Fågelförekomsten vid Lillgrund, Södra Öresund

Transkript

1 Fågelförekomsten vid Lillgrund, Södra Öresund En förstudie inför etablering av vindkraft till havs Martin Green & Leif Nilsson Ekologiska institutionen, Lunds Universitet Department of Ecology, University of Lund, Lund, Sweden Lund 2006

2 Innehållsförteckning Innehållsförteckning 2 Sammanfattning 4 Summary 6 Inledning 7 Undersökningsområde 8 Metoder 9 Båtinventeringar 9 Flyginventeringar 11 Flyttfågelstudier 13 Fältobservationer 13 Radarstudier 13 Resultat 16 Rastande och övervintrande fåglar 16 Båtinventeringar 16 Doppingar och lommar 17 Storskarv 18 Knipa 19 Alfågel 20 Svärta och sjöorre 22 Ejder 22 Småskrake 24 Övriga andfåglar 26 Gråtrut 26 Havstrut 28 Fiskmås 29 Tärnor 29 Alkor 29 Flyginventeringar 29 Storskarv 30 Knipa 32 Alfågel 33 Svärta 34 Sjöorre 35 Ejder 37 Småskrake 39 Övriga andfåglar 41 Gråtrut 41 Havstrut 43 Övriga måsar 44 Tärnor 44 Alkor 44 Radarstudier 44 Vigg 44 2

3 Flyttande fåglar 46 Sträckobservationer vid Lernacken 46 Hösten Lokala rörelser hösten Våren Lokala rörelser våren Radaranalys av fågelsträcket över södra Öresund 51 Hösten Vårarna 2002 och Diskussion 60 Rastande övervintrande fåglar 60 Sträckande fåglar 62 Vindkraftverkens ev. påverkan på fågelfaunan 64 Referenser 66 Appendix 69 A1. Båtinventeringarna i Lillgrundområdet A2. Båtinventeringarna i Lillgrundområdet A3. Flyginventeringar i Lillgrundområdet 71 A4. Fågelekon över södra Öresundsområdet hösten A5. Fågelekon över södra Öresundsområdet våren A6. Fågelekon över södra Öresundsområdet våren A7. Antal flyttare vid Lernacken hösten A8. Antal flyttare vid Lernacken våren

4 Sammanfattning Denna rapport beskriver förekomsten av fåglar (övervintrande och rastande sjöfågel samt flyttande fåglar vår och höst) i södra delen av Öresundsområdet inför planerna på en vindkraftpark på Lillgrund. Lillgrund ligger ca 7 km ut från den svenska kusten, rakt utanför Klagshamnsudden, ungefär 7 km söder om Öresundsbron och ca 10 km nordnordväst om Falsterbohalvöns norra del Knösen. Rapporten utgör en detaljerad beskrivning av fågelförekomsten i området före planerad utbyggnad. Huvudsyftet med studierna var att samla in ett gott bakgrundsmaterial angående fågelförekomst och -rörelser i området före etablering av vindparken, som sedan kan jämföras med liknande material som insamlas efter det att parken är byggd. Rastande och övervintrande fåglar i området inventerades från båt och flygplan. Båtinventeringarna täckte ett område från Öresundsbron över själva Lillgrund ner till Bredgrund, söder om den planerade vindkraftsparken. Flyginventeringarna täckte ett större område från Öresundsbron i norr ner till grundområden belägna söder om Falsterbohalvön. Totalt genomfördes 19 båtinventeringar under åren och två resp. fem flyginventeringar under 2004 och Samtliga båtinventeringar genomfördes under vinterhalvåret och tidig vår, flyginventeringar gjordes under vinter och vår. Flyttande fåglar studerades genom analys av radarmaterial som tillhandahållits från militär spaningsradar (hösten 2001, vårarna 2002 och 2005) och genom fältobservationer från brofästet vid Lernacken (hösten 2001 och våren 2002). Totalt analyserades radarmaterial från 11 dagar på hösten och 41 dagar på våren. Fältobservatoner bedrevs under 39 dagar hösten 2001 och 20 dagar våren Förekomsten av rastande och övervintrande sjöfåglar i Lillgrundsområdet var relativt artfattig men individrik. Vintertid förekom upp till 6500 småskrakar, 5000 storskarvar, 2000 ejdrar och 400 alfåglar i området. I samband med isläggning av grundare delar av Öresund förekom även större antal med knipor (upp till 2500 individer). Den talrikaste sjöfågeln i området är troligen vigg, med upp till individer. Lillgrund nyttjades dock endast i mindre omfattning av dessa fåglar enligt våra undersökningar. Huvuddelen av viggarna födosökte istället på Bredgrund och grundområdena norr om Knösen. Området är att klassa som av internationell betydelse för småskrake i och med att över 1% av den totala nord- och centraleuropeiska populationen förekommer inom området. 1%-gränsen är ett internationellt vedertaget sätt (enligt Ramsar-konventionen) att klassa områdens betydelse i fågelskyddssammanhang. 1%-gränsen för småskrake ligger på 1700 individer. Under våren dominerade ejdrarna stort med upp till 8000 individer på Lillgrund. Troligen har en stor del av dessa fåglar en koppling till den stora kolonin på närbelägna Saltholm (6000 par). Detta innebär att grundområdet är av vikt för den lokalt häckande populationen. Toppsiffran var bara något under 1%-gränsen för Östersjöpopulationen av ejder (1%-gränsen ligger på individer). Stora mängder flyttfåglar passerade området under hösten. Öresundsområdet uppvisar sannolikt de största koncentrationerna av flyttande fåglar i hela Skandinavien. Totalt sett passerade ca 15% av den totala sträckvolymen över de centrala delarna av södra Öresund, inbegripet Lillgrund. En översiktlig beräkning antyder att i storleksordningen 5 miljoner fåglar kan passera bara över själva Lillgrund på hösten. Höststräcket dominerades av småfåglar, men även sjöfågel, rovfågel och duvor var talrika. 4

5 Även på våren passeras Öresundsområdet och Lillgrund av stora mängder med flyttfåglar. Antalen var dock generellt lägre än på hösten. Till skillnad från på hösten förekom en mer koncentrerad passage av lågflygande sjöfåglar över området. Av den totala sträckvolymen passerade en högre andel över de centrala delarna av södra Öresund på våren (22-26%) jämfört med på hösten. Även andelen nattsträckande fåglar var högre på våren jämfört med på hösten. 5

6 Summary The aim of this report is to describe the occurrence of birds (wintering and staging water birds and birds on active migration) in the southern part of Öresund as a base-line for future evaluation of possible effects of a planned offshore wind farm at Lillgrund on the birdlife. Lillgrund is situated about 7 km from the Swedish coast outside Klagshamn, south of the Öresund bridge and north of the Falsterbo peninsula. Wintering and staging water birds were censused by from boat or aeroplane. The boat surveys covered an area from the Öresund bridge in the north, over Lillgrund down to Bredgrund in the south. The aerial surveys covered a larger area from the bridge in the north down to shallow areas south of Falsterbo peninsula. 19 boat surveys were conducted between 2001 and 2005, two and five flight surveys were made in 2004 and 2006, respectively. All the boat surveys were made between autumn and early spring (i.e. over winter). The flight surveys were made between January and May. Migrating birds were covered by analysing radar data from military surveillance radar (autumn 2001, spring 2002 and 2005) and by conducting land based field observations (autumn 2001 and spring 2002). Radar data from 11 days in autumn and 41 days in spring was analysed for migration intensities and detailed flight tracks. Field observations were made during 39 days (autumn) and 20 days (spring) respectively. Relatively few species of water birds occurred in the Lillgrund area, but numbers of birds were high. During winter up to 6500 Red-breasted Mergansers, 5000 cormorants, 2000 common eiders and 400 Long-tailed ducks were registered. In situations when ice covered the more shallow parts of Öresund larger numbers of Goldeneyes (up to 2500) also occurred in the area. The most numerous water bird using the general area was probably the Tufted Duck with up to birds. Most of these did however not use Lillgrund as a foraging area, but instead used Bredgrund and the shallow areas just north of the Falsterbo peninsula. The Lillgrund-Bredgrund area is of international importance to wintering red-breasted mergansers as more than 1% of the total north- and central European population (1% in this case = 1700 birds) occurred on a regular basis. The Common Eider was the dominating water bird at Lillgrund during spring with up to about 8000 birds. Most of these do probably belong to the large breeding colony on nearby Saltholm. This implies that Lillgrund is of importance for the local population. Lillgrund may also be of importance for the total Baltic population. Peak numbers at Lillgrund were just below the 1% limit for this population (1% in this case = birds). Large numbers of migrating birds were passing the area during autumn. Öresund probably have the largest concentrations of migrating birds in Scandinavia. Of this large total migration volume, about 15% passed over the central parts, including Lillgrund. We estimate that somewhere in the order of five million birds are passing over Lillgrund during autumn. The autumn migration was dominated by passerines, but also water birds, raptors and pigeon passed in high numbers. The spring passage was also of large importance, although total numbers of passing birds were lower than during autumn. A more concentrated passage of low altitude migrating water birds occurred in spring. Compared to the autumn situation a higher proportion of the overall migration volume was passing the central parts of Öresund, including Lillgrund (22-26%). The proportion of night migrants was also higher during spring than during autumn. 6

7 Inledning Södra Öresund utgör ett viktigt rast och övervintringsområde för en rad olika våtmarksberoende fågelarter, vilket medfört att Saltholm (på den danska sidan) och Foteviken Falsterboområdet avsatts som Special Bird Protection Areas (SPA) under EUs fågelskyddsdirektiv. Båda har även utpekats som internationellt skyddsvärda områden under Ramsarkonventionen. Även andra delar av södra Öresund, såsom delar av Lommabukten och Lundåkrabukten, är viktiga för olika våtmarksarter och för ett flertal arter överskrids regelbundet kriterierna för vad som anses vara internationellt skyddsvärda fågelområden. Även dessa områden har utnämnts som SPA-oråden enligt EUs fågelskyddsdirektiv (eller är föreslagna att bli detta). Södra Öresund berörs också av stora mängder aktivt flyttande fåglar. Området är utan tvekan den del av Skandinavien med största koncentrationerna (och reella antalen) av passerande flyttfåglar (Alerstam 1978, 1982). Detta då den skandinaviska halvön fungerar som en avsmalnande tratt mot söder och sydväst, varför stora fågelmängder under höststräcket lämnar landet just här på väg mot övervintringsplatser i Västeuropa, Sydeuropa och Afrika. På motsvarande sätt är detta den del av landet där de flesta flyttfåglarna anländer till Skandinavien igen under vårsträcket. Mångåriga flyttfågelstudier har bedrivits vid Falsterbo fågelstation, belägen allra längst i sydväst (se exempelvis Roos 2000, Kjellén 2005 och tidigare rapporter). Mot denna bakgrund är det naturligt att fåglarna var en viktig del i miljökonsekvensbeskrivningen när en omfattande vindkraftsutbyggnad planerades för Lillgrund i södra Öresund (Fig.1). De möjliga konsekvenserna för fågelfaunan av den planerade vindkraftparken presenterades i en rapport av Nilsson (2001). Rapporten sammanfattade den dåvarande kunskapen om fågelfaunan i de områden av södra Öresund som gränsar till den planerade vindkraftsparken. I enlighet med regeringens villkor har ett kontrollprogram utarbetats för att studera ev. påverkan från vindkraftparken på fågelfaunan. Kontrollprogrammet omfattar både rastande/övervintrande fåglar och flyttande fåglar. När det gäller den förstnämnda gruppen skulle utbyggnaden ev. kunna leda till att vissa områden ej kan utnyttjas av fåglarna för deras födosök. Undersökningarna avser att fastställa om vindkraftsutbyggnaden påverkar de rastande och övervintrande fåglarnas utnyttjande av området. Detta innebär att fågelförekomsten kartläggs dels inom utbyggnadsområdet samt inom andra delar av södra Öresund både före byggandet av vindkraftverken och under en period sedan vindkraftparken har uppförts. När det gäller flyttfåglarna har det framförts farhågor att en vindkraftspark kan leda till ökad risk för kollisioner och att den därför kan utgöra en mortalitetsfaktor för åtminstone vissa av de arter som flyttar genom området. En större vindkraftpark kan också medföra ett hinder som gör att fåglarnas normala flyttningsvägar ändras. Undersökningarna avser dels att belysa vilka risker för fågelkollisioner som kan förekomma, dels att studera fåglarnas reaktioner när de möter vindkraftparken. Även om ett stort antal fågelarter flyttar genom området, så flyttar en stor del av fåglarna normalt på sådan höjd att de ej löper risk att kollidera med kraftverken. Vi har därför främst koncentrerat oss på sjöfåglarna, vilka flyttar lågt över vattnet och därmed kan komma i riskzonen i vindkraftsparken. Övriga arter behandlas mer översiktligt. Föreliggande rapport redovisar resultaten från kontrollprogrammets fågelundersökningar under 2001/ /06, dvs. före någon exploatering av området påbörjats. Syftet med dessa undersökningar är att ge ett underlag mot vilket en ev. påverkan på fågellivet av 7

8 vindkraftverken skall kunna utvärderas. Ursprungligen planerades förundersökningen vara färdig efter 2003/04, men en senarelagd byggstart till 2006 gjorde det möjligt att genomföra kompletterande undersökningar även under 2005 och vintern/våren Detta gav en möjlighet att genomföra en serie flyginventeringar i södra Öresund omfattande både Lillgrund och referensområden runt Falsterbohalvön. De första årens delresultat har presenterats i två rapporter (Green & Nilsson 2003, 2005), men har nu inarbetats i denna sammanfattande rapport. Undersökningsområde Fig. 1. Södra Öresund med Lillgrund och de viktiga fågelområdena vid Foteviken, Falsterbohalvön och Saltholm markerade. De olika djupnivåerna i södra Öresund visas med olika mörka blå nyanser: 0-3 m (mörkast), 3-6m, 6-10m samt m (ljusast blått). Djupare områden saknar färg på kartan. Lillgrund är beläget i södra Öresund, ca 6 km väster om Klagshamn (Fig. 1). Vattendjupet vid Lillgrund är ganska ringa (Fig. 1-3). Merparten av området har ett djup av ca 4-5m, men enstaka toppar når upp till ett djup av ca 2 m. Vissa delar av vindkraftparken planeras till de allra grundaste delarna av området men vissa verk kommer att stå på något djupare vatten. SE 8

9 om Lillgrund utbreder sig Bredgrund, ett några km 2 stort grundområde med ett vattendjup av endast 2 3 m. Stora grunda områden återfinns också längs fastlandet både i Foteviksområdet och norr om Falsterbohalvön. Bottenbeskaffenheten i södra Öresund är väl dokumenterad i de undersökningar som genomfördes i samband med byggandet av Öresundsbron, varvid både fauna och flora kartlades i ett stort område runt bron. Lillgrundområdet ligger i den yttre delen av vad man vid dessa undersökningar betecknade the outer impact zone, vilket innebär att området varit med i provtagningarna. Vegetationskarteringarna (t.ex. Semac 1997) visar på rikliga bestånd av Zostera, blåmussle-taxeringarna visade en täckningsgrad på över 40% och höga biomassevärden (Semac 1998, 1999). Mussletillgången är sådan att området potentiellt kan vara ett viktigt furageringsområde för dykänder såsom ejder m.fl. bentiska födosökare. Fig. 2. Detalj av sjökortet över södra Öresund med de planerade vindkraftverken vid Lillgrund markerade. Metoder Båtinventeringar Inventeringar av offshore områden kan antingen genomföras med flyg eller med båt. Båda metoderna har sina fördelar och nackdelar. Vid de danska studierna av fågelförekomsten i relation till vindkraftverk till havs (Kahlert et al. 2002, Elsam Engineering & E2 2005) har man utnyttjat linjetaxeringar med flygplan, medan man i andra länder utnyttjat standardiserade båtinventeringar. 9

10 I det ursprungliga förslaget till kontrollprogram föreslogs en kombination av mer lokala båtinventeringar och mer omfattande flyginventeringar, men verksamheten koncentrerades till båtinventeringar de första åren, då det ej fanns tillgång till lämpligt inventeringsflyg i Skåne. Under 2006 (samt vid ett par tillfällen 2004) kunde vi genomföra flyginventeringar och därigenom också få möjlighet att täcka in referensområden, vilka ej förväntas bli påverkade av vindkraftverken. Erfarenheterna från de genomförda inventeringarna visar att båda metoderna fungerar bra i Lillgrundsområdet, men man kan naturligtvis täcka in betydligt större områden med flyginventeringar och därmed få en bättre täckning av referensområden. Erfarenheterna bekräftar att det är fördelaktigt att utnyttja både flyg och båtinventeringar eftersom olika arter är olika svåra att upptäcka från flygplan (Nilsson 1975), samtidigt som det för andra arter är viktigt att på kort tid kunna täcka betydande områden.. Båtinventeringarna har genomförts enligt den standardiserade metod som etablerats av ESASprojektet (European Seabirds at Sea Team) och som dokumenterats av Komdeur et al. (1992). Detta dokument innefattar även en beskrivning av flyginventeringsmetodiken. ESASmetodiken har utarbetats för inventeringar i yttre farvatten från större skepp, men vi har genomfört inventeringarna från en mindre båt. Fig. 3. Sjökort över södra Öresund med standardrutten för båtinventeringarna inritad i rött. De olika blå nyanserna visar områden med olika djup med de fyra djupintervallen 0-3 m (mörkast blått), 3-6m, 6 10 m och 10 - (ljusast). Metoden innebär linjetaxering längs en standardiserad rutt, vilken framgår av Fig. 3. Ursprungligen planerades jämn täckning av inventeringslinjer från norr om Lillgrund till söder om Bredgrund, men en sådan linje över Bredgrund fick utgå p.g.a. för ringa vattendjup. 10

11 Även i övrigt fick linjerna modifieras något beroende på framkomligheten. Båtinventeringarna genomfördes normalt av två observatörer, vilka täckte var sin sida av båten. Vissa inventeringar genomfördes emellertid av en ensam observatör. Dessa inventeringar har speciellt markerats i översiktstabellerna i appendix. I diagrammen anges därför beräknat antal av de olika arterna per inventering eftersom antalet räknade fåglar vid ensamtillfällena multiplicerats med 2. Observationshöjden (ögonhöjd) var ca 3 m. ö. h. Alla observerade fåglar räknades och deras position bestämdes till olika sektorer (band) uttryckt som uppskattat avstånd från båten. Använd bandindelning var: A = 0 50 m, B= m, C= m, D= m samt E >300 m. Fågelobservationerna talades in på bandspelare med tidsangivelser för varje minut. Förutom art och antal registrerades fåglarnas beteende, t.ex. rastande på vattnet, flygande etc. Data om andra faktorer av betydelse såsom aktiva fiskebåtar nära inventeringslinjerna bokfördes även. Båtens position fastställdes varje minut med GPS. Båtens hastighet under inventeringarna var ca 10 km/h vilket innebär att båten rörde sig ca 170 m på en minut. Detta ger i sin tur den geografiska upplösning som observationerna har. Fågelobservationerna har sedan lagts in i en databas, där varje observation har försetts med en positionsangivelse från GPS-filen. Flyginventeringar Fig. 4. Karta över södra Öresund och farvattnen runt Falsterbo med de standardiserade flyginventeringslinjerna och Lillgrundparken markerade. Djupnivåer se Fig

12 Även flyginventeringarna genomfördes som linjetaxeringar. Inventeringslinjerna framgår av Fig.4 och totalt täcker 17 linjer med 2 km lucka in området från strax söder Öresundsbron till och med de grunda områdena söder Falsterbo. Vid inventeringarna utnyttjades en CESSNA 337 Skymaster, en mindre högvingad tvåmotorig maskin med god sikt åt sidorna. Planet framfördes med en hastighet av ca 180 km/tim på en höjd av ca 50-70m. Vid inventeringarna arbetade minst två observatörer som täckte var sin sida av planet. Vi försökte därvid täcka ett band på 200 m ut från vardera sidan av planet, vilket med en död zon på 80 m under planet ger ett effektivt inventeringsbälte om 160 m på var sida av planet. Observationer utanför inventeringsbältet registrerades också (mest större flockar) i de fall omständigheterna var lämpliga. Observationerna talades fortlöpande in på band. Planets position registrerades med GPS var 10 sek. Fågeldata lagrades sedermera i en databas med geografisk position för varje observation. Den geografiska upplösningen längs inventeringslinjen blir då ca 500 m. Vid flertalet inventeringar har vi varit tre observatörer, bl.a. för att ge säkrare skattningar och träningsmöjligheter för nya inventerare. Fig. 5. Karta över södra Öresund och farvattnen runt Falsterbohalvön med indelning i olika delområden. Arealen för de olika delområdena återfinns i tabell 2-16 (sid 30 och följ.) På basis av flyginventeringarna har totalantalet av vissa mer spridda arter beräknats för det inventerade området i Fig. 5 i sin helhet, men också för de enstaka delområdena. För viktiga arter presenteras också täthetsvärden för de olika delområdena. Vid beräkningarna har vi utgått från räkningar på 200 m på vardera sidan av flygplanet, minskat med den döda zonen 12

13 rakt under, dvs. ett inventerat band som är 320 m brett. Totalt ger detta en faktor av 6,25 vid beräkning av totalbestånd. Arean inom resp. delområde som ligger till grund för de beräknade täthetsvärdena återfinns i de olika tabellerna. Flyttfågelstudier Fältobservationer Räkningar av flyttfågelsträcket i Öresund genomfördes under 154 timmar i september oktober 2001, 85 timmar i mars-maj 2002 samt vid ett fåtal tillfällen våren Observationerna utfördes av en ensam observatör stationerad på Lernacken nära landfästet för Öresundsbron, ca 8 km nordost om Lillgrundsområdet, den närmaste högre belägna punkten på land (Fig. 1, 3). Från Lernacken har observatören god möjlighet att följa höststräckande fåglar som flyger ut över Öresund eller följer kusten vidare söderut, samt även god överblick av sjöfågelsträcket i sundet. Då sträcket i det aktuella området under höstperioden generellt sett är betydligt sämre känt än det vårsträck av sjöfåglar som passerar genom Öresund, genomfördes höstobservationerna i princip dagligen under ett fyratimmars pass. Observatören påbörjade sitt pass vid gryningen och arbetade 4 timmar framåt, eller också försköts observationerna lite mer mot middagstid för att även täcka in den senare delen av morgonen. Antalet individer av alla större arter räknades under passet, medan observatören i många fall fick lita till allmänna uppskattningar av mängden passerande tättingar under perioder med hög flyttningsaktivitet. Vid sådana tillfällen gjordes en bedömning av antalet fåglar som passerade under ett kortare intervall samtidigt som man försökte göra sig en så bra bild som möjligt av artsammansättningen av sträcket. Förutom art och antal noterades fåglarnas flyttningsriktning. Vårobservationerna utfördes inte på daglig basis, huvudsakligen bevakades under våren 2002 istället dagar då större sträckrörelser av ejder, vitkindad gås och prutgås kunde förväntas. Observationspassens längd varierade från tre till sju timmar. Bevakning av sjöfågelsträcket utfördes främst under morgnar tidigt på säsongen (ejder, vitkindad gås), men mera på kvällstid under säsongens avslutande del (prutgås). Antalet passerande individer av alla sträckande sjöfåglar räknades. För ejdrar med generellt sydliga flygriktningar bokfördes för varje flock dess ungefärliga position i förhållande till Lernacken. För flockar av vitkindade gäss på väg mot nordost bokfördes huruvida de passerade över Lillgrundsområdet, söder eller norr därom. Samma procedur var planerad att användas även för passerande prutgäss, men då dessa oftast upptäcktes rastande i sundet för att därefter sträcka iväg var detta ej praktiskt genomförbart. Under våren 2005 genomfördes ett mindre antal fältdagar, främst för att insamla observationer av flyttande sjöfågelflockar, vilka sedan kunde återfinnas i radarmaterialet (se nedan). Några mer heltäckande fältobservationer genomfördes ej under våren Radarstudier För att få en mera storskalig överblick av fågelflyttningen i området, och även för att kunna studera nattsträckets förlopp, utnyttjades två av försvarets spaningsradaranläggningar. Anläggningarna, som är belägna centralt i sydvästra Skåne ca 30 km från Öresundsbron, är avsedda att bevaka sjö- och lufttrafik runt Skånes väst- och sydkust. De borde därmed ge en acceptabel täckning även av fågelrörelser i de flesta höjdintervall (se vidare nedan). Radardata 13

14 lagrades digitalt av militären för att sedan föras över till VHS-band. På dessa band framträder allt som återkastar radarns radiovågor såsom prickar, sk. radarekon, som rör sig över landskapet. I allmänhet finns en filterfunktion i systemet för att plocka bort stillastående ekon. Alla föremål av metall (exempelvis flygplan och båtar), men även föremål som innehåller vatten (exempelvis levande varelser som fåglar) skapar radarekon, dvs. deras rörelser är möjliga att följa med radartekniken. A B C D E Fig. 6. Karta över södra Öresundsområdet visande Lillgrundsområdet (röd kvadrat), observationsplatsen vid Lernacken (röd stjärna), transekterna över vilka radaranalysen genomfördes (streckade linjer) samt zonindelning av dessa (A-E, resp. 1-4). Inom flyttfågelforskningen har radar använts framgångsrikt under de senaste 40 åren (se Eastwood 1967 och Alerstam 1982 för mer detaljer om tekniken och dess användningsområden). Då det huvudsakligen är de tre ovan nämnda (flygplan, båtar och fåglar) som ger radarekon i Öresundsområdet behövs en rutin för att särskilja dessa. Detta är relativt enkelt då hastigheten med vilken de tre rör sig i allmänhet skiljer sig rejält. Flygplan rör sig med km/h, båtar med upp till 30 km/h och fåglar med km/h. VHS-banden kan sedan analyseras med avseende på antal radarekon (dvs. flyttningsintensitet), flygriktningar, flyghastigheter mm. Även enskilda flygbeteenden, exempelvis vid mötet av Öresundsbron eller en framtida vindkraftpark är möjliga att studera. 14

15 Från hösten 2001 valde vi ut 11 dagar under perioden 20 september-19 oktober för närmare analys av flyttfågelrörelser över Öresundsområdet. De aktuella dagarna valdes därför att det i samtliga fall under dessa dagar noterats kraftiga flyttfågelrörelser av observatören vid Lernacken och/eller av sträckräknarna på Falsterbonäset (Falsterbo Fågelstation). Totalt fick vi tillgång till videofilm täckande h från de aktuella dygnen (91 % av den totala tiden). Samtliga dygnets timmar var väl täckta. Från allt tillgängligt radarmaterial räknades antalet fågelekon (motsvarande flockar av flyttande fåglar), ekon med en hastighet mellan 30 och 130 km/h, som passerade över ett område från Lommabukten i norr till drygt 10 km söder om Falsterbonäset i söder. Eftersom majoriteten av alla flyttfågelrörelser över området under hösten har en västlig riktningskomponent, flygriktningar mellan SSW och NW dominerar kraftigt, räknades antalet fågelekon längs en 50 km lång transekt i nord-sydlig utsträckning. (Fig. 6). Transekten baserades på Rikets nät och tangerar Lillgrundsområdets östra sida, mitt i Öresund (1310 E, enligt Rikets nät). För att få en mer detaljerad upplösning av flyttfågelrörelsernas geografiska fördelning delades sedan transekten i 10 km långa segment efter Rikets nät (A-E, Fig. 6). Från våren 2002 analyserades film täckande h från 17 dagar under perioden (94% av den totala tiden). Endast dagar med fältobservationer av större flyttningsrörelser av ejder, vitkindad gås eller prutgås analyserades. Återigen täcktes samtliga dygnets timmar väl. Samma transekt i mitten av Öresund som användes under hösten användes igen under våren för att beskriva det huvudsakliga sträcket från sydväst mot nordost. Detta då huvuddelen av sträcket under våren har en östlig riktningskomponent. Som tillägg till detta användes även ytterligare en transekt tvärs över sundet (från väst till öst) för att beskriva det nord-sydliga ejdersträckets fördelning i sundet (6160 N, enligt Rikets nät (Fig. 6). Även denna transekt delades upp i tio km långa avsnitt för att få en mer detaljerad upplösning av sträckets fördelning (1-4, Fig. 6). Antalet passerande fågelekon (flockar) per segment och timme räknades sedan för att få mått på sträckintensiteten. Från våren 2005 analyserades radarmaterial från 24 dagar mellan 31.3 och 29.5, totalt täckande 573 timmar (>99% av den totala tiden). Precis som för 2002 analyserades endast dagar då större flyttningsrörelser av sjöfågel noterats (uppgifter om observerade sträckrörelser inhämtades från det nätbaserade fågelrapporteringssystemet Svalan ( Rutinerna för radaranalys av materialet från 2005 följde vad beskrivits ovan för Förutom antalet fågelekon per 10 km-segment så räknades även antalet ekon som passerade genom en 3x3 km stor ruta täckande själva Lillgrundsområdet (Fig. 6), både i höst- och vårmaterialet. Detta för att få en detaljerad bild av hur stor andel av sträcket som passerade över området för den planerade vindkraftparken. Radarmaterialet gicks även igenom för att leta upp fåglar som observatören vid Lernacken noterat. I de fall sådana flockar med säkerhet kunde återfinnas på radarfilmerna så plottades dessa för hand för framtida jämförelser av flygbeteende i området före resp. efter vindkraftparkens tillkomst. I allmänhet var dock sträckintensiteterna alltför höga för att specifika observerade fågelflockar skulle kunna sammankopplas med specifika radarekon. Den aktuella spaningsradarn täcker inte alla fågelgrupper. Små fåglar som flyger ensamma, exempelvis nattsträckande tättingar ger inte upphov till några radarekon, helt enkelt därför att fåglarna är för små. Flockar av småfåglar ska dock vara möjliga att följa. Detta innebär att de flyttningsmönster som främst är möjliga att studera med det aktuella radarmaterialet är de 15

16 som rör större fåglar samt fåglar som flyttar i flockar. I allmänhet är stora fåglar som flyger i stora flockar de som ger de tydligaste radarekona. Detta innebär att sträckande sjöfåglar (änder, gäss, vadare) och duvor torde vara överrepresenterade i det här presenterade radarmaterialet. Radarn täcker dessutom inte fågelrörelser på de allra lägsta höjderna (<5 m) p.g.a. att havsytan ger interferensproblem med de relativt sett små fågelkropparna. Däremot täcker radarn väl de högre höjder där flyttfåglar normalt rör sig. Någon höjdbestämning är ej möjlig med dessa spaningsradaranläggningar. Resultat Rastande och övervintrande fåglar Eftersom de områden som kan täckas in vid båt resp. flyginventeringar skiljer sig väsentligt åt i storlek och detaljupplösning för de inventerade områdena presenterar vi här resultaten från de båda typerna av inventeringar separat, men resultaten sammanvägs sedan i den avslutande diskussionen. I vår presentation koncentrerar vi oss på sådana arter som förekommer mer regelbundet i Lillgrundområdet eller som skulle kunna förväntas uppträda där som rastare/övervintrare och som setts i referensområdena vid inventeringarna. Däremot behandlas inte närmare sådana vanligt förekommande arter såsom gräsand, bläsand, knölsvan m. fl., vilka regelbundet registreras i betydande antal vid flyginventeringarna nära fastlandet, men som inte förekommer på havsgrund som Lillgrund. Antalet räknade individ av dessa arter liksom tillfälligt observerade arter återfinns i summatabellerna i Appendix 1 och 2 i denna rapport. I rapporten presenteras sammanfattande kartor och diagram (båtinventeringarna) över de viktigaste arternas uppträdande vid inventeringarna. Kartor som visar förekomsten av dessa arter vid enskilda båt resp. flyginventeringarna återfinns på en CD-rom som bifogas denna rapport. BÅTINVENTERINGAR Under 2001/ genomfördes 19 båtinventeringar i Lillgrundområdet (Appendix 1). Totalt observerades 30 olika sjöfågelarter i samband med inventeringarna, men flertalet av dessa sågs endast i ringa antal (Appendix 1) och bilden domineras starkt av ett fåtal arter (Fig. 7). Vid de flesta inventeringarna svarade andfåglarna och då speciellt småskraken och ejdern för en stor del av de registrerade sjöfåglarna, men bilden var en annan vid två inventeringar då ovanligt stora antal storskarvar noterades (se nedan!). I övrigt förekom regelbundet mindre antal med alfåglar samt ett något större antal gråtrutar och havstrutar, medan övriga arter var sparsamma. De viktigaste arterna presenteras i separata avsnitt nedan. Vi ger här en översiktlig presentation av arternas förekomst i området inkl. en summakarta baserat på båtinventeringarna för de viktigaste arterna. 16

17 Gråtrut Havstrut Storskarv Knipa Alfågel Småskrake Ejder Fig. 7. Artsammansättning i vattenområdena kring Lillgrund enligt båtinventeringar under höst, vinter och vår Doppingar och Lommar Både doppingar och lommar var sparsamt förekommande i området vid båtinventeringarna. Totalt sågs 3 skäggdoppingar Podiceps cristatus, 11 gråhakedoppingar Podiceps griseigena, 7 artbestämda smålommar Gavia stellata samt 7 obestämda lommar. 17

18 Storskarv Phalacrocorax carbo Storskarv Phalacrocorax carbo D J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D J F M A J J A S O N D J F M A J J A S O N D Fig.8. Beräknat antal storskarvar Phalacrocorax carbo vid båtinventeringar i Lillgrundsområdet Rastande och övervintrande storskarvar är regelbundet förekommande i södra Öresund under hela året. Den normala bilden för storskarven ute på sundet är en spridd förekomst med enstaka skarvar eller smärre grupper. Skarvarna utnyttjar också gärna sjömärken, fyrar o. dyl. som viloplatser. Vid 17 av de 19 inventeringarna noterades mellan 43 och 303 storskarvar medan något över 5000 storskarvar observerades vid två inventeringar vintern 2002 (Fig. 8). Under senare år har stora koncentrationer av storskarv påträffats i södra Öresund under vintern (Bengtsson 1999, 2000). Ibland har flockar om flera tusen skarvar rapporterats, som mest upp till > De riktigt stora flockarna ses dock oftast i områdena norr om Öresundsbron. Som observationerna visat når dessa storskarvar också Lillgrundsområdet vid vissa tillfällen. 18

19 Fig. 9. Storskarvarnas Phalacorcorax carbo fördelning i Lillgrundområdet vid båtinventeringar höst (4), vinter (10) och vår (5). Knipa Bucephala clangula Knipan utgör tillsammans med viggen den dominerande dykandarten på de grunda områdena i södra Öresund med mycket stora flockar (Nilsson 2001). Vid båtinventeringarna under vinterhalvåret har mellan 8 och 36 knipor noterats, mest som enstaka individ. Merparten av 19

20 kniporna noterades främst vid kanterna av Bredgrund (Fig. 10). Tidigare år har större koncentrationer av knipor observerats långt ute till havs av observatörer stationerade på Klagshamnsudden i samband med isläggning i de grundare delarna i sundet. Under de två studieåren har vintrarna varit mildare och några större flockar har inte observerats vid båtinventeringarna (jfr emellertid flyginventeringarna 2006, nedan!). Det är dock mycket sannolikt att området kan vara ett viktigt område för knipor under hårdare vintrar. Fig. 10. Samtliga observationer av knipor Bucephala clangula vid 10 båtinventeringar i Lillgrundsområdet under vintermånaderna. Alfågel Clangula hyemalis Alfågeln observerades i varierande antal vid vinterns inventeringar i Lillgrund och Bredgrundsområdena (Fig. 11), som mest sågs något över 400 individer vid en inventering, medan lägsta antalet i slutet av våren var 10 (vid en inventering i september saknades alfåglar). Alfåglarna observerades främst från de inventeringslinjer som var utlagda direkt över Lillgrund och Bredgrund, medan endast någon enstaka alfågel observerades vid inventeringarna längs transportsträckorna från och till bron och söderut. Vid båtinventeringar i södra Öresund under 1970-talet noterades småflockar av alfågel i södra Öresund, medan arten blev riktigt allmän först längre in i Östersjön, med en tydlig utbredningsgräns vid Falsterbohalvön (Nilsson 1972, 2001), jfr. också flyginventeringarna nedan. 20

21 Alfågel Clangula hyemalis D J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D J F M A J J A S O N D J F M A J J A S O N D Fig.11. Beräknat antal alfåglar Clangula hyemalis vid båtinventeringar i Lillgrundsområdet Fig. 12 Samtliga observationer av alfågel Clangula hyemalis vid de tio vinter och 5 vårinventeringarna i Lillgrundsområdet

22 Svärta Melanitta fusca, Sjöorre Melanitta nigra Rastande svärtor och sjöorrar är sparsamt förekommande i Öresundsområdet (Nilsson 2001). Vid båtinventeringarna noterades ensamma svärtor vid två tillfällen, medan sjöorrar sågs vid fem tillfällen, som mest 26 individ i april Flyttande sjöorrar kan ibland ses i betydande antal i södra Öresund. Ejder Somateria mollissima Ejder Somateria mollisima D J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D J F M A J J A S O N D J F M A J J A S O N D Fig.13. Beräknat antal ejder Somateria mollissima vid båtinventeringar i Lillgrundsområdet Antalet ejdrar vid de olika inventeringarna varierade mycket starkt mellan olika besök från som mest 7921 vid en inventering våren 2004 och betydligt färre ejdrar under vintern (Appendix 1). Det är dock anmärkningsvärt att inte mindre än 621 ejdrar kunde räknas in vid en inventering i december Midvinterinventeringarna i södra Öresund har annars visat att ejdern är ganska sparsam som övervintrare i Öresundsområdet (Nilsson 2001), men dessa inventeringar omfattade inte Lillgrundområdet och Bredgrund utan mer strandnära områden samt vattnen utanför Falsterbo, där också betydande mängder ejder påträffas vintertid (se flyginventeringarna nedan!). 22

23 Fig. 14. Ejdrarnas Somateria mollissima fördelning i Lillgrundområdet vid båtinventeringar höst (4), vinter (10) och vår (5). Under våren är situationen en annan. Öresund är känt för att betydande mängder ejder flyttar genom området. Dessutom förekommer en stor koloni med häckande ejdrar om upp till 6000 par på Saltholm (Noer & Christensen 1997). Både båt och flyginventeringarna under våren visar på en betydande variation i antalet ejdrar i Lillgrundområdet. 23

24 Merparten av ejdrarna var koncentrerade till de inventeringslinjer som var utlagda över själva Lillgrund och området närmast söder därom, medan endast mindre grupper observerades på djupare vatten längs transportsträckorna till och från inventeringsområdet (Fig. 14). En hel del ejdrar noterades också på inventeringslinjerna över Bredgrund, men antalet ejdrar här var betydligt lägre än vid Lillgrund. Ejdrarna som noteras under våren torde antingen vara tillfälligt rastande flockar på flyttning eller födosökande individer från Saltholmskolonin. Det förekom en hel del variation i ejdrarnas utbredning mellan olika inventeringstillfällen (appendix 1). En genomgående tendens var dock att majoriteten av ejdrarna fanns på och kring Lillgrund. Koncentrationer förekom även på Bredgrund, men de var inte lika markanta. Lillgrund omfattades som tidigare nämnts av provtagningarna i samband med Öresundsbrostudierna, varvid betydande musselförekomster noterades. För Bredgrund saknas närmare data, men den översiktliga inventeringen i Semac (1998) antyder att täckningsgraden för blåmussla är lägre vid Bredgrund än vid Lillgrund. Småskrake Mergus merganser Småskrake Mergus serrator DJ FMAMJ JASONDJ FMAMJ JASONDJ FMAJ JASONDJ FMAJ JASOND Fig.15. Beräknat antal småskrakar Mergus serrator vid båtinventeringar i Lillgrundsområdet

25 Fig. 16. Småskrakarnas Mergus serrator fördelning i Lillgrundområdet vid båtinventeringar höst (4), vinter (10) och vår (5). 25

26 Även om antalet storskarvar och ejdrar vid några/något tillfälle varit högre än antalet småskrakar är ändå småskraken den dominerande sjöfågelarten i den inventerade delen av södra Öresund. Som mest beräknades antalet småskrakar i området uppgå till över 4000 (november 2005), vilket är vida högre än vad som setts vid landbaserade inventeringar i Öresundsområdet. Räkningarna från land mellan Lernacken och Falsterbo i samband med Öresundsbrobygget gav som mest ca 800 observerade småskrakar (Nilsson 2001). Det är dock känt sedan tidigare att småskraken kan finnas i områden långt ute till havs (Nilsson 1972), men så här stora antal har inte tidigare rapporterats från södra Öresund. Merparten av småskrakarna noterades i mindre grupper. Det finns dock äldre rapporter om stora flockar av småskrake från farvattnen kring Falsterbo under höstflyttningen (Roos 1982) med upp till 4000 rastande småskrakar. Småskraken var ganska jämnt fördelad över undersökningsområdet (Fig. 16) med ungefär lika stora grupper både över Lillgrund och Bredgrund liksom längs transportsträckorna till och från undersökningsområdet. Även om det föreligger en del variation i artens utbredning vid de olika inventeringstillfällena (Appendix 1), så visar inventeringarna inte på någon klar preferens för olika delområden. Övriga andfåglar Utöver de ovan behandlade andfågelarterna har enstaka individ av ytterligare ett antal arter noterats vid båtinventeringarna (Appendix 1). Dessa änder, gäss och svanar torde i huvudsak ha varit passerande individ på transport mellan olika grundområden i södra Öresund. Gråtrut Larus argentatus Gråtrut Larus argentatus D J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D J F M A J J A S O N D J F M A J J A S O N D Fig.17. Beräknat antal gråtrutar Larus argentatus vid båtinventeringar i Lillgrundsområdet

27 Gråtruten var den klart dominerande måsarten vid båtinventeringarna i södra Öresund (Tabell i Appendix1). Som mest räknades över 1300 individ vid en inventering, men normalt var antalet gråtrutar i området betydligt lägre, som minst räknades 45 individ. De högsta antalen noterades under den egentliga vintern. Fig. 18. Gråtrutarnas Larus argentatus fördelning i Lillgrundområdet vid båtinventeringar höst (4), vinter (10) och vår (5). 27

28 Gråtrutarna förekom spridda över hela området. Inventeringarna visade att arten var klart vanligare i den yttre delen av Öresund än i de inre farvattnen. Detta är speciellt tydligt när man jämför antalet observerade gråtrutar längs transportsträckorna till och från området, där mångdubbelt fler gråtrutar sågs vid den yttre farleden än i den mer strandnära återvägen. Gråtrutarna visade ingen speciell preferens för grundområdena. Samtliga större flockar av gråtrut påträffades i anslutning till fiskebåtar. Havstrut Larus marinus Fig. 19. Havstrutarnas Larus marinus fördelning i Lillgrundområdet vid båtinventeringar höst (4), vinter (10) och vår (5).. 28

29 Havstruten var den näst vanligaste av måsarna vid de tio inventeringarna i Öresund. Antalet inräknade havstrutar vid inventeringarna varierade mellan 9 och 100. Havstrutarna var liksom gråtrutarna spridda över hela inventeringsområdet (Fig. 19). Så gott som samtliga havstrutar förekom ensamma eller i små grupper. Som framgår av samlingskartan förekom endast få punkter med ett större antal observerade havstrutar. Liksom för gråtruten förekom ingen speciell koncentration till de båda grundområdena inom undersökningsområdet. Likaledes var antalet havstrutar betydligt högre vid den yttre transportsträckan än vid den inre. Fiskmås Larus canus Enstaka fiskmåsar sågs vid flertalet inventeringar. Antalet observerade fiskmåsar varierade mellan 1 och 33. Fiskmåsarna var inte speciellt knutna till någon särskilt del av undersökningsområdet. Tärnor Vid båtinventeringarna noterades tre tärnarter i få individ vid räkningen i april 2003, fisktärna, Sterna hirundo silvertärna Sterna paradisea och kentsk tärna. Sterna sandvicensis Tärnorna är långflyttare och chansen att få med dem i inventeringen förelåg i princip endast vid aprilinventeringarna. Alkor De enda alkor som observerades vid de två säsongernas båtinventeringar var två tordmular Alca torda i januari 2003 och fyra tordmular i januari FLYGINVENTERINGAR Under vintern och våren 2006 genomfördes 5 flygningar inom flygövervakningsområdet från Öresundsbron till och med farvattnen söder Falsterbo. Totalantalet registrerade individ av de olika arterna återfinns i tabellen i appendix 2. Nedan diskuteras de viktigaste arterna för Lillgrundområdet. I tabeller anges det beräknade antalet för resp. art inom inventeringsområdet samt täthetsvärdena för de olika delområdena. En sammanfattningskarta redovisas för vintern 2006, medan vårens inventeringar redovisas separat (separata vinterkartor samt vinterkartor för två flygräkningar 2004 återfinns i appendix, Tabell A3.). De båda första vinterinventeringarna 2006 genomfördes under vinterförhållanden med isläggning på de grundare områdena i Foteviksområdet (innanför småholmarna) och med is om än med en del råkar i större delen av Höllviken. 29

30 Storskarv Phalacrocax carbo Tabell 1. Beräknat antal Storskarvar Phalacrocorax carbo i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår Datum A B C D E F G H J K L M N SUMMA 27 Jan Feb Mar Apr Maj Tabell 2. Täthet (ind/km 2 ) av storskarv Phalacrocorax carbo i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår innebär att arten är observerad i delområdet, men i för låga antal för att ge en täthet på minst 1 ind/km 2. Datum A B C D E F G H J K L M N Area km 2 27 Jan Feb Mar Apr Maj Beräkningarna från vinterns inventeringar visar en betydande variation i antalet storskarvar i området med som mest 2700 i januari Liksom vid båtinventeringarna saknas de riktigt stora skarvflockarna i resultaten från flyginventeringarna. Skarvarna verkar i huvudsak vara väl spridda i området och då främst dess yttre delar. Vissa koncentrationer kan ses vintertid i anslutning dels till Måkläppen, dels till fyrarna i området, där skarvarna ofta sitter och vilar. Under våren visas en markant koncentration till Eskilstorps holmar, där en större skarvkoloni återfinns. 30

31 Fig. 20. Storskarvens Phalacrocorax carbo uppträdande i södra Öresund vid flyginventeringar januari mars (vinter)-april och maj

32 Knipa Bucephala clangula Tabell 3. Beräknat antal Knipor Bucephala clangula i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår Datum A B C D E F G H J K L M N SUMMA 27 Jan Feb Mar Apr Maj Tabell 4. Täthet (ind/km 2 ) av Knipa Bucephala clangula i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår innebär att arten är observerad i delområdet, men i för låga antal för att ge en täthet på minst 1 ind/km 2. 8 Datum A B C D E F G H J K L M N Area km 2 27 Jan Feb Mar 1q Apr Maj Fig. 21. Knipans Bucephala clangula uppträdande i södra Öresund vid flyginventeringar januari mars

33 Under vintern (januari) 2006 beräknades antalet knipor i undersökningsområdet till knappt 4000, varav mer än 60% återfanns vid Lillgrund-Bredgrund, då betydande områden i den inre delen av Foteviken var isbelagda. Antalet knipor var fortfarande högt i april med 440 beräknade, men då fanns kniporna endast på de strandnära grundområdena i Foteviken och vid Falsterbonäset. Kniporna i området tycks i stor utsträckning föredra de grundare områdena i Foteviken, betydande antal flyttar endast längre ut i Öresund i samband med att de grundare områdena fryser och då kan stora antal återfinnas i anslutning till Lillgrund. Alfågel Clangula hyemalis Tabell 5. Beräknat antal Alfåglar Clangula hyemalis i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår Datum A B C D E F G H J K L M N SUMMA 27 Jan Feb Mar Apr Maj Tabell 6. Täthet (ind/km 2 ) av Alfågel Clangula hyemalis i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår innebär att arten är observerad i delområdet, men i för låga antal för att ge en täthet på minst 1 ind/km 2. 8 Datum A B C D E F G H J K L M N Area km 2 27 Jan Feb Mar Apr Maj Liksom vid båtinventeringarna konstaterades endast låga tätheter av alfågel vid flyginventeringarna över egentliga Lillgrund, medan mer rikliga förekomster noterades utanför Skanör samt söder om Falsterbohalvön. Samma mönster återfanns både under den egentliga vintern och under vårens inventeringar. Totalt beräknades som mest 5800 individ finnas i hela det undersökta området. Runt Falsterbohalvön uppvisade alfågeln de största tätheterna ett stycke från land, där det förekommer mer grus i botten och följaktligen mer blåmusslor. Koncentrationer återfanns också på stengrunden utanför Falsterbo. Däremot sågs endast få alfåglar vid de yttre inventeringslinjerna. 33

34 Fig. 22. Alfågelns Clangula hyemalis uppträdande i södra Öresund vid flyginventeringar januari mars (vinter) och april2006. Svärta Melanitta fusca Svärtan var sparsamt förekommande vid flyginventeringarna liksom vid båtinventeringarna i Lillgrundområdet. Totalt observerades mellan 7 och 28 svärtor vid de olika flygräkningarna utom i maj, då inga svärtor sågs. Eventuellt kan ytterligare några enstaka svärtor ha förbisetts i de större flockarna av sjöorre utanför Falsterbohalvön, men de kan ej varit många. Svärtorna observerades i huvudsak utanför Falsterbohalvön, oftast på ganska långt avstånd från land (Fig. 23) på mellan 6 och 10 m djup. 34

35 Fig. 23. Svärtans Melanitta fusca uppträdande i södra Öresund vid flyginventeringar januari mars (vinter) Sjöorre Melanitta nigra Tabell 7. Beräknat antal Sjöorre Melanitta nigra i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår Datum A B C D E F G H J K L M N SUMMA 27 Jan Feb Mar Apr Maj Tabell 8. Täthet (ind/km 2 ) av Sjöorre Melanitta nigra i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår innebär att arten är observerad i delområdet, men i för låga antal för att ge en täthet på minst 1 ind/km 2. Datum A B C D E F G H J K L M N Area km 2 27 Jan Feb Mar Apr Maj

36 Fig. 24. Sjöorrens Melanitta nigra uppträdande i södra Öresund vid flyginventeringar januari mars (vinter) l2006. Sjöorren tillhörde enligt båtinventeringarna liksom svärtan de arter som sällan sågs i Lillgrundområdet och då endast i mindre antal. Samma bild noterades vid flyginventeringarna, men vid dessa påträffades betydande flockar av sjöorre på betydande avstånd från land utanför Falsterbohalvön. Sjöorren förekommer ofta i relativt stora flockar, vilket gör beräkningar osäkra. Baserat på vad som sågs inom 200 m gränserna fanns ca 1600 sjöorrar i området både i januari och februari Vid januariräkningen 2006 sågs dock faktiskt inte mindre än 1900 sjöorrar om man tar hänsyn till de flockar som registrerades även utanför inventeringszonen. Man kan räkna med att observatörerna såg de flesta sjöorrar även utanför zonerna. Överenskommelsen mellan skattat och beräknat var sålunda ganska god för denna art. 36

37 Ejder Somateria mollissima Tabell 9. Beräknat antal Ejder Somateria mollissima i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår Datum A B C D E F G H J K L M N SUMMA 27 Jan Feb Mar Apr Maj Tabell 10 Täthet (ind/km 2 ) av Ejder Somateria mollissima i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår innebär att arten är observerad i delområdet, men i för låga antal för att ge en täthet på minst 1 ind/km 2. 8 Datum A B C D E F G H J K L M N Area km 2 27 Jan Feb Mar Apr Maj Enligt båtinventeringarna är ejdern vanlig i Lillgrundsområdet (och Bredgrund) under vintern, men speciellt under våren. Flyginventeringarna visar i princip samma bild när det gäller Lillgrundsområdet. I januari fanns bortemot 1000 ejdrar på grundet, medan antalet var relativt lågt i februari och mars för att sedan öka markant i april och maj. Vårinventeringarna med flyg 2006 gav dock förhållandevis låga antal jämfört med de höga noteringar som kommer från båtinventeringarna tidigare vårar. Totalt beräknades vinterbeståndet i södra Öresund och farvattnen runt Falsterbohalvön uppgå till ca ejdrar. Som lägst var antalet i mars (3700) när många vinterejdrar lämnat området och innan vårflyttningen startat. Det är intressant att notera den betydande ejderförekomsten i maj. Antalet ejdrar var särskilt högt kring Lillgrund, med beräknade 3600, medan mycket få ejdrar noterades på vinterområdena söder om Falsterbo. Vid räkningen i april fanns det en hel del ejder utanför Falsterbo, men även i denna månad fanns förhållandevis fler vid Lillgrund. Det geografiska mönstret förefaller sålunda vara det omvända mot motsvarande på vintern. Möjligen skulle detta kunna indikera att huvuddelen av vårfåglarna härrör från kolonin på Saltholm (nära Lillgrund). Om vårfåglarna huvudsakligen utgjordes av tillfälliga rastare under aktiv flyttning förväntas inte dessa geografiska skillnader, snarare en omvänd situation eftersom de största antalen flyttande ejdrar passerar söder om Falsterbohalvön och inte genom Öresund. Ejdrarna observerades på betydande avstånd från land. De landbaserade inventeringarna runt Falsterbo har också genom åren gett mycket låga antal för ejdern. 37

38 38 Fig. 25. Ejderns Somateria mollissima uppträdande i södra Öresund vid flyginventeringar januari mars (vinter)- april och maj 2006.

39 Småskrake Mergus serrator Tabell 11. Beräknat antal Småskrakar Mergus serrator i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår Datum A B C D E F G H J K L M N SUMMA 27 Jan Feb Mar Apr Maj Tabell 12. Täthet (ind/km 2 ) av Småskrake Mergus serrator i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår innebär att arten är observerad i delområdet, men i för låga antal för att ge en täthet på minst 1 ind/km Datum A B C D E F G H J K L M N Area km 2 27 Jan Feb Mar Apr Maj Som redan diskuterats tidigare i samband med båtinventeringarna är småskraken synnerligen vanlig i Lillgrundområdet under vinterhalvåret och ofta den art som ses i störst antal. Flyginventeringarna förändrar inte denna bild. För januari 2006 beräknades antalet småskrakar i Lillgrundområdet till 4600, vilket är ett mycket högt antal. Antalet småskrakar minskade sedan under vintern och var lågt under våren. Samma minskning, men inte lika markant noterades i båtmaterialet. Totalt beräknades antalet småskrakar i undersökningsområdet till i januari och 3000 under resten av vintern och våren. En mycket betydande del av dessa återfanns vid samtliga räkningstillfällen i Öresund, men småskraken var likaledes väl spridd i farvattnen utanför Falsterbohalvön. Småskrakarna var för övrigt väl spridda över det inventerade området, men antalet småskrakar nära land var ganska litet. 39

40 Fig. 27. Småskrakens Mergus serrator uppträdande i södra Öresund vid flyginventeringar januari mars (vinter)-april och maj

41 Övriga andfåglar Utöver de här behandlade andfåglarna har ett flertal arter simänder noterats vid flyginventeringarna, men alltid i måttligt antal eller i de strandnära områdena. Däremot förekommer räkningar av några hundra viggar i flygprotokollen. Dessa har setts huvudsakligen vid Klagshamn och vid Falsterbo kanal. Vid Klagshamn finns en större dagrastplats i kalkbrottet (dessa vistas i havet när kalkbrottet är fruset). Viggarna flyger nattetid ut till Öresund för att söka föda och skulle då kunna utnyttja Lillgrund/Bredgrund (se vidare nedan). Gråtrut Larus argentatus Tabell 13. Beräknat antal Gråtrutar Larus argentatus i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår Datum A B C D E F G H J K L M N SUMMA 27 Jan Feb Mar Apr Maj Tabell 14. Täthet (ind/km 2 ) av Gråtrut Larus argentatus i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår innebär att arten är observerad i delområdet, men i för låga antal för att ge en täthet på minst 1 ind/km 2. Datum A B C D E F G H J K L M N Area km 2 27 Jan Feb Mar Apr Maj Båtinventeringarna visade en spridd förekomst för gråtruten inom det aktuella området. Samma bild får man vid granskning av kartorna från flyginventeringarna (Fig. 28). Totalbeståndet i hela det inventerade området uppskattades till individ. Mestadels sågs gråtrutarna med enstaka individer eller i små grupper, men ibland noterades koncentrationer vid fiskebåtar. 41

42 42 Fig. 28. Gråtrutens Larus argentatus uppträdande i södra Öresund vid flyginventeringar januari mars (vinter), april och maj 2006.

43 Havstrut Larus marinus Tabell 15. Beräknat antal Havstrutar Larus marinus i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår Datum A B C D E F G H J K L M N SUMMA 27 Jan Feb Mar Apr Maj Tabell 16. Täthet (ind/km 2 ) av havstrut Larus marinus i olika delområden (Fig. 5) vid flyginventeringar vinter och vår innebär att arten är observerad i delområdet, men i för låga antal för att ge en täthet på minst 1 ind/km 2. Datum A B C D E F G H J K L M N Area km 2 27 Jan Feb Mar Apr Maj Fig. 29. Havstrutens Larus marinus uppträdande i södra Öresund vid flyginventeringar januari mars (vinter). 43

44 Havstruten har observerats väl spridd i området både vid båtinventeringarna och flyginventeringarna. Det totala beståndet baserat på flygningarna 2006 har vid olika tillfällen beräknats till mellan 45 och 275 individ för hela det inventerade området. Antalet havstrutar i Lillgrundsområdet har varit måttligt. Övriga måsar Silltrut Larus fuscus sågs med tre individ vid en av flyginventeringarna under våren. Fiskmåsen Larus canus noterades med mellan 2 och 51 individ vid några av flyginventeringarna. Under våren 2006 registrerades ett antal skrattmåsar Larus ridibundus vid flyginventeringarna, som mest 162 i april. Tärnor Vid de båda flygningarna i april och maj 2006 observerades fisk/silvertärnor samt kentsk tärna Sterna sandvicensis på några lokaler främst söder om Falsterbo. Totalt sågs som mest 58 fisk/silvertärnor i april, medan 24 kentska tärnor registrerades i maj. Alkor Sillgrissla Uria algae noterades vid två flyginventeringar totalt fem och tio I övrigt sågs inga alkor vid flygningarna. Alkor är dock generellt svåra att inventera med flyg. RADARSTUDIER Vigg Aythya fuligula Som redan nämnts vid några tillfällen är viggen en av de talrikaste simfågelarterna i området. Under de femåriga studierna i samband med byggnationen av Öresundsbron registrerades exempelvis upp till drygt 9000 ex vintertid i den svenska delen av södra Öresund, med upp till knappt 7000 ex bara i området Lernacken-Falsterbokanalen (Nilsson 2001). Eftersom viggarna främst födosöker nattetid och under dagen ligger i stora flockar på skyddade lokaler (kalkbrott, hamnar etc.) går förekomsten ute i sundet (nattetid) ej att täcka vare sig med båteller flyginventering. Vid analys av radarmaterialet i denna studie visade det sig dock att viggarnas rörelser från och till dagrastplatserna lätt gick att spåra på radarfilmerna. Därmed har vi kunnat följa och analysera de områden som viggarna använder för födosök under natten för sju dagar 21 september-19 oktober 2001, sex dagar 13 mars-22 april 2002, tre dagar 20 januari-20 februari 2003 samt tio dagar 28 mars-9 april Totalt 26 dagar fördelade på vår (16), höst (sju) och vinter (3). Vi saknar detaljerade uppgifter om antalet viggar i området under dessa dagar, men allmänt sett brukar upp till 1000 ex finnas på plats i septemberoktober, upp till 7000 ex under vintern (som nämnts ovan) och upp till 4000 ex under den tidiga våren. 44

45 Resultaten visas översiktligt i fig. 30 samt i tabell 17 nedan. Viggarna använde sig framförallt av dagrastplatser i Klagshamns kalkbrott, Klagshamns fiskehamn samt Falsterbokanalen under de aktuella dagarna. Under hösten använde fåglarna framförallt området mellan Knösen och Bredgrund (område B och H, jfr figur 5). Mindre antal födosökte vissa dagar i de grundare delarna av Fotevikens centrala delar (omr. E, figur 5). Vintertid använde sig viggarna till större delen av samma delar som under hösten även om rörelserna utsträcktes även till Bredgrunds nordligare delar samt in i Höllviken (omr. G, figur 5). Under våren var det återigen området mellan Knösen och Bredgrund som nyttjades mest. Under ett fåtal dagar våren 2005 noterades även rörelser till Lillgrunds sydligare delar (omr. A, figur 5). I sammanfattning så utgjordes viggarnas viktigaste födosöksområden av ett område mellan Knösen och Bredgrund. Lillgrund hade under de bevakade dagarna mindre betydelse, men observationerna visar att Lillgrund nyttjas ibland och det är troligt att området kan ha större betydelse i samband med isläggning av sundets grundare delar. Något sådant isläge förkom dock ej under de dagar varifrån radarmaterial har analyserats. Tabell 17. Procent av antalet studerade dagar som viggarna använde respektive grundområde under vår-vinter-höst. Områdesbeteckningarna följer de som visas i figur 5. Område Höst (n = 7) Vinter ( n = 3) Vår (n = 16) Lillgrund (A) Bredgrund-Kogrund (B) Knösen (H) Höllviken (G) Foteviken (E)

46 Aythya fuligula Höst Aythya fuligula Vinter Aythya fuligula Vår Fig.30. Viggarnas Aythya fuligula födosöksområden (streckad röd linje) och dagrastplatser (stjärnor) i södra Öresund under höst, vinter och vår enligt radardata. 46