godmanskap förenligt med dessa krav? Utifrån dessa frågeställningar är ambitionen att fastställa gällande rätt samt att utreda vilka konsekvenser nuvarande lagstiftning medför utifrån ett barnrättsligt perspektiv. Ämnet kommer att undersökas i ljuset av tesen att det nuvarande systemet innehåller brister som medför att det idag inte är förenligt med de krav som uppställs på Sverige genom konventionsåtaganden och EU- rätt. 6 UN Committee on the Rights of the Child (CRC), General comment No. 6 (2005): Treatment of Unaccompanied and Separated Children Outside their Country of Origin, 1 September 2005, CRC/GC/2005/6, available at: [accessed 27 October 2017], p

10 1.3 Disposition Uppsatsen är uppdelad i två delar. Den första delen, kapitel 2-4, redogör för mottagandet av ensamkommande barn samt för ställföreträdarskap för barn i allmänhet och godmanskap för ensamkommande barn i synnerhet. Den andra delen, kapitel 5-6, tar sikte på de allmänna och specifika rättigheter som är att hänföra till ensamkommande barn samt de internationella och EU- rättsliga krav Sverige har att uppnå på området. Inledningsvis diskuteras vilka som definieras som ensamkommande barn samt hur det svenska systemet rörande mottagandet av ensamkommande barn är uppbyggt (kapitel 2). I kapitel 2 klargörs även ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket och kommuner samt mellan en kommun och en annan. Efter detta följer en redogörelse för hur ställföreträdarskap i allmänhet är uppbyggt i svensk rätt (kapitel 3) och därefter en redogörelse av hur ställföreträdarskapet för just ensamkommande barn skiljer sig från detta (kapitel 4). I kapitel 4 beskrivs även särskilt den gode mannens uppdrag och ansvar. Efter detta redogörs för vilka generella och specifika rättigheter som är att hänföra till barn i allmänhet och ensamkommande barn i synnerhet (kapitel 5) och vilka internationella och EU- rättsliga krav som uppställs på Sverige som stat (kapitel 6). Slutligen görs en avslutande diskussion med slutsatser och återkoppling till det inledande syftet och frågeställningarna (kapitel 7). 1.4 Avgränsningar Redogörelsen behandlar som ovan nämnt ensamkommande barns rättigheter. Redan av den formuleringen har viss avgränsning gjorts men den bör ändå kommenteras. Redovisningen är begränsad till ensamkommande barn som söker asyl i Sverige. Ensamkommande barn som inte söker asyl och asylsökande barn som kommer tillsammans med sina vårdnadshavare undantas därmed. Begreppet ensamkommande barn syftar alltså vidare på ensamkommande asylsökande barn, det vill säga utländska barn som kommer till Sverige för att söka asyl utan förälder eller annan vårdnadshavare. Uppsatsen är även begränsad till att endast behandla de personer som 10

11 behandlas som barn i det svenska rättssystemet. Frågor rörande medicinska åldersbedömningar undantas därmed. 1.5 Metod och material Uppsatsen utgörs i huvudsak av en analys med grund i den rättsdogmatiska metoden. Generellt brukar rättsdogmatik beskrivas som den del av rättsvetenskapen som systematiserar och tolkar rättsregler genom användning av de sedvanliga svenska rättskällorna: lagar, förarbeten, praxis och doktrin. 7 Vad gäller lagstiftning har givetvis lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn, Lgeb, varit i fokus. Med hänsyn till att lagen är relativt kortfattad har dock mycket vägledning även hämtats från förarbetena. Utöver detta har även föräldrabalken (1949:381), FB, och dess förarbeten gett värdefull information i fråga om ställföreträdarskapet som sådant. Doktrin på området är, som nämns ytterligare i nästa avsnitt, sparsam. Utöver den rättsdogmatiska metoden har även rättsanalytisk metod använts. I uppsatsen har det svenska systemet för godmanskap för ensamkommande barn granskats och analysen har skrivits ur ett de lege ferenda- perspektiv där alternativa lösningar presenteras. Rättsanalytisk metod syftar till att analysera och kritisera rätten och är friare i jämförelse med den rättsdogmatiska metoden, som främst är bunden till de sedvanliga rättskällorna. 8 Även i ett rättsanalytiskt arbete är givetvis fastställandet av gällande rätt en viktig del, däremot har denna uppsats ett vidare syfte än att enbart redogöra för de lege lata. För att uppnå detta syfte krävs att material som inte direkt är att hänföra till någon del av den traditionella rättskälleläran används. Detta beror dels på att det saknas vägledande avgöranden från högsta instans på området, dels på att lagstiftningen endast är summarisk och saknar förklaring i många delar. Utöver detta är även, som ovan nämnts, doktrin på området mycket knapp. För att skapa en bild av hur den nuvarande lagstiftningen tillämpas och upplevs i praktiken har vägledning därför till exempel hämtats i rekommendationer och riktlinjer från myndigheter och internationella organ, rapporter från organisationer och myndighetsföreskrifter. 7 Korling, Fredric & Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, Studentlitteratur AB, Lund 2013, s. 21 ff. 8 Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, 3 u., Norstedts Juridik AB, Stockholm 2015, s

12 Exempelvis har Barnombudsmannens rapporter Barn på flykt barns och ungas röster om mottagandet av ensamkommande från 2016 samt Vi lämnade allting och kom hit från 2017 legat till grund för vissa delar av uppsatsen. Syftet med användandet av dessa källor är att få en inblick i hur de barn som faktiskt berörs av den för uppsatsen aktuella frågan upplever arbetet i verkligheten. I den första rapporten, som gjordes mellan oktober och december 2015, mötte medarbetare från Barnombudsmannen omkring 450 ensamkommande barn i åldrarna 9-18 år. Den andra rapporten är en ytterligare fördjupning i situationen för barn på flykt där samma typ av direkta samtal med barn användes. Rapporterna speglar därför i min mening väl hur verkligheten upplevs av ensamkommande barn i Sverige idag och ger tyngd till den rättsanalytiska argumentation som förs. I och med uppsatsämnets internationella karaktär har även EU- rättsligt och folkrättsligt material använts i stor utsträckning. Främst har ledning hämtats från FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, och uttalanden från FN:s barnrättskommitté. Även om barnkonventionen inte ännu gäller som lag i Sverige 9 har den klart påverkat lagstiftningen och tillämpningen av den varför den är både relevant och intressant för denna uppsats. Med hänsyn till det gemensamma EU- rättsliga arbete som förs på migrationsområdet har även förordningar och direktiv från EU haft stor betydelse för den svenska asyl- och migrationsrätten. Likaså har riktlinjer från FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, fungerat som en betydande källa för denna uppsats. Dessa riktlinjer är inte juridiskt bindande men fungerar som en viktig vägledning för staters flyktingskapsbedömningar och är därför relevanta för denna uppsats Regeringen har dock den 6 juli 2017 lämnat över en remiss till Lagrådet med förslag om inkorporering av barnkonventionen, se av- fns- konvention- om- barnets- rattigheter/. 10 Seidlitz, Madelaine, Asylrätt: en praktisk introduktion, 1:2 u., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2014, s

13 1.6 Rådande forskningsläge De specifika rättigheter som är att hänföra till ensamkommande barn har behandlats tidigare i ett flertal framställningar. I början av talet gav regeringen Socialstyrelsen och Migrationsverket i uppdrag att framlägga ett förslag på hur mottagandet av ensamkommande barn kunde förbättras. Detta utmynnade år 2002 i redovisningen Förbättringar i mottagandet av barn från annat land som kommer till Sverige utan medföljande legal vårdnadshavare (s.k. ensamkommande barn) där flera avsnitt berör godmanskapet. I maj 2017 kom en reviderad version av skrivelsen Ett gemensamt ansvar för ensamkommande barn och ungdomar, ett samarbete mellan Migrationsverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Skolverket, Länsstyrelserna och Socialstyrelsen. Skrivelsen beskriver kortfattat vilket ansvar olika aktörer har för ensamkommande barn och unga som söker asyl i Sverige. Syftet var att ge en överskådlig bild av hur ansvaret för ensamkommande barn och unga är fördelat mellan myndigheter, kommuner och landsting och hur samarbetet mellan de olika aktörerna ser ut. Det finns viss doktrin gällande godmanskap tillgänglig. I huvudsak tar dock dessa framställningar sikte på godmanskap för vuxna, se t.ex. Torbjörn Odlöws och Therése Fridström Montoyas avhandlingar på området. Övrig doktrin riktar sig till den som är eller ska bli god man för ensamkommande barn, se t.ex. Eva von Schéeles och Ingemar Strandbergs bok Ensamkommande barns rätt: en vägledning för den gode mannen, kommunen m.fl. eller Ingela Eks och Tommy Hanssons bok God man för ensamkommande flyktingbarn en vägledning. Vad som skiljer dessa tidigare framställningar från denna uppsats är dess karaktär och fokus. De tidigare framställningarna har antingen tagit sikte på att på ett praktiskt sätt beskriva rollerna för de inblandande eller undersöka konsekvenserna av nuvarande lagstiftning på ett ytligare plan. Denna uppsats är tänkt att ha ett tydligare barnrättsperspektiv och på ett djupare plan diskutera vilka problem som kan uppstå med det nuvarande systemet samt vilka förbättringsmöjligheter som eventuellt finns. Vidare har, vilket nämnts ovan, Barnombudsmannen publicerat ett flertal rapporter rörande barn på flykt i allmänhet och ensamkommande barn i synnerhet. I januari år 2016 publicerades rapporten Barn på flykt barns och ungas röster om mottagandet av 13

14 ensamkommande. Därefter publicerades sedan 2017 årsrapporten Vi lämnade allting och kom hit, ett fördjupningsarbete där Barnombudsmannen mött cirka 600 barn och unga som tagit sin flykt till Sverige. Även andra organisationer som arbetar för barns rättigheter har fortlöpande presenterat rapporter där frågor kring godmanskap för ensamkommande barn uppmärksammats. Rädda Barnens rapport Oklart uppdrag från 2010 och Stockholms Stadsmissions rapport Tema: Ensamkommande barn från 2015 är exempel på sådana. 14

15 Del 1 2 MOTTAGANDET AV ENSAMKOMMANDE BARN 2.1 Definition av ensamkommande barn I utlänningslagen (2005:716), UtlL, används begreppet ensamkommande barn. Däremot saknas där en tydlig definition av vem som räknas som ensamkommande barn. Enligt FN:s barnrättskommittés definition är ett ensamkommande barn en person under 18 år som är åtskild från båda sina föräldrar och som inte tas hand om av någon annan vuxen person som enligt lag eller sedvana har sådant ansvar. 11 Artikel 2 l i EU:s skyddsgrundsdirektiv 12 har en snarlik definition. Där talar man om ett ensamkommande barn som en underårig som anländer till en medlemsstats territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller praxis i den berörda medlemsstaten ansvarar för honom eller henne, så länge vederbörande inte faktiskt tas om hand av en sådan person. I skyddsgrundsdirektivet omfattar begreppet också, utöver underåriga som anländer till ett land utan en vuxen, en underårig som lämnas ensam utan medföljande vuxen efter det att han eller hon rest in på en medlemsstats territorium. Den svenska definitionen har främst hämtats från just skyddsgrundsdirektivet. Direktivets definitioner återspeglas i 2 Lgeb där det stipuleras att en god man ska förordnas om barnet vid ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe. Detsamma gäller enligt Lgeb om barnets föräldrar, eller en annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, efter barnets ankomst av någon orsak upphör att kunna utöva 11 CRC/GC/2005/6, p Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning). 15

16 förmyndarskapet eller vårdnaden. Definitionen återfinns även i 1 b lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., LMA. 2.2 Migrationsverkets och kommunernas övergripande ansvar Uppsatsen syftar som ovan nämnts till att utreda i vad mån ensamkommande barns rätt till en ställföreträdare tillgodoses genom nuvarande svensk lagstiftning. För att senare kunna dyka djupare i just detta syfte måste inledningsvis en beskrivning av mottagandet av ensamkommande barn göras. Anledningen till detta är att mottagandet har mycket stor betydelse för just förordnandet av en god man. Majoriteten av de asylsökande som kommer till Sverige uppmärksammas i samband med att de anmäler sig vid någon av Migrationsverkets ansökningsenheter. Naturligt är därför att det är Migrationsverket som har det övergripande ansvaret för personer som omfattas av UtlL. I detta ansvar ingår bland annat att erbjuda den enskilde boende medan personen väntar på beslut (2 LMA). En viss skillnad gäller dock när det rör sig om ensamkommande barn. I dessa fall ska Migrationsverket anvisa en kommun att ordna med boende för barnet (3 LMA). Vilken kommun som ansvarar för ett ensamkommande barn beror på i vilket steg av asylprocessen barnet befinner sig. Den kommun barnet befinner sig i när det ger sig till känna för en svensk myndighet betraktas som ankomstkommun. Ankomstkommunen ansvarar för det initiala mottagandet, främst i form av ett tillfälligt boende. 13 De tillfälliga boenden som ankomstboenden innebär är menade att vara just tillfälliga och ska enligt FN:s barnrättskommitté avse kortast lämpliga tid. 14 Detta beror på att det är viktigt att barn får möjlighet att bo i en trygg och stabil miljö som uppmuntrar till barnets allmänna utveckling, något som ankomstboendena normalt sett inte är anpassade för. 13 Socialstyrelsens handbok om socialnämndens ansvar och uppgifter ensamkommande barn och unga, s CRC/C/GC/6, p

17 När barnet fått sin asylansökan registrerad 15 ska Migrationsverket anvisa barnet till en anvisningskommun. Först när barnet anvisats anses barnet vistas i anvisningskommunen i den mening som avses i 2 a kap. 1 SoL (3 LMA). Migrationsverkets egen målsättning är att anvisa alla barn inom 48 timmar från att barnet först kommit i kontakt med svenska myndigheter. 16 Enligt förarbetena till LMA kräver principen om barnets bästa att anvisning till en anvisningskommun sker i omedelbar anslutning till barnets asylansökan. 17 Trots detta kan dock utläsas i Barnombudsmannens första rapport att många barn blir kvar i ankomstboenden under en längre tid, ibland så länge som en månad. 18 Det är anvisningskommunerna som har det långsiktiga ansvaret för ensamkommande barn, det vill säga ansvar för ett permanent boende, daglig omsorg, eventuellt särskilt stöd och skolgång. 19 Det är även överförmyndaren i anvisningskommunen som ansvarar för att en god man utses. Den huvudsakliga grunden för varför man valt att lägga detta ansvar på kommunerna är den så kallade normaliseringsprincipen, vilken innebär att alla barn som vistas i Sverige så långt som möjligt ska omfattas av samma regler och samma sociala omvårdnadssystem. 20 Av förarbetena till LMA framgår att kommunernas ökade ansvar beror på att socialtjänsten, i och med sin långa erfarenhet av vård och omsorg för just barn, har stor kompetens och därför är bättre lämpad än Migrationsverket att ansvara för mottagandet av ensamkommande barn. 21 Utöver detta ansågs ett sådant system även bidra till en klarare ansvarsfördelning mellan stat och kommun. Tanken med att ge anvisningskommunerna det långsiktiga ansvaret är alltså att se till att ensamkommande barns behov tillgodoses på samma sätt som andra barn i Sverige. Det övergripande målet för mottagandet av ensamkommande barn är att barnet ska erbjudas ett tryggt och säkert boende och få rätt stöd efter behov. 15 För att barnets asylansökan ska kunna registreras krävs undertecknande från en vuxen. Normalt brukar det offentliga biträdet bekräfta asylansökan om ingen god man utsetts /16:SoU18, s Prop. 2012/13, s Barnombudsmannens rapport från 2016, s Socialstyrelsens handbok, s Prop. 2005/06:46, s Prop. 2005/06:46, s

18 I propositionen till LMA anförde regeringen att det skulle träffas överenskommelser mellan kommuner och Migrationsverket om mottagandet av ensamkommande barn. 22 På så sätt skulle kompetensen främst koncentreras till just dessa kommuner. Tanken var att det främst skulle vara kommuner som träffat överenskommelser med Migrationsverket som skulle ansvara för mottagandet av ensamkommande barn. Vid denna tidpunkt hade ett flertal kommuner visat sig intresserade av denna typ av uppgörelser. Det saknades därför anledning att anta att det skulle uppstå brist på kommuner som träffat överenskommelser med hänsyn till den prognos som då fanns där det var fråga om relativt få ensamkommande barn. 23 I dagsläget ser situationen dock mycket annorlunda ut och behovet av mottagande kommuner har ökat kraftigt. Mot bakgrund av det ökade antalet ensamkommande barn som kommer till Sverige samt det faktum att barnet kan ge sig till känna för svenska myndigheter i vilken kommun i landet som helst föreslog regeringen därför att Migrationsverket ska kunna anvisa ensamkommande barn till en kommun, även om denna kommun inte har träffat en överenskommelse om mottagande och utan att det föreligger särskilda skäl. 24 Regeringen framhåller att det bästa för ett ensamkommande barn är att snabbt bli anvisad till en kommun där barnet kan få ett långsiktigt boende och det stöd det behöver. I regel har en kommun som har en överenskommelse med Migrationsverket bättre förutsättningar för att förbereda mottagandet. Mot bakgrund av detta menade regeringen därmed att huvudregeln även fortsättningsvis bör vara att mottagandet av ensamkommande barn bygger på en frivillig överenskommelse mellan staten och kommunerna. Däremot framhåller regeringen att det, för de fall det saknas plats i en kommun som träffat en sådan överenskommelse, är bättre att barnet anvisas till en annan kommun än att barnet blir kvar i ankomstkommunen en längre tid Vilken kommun ansvarar? I normalfallet är det, som ovan nämnts, överförmyndaren i anvisningskommunen som ansvarar för att barnet får en god man utsedd. Det kan antingen ske på 22 Prop. 1993/94:94, s Prop. 2005/06:46, s Prop. 2012/13: Prop. 2012/13:162, s

19 överförmyndarens eget initiativ eller på ansökan av Migrationsverket alternativt socialnämnden i den kommun där barnet vistas. 26 I vissa fall blir barnet kvar i ankomstkommunen under en längre tid. Ansvaret för att utse en god man vilar då på överförmyndaren i ankomstkommunen. 27 Det har också i dessa fall blivit ankomstkommunen som ytterst ansvarar för att se till att barnet får det stöd och den hjälp det behöver enligt socialtjänstlagen, detta eftersom barnet kommit att vistas i den kommunen enligt 2 a kap. 1 SoL. 2.4 Sammanfattning Migrationsverket och kommunerna delar ett viktigt ansvar i fråga om mottagandet av ensamkommande barn. Inledningsvis ansvarar Migrationsverket för att barnet får ett tillfälligt boende i en ankomstkommun. När barnets asylansökan registrerats ansvarar sedan Migrationsverket för att anvisa barnet till ett mer långsiktigt boende i en så kallad anvisningskommun. Det är sedan anvisningskommunen som ansvarar för omsorg, skolgång och särskilt stöd. Det är även, i normalfallet, överförmyndaren i anvisningskommunen som ansvarar för att utse en god man. 26 Prop. 2012/13:162, s Prop. 2012/13:162, s

20 3. ALLMÄNT OM STÄLLFÖRETRÄDARSKAP 3.1 Vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter För att möjliggöra ett besvarande av uppsatsens huvudsakliga syfte bör en kort redogörelse göras av vad en vårdnadshavare har för rättigheter och skyldigheter. Detta på grund av att godmanskapet för ensamkommande barn i stor utsträckning är baserat på det ställföreträdarskap som regleras i FB. I fråga om ställföreträdarskapet för barn skiljer FB mellan två funktioner, vårdnad och förmynderskap. De grundläggande bestämmelserna härom finns i 6 och kap. FB. I de allra flesta fall har barn minst en naturlig ställföreträdare i form av en förälder. Enligt 6 kap. 2 står ett barn under vårdnad av båda föräldrarna, eller en av dem, om inte rätten anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Huvudregeln enligt svensk rätt är därmed att barnets föräldrar även är barnets vårdnadshavare. Enligt 6 kap. 1 FB har barn rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. I rätten till omvårdnad ingår inte endast rätten för barnet att få sina materiella behov tillfredsställda, den del som kan hänföras till barnets psykiska behov är minst lika viktig. I barnets rätt till trygghet ingår bland annat att få leva i ett stabilt förhållande och att ha någon att lita på. Till en god vård och fostran hör att barnet får känna att det behövs och att barnet får pröva sin förmåga och utveckla sina inneboende resurser för att efter hand frigöra sig från sitt beroende av vårdnadshavarna. I en god fostran ligger också att barnet får lära sig att sätta gränser för sitt handlande och att ta ansvar. 28 I 6 kap. 2 2 st. FB stipuleras att den som har vårdnaden om ett barn ansvarar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov enligt 1 blir tillgodosedda. Vårdnadshavaren ska även se till att barnet får en tillfredsställande försörjning och utbildning. Enligt 6 kap. 2 a FB ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid en bedömning av barnets bästa ska särskild vikt fästas vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för 28 Prop. 1981/82:168, s

21 övergrepp, att barnet olovligen förs bort, hålls kvar eller annars far illa samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn ska alltid tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Om barnets rätt att självt få medverka i frågor som rör barnets personliga angelägenheter finns särskilda bestämmelser i 6 kap. 11 FB. Där fastställs att vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter men att vårdnadshavaren därvid, i takt med barnets stigande ålder och utveckling, ska ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. 3.2 Om förmyndare En förmyndare är i stora drag ansvarig för barnets tillgångar. Funktionen förmyndare är alltså av mer ekonomisk natur och skiljer sig därför från vårdnadshavarrollen som tar sikte på ett bredare och mer omsorgsinriktat ansvar. För barn som står under vårdnad av båda föräldrarna är föräldrarna förmyndare (10 kap. 2 FB). Om barn endast står under vårdnad av en förälder är denne ensam förmyndare (10 kap. 2 2 st. FB). Om en minderårig inte har någon förmyndare ska rätten förordna en sådan (10 kap. 5 FB). En förälder som är förmyndare ska enligt 12 kap. 1 1 st. FB förvalta barnets tillgångar och företräda barnet i angelägenheter som är att hänföra till dessa tillgångar. Förvaltningen av barnets tillgångar ska bestå i att tillgodose barnets intressen. 29 När föräldrar även är förmyndare bestämmer de i stor utsträckning själva hur barnets egendom ska förvaltas och underkastas inte någon offentlig kontroll. Detta beror på att utgångspunkten är att föräldrar har barnets bästa för ögonen och att en långtgående samhällelig kontroll därmed är onödig. 30 Förmyndarskapet består till dess att barnet uppnår myndig ålder. 3.3 God man i förmyndarens ställe Om en förmyndare på grund av sjukdom eller någon annan orsak inte kan utöva förmyndarskapet ska överförmyndaren förordna en god man att i förmyndarens ställe vårda den minderåriges angelägenheter (11 kap. 1 FB). Detsamma gäller om det av 29 Singer, Anna, Barnets bästa: Om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, 6 u., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2012, s Se t.ex. prop. 1993/94:

22 någon anledning är olämpligt att föräldern i egenskap av förmyndare företräder barnet. I ett sådant läge ska då en god man utses för att föra barnets talan. I 11 kap. 2 FB finns ett antal situationer då en god man kan vara behövlig. Det kan till exempel röra sig om att det finns en intressekonflikt mellan barnet och föräldern eller att det pågår en rättegång mellan barnet och föräldern varför föräldern i egenskap av förmyndare inte kan företräda barnet. För att kunna utses till god man enligt FB krävs det att personen är rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig (11 kap. 12 FB). Gode män ska fullgöra sina skyldigheter på ett omsorgsfullt sätt och har som primär uppgift att alltid handla på det sätt som är bäst för barnet. 3.4 Sammanfattning Enligt FB kan en god man endast utses i förmyndarens ställe, det vill säga för att förvalta barnets tillgångar. En god man kan därmed inte, enligt FB, utses i vårdnadshavarens ställe. 22

23 4. SÄRSKILT OM STÄLLFÖRETRÄDARSKAP FÖR ENSAMKOMMANDE BARN 4.1 Bakgrunden till lag om god man för ensamkommande barn Som ovan nämnt skiljer FB på funktionen vårdnadshavare och funktionen förmyndare. I FB finns även möjligheten att för ett barn utse en särskilt förordnad vårdnadshavare. Detta kan ske om båda föräldrarna brister i sin omsorg på så sätt att det medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, om ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet och det är uppenbart att det är bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå, om båda föräldrarna är varaktigt hindrade att utöva vårdnaden eller om båda föräldrarna avlider. Det saknas dock möjlighet att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare för ensamkommande barn enligt reglerna i FB. Detta beror dels på att barnet sannolikt har föräldrar någonstans och dels eftersom svensk rätt enbart är tillämplig på den som har hemvist i Sverige. 31 Mot bakgrund av detta kan alltså en god man i FB:s mening inte utses i både vårdnadshavarens och förmyndarens ställe utan enbart för att förvalta barnets tillgångar. Ett ensamkommande barn är skilt från den som enligt svensk rätt normalt sett anses vara vårdnadshavare. Detta medför problem i och med att vårdnadshavaren har ensam beslutanderätt i frågor som rör barnets personliga förhållanden. Det kan givetvis finnas fall där det inte är okänt vem vårdnadshavaren är men det torde vara mycket svårt för denne att fatta beslut i frågor som rör barnet när barnet befinner sig i Sverige. I propositionen till Lgeb framhölls därför att det måste anses bristfälligt att en god man för ensamkommande barn enbart har i uppdrag att agera i förmyndares ställe. 32 Det påpekades även att det saknades tydliga riktlinjer kring vem som tar över ansvaret för de uppgifter en vårdnadshavare normalt har. För att tillgodose barnets behov, såväl personliga som ekonomiska, infördes därför Lgeb Se 4 kap. 2 och 3 lag (1904:26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap där det kommer till uttryck att den stat där den underårige är medborgare anses i första hand ha behörighet att förordna en förmyndare. 32 Prop. 2004/05:136, s Prop. 2004/05:136, s

24 Huvudsyftet med införandet av lagen var att stärka skyddet för de barn som, av flyktingskäl eller andra skäl, kommer ensamma till Sverige och söker uppehållstillstånd här. 34 Tanken var att ensamkommande barn skyndsamt skulle förses med en god man och att den gode mannen skulle ges möjlighet att träda i både vårdnadshavares och förmyndares ställe. 4.2 När en god man ska förordnas Ett ensamkommande barn är skilt från sin eller sina vårdnadshavare vilket, som ovan nämnts, medför en rad praktiska problem. Vad som ovan beskrivs som vårdnadshavarens skyldigheter kan omöjligt tillgodoses av barnets vårdnadshavare om barnet är skilt från denne, även om vårdnadshavaren är känd för svenska myndigheter. Enligt 2 Lgeb ska därför en god man utses för det barn som vid ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe. Den gode mannen ska vara lämplig att i vårdnadshavares och förmyndares ställe ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter. En god man ska enligt 3 2 st. Lgeb förordnas så snart som möjligt, enligt förarbetena i omedelbar anslutning till barnets asylansökan. 35 FN:s barnrättskommitté har i sina rekommendationer till Sverige framhållit att en god man bör utses inom 24 timmar efter barnets ankomst. 36 Det är överförmyndaren som ska förordna en god man för barnet. Detta sker antingen på överförmyndarens eget initiativ eller på ansökan av Migrationsverket alternativt socialnämnden i den kommun där barnet vistas. Om anvisningen av barnet från det tillfälliga boendet till en anvisningskommun går snabbt är det överförmyndaren i anvisningskommunen som förordnar en god man. Om barnet däremot blir kvar i ankomstkommunen under en längre tid ansvarar överförmyndaren i 34 Prop. 2004/05:136, s Prop. 2012/13:162, s CRC/C/SWE/4, p

25 ankomstkommunen för att en god man förordnas. I dessa fall har också ankomstkommunen blivit ytterst ansvarig för stöd och hjälp till barnet enligt SoL Vem som kan utses till god man Frågan om vem som kan utses till god man för ensamkommande barn regleras i 4 Lgeb. Här görs en hänvisning tillbaka till 11 kap. 12 och 13 FB som stipulerar att en god man ska vara erfaren, rättrådig och i övrigt lämplig för uppdraget. Av förarbetena framgår att det inte är någon särskild kategori av personer som undantas med anledning utav detta utan att det i sådana fall handlar om motstridiga intressen i det enskilda fallet. 38 Den som utses för uppdraget ska ha förmåga att aktivt tillvarata barnets intressen i förhållande till bland annat de myndigheter och organisationer som barnet har anledning att komma i kontakt med. 39 Detta förutsätter att den gode mannen står fri från sådana instanser och kan agera utan risk för intressekonflikter. I RH 2016:59 ansågs det inte lämpligt att den som är ledamot i ett utskott inom den kommunala förvaltningen som hanterar frågor hänförliga till ensamkommande barn utses som god man för ett sådant barn i samma kommun. Detta rättsfall utgör ett exempel på när det anses föreligga intressekonflikt mellan ett uppdrag och uppdraget som god man för ensamkommande barn. När det gäller godmanskapet för ensamkommande barn ska man, vid bedömningen av om den som utses är lämplig för uppdraget, även särskilt fästa vikt vid den utsatta situation som barnet befinner sig i. God man ska ha kunskap om barns behov i olika åldrar och ha förståelse för deras situation. Utöver detta ska god man även ha goda kunskaper om det svenska samhället, behärska god svenska både skriftligen och muntligen och vara opartisk i förhållande till myndigheter. God man ska även ha kunskap om utlänningsärenden och den svenska asylprocessen Prop. 2012/13:162, s Prop. 2004/05:136, s Prop. 2004/05:136, s Sveriges Kommuner och Landsting, God man för ensamkommande barn, ( 25

26 Det finns inget formellt utbildningskrav för den som vill bli god man utan det är upp till överförmyndaren att avgöra om personen har tillräckliga kunskaper. I detta ligger också ett ansvar för att erbjuda utbildning till de som har behov av det och se till att nödvändig information når fram. Den 1 januari 2015 infördes en ny regel i 19 kap. 18 FB. Enligt denna har överförmyndaren en skyldighet att erbjuda den utbildning som gode män behöver för att de ska kunna utföra uppdraget på ett rättssäkert sätt. 41 Det kan innebära utbildning om hur uppdraget ska utföras, men det kan också innebära utbildning om till exempel psykiska funktionsnedsättningar. I förarbetena till 19 kap. 18 FB framhålls att överförmyndaren bör ha ett övergripande ansvar för att utbildning kommer till stånd. 42 Det behöver dock inte vara överförmyndaren själv som håller i utbildningen. Utöver detta är överförmyndaren även skyldig att ge råd om gällande lagstiftning samt lämna upplysningar som rör myndighetens verksamhetsområde enligt 4 förvaltningslag (1986:223), FL. 4.4 Vad som ingår i uppdraget Uppdraget god man syftar ytterst till att tillförsäkra barnet en trygg tillvaro under dennes första tid i landet, att hjälpa barnet i kontakten med svenska myndigheter samt att se till att barnet får det stöd han eller hon behöver. 43 En god man för ensamkommande barn får därför laglig möjlighet att utföra samma uppdrag som både vårdnadshavare och förmyndare. 44 I propositionen till Lgeb konstateras att den gode mannen bör ha rätt och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barnets angelägenheter, såväl personliga som ekonomiska och rättsliga. Vad som dock måste framhållas är att den gode mannen, i likhet med vad som gäller för vårdnadshavare, ska ta den hänsyn till barnets synpunkter och önskemål som dess ålder och utveckling kan ge anledning till. 45 mandebarnochunga/overformyndaregodman/godmanensamkommandebarn.3609.html), lydelse Prop. 2013/14: Prop. 2013/14:225, s Prop. 2004/05:136, s Singer, Anna, Barnets bästa: Om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, 6 u., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2012, s Prop. 2004/05:136, s

27 Lgeb saknar tydliga definitioner av vad som ingår i godmanskapet och vad som i praktiken anses vara de konkreta uppgifterna för en god man tycks variera. Regeringen har i förarbeten uttryckt en ovilja att närmare precisera vad som ingår i uppdraget för gode män. 46 Motiveringen till detta är att det, med hänsyn till den skiftande karaktär uppdragen kan ha, inte är möjligt att i lag närmare precisera vad som ingår i ett godmanskap eller förvaltarskap. 47 Samtidigt framhålls dock att det är viktigt för en ställföreträdare att veta vad som faller inom respektive utanför ett uppdrag och därmed vilka uppgifter ställföreträdaren inte förväntas utföra. Regeringen menar dock att detta är något som bör fångas upp genom ökade utbildningsinsatser och alltså inte genom en mer specifik lagtext. 48 Det har dock efterfrågats förtydliganden kring vad som faktiskt ingår i uppdraget vilket tyder på en osäkerhet i frågan. 49 Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har närmare preciserat uppdragets innehåll. SKL beskriver den gode mannen som en spindel i nätet, någon som ska se till att barnet får en bra första tid i Sverige. 50 Enligt SKL ingår det i uppdraget för den gode mannen att: Ansöka om uppehållstillstånd i de fall det offentliga biträdet inte redan ansökt Biträda barnet vid utredning hos Migrationsverket Biträda barnet vid möten hos det offentliga biträdet Söka aktuella bidrag från Migrationsverket och socialtjänsten Se till att barnet får komma på en hälsoundersökning Företräda barnet vid hälso-, sjuk- och tandvård Se till att barnet får en fungerande skolgång Delta i utvecklingssamtal 46 Prop. 2013/14:225, s Prop. 2013/14:225, s Prop. 2013/14:225, s Prop. 2013/14:225, s Sveriges Kommuner och Landsting, God man för ensamkommande barn, ( mandebarnochunga/overformyndaregodman/godmanensamkommandebarn.3609.html), lydelse

28 Besluta om skolresor Förvalta barnets tillgångar, även dagersättning och andra bidrag Kontrollera att ersättningar och bidrag kommer barnet till godo Teckna hyreskontrakt efter beviljat tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd Företräda barnet vid köp av varor och tjänster Samtycka till placering av barnets boende Ansöka om kontaktperson eller annat bistånd hos socialtjänsten Medverka till kontakt med föräldrar och släktingar Företräda barnet om det utsätts för brott Företräda barnet om det begår brott Vara ett stöd för barnet. Utöver denna uppräkning är det även upp till god man att meddela överförmyndaren om barnet flyttar till annan kommun och om uppehållstillstånd beviljats, att redovisa uppdraget till överförmyndaren samt att anmäla om eget obestånd uppkommit eller annat förhållande som kan påverka förordnandet. 51 Den gode mannen har däremot ingen försörjningsplikt gentemot barnet och ansvarar inte för den faktiska vården. Det är därför inte den gode mannens uppdrag att följa med barnet till skolan eller till olika aktiviteter. Det är inte heller den gode mannens uppdrag att följa med barnet vid exempelvis läkarbesök. Dessa uppgifter anses istället ingå i kommunens ansvar för den faktiska vårdnaden och den dagliga omsorgen. Det ingår inte heller i gode mans uppdrag att följa med barnet på sociala aktiviteter. Ett beslut om kontaktperson enligt 3 kap. 6 b SoL kan istället fattas som ett stöd för barnet vid sådana tillfällen. Enligt denna paragraf får socialnämnden utse en särskild person, kontaktperson, eller en familj, kontaktfamilj, med uppgift att hjälpa den enskilde och hans eller hennes närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. 51 Sveriges Kommuner och Landsting, God man för ensamkommande barn, ( mandebarnochunga/overformyndaregodman/godmanensamkommandebarn.3609.html), lydelse

29 4.5 När uppdraget upphör Godmanskapet upphör utan särskilt beslut när barnet fyller 18 år (5 3 st. Lgeb). Om barnet beviljas uppehållstillstånd i Sverige ska socialnämnden i den kommun där barnet vistas väcka talan om en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt 6 kap. 8 a FB (10 Lgeb). Även då upphör godmanskapet. Det kan även upphöra om barnets föräldrar kommit till Sverige och därmed kan utöva förmyndarskapet och vårdnaden, om barnet varaktigt lämnat Sverige eller om det är uppenbart att god man inte behövs. I sådana situationer beslutar överförmyndaren om upphörandet. God man själv har även rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag, han eller hon är dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man har utsetts (6 Lgeb). Om överförmyndaren finner att den gode mannen gjort sig skyldig till missbruk eller försummelse i uppdraget får överförmyndaren självmant ta upp frågan om upphörande av godmanskap och om entledigande av en god man. Överförmyndaren ska i ett sådant läge ge barnet tillfälle att yttra sig, om det kan ske och det inte är obehövligt (7 2 st. Lgeb). Innan en god man entledigas ska även han eller hon ges tillfälle att yttra sig (9 Lgeb). Om det kan innebära fara för barnet att entledigandet dröjer får överförmyndaren fatta ett interimistiskt beslut om omedelbart entledigande. 52 Överförmyndarens beslut får överklagas till tingsrätten Möjligheter att byta god man Om den som har god man upplever att arbetet inte fungerar på ett tillfredsställande sätt kan personen ansöka om byte av god man. En sådan ansökan ska lämnas in till överförmyndarförvaltningen i den kommun personen bor i. När överförmyndarförvaltningen får en sådan ansökan kontaktas den gode mannen för att i ett första skede undersöka om även denne vill bli utbytt från sitt uppdrag. Om så är fallet gör överförmyndarförvaltningen ett byte så snart de hittat en ny god man Von Schéele, Eva & Strandberg, Ingemar, Ensamkommande barns rätt: En vägledning för den gode mannen, kommunen m.fl., 4 u., Wolters Kluwer AB, Stockholm 2017, s Se 12 Lgeb och 20 kap. 6 FB. 54 Stockholms stad, Byte av god man eller förvaltare, ( man- och- formyndare/byte- av- god- man- eller- forvaltare/?kontakt), lydelse