Karpesjö Consulting 1

Transkript

1 1

2 Tillsynsmyndigheter var förr den viktigaste omvärldsintressenten. Att följa lagen var (och är) ett minimikrav. Efterhand som intresse och engagemang för miljöfrågor ökat har flera intressenter tillkommit som ofta ställer krav utöver de som myndigheterna ställer. Där måste företaget självt ta ställning till hur de ska förhålla sig. Utvecklingen går från regelstyrning utifrån till målstyrning inifrån. Företaget sätter egna mål för sin omvärldspåverkan genom att balansera krav olika från intressenter. Media är i dag transparent och alla tar för sig via facebook, twitter, Instagram etc. Den här vägen pratar kunder och alla med varandra. ISO är ett ramverk för socialt ansvarstagande, med former för att visa samhällsansvar. Det är ett verktyg som underlättar trovärdig kommunikation och stimulerar dialog med intressenter. Ur ISO 26000: Organisationer runt om i världen, och deras intressenter, blir allt mer medvetna om behovet av och fördelarna med ett socialt ansvarsfullt uppförande. Målsättningen med att ta socialt ansvar är att bidra till hållbar utveckling. En organisations resultat i relation till samhället som den är verksam i, och i relation till organisationens påverkan på miljön, har blivit en viktig faktor för att mäta organisationens totala resultat. Det är också en viktig faktor för organisationens förmåga att upprätthålla sin produktionsnivå. Det här visar på ett allt större erkännande av vårt behov av att säkerställa välfungerande ekosystem, social rättvisa och god verksamhetsstyrning. I det långa loppet är alla organisationers verksamhet beroende av att världens ekosystem är välfungerande. Organisationer utsätts också för ökad kontroll av sina olika intressenter. En organisations verkliga resultat med hänsyn till vilket socialt ansvar den tar, och hur resultaten uppfattas, kan bland annat påverka följande saker: konkurrensfördelar, anseendet, förmåga att attrahera och behålla arbetare, medlemmar, kunder, klienter eller användare, hur de anställdas moral, engagemang och produktivitet upprätthålls, inställning hos investerare, givare, sponsorer och finansvärlden, relationer till företag, stater, medier, leverantörer, likartade organisationer, kunder och lokalsamhällen där organisationen är verksam. 2

3

4 ISO är inte en kravstandard, till skillnad från ISO Den är i stället en vägledning. I standarden finns en god struktur för analys och tankearbete, med massor av tips hur man kan angripa olika problemställningar. Utgångspunkten är de sju principerna för det sociala ansvarstagandet. Verksamhetsstyrning är den viktigaste faktorn för att kunna ta ansvar för sina beslut och aktiviteter, samt integrera sitt sociala ansvarstagande. De mänskliga rättigheterna delas in i två huvudkategorier. Den första kategorin omfattar t.ex. medborgerliga och politiska rättigheter, rätten till liv och frihet, jämlikheten inför lagen, yttrandefriheten. Medan t.ex. de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna; rätten till arbete, mat, hälsa, utbildning och social trygghet återfinns i den andra kategorin. Arbetsförhållanden rymmer riktlinjer och arbetssätt relaterade till arbete. Oavsett om det sker inne i eller på uppdrag av organisationen. Det inkluderar underleverantörer. Miljöansvar lyfter framförallt upp utbildning som grundläggande för att främja utveckling av hållbara samhällen och livsstilar. ISO nämns som hjälpverktyg. Goda verksamhetsmetoder inbegriper etiskt agerande i kontakt med omvärlden. Anti-korruption, konkurrens på lika villkor, respekt för ägande mm. Konsumentfrågor gäller saker som korrekt information och god avtalssed. Att främja hållbar konsumtion, utforma produkter och tjänster som är tillgängliga för alla samt, där så är lämpligt, tillgodose de sårbaras och missgynnades behov. Samhällsengagemang och utveckling. Kan vara individuellt eller i allmännyttiga sammanslutningar för att stärka det civila samhällets demokrati och värderingar. 4

5 5 Syftet med hållbarhetsredovisning Hållbarhetsredovisning handlar om att mäta, presentera och ta ansvar gentemot intressenter, både inom och utanför organisationen, för vad organisationen uppnått i sitt arbete mot en hållbar utveckling. Hållbarhetsredovisning är en bred term, som anses synonym med andra termer som används för att beskriva redovisning av ekonomisk, miljömässig och social påverkan (t.ex. de tre dimensionerna för hållbar utveckling, rapportering av företagets samhällsansvar etc.). En hållbarhetsredovisning ska ge en balanserad och rimlig bild av den redovisande organisationens resultat inom hållbarhet, både det som är positivt och det som är negativt. Hållbarhetsredovisningar som följer GRI:s ramverk, ska redovisa uppnådda resultat för redovisningsperioden mot bakgrund av organisationens åtaganden, strategier och hållbarhetsstyrning. Redovisningarna kan bl.a. användas för följande syften: Jämföra och bedöma hållbarhetsresultat i förhållande till lagar, normer, regler, standarder och frivilliga initiativ, Visa hur organisationen påverkar och påverkas av förväntningar avseende frågor som rör hållbar utveckling Jämföra resultat inom en organisation och mellan olika organisationer över tiden.

6 6 Introduktion till GRI:s ramverk Alla dokument inom GRI:s redovisningsramverk tas fram genom en samförståndssökande process, som sker genom dialog mellan intressenter från företag, investerare, anställda, frivilligorganisationer, redovisningsbranschen, den akademiska världen med flera. Alla dokument inom ramverket är också föremål för prövning och löpande förbättring. GRI:s redovisningsramverk fungerar som ett ramverk för en organisations ekonomiska, miljömässiga och sociala påverkan. Det är utformat för att kunna användas för att beskriva olika typer av organisationer, oberoende av storlek, bransch eller geografisk hemvist. Ramverket tar hänsyn till praktiska omständigheter som olika organisationer möter allt från små till stora företag med vitt spridda verksamheter. GRI:s redovisningsramverk omfattar både generellt och branschspecifikt innehåll, som en rad olika intressenter runtom i världen har enats om, och som är generellt tillämpbart för att redovisa en organisations hållbarhetsresultat. Riktlinjerna för hållbarhetsredovisningar består av principer för att definiera redovisningens innehåll och för att säkerställa kvaliteten på den redovisade informationen. Riktlinjerna består också av standardupplysningar som omfattar resultatindikatorer och andra upplysningskrav, samt vägledning för särskilda tekniska delar i redovisningen.

7 7 Översikt över GRI:s riktlinjer Riktlinjerna för hållbarhetsredovisning består av redovisningsprinciper och vägledning, standardupplysningar (inklusive resultatindikatorer). Redovisningsprocessen består av två delar. För att ge vägledning beträffande vad som ska redovisas, omfattar del 1 redovisningsprinciper för väsentlighet, kommunikation med intressenterna, hållbarhetssammanhang och fullständighet. Del 1 innehåller även grundläggande tester för varje princip. Användningen av dessa principer avgör tillsammans med standardupplysningar vilka områden och indikatorer som ska redovisas. Detta följs av principer för balans, jämförbarhet, precision, när redovisning ska avges, tillförlitlighet och tydlighet, tillsammans med tester som kan användas för att uppnå önskvärd kvalitet på den information som redovisas. Denna del av riktlinjerna avslutas med en vägledning för hur urvalet av enheter som ska representera organisationen definieras (även kallat Redovisningens avgränsning ). Del 2 innehåller de standardupplysningar som ska ingå i hållbarhetsredovisningen. Riktlinjerna beskriver den information som är mest relevant och väsentlig för flertalet organisationer och av intresse för de flesta intressenter. Standardupplysningarna delas upp i tre delar: Strategi och profil: upplysningar som ger en övergripande bakgrund för att beskriva hur organisationens hållbarhetsarbete är kopplat till strategi, profil och styrning. Hållbarhetsstyrning: upplysningar om hur en organisation hanterar ett antal specifika områden, vilket ger läsaren en bakgrund för att förstå resultat inom ett specifikt område. Resultatindikatorer: Indikatorer som ger jämförbar information avseende organisationens ekonomiska, miljömässiga och sociala resultat.

8 8 Principer för redovisningens innehåll Varje redovisningsprincip består av en definition, en förklaring och ett antal tester som vägledning för hur principerna ska användas. Testerna är avsedda att fungera som verktyg för självutvärdering och inte som specifika aspekter att redovisa mot. Principerna ska användas tillsammans med vägledningen för att definiera innehållet. Väsentlighet, dvs. informationen i redovisningen ska omfatta de områden och indikatorer som speglar organisationens mer betydande ekonomiska, miljömässiga och sociala påverkan, och områden och indikatorer som i väsentlig grad kan påverka intressenternas bedömningar och beslut. Kommunikation med intressenterna, dvs. den redovisande organisationen bör identifiera sina intressenter och förklara i redovisningen hur organisationen har hanterat deras (rimliga) förväntningar och intressen. Hållbarhetssammanhang, dvs. redovisningen ska presentera organisationens resultat inom en bred definition av hållbar utveckling. Fullständighet, dvs. täckningen av de väsentliga ämnesområdena och indikatorerna samt definitionen av redovisningens avgränsning ska räcka för att åskådliggöra betydande ekonomisk, miljömässig och social påverkan. Utöver detta ska intressenterna ges möjlighet att utvärdera organisationens resultat under redovisningsperioden.

9 9 Att definiera väsentlighet Externa faktorer Ta hänsyn till följande externa faktorer vid urvalet av väsentliga områden: Viktiga områden och indikatorer som organisationens intressenter visat intresse för. Viktiga områden och framtida utmaningar för branschen som andra, liknande organisationer på marknaden eller konkurrenter har redovisat. Relevanta lagar, bestämmelser, internationella avtal eller frivilliga överenskommelser av strategisk betydelse för organisationen och dess intressenter. Rimligt uppskattningsbar hållbarhetspåverkan, risker och möjligheter (t.ex. global uppvärmning, hiv/aids, fattigdom) som identifierats genom grundlig undersökning av personer med erkänd expertis, eller av expertorgan med erkända meriter inom området. Interna faktorer. Ta hänsyn till följande interna faktorer vid urvalet av väsentliga frågor: Organisationens viktigaste värderingar, principer, strategier, operativa styrsystem, ambitioner och mål. Intressen och förväntningar hos de intressenter som särskilt berörs av organisationens framgång (t.ex. anställda, aktieägare och leverantörer). Väsentliga risker för organisationen. Viktiga framgångsfaktorer för organisationen. Organisationens kärnkompetens och hur den kan bidra till hållbar utveckling.

10 10 Principer för att säkerställa redovisningens kvalitet Detta avsnitt beskriver de principer som ger vägledning vid val för att säkerställa kvaliteten på den redovisade informationen, inräknat även att presentationen är korrekt. Beslut som rör arbetet med och bearbetningen av information i en redovisning ska stämma med dessa principer. Principerna är grundläggande för att uppnå en effektiv transparens. Informationens kvalitet gör det möjligt för intressenterna att göra välgrundade och rimliga bedömningar av resultaten, samt vidta lämpliga åtgärder. Principer för att säkerställa redovisningens kvalitet Balans, dvs. redovisningen ska beskriva både positiva och negativa aspekter av organisationens resultat, för att möjliggöra en balanserad utvärdering av dessa på ett övergripande plan. Jämförbarhet, dvs. frågor och information ska väljas, sammanställas och redovisas konsekvent. Redovisad information ska presenteras på ett sådant sätt att den ger intressenter möjlighet att analysera förändringar i organisationens resultat över tiden, och kan underlätta jämförelser med andra organisationer. Precision, dvs. den redovisade informationen ska vara tillräckligt korrekt och detaljerad för att intressenter ska kunna bedöma den redovisande organisationens resultat. När redovisningen ska avges, dvs. redovisning sker efter en fast tidplan och informationen är tillgänglig i tid för att intressenterna ska kunna fatta informerade beslut Tydlighet, dvs. informationen ska göras tillgänglig på ett sådant sätt att den är förståelig och tillgänglig för de intressenter som redovisningen vänder sig till Tillförlitlighet, dvs. information och processer som används vid upprättandet av en redovisning ska samlas in, dokumenteras, sammanställas, analyseras och presenteras på ett sådant sätt att informationens kvalitet och väsentlighet kan granskas av annan.

11 11 De som upprättar redovisningar har möjligheten att kontakta GRI och ge GRI i uppdrag att granska den egna bedömningen av tillämpningsnivå. Ansökningar bör göras on-line på Om GRI får förvarning, kan GRI kontrollera den egna bedömningen innan redovisningen publiceras. När man kommit överens om tillämp nings nivå, skickar GRI en särskild ikon för respektive nivå som kan användas i nätbaserade eller tryckta redovisningar. Notera följande information om GRI:s kontroller av tillämpningsnivå: GRI granskar att information enligt kriterierna för den nivå som den redovisande organisationen anger, finns eller inte finns med i redovisningen. GRI kommer att översända en sammanställning av vad man funnit till den redovisande organisationen. GRI:s uttalande om tillämpningsnivån säger inget om GRI:s syn på redovisningens värde, kvalitet eller innehåll, det är endast ett uttalande om i vilken utsträckning GRI:s ramverk för redovisning tillämpats. Plus (+) nivåerna (C+, B+, A+) kan bara anges om redovisningen har bestyrkts av utomstående. Att GRI uttalat sig om tillämpningsnivån är inte samma sak som ett bestyrkande av utomstående och kan därför inte tas till intäkt för att redovisningen nått plus (+) -nivån. Om GRI ombeds granska en rapport på C+, B+ eller A+-nivån kontrollerar GRI att det finns ett uttalande av den som bestyrker. GRI:s granskning av tillämpningsnivå görs mot ett arvode. Detta arvode utgår inte för GRI:s s. k. Organizational Stakeholders.