Ekonomiskogarna smälter in i landskapsbilden

Transkript

1 Ekonomiskogarna smälter in i landskapsbilden

2 Det finländska landskapet är skogligt. I det omfattande skogslandskapet ger vattendragen mångform åt naturlandskapet medan vägar och åkrar berikar kulturlandskapet. Skogarna är vår ekonomiskt viktigaste naturtillgång. Utnyttjandet av skogstillgångarna förr, nu och i framtiden påverkar väsentligt den landskapsbild vi lever i. Beaktandet av landskapsbilden är tillsammans med naturvården och vattenvården en väsentlig del av ett hållbart skogsbruk. Det allmänna målet med virkesproduktionen är en god lönsamhet. Lönsamheten uppnås då vi följer en sådan helhet av åtgärder inom virkesproduktionen som ger ett så stort nuvärde av nettovärdet som möjligt. I allmänhet används en räntefot på tre procent (reell). Helheten av åtgärder inom virkesproduktionen finns samlade i Råden i god skogsvård som har sammanställts under ledning av Tapio. Råden i god skogsvård grundar sig på forskningsresultat, erfarenhet och en gemensam syn på god skogsvård. Handbok för ekonomiskogar Innehåll Betraktaren och virkesproduktionen i landskapsbilden 3 Identifiera landskapets värde 4 Avverkningsytan avgränsas enligt naturförhållandena i terrängen 6 Randområdena avgränsar skogen från det öppna landskapet 8 Naturvårdsträden ger landskapet variation 10 Gör närmiljön trivsam 12 Mot bioekonomi 15 Den här handboken i landskapsvård riktar sig till dem som eftersträvar en lönsam virkesproduktion i sina ekonomiskogar. Målet med den här handboken är att erbjuda planeringstips åt skogsägare, skogsbrukets aktörer och alla medborgare som är intresserade av att på frivillig väg beakta landskapet i sitt skogsbruk. Den lokala naturen definierar skogslandskapet, dess växtlighet och mångsidiga variation. Målet med skötseln av skogslandskapet är att bringa åtgärderna inom virkesproduktionen och landskapsbilden i balans samt att bevara närlandskapet trivsamt. Då landskapet beaktas som en del av den lönsamma virkesproduktionen inspireras vi att identifiera och utveckla landskapet. Beaktandet av landskapet vid virkesproduktionen medför endast små kostnader. 2

3 Betraktaren och virkesproduktionen i landskapsbilden Ungefär var femte förnyelseyta i våra ekonomiskogar är synlig för betraktaren. Avverknings- och skötselarbeten som görs efter övervägande och med beaktande av landskapets värde resulterar i ett allt mer mångformigt och öppnare skogligt landskap. En fungerande informationsgång mellan skogsägare, virkesköpare och skogsmaskinförare är väsentlig för att uppnå ett hållbart skogsbruk. Landskapets värde övervägs vid till exempel en stämplingspost utgående från skogens besökstryck, dess synlighet och hur intressant objektet är. När frågorna kring landskapet blir en del av den dagliga verksamheten inom skogsbruket kan vården av landskapsbilden förverkligas kostnadseffektivt som en del av en lönsam virkesproduktion. Lösningar som är lyckade med tanke på landskapet beaktar också biodiversitet och vattenvård. Avkastning och landskap Det här materialet är avsett att underlätta förverkligandet av landskapsvård. Information om landskapsfrågor behövs vid skogsbruksplanering, vid virkesaffärer, vid hyggesplanering, vid avverkningar och skogsvård samt vid rådgivning åt skogsägare. Den här handboken innehåller information och tips för skogsvård med målet att förbättra rekreationsanvändningen, landskapet eller biodiversiteten. Mer noggrann information är det skäl att inhämta från andra källor. Det finns idag ett rikligt och mångsidigt utbud av information om de här ämnesområdena. Landskapet kan utnyttjas kommersiellt genom uthyrning på samma sätt som handeln med rekreationsvärden förverkligas. Information om den här nya verksamhetsmodellen fås från skogsbranschens publikationer och från MTK:s webbplats (på finska). För de flesta skogsägare är virkesförsäljning den enda inkomstkällan från skogen. Förnyelse av skogen vid rätt tidpunkt, väl förverkligade förnyelsearbeten och vård av plantskogar producerar på ett lönsamt sätt värdefull råvara för den träbaserade bioekononmin. Det skogliga landskapet förändras snabbt då en ny trädgeneration växer upp. 3

4 Identifiera landskapets värde Landskapets värde övervägs utgående från skogens besökstryck, dess synlighet och hur intressant objektet är. Det lönar sig att ta landskapet i beaktande vid planeringen av avverkningsobjekt som är synliga för betraktaren antingen i närmiljön eller i landskapsbilden. Betraktaren rör sig längs trafikleder, i skogar i närheten av bebyggelse samt på områden avsedda för rekreation och turism. Objekten är synliga på backkrön, fjäll, åsar, berg, i strandskogar och på öar samt i randområden mot odlingslandskapet. Information om intressanta platser i skogen finns samlade i myndigheternas och den offentliga sektorns lägesbundna data och publikationer. Med landskapet i närmiljön avses den utsikt som öppnar sig direkt framför betraktaren och där detaljerna kar urskiljas. Landskapsbilden öppnar sig i fjärran på ett vitt område. Då en avverkningsyta kan betraktas både som en del av närmiljön och som en del av den större landskapsbilden ska den som anses viktigare prioriteras. Trots att människor uppfattar det skogliga landskapet på olika sätt, finns det vissa generella principer för planeringen av olika ingrepp i landskapet. Med en lyckad planering och ett lyckat genomförande av skogsbruksåtgärder åstadkommer vi ett vackert skogslandskap. Såväl skogsägarna, skogarnas rekreationsanvändare och hela samhället drar nytta av ett vackert skogslandskap. Utgångspunkten för planeringen med beaktande av landskapet är frivilligt för skogsägaren. Många stigar som är i rekreationsbruk finns i närheten av ekonomiskogar. Ju fler egenskaper det finns i närheten av eller på objektet som planeras, desto viktigare är objektet i landskapsbilden: Besökstrycket i skogen bebyggelse och fritidsbostäder inkvarterings- och turismservice friluftsleder och - konstruktioner vägtrafik Skogens synlighet skogar på krön och i branter strandskogar övergångszoner mellan skogen och åkrar eller myrar skogar som är synliga från utsiktsplatser skogar invid viktiga färdleder Skogens förmåga att fängsla objekt som är viktiga för skogsägaren landskap som definierats som värdefulla natur- och kulturobjekt småvatten Mera information: Skogsforskningsinstitutets Nationella modell för klassificering av skogslandskapens sensibilitet Valtakunnallinen metsämaiseman herkkyysluokitus en tillämpning och utveckling för användning vid bergkullsträckningen i Kajanaland och Kuusamo. 4

5 Ju fler fritidsinvånare det finns i närheten av skogen, desto viktigare är objektet ut landskapets synvinkel. Ett av kriterierna som används då man definierar värdet av skogslandskapet är hur synlig skogen är. Branter, randområden och backkrön är synliga för - förbipasserande och är därför landskapsmässigt viktiga. Vid planeringen är det viktigt att beakta från vilken riktning landskapet betraktas. Utgående från detta tar man besluten gällande avverkningen. Ser betraktaren förnyelseytan från vägen mot vattendraget eller från vattendraget mot öppningen i terrängen? Det lönar sig att vårda skogen nära det egna hemmet, samtidigt får man ett vackert landskap. 5

6 Avverkningsytan avgränsas enligt naturförhållandena i terrängen Böljande och krökta avgränsningar lämpar sig på plan mark och i skogar i backig terräng. Målsättningen med avgränsningen av avverkningsytan är att det bildas ett omväxlande och naturligt skogslandskap. I sluttningar, på backkrön och på plan mark behövs olika typer av lösningar för hur avverkningsytan avgränsas. Avverkningsytans avgränsning följer det övergripande formspråket i landskapsbilden där man utnyttjar backar, kullar och dalgångar. I närmiljön följer avverkningsytornas avgränsningar terrängens småskaliga former. En lyckad avgränsning av avverkningsytan intresserar den som betraktar landskapet och lockar till att utforska avverkningsytan och till att bekanta sig med skogen och utsikten i omgivningen. Spåret av människohanden syns inte för tydligt. Behandlingen av skogen planeras och förverkligas beståndsvis. Ett bestånd är en till växtplatsen, behandlingssätten eller beståndets utvecklingsskede enhetlig del av skogen. Bestånden avgränsas så att de utgående från skogsodlingens mål är ändamålsenliga nu och i framtiden. 6

7 De särskilt viktiga livsmiljöerna är en ekologisk del av skogen och de avgränsas och lämnas utanför avverkningarna för att mångfalden ska tryggas. De medför närmiljön visuell omväxlig. I backar och landskap avgränsas avverkningsytan så att dess gränser följer landskapets former och höjdkurvorna. På det här sättet smälter förnyelseytan naturligt in i det omgivande landskapet. Figurgränserna dras i övergångszonen mellan olika växtplatser, här bildas ett randområde i behandlingen av skogen, en lyckad lösning också med tanke på landskapet. Landskapet beaktas inom virkesproduktionen som en naturlig del av skogsbruket. Avverkningen avgränsas så att den följer naturens krokiga och böljande former. Det omkringliggande landskapets former, backar, kullar och dalgångar ger modellen till formspråket. 7

8 Vattenytan speglar en bild av skogen. Vattnet och strandzonen har tillsammans en stark visuell dragningskraft. Det går att förnya skogen vid vägkanten i samklang med landskapsbilden genom att avgränsa avverkningsytan i riktning med vägkanten och i samklang med terrängens former. På det här sättet öppnas landskapsbilden och ståtliga utsikter, grupper av naturvårdsträd och landskapsträd framträder bättre. Randområdet mellan en ekonomiskog och en trädlös myr är ett imponerande element i naturlandskapet. Avverkningen öppnar utsikten till den höstfärgade myren. Enligt rekommendationen lämnas här en remsa utanför markberedningen i övergångszonen mellan myr och mo. Där lämnas också naturvårdsträd med tanke på viltet. Både ekonomiskogen och åkrarna är landsbygdslandskap som har formats av människan. En förnyelseyta kan sträcka sig ända till åkerkanten. Vid förnyelsearbeten och plantskogsvård är det bra att lämna videbuskar, enar och låga lövträd. De passar in i randområdet mellan åker och skog både ensamma eller som ett band som ger omväxling i landskapsbilden och skydd åt viltet. 8

9 Randområdena avgränsar skogen från det öppna landskapet Stränderna vid vattendrag och myrmarker avgränsar skogen i naturlandskapet. Åkrar, vägar och bebyggelse avgränsar skogen från kulturlandskapet. Strandskogarna behandlas som ekonomiskogar med beaktande av faktorer som är viktiga med tanke på landskapet. En träbeklädd zon som varierar i bredd längs stranden är bra att lämna vid avverkningar och skogsvårdsarbeten på grund av ekologin men också för att försköna landskapet. En skyddsremsa för vattenvårdsändamål hindrar näringsämnen från att urlakas. Vid vägkanter markbereds förnyelseytorna i vägens riktning och böljande. På så sätt smälter spåren av förnyelsen in i landskapsbilden. I barrträdsplanteringar kan man planera lövträdsgrupper längs vägkanten för att få omväxling i landskapsbilden. Skogsbryn invid vattendrag är viktiga med tanke på landskapet men också med tanke på vattenvården och mångfalden. Finlands talrika sjöar gläder vandraren om sommaren. För att öppna upp utsikten mot sjön kan avverkningsytan eller en del av den sträcka sig ända till stranden. Enligt rekommendationerna ska små öar och smala näs lämnas i naturtillstånd. I samband med förnyelsearbetena ska en tillräckligt bred skyddsremsa lämnas obehandlad. Buskskiktet och marken behandlas inte på det här området. Åtgärderna minskar urlakningen av näringsämnen och partiklar. 9

10 Naturvårdsträden ger landskapet variation Naturvårdsträden gynnar landskapsbilden och naturen. De berikar landskapet under årtionden och bidrar till att den biologiska mångfalden ökar. Lämpliga platser för naturvårdsträden är de delar av förnyelseytan som har mindre betydelse för virkesproduktionen. De här platserna är ofta intressanta i landskapsbilden. Exempel på sådana här platser är fuktiga dälder, bergsområden och blockiga platser. Kanten av förnyelseytan är landskapsmässigt en bra plats för naturvårdsträd. Det kan också vara bra att fundera över hur landskapsbilden, sedd från vägen, kan mjukas upp med naturvårdsträd som placeras på rätt ställe. Naturvårdsträden väljs ut bland träd med representativa naturvärden. Sådana är träd med död ved, ädla lövträd, gamla aspar, klibbalar, grova furor och hålträd. Lövträden ger färg åt landskapet under sommaren och hösten, barrträden färgar vinterlandskapet. Grupper av naturvårdsträd Landskapsbilden gynnas av att naturvårdsträden lämnas i en eller flera större grupper i stället för att lämna flera små grupper eller enstaka naturvårdsträd spridda på avverkningsytan. Under gruppen av naturvårdsträd lämnas undervegetation, buskar och små träd orörda. Under naturvårdsträden röjer man inte och ingen markberedning görs här vid förnyelsearbetena. Också skogsodlingen drar nytta av det Berg, stenrösen och blockfält i gråa nyanser ger landskapet omväxling trots att de ur virkesproduktionens synvinkel är mindre värdefulla. De är lämpliga platser för naturvårdsträd. här eftersom förnyelsearbetena då kan genomföras på enhetliga ytor. Naturvårdsträd i grupp hålls bättre stående än ensamma träd. På det här sättet berikar de landskapet under en lång tid. Naturvårdsträden ska lämnas kvar också i kommande avverkningar. De får utvecklas under årtiondenas lopp, bli grova stammar och producera död ved. Naturvårdsträden säkrar naturvärdena också efter avverkningen. 10

11 Rekommendationen är att naturvårdsträden lämnas i grupper. De sparas i kommande skogsvårds- och avverkningsarbeten och på så sätt bildas en kontinuitet i landskapsvården. Räta linjer kan göras mjukare med en grupp naturvårdsträd som lämnas vid fastighetsgränsen. Naturvårdsträden dämpar förändringarna som uppstår i landskapsbilden vid en förnyelseavverkning. Aspdungen i sluttningen är ståtlig och vackert synlig till landsvägen. Gruppen med naturvårdsträd i kanten av avverkningsytan sammanfogar den med den omkringliggande skogen och tillför landskapet omväxling. 11

12 Källorna är pärlor i närmiljön och de är också viktiga för mångfalden. Skogarnas immateriella kulturhistoria är synlig i landskapsbilden för den som känner igen den. En fångstgrop från stenåldern vittnar om ett liv och en näring som baserat sig på skogens gåvor för tusentals år sedan. Gör närmiljön trivsam I närheten av bosättning är det skäl att fästa speciell uppmärksamhet vid landskapet. Målsättningen med vården är att behålla närmiljön trivsam. Närmiljön är förknippad med en mängd värderingar. De kan hänföra sig till skönhet, betydelser, socialt sammanhang, ekonomi, historia, kultur eller natur. Arbets- och planeringskartor som innehåller information om natur- och kulturobjekt som myndigheter och den offentliga förvaltningen har samlat, förmedlar informationen vidare till skogsägarna och dem som förverkligar skogsarbetet. Buskar och undervegetation som inte stör förnyelseprocessen lämnas kvar som skydd för viltet och som intressanta blickfångare. De kan i framtiden utvecklas till naturvårdsträd. 12

13 Lagertravar med stubbar, grot och klenvirke kan vänta på transport längre än stock och massaved. Det är därför all anledning att i förväg komma överens om placeringsplatsen med virkesköparen, så att också landskapet kan beaktas. Med landskapet i närmiljön avses den utsikt där detaljerna tydligt kan urskiljas. Genom vården av närmiljön säkerställer man att olika värden bevaras och i bästa fall förstärks dessa värden. Det går att ge mera liv åt närmiljön genom att framhäva enskilda grova träd, stora flyttblock, berg och kulturobjekt. Mången vandrare har fallit för det öppna skogslandskapet och närmiljön i ekonomiskogarna. De erbjuder bär- och svampskördar och en växtplats för hundratals arter. Det är också lätt att röra sig i ekonomiskogarna. Hassel, alm, ek, lönn, lind, hägg, rönn och videbuskar ökar mångfalden i naturen och ger intressanta blickfång för vandraren. Känner du igen våra trädslag i vinter- och sommarskrud? Vid beståndsvårdande avverkningar planeras körstråken så att betraktaren inte har direkt insyn mot dem. 13

14 Enstaka landskapsträd framträder ståtligt och de ger betraktarens öga en fixpunkt i landskapet. De kan också vara förknippade med kulturhistoriskt värde och intressanta lokala historier. Träden består för kommande generationer. I skogen i närmiljön kring stugan växer bestånd i olika åldrar som ger mångsidiga upplevelser och rekreation på fritiden. Konsten att läsa skogslandskapet är en färdighet som det lönar sig att lära sig. Berget har en stark visuell dragningskraft. 14

15 Finland har i århundraden levt av sina skogar. Tidigare utnyttjades träet i tjärproduktionen och för svedjebruket. Nu pågår en utveckling från virkesproduktion mot en näring inom bioekonomi och grön tillväxt. Mot bioekonomi Skogarna med sina produkter och tjänster baserade på skog är betydelsefulla vid övergången från en ekonomi baserad på stenkol och olja till bioekonomi. Träfiberkompositen är en blandning av barrträdscellulosa, polymerer och bindemedel. Den kan bearbetas på samma sätt som plaster och det går till och med att gjuta instrument av materialet. Bioekonomi är hållbar skötsel och användning av förnybara naturresurser. Den innefattar också produktionen av produkter och tjänster av förnybara naturresurser samt användningen av biologiska och tekniska metoder i produktionen. De ekologiska livsstilarna baserar sig på bioekonomin. Trä är ett mångsidigt råmaterial. Det kan användas i byggnads- och snickeri- industrin, till trycksaker, förpackningar, mjukpapper, förbandsmaterial, kläder, mediciner och som energikälla. Produkter av trä är förnybara. Det går att återvinna dem som material för nya produkter och till slut utnyttjas de som energi. Träbyggande och träprodukterna representerar en hållbar användning av naturresurser och de binder kol på ett långlivat sätt. Styrkan i den finländska skogs- branschen ligger allt mer i att producera experttjänster i en föränderlig värld. Experttjänsterna utvecklas i branscher som administration, planering, produktutveckling, konsultering och utbildning. Det finns också växande potential i servicen kring turism-, natur- och rekreationstjänster i skogarna. Utredningar om skogsbruksåtgärdernas inverkan på landskapet har ingått i den offentliga skogskoncernens produktportfölj från år Skogsforskningsinstitutet ansvarade för utredningarna som beskrev hur landskapsvärden produceras i skogsbruket och processerna inom behandlingen av skogar. Man gav utvecklingsförslag för landskapsvård och utredde avverkningsmaskinförarnas och avverkningsplanerarnas syn på landskapsvård. Projektet leds år 2012 av Tapio och målet är att införa resultaten som en del av den praktiska verksamheten. Arbetet riktar sig till ekonomiskogar där skogens huvudsakliga användningsändamål är virkesproduktion. Projektet finansieras av jord- och skogsbruksministeriet, Forststyrelsen och Tapio. Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio Text: Airi Matila och Maria Lindén Bilder: Flaxwood (15), Ilppo Greis (14), Katja Konga/Studio Lume (1, 13, 15), Martti Kuusinen (4, 5, 7, 8, 10, 11, 12, 13, 16), Maria Lindén (3, 12), Airi Matila (3, 5, 7, 8, 9, 12, 13, 14), Olli Mäki (14), Kirsti Oulasmaa (8), Sakari Pönniö (7, 9), Tommi Tenhola (2), Kalle Vanhatalo (3, 6, 10, 11) Ombrytning: Katja Konga/ Studio Lume Publicerat på internet i oktober 2012 Webbpublikation URN: ISBN: Rekommenderad källhänvisning: Matila, A. & Lindén, M Ekonomiskogarna smälter in i landskapsbilden. Skogsbrukets utvecklingscentral Tapios publikationer. 15

16 Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio Norra Järnvägsgatan 21 B FI HELSINGFORS FINLAND tfn fax tapio@tapio.fi