FÅGLAR OCH VINDKRAFT VID KATTEGATT OFFSHORE

Transkript

1 FÅGLAR OCH VINDKRAFT VID KATTEGATT OFFSHORE En miljökonsekvensbeskrivning Rapport Leif Nilsson Ritaregränden Lund

2 INLEDNING Favonius AB planerar för en ev. vindkraftspark i Kattegatt utanför Falkenberg. Jag har av Triventus Consulting AB ombetts göra en genomgång och analys av förekomsten av rastande och övervintrande sjöfåglar i och omkring det planerade utbyggnadsområdet som ett led i arbetet med en MKB. Utredningen omfattar inte flyttande fåglar i området, över vilka studier redovisats i en rapport av Pettersson (2005). Kattegatt liksom Öresund och de danska bälten utgör ett internationellt viktigt rast- och övervintringsområde för ett betydande antal sjöfågelarter, både vad gäller havslevande dykänder med utbredningscentrum i egentliga Östersjön och mer marina arter med huvudsakligt centrum i Nordsjön. Medan den rika fågelförekomsten i de strandnära områdena dokumenterats sedan länge inom ramen för de internationella sjöfågelinventeringarna (se bl.a. Nilsson 2008, 2012 och projektets hemsida ), är kunskapen om fågelfaunan i de yttre farvattnen mer begränsad. Den ökande exploateringen av Nordsjön, bl.a. efter olja, ledde till ett ökat intresse för fågelfaunan i Nordsjön och regelbundna inventeringar startade bl.a. inom ramen för projektet Eurpean Seabirds at Sea under 1980-talet. Dessa inventeringar kom att utsträckas till att även innefatta Kattegatt (bl.a. inom ramen för WWFs projekt Levande Kattegatt ) och Östersjön med resultatet att översiktliga inventeringar av fågelfaunan i dessa viktiga områden finns tillgängliga från slutet av 1980-talet och början av 1990-talet (Durinck et al. 1994, Skov et al. 1995). De av Durinck et al. (1994) presenterade resultaten baseras på den första heltäckande inventeringen av Östersjöområdet, till vilket man i dessa sammanhang också räknar Kattegatt. En andra totalinventering av det aktuella området genomfördes inom ramen för det s.k. SOWBAS projektet (Skov et al. 2011), men detta omfattade inte alla för Kattegatt viktiga arter såsom alkor och mer pelagiska arter. Sjöfågeldata har vidare samlats in vid andra båtinventeringar i Kattegatt under åren (Henrik Skov mail) och presenteras här för några viktiga arter. Inom ramen för den nationella miljöövervakningen täcks de strandnära områdena av Kattegatt sedan länge (Nilsson 2008), medan endast begränsade rekognoseringar genomförts i offshoreområdena. I föreliggande rapport ger jag först en allmän presentation av Kattegatt som ett sjöfågelområde. Jag beskriver därefter förekomsten av viktigare arter, vilka potentiellt skulle kunna påverkas av en vindkraftanläggning inom det planerade området vid Falkenberg. Härvid utnyttjas det befintliga materialet för viktiga arter i närområdet till området för parken. Från själva området för den planerade parken saknas data från sjöfågelinventeringar. Avslutningsvis presenteras en bedömning av vindkraftsplanerna i relation till fågelförekomsten i denna del av Kattegatt. 2

3 VINDKRAFTPARKEN Fig. 1. Sjökort över Falkenbergsområdet med området för den planerade vindkraftsparken markerat. Som bakgrund till diskussionerna i kommande avsnitt visas här området för den planerade vindkraftsparken i Fig. 1. För ytterligare information om den planerade vindkraftsparken hänvisas till MKBn för parken. 3

4 KATTEGATT SOM SJÖFÅGELOMRÅDE Inventeringarna av Kattegatt och Östersjön (Durinck et al. 1994, Skov et al. 1995) ledde till att 39 olika större havsområden klassificerades som internationellt viktiga fågelområden (Fig. 2). Norra Kattegatt (Fig. 3) har vid de redovisade inventeringarna utpekats som ett av de tio viktigaste koncentrationsområdena för sjöfåglar i Östersjön-Kattegatt-området (Durinck et al. 1994). Området innefattar hela havsområdet öster om Jylland samt kring de danska öarna Laesö och Anholt. Stora delar av detta havsområde ha ett vattendjup om mellan 8 och 15 meter och är därmed ett viktigt område för havslevande dykänder. Området mellan Laesö- Anholt och den svenska kusten är i huvudsak djupt, men de grunda bankarna Lilla Middelgrund, Fladen, Groves Flak och Tönneberg Bank ingår också i det utpekade fågelområdet. Även Morups bank kan nämnas i sammanhanget. Under inventeringsperioden påträffades mycket stora koncentrationer av havslevande dykänder, alkor, måsar, lommar och doppingar i det markerade området i norra Kattegatt. Sammanlagt tretton arter överskred kriterierna för internationellt betydelsefulla områden (dvs 1 % av regionens totala bestånd). Tre av dessa arter förekommer endast i strandnära vatten, medan tio arter också förekommer i mer marin miljö. Beståndet för dessa arter redovisas i Tabell 1. Fig. 2. Karta över Kattegatt och Östersjön med 39 områden av internationell betydelse ur fågelsynpunkt (efter Durinck et al. 1994). 4

5 Fig. 3. Karta över Kattegatt med det viktigaste koncentrations-området för havslevande sjöfåglar markerat (jfr Fig.1 med alla viktiga områden i Östersjöområdet och Kattegatt). Medel-beståndet av viktigare arter inom det aktuella området framgår av tabell 1. Tabell 1. De beräknade vinterbestånden av olika arter inom det markerade området i norra Kattegatt (se karta Fig. 3). ART Medelbestånd Procent av beståndet i NV Europa Smålom/Storlom Gavia stellata/arctica ,3 Gråhakedopping Podiceps griseigena ,7 Ejder Somateria mollissima ,3 Sjöorre Melanitta nigra ,1 Svärta Melanitta fusca ,2 Gråtrut Larus argentatus ,0 Havstrut Larus marinus ,8 Tretåig mås Rissa tridatctyla ,1 Tordmule Alca torda ,8 Sillgrissla Uria algae , Den s.k. SOWBAS inventeringen (Skov et al 2011) är inte direkt jämförbar med den tidigare inventeringen (Durinck et al. 1994), vilken redovisas ovan, eftersom alkor och måsar inte inventerades För en del arter har bestånden förändrats mycket markant under senare år, så har Östersjöområdets ejderbestånd minskat mycket kraftigt (Desholm et al. 2002, Ekroos et al 2012). En jämförelse mellan de båda större inventeringarna visar också stora nedgångar för svärta. För några viktiga arter har kompletterande material erhållits från olika båtinventeringar i Kattegatt under åren (Henrik Skov i mail). Några heltäckande inventeringar av Kattegatt på den svenska sidan har däremot inte genomförts utöver de båda stora inventeringarna (Durinck et al. 1994, Skov et al. 2011). De strandnära vattnen längs den svenska kusten öster om djupområdet ingår inte i det utpekade fågelområdet. Hallandskusten hyser emellertid betydande koncentrationer av 5

6 rastande och övervintrande fåglar av ett stort antal arter både bland vadare och andfåglar. Bland de mer marina arterna finns betydelsefulla koncentrationer av storskarv. Vidare övervintrar betydande antal av dykänder såsom knipa, svärta, sjöorre, ejder och småskrake längs Hallandskusten. Fågelförekomsten längs de inre delarna av Hallandskusten har främst dokumenterats i samband med de internationella midvinterinventeringarna. Dessa omfattar dels årliga inventeringar av nyckelområden (i Halland kusten söder om Falkenberg Båstad) samt större, landstäckande inventeringar vid vissa tillfällen, senast Som bakgrund till diskussionen redovisas i Tabell 2 summor från den senaste midvinterinventeringen för Halland i januari Tabell 2. Antal övervintrande individer av viktigare sjöfågelarter längs Hallandskusten vid den senaste heltäckande midvinterinventeringen Art Antal Storlom 56 Smålom 2 Skäggdopping 7 Storskarv 1818 Gräsand 6822 Vigg 454 Knipa 2106 Svärta 857 Sjöorre 2342 Ejder 9520 Småskrake 113 Storskrake 64 Knölsvan 584 Sångsvan 438 Sothöna 246 Flertalet av de arter som täcks in av de landbaserade midvinterinventeringarna (och flyginventeringar av dessa områden) är i sin utbredning begränsade till grundare områden, vanligen med ett djup på max 6 10 m. Av de i tabell 2 nämnda arterna kan fiskätande lommar och doppingar förväntas i offshore områdena. Bland andfåglarna i Kattegatt förekommer svärta, sjöorre och i viss mån ejder också offshore. Svärta och sjöorre är mer marina arter och ligger normalt så pass långt ute till havs att de inte kan inventeras ordentligt från land, men de är som regel begränsade till djup av mindre än 20 m, även om de ibland kan förekomma på djupare vatten. Svärtan och sjöorren har sina enda större kända regelbundna förekomster i Kattegatt i Laholmsbukten och Skälderviken, men ibland förekommer större flockar utanför andra kustavsnitt. Nedan behandlas de viktigaste av de arter som förekommer i de yttre områdena av Kattegatt och som kan förekomma i det aktuella området för vindkraftsparken. De marina dykänderna som återfinns i mer strandnära farvatten diskuteras inte vidare här. 6

7 VIKTIGA FÅGELARTER I YTTRE KATTEGATT Stormfågel Fulmarus glacialis Stormfågeln häckar inom ett vidsträckt område i Nordatlanten med stora bestånd runt Storbritannien och den norska kusten. Arten förekommer i Kattegatt i ett bestånd som enligt en osäker skattning anges till ca 3000, vilket är obetydligt i relation till ett europeiskt häckande bestånd på ca 5 miljoner par. Stormfågelns vinterförekomst i Kattegatt är främst begränsad till den djupare delen i öster (Fig. 4) bl.a. i området kring Fladen och angränsande bankar. Under perioden maj november kan betydande antal stormfåglar förekomma i Skagerack, men endast en mindre del av dessa rör sig in i Kattegatt, då främst i samband med hårda vindar. Arten lever normalt av pelagiska organismer samt avfall från fisket. I samband med hårda västliga vindar driver ett stort antal stormfåglar in mot den svenska kusten, vilket tyder på att betydligt större antal av arten kan förekomma i området i samband med hårt väder. Fig. 4. Stormfågelns utbredning i Kattegatt vintrarna De olika färgerna anger antal fåglar av arten per km 2. 7

8 Havssula Sula bassana, liror, labbar Kattegatt utnyttjas särskilt under vinterhalvåret av ett flertal pelagiska arter såsom havssula, olika liror, stormsvalor och labbar. Dessa arter förekommer med betydande bestånd i Nordsjön med kringliggande farvatten särskilt under vinterhalvåret. Förekomsten är starkt beroende på vindarna och vid hårda västliga till nordvästliga vindar kan betydande antal driva in i Kattegatt och ses då ofta i stora antal från lämpliga observationspunkter längs kusterna. Beståndet av dessa arter i Kattegatt har inte kunnat skattas. Storlom Gavia arctica, Smålom Gavia stellata Fig. 5. Utbredning av Lommar i Kattegatt vintrarna De olika färgerna anger antal fåglar av arten per km 2. 8

9 Båda arterna förekommer till havs i Kattegatt under vinterhalvåret. Totalbeståndet under vintern i norra Kattegatt uppgår till några tusen individer, i huvudsak övervintrande i den västra delen av området, vilket innebär att denna del av området klassificeras som ett internationellt viktigt område för arterna (Fig. 5). Det finns också övervintrande lommar efter den svenska kusten, men antalet är normalt ganska måttligt. Vintern 2012 avvek från detta mönster och inte mindre än 440 smålommar räknades vid de landbaserade inventeringarna mellan Falkenberg och Båstad. Fig. 6. Beräknade tätheter (individer/km 2 )för lommar (Gavia stellata & Gavia arctica) vid båtinventeringar i delar av Kattegatt Gröna punkter visar positioner där arten saknats vid inventeringarna. Området för Kattegatt offshore markerat på kartan. Lomförekomsten ute till havs är inte närmare känd, men båda arterna lever av fisk som kan fångas på djup upp till 30 m (eller pelagiskt i dessa havsområden). Båtinventeringarna under vinterhalvåret (Fig. 6) har endast gett ett fåtal observationer av lommar i den redovisade delen av Kattegatt. Inget i materialet tyder på någon större förekomst av lom i det aktuella utbyggnadsområdet. Däremot är det inte känt i vilken utsträckning lommar förekommer på havsgrunden, även om lommar setts i dessa områden. Båda arterna lever av fisk, som kan fångas över djup på upp till 30 m. Rörelserna i vinterområdet är inte närmare kända, men det är känt att betydande flyttingsrörelser förekommer efter Hallandskusten under våren. Under vårarna sker en betydande ansamling av lommar, främst smålom, efter Hallandskusten, särskilt i Laholmsbukten, varifrån ett betydande insträck sker över land mot häckningsområdena som sträcker sig från Skandinavien långt in i Ryssland. Totalt kan man räkna med att åtskilliga tusen smålommar utnyttjar området under våren och dagssummor på upp till 2000 insträckande smålommar har noterats i Laholmsbukten. 9

10 Smålommarna rör sig in mot Hallandskusten under senvintern förvåren. Deras närmare utbredning och numerär är inte kända. Betydande rörelser av lommar har noterats efter hela Hallandskusten särskilt i maj. En sökning på Artportalen visade för 2012 dagssummor på upp till 1500 smålommar vid Nidingen. Totalt räknades 2800 sydflyttande smålommar här under 6 observationsdagar med mer än 100 lommar/dag. Motsvarande siffror för Morup/Glommen var 1200 på 6 dagar, medan inte mindre än 3200 smålommar räknades under 6 dagar vid Mellbystrand i Laholmsbukten. Notera att dessa siffror grundas på spontanrapportering av amatörornitologer och inga organiserade undersökningar. Man kan sålunda konstatera att åtskilliga tusen smålommar passerar Hallandskusten under våren. Hur stor andel av dem som rastar är okänt. En del storlommar flyttar också längs Hallandskusten under våren, men rapporterna på Artportalen handlar om enstaka individ och smågrupper upp till 10. Doppingar Podiceps spp. Övervintrande doppingar förekommer ute till havs i de skandinaviska farvattnen. Vid inventeringarna i Norra Kattegatt fanns betydande koncentrationer av gråhakedopping Podiceps griseigena, där speciellt den västra delen av området framstår som viktig med en stor andel av det samlade europeiska beståndet. Den har inte setts i större antal i den östra delen av området. Övriga doppingar är mer sparsamma i området och finns främst i strandnära områden, där enstaka individer och mindre grupper registrerats vid de strandnära inventeringarna. Storskarv Phalacrocorax carbo långt ute till havs i Kattegatt. Storskarven förekommer i stora antal efter kusterna runt Kattegatt under hösten och vinterhalvåret. Det i södra Sverige och Danmark häckande beståndet av mellanskarv (rasen sinensis) har ökat mycket markant under senare år och en betydande andel av dessa skarvar övervintrar i de nordiska farvattnen. Under vintern övervintrar också skarvar av den norrut häckande rasen carbo. Antalet storskarvar efter den svenska kusten är relativt stort, men skarvarna fiskar normalt på vatten grundare än 10 m, men arten har setts i mindre antal 10

11 Fig. 7. Storskarvens utbredning i Östersjön och Kattegatt vid SOWBAS-inventeringen (Skov et al. 2011). Gråtrut Larus argentatus Gråtruten förekommer i betydande antal i de yttre farvattnen i Kattegatt. Norra Kattegatt (Fig. 2) torde hysa ca 2% av det samlade europeiska vinterbeståndet. Merparten av gråtrutarna återfinns över de djupare delarna av Kattegatt (Fig. 8). 11

12 Fig. 8. Täthet för gråtrut i Kattegatt vintrarna De olika färgerna anger antal fåglar av arten per km 2. Havstruten Larus marinus Havstruten visar en liknande utbredning som gråtruten, med sin huvudsakliga förekomst i den östra delen av Kattegatt (Fig. 9), speciellt i den djupare delen samt i områdena kring Middelgrunden (inkl. Fladen), där det sistnämnda området svarade för närmare 4000 av totalt havstrutar i Östersjöområdet inkl. Kattegatt) vid inventeringarna

13 Fig. 9. Täthet för havstrut i Kattegatt vintrarna De olika färgerna anger antal fåglar av arten per km 2. Tretåig mås Rissa tridactyla Den tretåiga måsen är en allmän häckfågel i nordöstra Atlanten med ett beräknat bestånd på ca 7 miljoner individer, varav normalt ungefär 1 % av beståndet återfinns i Kattegatt. Vissa vintrar kan dock visa betydligt högre antal och upp till 4,6 % av totalbeståndet har beräknats förekomma i Kattegatt vid vissa tillfällen. Fåglarnas utbredning är i huvudsak koncentrerad till de östra delarna av Kattegatt, med de absolut högsta registrerade tätheterna på bankarna i den östra delen av Kattegatt såsom Fladen och Middelgrunden (Fig. 10). 87 % av de totalt 75,000 tretåiga måsarna i området påträffades på och vid de östra bankarna vid inventeringarna Liksom hos andra pelagiskt förekommande arter visar de tretåiga måsarna stor rörlighet. Vid hårda vindar från väst och nordväst kan stora antal samlas längs den svenska kusten och röra sig längs densamma. 13

14 Fig. 10. Täthet för tretåig mås i Kattegatt vintrarna De olika färgerna anger antal fåglar av arten per km 2. Fig. 11. Beräknade tätheter (individer/km 2 )för tretåig mås (Rissa tridactyla) vid båtinventeringar i delar av Kattegatt Gröna punkter visar positioner där arten saknats vid inventeringarna. Området för Kattegatt offshore markerat på kartan. 14

15 Som framgår av Fig. 11, har betydande tätheter av tretåig mås noterats inom vissa områden i yttre Kattegatt. Det aktuella utbyggnadsområdet täcks inte av inventeringarna, men en del förekomster av tretåig mås har registrerats i dess närområde. Tärnor Sterna spp. De olika tärnarterna häckar i skärgårdarna och i inlandet samt förekommer utanför de svenska kusterna under hösten och våren, medan de övervintrar utanför våra farvatten. Eftersom inventeringarna i huvudsak varit begränsade till vinterhalvåret är det inte möjligt att få en klar uppfattning om arternas förekomst i yttre Kattegatt. En hel del tärnor rör sig emellertid längs kusterna av Halland särskilt under flyttningstiderna. Sillgrissla Uria aalge Sillgrisslan häckar på fågelberg runt Nordatlanten och förekommer under hösten och vintern i betydande antal i Kattegatt. Det svenska häckbeståndet är begränsat till Östersjön. Totalt skattas beståndet i nordöstra Atlanten till ca 8,3 miljoner, varav ungefär 1 % normalt övervintrar i Kattegatt. Större antal kan dock förekomma i området under vissa år. Atlantens sillgrisslor flyttar från ruggningsområden i Skagerack till Kattegatt under oktober/november. De stannar i området till februari varefter återflyttningen till häckningsområdena påbörjas. Även om sillgrisslorna finns spridda över hela Kattegatt under vintern, återfinns de högsta antalen i den östra delen av Kattegatt (Fig. 12) och då speciellt på bankarna och i deras närområden, vilka tillsammans hyser bortemot 21,000 sillgrisslor eller ca 25 % av det sammanlagda beståndet för Östersjön och Kattegatt. 15

16 Fig. 12. Täthet för sillgrissla i Kattegatt vintrarna De olika färgerna anger antal fåglar av arten per km 2. Fig. 13. Beräknade tätheter (individer/km 2 )för sillgrissla (Uria aalgae) vid båtinventeringar i delar av Kattegatt Gröna punkter visar positioner där arten saknats vid inventeringarna. Området för Kattegatt offshore markerat på kartan. 16

17 Som tidigare påpekats täcks inte det aktuella utbyggnadsområdet av de redovisade inventeringarna från Däremot förekom en del sillgrisslor i närområdet till området även om de större koncentrationerna av arten fanns längre ut till havs (Fig. 13). Tordmule Alca torda fluktuationer mellan olika år. Tordmulen häckar liksom sillgrisslan på fågelberg i Nordatlanten, men har liksom sillgrisslan ett isolerat bestånd i egentliga Östersjön. 13 % av den nordatlantiska populationen av tordmule på 1,2 miljoner fåglar torde övervintrat i Kattegatt vid inventeringarna Vissa år har ännu högre antal tordmular observerats i Kattegatt med inte mindre än 26 % av totalbeståndet i området Det övervintrande beståndet av tordmule beståndet har uppvisat betydande Tordmularna anländer i större antal till Kattegatt i senare delen av oktober samt början av november. Under den tidiga delen av säsongen är de normalt koncentrerade till den västra delen av Kattegatt (Fig. 14), men de rör sig senare under säsongen successivt ut till Middelgrunden och Fladen samt angränsande områden. De börjar lämna Kattegatt i slutet av januari och i mars har merparten lämnat området. Totalt sett har 65,000 tordmular beräknats förekomma på bankarna i Kattegatt, vilket gör dem till ett av de allra viktigaste områdena för arten. Fig. 14. Täthet för tordmule i Kattegatt vintrarna De olika färgerna anger antal fåglar av arten per km 2. 17

18 Fig. 15. Beräknade tätheter (individer/km 2 )för tordmule (Alca torda) vid båtinventeringar i delar av Kattegatt Gröna punkter visar positioner där arten saknats vid inventeringarna. Området för Kattegatt offshore markerat på kartan. Som framgår av Fig.15. har inga större tätheter av tordmule registrerats i närområdet till den aktuella vindkraftsparken och rent generellt har tordmularna setts på längre avstånd från land än sillgrisslorna. Tobisgrissla Cepphus grylle Arten förekommer främst i de inre farvattnen i Kattegatt, där den i huvudsak är stationär i närheten av kolonierna. De närmaste kolonierna till Kattegatt Offshore finns på Hallands Väderö och de danska öarna. Ungfåglarna rör sig en bit från kolonierna och kan påträffas på djupare vatten, men det är knappast troligt att utsjöbankarna har någon större betydelse för arten. Alkeungen Alle alle Denna högarktiska art kan under vissa vintrar förekomma i stora antal längre söderut och har vintertid setts i mindre antal i Kattegatt. Hur förekomsten är i Kattegatt är dåligt känt, men arten ses regelbundet till havs i området. 18

19 Lunnefågel Fratercula arctica Lunnefågeln häckar i stora bestånd efter kusterna av Storbritannien och Norge och en stor andel av dessa övervintrar i Nordsjöområdet. Arten är en regelbunden vintergäst efter den svenska västkusten, men närmare uppgifter om beståndets storlek saknas. Mindre antal av arten torde kunna påträffas i de yttre farvattnen i Kattegatt. DISKUSSION Utbyggnad av vindkraftverk både till havs och på land kan liksom all annan storskalig exploatering av olika naturområden leda till påverkan på fågelfaunan och konflikter med fågelskyddsintressen. Mot bakgrund av de studier som redovisats från olika håll kan konstateras att vindkraftverk till havs potentiellt kan påverka fåglarna på följande sätt: 1. Störningseffekter som påverkar fåglarnas utnyttjande av ett område runt verken. 2. Risk för kollisioner med vindkraftverken. 3. Barriäreffekter Erfarenheterna från de få större vindkraftsparker till havs som studerats närmare (Lillgrund, Rödsand och Horns Rev i Danmark samt Egmont an Zee Noordzeewind i Holland) visar tydligt att flertalet sjöfåglar undviker parkernas närområde (Dong Energy et al. 2006, Nilsson & Green 2011), vilket medför att risken för kollisioner minimeras kraftigt och i flertalet fall är helt försumbar. Detta undvikande av att flyga in i en vindkraftpark skulle kunna medföra att en park fungerar som en barriär för fåglarnas flyttningsrörelser och för deras lokala rörelser i samband med födosök. När det gäller fåglarnas normala flyttningar höst och vår kan man helt bortse från barriäreffekter eftersom den ev. extra flygsträckan det innebär att undvika en vidkraftspark är helt försumbar i relation till den totala flygsträckan under flyttningsrörelserna höst och vår. En vindkraftspark utanför en häckningskoloni skulle däremot kunna medföra negativa effekter eftersom fåglarna då måste passera området regelbundet och flygvägarna i sådana sammanhang skulle kunna förlängas. Det är inte bara flyttande fåglar som undviker en vindkraftspark och dess närområde. Studier vid Lillgrund (Nilsson & Green 2011) liksom vid de två stora danska parkerna (Dong Energy et al. 2006) har visat att näringssökande dykänder samt en del andra sjöfåglar undviker parkerna och deras närområde. Vid Lillgrund konstaterades initialt lägre tätheter inne i parken för alfågel, ejder och småskrake jämfört med samma område före parkens uppförande, men en viss tillvänjning kunde konstateras (Nilsson & Green 2011). Liknande effekter har konstaterats vid de stora danska parkerna, men man kan generellt konstatera att kontrollprogramen i regel varit för kortvariga för att säkert kunna dokumentera en sådan tillvänjningsprocess. Dykändernas undvikande av vindkraftsparkerna för sitt näringssök bidrar till att minska riskerna för kollisioner. 19

20 När det gäller de i yttre Kattegatt aktuella arterna så visar erfarenheterna från den danska parken Horns Rev (Dong Energy 2006) att lommarna undviker att utnyttja parken. De pelagiskt förekommande arterna i Kattegatt är spridda över hela Nordsjön och har följaktligen studerats vid Egmont an Zee utan att man kunnat fastställa några mer påtagliga effekter av vindkraftsparken på deras uppträdande i stort. SLUTSATSER De översiktliga studier av fågelfaunan i Kattegatt som presenterats här på basis av rapporterna i Durinck et al. (1994), Skov et al. (1995), Skov et al. (2011) samt opublicerade inventeringsdata för vissa arter från (se ovan) visar mycket klart på den stora betydelse delar av Kattegatt inkl. utsjöbankar som Stora och Lilla Middelgrund samt Fladen m.fl. har för många sjöfågelarter. I sammanhanget måste bankarnas och deras närområdes stora betydelse för arter som tretåig mås, sillgrissla och tordmule påpekas. När det gäller det planerade utbyggnadsområdet för Kattegatt Offshore täcks detta inte av de tillgängliga inventeringarna, men vissa linjer har passerat nära det aktuella området. Vid dessa inventeringslinjer finns punkter med relativt goda tätheter av sillgrissla och tretåig mås, medan en annan nyckelart, tordmulen, främst finns längre ut till havs. Området för vindkraftparken innefattas i det område i Kattegatt som generellt anses viktiga för dessa arter. Man kan därför inte helt utesluta förekomster av särskilt sillgrissla och tretåig mås i det aktuella utbyggnadsområdet. Med tanke på områdets homogena struktur bedöms en vindkraftspark här knappast påverka sjöfåglarna genom att de på grund av ev. störningseffekter stängs ute från det område som upptas av vindkraftparken eftersom det finns mycket stora arealer av samma karaktär. Som redan påpekats är kollisionsriskerna för icke-häckande sjöfåglar vid offshore vindkraftparker av mycket ringa betydelse eftersom fåglarna i betydande utsträckning undviker att flyga in i parkerna, vilket också gäller flyttande sjöfåglar. Några barriäreffekter är inte aktuella i sammanhanget eftersom ev. rörelser runt en vindkraftpark saknar betydelse för flyttande fåglar och det saknas häckningskolonier i området. Här skall dock påpekas att jag ej utvärderat förekomsten av flyttfågelrörelser i det aktuella området (se Pettersson 2005). Utöver de strandnära flyttningsrörelserna som dokumenterats av Pettersson (2005) finner jag det föga sannolikt med mer omfattande flyttningsrörelser längre ut till havs, dvs inom utbyggnadsområdet. En viss reservation gäller dock för det ovan omtalade sträcket av smålommar efter Hallandskusten under våren där vi inte känner detaljerna och förekomsten av ev. rastande flockar till havs. Med utgångspunkt från fågelförekomsten i närområdet bedöms det som osannolikt att den planerade vindkraftparken överhuvudtaget kommer att medföra några negativa effekter på ev. förekommande rastande/övervintrande sjöfåglar i området. 20

21 REFERENSER Desholm, M., Christensen, T.K., Scheiffart, H., Hario,M., Andersson, Å., Ens, B., Camphysen, C.J., Nilsson, L., Waltho, C.M., Lorentsen, S-H., Kuresoon, A., Kats, R.K.H., Fleet, D.M. & Fox, A.D Status of the Baltic/Wadden Sea population of the Common Eider Somateria mollissima. Wildfowl 53: Dong Energy, Vattenfall, The Danish Energy Authority & The Danish Forest and Nature Agency Danish Offshore Wind Key Environmental Issues. Durinck, J., Skov, H., Jensen, F. P. & Pihl, S Important Marine Areas for Wintering Birds in the Baltic Sea. Ornis Consult Report. Ekros, J., Fox, A.D., Christensen, T.K., Petersen, I.K., Kilpi, M., Jonson, J.E., Green, M., Laursen, K., Cervencl, A., de Boer, P., Nilsson, L., Meissner, W., Garthe, S. & Öst, M Declines amongst breeding Eider Somateria mollissima numbers in the Baltic/Wadeen Sea flyway. Ornis Fennica 89 in print. Nilsson, L Utbredning, beståndsstorlek samt långtidsförändringar i beståndens storlek hos övervintrande sjöfåglar i Sverige. Ornis Svecica 1: Nilsson, L Changes of numbers and distribution of wintering waterfowl in Sweden during forty years, Ornis Svecica 18: Nilsson, L Distribution and numbers of wintering sea ducks in Swedish offshore waters. Ornis Svecica 22: Nilsson, L. & Green, M Fågelkollisioner med Öresundsbon. Rapport. Zooekologiska Avd., Ekologiska Institutionen, Lunds Universitet. Pettersson, J Vindkraftverk och flyttfåglar på Skottarevet. Reitan, O. & Follestad, A Vindkraft i Norge og fugleliv. Vår Fuglefauna 24: 4-9. Skov, H., Durinck, J., Leopold, M. F. & Tasker, M. L Important bird areas for seabirds in the north sea including the Chanell and the Kattegatt. BirdLife International, Cambridge. Skov,H., Heinänen, S., Zydelis, R., Bellebaum, J., Bzoma, S., Dagys, M., Durinck, J., Garthe, S., Grishanov, G., Hario, M., Kieckbusch, J.J., Kube, J., Kuresoo, A., Larsson, K., Luigujoe, L., Meissner, W., Nehls, H.W., Nilsson, L., Petersen, I.K., Roos, M.M., Pihl, S., Sonntag, N., Stock, A., Stipniece, A. &Wahl, J Waterbird Populations and Pressures in the Baltic Sea. Tema Nord 2011: