Riktlinjer för hållbarhetsredovisning GRI. Version 3.0

Transkript

1

2 RG Innehåll Förord Hållbar utveckling och krav på transparens 2 Introduktion Hållbarhetsredovisning Syftet med hållbarhetsredovisning 3 Introduktion till GRI:s ramverk 3 Översikt över GRI:s riktlinjer 4 Att använda GRI:s riktlinjer 5 Del 1 Att bestämma redovisningens innehåll, kvalitet, och avgränsning 6 Vägledning för redovisningens innehåll 7 Principer för redovisningens innehåll 8 Principer för att säkerställa redovisningens kvalitet 13 Ekonomisk påverkan 25 Miljöpåverkan 27 Social påverkan 29 Anställningsförhållanden och arbetsvillkor 30 Mänskliga rättigheter 32 Organisationens roll i samhället 34 Produktansvar 36 Allmänna redovisningsråd Datainsamling 38 Redovisningens form och frekvens 38 Bestyrkande 39 Ordförklaringar 40 Organisationer som bidragit 42 Vägledning för avgränsning av redovisningen 17 Del 2 Standardinnehåll Strategi och Profil Strategi och analys Organisationsprofil Information om redovisningen Styrning, åtaganden och intressentrelationer Hållbarhetsstyrning och resultatindikatorer 24 1

3 Förord Hållbar utveckling och krav på transparens Målet med hållbar utveckling är att tillfredsställa dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. 1 Genom sin påverkan på samhället spelar organisationer av alla slag viktiga roller för att uppnå detta mål. När vi ser tillbaka på de senaste årens exempellösa ekonomiska tillväxt kan strävan att nå detta mål verka mer som en förhoppning än något som faktiskt är möjligt att uppnå, men i takt med att ekonomier globaliseras, uppstår nya möjligheter att skapa välstånd och livskvalitet genom handel, kunskapsutbyte och tillgång till teknik. Dessa möjligheter saknas dock för delar av en alltmer växande befolkning och möjligheterna åtföljs av nya hot mot en stabil miljö. Den statistik som visar positiva förbättringar för många människor runt om i världen, ger oss också alarmerande information om tillståndet i miljön och om fortsatt fattigdom och svält för miljontals människor. Denna kontrast är ett av 2000-talets mest angelägna problem. En av de största utmaningarna för hållbar utveckling är kravet på att göra nya och innovativa val och att tänka på nya sätt. Samtidigt som kunskaps- och teknikutvecklingen bidrar till ekonomisk utveckling, ger den oss också möjlighet att motverka risker och hot mot en hållbar utveckling för samhället, miljön och ekonomin. Ny kunskap och innovation inom teknik, ledarskap och regleringar kräver att organisationer gör nya val för hur deras verksamheter, produkter, tjänster och aktiviteter ska påverka jorden, människorna och ekonomin. Riskerna och hoten för vår gemensamma hållbarhet är stora och kräver att åtgärder vidtas skyndsamt. Samtidigt har vi fler alternativ och möjligheter att hantera situationen. Detta gör att transparens beträffande ekonomisk, miljömässig och social påverkan blir grundläggande för effektiva relationer till intressenter, investeringsbeslut och andra marknadsförhållanden. Som ett stöd för denna förväntade utveckling och för att tydligt och öppet kunna kommunicera hållbarhetsfrågor, behövs ett globalt ramverk för innehåll, konsekvent språk och nyckeltal. GRI:s (Global Reporting Initiative) mål är att möta detta behov genom att tillhandahålla ett accepterat och trovärdigt ramverk för hållbarhetsredovisning, som kan tillämpas av alla organisationer, oberoende av storlek, bransch och geografisk hemvist. Transparens beträffande uthålligheten hos organisationers verksamheter är av intresse för många olika intressenter, inklusive företag, anställda, frivilligorganisationer (Non-Governmental Organisations NGOs), investerare, revisorer och andra. GRI har därför organiserat ett samarbete mellan ett stort antal experter från alla dessa intressentgrupper, där experterna mötts i diskussioner för att nå samförstånd. Dessa diskussioner, tillsammans med praktiska erfarenheter, har kontinuerligt förbättrat redovisningsramverket sedan GRI grundades Tack vare ansatsen med att söka kunskap hos ett brett spektrum av intressenter, har givit redovisningsramverket idag stor trovärdighet inom många olika intressentgrupper. 2 1 Världskommissionen för Miljö och Utveckling. Our common future. Oxford: Oxford University Press, 1987, s. 43, och Vår gemensamma framtid, 1988, s. 57.

4 RG Hållbarhetsredovisning Syftet med hållbarhetsredovisning Hållbarhetsredovisning handlar om att mäta, presentera och ta ansvar gentemot intressenter, både inom och utanför organisationen, för vad organisationen uppnått i sitt arbete mot en hållbar utveckling. Hållbarhetsredovisning är en bred term, som anses synonym med andra termer som används för att beskriva redovisning av ekonomisk, miljömässig och social påverkan (t.ex. de tre dimensionerna för hållbar utveckling, rapportering av företagets samhällsansvar etc.). En hållbarhetsredovisning ska ge en balanserad och rimlig bild av den redovisande organisationens resultat inom hållbarhet, både det som är positivt och det som är negativt. Hållbarhetsredovisningar som följer GRI:s ramverk, ska redovisa uppnådda resultat för redovisningsperioden mot bakgrund av organisationens åtaganden, strategier och hållbarhetsstyrning. Redovisningarna kan bl.a. användas för följande syften: Jämföra och bedöma hållbarhetsresultat i förhållande till lagar, normer, regler, standarder och frivilliga initiativ, Visa hur organisationen påverkar och påverkas av förväntningar avseende frågor som rör hållbar utveckling, och Introduktion till GRI:s ramverk Alla dokument inom GRI:s redovisningsramverk tas fram genom en samförståndssökande process, som sker genom dialog mellan intressenter från företag, investerare, anställda, frivilligorganisationer, redovisningsbranschen, den akademiska världen med flera. Alla dokument inom ramverket är också föremål för prövning och löpande förbättring. GRI:s redovisningsramverk fungerar som ett ramverk för en organisations ekonomiska, miljömässiga och sociala påverkan. Det är utformat för att kunna användas för att beskriva olika typer av organisationer, oberoende av storlek, bransch eller geografisk hemvist. Ramverket tar hänsyn till praktiska omständigheter som olika organisationer möter allt från små till stora företag med vitt spridda verksamheter. GRI:s redovisningsramverk omfattar både generellt och branschspecifikt innehåll, som en rad olika intressenter runtom i världen har enats om, och som är generellt tillämpbart för att redovisa en organisations hållbarhetsresultat. Riktlinjerna för hållbarhetsredovisningar består av principer för att definiera redovisningens innehåll och för att säkerställa kvaliteten på den redovisade informationen. Riktlinjerna består också av standardupplysningar som omfattar resultatindikatorer och andra upplysningskrav, samt vägledning för särskilda tekniska delar i redovisningen. Jämföra resultat inom en organisation och mellan olika organisationer över tiden. Hur ska detta redovisas? Principer och vägledning Standardupplysningar Ramverk för redovisning Protokoll Branschspecifika tillägg National Annexes Vad ska redovisas? Figur 1: GRI:s redovisningsramverk 3

5 Indikatorprotokoll finns för varje resultatindikator i riktlinjerna. Dessa protokoll består av definitioner, vägledning för sammanställning och övrig information för att underlätta arbetet med att upprätta redovisningen och för att säkerställa att resultatindikatorerna tolkas på ett konsekvent sätt. De som använder riktlinjerna bör också använda indikatorprotokollen. Branschspecifika tillägg kompletterar riktlinjerna med tolkningar och vägledning för hur riktlinjerna ska tillämpas inom en viss bransch. De branschspecifika tilläggen innefattar även branschspecifika resultatindikatorer. Tillämpliga branschspecifika tillägg ska användas som komplement till och inte i stället för riktlinjerna. Tekniska protokoll tas fram för att ge vägledning i redovisningsfrågor, till exempel när det gäller vad redovisningen ska omfatta. De tekniska protokollen utformas för att användas tillsammans med riktlinjerna och de branschspecifika tilläggen, och de omfattar frågor som de flesta organisationer stöter på i redovisningsprocessen. Översikt över GRI:s riktlinjer Riktlinjerna för hållbarhetsredovisning består av redovisningsprinciper, redovisningsvägledning och standardupplysningar (inklusive resultatindikatorer). De tre delarna är lika viktiga. Del 1 Redovisningsprinciper och vägledning Redovisningsprocessen består av tre delar, som beskrivs i del 1. För att ge vägledning beträffande vad som ska redovisas, omfattar del 1 redovisningsprinciper för väsentlighet, kommunikation med intressenterna, hållbarhetssammanhang och fullständighet. Del 1 innehåller även grundläggande tester för varje princip. Användningen av dessa principer avgör tillsammans med standardupplysningar vilka områden och indikatorer som ska redovisas. Detta följs av principer för balans, jämförbarhet, precision, när redovisning ska avges, tillförlitlighet och tydlighet, tillsammans med tester som kan användas för att uppnå önskvärd kvalitet på den information som redovisas. Denna del av riktlinjerna avslutas med en vägledning för hur urvalet av enheter som ska representera organisationen definieras (även kallat Redovisningens avgränsning ). Riktlinjer Översikt Standardupplysningar Principer och vägledning Vägledning för redovisningens innehåll Principer för redovisningens innehåll Principer för att säkerställa redovisningens kvalitet Vägledning för avgränsning av redovisningen INPUT INPUT INPUT INPUT Profil Hållbarhetsstyrning Resultatindikatorer UTFALL UTFALL UTFALL Figur 2: GRI:s Riktlinjer Översikt Fokuserad hållbarhetsredovisning 4

6 RG Del 2 Standardupplysningar Del 2 innehåller de standardupplysningar som ska ingå i hållbarhetsredovisningen. Riktlinjerna beskriver den information som är mest relevant och väsentlig för flertalet organisationer och av intresse för de flesta intressenter. Standardupplysningarna delas upp i tre delar: Strategi och profil: upplysningar som ger en övergripande bakgrund för att beskriva hur organisationens hållbarhetsarbete är kopplat till strategi, profil och styrning. Hållbarhetsstyrning: upplysningar om hur en organisation hanterar ett antal specifika områden, vilket ger läsaren en bakgrund för att förstå resultat inom ett specifikt område. Resultatindikatorer: Indikatorer som ger jämförbar information avseende organisationens ekonomiska, miljömässiga och sociala resultat. Att använda GRIs riktlinjer Komma igång GRI uppmuntrar alla organisationer (privata, statliga eller ideella) att redovisa i enlighet med riktlinjerna, oavsett om de är nybörjare eller har stor erfarenhet, och oberoende av deras storlek, branschtillhörighet eller geografiska hemvist. Redovisningen kan spridas på olika sätt, t.ex. genom internet eller i tryckt form, vara fristående eller ingå i års- och finansiella redovisningar. Första steget är att bestämma vad redovisningen ska innehålla. Vägledning för detta finns i del 1. Vissa organisationer kan välja att redan från start redovisa mot hela GRI:s redovisningsramverk, medan andra organisationer kan välja att börja med de mest genomförbara och praktiska områdena, och fasa in övriga områden efter hand. Alla rapporterande organisationer måste förklara redovisningens omfattning och uppmuntras att ange sina planer för att med tiden utöka redovisningen. GRI:s tillämpningsnivåer När redovisningen är färdig, bör man ange på vilken nivå man tillämpat GRI:s redovisningsramverk, genom systemet GRI:s tillämpningsnivåer. Detta system syftar till att: Tydligt informera läsare i vilken omfattning GRI:s riktlinjer och övriga delar av ramverket för redovisning har använts. Ge dem som upprättar redovisningen en vision som de kan följa för att med tiden stegvis utöka tillämpningen av GRI:s redovisningsramverk. Att redovisa vald tillämpningsnivå innebär att man tydligt anger vilka delar av GRI:s ramverk som har tillämpats vid upprättandet av redovisningen. För att möta behoven hos såväl nybörjare, erfarna redovisare som dem däremellan, består systemet av tre nivåer: C, B och A. Redovisningskraven för respektive nivå innebär en ökad tillämpning eller täckning av GRI:s redovisningsramverk. En organisation kan själv ange ett plus (+) på varje nivå (t.ex. C+, B+, A+) om redovisningen är externt bestyrkt. 2 Organisationen anger själv nivå utifrån sin egen bedömning av redovisningens innehåll, och mot bakgrund av kriterierna i GRI:s tillämpningsnivåer. bakgrund av kriterierna i GRI:s tillämpningsnivåer. 2 För mer information om alternativ för bestyrkande, se avsnittet om bestyrkande under Allmänna redovisningsråd. 5

7 Utöver egen uppskattning av tillämpningsnivå kan redovisande organisationer välja ett eller båda av följande alternativ: Anlita en bestyrkande part som ger sin åsikt om organisationens egen bedömning. Be GRI kontrollera om organisationen har uppgivit rätt tillämpningsnivå. För mer information om tillämpningsnivåer och om samtliga kriterier för de olika nivåerna, se information om GRI:s tillämpningsnivåer, som finns som bilaga till detta dokument, och som är tillgänglig online på: Begäran om information att ramverket använts Organisationer som har använt riktlinjerna och/eller andra delar av GRI:s redovisningsramverk bör informera GRI när redovisningen offentliggörs. När organisationer meddelar GRI kan de välja något av eller samtliga av följande alternativ: Informera GRI om att redovisningen är offentliggjord och tillhandahålla ett exemplar i tryckt och/eller elektronisk form. Registrera redovisningen online i GRI:s redovisningsdatabas. Be GRI kontrollera om organisationen har uppgivit rätt tillämpningsnivå. Maximera redovisningens värde Hållbarhetsredovisning är en fortlöpande process och ett verktyg, som varken börjar eller slutar i och med publiceringen av en redovisning, i tryckt form eller online. Redovisningen bör vara en del av den större process, där organisationen fastställer sin strategi, genomför handlingsplaner och utvärderar resultat. Redovisningen möjliggör en heltäckande bedömning av organisationens resultat och kan ge underlag för en process med ständiga förbättringar över tiden. Hållbarhetsredovisning fungerar också som ett verktyg för kontakter med intressenterna och för att ge bra underlag i organisationsarbetet. Del 1: Att bestämma redovisningens innehåll, kvalitet och avgränsning Denna del omfattar redovisningsprinciper och vägledning för vad redovisningen ska innehålla, hur man säkerställer kvaliteten på den redovisade informationen och hur man definierar vilka enheter som ska ingå i redovisningen. Vägledningen beskriver åtgärder som kan vidtas eller alternativ som den redovisande organisationen kan ta hänsyn till, när beslut tas om vad som ska redovisas. Vägledningen hjälper organisationer att tolka eller styra användningen av GRI:s ramverk. Vägledning ges för att definiera redovisningens innehåll och bestämma redovisningens avgränsning. Redovisningsprinciperna beskriver vilka målen för en redovisning bör vara och ger stöd för beslut genom hela redovisningsprocessen, som till exempel att välja vilka områden och indikatorer som ska redovisas och hur dessa ska redovisas. Alla principer består av en definition, en förklaring och ett antal tester som den redovisande organisationen kan använda för att bedöma hur den ska använda principerna. Testerna är avsedda att tjäna som verktyg för självutvärdering, och ska inte användas som specifika aspekter att redovisa mot. Testerna kan dock fungera som referens för att förklara beslut för hur principerna tillämpas. Principerna ska gemensamt bidra till att uppnå transparens en värdegrund och ett mål som ligger bakom samtliga aspekter av hållbarhetsredovisning. Transparens kan definieras som fullständig redovisning av information för de områden och indikatorer som krävs för att beskriva konsekvenser och möjliggöra för intressenter att ta beslut, såväl som de processer, förfaranden och antaganden som används för att sammanställa denna information. Principerna är uppdelade i två grupper: Principer för att bestämma vilka områden och indikatorer som organisationen ska redovisa, och Principer för att säkerställa kvalitet och lämpligt sätt att presentera redovisad information. Principerna har grupperats på detta sätt för att förtydliga deras roll och funktion, vilket dock inte innebär någon strikt begränsning för hur de kan användas. Varje princip kan stödja en rad beslut och kan visa sig vara användbar även vid frågor som inte bara handlar om att definiera redovisningens innehåll eller att säkerställa kvaliteten på redovisad information. 6

8 RG 1.1 Vägledning för redovisningens innehåll För att säkerställa att organisationens resultat presenteras på ett tillförlitligt och rimligt sätt måste man först besluta om vad som ska ingå i redovisningen. Detta beslut bör fattas utifrån organisationens syfte och erfarenhet, och intressenternas rimliga förväntningar och intressen. Båda dessa aspekter är viktiga delar när redovisningens innehåll bestäms. De särskilda metoder eller processer som används för att bedöma väsentligheten ska: skilja sig för olika organisationer och ska därför definieras på lämpligt sätt av varje organisation, alltid beakta vägledningen och testerna i GRI:s redovisningsprinciper, och Vägledning för redovisningens innehåll redovisas. GRI:s ramverk ska tillämpas på följande sätt vid När GRI:S ramverk tillämpas, tänk då på att: upprättandet av hållbarhetsredovisningar: Skilja mellan kärn- och tilläggsindikatorer. Identifiera vilka områden och indikatorer som Samtliga indikatorer har tagits fram genom GRI:s är relevanta, och som därför bör redovisas. Bedömningen ska göras mot bakgrund av principerna för väsentlighet, kommunikation med intressenter, organisationens hållbarhetssammanhang, och vägledningen för att bestämma redovisningens avgränsning. Processen gås igenom vid upprepade tillfällen så intressentprocesser. Kärnindikatorerna är vanligtvis tillämpliga och anses väsentliga för de flesta organisationer. En organisation bör redovisa dessa, såvida de inte bedöms vara oväsentliga enligt redovisningsprinciperna. Tilläggsindikatorer kan också bedömas vara väsentliga. att resultatet kan förfinas. Indikatorerna i slutversionerna av de branschspecifika tilläggen betraktas som Alla indikatorer som anges i GRI:s riktlinjer och kärnindikatorer och bör tillämpas på samma sätt tillämpliga branschspecifika tillägg ska tas med i bedömningen när områdena fastställs. Väg också som de kärnindikatorer som finns i riktlinjerna. in eventuella övriga områden som är relevanta för redovisningen. All övrig information (t.ex. företagsspecifika indikatorer) som redovisningen innehåller faller under samma redovisningsprinciper och Utifrån de relevanta områden och indikatorer har samma tekniskt stränga villkor som GRI:s som identifierats, använd de tester som listas för varje princip för att bedöma vilka områden standardupplysningar. och indikatorer som är viktiga och därför bör redovisas 3. Kontrollera att informationen som redovisas och redovisningens avgränsning är lämplig genom att tillämpa fullständighetsprincipen. Använd principerna för att prioritera mellan valda områden och för att bestämma vilka områden som särskilt ska lyftas fram. INPUT Figur 3: Principer för redovisningens innehåll 3 GRI:s upplysningar om organisationsprofil (1 4) gäller för samtliga redovisande organisationer. 7

9 Principer för redovisningens innehåll Varje redovisningsprincip består av en definition, en förklaring och ett antal tester som vägledning för hur principerna ska användas. Testerna är avsedda att fungera som verktyg för självutvärdering och inte som specifika aspekter att redovisa mot. Principerna ska användas tillsammans med vägledningen för att definiera innehållet. Väsentlighet Definition: Informationen i redovisningen ska omfatta de områden och indikatorer som speglar organisationens mer betydande ekonomiska, miljömässiga och sociala påverkan, och områden och indikatorer som i väsentlig grad kan påverka intressenternas bedömningar och beslut. Förklaring: Organisationer kan välja bland många områden som de kan redovisa. Områden och indikatorer som bedöms som relevanta är de som är viktiga för att spegla organisationens ekonomiska, miljömässiga och sociala påverkan, eller som påverkar intressenternas beslut, och därmed skulle kunna vara med i redovisningen. Väsentlighet kan sägas vara tröskeln för när en fråga eller indikator blir tillräckligt viktig för att tas med i redovisningen. Ovanför denna tröskel har inte alla områden samma vikt, och tyngdpunkten i en redovisning bör återspegla den relativa vikten mellan de områden som bedömts som väsentliga. Inom finansiell redovisning anses väsentlighet i regel som en tröskel för när något påverkar ekonomiska beslut som tas av dem som använder en organisations bokslut, i synnerhet investerare. Tröskelbegreppet är också viktigt vid hållbarhetsredovisning, men beaktas utifrån mer omfattande perspektiv av påverkan och intressenter. Väsentlighet för hållbarhetsredovisning begränsas inte till de hållbarhetsområden som har en betydande finansiell påverkan på organisationen. Att fastställa väsentlighet för en hållbarhetsredovisning innebär att också ta hänsyn till väsentlig ekonomisk, miljömässig och social påverkan på förmågan att möta dagens behov utan att kompromissa om framtida generationers behov. 4 Dessa viktiga frågor har ofta en betydande kortoch långsiktig finansiell inverkan på en organisation. De är därför också viktiga för intressenter som fokuserar på en organisations ekonomiska förutsättningar. frågeställningar hos intressenter, sociala förväntningar, och organisationens inverkan såväl uppströms (t.ex. leverantörskedja) som nedströms (t.ex. kunder). Vid bedömning av väsentlighet bör organisationen dessutom ta hänsyn till de grundläggande förväntningar som framgår av de internationella standarder och avtal som organisationen förväntas tillämpa. Faktorer i och utanför organisationen bör vägas in vid värderingen av hur viktig informationen är för att spegla organisationens mer betydande ekonomiska, miljömässiga och sociala påverkan eller intressenters beslutsfattande. 5 Det finns ett antal etablerade metoder som kan användas för att bedöma betydelsen av denna påverkan. I allmänhet avser betydande påverkan den påverkan som kan leda till problem eller som har identifierats med hjälp av etablerade verktyg, som till exempel bedömningsmetoder av påverkan eller livscykelanalyser. Påverkan som är så stor att den kräver aktiv hantering eller engagemang från organisationen kan rimligen anses betydande. Redovisningen bör lyfta fram information om resultat inom de mest väsentliga områdena. Övriga relevanta områden kan tas med, men bör inte betonas lika mycket i redovisningen. Processen för hur prioriteringen mellan områdena har gjorts bör förklaras. Förutom att fungera som vägledning vid valet av områden att ta med i redovisningen, ska väsentlighetsprincipen också tillämpas på resultatindikatorer. Fakta kan redovisas med olika grad av fullständighet och på olika detaljnivå i redovisningen. Påverkan på intressenters bedömningar och beslut Oväsentliga frågor Väsentliga frågor Låg Prioritet för redovisningen Hög En kombination av interna och externa faktorer ska användas för att fastställa huruvida informationen är väsentlig, inklusive faktorer som organisationens övergripande mål och konkurrensstrategi, Betydelse av ekonomisk, miljömässig och social påverkan Figur 4: Att definiera väsentlighet 4 Världskommissionen för Miljö och Utveckling. Our Common Future. Oxford: Oxford University Press, 1987, s. 43 och Vår gemensamma framtid, 1988, s Se principen om kommunikation med intressenterna för en diskussion om vem som är en intressent. 8

10 RG I vissa fall ger GRI vägledning för vilken detaljnivå som i allmänhet är lämplig för en särskild indikator. Beslut för hur information ska redovisas ska generellt sett styras av informationens betydelse för att bedöma organisationens resultat och för att underlätta lämpliga jämförelser. Redovisning av vad som är väsentliga områden kan innebära att man ger sådan information som används av externa intressenter, men som skiljer sig från den information som används internt i det dagliga ledningsarbetet. Sådan information hör dock hemma i en hållbarhetsredovisning, eftersom den kan utgöra underlag för intressenters bedömningar och beslutsfattande, kan behandla områden som har betydelse för intressenterna eller kan underlätta kommunikation med intressenterna, något som kan leda till aktiviteter som väsentligt påverkar organisationens resultat. Tester Interna faktorer Ta hänsyn till följande interna faktorer vid urvalet av väsentliga frågor: Organisationens viktigaste värderingar, principer, strategier, operativa styrsystem, ambitioner och mål. Intressen och förväntningar hos de intressenter som särskilt berörs av organisationens framgång (t.ex. anställda, aktieägare och leverantörer). Väsentliga risker för organisationen. Viktiga framgångsfaktorer för organisationen. Organisationens kärnkompetens och hur den kan bidra till hållbar utveckling. Prioritering Externa faktorer Ta hänsyn till följande externa faktorer vid urvalet av väsentliga områden: Redovisningen prioriterar väsentliga områden och indikatorer. Viktiga områden och indikatorer som organisationens intressenter visat intresse för. Viktiga områden och framtida utmaningar för branschen som andra, liknande organisationer på marknaden eller konkurrenter har redovisat. Relevanta lagar, bestämmelser, internationella avtal eller frivilliga överenskommelser av strategisk betydelse för organisationen och dess intressenter. Rimligt uppskattningsbar hållbarhetspåverkan, risker och möjligheter (t.ex. global uppvärmning, hiv/aids, fattigdom) som identifierats genom grundlig undersökning av personer med erkänd expertis, eller av expertorgan med erkända meriter inom området. 9

11 Kommunikation med intressenterna Definition: Den redovisande organisationen bör identifiera sina intressenter och förklara i redovisningen hur organisationen har hanterat deras (rimliga) förväntningar och intressen. Förklaring: Intressenter definieras som andra organisationer eller personer som kan påverkas väsentligt av organisationens aktiviteter, produkter och/eller tjänster, och vars handlingar kan påverka organisationens möjligheter att framgångsrikt genomföra sina strategier och uppnå sina mål. Med intressenter menas också enheter eller personer vars rättigheter enligt lag eller internationella konventioner ger dem grund att ställa krav gentemot organisationen. Intressenter kan vara de som har finansiella intressen i organisationen (t.ex. anställda, aktieägare och leverantörer) likaväl som de som finns utanför organisationen (t.ex. samhället). Intressenternas rimliga förväntningar och intressen är viktiga referenser för flera beslut avseende upprättandet av redovisningen, som till exempel omfattning, avgränsning, användning av indikatorer och inställning till bestyrkande. Alla intressenter kommer dock inte att använda sig av redovisningen. En utmaning är därför att balansera specifika intressen och förväntningar hos de intressenter som kan förväntas använda redovisningen mot de förväntningar som en bredare grupp intressenter kan ha. För vissa beslut, som till exempel beträffande redovisningens omfattning och avgränsning, bör rimliga förväntningar och intressen hos flertalet intressenter beaktas. Det kan till exempel finnas intressenter som inte har möjlighet att uttala sina åsikter om en redovisning och vars frågor presenteras av ombud. Det kan också finnas intressenter som väljer att inte uttrycka sina åsikter om redovisningen, eftersom de förlitar sig på andra kommunikationssätt. Rimliga förväntningar och intressen hos dessa intressenter bör man ändå ta hänsyn till när man beslutar om redovisningens innehåll. Andra beslut, som till exempel om vilken detaljnivå som krävs för att redovisningen ska vara användbar för intressenterna, eller när förväntningarna hos olika intressenter avseende vad som krävs för att uppnå tydlighet skiljer sig åt, kan däremot kräva större tonvikt på de områden som är viktiga för dem som man förväntar sig kommer att använda redovisningen. Det är viktigt att dokumentera processen och tillvägagångssättet som används när besluten tas. Att engagera intressenterna kan fungera som verktyg för att förstå intressenternas rimliga förväntningar och intressen. Organisationer startar vanligtvis olika typer av intressentengagemang som en del av sina regelbundna aktiviteter, något som kan ge användbar information inför beslut om redovisningen. Sådan kommunikation kan till exempel innefatta engagemang för att efterleva internationellt överenskomna standarder, eller för att informera om pågående organisations-/affärsprocesser. Intressentengagemang kan dessutom användas för att informera om förberedelseprocessen inför redovisning. Organisationer kan dessutom använda andra kanaler, som till exempel media, vetenskapssamhället och samarbetsaktiviteter med andra i samma bransch och intressenter för att bättre förstå intressenternas förväntningar och intressen. För att en redovisning ska kunna bestyrkas ska kommunikationen med intressenterna dokumenteras. När processerna för intressentengagemang används för redovisningsändamål, ska de baseras på systematiska och generellt accepterade metoder, principer och tillvägagångssätt. Det övergripande tillvägagångssättet ska vara tillräckligt ändamålsenligt för att säkerställa att man helt förstått intressenternas informationsbehov. Den redovisande organisationen ska dokumentera det tillvägagångssätt som använts för att bestämma vilka intressenter man haft kontakt med, när och hur kontakten har skett, samt hur detta har påverkat redovisningens innehåll och organisationens hållbarhetsarbete. Dessa processer bör både kunna identifiera direkt information från intressenter och legitima förväntningar från samhället. En organisation kan stöta på motstridiga åsikter och olika förväntningar bland sina intressenter, och organisationen måste kunna förklara hur man balanserat dessa när man beslutat vad man ska rapportera. Misslyckas man att identifiera och engagera intressenterna resulterar detta troligtvis i en redovisning som inte passar alla intressenter, och därför inte ses som trovärdig. I motsats till detta, ökar ett systematiskt intressentengagemang intressenternas mottaglighet för och nytta av redovisningen. Gjort på rätt sätt resulterar intressentengagemanget i att organisationen och utomstående successivt ökar sin kunskap och i att organisationen känner ett ökat ansvar mot en rad intressenter. Ansvarstagande stärker förtroendet mellan den redovisande organisationen och dess intressenter. Förtroende stärker i sin tur redovisningens trovärdighet. 10

12 RG Tester Hållbarhetssammanhang Organisationen har identifierat och kan beskriva de intressenter som den anser sig vara ansvarig inför. Innehållet i redovisningen bygger på resultatet av processer för intressentengagemang som organisationen använt i sina pågående aktiviteter, enligt de institutionella och legala ramverk inom vilka organisationen arbetar. Innehållet i redovisningen bygger på den kommunikation med intressenter organisationen haft specifikt för redovisningen. De processer för intressentengagemang, som lett till besluten om redovisningen, är i linje med omfattningen och avgränsningen för redovisningen. Definition: Redovisningen ska presentera organisationens resultat inom en bred definition av hållbar utveckling. Förklaring: Information om organisationens resultat ska placeras i sitt sammanhang. Den underliggande frågan för hållbarhetsredovisningen är hur en organisation bidrar, eller strävar att i framtiden bidra, till förbättring eller försämring av ekonomiska, miljömässiga och sociala förhållanden, samt utveckling och trender på lokal, regional och global nivå. Redovisning bara av trender för individuella resultat (eller organisationens effektivitet) svarar inte på denna underliggande fråga. Redovisningen ska därför sträva efter att presentera resultat i relation till den vidare definitionen av hållbarhet. Detta innebär att diskutera organisationens resultat mot bakgrund av de begränsningar och krav som ställs på organisationen på bransch-, lokal-, regional- eller global nivå. Detta kan t.ex. innebära att utöver att redovisa förändringar inom eko-effektivitet, så redovisar organisationen sina totala utsläpp av luftföroreningar i relation till det regionala ekosystemets förmåga att ta emot föroreningarna. Detta koncept beskrivs ofta tydligast inom miljöområdet när det gäller globala begränsningar av resursanvändning och föroreningsnivåer, men det kan också ha relevans i förhållande till sociala och ekonomiska mål, som t.ex. nationella eller internationella socio ekonomiska mål, och mål för hållbar utveckling. En organisation kan t.ex. redovisa de anställdas lönenivå och grad av sociala förmåner i relation till den nationella minimi- och medianlönen, och det sociala skyddsnätets förmåga att hantera dem som lever under eller i närheten av fattigdomsgränsen. Organisationer som är verksamma inom flera olika områden, storlekar och branscher måste tänka igenom hur de på bästa sätt kan presentera organisationens övergripande resultat mot bakgrund av den bredare definitionen av hållbarhet. Detta kan kräva att man separerar de faktorer som har en global påverkan (t.ex. klimatförändringen) från de faktorer som har en mer regional eller lokal påverkan (t.ex. stadsplanering). På liknande sätt kan skillnader behöva göras mellan trender och påverkan som gäller samtliga verksamheter, jämfört med en beskrivning av påverkan angivet per plats. Resultaten ska diskuteras mot bakgrund av organisationens egen hållbarhets- och affärsstrategi. Sambandet mellan hållbar utveckling och organisationens strategi ska klargöras, liksom bakgrunden mot vilken resultatet redovisas. 11

13 Tester Fullständighet Organisationen presenterar sin syn på hållbar utveckling och använder objektiv och tillgänglig information, såväl som mått på hållbar utveckling för de områden som redovisningen täcker. Organisationen presenterar sina resultat mot bakgrund av villkor och målsättningar för hållbar utveckling, så som de speglas i erkända bransch-, lokala, regionala och/eller internationella publikationer. Organisationen presenterar sina resultat, så att storleken på dess påverkan och bidrag sätts in i sitt geografiska sammanhang. Redovisningen beskriver hur hållbar utveckling hänger samman med organisationens långsiktiga strategi, risk och möjligheter, vilket också inkluderar leverantörskedjan. Definition: Täckningen av de väsentliga ämnesområdena och indikatorerna samt definitionen av redovisningens avgränsning ska räcka för att åskådliggöra betydande ekonomisk, miljömässig och social påverkan. Utöver detta ska intressenterna ges möjlighet att utvärdera organisationens resultat under redovisningsperioden. Förklaring: Fullständighet täcker främst dimensionerna omfattning, avgränsning och tid. Begreppet fullständighet kan också användas för att koppla till rutiner inom informationsinsamling (t.ex. att försäkra sig om att sammanställda data innefattar resultat från samtliga platser inom redovisningens avgränsning), och huruvida presentationen av informationen är rimlig och lämplig. Dessa områden hör samman med redovisningens kvalitet, och behandlas utförligare nedan under stycket 1.2 Principer för att säkerställa redovisningens kvalitet, styckena Balans och Precision. Omfattning avser det urval av områden inom hållbar utveckling som täcks av redovisningen. Summan av redovisade områden och indikatorer ska vara tillräcklig för att åskådliggöra betydande ekonomisk, miljömässig och social påverkan. Den ska även göra det möjligt för intressenter att utvärdera organisationens resultat. För att avgöra huruvida informationen i redovisningen är tillräcklig, ska organisationen väga in både utfallet av processerna för intressentengagemang och generella förväntningar från samhället, som kanske inte kommit fram genom processerna för intressentengagemang. Avgränsning avser urvalet av de enheter (t.ex. dotterbolag, joint ventures, underleverantörer etc.) som omfattas av redovisningen. Vid avgränsningen av redovisningen måste organisationen bedöma vilka enheter den har kontroll över (ofta benämnt operativ avgränsning ). Vid utvärdering av organisationens möjlighet att påverka, måste organisationen ta hänsyn till sin möjlighet att påverka enheter uppströms (t.ex. leverantörskedjan), såväl som till enheter nedströms (t.ex. distributörer och användare av produkterna och tjänsterna). Avgränsningen kan variera beroende på specifik aspekt eller typ av information som redovisas. Tid avser kravet att den utvalda informationen ska vara heltäckande för den tidsperiod som redovisningen beskriver. Så långt det är möjligt ska åtgärder, händelser och påverkan beskrivas för den redovisningsperiod under vilken de ägde rum. Detta innebär att man även ska redovisa aktiviteter som för med sig en minimal kortsiktig påverkan, men som har en betydande och 12

14 RG rimligt förutsägbar kumulativ effekt, som kan bli oundviklig eller irreversibel i ett längre tidsperspektiv (t.ex. bioackumulerande och långlivade föroreningar). När utvärdering görs av framtida påverkan (positiv och negativ), ska den redovisade informationen baseras på kvalificerade bedömningar, som beskriver den troliga storleken, typen och omfattningen av påverkan. Även om sådana uppskattningar till sin natur innehåller en viss osäkerhet, så kan de bidra med värdefull information för beslutsfattande, så länge grunden för uppskattningarna är tydligt beskrivna och begränsningarna för uppskattningen tydliggjorda. Att upplysa om typen av och sannolikheten för sådan påverkan, även om hotet påverkar framtiden, är helt i linje med målet att presentera en balanserad och rimlig bild av organisationens ekonomiska, miljömässiga och sociala resultat. Tester Hela kedjan av enheter uppströms och nedströms har tagits med i bedömningen när redovisningen tagits fram. Redovisningen täcker och prioriterar all information som rimligen kan anses vara väsentlig utifrån principerna för väsentlighet, hållbarhetssammanhang och kommunikation med intressenter. Redovisningen omfattar alla enheter som uppfyller kravet på att den redovisande organisationen har kontroll eller väsentligt inflytande, om inte annat har angetts. 1.2 Principer för att säkerställa redovisningens kvalitet Detta avsnitt beskriver de principer som ger vägledning vid val för att säkerställa kvaliteten på den redovisade informationen, inräknat även att presentationen är korrekt. Beslut som rör arbetet med och bearbetningen av information i en redovisning ska stämma med dessa principer. Principerna är grundläggande för att uppnå en effektiv transparens. Informationens kvalitet gör det möjligt för intressenterna att göra välgrundade och rimliga bedömningar av resultaten, samt vidta lämpliga åtgärder. Principer för att säkerställa redovisningens kvalitet Balans Definition: Redovisningen ska beskriva både positiva och negativa aspekter av organisationens resultat, för att möjliggöra en balanserad utvärdering av dessa på ett övergripande plan. Förklaring: Den övergripande presentationen av redovisningens innehåll ska ge en neutral bild av organisationens resultat. Redovisningen ska undvika urval, utelämnande eller presentationsformat som riskerar att felaktigt påverka en läsares beslut eller slutsatser. Redovisningen ska omfatta såväl bra som dåliga resultat, samt ämnen som kan påverka intressenternas beslut i förhållande till deras betydelse. Redovisningen ska tydligt skilja mellan presentation av fakta och den redovisande organisationens tolkning av informationen. Informationen i redovisningen innefattar alla betydande åtgärder och händelser under redovisningsperioden, samt rimliga uppskattningar av betydande framtida påverkan, orsakad av tidigare händelser när denna framtida påverkan är rimlig förutsägbar och kan bli oundviklig eller irreversibel. Redovisningen undanhåller inte relevant information som skulle kunna påverka eller ge underlag för intressenters bedömningar eller beslut, eller som skulle beskriva en betydande ekonomisk, miljömässig och social påverkan. Tester Redovisningen visar både bra och dåliga resultat och områden. Informationen i redovisningen presenteras på ett sätt som möjliggör för läsaren att följa utvecklingen (både positiv och negativ) från år till år. Redovisningens olika delar betonas i proportion till deras relativa betydelse. 13

15 Jämförbarhet Definition: Frågor och information ska väljas, sammanställas och redovisas konsekvent. Redovisad information ska presenteras på ett sådant sätt att den ger intressenter möjlighet att analysera förändringar i organisationens resultat över tiden, och kan underlätta jämförelser med andra organisationer. Förklaring: Jämförbarhet är nödvändig för att möjliggöra utvärdering av resultat. Intressenter som använder redovisningen ska kunna jämföra redovisad information om ekonomiska, miljömässiga och sociala resultat med organisationens tidigare resultat och mål, samt så långt det är möjligt, med resultat inom andra organisationer. Konsekvens i redovisningen gör det möjligt för interna och externa parter att göra jämförelser av resultat och bedöma framsteg som en del av rankningar, investeringsbeslut, lobbyverksamhet, och andra aktiviteter. Jämförelser mellan organisationer kräver lyhördhet för faktorer som skillnad i organisationsstorlek, geografisk påverkan, samt andra överväganden som kan påverka det relativa utfallet för en organisation. Där det är möjligt ska de som redovisar överväga att sätta informationen i sitt sammanhang, så att läsaren kan förstå de faktorer som kan bidra till skillnader i resultat mellan organisationer. väsentlighetsprincipen så ska organisationen sträva efter att vara konsekvent i sin redovisning över tiden. En organisation ska redovisa såväl totala resultat (absoluta siffror som t.ex. antal ton avfall) som andelar (t.ex. normaliserade data, ex. avfall/produktionsenhet) för att möjliggöra analytiska jämförelser. När förändringar sker i avgränsning, omfattning, redovisningsperiodens längd eller innehåll (inklusive utformning, definitioner och användning av indikatorer i redovisningen), ska redovisande organisationer, när det är praktiskt möjligt, göra om aktuella uppgifter till samma bas som historiska data (eller vice versa). Detta leder till att information och jämförelser blir både tillförlitliga och meningsfulla över tiden. I de fall då informationen inte har gjorts om, ska redovisningen förklara varför och förklara vilka konsekvenser det får för tolkningen av den presenterade informationen. Test: Redovisningen och informationen i den, är jämförbar mellan åren. Organisationens resultat kan jämföras med lämpliga benchmarks. Genom att använda konsekventa metoder för databeräkning, layout och använda metoder och antaganden underlättar man jämförbarheten över tiden. När områdens relativa betydelse för en viss organisation och dess intressenter förändras med tiden kommer redovisningens innehåll också att utvecklas. Det ska dock tilläggas att inom begränsningarna för Betydelsefulla skillnader mellan redovisningsperioder, vad gäller avgränsning, omfattning, längd, eller informationsinnehåll i redovisningen, kan identifieras och förklaras. Figur 5: Principer för att säkerställa redovisningens kvalitet 14

16 RG Där allmänt accepterade protokoll finns tillgängliga, använder redovisningen dessa för att sammanställa, mäta och presentera information. Detta inkluderar GRI:s tekniska protokoll för de indikatorer som finns i riktlinjerna. Redovisningen ska använda GRI:s branschspecifika tillägg om så finns. Precision Definition: Den redovisade informationen ska vara tillräckligt korrekt och detaljerad för att intressenter ska kunna bedöma den redovisande organisationens resultat. Förklaring: Responsen till ekonomiska, miljömässiga och sociala frågor och indikatorer kan uttryckas på flera olika sätt, där spannet sträcker sig från kvalitativ respons till detaljerade kvantitativa mätningar. De faktorer som bestämmer precisionen varierar beroende på informationens karaktär och vem som använder informationen. Hur noggrann den kvalitativa informationen är, bestäms i stort utifrån graden av tydlighet, detaljnivå och balans i presentationen och att redovisningen avgränsats på ett korrekt sätt. Precisionen för kvantitativ information kan däremot bero på vilka specifika metoder som används för att samla in, sammanställa och analysera data. Vilken precision som behövs, beror till viss del på vad informationen ska användas till. Vissa beslut kräver en högre grad av precision i den redovisade informationen än andra. Test: Redovisningen innehåller information om de data som har mätts. Tekniken för att mäta data, samt grunden för uträkningarna är tydligt beskrivna, och kan upprepas med liknande resultat. Felmarginalen för kvantitativa data är inte så stor att den nämnvärt påverkar intressenternas möjlighet att dra nödvändiga och informativa slutsatser. Redovisningen beskriver vilka data som har uppskattats, samt de antaganden och tekniker som ligger till grund för uppskattningen, alternativt anges var denna information kan hittas. De kvalitativa uttalandena i redovisningen baseras på annan redovisad information och andra tillgängliga underlag. 15

17 När redovisningen ska avges Definition: Redovisning sker efter en fast tidplan och informationen är tillgänglig i tid för att intressenterna ska kunna fatta informerade beslut. Förklaring: Informationens användbarhet hänger starkt ihop med när den blir tillgänglig för intressenterna så att de effektivt kan integrera den i sitt beslutsfattande. Val av tidpunkt för publicering avser såväl redovisningens regelbundenhet som närheten till de faktiska händelser som beskrivs i redovisningen. Även om ett konstant informationsflöde är önskvärt för att uppnå vissa syften, så ska den redovisande organisationen förbinda sig att regelbundet tillhandahålla en sammanfattad information om sina ekonomiska, miljömässiga och sociala resultat. Konsekvent redovisningsfrekvens och konsekvent längd på redovisningsperioderna är också nödvändiga för att informationen ska vara jämförbar över tiden och för att intressenterna ska få tillgång till redovisningen. Det kan vara värdefullt för intressenterna att den finansiella redovisningen och hållbarhetsredovisningen blir tillgängliga samtidigt. Organisationen bör avväga behovet att redovisa informationen i tid mot kravet att säkerställa att informationen ska vara tillförlitlig. Test: Informationen i redovisningen publiceras medan den fortfarande är aktuell med hänsyn till redovisningsperioden. Insamlingen och publiceringen av nyckeltal följer hållbarhetsredovisningens tidplan. Informationen i redovisningen beskriver tydligt vilken tidsperiod den avser, när den kommer att uppdateras och när den senaste uppdateringen gjordes (detta gäller även webbaserad redovisning). Tydlighet Definition: Informationen ska göras tillgänglig på ett sådant sätt att den är förståelig och tillgänglig för de intressenter som redovisningen vänder sig till. Förklaring: Redovisningen ska presentera informationen på ett för organisationens intressenter begripligt, tillgängligt och användbart sätt (i tryckt form eller via andra media). En intressent ska kunna hitta den önskade informationen utan större ansträngning. Informationen ska presenteras på ett sådant sätt att den är begriplig för intressenter som har rimlig kunskap om organisationen och dess verksamhet. Grafik och tabeller som visar sammanställda data, kan bidra till att informationen i redovisningen blir tillgänglig och begriplig. Graden av aggregering av information kan även påverka redovisningens tydlighet om informationen är väsentligt mer eller mindre detaljerad än vad intressenten förväntar sig. Tester Redovisningen innehåller information på en nivå som intressenterna efterfrågar, och undviker överflödiga och onödiga detaljer. Intressenter kan hitta den specifika information de söker utan alltför stor ansträngning genom innehållsförteckning, kartor, länkar och andra hjälpmedel. Redovisningen undviker tekniska termer, förkortningar, jargong eller annat som riskerar att vara okänt för intressenten, och ska (vid behov) innehålla förklaringar i anslutning till texten, eller i en ordlista. Data och information i redovisningen görs tillgänglig för intressenter, även för dem med särskilda tillgänglighetskrav (t.ex. olika förmåga, språk eller teknik). 16

18 RG Tillförlitlighet Definition: Information och processer som används vid upprättandet av en redovisning ska samlas in, dokumenteras, sammanställas, analyseras och presenteras på ett sådant sätt att informationens kvalitet och väsentlighet kan granskas av annan. Förklaring: Intressenter ska kunna känna förtroende för att en redovisning kan granskas i syfte att kontrollera att dess innehåll är trovärdigt, och hur väl den har följt redovisningsprinciperna. Information och data i redovisningen ska bygga på en intern kontroll och dokumentation som kan följas upp av andra personer än av dem som upprättat redovisningen. Resultat som inte kan styrkas ska inte förekomma i en hållbarhetsredovisning, såvida de inte representerar väsentlig information och det i redovisningen tas in tydliga förklaringar till alla osäkerheter som är kopplade till informationen. Beslutsprocessen bakom redovisningen ska dokumenteras på ett sätt som gör det möjligt att granska grunderna till viktiga beslut (t.ex. beslutsprocesser för att avgöra redovisningens innehåll, avgränsning eller kommunikation med intressenterna). När informationssystem utformas ska den redovisande organisationen förutsätta att systemet kan komma att granskas som en del av en extern bestyrkandeprocess. Tester Omfattningen av extern granskning beskrivs. 1.3 Vägledning för avgränsning av redovisningen 6 Samtidigt som en organisation definierar innehållet i en redovisning måste den bestämma vilka delar (t.ex. dotterbolag och joint ventures) som ska tas med i redovisningen. De enheter som den redovisande organisationen har kontroll eller betydande inflytande över ska ingå. Detta gäller såväl enheter uppströms (t.ex. leverantörskedjan) som nedströms (t.ex. distribution och kunder). Följande definitioner gäller vid avgränsning 7 : Kontroll: Möjligheten att styra företagets finansiella och operativa policyer, i syfte att dra fördel av dess aktiviteter. Betydande inflytande: Möjligheten att delta i en enhets finansiella och operativa policybeslut, men inte styra dessa policyer. Vägledningen för redovisningens avgränsning nedan avser dels redovisningen som helhet, dels avgränsningen för enskilda resultatindikatorer. Alla enheter inom redovisningens avgränsning behöver inte redovisas på samma sätt. Hur en enhet redovisas beror såväl på den redovisande organisationens kontroll eller inflytande över enheten, som på om uppgifterna rör verksamheten, ledningen, eller om den är mer allmänt beskrivande. Organisationen vet vilken den ursprungliga källan till informationen i redovisningen är. Organisationen kan beskriva vilka tillförlitliga bevis som styrker antaganden och komplexa uträkningar. Bekräftelser finns tillgängliga från dem som står för originaldata eller annan information, som bestyrker att informationen är korrekt inom acceptabla felmarginaler. Vägledningen för redovisningens avgränsning bygger på insikten om att olika relationer innebär olika grader av tillgänglighet till information och därigenom olika möjlighet att påverka slutprodukten. Data av verksamhetskaraktär, som t.ex. utsläppsdata, kan till exempel tillförlitligt samlas in från enheter som ligger under organisationens kontroll, men kan vara otillgängliga när de avser ett joint venture eller en leverantör. Vägledningen avseende redovisningens avgränsning nedan beskriver de lägsta förväntningarna på information om enheter uppströms och nedströms för redovisning av indikatorer och upplysningar från ledningen. Trots detta kan det vara nödvändigt för en organisation att utöka området inom avgränsningen för att få med indikatorer uppströms och nedströms. 6 Vägledningen avseende redovisningens avgränsning kommer från avgränsningsprotokollet. Framtida uppdateringar av riktlinjerna kommer att innefatta ytterligare lärdomar och vägledning utifrån erfarenheter av detta protokoll. 7 Ytterligare information om dessa termer finns i avgränsningsprotokollet. 17