BEFOLKNINGSINRIKTAD SUICIDPREVENTION

Transkript

1 BEFOLKNINGSINRIKTAD SUICIDPREVENTION Dokumentation av en kunskaps- och nätverksdag i Göteborg 17 oktober

2 Ett seminarium 17 oktober 2012 arrangerat av Västra Götalandsregionens folkhälsokommitté. INNEHÅLL Politisk inledning Jan Alexandersson, ordförande i kommittén för folkhälsofrågor och Helen Eliasson, ordförande i hälso- och sjukvårdsutskottet Döden i livet och livet i döden Kristian Petrov, fil.dr. i idéhistoria, forskare vid Södertörns högskola Projektet Hjärnkoll... 8 Sonny Wåhlstedt Möte med en ambassadör, en personlig berättelse Uno Billmark Första hjälpen till psykisk hälsa (MHFA) vad har vi gjort och vad kan vi göra? Britta Alin Åkerman, psykolog och professor vid NASP, Karolinska Institutet Introduktion till nätverksdiskussion Lars Paulsson och Rutger Gram 2

3 Mot ett samhälle värt att leva i Efter förra årets seminarium har Lars Paulsson och Rutger Gram fått ett stort JA på frågan om det finns intresse för att skapa nätverk kring frågan om suicidprevention. VI HAR FÅTT ett politiskt uppdrag att arbeta med suicidprevention och det finns också ett EU-projekt om att sprida kunskap via nätverk. Idag är vi många här från när och fjärran, vilket gläder mig. Nu låter vi politikerna inleda, sa Lars Paulsson och överlämnade ordet till Helen Eliasson (S), ordförande i hälso- och sjukvårdsutskottet. Vad gör då vi förtroendevalda för att ta oss an denna viktiga fråga, frågade Helen Eliasson retoriskt och svarade: Vi gör det utifrån många perspektiv. I Västra Götalandsregionen har vi skrivit under visionen om det goda livet; hur vi vill skapa det samhälle som det är värt att leva i. Vår gemensamma handlingsplan är en bra grund. Vi har också tagit fram ett dokument om framtidens hälso- och sjukvård. För att nå målet med att ha Sveriges bästa sjukvård kommer Västra Götalandsregionen behölva satsa ytterligare på psykiatri och hälsofrämjande arbete, enligt Helen Eliasson. Det är också viktigt att jobba med bemötande, jämlika villkor och jämlik hälsa. Inte minst för att det i Göteborg finns stora skillnader. Det finns klara utmaningar i vården och vi måste också fråga oss hur vi ska bli bättre på suicidprevention, både generellt och på individnivå. Ett förebyggande arbete i samverkan kan vara ett viktigt sätt att gå vidare för att klara vars och ens behov. 197 FÖR MÅNGA Jan Alexandersson (V) tog över ordet och betonade vikten av frågan om jämlik hälsa. Den 6 november hålls en konferens i Göteborg då förslaget till handlingsplan för jämlik hälsa i hela Västra Götaland presenteras, en plan som också kan stödja arbetet mot suicid. Nu är det viktigt att samla och sprida kunskap, dela med oss och gemensamt bygga vidare. Vi ska också ta in aktörer som kan bidra med stöd och hjälp för att nå målet tog 197 personer i Västra Götaland livet av sig. Det är 197 för många. Den här dagen är ett sätt för oss att närma oss målet att minska antalet suicid. 3

4 Döden i livet och livet i döden Att arbeta med suicidfrågor kanske inte låter så uppmuntrande men det är spännande och en fråga som faktiskt innehåller mycket ljus, inledde Kristian Petrov, fil.dr. och forskare vid Södertörns högskola, sin dragning om folkhälsopolitisk suicidprevention i idéhistorisk belysning. FÖR MÅNGA ANDRA anses dock suicid jobbigt, tragiskt och är ingenting man gärna talar om. Men det borde vi, för kunskap om andra ger nödvändig kunskap om oss själva. För så är det ju... suicid händer andra och det är ett synsätt som motverkar prevention. Den litteraturstudie som Kristian Petrov gjort är ett underlag till Rapport om befolkningsinriktad suicidprevention idéhistorisk litteraturstudie och fem kommuners erfarenheter och finns att hämta i sin helhet på regionens hemsida. Syftet med studien har varit att komma med nya perspektiv för att skapa ett idéhistoriskt reflektionsutrymme för suicidpreventiva förutsättningar på befolkningsnivå. Helt enkelt försöka förstå mer av mekanismerna bakom suicid. Att tala om döden rymmer spänningar och motsägelser. Är suicid stor synd eller är det en rättighet? Är det ett irrationellt eller rationellt svar på ett mänskligt tillstånd? Kan man skapa ett samhälle värt att leva i? Är suicidet nesligt eller ädelt? Avskräckande eller lockande? Döden är ett livsfenomen som möjliggör vårt liv. Men för den suicidale framstår livet som döden, och döden lika märkligt som liv, slog Kristian Petrov fast. VEM DÖDAR VEM? Är då döden en utväg? Språket säger en del. Den självvalda döden ses närmast som något mystiskt och ingenstans i världen finns det något enkelt ord för det. Det är alltid sammansatt själv-mord, sui-cid vilket Kristian ser som tecken på hur svårt vi har att normalisera handlingen. Enligt Jan Beskow handlar inte självmord om att döda sig själv utan snarare bilden av sig själv. Och då kan man fråga vem som egentligen dödar vem. Kyrkofäderna betraktade självmord Är suicid stor synd eller är det en rättighet? som mord och under medeltiden var det kriminellt att ens tänka självmord. Till skillnad från övriga brott ansågs man inte bli skyldig till att ha begått suicid utan till att man var en självmördare: brottet saknade ju målsägande... TVEKSAM STATISTIK Suicidstatistik är både svårt och en kontroversiell forskningsfråga. Beroende på inställningen till suicid så har rapporteringen genom tiderna skötts på helt olika sätt. Underrapportering har följt på överrapportering och tvärtom. Gränsdragningarna för vad som är suicid har växlat. Tidigare kunde till exempel vårdslöshet räknas som självmord. Sen 1800-talet har det skett en medikalisering och det är främst psykiatern/läkaren som fått tolkningsföreträde. Det ledde också till skuldbefriande; det var inte familjens fel att någon tagit livet av sig, men fortfarande var det lika skamligt (depression och suicidalitet hör till de skamliga sjukdomarna). För att komma runt skammen är begreppshistorien fylld av 4

5 omskrivningar som dock inte tagit bort de fördömande attityderna: självmord är fortfarande tabubelagt. SUICID I VÄRLDEN Synen på suicid ser olika ut i olika delar av världen. Japan har långlivade traditioner av hedervärda suicidformer och handlingen kan där i motsats till på många andra håll signalera mod, ansvarstagande eller protest. Här hos oss anses över 90 procent av suicidfallen att föregås av psykisk sjukdom. När motiven till att göra det är så kulturellt betingade, så är det klart att också statistiken ser olika ut, kommenterade Kristian. Vid skapande av preventiva åtgärdsprogram gäller det med andra ord att se sig för. Man kan komma att skapa risker för att andra riskgrupper, än den man vill skydda, begår suicid: Ska man till exempel förbjuda skilsmässor? Troligtvis blir det färre män som begår suicid, men fler kvinnor. Arbetet med prevention kräver ett helhetsgrepp och inte att man fokuserar på en aspekt, förtydligade Kristian. Också de ord och begrepp vi använder påverkar omgivningen. En beskrivning eller en prognos kan fungera som en tvingande makt för att vissa människor ska uppfylla det som förväntas. Är den förväntade livslängden låg till följd av fattigdom och alkoholism så kan personen tolka situationen som hopplös och helt enkelt vilja avsluta den. Kanske är det bättre att vara presuicidal än att kalla någon för det mer slutgiltiga suicidal. SUICID GENOM TIDERNA Suicid kan ha förekommit i de flesta tider och kulturer. Den moderna tiden, från 1800-talet och framåt, utmärker sig emellertid. När det gäller 1800-talet är de flesta överens om att suicidfrekvensen formligen exploderar, för att åtföljas av relativt höga siffror även under 1900-talet och in i vår egen tid. I den nya tiden, när föreställningen om att människan kan förändra världen genom att använda sitt förnuft på ett självständigt vis, blev individen samtidigt utlämnad till sitt eget öde. Det var inte längre möjligt att luta sig mot övernaturliga makter eller eviga sanningar. Med moderniseringen det moderna projektet försvann många motiv för suicid men samhället drogs in i fler och nya risker. Bättre blev det genom att exempelvis barnagan togs bort och barn inte längre behövde begå suicid på grund av skräck för de vuxna. Vi har det däremot svårare för att kommunicera idag, säger Kristian och menar att människan, i och med en vetenskaplig specialisering, klövs i tre delar; det psykiska, somatiska och sociala. Kanske är det splittringen och revirtänkandet som gjort att suicidgåtan inte kunnat lösas. ETT ORD Under antiken fanns det 350 olika ord som beskrev suicid. Den språkliga utvecklingen har rört sig från att vara konkret till abstrakt; från praktiska verb ( gå ut i vattnet ) till teoretiska substantiv ( självdestruktion ). Metaforer ( falla över sitt svärd ) har ersatts av allt enhetligare samlingsbegrepp. Abstraktionsprocessen fortsätter och när vi idag talar om suicidalitet så är det en än vagare term som omfattar fullbordade suicid, suicidförsök samt suicidala tankar och funderingar på döden. MÄNS OCH KVINNORS OLIKHETER Moderniseringen kan bidra till ökade klyftor samtidigt som vi blir varandra mer lika. Gråt var Klass, region, ålder och etnicitet jämnas ut i suicidstatistiken medan skillnaden mellan könen består. Män begår suicid mycket oftare än kvinnor, även om skillnaden minskar. Däremot är kvinnor, i Sverige, i majoritet bland dem som vårdas för suicidförsök. Kanske beror det på hur vi ser på vårt kön? Kvinnan kan av historiska orsaker välja att visa sig sjuk, bli sedd och överleva genom att kommunicera sina känslor. En riktig man visar sig stark och kontrollerande och kan därför vara benägen att helt enkelt ta saken i egna händer. Många kvinnors självskadebeteende kan därför tänkas ha som mål att iscensätta ett misslyckat kommunikativt suicidförsök, inte att dö. Andra könsskillnader: Kvinnor försöker begå suicid som unga medan männen gör det i hög ålder. Arbetslöshet kan driva män till suicid, vilket inte gäller kvinnor på samma sätt. Äktenskapet är en risk för kvinnor, men inte för männen. Mäns suicid pekar utåt i samhället och kan på det viset synas vara jobbets eller samhällets fel. Kvinnors suicid är långt mer skamfyllt eftersom det hänvisar inåt mot familjen. inte omanligt. Det snörvlades, hulkades och snyftades. 5

6 Män väljer oftare våldsammare metoder medan kvinnor väljer metoder som kan passera som felbedömning, av till exempel medicinering. Det finns alltså stora svårigheter hur man förklarar orsaker till dödsfall, vilket i sin tur kan ge skev statistik. Kvinnors och mäns suicidtal blir dock allt mer lika man talar om en konvergenshypotes sannolikt i takt med ökad jämställdhet. Kvinnor utsätter sig för allt mera stress och ansvar, medan mäns suicid modereras när de tillåts ha fler identiteter pappa till exempel än den arbetande. VÄRDET AV GRÅT Gråt verkar vara en underskattad hälsofaktor. Kristian Petrov berättade om den tid då män och kvinnor grät på liknande vis. Den kollektiva sorgen delades av män och kvinnor. Nuförtiden är sorgen mer av privat karaktär och bärs främst av kvinnor. Förr var det annorlunda: Machomännen i de antika hjälteberättelserna kämpade och utmanade men grät också väldigt mycket. Gråt var vanligt och inte på något vis omanligt. Det snörvlades, hulkades och snyftades, berättade Kristian och citerade idéhistorikern Claes Ekenstam: Att gråta är att acceptera sin mänskliga natur, att veta och känna att människolivet också har en tragisk aspekt. Sorgen är ett oundvikligt faktum för oss människor. Vi måste leva i medvetande om att livet även rymmer smärta, lidande och kamp. Kanske är det så att den förlösande gråten motverkar depressioner? Och var det kanske inte allt gråtande som gjorde att Odysseus överlevde ansträngningarna att komma hem efter det trojanska kriget? Idealen förändras så småningom och det blir prestationen som räknas. Samtidigt blir det omanligt att visa okontrollerade känslor. Utom ilska... Slutsatsen av detta är att de som har svårast för att gråta också har svårast att hitta tillbaka till glädjen. Skam och skuld är känslor som inte ska underskattas. skuld, som i sin tur kan övergå i sorg, har man större möjligheter att klara sig. Det är en förmåga som kvinnor äger i högre grad än män. Män pratar också mindre om sitt mående. Deras depressioner är mer ordlösa än kvinnors, svårare att upptäcka och maskeras i exempelvis alkoholmissbruk. De är också mer utåtagerande och vill inte gärna söka vård. Kvinnor har lättare att söka sig till primärvården vilket i sig kan vara suicidpreventivt. Skam och skuld är känslor som inte ska underskattas. Det blir tydligt när man exempelvis talar om hedersrelaterad brottslighet: När dottern har fel pojkvän kan hon övertygas om att begå suicid, för då flyttas familjens skam över till dottern och övriga familjen blir skamfri. Om dottern inte tar steget så är hedersmordet utvägen: döda och skammen försvinner. Visserligen får man skuld istället men det är lättare att bära än skam. FOKUS PÅ SJÄLVET Kristian talade också om modernitet och senmodernitet i relation till suicidalitet. Med en värld genomsyrad av informationsteknologier, flexibla arbetsliv och omfattande hotbilder litar inte människan längre på politikerna. Vi blir istället alltmer självupptagna och opolitiska. SKAM KONTRA SKULD Skam är en av människans mäktigaste känslor och många lider av oförmågan att hantera den. Däremot kan vi stå ut med skuld, eftersom den är vi frivilligt med om att skapa, och då också kan reparera den. Det går att gå vidare, förklarade Kristian. Skammen däremot går inte att reparera och vi upplever oss själva som i grunden fel. Klarar man att omvandla skam till Kristian Petrov förmedlade det idéhistoriska perspektivet. 6

7 Vi utvecklar vårt själv vilket faktiskt blir en förutsättning för att ta sitt liv; begå självmord. Fokus på självet, utseende, livsstil, träning, karriär, bedömning och självskattning gör att ansvaret hamnar på det egna jaget. Något som kan vara mycket svårt att bära. I takt med detta ökar skammekanismerna. Vi jämför oss med andra, är inriktade på tillfredsställelse men känner hur tomheten gnager inom oss. När förmågan sviktar, övergår självkärleken till självförakt. Kunde vi hitta en glädje som inte förtränger sorgen, skulle vi också kunna stå ut med vår ofullkomlighet, menar Kristian Petrov och återkom till vårt behov av att leva under goda omständigheter. PRATA KAN VARA PREVENTION Vi måste börja prata om suicid, åldrandet, döden och sluta förtränga det som vi idag väljer att göra omskrivningar av. Vi borde erkänna döden. Kan vi försonas med att det finns både ljus och mörker i våra liv skulle livet vara bättre. Vi ska inte tränga bort det mörka. Vi kan göra livet mer drägligt att leva inte förbjuda suicid. Skulle vi ta in död, åldrande och sjukdom i den egna självbilden skulle vi inte uppleva så svåra krav som många gör idag, menade Kristian och exemplifierade med unga tjejer som, efter avregleringen av apoteken, ägnar sig åt överdimensionerat ätande av huvudvärkstabletter. Det är den vanligaste suicidorsaken. De tar tabletter för allt för att orka vara perfekta och det är att inte erkänna våra brister, bara dölja. OSKYDDADE Idag är vi utsatta på ett annat sätt jämfört med förr. Hemmets väggar är inte längre något skydd mot mobbning och kränkning kan handla om att inte bli erkänd i mediebruset. Också sociala medier är ett tveeggat svärd, menar Kristian Petrov. Visst är de bra på många sätt, men ett farligt jämförelsemedel för vissa. I en nyligen gjord stor studie kom man fram till att 25 procent mår dåligt av att vara på facebook. I dagens samhälle har vi skapat fler problem med tillhörande lösningar. Vi vågar inte känna vare sig saknad, ångest eller ens tristess. Barnens gnäll tystas med en skrivplatta, bortresta kommunicerar vi via skype för att slippa hemlängtan, planerar våra barns sjukdomar genom att köpa vattenkoppssmitta på nätet för att vi inte vågar överlämna oss till tillfälligheter och ovissheter. Att vilja få kejsarsnitt istället för att föda naturligt är ytterligare ett sätt att försöka ta över kontrollen. Men... döden kan inte kontrolleras, slog Kristian fast även om det finns folk som ägnar sig åt kryonik: låter sig frysas in för att så småningom när kunskapen nått längre kunna återupplivas, upphäva åldrandet och få vara med ett tag till. MÅNGFASETTERAT Kristian Petrov avslutade med att konstatera att prevention handlar om mycket motsatser och motsägelsefulla insikter och knappast kan lösas med stöd i enkla förklaringar och åtgärder. 7

8 Projekt (H)järnkoll för ett psykiskt friskare Sverige Hjärnkoll är en kampanj som syftar till att vi ska prata mer öppet om psykisk ohälsa så att vi får en större acceptans och därmed ett friskare samhälle. Då kan vi också förbättra allmänhetens attityder till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Kampanjen Hjärnkoll drivs av Handisam i samarbete med Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) och är ett regeringsuppdrag. MÅNGA UPPLEVER BRISTANDE vård och stöd i sina nätverk. Det handlar om folk som sökt vård och inte fått, och stigmatiserade personer som riskerar att undvika att söka vård på grund av skam. Därför kallar vi detta för en antistigmakampanj, förklarade Sonny Wåhlstedt, projektsamordnare. Västra Götaland är ett av åtta kampanjlän i landet. Ett 30-tal ambassadörer med egna erfarenheter av psykisk sjukdom har utbildats i Västra Götaland. Attityduppdraget formulerades på följande sätt: Regeringen beslutar att ge Myndigheten (Handisam) i uppdrag att i nära samarbete med Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) utforma och driva ett riksomfattande program för att öka kunskapen om och förändra attityder till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. De målgrupper som prioriteras är media och journalister, allmänheten i åldrarna 25 till 40 år, vårdpersonal samt arbetsgivare och chefer med personalansvar. OFFENTLIGT SAMTAL Målet för mediekampanjen är både att nå ut till en bred allmänhet och att skapa ett offentligt samtal om attityder som rör psykisk ohälsa, men också förmå media att skriva nyanserat inga hemska krigsrubriker som skapar fördomar. 25 procent kan inte tänka sig att arbeta tillsammans med någon som har en psykisk sjukdom. I medierna visas ofta bilden av den psykiska sjukdomen på ett sådant sätt att den som drabbats känner sig fördömd. Det förekommer ofta nedsättande skriverier, men vi har också nått ut; vi ser att arbetet har gjort skillnad, konstaterade Sonny Wåhlstedt. NEDSLÅENDE MÄTNING Kampanjen inleddes med en baslinjemätning utförd av forskningscentret CEPI, som på regeringens uppdrag ska beforska kampanjen. I mätningen ställdes inledande frågor till allmänheten om hur man agerar inför en person som lider av psykisk ohälsa. Resultatet av denna baslinjemätning blev ganska nedslående: 25 procent kan inte tänka sig att arbeta tillsammans med någon som har en psykisk sjukdom. 20 procent skulle inte bjuda in någon till sitt hem om han eller hon visste att personen led av en psykisk sjukdom. 61 procent anser att de flesta personer som en gång varit patienter på en psykiatrisk klinik inte är pålitliga barnvakter. Detta visar tydligt vilka fördomar vi har om psykisk ohälsa, menar Sonny Wåhlstedt. INKLUDERA! Utgångspunkten för kampanjen är att företag, myndigheter, kommuner och landsting har mycket att vinna på att vara en inkluderande arbetsgivare som aktivt stödjer psykisk hälsa på arbetet. Att inkludera människor med psykisk ohälsa är en mångfaldsfråga och grundläggande för en psykiskt hållbar arbetsplats. Det har en preventiv effekt att, på arbetsplatser, anordna utbildningsdagar dit personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa det vill säga utbildade ambassadörer inbjuds för att själva berätta och in- 8

9 formera. På det viset kan vi ta bort rädsla och skam kring ohälsan. Det ska inte behöva vara så att vi har lättare för att prata om en bruten fot i Sälen än en bruten fot i själen... Se också frågan ur ett mångfaldsperspektiv: alla typer av människor måste få möjlighet att vara med i arbetslivet! Om samordnad rehabilitering kan man läsa om på SKL:s hemsida. Sonny slog ett slag för broschyren Samordna rehabiliteringen som finns där i pdf-format: Den är bra och pedagogisk. Läs! ( GETT EFFEKT Kampanjen har jobbat mycket utåtriktat och försöker få till offentliga samtal och spridande av erfarenheter. Sonny Wåhlstedt Torgmöten är ett sätt som genererar och sprider bra samtal. Etikcafé för diskussion och reflektion bland personalgrupper inom heldygnsvården är ett annat sätt. När etikcafé anordnas ingår tre delar: man tittar på en DVD med Maud Nycanders dokumentärfilm Sluten avdelning, inspelad på St Görans sjukhus och omgjord till ett studiematerial. Hjärnkolls ambassadörer medverkar, vilket är ett bra sätt att använda deras erfarenheter av psykiatrisk heldygnsvård. Dessutom ingår ett studiematerial med frågor utifrån nio olika teman, bland andra: När patienten inte vill leva längre, När patienten hotas av utvisning, När det är dags för LPT. Arbetet har gett god utdelning och det är viktigt att slutenvården får feedback. Att kampanjen ger effekt syns vid mätningar, konstaterar Sonny: Var tredje person som upplevt det som skrämmande att tänka sig att människor med psykiska sjukdomar bor i ens bostadsområde, har minskat från 17 till 11 procent. En positiv förändring på 35 procent. Drygt var fjärde person som tidigare inte ville bo granne med en psykisk sjuk har ändrat uppfattning (från 18 till 13 procent), en positiv förändring på 28 procent. DYRT OCH FÖRMINSKANDE Fördomarna kring psykisk ohälsa utestänger människor från vardagsliv, arbetsliv och urholkar Sverige både mänskligt och ekonomiskt. Människor förminskas till att bli ett hot istället för en möjlighet, till att bli en utgift istället för en tillgång. Och utanförskap kostar pengar: suicid och suicidförsök varje år kostar 5 ½ miljard kronor! NSPH samlar patienter genom en rad organisationer: Riksförbundet Attention Riksförbundet för Social och Mental Hälsa RSMH Riksförbundet för rättigheter, frigörelse, hälsa och likabehandling RFHL Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd SPES Anorexi/ Bulimi-Kontakt Sveriges Fontänhus Ungdom för mental och social hälsa RUS Schizofreniförbundet Ångestsyndromsällskapet OCD-förbundet Ananke SHEDO Associerade medlemmar: Föreningen Balans Föräldraföreningen Mot Narkotika FMN 9

10 Möte med en ambassadör På 70-talet läste Uno Billmark Kafkas Förvandlingen. Där ingår en scen där huvudpersonen Gregor Samsa inser att han blivit förvandlad till skalbagge. Jag förstod nog inte riktigt det där..., sa Hjärnkollsambassadören Uno och avslutade meningen:... inte förrän våren Det var då han drabbades av psykisk ohälsa. Framför publiken står en man som beskriver sig som en 68-åring med sambo, två utflugna barn och barnbarn. Han är seglare, före detta IT-tekniker, himla bra på matte och har faktiskt flugit flygplan alldeles på egen hand till Paris, startat en seglartävling och på det hela taget varit väldigt aktiv. Kanske lite väl aktiv skulle det visa sig... För Uno Billmark småstartade hans resa som skulle ta en ände med förskräckelse runt år 2000 med att räkningarna inte blev betalda, sambon var sur och Uno själv lite retlig. Men jag var ju bara lite trött, förklarar ambassadören. * Fast så var det inte. Det var Unos kropp som börjat säga ifrån efter att ha fått stressa under lång tid utan avbrott. Stressreaktioner kan förstås vara väldigt bra; ett sätt att överleva och prestera mer, men utan återhämtning så går det åt pipan. En dag kunde jag inte röra mig. Inte resa mig ur sängen. Jag kunde inte tänka och inte sova. Jag fick panikångest och blev som sjösjuk. Uno kontaktade en läkare som trodde Uno drabbats av Alzheimers. Men det hade han ju inte heller. * Orsaken till Unos reaktioner fanns troligen på jobbet. För detta hände vid en tid då 30 procent av de anställda skulle bort. Uno var fackligt engagerad men fick, av olika skäl, inte vara med och göra bästa möjliga av eländet. Vilket gjorde honom ytterligt besviken och stressad. Sen kom det en ny chef, det blev flera omorganisationer vilka följdes av riktigt dålig stämning på arbetsplatsen. Det var en kombination av mycket på samma gång. Den goda egenskapen vilja vara duktig blev plötsligt farlig. Och jag blev illa däran, medgav Uno som menar att det faktiskt är ovanligt att stressrelaterade symtom kommer fram vid besök i primärvården. För trots att Institutet för stressmedicin tagit fram en vårdplan om utmattningssyndrom, så har inte vårdcentralerna tagit den till sig. Men söker man för magont, diabetes och hjärtat så kan det antagligen finnas något bakomliggande, är Unos övertygelse. * 10

11 Vad gör man då när stressen har gått så långt att man drabbas som Uno. Ja, det är minsann inte lätt enligt honom som inte fick någon hjälp vare sig hos läkare eller psykolog. Motion är det enda man riktigt vet hjälper, konstaterade Uno Billmark som denna utbildningsdag kommit cyklande från Skintebo ett par mil söderut. För att klara av att äta rätt, slappna av och ägna sig åt någon form av mental träning behövs stöd och tid. Liksom att identifiera stressorerna. Jag hade ingen aning om att jag var stressad...! Går det inte att sluta stressa, så måste man lära sig att slappna av och hitta sätt att återhämta sig på. Och det kan absolut vara genom arbete; arbetslöshet är stressande, arbete en friskhetsfaktor. * Uno Billmark tror att man kan upptäcka farliga stressnivåer om man ger akt på eventuella förändringar hos en själv. Vid myndighetskontakter får man också räkna med att bli ifrågasatt på ett sätt man aldrig blir om man har ett brutet ben. Uno blev inte särskilt väl bemött i olika sammanhang, och alldeles speciellt var det att möta en ambitiös handläggare på Försäkringskassan som uppenbarligen misstror en: Det var synnerligen obehagligt att sitta där och bli ifrågasatt, minns Uno och ser plågad ut. För hans del var det så bedrövligt att han inte orkade diskutera vidare med myndigheten utan för att få pengar till sitt uppehälle tog jobb som tidningsbud. * Tar vi inte hand om de unga som söker vård för att de känner stress, så bygger vi upp ett kommande problem, manade Uno som anser att kunskapen kring stress är så låg att läkarna väljer att dela ut andra diagnoser. Dessutom sägs det att hälften av alla med depressioner inte får någon vård alls... Unos förhoppning är mer forskning kring denna lågstatussjuka och att det i framtiden kommer att finnas specialistläkare för just utmattningssyndrom. 11

12 Första hjälpen till psykisk hälsa vad har vi gjort och vad kan vi göra? Första hjälpen brukar förknippas med plåster och tryckförband men kan också handla om att närma sig, stödja och kanske rädda en person i psykisk kris. NASP ÄR ETT NATIONELLT CENTRUM för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa, och som sedan 1995 är statens expertorgan för suicidprevention. På hemsidan finns allt om den senaste forskningen på området. En diger lista, försäkrar Britta Alin Åkerman, professor i pedagogik, legitimerad psykolog och psykoterapeut. NASP är verksamt inom fyra huvudområden: forskning, analys, undervisning och information. Det är många som ringer oss, kommenterar Britta Alin Åkerman. Både anhöriga, professionella och de som är suicidala. personer är sannolikt beroende på att de upplever allt starkare stress och press och ifrågasätter sin egen framtid, menar Britta Alin Åkerman. Antal självmord i Västra Götaland åren 2000 till 2011 visar inte på någon generell minskning. Tydligt är dock att alltfler unga kvinnor tar sina liv. I den senaste statistiken om självmord och självmordsförsök, säkra och osäkra, i Sverige kan man se en generell nedgång av självmordstalen från 1980 till år Därefter avstannar nedgången. Det är viktigt att ha med! Tittar man på självmordsförsökstal, också säkra och osäkra, så är siffrorna alarmerande, speciellt när det gäller yngre personer. Dessutom räknar man med att ytterligare en tredjedel inte ens finns med i statistiken. Att siffrorna har ökat kraftigt när det gäller yngre FLER MÄN ÄN KVINNOR Sammanfattningsvis kan man se att självmord har minskat i alla åldersgrupper under åren , men därefter har det bara skett små förändringar. I hela landet tog personer sina liv år I Väs- 12

13 tra Götaland uppgick siffran till 214 personer. Männen är nästan dubbelt så många som kvinnorna: 136 män och 78 kvinnor har tagit sina liv och tio gånger fler har försökt. Självmordsförsöken ökar hos unga speciellt hos unga kvinnor men är oförändrade i alla andra åldersgrupper. Allt fler ungdomar har också vårdats på sjukhus för depression och ångestrelaterade sjukdomar medan antalet är oförändrat i övriga åldersgrupper. PILOTSTUDIE OM FÖRSTA HJÄLPEN Här kommer MHFA in. Förkortningen utläses Mental Health First Aid och betyder första hjälpen till psykisk hälsa. Det är ett program som utvecklades i Australien i början av 2000-talet där man har fokus på att utbilda, ta vara på och omsätta forskning. Målet är att rädda liv genom att öka allmänhetens kunskaper om psykiska sjukdomar, självmordsförsök och självmord. Det kan vara att rädda en person som kanske kan skada sig själv, se till att personen får professionell hjälp, underlätta tillfrisknande och stödja personer som har psykiska problem fattade regeringen beslut om att NASP skulle genomföra en pilotstudie i syfte att pröva MHFA för svenska förhållanden. Uppdraget handlar i mycket om att förändra attityder och öka kunskapen om vad som kan leda till självmord, att vem som helst kan drabbas och har rätt att få hjälp. Pilotstudiens målgrupper är breda: allmänheten, ideella sektorn, personer som i arbetet kommer i kontakt med barn och unga såsom lärare, elevteam, socialtjänsten, polisen, kriminalvården, föräldrar, vårdnadshavare inklusive forsterföräldrar. Utbildningen finns i ytterligare 16 länder. Två år senare, det vill säga i år 2012, fick NASP ytterligare ett regeringsuppdrag; att pröva ungdomsversionen av det självmordsförebyggande utbildningsprogrammet. Ungas livssituation har inte förbättrats så önskemålet var att studien skulle rikta sig till personer som arbetar med unga. Ungdomsdelen finns endast i fem länder inklusive Sverige. Hittills har NASP utbildat 80 instruktörer och Första hjälpare i vuxendelen. BARA HJÄLP Syftet med utbildningarna, vuxen- och ungdomsdelen, är att en bred allmänhet ska kunna ge första Det handlar inte om behandling eller att ställa diagnos. hjälpen till den person som drabbats av psykisk ohälsa eller befinner sig i kris. Observera att det inte handlar om behandling eller att ställa diagnos, utan snarare om hur man närmar sig en psykiskt sjuk person och förmedlar stöd och hjälp tills personen fått professionell behandling eller krisen har lösts, förtydligade Britta Alin Åkerman. Efter kursen har deltagarna fått mycket kunskap om vad psykisk ohälsa är och vad som är normalt eller inte. De behärskar också definitioner av exempelvis depression, ångest, psykoser, missbruk och akuta kriser. Handlingsplanen BLEUS, för att ge första hjälpen till psykisk hälsa, har konstruerats: Bedöm situationen och ta kontakt Lyssna öppet och fördomsfritt Erbjud stöd och information Uppmuntra personen att söka stöd och hjälp Stöd personen att söka andra hjälpresurser POSITIV ETT KRAV Britta Alin Åkerman förmedlade ett exempel hur man kan hantera en situation; att se individen och inte bli skrämd på grund av ett beteende. Jag kände igen tecken på klinisk depression som ledde till självmordstankar hos en av mina arbetskamrater. Jag lyssnade och försökte att inte påverka trots att jag visste att problemen var narkotikarelaterade. Jag ställde flera personliga frågor. Min arbetskamrat blev lugn när han märkte att jag inte var ett hot för honom, och jag kunde ge förslag på vilken hjälp som kunde vara den bästa för honom. De som ska fungera som instruktörer ska känna till vilka informationskällor som finns, hur förekomsten av psykiska sjukdomar ser ut och statistik kring självmord och självmordsförsök. De ska också ha faktakunskap om unga människors försämrade psykiska hälsa, behandlingsmetoder och effekter. Viktigaste kravet för att bli instruktör är att man är positivt inställd till personer med psykisk ohälsa. Man ska både vilja och våga prata med personen, förklarar Britta. Om pilotstudien faller väl ut och utvärderingen visar positiva resultat så är regeringen, enligt SOUutredningen, beredd att låta allmänheten få del av utbildningen: implementera kursen i hela landet under fem år till en kostnad av 370 miljoner. Plus stimulansbidrag riktade till särskilt angelägna yrkesgrupper, frivilligorganisationer och allmänhet. 13

14 14 Arbete pågår

15 15

16 Kunskaps- och nätverksdag för befolkningsinriktad suicidprevention SÅ VAR DET DAGS att introducera auditoriet till en diskussion om nätverk. Rutger Gram och Lars Paulsson beskrev det positiva gensvaret på konferensen hösten 2011 och att frågan betraktas som viktig och aktuell också från politikernas sida. Följaktligen gav Folkhälsokommittén i uppdrag till sekretariatet att bilda nätverk. Västra Götalandsregionen deltar även i EUprojektet EUREGENAS också det en form av nätverk vilket innebär insamling och utbyte av erfarenheter med andra regioner i Europa. Tanken är naturligtvis att regionen ska bidra till att förebygga suicidalitet i Europa, genom att utveckla och genomföra strategier för suicidprevention på regional nivå som kan vara till nytta för andra länder i EU. Olika kulturer har olika uppfattningar i frågan och det är ett spännande arbete, kommenterade Rutger och hänvisade till mer information på Den arbetsgrupp som regionen ingår i, arbetar med att öka medvetenheten om varför det är viktigt att arbeta med suicidprevention. Det behövs också utveckling av generella riktlinjer och strategier kring vad som är lämpligt, och olämpligt, inom suicidpreventivt arbete. NAV MED KUNSKAP Kommuner och andra parter som är här idag efterfrågar information om kunskaper och metoder inom suicidprevention för att kunna ta ställning till hur de ska starta eller utveckla ett lokalt arbete. Referensgruppen har en viktig roll, bland annat genom att ta reda på hur behovet ser ut på lokal nivå. Västra Götalandsregionen kan i det här sammanhanget fungera som ett nav genom att informera och sprida kunskap. I referensgruppen ingår representanter för Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsavdelning, hälso- och sjukvårdsnämndernas kansli och Folkhälsokommitténs sekretariat, kommunerna Åmål, Kungälv, Borås, Ulricehamn, Mariestad och Falköping samt Suicidprevention i Väst. NÄTVERKSTRÄFFAR Syftet med nätverk för befolkningsinriktad suicid- Mandatet ska komma från organisationen, helst legitimerat med ett beslut om att arbeta med frågorna. prevention är att stärka och utveckla varandras arbete genom att utbyta och fylla på kunskaper och erfarenheter. Det kan exempelvis ske på nätverksträffar. Nätverksträffarna kan vara en form av forum, ventil, mötesplats, idébank... Vi ska ta fram ett tema till varje träff. Det tror vi är ett inspirerande sätt att arbeta, och som dessutom kan höja kunskapsnivån. Vi ska också se till att temana är liksom nätverket förväntas bli tvärsektoriellt. Det är bra om deltagarna kan välja vid vilka tillfällen de vill vara med. Två träffar per år anser referensgruppen är lagom. VEM ÄR NÄTVERKET TILL FÖR? Nätverket och nätverksträffarna är till för dem som leder, driver, samordnar eller på annat sätt representerar det befolkningsinriktade suicidpreventiva arbetet på hemmaplan. Det innebär att det inte är möjligt för representanternas lokala nätverk, arbetsgrupper eller liknande att delta i nätverket eller på nätverksträffarna. Varje nätverksdeltagare har däremot möjlighet att ta med en person till nätverksträffarna som är berörd av uppdraget. För att få delta i nätverket krävs att: deltagaren representerar en organisation, verksamhet eller liknande det finns ett beslut/uppdrag att arbeta med befolkningsinriktad suicidprevention deltagaren har mandat att delta i nätverket. VEM GÖR VAD? Vem gör vad, hur är rollerna fördelade i det fortsatta arbetet? Folkhälsokommitténs sekretariat skapar förutsättningar genom att bjuda in till och hålla i nätverksträffar och möten med referensgruppen. Referensgruppen i sin tur informerar och förankrar på hemmaplan och i andra nätverk samt kommer med förslag på innehåll. Nätverkets deltagare medverkar i erfarenhetsutbyte och föreslår teman. Det är viktigt att nätverkets innehåll utgår från deltagarnas uppdrag och intresse. Vi önskar verkligen inspel från referensgruppen och gärna förslag på vad vi ska eller inte ska göra. 16

17 EFTER GRUPPVISA DISKUSSIONER om förväntningar, syfte, innehåll och form tog Ing-Marie Larsson (FP), ledamot i folkhälsokommittén, ordet och tackade för en fantastisk dag som innehållit både det idéhistoriska perspektivet, användbara verktyg och kunskap om hur vi bygger nätverk. Vi har alla upplevt det skrämmande att suicidförsöken ökar. Alla borde våga se när människor mår dåligt. Våga se, våga möta, våga prata! Tack för all medverkan och för bredden på denna dag. Våga se, våga möta, våga prata! 17

18 18 GCL Kommunikation / Brita Hässel 2012